tisdag 30 december 2008

Och sen var det det där med nyårssmällar

När man bor centralt som jag gjort de senaste16 åren så får man leva med att raketer och smällare avfyras fr o m annandagen och fram till några dagar in på det nya året, varje dag, varje kväll och gärna på ställen där det hörs och syns mycket. Det är inte så kul. Det är underbart vackert på nyårsnatten, men allt det där smällande veckan runt är inte roligt.
som t ex just nu. Klockan är tio, mina barn sover sedan ca två timmar tillbaka. Visserligen har de sovmorgon imorgon, men det var samma sak igårkväll. Grannungarna är ute och skjuter småraketer som smäller och sprakar precis utanför våra dåligt isolerade sovrumsfönster. Barnen väcktes klockan sex i morse och måste få sova. Många är lediga nu, men faktiskt inte alla.
Där jag bodde tidigare var det som en innergård där ungar och äldre tyckte det var kul att gå in och smälla för det ekade så roligt mellan husen. På nedre botten bodde en stackars liten skotträdd hund som ylade i ett streck hela den där smällarveckan.
Med risk för att bli ansedd som årets tråkmåns skulle jag vilja föreslå att endast offentliga fyrverkerier bör tillåtas på noggrannt utsatta tider och platser. Alla fyrverkeripjäser ska vara så miljövänliga som möjligt. Fyrverkerier ska endast tillåtas vid ett fåtal tillfällen per år. Inget privat bruk av fyrverkerier bör finnas.
Av säkerhetsskäl, med hänsyn till skotträdda och trötta och av miljöskäl.

Åh, jag ser ingenting!

Ännu en jobbardag, bitarna faller på plats. Vägen hem däremot blev en mardröm. Det började redan efter ett par kilometer då jag upptäcker att spolarvätskan är slut och att jag inte ser någonting. Absolut ingenting. Stannade och torkade av rutan. Puh. Hann iväg några kilometer och allt blev bara en dimma igen. Man kan ju liksom inte bara bromsa in och stanna mitt på stora landsvägen. Och jag såg ingenting, ingenting.


Lyckades med någon slags ledsyn i sakta mak ta mig till Arninge centrum, redan nu redo att bryta ihop och bara gråta, aldrig mer köra bil. Där fanns ingen bemannad mack. Bara en massa bilar som svängde och kom från alla håll. Satt och flämtade i bilen ett tag inne på självbetjäningsmacken utan vatten, trasor och verkligen utan spolarvätska. Torkade rutan igen och chansade på att klara mig till Roslagsstoppet (trots att jag visste att den värsta mörkaste biten är mellan Gillinge och Stoppet).


Insåg redan vid Gillinge att detta inte skulle fungera, men med hjälp av sidoräcken och reflexstolpar kunde jag ta mig till Brottby. Alltså, det fanns ju ingen spolarvätska till lysena heller och dem hade jag inte torkat av, så jag trodde att lamporna pajat. Såg ingenting.


I Brottby ser jag att resan redan tagit en timma, det är nu jag ska hämta barnen på dagis och fritids. Antagligen är de sist kvar. Det blir övertid för de som arbetar där idag. Hittar efter en stund en mack med kiosk. Köper en dunk färdigblandad spolarvätska av en glad invandrare. Fyller på, torkar rutan, torkar lamporna, ringer för att fråga om mormor kan hjälpa till och hämta barn, men hon har inte kommit från jobbet än. Gasar ut på vägen och ringer fritids och dagis.


Ingen överväldigande glädje hos personalen när man 45 minuter för sent dyker upp för att hämta sitt barn som är ensamt kvar på dagis. Men jag tänkte på vägen dit att jag struntar blankt i om de så skäller ut mig för jag var så lycklig att jag överhuvudtaget tagit mig hem. Det kändes som om jag övervunnit döden denna dag.


Barnen och jag köpte pizza och åkte hem och delade på dem framför Bolibompa. Sen badade barnen med nya badkritorna (t o m Liten gick i fast hon först ville slänga kritorna för att slippa bada), vi tvättade hår och Storasyster sover nu med plastspolar för att få lockigt hår till nyår. Liten hade också spolar i, men tog ur dem för att sova med dem i famnen istället.


Jag tänkte, det är typ fredag idag, så jag kanske skulle se en DVD Morden i Midsomer som jag fick av en kompis för rätt länge sedan. Det verkar soft. Men det gick inte. Filmen lät som en Formel1bana när man stoppade den i DVDspelaren och både ljud och bild hoppade framåt i takt med bilarnas surr. Gav upp efter 5 försök och hamnade här.

måndag 29 december 2008

Genus i förskolan - ett hot mot civilisationen

Oj, jag hade fått ett mail med en länk till Youtube där man fick se en film med Tanja Bergquist /ja, hon som tror att genusarbete i förskolan går ut på att förbjuda dockor/.http://www.youtube.com/watch?v=xCFuf1lUZB4&fmt=6. Uh, är tjejen 16 år??? Hon pratar med en tonårings livserfarenhet och självsäkerhet... (i stil med: alla invandrare får 15 dvdapparater från soc när de kommer till sverige och nya cyklar till hela släkten som de ställer i källaren för att de inte kan cykla...) Ja, jag tycker hennes resonemang är i stil med det. Befria oss, befria människan.
Var det förresten någon som såg kortserien om Selma Lagerlöf i helgen? Själv satt jag och storsnyftade när hon satt på mammans sängkant och höll det riktiga tacktalet....det var starkt.

En gång i tiden och nu

En gång i tiden när jag var kanske nyligen fyllda tjugo, slet jag och släpade som barnskötare på förskola. Jag tyckte jag jobbade jämt och inte tjänade pengar så att det ens räckte till det nödvändigaste. Jag drömde om att vara någonannanstans, bli någonting annat, bli fri. Visserligen var jobbet roligt, men det var också tungt och krävande. Och när man var ledig fanns ingen ork.
Jag jobbade sen deltid i skolan (bättre), studerade, skrev en roman (trodde väl att drömmen kunde bli sann), studerade lite mer, slet som tidningsbud, demonstratris, cirkelledare och kassörska, allt på deltid för någonstans trodde jag att deltidsarbete var nyckeln till mer frihet och självförverkligande.
Nu i tiden för ca ett år sedan började jag åter jobba heltid som barnskötare på förskola. Dessutom med arbetspendling nästan två timmar per dag. Visserligen har jag nu gått ner till 75%, men visst börjar jag känna lite av det jag kände redan då. Jag jobbar jämt, jag har inga pengar, jag hinner ingenting. Tur att räkningar och nästan all shopping går att göra via internet nu för tiden (för 20 år sedan var det ett stort problem att aldrig hinna ner på stan innan banken och posten stängde). Tur att jag har egen tvättmaskin och slipper slåss om tider i gemensam stuga. Tur att en fast anställning på heltid ändå medgör mer frihet än osäkra deltidsanställningar. Tur att jag har världens underbaraste ungar och att mitt jobb trots allt också är roligt.
Idag har jag för första gången träffat min nya arbetskamrat. Hon verkar trevlig och klok. Det ska bli en intressant och rolig vår i den nya förskolan (helst med ett par tusen till i månadslön.

vardag igen för vissa

Barnen har väl varit nästan ensamma på dagis och fritids idag, de flesta är ju lediga, men vi var tvungna att dra iväg och få ordning på nya förskolan där vi slår upp portarna nästa onsdag. Och när jag nu betalade räkningar upptäckte jag att barnomsorgsavgiften hade höjts med över 500 kronor i månaden!!! Åh, jag har inte råd med sånt, trodde det var sopavgiften som skulle chockhöjas, men då har man väl missat det här då för att man pratat så mycket om det andra (som jag inte tror kommer påverka vår komposttaxa på landet nämnvärt).
Julhelgen är ju en helg då man träffar släkten (och jag går inte ut och träffar gamla klasskompisar på juldagen, det är inte riktigt min tradition) och i lördags hade vi sambons barn och barnbarn på jullunch. De hade alla nyligen haft kräksjukan så vi var lite reserverade kan man väl säga, men det verkar ju som vi klarade oss den här gången.
Det jag funderade på dock är: en av sambons döttrar arbetar åt ett statligt företag. Hon fyller snart 24 år och har ungefär lika många tusenlappar i månadslön. När de tar extrapass på jobbet får de dubbelt betalt, när hon tog extrapass under julen fick hon fyrdubbelt betalt. I januari får alla anställda en bonus på mellan 5500-22500 kronor före skatt. Förra året fick hon 19000.
Själv arbetar jag i en välbeställd kommun där invånarna säkert betalar en hel del i både kommunal och statlig skatt. Ändå kommer man i mitt yrke aldrig upp i den månadslön hon har efter två år som anställd. När vi tar extrapass på jobbet får vi ta ut det i kompledighet när det passar arbetsgivaren. Den bonus vi kan få är väl chokladaskarna som föräldrarna kommer med till jul. Hur kan det vara så olika trots att båda våra jobb betalas med skattemedel? (tilläggas ska kanske att dottern arbetar med hårda tåg som kostar multum att åka medan jag jobbar med mjuka små barn)

fredag 26 december 2008

Julljud

Jo, det finns faktiskt föräldrar som själva köper låtande leksaker till sina barn. T ex jag. Jag fick ju lite ångest två dagar före julafton då jag konstaterade att barnen bara skulle få böcker, DVD och kläder. Hade turen att en väninna kom över och la pussel med tjejerna en stund medan jag rusade som en galning genom julstan, ned till leksaksaffären och ryckte till mig en keyboard och en radiostyrd bil med blink, ljud och musik...
På vägen hem hann jag även in på ICa för att köpa fler etiketter, grädde och en bingolott till uppesittarkvällen (vilken jag f ö är mycket besviken på. vilket urtrist program).
Nu är alla nöjda, även Liten som egentligen bara ville ha en bebis i julklapp (keyboard funkade också).

måndag 22 december 2008

Mer genus i förskolan

Här kommer ännu en länk till er som vill följa debatten om den stalinistiska genuspedagogiken i landets förskolor. En kommentar är att vi snart inte kan hålla näsan över ytan i denna stinkande flumvetenskap... http://helenaduroj.blogspot.com/2008/12/varning-kan-innehlla-genusteori.html

skäms inte ett dugg

Nej, jag skäms inte för att jag efter en och en halv timma eller mer i sängen med Liten sa att donket när det blåste i soptunnan utanför var ett spöke som var ute och kollade att alla barn låg och sov. Det tog bara några minuter så hade hon somnat och efter en tio minuter till så hörde jag att hon skrattade i sömnen. så inte skäms jag för det. Jag var ju tvungen att komma upp och räkna julklappar och komma underfund med att jag trots allt måste in i en leksaksaffär imorgon. Bara kläder, varsin bok och DVDfilm känns för tråkigt till barnen. Även om de får andra saker av andra. De måste få varsin ordentlig leksak som det var tänkt från början. Så, jag vet vad jag ska köpa, nu gäller det bara att få tag på någon som kan hålla dem uppmärksamma på någonting annat ett par minuter imorgon så jag kan fixa detta. Affärerna har säkert öppet länge, men pappan till barnen är inte hemma från Österrike förrän mitt i natten. Det blir till att finna annan lösning.
Så måste vi köpa gran, fler julklappsetiketter och grädde, besöka mormor på sjukhuset och sen till en väninna som jag ser alltför sällan och fika. Och hälsa på hennes nya katt. Klä granen, koka knäcken, rimma framför Bingolotto och dricka glögg. Sen blir det väl jul.

söndag 21 december 2008

jag fick inte in den här kommentaren där den skulle vara men...

Exakt vad är det man menar är skadligt för barnen med genusarbete i förskolan? Om vi ändå är mer lämpade för det ena eller det andra finns det väl gott om utrymme att leva ut de sidorna i hemmet där de förstående föräldrarna förser en med balettklänningar och dockor eller?
Men; jag menar inte att man ska förbjuda dockor och balettklänningar i förskolan och jag har aldrig hört talas om att man gjort detta.
Dessutom är ju inte heller ekonomi någon vetenskap. Ändå tror ju folk att fånerier som utgiftstak är essentiella för oss människor.

Snart redo för julen

Nej, någon gran har vi inte hunnit skaffa, men idag har vi fixat med det sista julgodiset (inte knäcken för den kokas enligt tradition den 23e), röjt undan fåtöljer och fått fram julgransmattan och tomtarna och bocken som hör till den, lite mer glitter, julskiva i bilen osv. Barnen och jag åt "tomtegröt" till lunch, vilken jag gör på soyamjölk då detta blir både godare och nyttigare.
Så, denna årets kortaste (en del hävdar mörkaste) dag så sken äntligen solen och dammet och fläckarna började virvla upp överallt innanför de geggiga fönstren. Att man inte sett detta trots att man städat i veckor. Fy sjutton. Vi fick i alla fall en skön promenad (men lite kall) till sjukhuset där vi hälsade på en betydligt piggare mormor som nu får blod som åter gjort hennes kinder röda. Idag kunde vi sitta i fiket och språkas vid en stund innan vi följde henne till sängen på rummet igen. Snacka om att det känns bra.
Sen tog vi bilen och åkte ut till väninna med son och bjöd på härlig adventsfika med hembakt saffransbröd, pepparkakor och pepparkaksmuffins med lingonglasyr. De hade redan en klädd och fin gran i vardagsrummet. Mina barn kastade sig över alla leksaker som lät högt /typ polisbilar och sånt/ och jagade runt på golvet och krockade med varandra. Puh, försökte ta det med ro.
När vi åkte hem var det kallt och stjärnklart, men nu geggar snöblandat regn ned över staden. Vi åt en jättegod soppa på kokosmjölk, nudlar, buljong, tomat, spenat och broccoli. Det blev ingen hårtvätt. Barnen sover. Jag har betalat några räkningar som det kommit påminnelser på (blä, bara det allstå...) och nu tänker jag göra kväll. Imorgon ska barnen med mig till jobbet och hjälpa till att packa. Vi skulle bli fyra, men blir nu bara två och jag tänkte stanna tills det är klart. Det går ju bra när jag inte behöver hämta barnen. god natt.

lördag 20 december 2008

genusproblemus i förskolan

Läs typ det dummaste som skrivits om genuspedagogik i förskolan här: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_2224643.svd . Läs sen en sund sosses tankar om detta här: http://pyrets-tankar.blogspot.com

torsdag 18 december 2008

Tio små...

Personalen på mitt jobb är som tio små, hm, får man säga negerpojkar? Iofs har C kommit tillbaka, men nu är T och L sjuka. Och M, men det har hon ju varit ett par, några veckor. Kvarstår gör Ma och jag på heltid och C som jobbar över och har hjälpt oss fram till tre nu två dagar i rad trots att hon slutar tolv. Och Ma och jag måste dela på öppningar och stängningar eftersom vi är de enda som gör det. Så Ma öppnade tjugo över sju i morse och stängde vid halv fem eftersom jag skulle gå tidigare och föräldrafika på fritids. Och när chefen stormade förbi på eftermiddagen var hon nära ett sammanbrott över dennes sprudlande entusiasm över hur bra allting kommer att bli bara vi flyttar. På måndag är Ma och C lediga så jag bara hoppas att det kommer någon mer och packar det sista tillsammans med mig...
Igår kväll hade jag en snillrik plan som gick ut på att om jag slog in alla julklappar, tvättade och torkade 4 maskiner tvätt och städade/pyntade det sista inför fjärde advent så skulle ungarna och jag kunna tillbringa helgen i stugan. Jag tvättade en maskin och slog in en hel del julklappar sen tog orken slut och klockan var sen.
I morse ringde klockan 04.45, kläderna hade inte torkat så de fick hänga på elementet medan jag åt frukost. Barnen var trötta och ville inte vakna. Sprang ner och gav kaninen ett par morötter i mörkret och for iväg. Jag var ensam på min avdelning och "som tur var" var tre barn sjuka så jag hade bara sex stycken. Men det är nog när alla har blöja, alla ska ha mat som ska skäras och sen ska de tvättas och läggas.
Vid halv fyra smet jag från min trötta uppgivna kollega och tryckte gasen i botten för att hinna fika på fritids. bullar och kakor, kaffe och ett parti kalaha med dottern. Sen fick det räcka. Meddelade att jag inte skulle komma fem imorgon utan snarare sex... De flesta barnen skulle vara lediga efter skolavslutningen så det kändes ju muntert.
Hämtade Liten på dagis och vi åkte till sjukhuset för att hälsa på min mormor som nu kommit från intensiven ut på sal. I entrén träffade vi barnens mormor, min lilla mamma, som berättade att mormor nu fått superont i magen och en massa morfin. Hon skulle röntgas i morgon fm.
Det är konstigt att tänka att vi var ute och promenerade på stan så sent som i söndags när man ser en så medtagen människa. Hur som helst pratade vi en stund och hjälpte henne att få i sig lite näringsdryck eftersom hon inte klarade av att äta. Personalen är bra, sa mormor, men det är ändå lite lustigt att hon som var där när vi var där beklagar sig att hon har ont i ryggen när hon ska hjälpa mormor på toaletten. Och då är ju mormor av den generationen att hon inte vill ha någon hjälp.
Så fick jag meddelande från mamma nu ikväll att mormor åkt in på röntgen redan nu och just i denna stund fick jag veta att hon fått en blödning i magen och nu får behandling mot detta. Dags att sova. Imorgon ska jag jobba sent och stänga, köpa lite glögg tror jag, har lovat barnen hämtmat från motorcykelklubben. Jag tvättade en maskin tvätt till idag, men till stugan? Kanske en stund på lördag då bara för att kolla läget.

tisdag 16 december 2008

Tung tillvaro

Advent ska vara en tid av förväntan och lugn. Men det känns tungt. Jobbet suger, ja, jag skulle ha slutat tidigt idag och handlat mina sista julklappar (de enda som inte beställs via internet), men jag blev tvungen att arbeta eftersom det saknades två stycken på jobbet.
Igår kom det bistra beskedet att majoriteten väljer att fortsätta sin stympning av den kommunala skolan i Norrtälje. Beslutet berör inte bara min brors 4 barn som går på den dödsdömda skolan utan även min egen dotter som går på en skola som på något trollerivis ska ta emot 5 klasser (0-4) till redan till hösten. Det gör mig oroad bl a p g a att jag under senaste veckan listat ut att hon inte äter så bra i skolan, mest beroende på att hon inte hinner; ettorna ska sitta på deras platser efter dem. (Hon är inte snabb, jag vet det, men...)
En stor del av kommunens barn och unga ligger över eller under normalvikt. Sunda matvanor och lugna, rofyllda matmiljöer är lika viktiga som kvaliteten på kosten som serveras.
Mormor ligger på intensiven efter en mindre hjärtinfarkt och det känns givetvis jobbigt både för att jag tänker på henne, men också på min mamma som ju har fullt upp med julbestyr både på jobbet (ICA) och hemma.
En pojke drunknade i badhuset, en f d arbetskamrats 21årige son har fått cancer, en av barnens populära barnvakter har också fått cancer, solen verkar aldrig gå upp, idioter vandaliserar partilokalen, tiohundra går med underskott år efter år och det verkar bli projektets utarmning...
Jag tänker på Anders F Rönnbloms "God jul, God juuuul......"

Sista veckan på jobbet

Ja, så jobbar vi då sista veckan i vår satellitförskola. På fredag är det sista dagen barnen får komma till våra tillfälliga lokaler. Sen jobbar personalen hela jul och nyår för att kunna slå upp portarna i den helt nybyggda förskolan den sjunde januari 2009.
Och det är tungt. När nu nummer två (av fyra) verkar ha gått in i en utmattningsdepression (vägg) under ett enda år börjar att gå till arbetet kännas mer eller mindre som en hälsorisk. Och vi två som är kvar jobbar ännu mer. Det är jobbigt att jobba med olika vikarier. Och det är ännu jobbigare när vi inte ens har vikarier så det täcker upp för de som är borta.
Vi har tjugo blöjbarn på två avdelningar. När vi flyttar kommer vår avdelning att få en ny heltidspersonal och sex nya barn, sammanlagt blir vi då femton barn varav den äldsta född i maj 2006. Min kollega är fortfarande sjukskriven på halvtid och har väl varit frånvarande ca 85-90% av sin heltid under hösten. Förutsättningarna för henne att vara så mycket mer närvarande under våren känns ganska små då hon fortfarande mår rätt dåligt.
Den andra avdelningen blir tolv barn på två heltidsanställda, varav den ena nu varit hemma i snart tre veckor efter att en nära anhörig avlidit. Hon har tidigare varit hemma veckovis p g a stress och hjärtklappning så detta var liksom bara droppen.
Vi har kämpat och täckt upp för varandra och vänt ut och in på oss själva under det här året i övertygelse om att "allt ska bli bättre" på det nya stället, men nu börjar hoppet vekna. Blir vi inte fler vuxna? Är det värt detta?

Ett oerhört dumt och onödigt beslut

Så fattade igår den borgerliga majoriteten i Norrtälje kommun beslut om att lägga ned ännu en kommunal skola. Så oerhört dumt och onödigt. Ett ogenomtänkt prestigebeslut som orsakar stor sorg och oro bland många föräldrar och barn i Norrtälje stad. Dessutom beskyller allianssvansarna alla som försöker försvara en fungerande bra skola för populister som inte kan ta ansvar.
Det finns tillfällen då man måste lägga ned en skola, ja, det gör det. Det finns tillfällen då det är ansvarsfullt att lägga ned en skola, ja, det gör det. Det är faktiskt till och med möjligt att göra det utan att köra över föräldrar, elever och personal. Men då måste man låta alla berörda vara med i processen. Då måste man låta de som drabbas få vara med och föreslå andra sätt att lösa problemen, ta ansvar och komma fram till den lösning som flest personer anser vara den bästa för ett problem som måste lösas.
Föräldrar, elever, personal och andra politiker har i detta ärende kommit med flera alternativa förslag till lösning, men ingenting har fallit den moderatlojala ledningen i smaken att ens prova. "Skolan ska utrymmas så fort som möjligt", var kommunalrådet Kjell Janssons benhårda besked på alla försök till kompromisser.
Man kan få människor att förstå att man måste lägga ned en skola av t ex pedagogiska skäl, men ska man få dem att förstå en nedläggning med enbart ekonomiska orsaker måste man på ett bättre sätt kunna visa de ekonomiska vinsterna. Eftersom jag tycker (som centerpartiets BrittMarie Åhman som föredömligt röstade med oppositionen enligt sin egen övertygelse) att barn måste få kosta pengar; är en nedläggning av en skola med all den oro och förtvivlan det skapar av enbart ekonomiska skäl sällan acceptabel. Man måste kunna visa att det är någonting mer som blir bättre av nedläggningen.
De pengar man tror sig kunna spara på en nedläggning av Flygskolan, ska gå till en ökad lärartäthet heter det. Det ska göra att kommunen inte längre ligger i botten av alla skolresultatlistor. Man väljer då att bortse från hur längre skolväg, ökad otrygghet, större fritidsgrupper, stressigare lunchmiljöer och känslan av att inte ha något inflytande över sin vardag, ingen s k valfrihet påverkar barns skolresultat.
Det skulle vara intressant att veta hur mycket pengar den förra moderata ledningen sparade på att lägga ned Vigelsjöskolan och hur de pengarna kommit de pedagogiska resultaten till nytta.
Och jag hoppas att våra kommuninvånare nu kommer ihåg detta till september 2010 och inte gör om samma misstag igen. Röstar ni fram moderaterna och deras lydpartier blir det fler skolnedläggningar av kommunala skolor i kommunen (vi måste ju ha råd att betala hyran till de privata alternativen som förökar sig med ljusets hastighet) och den skola som står först i tur är med all säkerhet Singö Skola.

söndag 14 december 2008

vandalisering och julstök

Igår fick jag börja dagen med att slänga in ungarna i bilen och åka upp till partilokalen som blivit vandaliserad av någon/några som inte gillar oss. Rutor var krossade och texten "Krossa Kommunismen" stod att läsa på väggen (se bild på mobilbloggen). Kanske någon som inte är helt nöjd med den alternativa alliansens skapande... Hur som helst blev det ringa polis och fastighetsjour och sen köpte jag varsitt gosdjur till barnen på loppisen som är i källaren på vår lokal på lördagar. Stackarna hade fått in massor av glas bland sina prylar, förutom att de hade det kallt på jobbet den här lördagen.


Efter detta åkte vi och handlade. Jag känner stort motstånd mot att behöva trängas med folk närmare jul så jag försökte verkligen handla så mycket som möjligt, så att det bara ska bli mjölk och sånt som måste inskaffas dagarna före jul.


Vi började klippa och klistra för att få till årets julkort som jag tycker blev jättebra.


Moussaka till middag och sen bjöd barnen på lussande.


Idag har vi varit på Konsthallen och kollat in den lokala julsalongen. Kul. Sen bakade vi julgodis. Barnen gjorde en koja i vardagsrummet och höll på att bryta ihop fullkomligt när det blev dags att städa. Middag. Bolibompa och lyckade bad och hårtvättar. Fem maskiner disk har jag kört hittills idag. Vi har för liten diskmaskin.

torsdag 11 december 2008

Privatisering av skolor stoppas

För övrigt skriver man idag i lokaltidningen (www.norrteljetidning.se) om de två stora kommunala skolor som ansökt om att få knoppa av, men fått nobben av Skolverket. Skolverket menar mycket riktigt att det inte finns någon värdering av de immateriella värdena och att man därmed inte vet vilket pris det är rimligt att sätta på skolorna. När väl ett pris finns är det inte heller säkert att det är lagligt att bara låta någon ta över driften, kanske är det så att verksamheten också måste upphandlas och fler intressenter tillåtas lägga bud.
Hur som helst så förändras en del förutsättningar för grundskolesituationen i kommunen och framför allt i Norrtälje stad. Detta bör tas med i underlaget inför beslutet om nedläggning av Flygskolan som väntas tas i kommunfullmäktige måndag den 15 december.
Sen kan jag bara tycka att Mats Jonsson från Roslagsbro bidrar till debattsidan med en mycket tråkig och okänslig artikel där han raljerar med föräldrar och elevers uppriktiga oro över nedläggningen av Flygskolan. I bästa Monte Python stil går han på och berättar hur långt hans egna barn haft till skolan (antagligen på landsbygden där han då valt att bosätta sig) och hur kallt och varmt det varit när de stackars barnen tagit sig till skolan. Han ser ökat avstånd till skolan som föräldrarnas enda anledning till opposition mot förslaget. Undrar hur dessa föräldrar, elever och lärare orkade gå fackeltåg ända från skolan till Stora torget om det nu var avstånd som var problemet.
Mats Jonsson t o m anklagar föräldrarna för att vara lata. Tror han att de har tid att gå till Lommarskolan med sina barn på morgonen? Det troligaste och tråkigaste scenariot är väl att ännu fler människor tvingas ta bilen för att skjutsa sina barn på morgnarna, särskilt om nu barnen hamnar på olika skolor i staden. Är det någon som är lat så är det nog någon empaticell i Mats Jonssons hjärna.

Luciatider

Igår kom jag hem sent och bjöd barnen på rester från jobblunchen. Det gick hem. sås och sylt, det är de inte så vana vid. Sen var jag tvungen att stryka lucialinnena. Storasyster har haft sitt firande ikväll och skulle för första gången vara tärna (så tärnljus inhandlades för 5 kronor på Rusta i måndags). Annars har hon alltid varit tomte eller pepparkaksgubbe på dagis (ev var hon Lucia förra året, minns inte så noga, men vi hade en krona hemma i jullådorna).
Hur som helst hade vi inget Lucialinne modell mindre utan bara uppsjöar av pepparkakskläder (gubbe och gumma) i olika storlekar samt tomteklänning och luvor och röda kläder i övrigt. Så ett linne till Liten fick också inhandlas (på ÖB hittade vi det) eftersom hon prompt skulle vara Lucia (på måndag är det).
Jag tar fram strykbrädan och strykjärnet, vilket sannerligen inte sker särskilt ofta, och sätter igång. Först tar jag Storasysters linne eftersom hennes uppträdande är först, sen Litens nya som egentligen är ett stjärngosselinne för det var det enda jag hittade (efter en tur via Rusta, Coop och slutligen ÖB). Och som vanligt när Mamma handlar billigt är det också trasigt. Blä, sprucken söm i ärmfästet. Jag rotar rätt på kvittot, men kommer så slutligen ändå fram till att det är enklare för mig att tråckla ihop eländet än att försöka ta mig upp till ÖB och byta.
Det var igår. Idag fick jag, trots att jag bytt till mig ett tidigare arbetspass, hasta upp hämta Storasyster, springa in hemma där hon fick byta om till tärnutstyrseln medan jag fixade två messmörsmackor till henne och Liten, in i bilen igen och ner till dagis. Liten skriker för att hon inte får vara Lucia idag, men tystnar när det pratas om macka i bilen. Sen tycker hon att det är jätteroligt att det sitter en tärna i bilen.
Ett jättefint Luciaframträdande som ger en stolt mamma tårar i ögonen och sedan svängde vi på barnens begäran förbi pizzerian och köpte hem en pizza att dela på alla tre. Första kortet funkade inte att betala med, så nu får det nog vara sluthandlat inför jul snart.
Nu sover barnen och jag fick tvätta bajskläder eftersom Liten bajsade på sig när vi kom hem. Imorgon har vi luciafika på jobbet. Sen är det helg, tredje advent. Heja heja.

tisdag 9 december 2008

Människan och klimatet

För ett par veckor sedan kunde vi läsa att entreprenören som tagit hem kontraktet på snöröjningen i staden anade klimatförändringar med anledning av det häftiga snöfall som fick inleda vinterns arbete i slutet av november. Jo, det kan man väl också skylla på... Det är ju numer allmänt vedertaget att klimatet förändras i större grad än det som kan spåras till naturliga växlingar över åren. Det har experter över hela världen samlats och kommit överens om.
Ändå hörde jag för inte alltför länge sedan en människa ringa till P1 och deklarera att hon minsann inte tänkte förändra sitt leverne ett endaste dugg, för klimatförändringarna var bara allmän skrämselpropaganda som skapade hysteri hos politiker och andra makthavare. Därefter följde en dispyt som jag för länge sedan förpassat till forntiden (ca tio år sen eller så).
Nu har det gjorts en ny undersökning som visar att svenskarna blir allt mer medvetna om klimatförändringarna och allt mer villiga att ändra sina egna beteenden för att minska sin påverkan på miljön. Två svarta får i undersökningen finns dock:
Det första är köttkonsumtionen som rusat i höjden sedan EU-inträdet. Möjligtvis har den mattats av lite de senaste året, men mängden kött som vi konsumerar ligger fortfarande långt över den mängd vi konsumerade för 15 år sedan.
Det andra är, inte oväntat, flygresorna, som ökar, trots att flyget är en riktigt stor bov i miljödramat. Vi flyger allt mer runt jordens alla hörn på semester.
Vad måste nu till?
Det måste serveras mindre kötträtter till äldre, barn, sjuka och andra som vistas på offentliga inrättningar. Man måste föregå med gott exempel och servera mer ekologisk, säsongsvarierad och miljöriktig mat.
Sänk momsen på ekologiska, närodlade produkter.
Sänk priset på tågresor.
Upptäck Sverige. Upptäck att resan sker inombords.

måndag 8 december 2008

Alternative Aliens

Nu finns ett alternativ till det som kallas allians
En del tycker det är samma som att förlika sig med en svans
Jag tycker det är bra att vara samman istället för mot
Och gemensamt kämpa mot reella hot

Det finns olika sätt att vrida världen rätt
Ett annat sätt är inte alltid lätt
Men med stadig bas att förlita sig på
Borde vi nu ordning på skutan få

lördag 6 december 2008

Köpfri dag - innedag

Jag har klarat mig utan att köpa någonting idag på den köpfria dagen. Jo, jag klarar mig utan att handla de allra flesta av årets 365 dagar, men jag brukar passa på på helgerna när jag är ledig. Nu var dessutom toalettpappret nästan slut idag, men jag har lagt in lite hushållspapper på "lilla" toaletten så det går bra till imorgon.
Jag har faktiskt inte ens varit ute idag, tänkte jag säga, men jag var ner till kaninen med några kålblad, det är allt. Storasyster har ju varit dålig så jag tänkte lugn innedag hela dagen. Barnen började med morgonTV som sträckte sig ända till halv tolv då de fick havregrynsgröt till lunch. Sen lekte de en stund medan jag tvättade och diskade i vanlig ordning.
Vi fick besök av en väninna och hennes snart två år gamle son. Barnen lekte Pippi och vi fikade och pratade och hade trevligt.
Min väninna påminde mig om hur sårbar och påverkbar man är när man mår dåligt, hur man inte litar på den känsla som egentligen utgör sitt eget jag och hur lätt man då kan strunta i att vara källkritisk och ta emot "goda" råd av helt fel personer. Det är läskigt faktiskt. Särskilt om de beslut man fattar till följd av råden inte enbart drabbar en själv utan även andra i ens närhet.
Nu talade min väninna främst om mycket personliga situationer rörande familjeliv, men jag tänker ändå på ett tillfälle då jag kom i stark tvivel om jag verkligen var socialist (hu, jag vet, det var hemskt). Anledningen till att jag tänkte på just det kanske är att en av mina nära och starka kamrater idag meddelat att hon lämnar partiet. Det känns oerhört hårt.
Min tvivel infann sig på våren en tid efter att jag euforisk kommit hem från en studieresa till Kuba. Människor runt omkring mig stod nästan i kö för att tala om hur dum jag var om jag tyckt att överhuvudtaget någonting varit bra på resan, hur lurad jag var, hur fejkade alla människor jag träffat var, hur stendöd det som de kallade kommunismen var.
Jag vet inte, på vissa ställen vågade man knappt tala om att man varit på Kuba, än mindre ta några goda exempel. Man fick låtsas att man fiskat upp idéerna någonannanstans. Annars var de idiotförklarade innan meningen var avslutad. Och någonstans i detta skeende fann jag mig själv i tvivel; tänk om allting jag någonsin trott och kämpat för bara var en bluff; tänk om kapitalismen var det enda fungerade systemet på jordklotet; tänk om ekonomi var en naturlag........... puh, jag vaknade upp, men vad läskigt det är när man vacklar i grundvalarna.
Nu har jag landat och vacklar nog aldrig mer i min politiska övertygelse. Däremot kan man ju fundera över bästa sättet att verka för sina idéer. Jag är ju en praktiskt politiker som vill att det jag tycker och tänker också ska få konkreta följder, inte bara bli ord eller protester på ett papper. Som sagt, jag har i alla fall tagit beslutet att politik är en del av mitt liv och jag skulle inte vilja leva utan den delen.
Efter att väninnan med son lämnat oss, rullade jag julköttbullarna och vi provsmakade några till middag tillsammans med (skämsigt) pulvermos, grönkål/kidneybönröra, lingonsylt, smörgåsgurka och turkisk yoghurt. Sen sov jag framför Bolibompa, gud så trött man är, är det mörkret månne? Barnen ritade en liten stund och Liten gjorde en huvudhanding; ett huvud med två armar och en hand på den ena. Är det vanligt? Annars brukar det väl bli huvudfotingar? Och vilken ålder är det nu då? (ja, jag vet, det är jag som jobbar på dagis) Nu ska jag nog häcka framför TVn en liten stund innan jag sover, jag har ju trots allt sovit lite middag så jag ska väl orka nån stund till...

fredag 5 december 2008

Allmänhetens frågestund -igen

Läste just om allmänhetens frågestund i fullmäktige på Eleonors sida och då kom jag på att jag såg i kallelsen till fullmäktige den 15 december att sammanträdet ska börja redan klockan 16.00. Och än så länge så börjar ju sammanträdet med Allmänhetens frågestund eftersom borgarna inte hunnit avskaffa den än.
Men vilken allmänhet hinner dit till klockan 16.00? Om de nu över huvud taget hinner observera den nya tiden. Och jag vet att flera ledamöter också sitter i Tiohundranämnden som sammanträder till klockan 17.00 denna dag p g a att förra mötet blev inställt av väderleksskäl. Så troligtvis saknas både ledamöter och allmänhet när sammanträdet startar och sen är nedläggning av Flygskolan den första punkten.
Själv ska jag delta i Tiohundras möte till strax före tre, rusa ner på dagis och se Liten fira Lucia, hämta Storasyster och hitta nåt snabbt till dem att äta, så frågan är om jag själv hinner till fyra. Vilken måndag det kommer att bli. God natt.

Kväller, snart natter...

Ja, nu är det kväll och tjejerna snusar. Storasyster gnyr lite, kanske feberdrömmar. Annars har det varit min lugnaste vabdag någonsin. Det är så jag börjar förstå folk som tycker att det är lite skönt att vabba. Jag har liksom alltid vabbat med väldigt små eller väldigt sjuka barn. Ett ganska stort barn med lite feber som ligger framför TVn är ju rena lyxen.
Men jag undrade varför jag var så trött att jag somnade framför julkalendern, men påminde mig om att jag knappt sovit på två nätter p g a kiss och huvudvärk etc. Nu blir det julte och en stunds slapp innan sängen.
Tyvärr är kramarna på söndag inställda p g a att endast två politiker ställde upp, men det är fortfarande köpfri dag imorgon bara så ni vet det nu när det kliar i plånboken.

Var kommer tiden ifrån?

Jag förstår om ni undrar hur jag helt plötsligt har tid att sitta här och länka och tipsa och skriva, men ni som följer bloggen har säkert förstått att jag är hemma och vabbar idag. hemma med stort barn som har huvudvärk och feber och tillbringar dagen framför Pippi Långstrump och Mary Poppins. Liten är på dagis för första gången när jag är hemma faktiskt. Annars brukar hon också få vara hemma när Storasyster är sjuk, men jag tyckte det skulle bli lugnare om Storasyster fick vila själv några timmar. Sen blir det full fart när Liten ränner hem och styr och ställer igen.
Skönt i alla fall för alla med en kortare dag. Jag skulle inte ha hämtat dem förrän vid sex ikväll......

Klimat och genus

vill också länka till en sida om hur klimatpolitiken och jämställdhetspolitiken touchar varandra, eller om man säger så, går hand i hand.http://royamatilda.wordpress.com/2008/11/17/rika-man-forstor-klimatet-fattiga-kvinnor-betalar/

En köpfri dag - kram!

Naturvårdsverket konstaterar i ny rapport att den svenska konsumtionen måste halveras till år 2020 om koldioxidmålen ska nås. Tänk på detta nu i julrushtider. Och passa på att handla idag - imorgon är en köpfri dag. Tänk vad underbart om människor kunde sluta upp och faktiskt undvika att handla en, en enda dag på året. Vi kan leva utan konstant, hysterisk konsumtion, jag lovar. http://enkopfridag.wordpress.com/2008/11/28/ny-rapport-om-konsumtionens-negativa-klimatpaverkan/
På söndag mellan 13-15 är det så dags att kramas nere på Stora torget. Och skänka pengar till Röda korsets insamling för ensamma människor. Kram kram, och köp den där litern mjölk då så kanske du kan stå över imorgon.

Tillbakadraget förskoleförslag

Moderaterna har dragit tillbaka sitt förslag om att förskolebarn ska få ett tak på 40-timmars vecka i förskolan. Det verkar vettigt. Tyvärr var det tydligen samma förslag som innebar barngrupper på högst 12 barn. Det var ett bra förslag. Små barn får jobbigt med många olika relationer och är man t ex 15 barn i en grupp med 4 personal (eftersom inte alla jobbar heltid) blir det 15*4=60 relationer varje dag. Sen tillkommer naturligtvis vikarier, hopslagning av barn och personal vid öppning och stängning vilket ökar på antalet personer som barnet måste ha en relation till varje dag.
Man behöver m a o inte bara mer personal inom barnomsorgen, man behöver lokaler som möjliggör mindre barngrupper och fler möjligheter till avskildhet.
På fritids blir det sen än jobbigare med 55 barn * 4 personal + lärare och övriga kamrater i skolan, vilket ger ett minimum på 300 relationer varje dag. Inte konstigt barnen är trötta när de kommer hem.

Kvalitet i skolan/fritids

En mycket bra artikel som belyser andra aspekter av "kvalitet" i skolan och barnens möjligheter att ta till sig kunskap. http://www.dagenssamhalle.se/zino.aspx?articleID=14035&articleCategoryID=19

torsdag 4 december 2008

En ännu längre torsdag

Storasyster hade ont i huvudet redan igår kväll, så jag la barnen direkt efter Bolibompa och de somnade omgående. Det är klart, det är tuffa dagar, och Storasyster hade varit i badhuset med fritids och blev hämtad strax före 18... lång dag - trött.
Själv fördrev jag kvällen med att beställa de sista julklapparna via internet och redigera lite foton. Gick väl till sängs någon gång före elva i alla fall. Runt ett väcktes jag av Liten som kissat ned sig själv och sängkläderna. Flyttade henne till min säng, la sängkläderna i tvätten och kröp ned brevid henne för att somna om. Ett par timmar senare vaknade jag av att Storasyster ropade. Hon verkade skrämd.
Istället för att som vanligt försöka få henne att somna om i sin säng bad jag henne att lägga sig i pappas säng, allt för att fortast möjligt få somna om igen. Och det gjorde jag. Vaknade efter en stund av att Storasyster låg och snyftade. Hon var täppt i näsan sa hon när jag frågade. I själva verket hade hon visst ont i huvudet. Hon somnade efter en stund, men jag var klarvaken och låg och funderade över jobbet.
Kvart i fem ringde klockan för jag hade bytt pass med en kollega för att hinna till Mammografiundersökning på eftermiddagen. Försökte känna på Storasysters panna, men det var omöjligt att avgöra om hon hade feber. Åt frukost, klädde på mig och väckte barnen. Hon hade fortfarande ont i huvudet sa hon, men ville absolut gå till skolan.
Så vi drog iväg, ca 4 cm blötsnö, moddigt, mörkt och slaskigt på vägen. Halvvägs till jobbet blev det barmark och plusgrader. Det går nån klimatzon mellan hemmet och jobbet.
På jobbet visade det sig att kollegans pappa avlidit under natten och hon blev hemma. Jag fick ringa och boka om mammografin och stannade på jobbet till stängning, extra lång dag. Hämtade barnen vid sex. Storasyster hade klagat på huvudvärk, men fritidspersonalen hade inte velat ringa efter mig eftersom det råkade bli falsklarm förra gången när hon hade magont.
Packade in trött, blek dotter i bilen, hämtade den andra lilla trötta saken på dagis och sen till bussterminalen för att hämta upp "lånad" partistyrelseledamot Josefin Brink som skulle gästa partiföreningen och diskutera förhandlingar om regeringssamarbete.
Vi kom lagom i tid till mötet utan middag i magen (men barnen får som tur är macka på dagis/fritids när de är kvar länge). Det blev lussebullar och pepparkakor, ca 15 deltagare från hela nordostområdet. Josefin drog förutsättningar, hinder, plus, minus och andra tankegångar och medlemmarna var pigga med inlägg och frågor. Storasyster låg på soffan i barnrummet och såg på film och ville hem. Liten sprang fram och tillbaka och åt säkert 4 stora lussebullar och bajsade 2 gånger. Vi åkte hem vid åtta. Båda barnen sov före nio även om Liten var väldigt bångstyrig och bändig, sa att hon hade ont i benen så nu har väl hon också drabbats av växtvärken som Storasyster dragits med i så många år. Storasyster somnade efter två klunkar välling och jag har lovat dem att få sova kvar i dubbelsängen hela natten.
Nu väntar några timmars sömn för att sedan ta sig upp och ta reda på om det blir nåt jobb för mig imorgon. Storasyster ville avvakta med att bestämma detta, hon är ju en sjukvägrare så hoppet om att vara frisk är det sista hon ger upp. Hur som helst skjutsar jag nog ner Liten till dagis så att Storasyster får vila ut ordentligt här hemma. Om hon nu fortfarande har huvudvärk. Det är en tuff vecka för oss alla. Det kan vara trötthet också.

onsdag 3 december 2008

Ljus i mörkret

Nästa vecka kommer Lucia och hon brukar ju benämnas som ett ljus i mörkret. Och nu skriver jag hon trots att jag inte skulle ha ett dugg emot en manlig Lucia. De pratade om det på radion häromdagen och undrade vilka kvaliteter som gjorde en kvinna mer lämplig för uppdraget att sjunga och bjuda på fika. Det kan man undra.
Jag tänkte annars skriva om aluminiumhållarna som värmeljus levereras i. Själv samlar jag nu dessa tomma till min systers dotter som är med i någon tävling som tydligen IKEA anordnar. Det gäller för skolklasser att samla in mest aluminium till återvinning.
Om alla värmeljusbehållare i Sverige samlades in skulle det minska utsläppen av koldioxid med 1000 ton skriver Sveriges Konsumenter i sitt senaste nyhetsbrev. Så lämna dina behållare på din återvinningscentral istället för att slänga dem i soporna.
Aluminium förekommer rikligt i jordskorpan, men det krävs relativt mycket energi för att utvinna den. Därför är det bättre att återvinna den aluminium som redan är utvunnen.
Andra tips på återvinningsmaterial som du kan använda i ditt julpyssel (det gjorde vi idag på jobbet): gamla barnmatsburkar blir vackra ljuslyktor om du kladdar in dem i lim och rullar dem i sand eller socker och sedan målar dem röda när det torkat, innehållet i ett hålslag blir til härliga snöflingor eller julgranskulor om du limmar dem på ett papper eller en utklippt gran.

tisdag 2 december 2008

En lång tisdag

Klockan väckte mig 04.45. Upp och tassa, tända adventsstakarna och äta frukost. Iväg i regnig, mörk morgon; Liten först på dagis och Storasyster först på fritids. Jag inte först på jobbet utan som vanligt ca 5 minuter sen p g a mörker och dålig sikt.
Vi var ute i en dryg timma på jobbet, men sen var vi alla så blöta så det var bara att hänga in allting i torkskåpen och gå in och leka istället. Jag slutade efter lunch. För en gångs skull tackade jag nej till att jobba över trots att "min vikarie" blivit sjuk och en annan kollega var tvungen att hasta iväg och hämta sin son som brutit ihop i skolan. Jag skulle nämligen ta mig till andra sidan huvudstaden och gå på sjukvårdskonferens.
Parkerade vid Mörby och åkte tunnelbana för första gången på länge. Det tog lång tid. Ekonomi, effektiviseringar, produktivitet och vårdval. Kaffe. Jag åkte hem efter ca 2,75 timmar eftersom jag skulle hämta barnen innan barnomsorgen slog igen för dagen.
Det var mörkt och regnade. Mitt i mörkret stod en bil i körbanan. Jag fick väja och ringde trafikradion för att rapportera (känns som jag gör det rätt ofta nu för tiden). Meddelandet gick ut efter ett par minuter. Ett par minuter till så meddelades det att nu hade en annan bill kört in i den första. Innan jag kom hem meddelades det att nu var det 4 bilar som kört in i den första. Sen hörde jag inte mer.
Hämtade barnen. Storasyster sist på fritids. Liten sist på dagis. Stressade ner till torget för att hinna delta vid ett protestmöte mot nedläggningen av Flygskolan. Hann precis vara där en liten stund, morsa på brorsan och några kamrater från partiföreningen.
Brorsan skulle gå med sin son och äta sushi. Jag åkte hem och gjorde blodpudding till tjejerna. Glamoröst värre. Men jag gjorde också sauterad grönkål och kidneybönor med turkiskt yoghurt. Gott. Det låter stort när katten skiter.
Nu ska jag sova. Imorgon är det onsdag. Jag skulle inte kunna leva utan politik.

lördag 29 november 2008

sjukt stressad helg - som vanligt

Efter att jag klivit innanför dörren i mitt hem eller efter att jag stigit upp på morgonen en ledig dag tar det ungefär en kvart innan både tvättmaskin och diskmaskin surrar i lägenheten. Sen är det jobb i ett, det som påbörjats måste avslutas med torkning och undanplockning. Och när man är ledig är det ju som om någon måste äta eller bajsa precis hela tiden.
Idag var det mulleavslutning och vi var med hela familjen i skogen. Alla var med, men det var bara en (tänk typ jag) som klädde på, packade och såg till att vi kom iväg. Inte människa förrän efter kaffepausen. Hemma två minuter och sen upp till stormarknaden för att göra åtminstone två veckors inköp. 200 minus mot vad jag hade att röra mig med, men det var helt okej. Nu behövs bara mjölk, fil och sånt och det ska jag nog greja.
Klockan var halv tre innan vi kom hem och då skulle jag bara börja ta tag i adventsstädningen...
tvätten fortfarande ohängd. Köket är adventsfärdigt, men det är ännu det enda rummet. Lammsteken står i ugnen och jag vet inte hur mycket mer j ag pallar. Barnen leker i alla fall fint med varandra och jag får väl ta adventsglöggen i köket imorgon om jag inte hinner mer.
Jag adventsstädar och stressar inte p g a vad andra ska tänka utan för min egen njutning att få sitta i ett städat hem och tända ljusen, njuta av glögg och lussebulle...

torsdag 27 november 2008

Stöd oss i kampen om att "rädda Flygskolan"!

En vidarebefordran:

Anslut till vårt fackeltåg den 2 dec 2008, samling kl. 16:30 på Flygskolans skolgård med avgång kl. 17:00. Tåget kommer att vandra via Stockholmsvägen ner till Stora Torget och där kommer vi avsluta med ett antal olika manifestationer.
Alla som vill stödja vår aktion att ”Rädda Flygskolan” är välkomna, ta med egen fackla och ett gott stridshumör!

Mvh/Föräldragruppen Flygwww.protestera.se

Snöröjning fortsättning - ni tror väl jag är galen, söder om stadsgränsen finns knappt en snöflinga kvar


Ca en decimeter hög, hård is varvat med slask. Det är en vanlig (c-)gata i centrala Norrtälje idag på eftermiddagen, ca två dygn efter att det slutat snöa. Bilen liksom glider ovanpå, dunkar ner i hål och sugs upp åt andra hållet. Jag klarar inte att fickparkera mellan bilar och snöhögar. Nu står bilen på tomten och...


Hör och häpna! Strax efter halv elva på kvällen hör jag hur plogarna börjar skrapa mot gatan här ute. Kommer det att gå att ta sig fram som en normal medborgare imorgon? Eller ska man fortsätta tro att man bor på landsbygden några mil utanför Kiruna? Det återstår att se.

onsdag 26 november 2008

bild sex mapp nummer sex

Enligt Ärtans anvisning:

Slut för Allmänhetens frågestund

Jag har redan tidigare skrivit här på bloggen om att man nu föreslår ta bort Allmänhetens frågestund från fullmäktigemötena (ja, t o m blev det en vacker bild med citat i lokalpressen). Och nu kommer frågan upp till behandling.
Allmänhetens frågestund har inte varit perfekt, det tycker inte jag heller, men jag har helt andra invändningar än de som majoritetens talesman (och den hårt utsatta Barn och Skolnämndens ordförandes make) redovisar i dagens lokaltidning. Det största felet med Allmänhetens frågestund har absolut varit att bara den som vågar ställa sig upp inför ett hundratal mer eller mindre intresserade personer och dryfta sina tankar och sin fråga (som ofta har grund i personliga erfarenheter) kan agera Allmänhet och lyfta frågor. Det har också varit negativt att dessa modiga medborgare allt för ofta har fått höra att det är fel ställe att ställa frågan på, att de redan fått svar men vägrar acceptera svaret eller att ingen helt enkelt vet. Urbota löjligt har det varit att ingen politisk debatt fått förekomma (jag menar då kan ju Allmänheten lika gärna ringa en tjänsteman och få svar på sina frågor) och att bara vissa politiker ges möjlighet att ge sin syn på saken.
Jag tror att medborgare som tar sig tid och ork att besöka ett fullmäktigemöte vill höra vad olika politiker tycker, de vill ha underlag för framtida ställningstagande i kommunfullmäktigevalet. Kanske har de hoppats på att, istället för att gå och lyssna till en dagordningsstyrd fullmäktigedebatt, själva kunna ta upp det ämne som de vill höra debatteras. Få vara med... prova på...
Men politikens dörrar är väl lika låsta som fackets. Läste i LO-tidningen om en f d medarbetare på LOs högkvarter som bytte jobb och således också ville byta fackförbund, men det visade sig vara svårare än han trodde och han blev utförsäkrad. Genom sina kontakter kunde han dock ordna detta, men tänk på alla oss andra... Jag kan bara intyga det han skrev, ibland undrar man om de vill ha medlemmar.
Tillbaka till Allmänhetens möjligheter att ställa frågor till politiker, att orientera sig i den politiska världens innanförskap (nytt ord nu). Nu ska det bli kafé, och inget ont om det, jag tror det kan vara bra. Men det MÅSTE också finnas möjligheter för medborgarna att ställa politikerna till svars inför andra, ställa sina frågor så att svaren blir offentliga. Annars kan det ju tisslas och tasslas hur mycket som helst vid fikaborden. Och de måste få ställa precis de frågor de vill ställa och få dem respektfullt besvarade.
Jag vill ha besked om hur detta kommer att ske i förslaget om hur Allmänheten ska komma till tals i framtiden. Annars är jag beredd att yrka återremiss.

Normalitet med bibehållet trafikkaos

För första morgonen sen i fredags låg så lokaltidningen i lådan då jag gick upp för att äta frukost. Och för första gången sen i fredags fick jag idag post (trots att det finns två olika företag som delar ut post i den här stan). Och för första dagen sen i fredags tog jag mig själv till jobbet (ja ja, en halvtimma försenad blev jag, men jag kom dit). Life is back to normal...or?
Kommunalrådet ondgör sig i tidningen över att Busslink ställt in bussturer i snövädret. Min undran är om det inte är att skälla på fel träd. Snöröjningen är ju så bristfällig att det inte gått att ta sig fram. Vad ska Busslink ut med bussarna att göra om de inte kommer längre än ca 200 meter innan de fastnar? Det är väl ingen behjälpt av?
I morse måste jag säga att den mesta mertiden av min restid till jobbet låg på sträckorna inom centralorten här hemma; ta sig loss från parkeringen, slira ut på gatan (som är klassificerad som C-gata och inte prioriteras vid plogning, trottoarerna plogas inte alls på hela vintern), väja för traktorer och lastbilar och försöka att inte stanna i korsningarna och bli stående i en moddhög. Snöhögar annars verkar någon tro vara gjorda av genomskinlig plast, för de ligger ståtligt och inbjudande till alla barn att hoppa i, upplagda i alla gathörn så att man inte har en chans att se om någon kommer runt hörnet. Vet inte hur många bildelar som sitter kvar genom en resa hemifrån via dagis och skola och ut ur stan. Skrammel skrammel.
På vägen hem tar jag mig vanligtvis från stadens östra del (skolan) till stadens västra del (dagis) via Bangårdsgatan för att slippa köra genom centrum (det gör jag bara på morgonen då det är folktomt). Jag anser att Bangårdsgatan borde vara en huvudgata. Den är den enda gata som förbinder stans östra och västra del om man inte väljer att köra (gå) runt hela stan (G A väg i söder eller Vätövägen i norr). Av plogningen att döma är även Bangårdsgatan en C-gata. Inga trottoarer (trots alla gående till busstationen från t ex högstadieskola och gymnasium), hur mycket modd och is som helst som körts sönder av busstrafiken som passerar gatans västra del. Det har nu inte snöat ordentligt sen igår kväll. Varför ligger snön kvar? Tänker de vänta tills den smälter bort?
Nej, jag tycker det är lågt att skylla på Busslink. Bolagets uppgift måste ju vara att ta passagerare tryggt, säkert och bekvämt från A till B. Om sen A inte kan erbjuda säkra och bekväma vägar så kan det inte vara Busslinks sak. Jag vet inte hur upphandlingen för årets snöröjning ser ut, men jag har sett avtal tidigare år och är det nåt liknande så har väl kommunen åtagit sig att betala extra för all snö som faller utanför ramarna av avtalet som är så snålt tilltagna att de inte täcker detta snöfall... Låter troligt. Och så fortsätter man snåla in i det längsta, tills man inser att man är tvungen att punga ut med pengarna. Det slutar inte snöa...

tisdag 25 november 2008

Ofrivillig ledighet

Bilder från centrala Norrtälje idag och igår:





Som sagt, vi tog oss hem på söndageftermiddag efter att själva ha skottat lilla vägen upp till den större som var någorlunda plogad med absolut inte halkbekämpad. Passerade flera dikeskörda bilar på vägen hem. Sen tog vinden i. Och snön föll. Redan samma kväll stod alla busslinjer stilla och skulle så göra i över 24 timmar.

Måndagen var ju min lediga dag, skulle egentligen på ett möte, men det blev inställt. Både dagis och skolan hade planeringsdag så det passade ju bra att bara vara hemma. Halvmeter snö ute. Inte en plog så långt ögat kunde nå.

Tisdagen började ungefär likadant sånär på att vinden avtagit något. Jag fick börja med att ringa till jobbet och tala om att jag inte kunde komma. Några bussar började gå vid sex, men de räknade med kraftiga förseningar. Det snöade och snöade. Det tog två timmar att gå till skolan och lämna Storasyster och sen hem igen. Inga trottoarer någonstans, inte ens upptrampat utanför skolan.

Jag tror det slutat snöa nu. Har skottat fram bilen (igen). Det ska regna imorgonbitti. Men inte regnar väl en halvmeter snö bort på ett par timmar? Ishalka är ordet. Det kommer att gå långsamt till jobbet imorgon. Hoppas det är bättre när jag ska hem. Insnöad mitt i stan. Tur vi inte blev kvar i stugan.

snö







Tillbringade helgen på landet med döttrarna. som tur var tog vi oss hem på söndageftermiddag innan den riktiga stormen tog fart. Annars hade vi väl varit kvar än.

onsdag 19 november 2008

Är du en seriefigur eller en funktionell människa?

Nu tror ni kanske att jag ska skriva något roligt? Som en kulturskribent i lokaltidningen mycket riktigt påpekade i dagens upplaga så tror vi lätt att serier ska vara roliga, att tecknade figurer ska få oss att skratta, annars blir vi arga eller upprörda.

Den rubrik som jag satt på den här bloggen har jag snott från en väninna som yttrade detta för sig själv under ett telefonsamtal med en medarbetare inom socialtjänsten i kommunen. Och det var allt annat än roligt.

Ibland hamnar vi människor i situationer vi aldrig kunnat drömma om att vi skulle befinna oss i. Ibland händer saker som skickar oss i händerna på människor som vi aldrig tidigare stött på ur den vinkeln, vi kanske har stora erfarenheter men med andra perspektiv. Och plötsligt ter sig allting kufiskt och oöverstigligt svårt att förstå.

En del människor har varit beroende av socialtjänstens service under lång tid och har skaffat sig en roll och givit socialarbetarna en annan roll. Andra hamnar där helt plötsligt. I detta fall tror jag att det handlar om en människa som många gånger haft med socialtjänsten att göra i sin yrkesroll och som i grund och botten har en positiv tilltro till myndigheten. Plötsligt hamnar hon i en livssituation där hela hennes liv och leverne ligger i mer eller mindre engagerade handläggares händer. Där hon får kämpa med näbbar och klor och lägga alla sina proffessionella roller på hyllan, bli sårbar, bli människa.

Naturligtvis samlar hon ihop sig, det handlar inte bara om henne, det finns ett litet barn med i bilden, ett barn som hon måste göra sitt allt för att skydda och ta hand om. Hon samlar ihop sig, hon spelar rollen av proffessionell, hon ställer obekväma men adekvata frågor, ställer krav och möter... undvikande, frånskyllande, smitande... oproffessionalitet. Ska detta avgöra hennes framtid? Tjänstemän som inte ens vågar stå för sina yttranden?

Nej, fy, alla seriefigurer är inte roliga. Inte ens i verkligheten. Stå på er alla som tampas med oproffessionell överhet.

måndag 17 november 2008

Ledig måndag igen

Ja, jag är vaken fortfarande för jag har varit ledig idag. Tagit hela veckans promenader fram och tillbaka till skolan två gånger. Det var kallt och i natt lovar de snöstorm. Yippie! Motorvärmaren i för jag måste åka tidigt tidigt imorgonbitti.
Har pratat med facket idag eftersom jag mycket snart ska prova mig på mitt tredje fackliga engagemang (de båda första gångerna gick ju åt skogen). Känner mig lite orolig inför detta, men fackrepresentanten var väldigt peppande och bra. Jag håller tummarna för mig själv nu. Har kollat in Platsbanken, men beslutat att jag inte är den som flyr utan istället tar kampen där jag är. Va, jag gillar ju jobbet, nu gäller det bara att bita sig till sina rättigheter också. Och jag har bestämt att jag inte är villig att slopa hela mitt politiska liv p g a att arbetssituationen aldrig tillåter att jag utnyttjar min medborgerliga rättighet till politiskt förtroendearbete. Nu får vi lösa den saken helt enkelt.
Storasyster har haft en kompis från dagis här idag och de har lekt ute och inne. Liten fick vara med hela tiden och jag tycker faktiskt att de är fantastiska. Efter det har vi ätit pannkakor och badat och tvättat håret på oss alla. Puh. Nu vaknade just Liten och river sig i håret, klart det kliar när man nästan aldrig tvättar håret och sen knappt hinner skölja ur schampot. Puh, säger jag, Puh. Nu ligger båda i dubbelsängen och jag vet inte riktigt var jag ska krypa ner. Ska hänga tvätt och kanske ta en macka först. Har drabbats av lite sömnsvårigheter på sista tiden. Det har inte hänt mig sen innan barnen, så jag är lite ovan med att ligga vaken och vrida och vända. Men för det mesta somnar jag ju när jag lägger barnen och då ser jag ingen mening med att gå upp och vakna till igen,,,,,,,,bara att sova vidare.
Kort tisdag imorgon så jag har lite tid att fördriva även imorgon. Snart klar med julklappar. Trots att det stod i tidningen att skillnaden mellan kvinnor och män bl a är att kvinnor älskar att handla och vara i butiker, medan männen bara vill köpa det de ska ha och komma ut så fort som möjligt, så måste jag medge att jag köper allt jag kan på nätet. Jag hatar att gå i butiker och kan vara utan livsnödvändiga saker i flera dagar för att slippa gå in i en affär. Min sambo däremot har vid flera tillfällen föreslagit en utflykt till Arninge centrum som helgnöje.......... jag bara spyr av själva tanken. På helgen vill jag helst sitta i nån skog vid nån sjö och lyssna till tystnaden och helst inte se nån annan än mina Älskade.
Ja, ja, min vecka börjar ju imorgon så det är ett tag kvar till helg. Jobb, enhetsrådsmöte på dagis, utvärderingsmöte med chefen. Jo, jag är nog slutkörd till helgen igen.

Över ån efter vatten

Dagens ledare i lokaltidningen har helt rätt i att kommunen inte behöver betala dyra miljoner för att ansluta sig med ledningar till Mälaren. Vi har en alldeles förträfflig dricksvattenkälla på hemorten via sjön Erken. Den räcker för en lång tid framöver.
Dessutom är det så att vi inte kan fortsätta med att slösa dricksvatten på det vis vi gör idag i all evighet. Vattensnål teknik finns redan utbrett på marknaden, men vi måste också lära oss att se vattenfria lösningar, eller åtminstone dricksvattenfria lösningar, då det t ex gäller spolning av kiss och bajs mm.
Vad gör vi med dricksvatten (livsmedel) idag förutom spolar ner vår avföring? Jo, duschar och tvättar oss flera gånger om dagen, tvättar i stort sett rena kläder, vattnar gräsmattor och rabatter, fyller jättelika trädgårdspooler och mycket annat. Bevattningsförbud som råder på somrarna verkar inte bekomma Svensson i sin stuga och ungarna måste väl få bada i poolen när det är så varmt?
Det finns mycket att ta tag i för att skapa en långsiktigt hållbar vattenanvändning i en växande kommun. En av de är inte långa ledningar för att ta vatten från annat håll. Ju längre ledningar, desto mer svinn och större risk för olyckor och sabotage som kan stoppa tillgången på rent vatten.

lördag 15 november 2008

Grillsäsong

Jordens huvudvärk idag. Tog med tjejerna till landet och grillade korv. De hoppade i vatten, rullade i vatten och öste vatten över varandra och det var roligt. Skulle ha hämtat Litens Pippidocka, men kunde inte hitta den. Vi gick ner och glodde lite på sjön och sen åkte vi hem lagom när det blev mörkt.

Hur Hanna?

hur hittar jag din blogg Hanna?

torsdag 13 november 2008

torsdag

Igår somnade jag visst när jag lade barnen, tja, inte orkade jag upp igen heller. Idag kom de inte i säng förrän närmare halv tio eftersom vi hade ArbetsPlatsTräff på jobbet. Och sedan var det i sedvanlig ordning regn och runt noll grader när jag skulle köra hem. Tror det är typ bara två av nio APTkvällar som inte bjudit det vädret. Sjukt. Och kolsvart. Och en massa bilar som jag inte hajar vad de har ute att göra. Flytt på sig.
Bensinen tog slut också och jag åkte till macken för att tanka eftersom jag börjar tidigt imorgon. Men alla pumpar var ur funktion. Fick senare veta att det varit strömavbrott. Nu måste jag hinna tanka imorgon bitti. Shit pommes frittes, stress som vanligt.
Nyheter idag? Jo, de sa på radion att anställda på Lidl hällt gift över sitt avfall för att hemlösa inte skulle gå och äta av det. Men stackars människor, om man är beredd att äta avfall från Lidl måste man väl förstå att det är allvarligt? Det kanske var det de gjorde, de kanske tänkte den som vill äta avfall härifrån kan ju inte tycka livet är värt att leva, vi snabbar på processen... Usch.
Sen hörde jag (från förskolepsykologen faktiskt) att moderaterna tydligen har någon arbetsgrupp som kommit fram till att det inte bör vara mer än 12 barn på en småbarnsavdelning. Borde ju båda gott inför min framtid tycker jag. Frågan är hur många personal de kom fram till att det borde vara på en sådan avdelning. Får väl forska i detta.
Nu ska jag plocka fram kläder inför morgondagen, gympapåsen ska packas och den tomma grönsakslådan ställas ut i hopp om en ny full sådan. Mums. Och så en trevlig helg förstås. Men jag hinner nog in igen, för jag har lite att göra vid datorn känns det som...

tisdag 11 november 2008

Positiv anda i mörk tid

Jag vill bara säga att jag har så himla trevliga arbetskamrater. Ja. Och himla gulliga barn. Även om de inte vill tvätta håret. Regn, mörkt och grå november idag. Blodpuddingtisdag. Barnen tycka om. Tårta igen (rester från igår). Kanske glömde tala om att vi hade tårtkalas för en nalle som fyllde sju år igår. Ballonger och prinsesstårta med ljus. Tårta a la jättegod var det. Storasyster har tvättat håret i alla fall. Nu är det liksom bara själva sovandet kvar av dagen. Natt.
Och bloggen var citerad på debattsida i lokaltidningen idag. med passande bild av undertecknad.

måndag 10 november 2008

Förändring och flexibilitet

Förändring och flexibilitet är moderna ord som man gärna vill stämpla på arbetskraften och barnen, ungdomarna och snart alla människor. Sanningen är att vi inte är mer flexibla i vår ursprungliga skapelse idag än vad vi var på stenåldern. Så snabbt går inte evolutionen. Och när flexibiliteten innebär att man snabbt och utan gnäll ska kunna förändra sig efter nya politiska direktiv, oavsett hur knäppa de är, så, tja, visst, vi har en representativ demokrati och jag respekterar det som beslutas av de som är valda av oss, av folket att representera, men... flexibilitet för mig kommer aldrig att betyda att jag blir en vindflöjel... Huga!
Jag är inte tyst. Och jag tror att alla, ALLA, kan förändra ALLT. Det gäller bara att gå till väga på rätt sätt, hålla sig till spelreglerna. Men om vi inte kunde förändra utan bara skulle vara "flexibla" och vända kappan efter vinden, vad är då demokrati, politik, meningen? Bara döda fiskar flyter med strömmen.
Ett annat fiskcitat: Big Fish eat little fish. Huga!

Allmänhetens frågestund

Det har kommit på tal att ta bort "Allmänhetens frågestund" från fullmäktigemötena (se också ledare i dagens lokaltidning www.norrteljetidning.se). Frågestunden har inte varit vidare välfungerande, det får man erkänna. Den som vill ställa en fråga måste ställa sig och tala i mikrofron inför ca 120 halvuttråkade politiker och ofta få "Goddag yxskaft, det var en dum fråga att ställa här" till svar. Så, det är väl inte vem som helst som vågar sig på det.
Dessutom blir det mer och mer inskränkt vilka politiker som egentligen får svara på frågorna. Nu tror jag det senaste är att en från varje s k omodernt "block" får gå upp och svara och de två som går upp får absolut inte föra någon debatt i frågan. Hur tråkigt som helst för "allmänheten" som säkert är ute efter att få veta hur de olika partierna ställer sig i den fråga som de ställer. Jag menar, annars kan de ju ringa en tjänsteman och ställa sin fråga...
Nu föreslår fullmäktigepresidiet att frågestunden ska ersättas med ett medborgarcafé där "allmänheten" under mer informella omständigheter kan ta en fika med politikerna och samtidigt framföra sina undringar. Sympatiskt ur den synvinkeln att det blir mer odramatiskt, politikerna blir människor, man kan ställa lite "dummare" frågor om man slipper stå framför en folksamling och tala i mikrofon etc. Det tokiga, tycker jag, är att man ställer sin fråga och får sitt svar, ingen annan vet vad någon politiker har sagt till någon "allmänhet". Som det är upplagt nu så hör vi alla de svar ledande politiker ger oroliga föräldrar inför t ex en skolnedläggning. Vid ett medborgarcafé kan ju en politiker lätt hävda inför andra att denne givit svar på föräldrars frågor. Ingen vet om svaret var "goddag yxskaft" eller inte.
Och frågan är; som läget är nu så verkar det vara ett fåtal politiker som anses kunna svara på "allmänhetens" frågor, ska alla sitta och fika vid deras bord då? Inte heller tror jag att fullmäktigemötena på detta vis kommer att gå snabbare.
Man får tänka lite till tycker jag. Vi vill alla höra vad Ann S Pihlgren svarar på föräldrarnas berättigade frågor inför det förhastade beslutet att lägga ner Flygskolan redan hösten 2009.

lördag 8 november 2008

Sjukas röst i samhället får höras!!!

Den allra mest glädjande artikeln i LO-tidningen handlar om ett problem som jag stött på flera gånger. Det handlar om sjukskrivna människor som av Försäkringskassan nekas att vara politiskt förtroendevalda och behålla sin sjukpenning. Det här ska jag nästan skriva med jättebokstäver för det är så skönt att fritidspolitikern Anna-Karin Nylund (s) nu fått rätt i Länsrätten mot försäkringskassan. Länsrätten menar att de politiska uppdragen inte går att jämställa med förvärvsarbete eller att man skulle ha arbetsförmåga. Det är stor skillnad att sitta på ett möte och lyssna och att vara på jobbet!
Enligt artikeln som ses Länsrättens dom nu som att det är tillåtet för fritidspolitiker att vara politiskt aktiva, även under sjukskrivningsperioder.
Jag tycker det här är en jättenyhet. Vi har fler medlemmar som tvingats lämna uppdrag eller tackat nej till uppdrag för att Försäkringskassan nekat dem sjukpenning om de är politiskt aktiva´. En person har t o m fått höra att man sett foton på vederbörande under ett torgmöte och detta skulle på något vis vara grundande för att dra in sjukpenningen. Skrämmande. Med de höga sjuktal som vi har i vårt land så är det en viktig grupp som måste få möjlighet att vara med och påverka samhällets utveckling. Det brukar i många fall också vara bra för den som är sjuk länge att träffa andra människor under ordnade förhållanden, så detta gör att vi kan göra många flugor på smällen. en riktigt glad nyhet.

Jämställdhet, klassamhälle mm

Fortsätter lite att referera till vad jag läst i fredagens LO-tidning. En notis berättar t ex att kvinnor utför i genomsnitt tre gånger så mycket hushållsarbete som män. Och det är en orsak till att kvinnor mår sämre än män. Allt enligt en ny avhandling av sociologen Katarina Boye.
De män som varit föräldrarlediga i över en månad utför mer arbete i hemmet. Minst jämställda är par där båda yrkesarbetar mer än heltid. Där utför kvinnorna i genomsnitt fyra gånger mer hushållsarbete än männen.
Sociologen Katarina Boye har genomskådat bluffen med hur införandet av subventionerade hushållsnära tjänster ska hjälpa de högt belastade kvinnorna och säger i en kommentar att det snarare är en subventionering av männens bristande ansvar.
I en annan notis i samma tidning läser jag att barn från arbetarhushåll hänger mer frramför TVn än andra barn och de tränar också mindre än tjänstemannabarn och har en mindre stimulerande fritid. Barnobudsmannen hävdar att skolan bör kompensera för dessa skillnader så att arbetarbarnen inte hamnar efter.

hederlig socialism

I fredagens nummer av LO-tidningen läser jag en alldeles underbar krönika av Ann Charlott Alstadt. Citat: "Varför måste vi älska budgettaket? Det är tragikomiskt att den stora frågan för vänsterpartierna inte är hus man ska reglera den destruktiva marknaden, utan huruvida politikerna ska fortsätta vara bakbundna för att inte oroa den.
Kapitalismens irrationalitet, kortsiktighet och sjuka incitamentsstruktur har återigen blottlagts i all sin absurditet.
det är helt enkelt drömläge för massor av systemkritik och lite hederlig socialism. Istället är Mona Sahlin mallig för att hon står upp för budgettaket, alltså att politikerna är fjättrade av utgiftsrestriktioner för välfärden.
Politikernas medberoende till kapitalismen borde vara en borgerlig åkomma. Men socialdemokratin har som vanligt fegat från att gratissurfa på den folkliga vrede som nyliberalismen väcker.
Häromveckan hörde jag till och med en företagare med anställdra säga "att nu är det för helvete på tiden att man förstatligar alla banker" Inte så dumt tänkt.
Men en sådan bank, med endast kundernas och samhällets bästa för ögonen, är fortfarande lika omöjlig som en seriemördarpedofil anställd på dagis." slut citat.
Visst är det bra? Och på slutet kommer också en förklaring;Citat: "Men sossarnas passivitet handlar förstås om EU och om det tänkta inträdet i EMU. Det socialdemokratiska partiet har sålt sin själ till en union vars främsta mål är att underlätta för kapitalet att profitera och parasitera på så många områden som möjligt på samhällskroppen." slut citat.
Det är ord och inga visor. Så nu kära socialdemokrater, får ni samla er och visa att ni är på de vanliga människornas sida. Fredrik Reinfeldt lyckas ju lura folket att t o m han är det, då borde ju ett parti bestående av en stor del Svenssons kunna fixa det.

medarbetarsamtal

Jo, för första gången någonsin (tror jag) hade jag så ett s k medarbetarsamtal med chefen igår. Svett svett. Vi har ju skjutit upp det ett par gånger p g a det inte fungerat med verksamheten så jag har hunnit fundera hit och dit, suddat, strukit och skrivit dit nytt i mitt frågeformulär. Och trots att jag inte märkte det längre så var jag nog mäkta uppe i varv inför samtalet.
Allting som sades är sekretessbelagt så jag ska inte här återge samtalet, men konstatera att det nog gick bra. Jag sa allt som jag förutsatt mig själv att säga, jag började inte gråta (det har hänt tidigare under chefssamtal) och jag fick en del väldigt positiva besked inför framtiden av chefen. Ändå känns mycket som ångest efter samtalet. Jag var väldigt trött hela dagen och somnade som en stock på kvällen, men när jag vaknade till /av att Liten kissat ner sängen/ på natten så började jag älta vad som egentligen sagts och direkt p morgonen så fortsatte jag fundera. Tyckte efter en stund att jag kom fram till en ganska bra strategi och la ner funderandet ett tag.
Men sen blev jag så trött, jag tror nästan jag skulle kunnat somna stående. Ont i huvudet, tryck mot bröstet; symptom som känns igen sen de senaste veckorna, men tröttheten har ökat. Och så här trött har jag varit hela dagen, nu känns det som en ond film med mina försök att ta mig igenom affären med två trotsiga barn, blomkrukor i golvet, tvätt, matlagning och skrikande barn. Vilken dag, den värsta någonsin, sa Storasyster (och tyvärr var det inte länge sen hon sa det sist). Jag tycker nog inte den drabbat dem så hårt ändå, men men...
Blev lite piggare framåt sjutiden (mycket märkligt, men kanske tanken på att snart få sova på riktigt piggade till mig lite), läste LO-tidningen och kände mig lite uppåt. Citat och referat följer.

torsdag 6 november 2008

Fackligt arbete

Idag fick jag äntligen tag på facket (kommunal) på telefon. Egentligen hade jag bara tänkt att ställa ett par frågor inför mitt medarbetarsamtal med chefen imorgon, men det slutade med att jag entusiastiskt tackade ja till att bli fackligt ombud på min arbetsplats. Vet inte var det denna gång kommer att leda... (förklaring följer).
Det kändes skönt att få bekräftat från facket att de uppgifter chefen försöker lägga på oss är hennes egen sak att sköta, att vi inte har med det att göra överhuvudtaget och inte behöver gå med på något sådant. Nu får vi bara se hur det går för mig att hävda detta gentemot chefen imorgon.
Första gången jag beslutade mig för att blir fackligt ombud (även då för kommunal) blev jag av med jobbet kort efter. Det var iofs bara ett vikariat, men jag hade arbetat där i tre år och hade inte räknat med att få gå. Vad mitt fackliga engagemang hade med saken att göra kan man bara spekulera i, men det blev ett jobbigt efterspel och en väldigt obehaglig stämning som jag inte vill återupprepa. Den här gången kan jag ju knappast få sparken, eftersom jag har fast anställning och arbetsgivaren skriker efter personal. Men vad kan hända? Hur obehagligt kan det bli? Givetvis funderar jag över detta.
På min förra arbetsplats engagerade jag mig i fackklubben (handels) som vi efter en tid tvingades lägga ned p g a att arbetsgivaren vägrade ge oss tid att sammanträda och utbilda oss på (om vi inte gjorde det på vår fritid). Jo, jag vet att det är lagstadgat, men när ingen jobbar heltid utan bara har schemalagd arbetstid under högtryck (då det är stört omöjligt att gå ifrån för fackligt arbete), så fungerade det inte. Vi fick nämligen bara träffas på betald arbetstid om vi var schemalagda...
som sagt, imorgon får man väl en hint, chefen kommer ju att bli varse att jag står i kontakt med facket och så får vi se hur reaktionen verkar vara. Kyla från chefen är en sak, kyla från arbetskamrater är en annan, hur öppet är klimatet, vad kommer att hända? Världen ligger framför mig...

Barnen på dagis

Jag fortsätter att skriva lite om det borgerliga förslaget om att lägga sig i människors privatliv och bestämma hur mycket deras barn får vara på förskolan eftersom jag under dagen har haft möjlighet att diskutera detta med några olika personer. Det är visst så att jag missuppfattat det hela lite grand, det handlar inte om max åtta timmar om dagen utan om max 40 timmar i veckan, som ju innebär samma sak om man jobbar fem dagar i veckan heltid. En heltid är ju 40 timmar per vecka och, om man inte arbetar på barnens förskola, så säger det sig självt att man inte grejar att jobba heltid om det finns en sån regel och man inte har någon respektive som kan hämta upp barnen.
Och nu ska vi inte bara diskutera utifrån ensamstående tycker jag, det finns många familjer där båda föräldrarna pendlar, eller frånskilda föräldrar som har barnen varannan vecka och båda jobbar heltid. Antagligen har de redan idag jobbigt med de nödvändiga relationer som krävs för att barnen ska ha tillgång till båda föräldrarna. Ska de också behöva täcka upp för sin f d och hämta barn de veckor som barnen bor hos den andra för att det ska fungera eller ska båda behöva gå ner i arbetstid?
Dessutom handlade förslaget inte bara om barnets arbetsvecka utan även om en lagstadgad semester från förskolan på fem veckor per år. Ja, jo, och jag erkänner, det finns barn som är väldigt mycket på dagis och som kanske skulle må bra av att få vara hemma lite mer. Kanske mamma och pappa båda gör karriär och inte har tid med sin lilla avkomma? Men ofta är det kanske också så att hemmiljön inte är alltför bra för de barn som tillbringar väldigt mycket tid på förskolan? Det finns med all säkerhet barn som skulle må mycket dåligt av att b ehöva vara hemma fem veckor med sina/sin förälder.
Men inte bara det; många jobb är tillfälliga, många arbeten vikariat och säsongsarbeten. I en kommun som den vi bor i finns det många arbetstillfällen för den som är beredd att arbeta under sommarsäsongen medan hösten och vintern kan vara tröga ur den synvinkeln. Många arbeten är sådana att man får tacka ja när man får dem. Arbetslösa har inte rätt att ta semester, eller arbetssökande om man uttrycker sig så, såna som får hoppa på de jobb som dyker upp. Dessutom är det inte ens alla som har fem veckors semester.
Jag är på den punkten numer lyckligt lottad; fast anställning och med min digra ålder tilldelad 31 semesterdagar per år, min arbetsplats stänger fyra veckor under sommaren då jag förväntas ta semester. Annat var det förr, när man tilläts ta högst två veckor i följd under sommaren (vanligt på företag i vår kommun), när man jobbade timmar och egentligen inte hade någon semester alls att tala om.
Barnens rättigheter är jätteviktiga. Först måste man ställa sig frågan; på vilket sätt hjälper vi bäst barnen? Kanske blir svaret genom att se till att deras föräldrar kan arbeta och försörja dem. Genom att trygga dem och deras föräldrar och erbjuda en barnomsorg av hög kvalitet med generösa öppettider och utbildad personal. Genom att stötta deras föräldrar, inte genom att straffa dem.

onsdag 5 november 2008

Tryggheten

Vi spelar alla olika roller i verkligheten. Och vi spelar olika roller i olika skeden av vårt liv. Just nu har jag kommit på att lilla mörkrädda, ångestladdade, fantasifulla jag spelar den utmanande rollen som Tryggheten. Ja, jag vet att det kan låta konstigt, men jag spelar den nästan överallt.
Hemma är det ju naturligt. Jag går om kring som en vandrande röd klump (ja, nu har vi värmekameran på) i den stora lägenheten. Rör mig relativt långsamt och förutbestämt fram och tillbaka, bäddar, bäddar upp, stoppar in tvätt, tar ut tvätt, stannar till längre stunder i köket för matlagning och disk, dunkar ner i sängen och är stilla några timmar. Allt detta medan jag pratar relativt lugnt, upprepar om och om igen, sjunger och repeterar ännu en gång, svarar, bekräftar. Tryggheten. Om barnen skulle bli rädda eller ledsna är det hos mig de söker tröst, precis som 95% av alla barn i Sverige enligt en färsk undersökning från BRIS. (Ja, 95% av alla barn söker inte tröst hos mig, men hos sin mamma...) Även för sambon kan jag sägas utgöra någon typ av trygghet eftersom han litar på att jag finns här, tar hand om hans barn och ser till att det finns mat i kylskåpet, tvättade kläder att räkningarna blir betalda etc.
På jobbet är jag just nu också Tryggheten. Jag sitter som den där stora röda klumpen på golvet och rör mig inte många centimeter medan mina kollegor byter blöjor, fixar mellis, diskar, dukar och allt det där. Jag sitter på golvet, leker med djuren, bygger med klossarna, sjunger, repeterar ramsor, svarar, bekräftar. Rör jag mig blir det oro i gruppen. Så jag sitter där jag sitter.
På något sätt fungerar jag också som Trygghet för mina kollegor eftersom jag nästan aldrig är sjuk (jag har inte varit sjuk sedan jag började där, däremot har jag vabbat, dock bara tre dagar den här hösten), nästan aldrig kommer för sent, så gott som alltid ställer upp och inte har några allvarligare symptom på att försvinna från arbetsplatsen. Jag hörde en gång för länge sen att människor från de här delarna av länet var populära arbetstagare bl a på Danderyds sjukhus just p g a sin lojalitet och arbetsmoral. Jag har väl en släng av det.
Jag tror att mina partikamrater är ganska trygga med mig för de tror att jag håller koll på saker och ting (shit, vad blåsta de blir) och jag tror att jag kan representera Trygghet även för borgerligheten för de vet att jag alltid finns där som en nagel i ögat på dem och de vet att jag åtminstone ibland vet vad jag pratar om.
Ja, jag spelar alltså en roll jag aldrig trodde skulle bli min. Den är rätt bekväm, men ibland är den också krävande och tung. Just nu är Tryggheten själv ganska trött och tänker sig några timmar i världens skönaste säng (jo, jag har den hemma). Jag har tryggat morgondagens födelsedagsfirande på jobbet genoma tt ta fram lite bilder hemma vid datorn (eftersom vi fick fel typ av färg till fotoskrivaren på jobbet sist).

Föräldrar och andra intresserade

Ja, det står att alliansen nu föreslår att barn inte ska få vara mer än åtta timmar per dag i förskolan. Jätteskojigt. Vilket urdumt förslag! Säkerligen bra för barnen om föräldrarna kan vara hemma mer, men då måste väl sex timmars arbetsdag ligga i startgroparna också, för annars går det ju inte. Om barnen ska hämtas av barnflickor, släktingar och vänner vet jag inte ens om förslaget gynnar barnen. De har det bra på förskolan där de är trygga och känner rutinerna. Det är mer avkopplande för dem att vara där än att flänga omkring hos släkt och vänner.
Min minsting tillbringar tio timmar om dagen på förskolan, hur skulle jag annars kunna jobba? Jag har gått ner i tid och försöker vara ledig en dag i veckan istället för att ha kortare dagar. Jag tycker det ger mer. Att tvingas gå ner i tid för att barnomsorgen rustas ned känns inte bra. Det drabbar ensamstående och pendlare hårdast. Den sänkning av skatten man lyckas nå genom denna åtgärd lär knappast täcka förlusten av att inte kunna arbeta fullt ut.
Jag har på denna sida flera gånger skrivit om de otidsenliga öppettiderna inom barnomsorgen. Jag hävdar fortfarande att tillgängligheten till förskolan måste öka och inte inskränkas. I den kommun jag arbetar har man redan inskränkt öppettiderna genom att förbjuda förskolorna att ha öppet mer än 55 timmar per vecka. Det gör att öppettider mellan halv sju och halv sju som vi har i min boendekommun blir omöjliga. Och pendlingsarbete för många ensamstående blir på så vis också en omöjlighet.

tisdag 4 november 2008

Eller november

Just det, det blir inte ljusare i november. Solförmörkelse eller vad det är. Fatta inga dumdristiga beslut i november, man ser inte riktigt klart då. Vänta tills det ljusnar. Hon kommer, Lucia, sen ljusnar det. Tror jag. Fatta inga dumma beslut nu. Vänta på ljuset.