fredag 29 juni 2007

Examen, svartjobb och turkisk korv


Såg just Sven Otto Littorin på TV. Kan inte låta bli och undra om det inte är bättre att inte ha någon utbildning alls än en bluffexamen. Ser inte det bättre ut? Åtminstone när man har blivit ertappad med att det inte är någon riktig examen. Men det tycker tydligen varken Sven Otto eller hans kompisar i regeringen. Kan väl kallas en borgerlig syn på utbildning.

En borgerlig syn på svartjobb verkar vara att om man skattesubventionerar dem så försvinner de. (Det är nästan lika dumt som att vi måste bygga en dragracing bana annars kör de dragracing olagligt på allmänna vägar.) Givetvis kommer hemservicebranschen att fortsätta att till stor del vara svart. Det handlar inte om människors förmåga att betala utan om deras vilja, just det, stava där V I L J A. För det handlar om människor som har råd. Tidningen Arbetaren har räknat ut att det krävs en inkomst på 46 000 kronor i månaden för att det ska löna sig att leja någon att städa hemma. För en som har en snittinkomst på 16 000 kronor i månaden som jag, så innebär det att jag måste jobba ca 2,5 timmar för att ha råd med en timmas städning och då blir det ju inte så mycket extra tid med barnen (jo, det ska ju bli mer tid att arbeta och mer tid med barnen bara man slipper den där fördömda städningen som tydligen bara en i hushållet kan sköta).

Flera borgerliga politiker och skribenter framhäver hela tiden också jämställdhetsaspekten i det här med pigavdrag och den enda effekten som jag kan se som skulle kunna utjämna skillnaderna mellan könen är att nu skapas även en kvinnodominerad sektor som kommer att bestå till stor del av svartarbete. Tidigare har ju det varit elektriker, mattläggare, byggjobbare, bilmekaniker etc förunnat medan vårdbiträden och barnskötare inte kunnat tjäna en svart krona. (Alltså att tjäna svarta pengar är ju status i det här landet.)

Men nu är det ju så fiffigt att jag (som har en alldeles äkta magisterexamen) kan starta mitt eget städföretag och ränna hemma hos andra och tvätta deras byk. Med en 40timmars arbetsvecka så borde det ge ca 16 000 i månaden så att någon annan skulle städa hos mig blir det ju inte tal om. Mycket städning blir det alltså för de som väljer att etablera sig inom den här branschen och bara arbeta vitt. Men kan man putsa ett par extra fönster för någon svart tusenlapp så lockar det säkert. då kanske man har råd att bjuda barnen på Skansen om man är ledig någongång.

Förresten skulle vi inte kunna börja skänka bort t ex mobiltelefoner, cyklar och annat stöldbegärligt så kanske folk slutar stjäla dem? Då får vi ju bort det kriminella beteendet också.

I natt vaknade jag av röster klockan 02.35 och det var ingen som kom in i lägenheten utan jag kunde bara konstatera att grannen var tillbaka efter en knapp veckas frånvaro. Halv sex vaknade lilltjejen och jag hade kanske fått henne att somna om om det inte varit för att hennes pappa skulle upp vid sex. Sen var det liksom bara för mig att också släpa mig upp. Dottern sov middag redan vid 09.45. Lång dag. Det blev ingen mammapolitik med artikelskrivande eftersom den andra mammans barn blev sjuk. Istället pratade vi 21 minuter i telefon och bestämde att vi skulle ses på måndag istället. Ungarna och jag fikade med några vänner, gick och tittade på en diskmaskin som vi kanske skulle kunna köpa, ungarna badade i bassängen och sen åt vi turkisk korv och färsk potatis till middag. Lilltjejen somnade 18.10. Klippte håret på storasyster som hade svårt att stå still och blev något ojämn och korthårig, men själv var hon nöjd (Thank God). Tittade på en sån där film som jag absolut inte gillar på TV. Biljakter, explosioner, pangpang, ondska etc. Nu sover barnen i eller utanför sina sängar och sambon i soffan (högt snarkande). Jag ska krypa ner och låta kroppen vila ett tag. God natt.

torsdag 28 juni 2007

Vädret, missnöjesyttringar och aborter


Enligt lokaltidningen så pratar alla om det dåliga vädret just nu. De tycker synd om alla som har semester. Det finns ju ingenting att göra, bara sitta inne. Konstigt, vi har ju varit på simskolan varje dag. Och barnen har badat. Varje dag. Igår regnade det visserligen, det gjorde det, och vi fick byta om och fika i bilen. Och på kvällen när jag tappade välling över hela köket så åkte ena trasmattan ut i regnet och i morse var den givetvis ordentligt blöt, men efter att jag slängde ut den i solen verkade det på eftermiddagen som om den skulle kunna torka till kvällen. Så kom det nån skur från ingenstans, som om någon öppnade himlen och tömde ut det sista vattnet. Och allt var blött igen. Mattan samt strandfilten som också låg i solen för att bli lite mindre fuktig. Nu är den dyngsur och jag bryr mig inte ens om att ta in grejorna ikväll. Hoppas på sol imorgon.

Men som sagt, måndag tisdag badade barnen hela dagen och igår regnade det och idag blev det bara bad till ca ett. Det är väl inte så illa pinkat på fyra dagar?

Idag fick jag ett SMS från en studiekamrat från universitetet som undrade om jag visste att jag är på framsidan av Arbetaren den här veckan. Det är alltid kul att förhindra människor från att glömma bort en på olika sätt. "När du tror att du kommit undan, att du är långt från mig och mina idéer, då ska jag dyka upp där du minst anar det!!! Hahaha." För några år sedan åkte en arbetskamrat till Stockholm på nåt evenemang och det första hon fick se när hon klev av bussen var min nuna på framsidan av Citytidningen. Hihihi... Arbetaren går förresten inte att köpa var som helst. Jag tror det närmaste stället här var Vallentuna.

Annars har visst några läsare av min blogg upprörts över att jag skrivit att omorganisationen på ABF handlar om missnöjesyttringar från styrelsen. Vad jag skrev eller vad jag menade i alla fall, var att det till viss del hade med det att göra. Det väsentliga var centrala direktiv. Men, missnöjet som jag syftar på är bl a hur verksamheten i norra kommundelen har skötts samt anställningen av en person för ett par år sedan. Personer som uttryckt missnöje med dessa saker sitter idag i styrelsen och har möjlighet att påverka. Missnöjet menar jag, är inte riktat mot personalen utan i första hand mot den tidigare styrelsen. Dessutom vill jag att alla som läser detta ska veta att det jag uttrycker i bloggen är mina personliga funderingar och tankar och som jag säger i mitt motto; Jag säger något så har jag någonting sagt.

Apropå ABF så ska visst En bok för Alla läggas ned. Tråkigt, tänkte jag flanera, men jag vet faktiskt ingenting om saken. Det kanske blir något nytt, bättre. Jag får avvakta.

Utanför Kds kongress står människor med banderoller med foton på elva veckors foster och kräver att abort bara ska tillåtas t o m tolfte veckan. Så vad försöker de åstadkomma med bilder på elva veckors foster? De ska ju fortfarande få mördas enligt deras sätt att se det hela.

Jag är själv en människa som aldrig skulle klara av att genomgå en abort om inte fostret visade på väldigt svåra skador, men det har ju med mig att göra och jag hoppas att de som är som jag får det stöd de behöver för att kunna klara av sina liv om så skulle behövas. En generös abortlagstiftning är ändå superviktig. Alla barn är inte välkomna till världen. Alla presumtiva föräldrar kan inte ta hand om ett barn. Alla tillfällen i livet är inte rätt. Och det borde väl också vara en mänsklig rättighet att bli älskad och omhändertagen? Efterlängtad. Förutom detta är det ju de facto att illegala aborter hotar, inte bara barnets, utan även mammans liv.

Göran Hägglund, kd, tar avstånd från demonstranterna utanför kongresslokalen. Han tar också avstånd från USAs fångläger på Guatanamo. Bravo, bravo. (ja, man måste kunna ge alla beröm)

Glömde skriva en sak om midsommar förresten. Skulle ju ha gjort det förra veckan. Det är en episod från ett avsnitt av Skärgårdsdoktorn (som en period började direkt efter Bolibompa på söndagar) som jag slötittade på innan sängdags en gång. Den tolvåriga dottern (Wilma) och hennes kompis sitter på midsommar och försöker tvinga i sig öl för att bli fulla. Wilma säger:
- Måste man bli full på midsommarafton?
Kompisen funderar ett tag och svarar sedan:
- Vet inte, men alla vuxna blir det.

Även om det inte är midsommar än på ett tag så kan ju ni vuxna som läser den här bloggen fundera över det till nästa storhelg. Sov nu gott. Imorgon blir det mer mammapolitik då vi ska författa debattartiklar hos socialdemokratisk småbarnsmamma med sockerkaka.

onsdag 27 juni 2007

Pusskalas, recept och baddare




Min äldsta dotter förstod faktiskt inte varför vi måste åka till simskolan i morse när det öste ner utanför fönstren. Hon tror att simskolan är ett ställe dit man kan åka när man vill och undrar vad de som redan kan simma gör på stranden och i vattnet. Nu är det ju inte så ofta det är några fler där eftersom vädret är så dåligt och vattnet så kallt, men igår t ex hände det. Min dotter tror också att Rimbo är ett badhus och inte ett samhälle. Det är inte så lätt det där.


Hur som helst kom barnen i vattnet och även min minsting tyckte det så kul ut och sprang ut i vattnet med regnställ på. Några föräldrar huttrade på stranden, någon satt i bilen. Det var bara att klä av lilltjejen också och låta henne bada. Hon ömsom skrek av köld, ömsom skrattade och stänkte, ville inte gå upp.

Och trots det bistra vädret blev det märkestagning, Baddaren. Det krävs ju inte att man ska simma för att ta Baddaren, det handlar mest om att doppa huvudet och så och det har min dotter aldrig haft några problem med. Hon är mer under än över vattenytan. En kille i fortsättningskursen tog ett märke där man simmar tio meter. Det övertygar mig om att allt är mycket annorlunda än när man själv var liten.

Vi gick i den kommunala simskolan. Den var gratis. Den höll på i mer än åtta dagar. Första sommaren jag gick där (när jag var fem år) simmade jag 50 meter och tog järnmärket. Första sommaren min lillasyster gick där (när hon var fem år) tog hon simborgarmärket och simmade 200 meter i höga vågor. Det har grämt mig i många år att jag inte tog simborgarmärket förrän jag var sex år. Med det här upplägget ser det ut som att min dotter simmar tio meter nästa sommar då hon är knappa sex år.

Vi köpte Baddarmärket för trettio kronor efter hutterfika i bilen. När jag var liten delades märkena ut på en mycket högtidlig avslutning av simskolan. De som hade tagit kandidaten och magistermärken fick hoppa i från en trampolin och simma ut till en båt där kransar delades ut. Och vi gick på led med våra märken på tröjorna. När jag fick veta att vi fick betala för märkena blev jag mycket besviken. Då kunde ju liksom vem som helst köpa dem. Jag trodde man fick dem för sin oerhörda insats. (det var faktiskt oerhörda insatser som krävdes för vissa märken.)

Lilltjejen somnade i bilen hem. Jag försökte rusa in från bilen för att inte bli blöt. Fyraåringen plockade snäckor. Vi åt lunch. Tog en fika på stan. Åkte till jobbet för att storhandla.

Nu för tiden vill stora tjejen gärna vara i lektornet när man handlar och det är jättebra, speciellt när det är så mycket folk som det naturligtvis var idag. Det var ju shoppingväder (alla väder är shoppingväder). Lilltjejen har hittills varit nöjd med att sitta i kundvagnen, men idag var det inte längre ett alternativ. Hon skulle springa själv. Och plocka varor. Så; lite extra tandkräm (tre tuber), chokladBragokakor, krossade tomater och hallonsylt fick man väl stå ut med. Dessutom är lilltjejen i pussåldern och ville helst pussas med allt och alla, t o m kassörskan, men där tycker jag gränsen går. Nog för att kassörska är ett ärbart yrke, men...

Några EDET-tjejer stod bland pappret och delade ut rabattkuponger och frisbee, så vi köpte EDETpapper som omväxling. Och ett badkar. Ett litet. Nu har tjejerna varsitt litet badkar att bada i eftersom de inte får plats i samma längre.

Så efter min extremt lyckade middagslagning så badade de jämte varandra och båda blev rena och fina och tvättade i håret utan skrik och gnäll. Skönt.

Tänkte fixa någon slags receptlista på min blogg, men har inte hajjat hur man gör än, så jag erbjuder receptet här, direkt i bloggen:

Tre kycklingfiléer
Fyra nävar fryst broccoli
Salt, peppar, spiskummin, curry, muskotnöt
Två bananer
Cashewnötter för 11.09 kronor
2,5 dl matlagningsgrädde
Ett ägg
Riven ost
Fyra portioner pulvermos (eller riktig så klart)

Skär kycklingen i mindre bitar och stek i teflonpanna. Krydda. Häll på grädden. Skiva banan och lägg i. Tillsätt nötter och broccoli. Låt puttra en stund.

Gör i ordning moset. Knäck i ett ägg och vispa i lite riven ost (eller mycket).

Häll upp kycklinggrytan i en ugnseldfast form. Klicka moset runtom. Sätt in i ugnen i 225 grader i ca 15 minuter. Klart. Gott. Uppskattat av barnen.

Allt går givetvis att byta ut så att det blir mjölkfritt (sojaalternativ), vegetariskt (t ex quorn) eller okej för allergiker genom att byta ut det man inte tål (nötter mot mandariner t ex).

Gott gott. Sov gott. Mina pusstjejer sover så sött trots att de inte alls var trötta. Visserligen blev det skrik och grin när vi skulle gå i säng, men det berodde nog mest på att jag spillt ut ett halvt paket välling på golvet och försökte hålla dem därifrån för att kunna städa undan. Nu hänger mattan ute i regnet och vällingpulvret geggar med all säkerhet in sig ordentligt i trasorna så att det aldrig går att få bort. Kul kul.

tisdag 26 juni 2007

mammapolitik och sommarmord



Idag var det betydligt varmare under simskolesejouren, men ändå var dottern blå med lila läppar när hon kom upp ur spat. Vi stannade dock en stund (måste köpa kakor eller nåt till imorgon), åt smörgåsar (mest jag) och drack kaffe (bara jag) och festis. Barnen badade lite till och sen hade jag lovat en sväng förbi McDonalds för att införskaffa lunch. Som vanligt fick jag vänta eftersom jag envisas med att beställa fiskburgare till Lilltjejen. Det var mest jag som åt av skräpmaten också eftersom vi tog den med till lekparken där jag bestämt träff med ABFs ordförande.

Hon hade också med sig sin dotter som snart skulle fylla fyra och det blev mammapolitik på hög nivå. Barnen ville ha hjälp med ditten och datten och bli gungade och klättra och allt vad det var, samtidigt som vi försökte hänga efter och hon försökte få mig insatt i vad som egentligen händer med vår lilla ABFavdelning.

Det är helt otroligt egentligen. Kommer inte riktigt ihåg hur länge jag suttit i ABFs styrelse nu eller hur många olika ordföranden vi har haft, men vi har aldrig haft att göra med enkla beslut. Ofta har det varit fråga om att koncentrera verksamheten och spara pengar, men det har också handlat om att avskeda personal som misskött sig och anställa nya som visat sig inte heller vara lämpliga. Vi har stött oss med gamla, trogna ABFare och inte lyckats göra befolkningen i norra kommundelen nöjda med servicen. Nu är det dags igen.

Nu ska det omorganiseras ordentligt, delvis genom centrala krav uppifrån och lösningar som mer eller mindre pådyvlas lokalavdelningarna men delvis också genom rena missnöjesyttringar från den nya styrelsen (den är nästan helt utbytt nu förutom jag och ett par till). Det handlar mycket om att slimma organisationen och personal kommer att få gå så det är inte enkla grejor det handlar om. Det kommer visst aldrig att bli lätt att sitta i ABFs styrelse. Maken till obekväma beslut får man leta efter.

Hur som helst var det ett bra "möte" och barnen ville gärna träffas och leka igen.

Efter parken åkte vi hem och lilltjejen somnade äntligen. Jag passade på att hänga upp blöta badkläder samt tvätten som jag körde på morgonen. Har också ringt soc angående grannen (som fortfarande verkar vara bortrest) samt försökt få tag på gyn angående mina menssmärtor, men deras telefonkö var fylld för dagen vad nu det innebär. Får väl försöka en annan dag då. så här går inte. Igår somnade jag på två Ipren och en varm vetekudde över magen.

Centern vill lägga ner CSN och det är ju inte utan att den tanken farit genom huvudet på en några gånger under studietiden. Maken till antiserviceinriktat företag får man ju leta efter. Men vad är alternativet? Ska privata sköta utlåningen av studiemedel måste de ju ta ut avgifter så det räcker till deras vinst också.

Nåt annat dumt stod i lokaltidningen idag: En moderat riksdagsman från trakten hävdar att jämställdheten ökar när avdrag för hushållsnära tjänster införs. Vilket nonsens. Och sen då. Han menade på att nu kunde (den kvinnliga) ingengören, arkitekten eller vad det nu var jobba lite mer när hon får hjälp med hushållsgörat hemma. Men jobbar inte de flesta ingengörer och arkitekter redan heltid? Ska de jobba ännu mer och ta jobbet från andra ingengörer och arkitekter? Och finns det verkligen ingen annan som kan "hjälpa till" hemma. Utan att få betalt överhuvudtaget. Att var och en tar hand om sin skit är gratis.

Och som jag läste (i LOtidningen tror jag det var) häromdagen; om man hyr hem en pizzabagare som bakar pizzor åt en hemma kan man dra av det, men inte om man köper hem en pizza. eller alltså, det stod om man hyr hem en grillmästare till grillpartyt. Och om man hyr hem en människa som tvättar åt en kan man dra av det, men om man lämnar kläderna på kemtvätt är det nobben. Både sommarstugan, lägenheten i stan och fjällkåtan räknas som hem som man kan få städade med rabatt. Dock inte husvagn eller städning av vandrarhemsrum som man utnyttjat ett par veckor.

Lika dumt skrev en krönikör i Lokaltidningen för någon månad sedan och avundades kompisar som arbetat utomlands och då kunnat haft hemhjälp så att de efter jobbet bara kunnat glida ner på altanen med en drink. Varför kan vi inte få unna oss det i Sverige undrar krönikören. Varför är det så förbjudet i Sverige? Undrar om krönikören funderar över om hemhjälpen har någon möjlighet att sjunka ner på någon altan med en drink när hon kommer hem från sitt arbete hos svenskarna. Men som en annan debattant i dagens lokalblaska skrev så håller ju "den förbannade rättvisan" på och sänka oss. Så kan man också se det. Jag ska kommentera några av dessa debattartiklar mer senare i veckan (eller kanske nästa vecka), kanske rent av skriva svar på dem.

Sommaren är i alla fall äntligen här på riktigt med Morden i Midsomer. Välsigne den som vågar ringa på min telefon när detta sänds... Märkte dock att jag blivit väldigt ovan vid TVtittande, det var svårt att sitta still i en och en halv timma. Trots att det var spännande och bra. Men nu vet vi att barnen sover före nio åtminstonen på tisdagarna i åtta veckor framöver.

måndag 25 juni 2007

Första dagen på nya bloggen


Jaha, då ska jag försöka mig på att blogga här istället. Får se hur det går. Än har jag inte fattat hur man gör riktigt, men det ska nog fungera så småningom. I natt var det så där läskigt tyst igen, så där så att jag trodde att fönstret var stängt. På något vis har man väl vant sig vid stojande grannar. Men nu vaknar jag hela tiden för att jag har sån mensvärk i stället. Aldrig får man sova.

Vädret i morse var mulet och småkallt, som gjort för första dagen på simskolan. Fyraåringen var nervös, men så fort de kom i vattnet verkade det gå bra. Molnen låg kvar hela de fyrtio minuter som de skulle tillbringa i vattnet och när hon kom upp var hon lila om läpparna och skakade. Hon åt en banan, men ville inte klä på sig fleecetröjan som jag tagit med utan envisades med att springa i torra badbyxor och t-shirt. Hon skulle ju bada mera, gudbevars. Lilltjejen huttrade också en stund med banan efter att ha varit i och plumsat ner med rumpan några gånger.

Efter två simskolegrupper klarnade det upp och vi blev ensamma kvar på stranden. Barnen lekte i sanden och badade lite till innan vi packade ihop och åkte till min syster för att äta lunch och fortsätta leka. Det blev varmare och de stora barnen badade i poolen, lilltjejen fick springa runt på marken för syrrans pool är för stor och djup för henne.

DN rapporterar idag att tonårsaborterna åter ökar i Sverige och att vi ligger i topp i Norden. Var fjärde graviditet leder till abort och de flesta sker bland unga kvinnor. Förutom att sexualundervisningen i skolan är dålig (och det var den banne mig på min tid också) så har unga kvinnor idag förstått att p-piller också innebär risker och är därmed tveksamma till att använda sig av dem. Många förlitar sig på det s k dagen efter pillret.

Det rapporteras ständigt att unga människor, och då speciellt unga kvinnor, i Sverige idag mår mycket psykiskt dåligt och lägger man då ovanstående fakta till protokollet så är det väl ingenting som förbättrar de unga kvinnornas hälsa. Givetvis känner de ett krav på sig att skydda sig vid sex samtidigt som de idag förväntas vara sexuellt frigjorda. De är medvetna om att p-piller kan vara skadliga för dem samtidigt som de inte har en aning om när de har ägglossning. Helt klart kan det vara så att kraven känns övermäktiga och de inte orkar ta itu med dem förrän det s a s är försent.

Sen varnas det i media för att vänta för länge med att skaffa barn. När man äntligen utbildat sig, hittat rätt partner, båda har fått jobb och drömvillan är i hamn är kvinnan kanske inte längre tillräckligt fertil och själva skapandet av en telning kan te sig näst intill omöjligt. Köer till provrörsbefruktning, misslyckanden, ekonomiska kriser och hårda påfrestningar på parrelationer. Dessutom ökar ju riskerna för olika fosterskador med föräldrarnas ålder (speciellt med kvinnans ålder).

Så hur du än gör som kvinna så bär du skulden för om någonting inte blir bra. Och du får skylla dig själv om ditt liv inte blir som du tänkt. Håll för fanken koll på din ägglossning kvinna!

Flera undersökningar där man frågar mannen om han kan tänka sig att äta p-piller för män visar att väldigt få män är beredda att göra detta.

Mina älskade döttrar som jag längtat efter i hela mitt liv somnade under gråt och tandagnisslan vid niotiden. Jag begår samma misstag om och om igen och låter dem vara vakna efter åtta trots att jag vet att de egentligen inte orkar detta. Ska försöka skärpa mig imorgon.
Men först blir det simskola. Tre märken räknar fröken med att de ska ta under de åtta dagar som man får för 600 kronor. Alla simskolor utomhus är privata nu för tiden. Och kostar pengar. På min tid tror jag de var både kommunala, gratis och betydligt längre än åtta dagar. Så kan man simma också. Efter simskolan ska jag träffa ABFs ordförande för att få lite information om vilka organisationsförändringar som är på gång där. Känner mig lite nervös för att det inte alls blir rolig information. Riktigt tungt tror jag det kan bli faktiskt.

söndag 24 juni 2007

Sommarlov

Första lediga dagen och nu ska vi vara lediga till slutet av augusti. Strålande väder. Stora tjejen åkte till en kompis och lilltjejen och jag på 40årskalas på landet. Tänk att Lillstumpan fått 6 tänder sen slutet av april. Inte konstigt att hon är lite gnällig till och från. Men idag har det varit full fart. Det fanns fler barn på kalaset och förutom att kasta i sig nudelsallad så badade stumpisen i en bassäng med vatten som blev varmare och varmare framåt dagen då solen tittade fram och sken alltmer ihärdigt.

Nu kommer jag väl att vara lite mer ledig - även från bloggandet. Fick ingen DN idag, typiskt, men jag vet att man är mer överens om det nya EU-fördraget nu. Åt helvete att inte folket får rösta om en sån sak. Man kan ju i princip ta ifrån ett folk all makt utan att låta dem säga kuckeliku ens en gång.

Skulle hämta stortjejen strax före fem och hade turen att bli bjuden på både mat och kaffe, så vi var inte hemma förrän strax efter åtta. Barnen lekte ute på gården, de tycker att det är så roligt med såna där gårdar med gungor och klätterställningar och en massa andra barn. What a heck? Det är ju sommarlov. Men när vi kom hem var de trötta och griniga och det blev några skvättar tårar innan de somnade. Nu ska jag också koja.

lördag 23 juni 2007

överraskning åt andra hållet och midsommar


Även om man bestämmer sig för att ta det lugnt så verkar midsommarstämningen smitta av sig och stressa upp situationen. Ungarna var ju värre än på julafton. Vi skulle vara vid stången strax efter ett så det borde ju vara lugnt, men ack så stressigt det var och irriterad blev man. Och inte blev det bättre av att storasyter efter dansande inte var nöjd utan krävde någon att leka med. Hela vägen hem i bilen satt hon och kastade blomrester och spint på sovande lillasyster och när vi kom ur bilen hemma tog hon två pinnar och gick efter mig (med sovande liten i vagn) och bankade hårt på allt som lät.

Efter en stund lugnade det ner sig och jag satte på Djungelboken på videon. Skyndade skyndade skrapa potatis, tända grillen, duka lite mysigt i trädgården innan Liten skulle vakna. Pust, det var på håret. Dags att äta. Lillasyster skrek och gormade och var inte nöjd med någonting. Världsastressaäta. Även om vi hade gjort det enkelt med bara sill, potatis, vinbladsdolmar och grillkorv så blev det en pers. Ungarna fick inte i sig mycket alls.

Sen gjorde vi en ansträngning till och lekte kasta ringar och frisbee och det blev faktiskt lite uppskattat. Vi höll på med det en stund för att alla skulle bli lite trötta och sen försökte vi med efterrätten; ostkaka, turkiskt youghurt och jordgubbar, men då började gnället igen och jag orkade inte tjata på ungarna för att få dem att äta upp efterrätten. Vi plockade in disk och leksaker och ungarna lekte faktiskt lugnt och stilla inne medan jag diskade upp mastodontdisken som en enkel middag för fyra hade orsakat. Sen var det äntligen dags att knuffa barnen i säng.

När jag nattat tjejerna sov även fadern i soffan. Jag slängde ihop en sats muffins (eftersom sambons äldre barn skulle komma och fika under morgondagen då jag jobbade) och smet ut och hängde tvätt. Liten vaknade och bölade en sväng men somnade snart om. Jag gick och la mig med muffinsarna på eftervärme i ugnen.

Vaknade två gånger under natten av mardrömmar. Puh. Inte kul, svettigt och jobbigt och Liten vaknade också flera gånger så vid två orkade jag inte springa upp och ner mer utan la henne i min säng. 06.30 ringde klockan. Sista dagen på jobbet idag.

Från början var det lite folk och lite att göra. Segt. Men efter min kvartsrast (man får inte längre när man bara jobbar fyra timmar) så var det helt plötsligt överbefolkat vid kassorna. Köerna slingrade sig bort mellan frysdiskarna. Och eftersom något snille flyttat snabbkassan utan att ta bort den gamla skylten så trodde alla att snabbkassan var stängd och var jättesura. Nu var det inte kunderna som var överraskade över hur många kunder det var utan personalen och alldeles säkert den som planerat bemanningen. Det var skönt att bli avlöst vid ett och få gå hem.

När jag kom hem var sambons barn kvar och det luktade kaffe i hela lägenheten. Min minsting kom genast rusande och gnällde och skulle vara i mammas knä hela tiden. Sur blöja hela tiden och röd stjärt. Men hon dricker ju som besatt. Skjutsade fyraåringen till en kompis och när gästerna gått (och lillstumpan däckat) så dammsög jag både barnens rum och vardagsrummet samt hängde ut mer tvätt. Den jag hängde igår hade torkat trots regn så det kan inte ha kommit så värst mycket.

Om en timma ska vi till mamma och äta och det är nog bra, för jag har inte hunnit äta lunch idag.

Annars påminner den här midsommar vädermässigt om midsommar för 21 år sedan, den dagen min pappa fick sin första hjärtinfarkt. Fint väder på midsommarafton och uppvaknande på midsommardagen i regn. Fast då var skillnaderna tydligare. Det var precis det året det var ett trendbrott för hjärtinfarkter hos män. Det hade ökat i många år, men just 1986 vände det och började minska. Men kvinnornas hjärtinfarkter ökar vad jag vet fortfarande. 1986 då Palme blev skjuten och det blev härdsmälta i Tjernobyl. Och pappa fick en hjärtinfarkt och blev aldrig riktigt sig själv igen. Det var ett år då allting ställdes på huvudet och som jag tror påverkade mig många år framöver. Jag var 19 år då, mitt i ungdomens yra (om det nu finns någon sån). Nattsvart och man trodde att livet var över när man var 40. Men hoppet segrade.

torsdag 21 juni 2007

Dansk fläskfilé, vinbladsdolmar och kundservice

"Jag trodde inte det skulle vara några här nuuuu...." Undrar hur många gånger man har hört den kommentaren idag och jag säger bara: Varför trodde du inte det? Kan du helt logiskt förklara för mig varför du trodde att ingen skulle vara på stormarknaden dagen före midsommar? Ända fram till tolv tror jag kunderna körde den där repliken och vi öppnar ju ändå åtta, så så tidiga var de inte. Själv var jag helt slut efter att ha lyssnat till grannen halva natten och haft en liten liten dotter som inte kunnat sova utan mest legat och nypt mamma i löshuden på halsen och bröstkorgen.

Och så fick jag börja dagen med ett mastodontpass på två timmar och fyrtio minuter i kassan och givetvis var rastavlösaren en kvart sen, så nästan tre timmar med kunder hela tiden. I lunchrummet fanns det godisskålar vilket muntrade upp stämningen. Jag behövde godis mycket mer än jag behövde mat. Kroppen gav omedelbar positiv respons på det söta och sura och sega som jag frenetiskt tuggade i mig mellan mattuggorna i en halvtimma.

Jag vet vad svenska folket (nåja, de i Norrtäljetrakten åtminstone) ska äta i midsommar. Dansk fläskfilé. Alltså, förutom sill, sill, sill, potatis, knäckebröd, dessertostar, skinkor, melon och chips. Och de som handlade i min kassa idag ska också moffa i sig två stora chokladkakor för det låg såna där 2 för 28 kronor precis vid kassan som jag tror 98% av kunderna plockade på sig.

Servicen på vårt jobb är faktiskt fantastisk. Förutom att vi har självskanningen som gör att det nästan aldrig blir köer i kassorna, så hade vi idag både packhjälp och parkeringshjälp (nytt). Det är idrottsföreningar som företaget sponsrar som ställer upp och låter ungdomar packa kassarna åt kunderna. En del blir rent förskräckta för de vill ju packa allt själva i sin egen ordning (inte ens frun eller maken brukar få packa åt dessa pedanter), men många äldre som dessutom är ensamma tycker det är förträffligt. Sen inger packande tjejer i sjuttonårsåldern oftast mer respekt än killar i tretton-fjortonårsåldern. På parkeringen stod alltså dessutom, ungdomar och hänvisade kommande kunder till lediga parkeringar och det ryktades om att vissa packare också hjälpte till att bära ut varorna till bilarna. Wow. Det är det som är det lilla extra.

Hämtade barnen från sista dagen på dagis på två månader. Inga stående ovationer direkt. Lilltjejen lika grinig (eller värre) som hon varit hela veckan när vi kommit hem. Det gick inte att sätta ner henne på golvet för att t ex laga mat. Hon skrek så mitt huvud höll på att trilla av, hela tiden. Lyckades åtminstone få till bulgursallad med stekt lax och få någorlunda lugn under själva ätandet, men var tvungen att leka lastbil med tuggorna för att få någon fart alls på matintaget.

Sen var det Bolibompa och slut som jag var efter denna hektiska dag på jobbet så tänkte jag försjunka i koma med Liten i knät, men se den gick inte. Hon for upp och ner och runt och gastade och skrek och var inte nöjd med någonting. Diskade istället med henne hängande i byxorna med ett stadigt grin i ansiktet. Sen gjorde jag välling, kastade på henne pyjamasen och satte mig resolut i fåtöljen framför det som var kvar av Bolibompa (Lilla sportspegeln var väl ingen favorit precis). Hon somnade och lugnet lade sig över lägenheten.

Storasyster fick vara uppe till halv nio eftersom jag gjorde vinbladsdolmar till morgondagens middag. Hittade inte receptet och hade inte en tanke på att leta på Internet (som ju annars är allenarådande bot på allt enligt mig). Hittade på lite och hoppas nu bara att det inte blev för starkt för barnen eftersom jag duttade i en del Sambal Oelek också. Alltså, nötfärs, rundris/bulgur, lök, tomatpure, sambal oelek, kryddor. Sen kokade jag dem tillsammans med färsk timjan som jag tagit in till laxen tidigare på eftermiddagen. Det luktar åtminstone ljuvligt i lägenheten nu.

Jag fick ett mycket märkligt telefonbesked från oväntat håll om vad som försiggår på ABF, vet inte vad jag ska tro, måste rota runt lite. Nu är jag trött, har molande mensvärk och känner mig lite hungrig. Den här veckan har jag knappt fått i mig middag ordentligt en enda dag eftersom lilltjejen bråkat och skrikit och ska sitta i knä (samma har faktiskt varit en del frukostar också). Undrar om det gör ont när alla tänder kommer på en gång. Jag blir alltid hungrig på kvällarna då. Och sovit har jag ju knappt gjort sen nya grannen flyttade in. Nu drog han iväg med ett täcke idag och skulle tydligen vara borta en vecka, så jag, som börjar min ledighet på lördageftermiddag, ska banne mig sova........................

onsdag 20 juni 2007

kommunistiska restauranter, stalinistiska metoder, utmaningar och segrar

De gamla kommunistskällsorden har florerat idag, men det är för en gångs skull inte jag själv som blivit påhoppad. Jag var ruskigt snabb i morse och lyckades få tid att promenera till dagis med ungarna. Lämningen funkar också perfekt till skillnad från igår då lilltjejen inte alls ville att mamma skulle gå. Tidsoptimisten jag själv rusade då in en sväng på kommunhuset för att dryfta ett par "medborgarlyfta" frågor som jag tyckte att sossegruppen kunde diskutera inför bygg och miljönämnden. Själv kunde jag ju inte vara med för jag var dubbelbokad och hade valt att delta i Tiohundras sammanträde nere på Folkets hus. Skyndade dit. Skönt ute, svettigt efter språngmarsch genom stan. Man har vant sig av...

Dagen var späckad av föredragningar och de närvarande nämndsdeltagarana späckade med frågor och funderingar. Tidsramarna började brista redan innan vi börjat. Som vanligt lyste nämndsledamöterna från Stockholm med sin frånvaro. Endast trogen sosseBoel från Solna och dryg moderat från Danderyd som brukar antingen sova eller springa ut och svara i telefon under sammanträdena, var där. Så vi norrtäljebor då. Och visst har vi lite lättare att vara överens om saker när stockholmsfolket inte är där. Lika sugna på konkurrens och utförsäljningar av vården är inte norrtäljemoderaterna.

Det var nog bara Danderydsmoderaten (som anklagade sossarnas gruppledare för stalinistmetoder) som inte var helt nöjd med dagens omformuleringar och kompromisser. Han tyckte oppositionen kunde lägga en egen skrivelse om de inte var nöjda med det som majoriteten föreslog. Han har inte förstått samförståndsandan som Tiohundra skulle drivas i och som de flesta faktiskt försöker leva upp till trots vitt skilda politiska åskådningar. Men som sagt, detta samförstånd är lättare att driva utan stockholmare.

Sen fick Danderydaren (vet inte ens vad han heter) sista skrattet ändå, eftersom förvaltningschefen avslöjade att Förenade Care lagt in en utmaning på Hemtjänst, Hemsjukvård, Korttidsboende och Geriatrik i Norrtälje. Utmaningen hade hamnat i landstingshuset, vilket kanske inte är så konstigt eftersom det är där man påbjuder denna typ av beteende. Moderaten jublade och gladdes åt att våra stalinistiska metoder att försöka hålla verksamheten samlad i Tiohundra AB skulle gå i stöpet. Förvaltningschefen sa att det återstod att ta reda på om dessa verksamheter verkligen låg öppna för utmaningsrätten. Tydligen är det inte helt bestämt att verksamheterna inom Tiohundra ska ingå eftersom de redan ingår i ett femårigt projekt med att försöka samordna vården och sudda ut stuprören. Men hyenorna står i dörren.

På lunchen bestämde några sossekvinnor att vi skulle gå till ett fik och äta macka/bakad potatis/soppatyplunch. Den manlige gruppledaren rynkade på näsan, men följde med. Sen var det idel klagomål. Bakad potatis med glass åt människan. Och sen kaffe. Och detta kostade 93 kronor. Ja, det var dyrt. "kommunistrestaurant", svor det före detta kommunalrådet flera gånger. "Ingen riktig mat har de." Jag förklarade att om det hade varit en kommunistrestaurant så hade det funnits en pianist anställd på heltid. "Trångt", var det också, "som på en kommunistrestaurant", men jag sa att kommunistrestauranter ofta är både stora och statliga. Sen klagade han vidare över att han inte blev mätt, men någon tårta till eftermiddagskaffet det skulle han ändå inte ha, det förstod han inte alls hur vi kunde moffa i oss. Han hade ju ätit den dyraste lunchen i sitt liv. Och han har varit kommunalråd.

Försenad från mötet som drog över ca en halvtimma småsprang jag så mot dagis igen. Två trötta tjejer med sig hem som genast började grina för att det inte fanns någon juice hemma. Festis och mjölk gick ner men fick dem inte på bättre humör. Stekte på rester från veckans alla dagar i en salig mix och försökte äta. Telefonen ringde. Prat prat. Ungarna griniga. Lilltjejen i knät mest hela tiden. Och inte blev de glada när jag erbjöd mig att åka och köpa juice heller, men under Bolibompa (då jag egentligen har min dagliga komastund) åkte jag och slogs med midsommarkunderna på ICA. Köpte mjölk, juice, festis, läsk, fil, toapapper, tvättmedel, potatis, sill och blöjor. Nu klarar vi oss till efter midsommar. Puh.

Kom hem och Liten hade slocknat i pappas famn. En seger. Jag hann plocka upp varorna, hänga tvätten, diska och ta hand om storasyster en liten stund innan även hon skulle däckas. Nu är jag helt slut. Och imorgon väntar en av de värsta (bästa?) dagarna om året inom handeln.

tisdag 19 juni 2007

upphandling, kundvalssystem, hemliga listor och vårdnadstvister

Diska, duscha, blogga och läsa handlingar. Det var de grejor jag bara måste hinna när barnen somnat. Och när man ligger och tänker på det så somnar de ju liksom aldrig. Dessutom var vi (precis som igår efter fullmäktige) sena i säng. Idag beroende på att vi varit och uppvaktat min mormor på 92årsdagen. Ändå hade jag haft tur som kommit tidigare än väntat från mötet i Stockholm så att vi han stjälpa i oss lite middag också innan jag skulle äta tårta för tredje gången samma dag. Mormors tårta var klart godast, för den var ju liksom hemgjord med färska jordgubbar på.

Förr i tiden, i slutet av 90-talet, hade jag stora problem med mobiltelefoner och de sätt de användes på. Man var ju liksom inte van att höra folk pladdra på om sina privatliv för öppen ridå. Jag vet inte om man har vant sig nu eller om det är så att människor inte skyltar på samma sätt med sina telefoner nu för tiden. Det är inte samma status i dag när var och varannan har en sån där. Men det är klart, visst får man veta ett och annat som man helst sluppit veta. Igår handlade en ung tjej av mig, ihärdigt pratande i telefonen genom en handsfree, så först visste man inte riktigt om man var tilltalad eller om hon pratade i telefon. Medan hon lastade upp diverse basvaror, bl a barnmatsburkar från 6 månader, så förklarade hon för den på andra sidan tråden att hon inte ville tjafsa med vederbörande mer, eftersom vederbörande ändå inte förstod vad hon menade. "Men Maja då?" frågar hon. "Vi måste ju veta hur vi ska göra med Maja. Du kan ju inte bara höra av dig när du för en gångs skull inte är bakis och säga att du vill ha henne."

Vårdnadstvist per telefon. Var barnet sex månader? Vad jag förstod hade den unga mamman upprepade gånger letat efter pappan på olika krogar. Hon var trött på det. Hon var trött på att han aldrig höll vad han lovade. Hon var antagligen beredd på att ta hand om deras gemensamma barn själv och lämna honom utanför. Vad han ska ångra sig, tänker jag, när han blir vuxen. Om han nu blir det.

För övrigt visar en rapport från Rädda Barnen och Socialstyrelsen som presenterades idag att samhällets stöd till barn där föräldrarna tvistar om umgänget fungerar dåligt. Det är sjutton år sedan Sverige skrev under FNs barnkonvention och det finns fortfarande stora brister i barn och ungdomars rättigheter i praktiken. Domstolar missar barnens bästa, lyder rubriken i DN. Föräldrarna missar tyvärr också ofta barnens bästa. Och vad är barnens bästa? Ska ett barn vara tvunget att träffa en förälder som det inte vill träffa? Som kanske utsatt barnet för våld? Ska en förälder kunna avgöra att ett barn inte bör träffa den andra föräldern? Vem frågar barnen och när?

Det talas mycket om barnkonventionen på alla möjliga ställen i vårt samhälle, men var praktiseras den på riktigt? Visst är det positivt att vi i Sverige kommit så långt med vår syn på barnen som självständiga individer, tänk att man tidigare trott att barn t ex inte kunde känna smärta. Men... vårt upplysta, sekulariserade samhälle ger mig dödsångest ibland och ibland undrar man om vi vet så mycket och kan så mycket, varför gror fortfarande fördomar och vanföreställningar? Vad är meningen med allt etc etc etc...

Jag hade ingen tur på SLs hittegodsavdelning idag, hittade inte dotterns keps. Och det är nog väldigt många fler som inte har så stor tur där för där fanns väldigt mycket saker och det var inte heller så lätt att hitta dit. Saker som legat där ett tag fanns ute för försäljning. Jag kunde ju ha fyndat en ny keps, men struntade i det.

Sen hade vi sjukvårdsstyrelse och jag fick tjänstgöra eftersom miljöpartisten var frånvarande. Det var ju intressant eftersom jag inte ämnade delta i det enda beslut som skulle fattas, ett beslut rörande upphandling av Kallhälls vårdcentral. Vårdcentralen som fungerat dåligt länge fick för några månader sedan en ny verksamhetschef för att komma till rätta med problemen. Nu låter den borgerliga majoriteten inte den nya chefen ens få försöka utan låter i stället vårdcentralen gå ut på upphandling för en drift som ska gälla i tre månader (oktober-december) innan det nya kundvalssystemet och auktorisation träder i kraft. Märkligt sätt att spendera pengarna.

Vad som gäller för kundvalssystemet och den gemensamma organisationen för hälso/sjukvård och omsorg i Norrtälje, Tiohundra, vet jag ännu inte. Enligt en moderat (som borde vara insatt i frågan) så är detta inte klart ännu. Jag tycker dock att det är ganska klart att ett införande av kundvalssystem i Tiohundraområdet är direkt förödande för projektet som syftar till samordningsvinster och inte konkurrensfördelar. Jag hoppas verkligen att det är så att Tiohundra kan stå utanför systemskiftet som det femåriga projekt det är.

Och visst finns det en "hemlig lista" på objekt inom landstinget som kan bli privatiserade inom kort framtid. Idag fick jag också en officiell lista på verksamheter som anmält intresse av mer information om hur man knoppar av sig. Vi får se vad som finns kvar efter valet...

Full fart på ungarna, kyckling och ris till middag, hann inte diska, upp till Statoil och köpte en pocket till mormor (Stieg Larsson) och ett par småsaker till tjejerna eftersom de skrapat ihop tio guldstjärnor var (studsboll med spindel i till Liten och vattenpistol till Storasyster). Utanför Statoil fanns det ett hål i asfalten, alltså ett. Det lyckades givetvis min Lilla skit trampa i, ramla på magen, tappa studsbollen som for all världens väg, storasyster sprang efter, bil kom, syster ett skrek, syster två skrek, mamma hämtade bollen, kånkade in Liten i bilen och pust pust. Sen höll de på att riva gammelmormors lägenhet med stort nöje innan jag tog hem dem och dunkade ner dem i sängarna. Nu ska jag bara duscha och läsa handlingar så kan man ju gå och lägga sig med gott samvete... Jag har diskat.

måndag 18 juni 2007

allmänhet, tidigarelagd skolplikt och mer om att köpa sig fri

Flera långa debatter under kvällens fullmäktigemöte ledde till att vi inte kom hem förrän vid tio med övertrötta barn som snabbt somnade vid läggning. På rasten på jobbet snackade man om det nya förslaget att tidigarelägga skolplikten till sex års ålder. Och om föräldrarförsäkringen. I Belgien får man visst bara vara hemma tre månader. Annars började natten med en olycka delvis förorsakad av gårdagens kvällsfika. Storasyster råkade nämligen kissa i sängen så det blev upp och byta lakan och pyjamas och bädda ner igen. Halvtaskigt sovande hela natten faktiskt. Antagligen var jag lite nervös eftersom fotografen från Arbetaren skulle komma och fota mig på jobbet idag. Han skulle komma vid tjugo i nio och åka med ner till dagis och allt, men vid halv nio ringde han och sa att han skulle komma ca fem över nio eftersom han missbedömt avståndet från Stockholm. Det var ju inget unikt så jag åkte ner till dagis, lämpade av tjejerna och hämtade sen upp honom vid busstationen och åkte till jobbet. Han fotade hela tiden och tog över tusen bilder sammanlagt. Snacka om att man kände sig plåtad!

Och arbetskamrater och kunder undrade givetvis vad det var frågan om. En folkpartist började genast gorma och trodde att han försökte fotografera när hon slog in sin kod. Men det är väl typiskt folkpartister att alltid tro att alla andra försöker sig på en fuling!!!

Det var rätt mycket att göra på jobbet idag, det började lugnt och ökade sakta på. Jojo, det är inte midsommarvecka för intet och vi får väl se hur läget är i kassan på torsdag när jag jobbar nästa gång. Klippen den här veckan verkar vara färsk potatis för 98 öre kilot och två ostkakor för 39 kronor. På rasten diskuterade vi som sagt skolstart och de flesta verkade tycka att barnen skulle få vara barn så länge som möjligt. Vad är egentligen anledningen till att tidigarelägga plikten? Barnen får ju börja i skolan vid sex års ålder. Men det är klart i borgarnas värld är det ju fult att lämna barnen på dagis, men helt okej att lämna dem i skolan, så varför inte skolplikt från ett års ålder?

Hämtade barnen och vi åt kräm och mjölk till middag innan vi rusade vidare till kommunfullmäktige. Fullmäktigemötena börjar alltid med allmänhetens frågestund och till dagens sammanträde fanns två inkomna skriftliga frågor samt att två "allmänhetar" gick upp i talarstolen och ställde frågor. Det var mycket utförliga och långa frågor som ledde till debatt, vilket inte gillades av fullmäktiges moderate ordförande . Gång på gång förklarade han att det var en frågestund och inte ett debattforum. Löjligt, det är klart att allmänheten vill höra hur politikerna debatterar kring just deras fråga och inte bara ett torrt svar som de lika gärna kunde ha fått från en tjänsteman. Bl a ställdes frågor kring alternativa lösningar för Västra vägen, dumpning av aska från pappersbruket i Edeboviken och de två stora betongkolosserna som just nu förbereds för i villakvarteren här nära centrum trots att länsstyrelsen undanröjt byggloven. Väldigt intressanta frågor att få belysta.

Efter detta följde en lång diskussion kring bristen på äldreboenden efter en interpellation av vår gruppledare. Vad är valfrihet undrar vi? och ordförande i Tiohundranämnden, folkpartist, erkände att i en bristsituation finns ingen reell valfrihet. Alltså krävs en viss överkapacitet för detta. Och hur många byggen av äldreboenden som än ligger i pipeline just nu så täcker de nya boendena långt ifrån behovet. Vad är rimlig tid? Alla som bedöms ha behov av särskilt boende ska få det inom rimlig tid? Vad är rimlig tid när du är 93? Och vem ska bedöma om du har behov av ett särskilt boende? Tydligen har du inte själv den förmågan.

Den längsta debatten (medan jag kunde vara kvar med barnen) var den om hur många flyktingar vi i kommunen kan ta emot. Den borgerliga majoriteten hävdade hela tiden att vi måste kunna ge flyktingarna ett värdigt mottagande och därför kan vi bara ta emot en tredjedel av det Migrationsverket bedömer att vår kommun kan ta emot. Ungefär likadant resonerar alla de förhållandevis rika kommunerna i nordöstra Stockholms län. Mitt ända inlägg i den debatten var: Var finns det värdiga alternativet för de 159 personer som kommunen inte tycker sig kunna ta emot? Men det kunde givetvis ingen svara på. Och sen blev det votering medan ungarna klängde omkring och hade tröttnat för länge sedan.

Köpa sig fri ja, igår skrev jag om hur kommuner köper äldreomsorg i Spanien och om hur Stockholms läns landsting försöker köpa förlossningsplatser runt om i landet. På nyheterna berättade de dessutom om hur Sverige vill betala flyktingar 23 000 kronor för att åka tillbaka till sina oroliga hemländer. Trots att de varit här i över fem år. Skrämmande. Tror vi att vi kan köpa oss ur allt ansvar?

Nu ska jag sova för imorgon ska jag åka till den där hittegodsavdelningen och leta efter dotterns keps och sen på sjukvårdsstyrelsesammanträde och när jag väl är tillbaka på hemmaplan tar jag med mig tjejerna till min mormor som fyller 92 år imorgon. Och hon bor alldeles själv utan hemtjänst, precis som borgarna önskar. Ge henne en födelsedagspresent vet ja, som tack för hjälpen att hålla köerna till Särskilt boende nere i hundratalet.

söndag 17 juni 2007

regning utflykt, skicka bort problemen och verklig valfrihet?

Jo, de har ju varnat i flera dagar för att det skulle regna idag och jag tog faktiskt in tvätten sent igår kväll. Men just idag var ju dagen vi flyttat vår sommaravslutning med partiföreningen till. Inget annat att göra än att packa picnicen och bege sig till partilokalen på utsatt tid. Ingen kom. Nej, det trodde jag väl inte heller med regntunga moln så långt ögonen kunde se. Försökte ringa några polare, men alla var upptagna. Barnen började bli otåliga i baksätet och till sist fick jag tag på mamma och mormor som jag lurade med till Färsna som är en gård strax utanför centrum där en stiftelse sköter några djur som man får titta på och så kan man äta sin picnic inomhus. Det var jättemysigt, lilltjejen fortfarande inte speciellt förtjust i annat än kaninerna, men vi gick ändå runt en ordentlig sväng och var rejält blöta när vi kom hem.

Ungarna busade i sängarna ett tag och sen somnade lillan. Stora tjejen lekte så fint, men kom ändå ihåg att jag sagt att kanske kanske kunde vi få tag på någon kompis till henne till eftermiddagen. "Är det eftermiddag nu?", säger hon rätt vad det är. "Du lovade mig att få leka med en kompis på eftermiddagen." Shit, hur ordnar man nu detta?

Äntligen var syrran hemma och skulle precis fika, så vi kastade oss in i bilen och åkte upp dit en timme för att leka och fika. Sen hem efter sedvanliga protester och gjorde tortillas till middag.

Igår skrev jag ju om hur Stockholms läns landsting nu erbjuder blivande mödrar att få både resa och hotellvistelse betalda om de väljer att föda sina barn på annan ort i sommar. Det måste ju vara en idé från landstingsrådet Filippa Reinfeldt, som ju kommer från Täby där man sedan flera år tillbaka skickar äldre till äldreboenden i Spanien, där man inte längre har någon kommunal barnomsorg över huvud taget. Kanske funderar man även på att skicka de hundratal barn som står i dagiskö till någon annan ort eller varför inte annat land. Man kanske kan ge föräldrarna någon extra bonus om de väljer en förskola i en annan kommun?

I vår kommun borde vi kanske tänka över det där med att skicka iväg våra gamlingar, för vi har ju inte på långt när boenden så det räcker åt de som behöver särskilt boende. En partikamrat till mig har en granne som är 93 år som ansökte om särskilt boende och fick avslag. Hon överklagade och har nu fått beviljat, men är det inte otroligt att det inte är självklart att en som är 93 år ska ha rätt till ett särskilt boende om hon så önskar? Nu bodde dessutom den här tantan i en villa ute på en ö och det måste ju kosta en hel del att ha hemtjänsten rännande där ute titt som tätt.

Frågan är var är valfriheten? Du ska kunna välja vilken privat entreprenör som ska sköta hemtjänsten du är beviljad, men om du inte vill ha hemtjänst, om du inte vågar bo hemma längre? Hemtjänsten är trots allt inte där dygnet runt och bor du ute på landet kan det dessutom ta ett bra tag efter det att du larmat tills de kommer.

Jag vet att det finns någon kommun längre norrut i landet som har byggt ut det särskilda boendet för äldre så att alla som är över 75 år och så önskar (inte biståndsbedöms utan själva väljer det) får plats. Kommer nu inte ihåg vilken kommun det var, men ska googla lite på det inför morgondagens fullmäktigemöte där bristen på äldreboenden kommer upp. Den som en gång berättade om detta berättade också att kommunen bara behövde hålla sig med ca 5 boendeplatser fler än vad den gängse planeringen var för att kunna erbjuda detta. Och dessa platser måste ju ändå kunna användas som t ex korttidsplatser under tiden de står "tomma"? En sund idé med lite verklig valfrihet tycker jag.

För en gångs skull så kvällsfikade vi med familjen. Kakor och Turkish delight, kaffe och saft. Båda barnen badade och pyjamasar på. Mamma fick läsa boken Kropp, Knopp och Blodomlopp om kiss och bajs och pruttar. Jättekul. Grannen är förhållandevis tyst och båda barnen sov vid halv nio. Yes, yes, yes. Det var skönt.

Jag har sett nyheterna idag också. Och läst DN. Men orkar inte ens kommentera det som händer i Palestina. Eller hur livet gestaltar sig för de familjer som flyr från Irak. Med barn utan ben, barn med explosionsskador över hela kroppen. Jag är bara så innerligt tacksam att mina barn har det så bra. Och de är så söta. Och särskilt när de sover. God natt.

lördag 16 juni 2007

Kortfattat

Det var skönt med en ledig dag i solen och lilltjejen sov ända till åtta. Det var tyst i natt och av sambon fick jag veta att grannen ringt på vår dörr mitt i natten för han kom inte in genom sin port. Bra jobbat, mer sånt. Stora tjejen sover nästan alltid till man väcker henne och på somrarna börjar av någon konstig anledning inte barnprogrammen förrän kvart över nio på morgnarna. På vintrarna när det är mörkt ochkallt och man helst ligger kvar i sängen börjar de åtta. Så vill man iväg någonstans (som man brukar vilja sommarmorgnar) så blir det trögt...

Vi åkte hur som helst och handlade efter barnens morgonTV och då köpte jag lite utelekspel som boccia, ringar som man kastar, mjuktennis mm. Nu har vi något att pyssla med i sommar. Någon hade slagit sönder rutan på porten bredvid, kan ju bara gissa vem trots att han nekar. Sambon har också tagit reda på att han bara ska bo här en månad så nu är det bara tre veckors elände kvar för den här gången. Jag ska ändå ringa socialen på måndag och påminna dem om att detta är ett lyhört hus. Det kanske har börjat någon ny där som inte har koll på det. Förslagsvis kan de placera alla jobbiga personer i det huset jag bodde förut, där finns det nämligen ca 500 lediga kvadratmeter bostad uppdelat på 5 lägenheter. Endast en person bor kvar högst upp i en tvåa.

Jag ska hålla mig kort idag, tänkte vila lite, vi åt gammal pizza till lunch och grillade till middag. Idag fixade jag grillen och det gick hur lätt som helst. Tittade på Bolibompa och nu har jag knockat tjejerna. Grannen är inte hemma och allt är lugnt och tyst.

Synd att det ska regna imorgon för jag skulle behöva pyssla lite i trädgårdslandet. Men det är ju bra för själva växtligheten.

fredag 15 juni 2007

PMS, bilar, galen granne, McDonalds och bebis på semestern

Irritationen kanske inte bara härstammar från PMS och molande värk i mage och ryggslut, kan också vara avhängig en natt med Johan Ulvesson i örat. Vad är det för ångestsyndrom grannen lider av som måste ha något medium påslaget nätterna igenom? Själva satte vi aldrig ens på TV:n igår, något som jag förundrade ett f d kommunalråd med idag. Han undrade hur jag hade tid att blogga. Enkelt, tyckte jag, när barnen somnat sätter jag mig vid datorn. Han undrade om jag inte såg på nyheterna. Själv var han nyhetsnymfoman. Om jag hinner gör jag det, eller så lyssnar jag på radion i bilen eller läser tidningar och internet. TV-nyheterna är inte längre allena saliggörande och objektiva på det sätt man förr upplevde dem.

Vi fick lite extra sovmorgon i morse, utbildningen om auktorisation och konkurrensutsättning var framskjuten till tio. Ändå blev det bråttom, stressigt och knappt görligt att komma iväg. Studs, studs av med ungarna vid dagis och vidare till kommunhuset. Kaffe i plastmugg fick följa med till bänken. Så fick vi lära oss att vi är på väg mot en revolution där allt ska bli privat, men det gällde att vi planerade och formulerade allt på rätt sätt så att det verkligen blev av och ingen ovillig tjänsteman sölade och drog ner farten på revolutionen så att det hinner bli val och maktskifte igen.

Sallad på papptallrikar med dryck i aluminiumburkar och plastmuggar serverades till lunch. (Miljöriktig kommun) Sen var jag tvungen att lämna utbildningen och åka vidare till ett gruppmöte i landstinget. Ringde dagis och påminde om att smörja in barnen med solskyddsfaktor om de skulle vara ute. Det hade plötsligt blivit så soligt.

Mycket intressant möte med andra vänsterpartister som jobbar med sjukvårdsfrågor inom landstinget. Fick bl a reda på att den borgerliga majoriteten i landstinget planerar att sälja ut all vård och omsorg i Södertälje. Det var ju intressant. De som var så måna om att rädda sjukhusen i Norrtälje och Södertälje och ge dem ro att arbeta och slippa oroa sig för framtiden under förra mandatperioden. Nu är det annat ljud i skällan. Nu passar det så bra att sälja ut just vård och omsorg i Södertälje eftersom den finns samlad i en organisation i enlighet med den lösning som gjordes för att slippa lägga ner akutmottagningen och förlossningen i södertälje. Och gissa var mer vård och omsorg finns i en samlad organisation? Rätt gissat; Norrtälje. Nu får vi se när moderaterna ska leva upp till det som de själva kallade för en "av oppositionen påhittad skräckvision" och börja sälja ut sjukhusen.

Apropå sjukvård så står det i DN idag om förlossningsvården i Stockholms län, något som jag också tidigare skrivit om på denna sida. Trycket på förlossningsavdelningarna i Stockholm är hårt i sommar och nu erbjuder landstinget sig att betala resor och hotell för mödrar som väljer att föda i ett annat län, där trycket inte är så hårt. I övrigt skickas blivande mödrar till Eskilstuna, Västerås och Uppsala i pressade lägen. Till stor del har dock situationen löst sig, enligt Christina Torstensson på SLL, det fattas bara ca 60 platser 2007.

På vägen hem från Stockholm fastnade jag bland pendlare och sommarstugefarare i bilköer utan ände. Till stor del stod det stilla ända tills Arninge. Där kunde jag äntligen sätta foten på gaspedalen och ringa mamma och be henne hämta barnen på dagis eftersom jag insåg att jag inte hade en sportslig att hinna fram i tid. Dock flöt trafiken bättre på slutet och det tog bara dryga två timmar hem. Ca kvart i sju bestämde storasyster att vi skulle äta pizza och mamman var inte svårövertalad. Så idag blev det en pizzeria. Har inte hunnit kolla, men ni vet väl att ni kan kolla om er favoritrestaurant är kollektivansluten och har justa förhållanden för sina anställda på "Justa Kroglistan!" som publiceras på www.hrf.net.

Jaja, från restaurant till McDonalds är steget inte så långt (?). Läste i LO-tidningen att regeringens nya subventioner av ungdomsjobb kommer att ge McDonalds 50 miljoner friska i fickorna utan att behöva ge ett enda nytt jobb. Det kommer alltså att bli en minskning av arbetsgivaravgiften för anställda mellan 18-24 år (ca 75% av McDonalds personal). Denna minskning kommer att gälla alla i den åldern, även de som redan är anställda och kommer därför inte att stimulera fler jobb. Sänkningen av arbetsgivaravgifter för unga kostar staten 4 miljarder kronor, men regeringen har inte räknat på hur många jobb det kan ge, det skulle kunna bli noll. Det skulle kunna bli bara klirr i kassan för företag med många unga anställda och ännu svårare för oss som närmar oss döden att någonsin komma in på arbetsmarknaden.

Idag är det fredag och givetvis duger det inte för en granne som min att då se en trippelbox med Care of Segemyhr, nej då måste man bjuda hem sina sju närmaste kompisar, spela musik, hoppa och skrika. Lilla grodan somnade dock av ren utmattning trots skrålet, storasyster fick ingen ro och själv kände jag irritation och spänningar i hela kroppen (vilka också kan kopplas ihop till viss del med PMS, men jag tror jag måste ha tystnad snart innan jag skriker, jag kan ju aldrig sova ordentligt). Till sist fick jag lägga ut fyraåringen på soffan, funderade på att bädda på madrasser i vardagsrummet (gråtfärdig faktiskt), men då beslöt granngänget att gå ut en stund (kommer väl hem snart igen). Det tog nästan en timma för dem att pallra sig ur lägenheten, runt häcken, beundra sin flerfärgade gamla bil en stund och sedan raggla ner mot centrum. Den första som kom ut genom porten var en lössläppt kamphund. Nu är vi inne på favoriter här; jag som redan lämnat ett boende p g a grannar med lösa hundar. Jag släpper inte ut mina barn att leka i trädgården om det dyker upp lösa hundar med berusade ägare. Nu är jag arg. NU vibrerar PMSen i hela kroppen, men jag var inte tillräckligt arg för att ge mig i kast med fyllegänget som stod utanför ett långt tag. De verkar liksom inte trevliga...

Nu har äntligen min äldsta dotter somnat här bredvid mig och datorn. Ska lyfta in henne i sin säng och hoppas att grannen snubblar hem till någon kompis i natt (jag vet liksom inte ens vem av dem det är som bor här, de uppträder alltid i gäng).

torsdag 14 juni 2007

Flyktingar, Segemyhr, rester och MVG

Började dagen med en fika hos syrran, innan dagis till och med. Hon var ledig och jag skulle inte iväg till Österåker på kommun/landstingssamverkan förrän på eftermiddagen. Vädret var lite olydigt, otydligt eller jag vet inte, vad ska man sätta på barnen? Igår hade minstingen fått ett par kallingar mellan blöjan och byxorna så antagligen tyckte personalen att hon hade för tunna byxor.

Syrran oroade sig för att hon igår, dagen före skolavslutningen, fått hem sonens skolböcker, tittat igenom dem och sett att han nästan inte gjort någonting. Syrrans barn går på en privat skola med pedagogik som syftar till att barnen själva ska planera och lägga upp sitt arbete och sedan, givetvis, se till att få det gjort också. Har själv haft kontakt med den pedagogiken via min styvson i ett tidigare förhållande och är inte hänförd om man säger så. Syrran var åtminstone övertygad om att sonen kunde de här grejorna, men vad har han egentligen gjort i skolan? Och så länge barnet har någorlunda lätt för att lära så tror jag inte pedagogiken innebär några speciella problem, men så fort barnet har lite problem med koncentration eller annat, så funkar det inte alls. Någon ropar säkert nu att tänk vad bra om syrrans son fått betyg nu, då hade hon ju vetat om han hade hängt med i undervisningen...

Men jag säger, tänk om syrran på utvecklingssamtalen med lärare (mentor or whatever) kunde ha fått veta hur sonen låg till i böckerna, med sin planering. tänk om utvecklingssamtalen skulle vara lite som en uppföljning, utvärdering och möjlighet till omplanering för framtiden. Men på utvecklingssamtalen hade de bara sagt att det gick bra och det känner jag också igen från min tidigare styvsons skolgång. Trots att det gick bra hela tiden, så fullföljde han aldrig ens grundskolan. Han är 26 år idag och försörjer sig efter harvande på specialprogram på gymnasiet, praktiker och dylikt på osäkra anställningar inom handeln.

Precis som jag som har tagit ut en fil. mag. på universitetet.

Grannen kollar på Care of Segemyhr idag sedan ett par timmar tillbaka. Olle Sarri i sovrummet i natt alltså. Lite stirrigt för min smak.

Tog mig med bil till Åkersberga och två timmars diskussioner kring psykiatri, integration, barnahus (nytt begrepp för mig) och ja, vi nämnde delegeringar också, men de fungerar numer bra i Österåkers kommun efter många års tragglande mellan kommun och landsting.

Barnahus är ett ställe där resurser finns samlade för att möta barn som utsatts för våld eller sexuellt utnyttjande. Då behöver barnet bara gå till ett ställe och berätta sin historia. Där finns proffesionell personal samlad och kan lyssna till polisförhör från ett rum intill. Barnahus finns bl a i Uppsala och Linköping och från Österåkers kommun finns ett intresse att starta upp ett sånt här ställe tillsammans med övriga nordostkommuner i Stockholms län.

Kommunens tjänstemän undrade också vilket stöd landstinget kommer att ge för att hjälpa kommunerna att ta emot det ökade antal flyktingar som kommer i år. Det behövs både språkkunskaper och kompetens att ta emot patienter som upplevt olika typer av trauman. Detta är en stor fråga som överhuvudtaget måste lyftas i hela landstinget.

Även vår kommun ska ta emot fler flyktingar i år. Dock vill den borgerliga majoriteten inte ta emot så många som Migrationsverket ber oss om. Man skyller på att det inte finns bostäder. Konstigt. Regeringen (också vad jag vet borgerlig) har beslutat att Sverige ska ta emot ett visst antal flyktingar, Migrationsverket har räknat på det hela och kommit fram till ca hur många varje kommun lämpligen bör ta emot, och sen ska alla kommuner börja säga Nej, vi kan inte ta emot så många. Var ska de då ta vägen? Kommuner som inte vill ta emot sin kvot borde tala om var de tycker att flyktingarna ska ta vägen istället. Likaväl som att de som inte vill ta emot kärnavfall (trots att de vill ha kärnkraft) borde tala om var de borde läggas istället. Kunde ge en intressanta konflikter. Vi har i vår fullmäktigegrupp skrivit en debattartikel i frågan och den kan ni läsa på www.vansterpartiet.se/norrtalje.

Mellan Åkersbergamötet och fullmäktigegruppen på kvällen, hann jag hämta barnen, slänga i den valda delar av olika rester som stod i kylskåpet (alltså de fick välja själva hur restmiddagen skulle kombineras). Det var spaghetti, pasta med bönor, pannbiffar med kantareller och ugnsbakad falukorv som man kunde välja på. Ingen av oss åt så mycket.

Fullmäktigegruppen sträckte sig precis över en videofilm som stora tjejen tittade på (går ju inte att se Bolibompa på partilokalen längre eftersom vi inte har någon digitalbox där) medan lilltjejen plockade ur skåpen (gardinkrokar, extra kaffekoppar, plastskedar o dyl)

Väl hemma igen hade jag bråttom att få ungarna i säng för att hinna diska, städa upp deras rum, duscha och allt vad det var och av just den anledningen kunde fyraåringen överhuvudtaget inte somna. Tog en evighet som det kändes som att jag inte hade. Nu sover de båda. Grannen tittar fortfarande på Segemyhr. Jag ska ta en macka och duscha innan sängen. Lång dag imorgon, utbildning om auktorisation och sjukvårdsgrupp i Stockholm (fredagsrusningstrafik, jippie).

Glömde nu skriva varför jag skrivit MVG i rubriken. Fick svar från redaktören på tidningen Arbetaren idag att min dagboksartikel var "skitbra". Åh, vad glad jag blir. Jag var lite orolig att den skulle bli dissad. Man vet ju aldrig. Men nu är jag glad. Väntar bara på att fotografen ska ringa igen.

onsdag 13 juni 2007

Min skepsis mot privatiseringar kvarstår

Jag ska börja med att be Förenade Care om ursäkt för att jag igår blandade ihop dem med Attendo Care. Inte så lätt att hålla reda på alla vårdföretag som verkar i vårt län. Förenade Care är fortfarande de som driver den privata cancervården i Täby med för lite pengar så att hälften av läkarna valt att säga upp sig. Förenade Care är också det företag som fr o m första maj efter många turer tagit över den avancerade hemsjukvården här i kommunen efter att ha vunnit en upphandling över det lokalt avknoppade småföretaget som tidigare drev det. Det lokala företaget överklagade upphandlingen och därför har Förenade Care inte förrän nu kunnat ta över verksamheten. Nu är det väl bara hålla tummarna för att de inte la ett för lågt bud så att de inte har råd att driva den högkvalitativa vård våra patienter är vana vid.

Attendo Care är det företag som bl a driver Ekbackens kritiserade äldreboende i Stockholm och det äldreboende där min farmor tillbringade sin tid fram till ett par månader innan sin död. Vi fick då dispens att flytta henne till ett äldreboende i Kista eftersom vi anmält Attendo Care´s boende för vanvård.

Så det gäller att hålla reda på vem som är vem i den privatiserade djungeln.

Nu läser jag i lokalbladet att tre av fem musiklärare slutar då musikskolan i Rimbo privatiseras och många föräldrar är med rätta oroade för sina barns musikundervisning. Barn och skolnämndens moderata ordförande menar att förändringarna kommer att bli marginella för barnen. "De kanske får en annan lärare. Vill man ha samma lärare kvar får man åka till Norrtälje." Kan tyckas marginellt, men en lärare kan vara ganska viktig för undervisningen och en resa fram och tillbaka till Norrtälje ganska krånglig för ett mellanstort barn med instrument. Och sedan kan man ju undra vad som krävs för att få privatisera en verksamhet, räcker det med att en anställd vill knoppa av sig eller??? Om tre av fem lärare slutar tycker jag inte att det låter som att personalen vill ha den här privatiseringen, vem är det då som driver på?

Pratade för ett tag sedan med en partikamrat som arbetar som lärare på en liten, kommunal skola. Han sa att de pratar mycket om att bli privata. Inte för att personalen egentligen vill det, utan för att det känns som ett tryck från den politiska ledningen. De känner sig i riskzonen för nedläggning/sammanslagning om de blir kvar i kommunal regi och de känner att de skulle få mer stöd och hjälp som privat skola.

Jag säger bara: Nyval, nyval, nyval

Hjärtinfarkt och ny granne

Läser att flickor med lågutbildade föräldrar har sämre fungerande blodkärl än de med mer välutbildade pappor och mammor. Suck. Tror min pappa gick i skolan sex år. Mamma tog åtminstone realen. Sen dog pappa 44 år gammal i, rätt gissat, hjärtinfarkt. Och dessutom har jag en medfödd förträngning på lungpulsådern. Lika bra att ge upp. Jag kommer snart att få en hjärtinfarkt och dö i alla fall. Dessutom märker ju knappt kvinnor av att de har hjärtinfarkt, de känner sig bara lite yra i huvudet och mår illa. Vardagstillstånd för en annan...

Och nu är jag erbarmeligt (eller vad det nu kan heta) trött för det har visat sig att Bubbelgummet inte alls skaffat nya kompisar. Hon har skaffat ny bostad. Och de 15-20 unga killar (1-2 tjejer har också uppmärksammats i gänget) som skränar och springer i trappan är mina nya grannar. Åtminstone någon av dem. Och nu flyttar jag till en stuga i bushen snart för jag är så trött på stökiga grannar. Vi flyttade ju från vår förra lägenhet just för att vi inte orkade med grannar med lösa hundar och fyllfester som vi hade där.

Vår nya granne (som har sitt rum ovanför vårt sovrum och sitt kök ovanför tjejernas sovrum) har antagligen en gigantisk surroundljudsTV. Igår när jag lade tjejerna tittade de på Beck och när jag själv skulle sova var det WAllander. Det lät som om Rolf Lassgård var i mitt sovrum. Hu! Efter ett sänktes ljudet, men TV eller radio stod på till kvart över fem i morse. Och sex skulle min sambo upp och då vaknade liten och sen var det adjöss med att sova. Natten före det tror jag han stängde av ljudet vid fyratiden. När han spelar musik höjer han och sänker utan förvarning och byter låt efter ca en halv minut. Verkligen störande. Nu har de precis gått ut, men om det ska följa ordningen som varit sen helgen kommer de säkert tillbaka vid halv elva och börjar jazza, gärna ett par polare som kör in raggarbilen under tjejernas sovrumsfönster och ställer sig och gastar upp mot kompisens fönster. Jag som själv brukar sätta på texten på även svenska program på TV för att jag vill ha så lågt ljud som möjligt. Jag tycker tystnad är skönt.

Tidigare hade vi grannar även i våra sovrum eftersom vår lägenhet, som nu är en fyra, då var en tvåa (vi bor egentligen i två lägenheter, betalar två elabonnemang etc). Där bodde också nästan bara jobbiga människor. En tjej, som inte borstat håret någonsin i sitt liv, och hennes pojkvän bråkade en gång i över 12 timmar i streck. Skrek såna där saker om död och elände åt varandra. Varje gång det blev tyst trodde man de hade dött på riktigt. Otäckt. Det var nyårsafton då och jag hade bihåleinflammation, men hade trots detta varit och hjälpt brorsan med en flyttstädning i nästan sex timmar. Det gick inte att höra TV:n, så högt grälade grannarna. Den gången ringde vi socialen (som placerat dem där) och då hade de redan en ny lägenhet på gång. Jag har sett dem handla någon gång på jobbet efter det och jag kände mig nästan rädd när de kom i självskanningen för tänk om det skulle bli avstämning på de där galningarna, de kanske skulle bli jättearga.

En annan granne vi hade i sovrumslägenheten lämnade en massa mat och disk och grejor efter sig när hon flyttade så att vi, efter att ha kikat in genom fönstret, åter ringde socialen och rapporterade och de fick skicka dit en städfirma som sanerade lägenheten. Det var svårt att placera någon i lägenheten eftersom det är så lyhört och till sist sa socialen upp hyreskontraktet och vi fick möjlighet att hyra hela bottenvåningen. Men sen tantan ovanpå ramlade och bröt lårbenshalsen och blev flyttad härifrån så har det varit lite jobbigt även med placeringarna i den lägenheten. Det jobbiga är ju att hela den lägenheten ligger precis ovanför våra sovrum.

I övrigt är det nu bestämt att en fotograf kommer med mig till jobbet för att fotografera lite till dagboksartikeln jag skrivit och skickat in (sent igår kväll, deadline idag). Vid sidan av mina erfarenheter av jobbet kommer det att bli en artikel om branschen som sådan som en reporter har skrivit. Spännande. Chefen var mycket mer positiv än vad jag vågat hoppas och nu hoppas jag verkligen att jag inte skrivit något tokigt i artikeln...men... idag var sista SMS-dagen. Nu är jag bokad fram till och med midsommardagen och sen blir det föräldrarledighet i härliga två månader, två veckors arbete och sedan två veckors semester i september. Sen kan livet börja hur som helst igen. Söker lite nya jobb, funderar lite, kan bli vad som helst. Härligt. spännande.

Brorsan hade fått en bok när han fyllde år som hette någonting liknande: Gör bara det som du är bra på. Han skulle leva efter den sa han. Jag tänkte att jag kanske också ska börja att göra bara det jag är bra på (blir så lite gjort då, garv). Jag vill skriva. Tänk om man kunde få jobba med att skriva.

tisdag 12 juni 2007

Vad vore världen utan SMS och privata lösningar?

Tänk vad annorlunda allt är nu jämfört med när man växte upp. Läste i en artikel i DN idag att när vi var små (vi som tillhör generation X och är födda mellan 1965 och 1976) så såg en majoritet av familjerna minst en nyhetssändning på TV varje kväll. 1990 var den siffran nere i 30%. Så det är klart att bilderna av världen är annorlunda idag. I människors medvetande.

När vi var små hade inte var och varannan snorunge samt nästan alla vuxna en mobiltelefon. Vi kunde inte ringa från affären och fråga vad det var vi skulle handla, vi kunde inte MMSa bilder från provhytten och fråga om klänningen satt bra, inte meddela att bussen var försenad mm mm. Det skulle vara helt otänkbart att ha ett arbete som gick ut på att man först skulle anmäla intresse för arbete via en websida och sedan få ett SMS som man skulle svara på så snabbt som möjligt för att få arbete. Inte undra på att stressen sprider sig längre och längre ner i åldrarna.

Redan när vi var små försökte föräldrarna skydda oss från TV. Ögonen kunde bli fyrkantiga om man tittade för mycket sa de. Jag var tolv år när vi fick vår första video och så värst mycket att se på TV för barn fanns det väl inte. Alltså inte så man skulle behöva oroa sig tycker jag. Sen var det ju videovåld som var farligt, men idag har de flesta familjer ett antal TVapparater som rapar ut ett hundratal kanaler med allt möjligt på. Och föräldrarna ha r noll koll vad barnen tittar på inne i sina egna rum på sina egna TVapparater.

Mobbing sprider sig via internet och mobiltelefoner och vi vuxna vet ingenting. Men på ett sätt känns det som att bli mobbad att få ett SMS om lediga tider på jobbet kl. 08.09, kasta sig över telefonen och ringa upp 08.09 och få veta att tiden redan är tillsatt. Det är ungefär som när de annonserar ut jobb på Arbetsförmedlingen som egentligen redan är tillsatta. Man känner sig snuvad på konfekten. Man har gjort en ansträngning, en uppoffring av sig själv för ingenting.

Läste dessutom i DN att hälften av läkarna på den privata cancervården i Täby, driven av Förenade Care, har hoppat av eftersom de inser att det är omöjligt att driva en värdig vård för de pengarna. Tappert gjort, tycker jag. Förenade Care är ju också det företag som driver det kritiserade äldreboendet Ekbacken i Stockholm samt de äldreboende som vår familj anmälde för vanvård av min Farmor. Och orsaken är; för lite personal. Och orsaken till detta; man har antagit ett för lågt bud för att försäkra sig om att få uppdraget. En följd av konkurrens istället för samverkan.

Och idag har Stockholms läns landsting tagit beslut om ökad mångfald inom hälso- och sjukvård och tandvård, samt auktorisering och kundval inom primärvården. Landstinget ska bl a underlätta för olika vårdenheter att gå över från landstingsregi till fristående regi. Detta ska bl a ske genom etableringsrätt och avknoppningsrätt, samt ett auktorisationssystem. Auktorisationen innebär att vårdverksamheter som uppfyller vissa krav ska auktoriseras som möjliga vårdgivare inom landstinget. Både privata och landstingsdrivna mottagningar ska kunna auktorisatiseras. Det nya systemet innebär att landstinget inte kommer att behöva tillämpa lagen om offentlig upphandling.

När vi var små så var nästan inga samhälleliga uppgifter drivna av privata entreprenörer. Nu ökar det stort och på många sätt ökar då också problemen. T ex pågår just nu en tvist mellan kommunen och ett privat badhus. Badhuset kommer att stänga ner verksamheten om man inte får de pengar man begär från kommunen. Och man kan ju inte kräva att kommunen går in och betalar dubbelt så mycket för ett badhus i en kommundel än vad man gör i de andra. Men de privata ägarna provar med utpressning och vill ha de boende i kommundelen på sin sida. För det är ju dem de drabbar. De blir utan badhus. Barnen måste köras till annan ort för simundervisning. Överbelastning på badhus på annan ort p g a detta. Tråkigt faktum. Tråkig episod som inte uppstått om badhuset drevs i kommunal regi från början.

Hur blir det i framtiden om större delen av offentlig service drivs i privat regi? Privata skolor hotar lägga ner om de inte får igenom sina krav, privata sjukhus stänger igen om de inte får mer pengar? Känns bakvänt, känns ungefär som när min fyraåring börjar ställa ultimatum till mig. Okej, generation X måste sova nu, vi börjar bli gamla, men tyvärr ännu inte mogna för en fast heltidsanställning.

måndag 11 juni 2007

Badplatser och otidsenliga öppettider på dagis

Tog med tjejerna och besökte badplatsen efter dagis och nu var den betydligt mer befolkad än förra veckan. Hade svårt att föreställa mig hur jag legat på en strand hela förra sommaren och tyckt att det var avkopplande. Nu var stranden överbefolkad av ungdomar mellan tio och sexton år som sprang runt runt bryggorna och skrek och stänkte och knuffade i varandra. De verkade inte vara medvetna om att det fanns andra på stranden, t ex små tultor i strandkanten som knappt kunde gå och som inte var överdrivet begeistrade i att bli rundade med en centimeters vingelmån och nedstänkta av kallt vatten om och om igen. Volymen var som på ett dagis utan personal och ingen hade reagerat om någon hade drunknat. Skrämmande.

Förra sommaren räddade jag och min äldsta dotter en dagiskompis till henne från att drunkna. Jag skulle gå ner och säga något till dottern när hon står och pekar ut och skriker kompisens namn. Där ute ser jag bara en liten mun som kippar upp, sjunker, kippar upp. Naturligtvis rusar jag ut och sliter upp ungen som börjar gråta och pappan (som låg och pratade i mobiltelefon) rusar upp och tror väl att ungen är ledsen för att en galen kärring sprungit ut och hämtat upp henne. Min dotter är mest ledsen för att kompisen tappat sin klubba där ute i vattnet. Hon pratar mycket om det här än idag, men inte om klubban längre, den har hon glömt nu. Hade inte hon stått och tittat på sin kompis, hade ingen sett att hon gick rakt ut i vattnet och försvann...

Hade jag stannat en kvart längre på badet idag hade jag antagligen klippt till någon eller börjat skrika och gorma. Så det var bäst att packa och åka hem. Göra räkwok, slänga ut mattorna i köket, göra rent spisen, bordet och handfatet i badrummet, diska. Lilltjejen somnade i min famn framför Bolibompa så hon får klart guldstjärna. Storasyster var också trött efter att de extra långa sommarbarnprogrammen var slut så det blir guldstjärna där också.

Har funderat på det där med otidsenliga dagisöppettider som jag skrev om häromdagen. En gång la jag en motion i kommunfullmäktige att man skulle se över behovet/önskemålet om barnomsorg på kvällar och helger i kommunen. Detta var ett hemskt förslag enligt bl a Kristdemokraterna som tyckte att "det bästa för barnen måste vara att föräldrarna är hemma med dem, åtminstone på natten". Jag kontrade med att "det bästa för barnen måste vara om deras föräldrar kan försörja sig". Och jag känner faktiskt människor som blivit av med sina jobb för att de inte kunnat ordna barnomsorg på obekväm arbetstid och därför inte kunnat jobba då. "Du får väl flytta närmare dina föräldrar", var t ex Täby kommuns råd till en ensamstående mamma som arbetade inom deras hemtjänst för några år sedan.

Min motion fick avslag. Man ville inte ens undersöka behovet av barnomsorg på kvällar och helger. De kommunala förskolorna har öppet mellan halv sju och halv sju. På många privata förskolor har man inskränkt de tiderna, ibland är det föräldrar eller personal som kommit överens om hur öppettiderna ska se ut. Jag har även en tidigare arbetskamrat som då var ensamstående med sin dotter på en privat förskola som stängde klockan halv tre på fredagar. Det var ett gissel för henne, men hon kunde inte gå emot de andra föräldrarna och personalens önskan. Hon var den enda ensamstående föräldern på den förskolan, så alla de andra hade det betydligt enklare att pussla ihop så att en av dem kunde sluta tidigare och hämta barnen på fredagen. (jag jobbade inte inom handeln när den här kvinnan och jag var arbetskamrater. Då hade nog hon också fått sparken).

På våra kommunfullmäktigemöten (som är förlagda kvällstid) har vi däremot tillgång till barnvakter. Det är nästan bara jag som utnyttjar den servicen. Eftersom mötena ofta drar ut på tiden tycker väl de flesta att det ändå är enklare om man har någon hemma som kan se till att barnen kommer i säng i tid. För de flesta jobbar ju dagen efter. Men mina barn (eller min äldsta dotter kanske man ska säga) älskar barnvakterna och fullmäktigemötena och vill inte missa dem för allt smör i Småland. Och för mig är det toppen. Det har nästan blivit så att jag inte går dit om barnvakterna är sjuka eller bortresta. Med barnen runt fötterna är det svårt att hänga med i debatten och än svårare att själv ta till orda i talarstolen, men med barnvakterna går det smidigt. Jag brukar ändå se till att gå hem vid niotiden om det inte är något speciellt ärende jag vill vara med på senare. För som sagt, barnen måste i säng.

Känner mig hungrig. Kanske blir te och macka.

Anställningsvillkor =Livsvillkor

Kvällarna är superstressiga när barnen inte vill sova och lika stressiga känns morgnarna när man ska iväg till dagis. En ramlar där, en piper iväg dit, en hårborste i handen, men var är håret och ungen det sitter på? Pyjamas, klädtrasa, sko, tjoho... Och när jag äntligen fått äldsta dottern att stå still så att jag kan fläta hennes hår (på hennes egen begäran) så kommer det ett SMS.

Jag jobbar hårt med att få mina barn att förstå att ett SMS inte innebär att man måste kasta sig över telefonen och genast läsa det. Man kan till och med leva utan både SMS och mobiltelefon. Så jag förklarar åter detta för fyraåringen och ber henne stå still till jag är färdig med båda flätorna (ca två minuters arbete). Sen lägger jag ifrån mig hårborsten och går lugnt för att kolla SMSet.

Det var från jobbet, ledig tid idag mellan 10.30-16.00. Brukar inte ta tider samma dag, men eftersom vi är på väg till dagis och jag skulle kunna frigöra tid att arbeta idag, så ringer jag. Tiden är tagen. Tre minuter efter inkommet SMS. Hur ska jag kunna lära mina barn att man inte behöver kasta sig över telefonen så fort det kommer ett SMS? Det kan ju handla om överlevnad. Eller åtminstone ett par nya skor.

Nu fick jag tid att jobba med artikeln som ska vara klar på onsdag, men, livsvillkoren suger.

Läs gärna blogg om heltidsanställningar på http://ulrikafalk.wordpress.com/

söndag 10 juni 2007

jobb, jobb, vita polly och grannens nya stil

Nu känner man sig lagom mör efter tre dagars jobb i hett sommarväder. Det är varmt och klibbigt även inne på jobbet, men naturligtvis en annan värme än den som är ute. Jättejobbigt att jobba helg eftersom inte dagis är öppet. Tjejerna (mest fyraåringen då) ledsen när man ska gå och ettåringen som en (väldigt tung) påväxt i flera timmar när man kommer hem. Igår var de med pappa och idag har de varit hos mormor, men eftersom ingenting blev helt klart förrän några dagar innan så har man ju gått och haft ont i magen över vem som ska ta hand om barnen också.

Det är faktiskt märkligt att det inte finns fler förskolor som är öppna kvällar och helger. När resten av samhället är öppet nästan jämt. Vi ska t ex behålla våra utökade öppettider från 08.00-22.00 även i höst. Alla dagar. Och hur ska en ensamstående förälder kunna ta ett heltidsjobb hos oss då heltid innebär obekväma arbetstider i schemat? Nu är ju inte det ett problem eftersom det bara erbjuds tretimmariveckantjänster hos oss, men om... om... Obekväma arbetstider är ju inte unikt för handeln, det förekommer även inom vård, omsorg, restaurant och många andra branscher. Varför är dagis anpassat efter kontorspersonal? Känns helt otidsenligt.

Jobbade på den vakanta tjänsten i vår lekhörna på jobbet, fredag (då är jag schemalagd där), lördag, söndag. Igår hade jag över trettio barn där och idag hade jag bara ett, vilket innebär att jag var nere i självscanningen hela dagen. Helt okej att vara där, men jobbigt för rygg och knän att stå hela dagen. Igår när jag kom hem väntade tre av sambons vuxna barn, en med egen familj, när jag kom hem. Grillen skulle just tändas och mina egna barn låg i bassängen, men ettåringen kom som sagt snabbt upp och blev ett plåster så jag kunde inte hjälpa till så mycket med maten. Och det här med karlar och grillar, det tänker jag inte ens skriva om, men det blev gott, lite kolbränt på vissa ställen, men gott.

Stora tjejen ville inte sova och jag hann bli arg flera gånger innan hon slocknade igår. Strax efter nio sov båda och jag tog hand om en timmas disk, hängde tvätt och sökte ett jobb. Därför hann jag aldrig in och blogga. Jag hade ändå bara tänkt skriva om DNs test av solskyddskrämer för barn som visade att den sort vi använder (ACO faktor 25) var en av de tre som kom på första plats. Sämst var Bamse faktor 15 och ACO faktor 16 skyddade bättre än Bamse faktor 30.

Sen har Bubbelgummet ovanpå inte ändrat stil, men umgänge. Borta är den ilskna pojkvännen och istället har hon skaffat sig ca 15 högljudda, musikälskande, snabbmatsätande kamrater som strör ölburkar och snabbmatsförpackningar omkring sig. Så nu dunkar musiken och en annan får plocka fimpar och annat från gården i ett kör. Hoppas det är tillfälligt, men jag tror ändå att det är att föredra framför den otroligt elake som jag inte sett på ett tag (eller hört). Förresten har jag inte sett till vare sig Bubbel (eller Barbie som hon tydligen kallas enligt brorsans kompisar) eller hennes hund heller, bara kompisarna. Hua, nu kom ett gäng till. Och parkerade under döttrarnas sovrumsfönster som jag för en gångs skull lämnade öppet för att de inte skulle svettas ihjäl.............

Så förutom hög musik så störde döttrarnas otroligt dåliga sömn även min natt. Satt med stora tjejen en timma i soffan och surade mitt i natten för hon vägrade sova. Sen fick hon en halv banan och ett glas mjölk och slocknade. Själv sprang jag och plockade upp liten från golvet ca 3-4 gånger eftersom hon hela tiden rullar ur sängen. Astrött när morgonen kom.

Efter jobbet idag slängde sig tjejerna i bassängen en sväng innan vi gick in och åt rester och sedan begav oss till brorsan eftersom både han och hans son fyllt år i veckan. Åt tårta och pratade med hans vänner som bl a gav upplysningen att det nu finns vita Polly (ni vet godiset) och det finns påsar med vita och svarta i samma. Wow, Apartheid är besegrat, vita och svarta Polly finns nu i samma. Vad det gäller Ahlgrens bilar verkar trenden vara en annan. Där finns nu påsar med enbart rosa, enbart gröna eller enbart vita bilar i. Eller däck. Det finns däck nu för tiden också.

Nu ska jag skriva färdigt en överklagan till Migrationsverket till min sambo. Sen kanske man ska försöka sova. Om det går.

fredag 8 juni 2007

var ska bebin födas, solsting och arbete

Idag hade jag en debattartikel om brist på förlossningsplatser i Stockholms län i lokaltidningen. Den kan ni också läsa på www.vansterpartiet.se/norrtalje. Själva resan till BB är nämligen en del i oron för de blivande mödrarna här ute på vischan. Själv sa jag i alla år att den dagen jag skaffar en etta i Danderyd då vet ni vad som är på gång. Sen gick det ju bra ändå, men visst var oron för resan, förlossning i baksätet och sånt en stor grej. När jag började med sjukvårdspolitik 1992 så var mitt främsta mål att återuppbygga ett BB i Norrtälje. Sedan dess har jag lärt mig ett och annat, bl a om vikten av närhet till specialister och neonatalavdelningar när allt mindre och svagare barn kan räddas till livet. Inte skulle vi väl vilja ha ett andra klassens BB där vi inte kan rädda dessa små paltar utan endast bringa normalstora, normalfriska barn till livet? Ändå går några centerpartistiska kvinnor i 60-65årsåldern ut och propagerar i valrörelsen för just detta, ett lokalt BB i mindre skala för att öka tryggheten för de blivande mödrarna i länets norra delar. Tryggheten är ju också att veta att om något händer under förlossningen så finns den bästa expertisen i världen (faktiskt) bara på ett stenkasts avstånd.

Men sen gäller det ju att den här expertisen har plats och tid att ta emot en också. Och just nu är det körigt på Stockholms förlossningsavdelningar. Detta beror bl a på att man bygger om på Danderydsförlossningen och därför är tvungen att ha verksamheten uppdelad på flera olika ställen och för att klara lika många förlossningar som förra året hade man behövt ett extra tillskott på pengar som man fick nej till av landstingsledningen. Nu letar landstinget istället förlossningsplatser i bl a Uppsala och Västerås.

Nästan 80% av alla blivande mödrar i norra Stockholm besöker BB innan det är dags att föda. De allra flesta träffar en barnmorska där, ärenden som de borde ha kunnat klara av på den MVC som mödrarna är inskrivna på. Därför är det viktigt att landstinget snart kan ta det beslut om vårdkedja inom MVC-förlossning-BVC som varit på gång i flera år som kommer att innebära utökade öppettider för många MVC-mottagningar. En MVC-mottagning med öppet sju dagar i veckan, 24 timmar om dygnet och med ett tydligt uppdrag gentemot de havande kvinnorna skulle skingra oron och förhindra många långa och onödiga resor in till BB från länets alla hörn och kanter. Och det skulle ge personalen på förlossningsavdelningarna tid att ta hand om de födande kvinnorna.

Det var det. Annars har jag jobbat idag. Det var varmt inne på jobbet också, men utomhusluften fick jag knappt känna av. Och i morse hann jag bara läsa lokaltidningen och på jobbet har de bara kvällstidningar och enligt dem har det ju inte hänt något mer än att allas vår Paris Hilton blivit släppt ur finkan.

Hämtade barnen halv sju, trötta, hem och lagade mat, spaghetti och köttfärssås. Åt vid halv åtta (samma tid som barnen brukar gå i säng). Strulig middag där ingen orkade sitta kvar vid bordet. Rabarberpaj och glass till efterrätt och sen lekte barnen med hemkommen pappa medan mamma diskade och sen var det sängen...sängen...sängen. Och ju längre de har varit vakna, desto svårare är det att få dem i säng, men tio över nio sov de i alla fall och... okej, de får guldstjärnor bara för att jag älskar dem så mycket. Men visst börjar man fundera när stora tjejen kommer till mig och säger: "Jag sätter bara på mig pyjamasen om du läser två böcker och berättar en hundsaga med nåt läskigt. Okej?" Nej, liksom, nej, det är inte okej. Det är inte du som sätter kraven och ställer ultimatum. "Buhuhu, det blir ingen hundsaga, buhuhu". Men som sagt, ska jobba imorgon igen så det är bäst jag sover nu.

torsdag 7 juni 2007

vems är staden och tack tack

Så har då en folkpartist gått och gjort det som jag skulle göra... Bemött byggnadsnämndens moderate ordförande och hans socialdemokratiske vice med en debattartikel i lokalbladet. Och han har rätt. Det är precis som han säger att en förening mellan moderater och socialdemokrater kan kopplas ihop med miljonprogrammen och med en mängd liknande projekt som innehåller mycket cement och betong. Igår fick jag också ett mail från en boende i villakvarteret där de nu smäller upp två betongkolosser per åtta lägenheter i varje. "Vi har överklagat och fördröjt bygget, men vad kan vi mer göra?", skrev han. Folkpartisten i tidningen skriver om hur dessa gamla villakvarter får mer och mer betydelse för staden desto mer den förtätas. Det är sant, men vad kan folket göra?

Vad jag förstår så är den enda vägen att få till nya detaljplaner för kvarteren i tätorten eftersom de gamla är så gamla och otidsenliga att de är lätta att tolka på ett väldigt lättsinnigt vis. Vems är staden? Ska alla få bygga som de vill var de vill? eller ska vi ha en väl förankrad tanke om hur vi vill att vår stad ska se ut och utvecklas? Turisterna som kommer hit tycker fortfarande att det är litet och pittoreskt, men vi som bor här tycker knappt att det finns något av det gamla kvar.

Och det verkar ofta som om sossarna är så rädda för att bevara sitt eget arv. Okej, det fanns ett lortsverige och det var inte vare sig vackert eller hälsosamt. Det var tvunget att få bort bostäder som var osanitära att leva i, kanske var man inte tvungen att riva allt, men att sanera. Så är ju inte läget idag. Visst skulle vi kunna rusta upp gamla byggnader istället för att riva dem (bara för att man med flit låtit dem förfalla så att de blir för dyra för att rusta upp). Visst skulle det kunna vara "fint" att bo i ett gammalt nyrenoverat hus. Visst skulle ungdomar kunna få lära sig mycket om gammal byggnadskonst genom att utföra dessa renoveringar tillsammans med äldre hantverkare. Och det är inte omöjligt. Om vi vill bevara. Om vi vill.

Det finns väldigt många bevarade slott som visar hur rika människor levde förr, men arbetarbostäderna är inte lika intressanta för eftervärlden verkar det som. Trots att det var så de flesta levde. De villor med gamla uppvuxna trädgårdar som finns kvar i centrala delarna av staden har en gång i tiden rymt stadens urbaniserade arbetare. De byggdes runt år 1900 av fabriks och järnvägsarbetare. Nu vill man ersätta dem med stora stenkolosser med lyxlägenheter för välbärgade. En tråkig utveckling så väl för skönheten och karaktären av staden, men också tråkigt p g a ökad boendesegregering.

Sen får jag väl tacka det snille som anmält min dotter till RonaldMcDonaldklubb efter gårdagens inlägg (eller blir man automatiskt anmäld bara man nämner stället i en blogg? Spooky)

onsdag 6 juni 2007

sjukgymnastik, bad, chorizo och genmanipulerad soja

Det är sent nu och jag ska försöka att inte skriva så mycket. Barnen väckte mig tjugo över sex i morse och det var bara att stiga upp. Gjorde rabarberkräm på rabarber en väninna lämpat av hos mig igår. Tjejerna däckade med välling framför Barnkanalen (den hade börjat redan vid halv sju, härligt). Åt fil, vek mer tvätt och mutade fyraåringen med en extra guldstjärna för att det överhuvudtaget skulle bli möjligt att ha med dem till sjukgymnasten. Privata sjukgymnaster kan jobba på en röd dag. Någonting i ryggslutet hade så klart hängt upp sig, låst sig, fastnat och spänt till. Hon tryckte och drog och det gjorde ont och lossnade.

ICAbutiken närmast oss behagade inte öppna förrän elva denna nationaldag till ära, så socker och mjöl som jag skulle köpa till en paj fick stanna i affären istället. Vi gick hem och tjejerna badade i bassängen. (Kom på ett trick jag lärt mig på babysim att ha strumpor på fötterna så halkar man inte) Alltså, ett bra trick för vingliga ettåringar som gjorde att jag kunde sitta på filten och dricka kaffe och läsa grannens Aftonbladet. Det var en artikel om Carolina Gynning och Linda Rosing som jag tyckte var rätt intressant trots att jag inte vet vem någon av dem är eftersom jag inte har någon kanal som Big Brother någonsin gått på.

Vi åt kräm till lunch och sen somnade ettåringen i vagnen på gården (mot alla odds, men det var hiskeligt varmt). Vid två gick vi till bussen för att åka på grillparty och solidaritetsträff för Bolivia. Två vagnar i kön bestående av ca sju personer!!! Hjälp! Bussar kan ju bara ta två vagnar. Men en ovanlig chaufför tyckte att det var okej att ställa vagnen i gången och ännu ovanligare busspassagerare högg tag i lösa delar av vagnen och slängde den över allas huvuden in i gången med något förvånad, upprätt sittande unge i. Konstigt nog somnade hon om, vaknade när passagerarna klättrade över henne för att öppna takluckan, men somnade konstigt nog om igen. Som sagt det var varmt.

Vi kom fram, gick av bussen och gick en ganska lång promenad (under vilken ettåringen lyckligtvis sov) för att sedan upptäcka att fyraåringen troligtvis sumpat sin keps på bussen. Vi lämnade över blommor och paj (som jag bakat på kvarvarande skvätt socker, dinkelmjöl, havregryn, russin, solrosfrön, margarin och givetvis rabarber) till värdinnan och steg på. Efter en stund ville barnen bada och ett gäng vandrade ner till sjön som låg en bit bort och där blev det premiärdopp för båda barnen. Tyvärr hade inte mamma badkläder med, men annars hade jag också kastat mig i. Vattnet kändes ljummet och luften var het. På vägen från badet mötte vi en katt och ettåringen sa Ka Ka.

Vi åt chorizo, kyckling, quinoarätter och bröd. quinoa (fråga mig inte hur det stavas) odlas i Bolivia och gror väldigt snabbt. Värdinnan jobbar på en receptbok med quinoarätter. Hon skulle kunna tänka sig att vara vegetarian om det inte var för att hon älskar chorizo, sa hon. Hon är från Argentina. Sen spydde hon lite galla över sojaprodukter som hon menade alltid var blandade med genmanipulerad soja eftersom det inte går att odla naturlig soja i den utsträckning det efterfrågas. Vi vet ju ännu inte vad genmanipulerade grödor har för långtidseffekt på vår miljö. George W Bush med sitt nyvunna miljöintresse, vill tydligen odla upp stora delar av sydamerika med genmanipulerade produkter för att ersätta oljan och på så sätt se till att behålla makten över energin. Spännande, får skriva mer om det någon dag.

Vi fick information om Bolivia också och de projekt som Boliviasolidaritetsföreningen håller på med. Och vi pratade feminism. För det var kvinnor där från Argentina, Sverige, Chile, Bolivia och gud vet vart, men bara en man och det var värdinnans make som stod inne och plockade med disken. Han är också feminist, förklarade värdinnan, men tala inte om det för honom för han vet inte om det.

Feministmannen skjutsade oss ner till busstationen vid nio eftersom barnen var dödströtta och inte orkade vare sig gå eller sitta i vagnen. Bok och välling - bye bye, gone i sömnens sköna värld. Imorgon tänker jag vara ledig och ta barnen till stranden. jooooooooooooooooooooo