Internationella kvinnodagen med febersjuk femåring, trotsig tvååring och PMSkärring till mamma

Två långa arbetsdagar och sen hämta febrig, trött femåring på dagis. Visst, hon var hängig redan på morgonen, men ingen feber och hon hävdade bestämt att hon orkade gå till dagis. Och klockan var ju sex på morgonen, vem är inte lite hängig då? Men det är klart, jag har dåligt samvete för att jag inte insåg hur dålig hon var och höll henne hemma igen. Som tur var hade jag bytt pass med en kollega och kunde hämta barnen redan kvart över fyra. På med kläderna och hem, insåg att det inte var någon idé att börja med middagen utan vi satte oss i soffan alla tre och efter tio minuter hade Storasyster somnat med klubba i munnen. Hon sov, med korta vakenbräck, till halv åtta på lördagmorgon. Då hade febern sjunkit från 38.5 till 37.5 men hon var matt, snorig och hostig så vi bestämde oss för ett lugnt firande av Internationella kvinnodagen.

På morgonBolibompa informerades barnen om att det var "Alla tjejers dag", bravo Bolibompa tänkte jag. Sambon köpte det inte alls. Ju mer jag försökte prata med honom insåg jag att han faktiskt verkade tycka att det inte bara är en onödig dag utan även en provocerande dag. Eftersom jag själv led (lider) av svår PMS ville jag inte ta någon diskussion utan fortsatte istället som vanligt med att tvätta tre maskiner, hänga ut tvätt, ta in tvätt, dammsuga halva lägenheten, damma, diska och hålla den trotsiga tvååringen från den lättstötta febriga femåringen. Utan att få utbrott. Nästan omöjligt, hade hjälpt med en whiskey och ett par timmars vila i lugn och ro, men det var för mycket begärt...

På kvällsBolibompa blev jag sedan lika irriterad som jag på morgonen blivit glatt överraskad; Friidrotten (eller vilken sport som helst) drar över och förkortar sändningstiden för dagens (och på lördagar även veckans) viktigaste program och då väljer man på Bolibomparedaktionen att låta dotterns favoritserie om den kvinnliga superhjältinnan Kim Possible utgå och sätter istället in ett kort avsnitt av serien om det manliga fåret Shaun. Bu bu bu Bolibompa.

Och för första gången somnade båda barnen innan åtta och jag fick se Andra chansen på TV. Under deltävlingarna har jag ju bara fått se omröstningarna eftersom jag alltid är i färd med att lägga barn vid åtta. Och efter melodifestivalen så var det då dags för säsongsavslutning på min favoritserie: Brottskod Försvunnen (som jag brukar hinna se eftersom den börjar 21.35, då är problemet snarare att jag har svårt att hålla mig vaken). Det var spännande som vanligt, men snacka om att jag blev förvånad när programmet för ovanlighetens skull slutade med texten "To be continued". Precis innan slutvinjetten ser man en kvinna bli bortförd i en gul skåpbil. I sista avsnittet för säsongen så avslutas handlingen med ett nytt brott. Snacka om att man känner sig lurad...

Så är det då söndag. Dottern är feberfri men hängig. I DN står det att fusket med VAB är mycket mindre än vad man trott. Ca 1,6% av utbetalningarna visar sig vara felaktiga och en del av dem beror på att föräldrar helt enkelt fyllt i blanketten fel. På ett år handlade det om en summa på 229 miljoner kronor i hela Sverige. Undrar just hur mycket det kostar att ha så många anställda på Försäkringskassan som bara sitter och ringer runt till dagis och frågar om det eller det barnet var där den eller den dagen. Till oss som haft öppet i några veckor har FK ringt vid minst fem enstaka tillfällen som jag känner till. Ledaren i lokaltidningens största kamp kommer att förlora fotfäste om man inte lyckas hitta några riktiga fuskisar snart.

Hosta, PMS och migrän - lördag hela veckan

Trots att jag varit hemma i stort sett hela dagen så känns det här som den klart jobbigaste dagen på hela veckan. Började igår runt midnatt när jag skulle gå och lägga mig. Nya grannar ovanpå sovrummet som festade, mest ovanför ungarnas sovrum så jag lät tjejerna ligga kvar i dubbelsängen. Liten hostade. Hostade en halvtimma, vände och vred en halvtimma, sov en halvtimma osv genmom natten. Jag vaknade med huvudvärk och mensvärk. Ville inte släpa med Liten till Stockholm om hon var på väg att bli sjuk. Och femåringen hade redan dagen innan deklarerat att hon absolut inte orkade sitta på bussen ända till stockholm två dagar i rad. Hon ville leka med någon kompis.

Jag gav upp. Liten och jag åt frukost och hon slog ut juicen två gånger över bordet. Storasyster låg framför TVn och gnällde om att hon var trött, men hon ville leka med någon. Slängde på kaffe och hoppades att åtminstone huvudvärken skulle ge med sig. Förmiddagen gick. Storasyster vägrade klä på sig. Jag försökte få med tjejerna ut (måste köpa tamponger om inte annat), mutade med en korv på stan. Storasyster segade motvilligt på sig kläderna och behäftade mig med ett påhittat löfte om att hon skulle få leka med en kusin.

På ICA köpte vi a-fil, tamponger och digestivekex, på torget två kokta och en grillad. Vi hade tur, kusin ville leka så nästa station blev att lämna av storasyster. Hann inte förbi sömmerskan idag heller (ska klä om en fåtölj som går att göra till en säng till stugan). Mutade Liten med nappen så hon somnade i vagnen. Kallt kallt kallt.

Vår stadige granne hade lånat bakformar på förmiddagen och kom nu ner med nybakt matbröd. Jättegott med russin, nötter och fikon i (alltså, tror jag). Jag plockade fram symaskinen och skulle sy färdigt ett par kuddfodral, men innan jag satt igång hade jag istället börjat med att flytta femåringens dator till deras sovrum, städning ommöblering, fixa till i lekrummet där den tidigare stod. Hade inget jordat grenuttag, så datorn är inte inkopplad, men på plats. Monterade också en ny taklampa i tjejernas sovrum och bytte en av gardinerna. Tvättade och tumlade.

Det bästa med PMS är att den helt försvinner om man får vara i fred. Det värsta är att den återkommer med sällskap. Och nu kom den tillsammans med en släng migrän dessutom. Liten vaknade efter några timmar (jag tror hon sov rätt länge, men nu hostar hon inte längre heller) och vi klarade oss rätt bra tills Storasyster kom hem igen. Åh, hon kan verkligen reta gallfeber på mig. Migränen kom och gick under kvällen och PMSen bara tilltog tills vi äntligen låg i sängen och skulle börja läsa saga. Då mådde jag så illa att jag knappt kunde läsa, men efter en saga och lite sjungande så började jag må bättre i takt med att tjejerna somnade. Nu har jag suttit för mig själv framför TVn med en kopp te i ett par timmar och nu känner jag endast ett svagt bultande bakom ögonen. Ska alldeles strax sova, men de nya grannarna rumstrerar fortfarande omkring på ett störande vis där uppe. Tjejerna ligger i dubbelsängen så det blir väl ännu en natt att trängas... (Nu har liten rullat runt så hon ligger med huvudet på storasysters fötter, snart far hon i golvet om ingen lägger sig och stoppar upp. Gissar att det blir jag). Natt

En liten tanke om mensskydd

Alla som har en TV med reklamkanal, vilket borde vara i stort sett alla nu när de helt släckt ned det analoga nätet, har väl sett någon reklamsnutt om olika mensskydd. Eller hur? "Nu kan jag vara precis som vanligt när jag har mens", ler någon ung, smärt kvinna i åtsittande, vita kläder, gärna kort kjol, som menar att vara "som vanligt" är att studsa omkring på något aerobicsliknande sätt genom livet. Så, kan jag tala om, har jag aldrig kunnat skutta, vare sig jag haft mens eller inte, men nu var det inte det jag skulle reta upp mig på idag.

Nej, vad som retar mig är att reklammakarna, mensskyddstillverkarna eller vilka karlar det nu är verkar tro att oro över eventuellt läckage av vätska är det som främst tynger kvinnor med mens. Jag måste påstå att hur många små söta stringbindor med vingar jag än har på mig så lättar inte de mina mensbesvär. Och eftersom jag inte går klädd i stringtrosa och kort, åtsittande vit kjol så skulle jag ju lika gärna kunna bära en pampersblöja om det var läckage av vätska som hindrade mig från att vara "som vanligt". Men nu är det ju inte det.

Var finns de mirakelmedel som hjälper mot humörsvängningar (för att inte kalla det rubbningar), illamående, svullen mage, sockernarkomani, bäckensmärtor, huvudvärk och andra obehag som gör att det inte går att vara "som vanligt" under mensen? Hur heltäckande blöja jag än hade skulle min kropp inte göra några akrobatikhopp med värk och svullnad, och ett sånt där leende... när man nästa sekund skriker sig hes åt någon man tycker om för ingenting och sen får ångest? Nej, det finns annat än läckage på den lilla vita kjolen som borde vara viktigare att stötta oss kvinnor i när det gäller att kunna vara "som vanligt" under mensen. Annars är det ju ganska "som vanligt" att ha mens. Det blir ganska många veckor på ett år, ett liv, ett kvinnoliv. Och medan många män bara ser mensen som en period då det får ta arbetet i egna händer så att säga, så är det något som påverkar kvinnornas liv mer än vad som går att avhjälpa med vingar av modernaste, tunnaste material.

"nästan-liv", "kan själv" och PMS

Lördag. PMS som smyger sig på. Bolibompa klockan åtta och sen full fart. Disigt ute. Handlade och åkte till landet. Liten i värsta kan självåldern. Tar knäcken på PMSmamma. Så fort hon inte får som hon vill så ger hon ut ett illvrål. Och slår storasyster. Oavsett vem hon är arg på. Hon trillade minst hundra gånger idag när hon var i färd med att göra saker på det sätt hon ville. Och så gråter hon. Och så gråter Storasyster.

Vi grillade korv och min mamma och mormor kom förbi med nybakt äppelkaka och kaffe. Vi fikade ute och det blev lite småkallt, men ändå mysigt. Sen somnade Liten och Storasyster hjälpte mamma att ta in pelargonerna. Sen gick vi in och flyttade bord och stolar och trixade och fixade. När klockan blev fem tyckte jag att det var dags att åka hemåt för att hinna få i ordning lite mat innan Disneydags. Storasyster ville stanna och äta middag på landet, men fick så småningom ge sig. Tror jag kom ihåg både att låsa, släcka, tömma kompostsoporna och ta med mig handväskan. Men vi ska ju ut imorgon igen.

Tacokryddad köttfärsröra och grönsaker i pitabröd. Populär middagsmat. Sen blev det bad och tvångstvätt av hår. Lite mer gap och skrik efter relativt lugn timme med barnprogram och mat. Men båda var rätt trötta och när jag väl fick ner dem i sängen och läste saga, turkisk och svensk, och sedan sjöng så lugnade de faktiskt ner sig och somnade ganska snabbt. Och jag somnade också en stund. Tog mig sedan upp igen för att duscha och tvätta mitt eget hår, se på Brottskod Försvunnen som bara gjorde mig deprimerad så jag blev tvungen att sitta kvar och se en dålig komedi om en läkarfamilj också för att inte däcka ihop.

Igår berättade min väninna om "nästan-liv". Jag hade aldrig hört talas om begreppet, men det innebär att man inte köper dyra märkeskläder utan billigare varianter som är nästan lika bra, att man inte köper dyra Calamatas-oliver utan billiga urkärnade oliver som är nästan lika goda osv. Ni förstår. Hon hade levt hela sitt liv som ett nästan-liv. Jag känner inte igen det, men ibland, t ex när jag köper ICAs egna varor är det väl den stämpeln som gäller. De är ju billigare än märkesvarorna, men av bättre kvalitet än billighetsmärkena. Jag köper billiga urkärnade oliver för att jag inte är så förtjust i supersalta saker och för att ungarna älskar att stoppa in fingrarna i dem och sen äta upp dem. Så det är inget nästan. Billiga varor från ÖB är enligt min mening inte nästan lika bra som originalet, de är mycket sämre och inget alternativ. Väninnans mamma köpte t ex billig grillkrydda på ÖB som sedan bara blev stående tills den var så gammal att man måste slänga den. Dumsnålt, kallar jag sånt.

Inte vet jag hur det är med kvaliteten på Willys valnötskärnor, men fick igår veta av en kund att ett kilo på Willys kostar 37 kronor. Hos oss tar vi 99. Jag har själv köpt ett kilo för 99 eftersom det ändå blev billigare än att köpa småpåsar, men nog var det hutlöst dyrt. Jag provar nog Willys nästa gång. Jag tror att de kan ha billigare av samma kvalitet för Willys verkar satsa på varor som tilltalar invandrare (nötter, frön, bönor bl a). Vår butik vinner ju alltid PROs billigaste matkasse, men det man förlorar på gungorna tar man in på karusellerna brukar det ju heta. Och de organiserade pensionärerna kanske inte köper storpack valnötskärnor.

Hur som helst menar jag att ovanstående ordspråk visar att det finns utrymme för stora butiker och kedjor att sänka priserna på kravmärkt, ekologisk och rättvisemärkta produkter. Om man vill.

Nu ska PMSkärringen ta sig ordentligt med sömn så kanske det bidrar till större ork under morgondagen.

PMS till döden skiljer oss åt

Läste i kvällstidning på jobbet att en kvinna mördat sin man under påverkan av PMS. Man blir ju lite skärrad. Fakta om PMS, var tionde kvinna drabbas av en PMS som påverkar deras vardag negativt, var tjugonde kvinna lider av en speciellt elakartad variant som kallas PMDD. Sympton kan vara aggressivitet, värk, ångest, depression, impulsivitet och personlighetsförändringar. Vissa antidepressiva läkemedel kan hjälpa vissa kvinnor med besvären. I England och Frankrike är det vanligt att PMS åberopas som förmildrande omständighet vid våldsbrott utförda av kvinnor.

Jag måste nog fråga doktorn om jag kan få någon hjälp med min PMS. Jag känner igen symptomen och det värsta är att det nästan alltid går ut över familjen. Jag kan inte förklara varför jag så plötsligt blir så arg och jag kan inte bli kvitt ångesten av att bete mig som en schizofren hysterika som i ena stunden skriker och gapar och i nästan stund kramar och gråter. Att det kan gå så långt att man slår ihjäl någon har jag aldrig hört, men på något sätt har jag inte svårt att förstå det. Under PMSperioden svartnar det, det blir kortslutning när man stöter på en motgång eller mindre problem. Det är som om någon sitter och enträget pickar en på axeln om ni kan tänka er in i den situationen.

Hämtade barnen halv sju på dagis idag, ensamma kvar. Hem och försökte få ihop något att äta på två röda medan Storasyster såg slutet på Bolibompa och Liten klängde på mig. Vi var alla tre trötta och att få till Fredagsmys önskat av Storasyster liknade en omöjlighet. Gjorde ett tafatt försök med popcorn innan vi alla däckade i dubbelsängen. Smög upp strax före tio, måste duscha och dra ut lite papper till konferensen imorgon. Ska vara på kursgården klockan åtta.

Möte, PMS och bad

Har sökt lite jobb som lokalvårdare, kontorsassistent om omsorgsassistent. Bara en vecka kvar innan man är tillbaka på jobbet. Nio lediga veckor som förbisprungna, vad tiden gick fort. Och den här dagen började inte så muntert. Kände tydligt av min PMS, men försökte tappert dölja den tills jag satte mig för att ta en kopp kaffe och läsa DN och äldsta tjejen skulle räkna pengar på bordet och Lilltjejen skulle kolla (och helst ta en peng) och snavade på en burk och slog tänderna i den där eländiga glasskivan som ligger på vårt köksbord (och som sambon tycker är det bästa som hänt vårt hem) och sen fick tag på en 2cents euro och storasyster får ett utbrott för hon tror det är en 50öring och plötsligt tittar Hulken fram i mamman som surt sopar iväg alla pengarna så att de flyger över hela köket... Mycket lyckat måste jag säga, sen grät alla.

vi var hemma hela förmiddagen för mamman tänkte städa, men kom liksom aldrig igång och med riktigt grinig Liten, så bestämde vi oss att åka och bada efter lunch (precis på Litens sovtid, konstigt konstigt). På stranden blev alla gladare för i den här kvalmiga, tryckande luften är det kanske inte konstigt att även en fyraåring verkar lida av PMS. ´Från början var vi ensamma med någon slags barnkoloni med ca 30 ungar i tioårsåldern och fem vuxna. Tyvärr kunde inte dessa fem säga åt snorungarna att inte kasta sand och lera in över stranden där "vanligt PMSfolk" satt och fikade med sina små barn, så PMSkärringen fick skrika och gapa och göra sin stämma hörd.

Liten vägrade sova och efter ett par timmar var vi tvungna att lämna den sköna stranden och åka hem för att stjälpa i oss lite mat innan den här vågade PMSdamen tänkte släpa med sig döttrarna på möte i norra kommundelen. In med korv och makaroner och sen spänna fast ungarna i bilen för nästan en timmas resa. Liten somnade naturligtvis nästan med en gång. Storasyster tjatade lite om när vi skulle vara framme, men började sen ägna sig åt att fråga vad alla vägskyltar betydde. Och under mötet fortsatte hon att vara jätteduktig hela tiden och Liten sov nästan hela tiden.

Att komma in på Pappers avd 68s lokal, där vi skulle ha mötet, var ungefär som en flashback till när jag var på Kuba. Ute var det varmt och kvalmigt, men i lokalen möttes man av en slående, nästan kyla, från en kraftig klimatanläggning (i stil med den på partihögkvarteret i Havanna) på väggen, svartvita bilder av män på rad. Förtäringen dock, smörgåstårta, påminde ingenting alls om Kubas torra köttbitar, svarta bönor och färska mango.

Som tur var blev det ett kort möte för när Liten vaknade var hon inte på humör. Hon ville absolut inte befinna sig på partihögkvarteret i Havanna och när jag tog ut den skrikande ungen på trappan ville hon absolut inte in igen. Hon gapade och skrek ungefär som hon gör när jag sätter på mig baddräkten på stranden och hon förstår att jag tänker bada eller som hon gör när jag tar fram schampoflaskan i badrummet. Ingenting hjälper, hon tänker inte blir övertalad, överlistad, lurad att gå med på något som hon inte vill. det är bara gallskrik så fort hon anar minsta ugglor i mossen. Hjälp, tänker jag, denna unge har jag tänkt släpa med mig till Stockholm på möte imorgon och till Östersund i två dagar nästa vecka, och shit, studiecirkel på torsdagkväll. Hoppas bara min PMS släpper tills dess...

På vägen hem stannade vi för ett kvällsdopp trots att det redan var läggdags. Det var underbart vackert och skönt (lyckades slänga mig i medan storasyster satt med liten och åt kakor på filten). Något konfunderade blev vi dock av att det verkade vara fler människor på stranden på kvällen än vad det brukar vara på dagarna. Och fler ramlade in bortåt halv nio när vi lämnade platsen för att bege oss hem och sova. Tog sin tid men vid tio sov båda två. Nu har liten vaknat och gråtit ett par gånger (precis som hon gjorde igår natt). Hoppas på lite sömn i natt. Vi har en del inplanerat imorgon.

Det har regnat på oss, PMS och strandstädning

Tena Snigel, hur mår du? Jojo, lite PMS bara, annars är det finfint i vätan. 25 mm på en knapp timma och just då befann vi oss nyligen nedkomna till parken med tunga picknickväskan och ingen bil. Det blev rush genom stan och in på ett fuktigt, varmt fik med blöta, griniga ungar. Inte alls som vi tänkt oss med fritt spring i parken och lugn fika för mammor och mostrar.

PMS-kärring.

Morgonen var inte heller någon höjdare, eller förmiddagen kanske det heter. Mamman hade PMS och var klibbig över hela kroppen, försökte göra pannkakor och som vanligt när det görs försök i den konsten och skrek och grät barnen hela tiden. När vi äntligen kom utanför dörren lättade irritationen något, och man kanske till och med borde skratta när man tänker på hur folk som stod under tak tog upp sina videokameror och började filma när vi gick förbi, alldeles dyngsura, på stan. Hade torra byxor och koftor till barnen under vagnen och en kofta till mig själv, men det blev till att fika i blöta byxor vilket min kropp inte gillar. Går knappt att beskriva känslan att äntligen få på sig torra byxor när vi kom hem sedan. Och då tittade nästan solen fram när vi slappade på filten i trädgården och innan Bolibompa började hade barnen hunnit bada i bassängen en omgång också.

Vi åt pannkakorna jag stekt till utflykten till middag istället för att grilla kycklingfiléer som jag planerat. Nu åker de in i frysen för imorgon är vi bjudna på middag hos en gammal kompis. Efter visningen på stugan. Spänning, spänning.

Igår tillbringade vi precis hela dagen på en av tätortens badplatser. Från början var vi ensamma med skräpet (som visst aldrig någon städar undan), men framåt eftermiddagen fylldes stranden på av glada badare och sol. Men glasskiosken öppnades inte (sur min). Har märkt det på fler badplatser den här sommaren, att man öppnar kiosken lite efter eget tycke, vilket inte är så kul om man räknar med att kunna köpa något. Det fanns lyse på toaletterna igår dock, till skillnad från sist, men ingen toalettpapper. Som tur är så är man småbarnsmamma och har servetter i väskan när barnet vill bajsa. annars är det ju liksom bara att åka hem.

Några badgäster smittade varandra och städade stranden ska jag tala om. Det var ett gott initiativ, men oerhört tråkigt att detta inte sköts av någon regelbundet. Jag minns att jag vikarierade ett par veckor som strandstädare i unga år. Då gick man dit tidigt på morgonen och rensade stranden från glasspapper, bananskal, fågelbajs mm, men sånt anser sig väl inte kommunen ha råd med längre.

Stängd glasskiosk
Annars kunde ju strandstädare vara ett jobb för mig. Barnen kunde bada under tiden så skulle jag spara in dagisavgifter. Skämt åsido, jag verkar inte ens kunna få jobb som piga. Bittert. Men med några svenskalektioner så kanske`...? Arbetslösheten är lägre än någonsin. En väninna till mig som sedan flera år tillbaka arbetat som personlig assistent skulle nu köpa en dator på avbetalning för att kunna söka jobb varje dag hemma. Jag undrar bara vilka jobb hon ska söka, finns det nåt enstaka i veckan så är jag nöjd (inte nöjd alltså, absolut inte nöjd, snarare desperat).

Nu ska jag sova, PMS tröttar, en vecka kvar av föräldrarledigheten. Sen börjar jakten på timmar, skräcken att missa ett enda SMS med tio sekunder. Bäst att passa på att vila.

miljöpolitik är fördelningspolitik, PMS och annat

Igår hade jag sån huvudvärk att jag absolut inte kunde somna. Och det blåste ute. Efter ett tag gick jag upp och drog igen fönstret lite, vilket resulterade i att jag vaknade alldeles svettig imorse. Vi sov till halv nio och jag vaknade med ångest. Brukar få ångest av att sova länge, men halv nio??? Men jag får lite ångest av att inte veta vilken dag det är också och nu har jag varit ledig tre veckor så kollen börjar svikta...

Men lokaltidningen kommer bara på vardagar och där låg den i lådan med en dum ledare om miljöpolitik. Ledaren hävdar att det bara finns två partier i svensk politik som kan anses ha hållit miljöfanan högt och det skulle vara Miljöpartiet (så klart) och Centerpartiet (men har inte Centern sålt den här tidningen?). Ledaren anser att de båda partierna hållt fanan så högt att det gått ut över engagemanget i andra frågor, vilket kanske kan stämma på Miljöpartiet. De kan ju engagera sig så hårt i vissa specifika frågor att de glömmer vad som är grunden till miljöproblemen... nämligen kapitalismen och fördelningen av världens resurser. För att anses driva en seriös, långsiktig miljöpolitik måste man därför också driva en seriös, långsiktig fördelningspolitik. Det finns det bara ett parti som gör i svensk politik, nämligen Vänsterpartiet.

Ledaren i lokalblaskan fortsätter sitt resonemang åt ett helt annat håll och menar att Miljöpartiet inte inser att en politik som underlättar och stimulerar för företagen är det som krävs för en hållbar utveckling. "Det går tyvärr inte att odla pengar i växthus", vitsar han till det. Jag kan kontra med att det går inte att käka pengar, det går inte att dricka dem eller andas dem. Sug på den du.

Lokaltidningen skojar också till det med en lista på de fem bästa talen under Almedalsveckan (Alltså, kul att rangordna fem av sju). Stackars Göran Hägglund kommer femma med kommentarenn i brist på konkurrens. Och vilka de usla konkurrenterna som var så dåliga att de inte ens kom in på listan får man inte ens veta, men för en som har hängt med någorlunda går det snabbt att lista ut att det är Nyamko Sabuni och Lars Ohly. Visst man kan tiga ihjäl någon också, det är en klassisk härskarteknik som tidningen här använder mot Vänsterpartiet. Först i sin ledare, sen i sin skojiga lista.

En bra debattartikel om rättvisa har dock Gerhard Arfwedsson, fastboende i kommunen, skrivit som svar på den debattvilliga, men snåle och egoistiske Tommy Erikssons, bosatt på två dyra ställen, artikel om "den förbannade rättvisan" som kör Sverige i botten.

Marietta de Pourbaix-Lundin, m, skriver att arbetsmarknaden i Stockholm blomstrar och jag hoppas hon har rätt så att jag snart får ett fast jobb. I Anders Borgs Almedalstal (som kom på andra plats efter Andreas Carlgren i lokaltidningens lista) sas det att det största hindret för full sysselsättning var språket. Mer svenskundervisning skulle göra grejen. Så nu väntar jag bara på ett par extra svenskalektioner för att få fäste på arbetsmarknaden dryga 40 år gammal.

Jag är för snäll, jag vet. När jag tänker på det är det många som nämnt det för mig, fast på andra sätt då. Jag är en snäll människa och en gång sa jag till en studiekamrat på Komvux att jag skulle vilja vara Jesus. Då trodde hon jag var helt knäpp. Varför det? svarade hon med en mycket talande blick. Jo, så är det, jag skulle vilja kunna vända andra kinden till när någon är elak, jag skulle vilja kunna känna verklig glädje för andra istället för avundsjuka, jag skulle vilja vara stor och inte haka upp mig på världsliga saker. En sån person skulle jag vilja vara för det tycker jag är vackert. De flesta jag känner verkar tycka att min snällhet är min sämsta sida.

De kanske gillar mig bättre när jag har PMS (som jag fick en redig släng av på eftermiddagen idag). Då brakar jag för minsta lilla i-landsproblem. Tyvärr är det ju främst mina barn som får smaka på detta för hade jag haft möjlighet hade jag dragit mig undan, men dem blir jag ju liksom inte av med hur dåligt jag än mår.

Det var soligt och fint och vi packade matsäck och åkte till stranden i morse. Stranden är det optimala ställen att vistas med mina barn i alla väder. Där underhåller de sig själva i timmar, i vattnet, på stranden, i vattnet igen, i sanden etc. Så var det även denna dag och jag kunde sitta på filten och dricka kaffe och svara i telefonen när mäklaren ringde och talade om att den andra spekulanten höjt sitt bud till 420. Och nu var sagan slut. Egentligen tycker jag han borde ha blivit utesluten för sinkande av affär, men okej, han var tydligen beredd att gå hur långt som helst, så... Kände mig inte så deprimerad faktiskt, det var mer deprimerande förra veckan när jag inte ens fick vara med... Det här var ett riktigt drömställe och det kan ta ett tag innan ett sånt dyker upp igen, men jag ska vara beredd. Och nu har jag tid att få ihop mer pengar och nytt jobb. Till nästa sommar kan allt vara kanon.

Så skulle jag ta ett dopp innan vi åkte hem, men då hade lilltjejen tröttnat. Hon var så trött att hon bara tjöt, men eftersom jag gått i så att rumpan blivit blöt ville jag inte gå upp och byta om igen. Jag klädde istället på henne, tryckte ner henne i vagnen, spände fast ordentligt och drog ut vagnen på bryggan. Hoppade sen i och doppade mig upp och ner ett par gånger för att sedan häva mig upp och skjuta in vagnen igen. Det gick bra. Sen packade vi ihop och åkte och jag var säker på att hon skulle somna på vägen hem.

Hon somnade inte. Och hemma ville de bada i bassängen och nu försämrades min hälsa snabbt. Jag fick störtont i huvudet och tappade tålamodet totalt. Jag tyckte de gnällde och tjatade hela tiden (men någonstans var jag medveten om att de inte gjorde det). Försökte faktiskt komma på hur min ilska och irritation fungerade och detta är min analys. Det kändes som kalla nålar som stack i pannan mellan ögonen och när jag försökte tänka logiskt och klart så snurrade det bara. Jag kunde helt enkelt inte ens ta tag i ett problem som att hjälpa dottern få av sig blöjan utan att bli uppstressad. Och blev det två saker samtidigt så höll jag på att explodera. För barnen måste det te sig mycket märkligt när jag ömsom skällde ömsom bad om ursäkt hela tiden.

Trots detta (tror aldrig jag haft så kraftigt förut) gick jag ner på stan för att köpa spadar. Trodde väl att Liten skulle somna i vagnen, men tji. Tittade hur som helst in på Hälsokosten där det var ombyggnadsrea och köpte något hälsomedel mot PMS, Femsyn. Läste senare på ettiketten att det är ett kosttillskott främst bestående av vitaminer, kalcium, folsyra mm. Vi åt rester när vi kom hem och efter maten mådde jag lite bättre. Nu har ni dragit samma slutsats som jag kanske, jag måste äta ordentligt, framför allt före mens. Jag är ju slarvig med lunch och sånt när jag är ledig och i detta fall tror jag att detta var avgörande för hur jag mådde på eftermiddagen. Barnen fick yoghurt, macka, glass och kex. själv petade jag i mig en macka och en massa kaffe. Nu blir det hårda bullar för jag tänker vräka i mig imorgon, går gärna upp tio kilo bara jag slipper den där känslan av panik som gör att allt rämnar omkring en.

Alltså, vi åt och sen badade barnen lite till med en snäll och lugn mamma och så fort jag höjde rösten så frågade storasyster om jag hade ont i huvudet igen. Sen var det Bolibompa och Liten somnade äntligen i mitt knä framför TVn. Storasyster och mamma åt glass och blåste upp flytdelfinen som vi ska ha med till stranden imorgon. Tänkte bada lite på förmiddagen och sen köra mammapolitik och få klart debattartikeln på eftermiddagen. Ännu en fartfylld dag så att säga och helst utan PMS.

Oj, nu ramlade lilltjejen ur sängen och slog huvudet i bokhyllan. Igen.

PMS, bilar, galen granne, McDonalds och bebis på semestern

Irritationen kanske inte bara härstammar från PMS och molande värk i mage och ryggslut, kan också vara avhängig en natt med Johan Ulvesson i örat. Vad är det för ångestsyndrom grannen lider av som måste ha något medium påslaget nätterna igenom? Själva satte vi aldrig ens på TV:n igår, något som jag förundrade ett f d kommunalråd med idag. Han undrade hur jag hade tid att blogga. Enkelt, tyckte jag, när barnen somnat sätter jag mig vid datorn. Han undrade om jag inte såg på nyheterna. Själv var han nyhetsnymfoman. Om jag hinner gör jag det, eller så lyssnar jag på radion i bilen eller läser tidningar och internet. TV-nyheterna är inte längre allena saliggörande och objektiva på det sätt man förr upplevde dem.

Vi fick lite extra sovmorgon i morse, utbildningen om auktorisation och konkurrensutsättning var framskjuten till tio. Ändå blev det bråttom, stressigt och knappt görligt att komma iväg. Studs, studs av med ungarna vid dagis och vidare till kommunhuset. Kaffe i plastmugg fick följa med till bänken. Så fick vi lära oss att vi är på väg mot en revolution där allt ska bli privat, men det gällde att vi planerade och formulerade allt på rätt sätt så att det verkligen blev av och ingen ovillig tjänsteman sölade och drog ner farten på revolutionen så att det hinner bli val och maktskifte igen.

Sallad på papptallrikar med dryck i aluminiumburkar och plastmuggar serverades till lunch. (Miljöriktig kommun) Sen var jag tvungen att lämna utbildningen och åka vidare till ett gruppmöte i landstinget. Ringde dagis och påminde om att smörja in barnen med solskyddsfaktor om de skulle vara ute. Det hade plötsligt blivit så soligt.

Mycket intressant möte med andra vänsterpartister som jobbar med sjukvårdsfrågor inom landstinget. Fick bl a reda på att den borgerliga majoriteten i landstinget planerar att sälja ut all vård och omsorg i Södertälje. Det var ju intressant. De som var så måna om att rädda sjukhusen i Norrtälje och Södertälje och ge dem ro att arbeta och slippa oroa sig för framtiden under förra mandatperioden. Nu är det annat ljud i skällan. Nu passar det så bra att sälja ut just vård och omsorg i Södertälje eftersom den finns samlad i en organisation i enlighet med den lösning som gjordes för att slippa lägga ner akutmottagningen och förlossningen i södertälje. Och gissa var mer vård och omsorg finns i en samlad organisation? Rätt gissat; Norrtälje. Nu får vi se när moderaterna ska leva upp till det som de själva kallade för en "av oppositionen påhittad skräckvision" och börja sälja ut sjukhusen.

Apropå sjukvård så står det i DN idag om förlossningsvården i Stockholms län, något som jag också tidigare skrivit om på denna sida. Trycket på förlossningsavdelningarna i Stockholm är hårt i sommar och nu erbjuder landstinget sig att betala resor och hotell för mödrar som väljer att föda i ett annat län, där trycket inte är så hårt. I övrigt skickas blivande mödrar till Eskilstuna, Västerås och Uppsala i pressade lägen. Till stor del har dock situationen löst sig, enligt Christina Torstensson på SLL, det fattas bara ca 60 platser 2007.

På vägen hem från Stockholm fastnade jag bland pendlare och sommarstugefarare i bilköer utan ände. Till stor del stod det stilla ända tills Arninge. Där kunde jag äntligen sätta foten på gaspedalen och ringa mamma och be henne hämta barnen på dagis eftersom jag insåg att jag inte hade en sportslig att hinna fram i tid. Dock flöt trafiken bättre på slutet och det tog bara dryga två timmar hem. Ca kvart i sju bestämde storasyster att vi skulle äta pizza och mamman var inte svårövertalad. Så idag blev det en pizzeria. Har inte hunnit kolla, men ni vet väl att ni kan kolla om er favoritrestaurant är kollektivansluten och har justa förhållanden för sina anställda på "Justa Kroglistan!" som publiceras på www.hrf.net.

Jaja, från restaurant till McDonalds är steget inte så långt (?). Läste i LO-tidningen att regeringens nya subventioner av ungdomsjobb kommer att ge McDonalds 50 miljoner friska i fickorna utan att behöva ge ett enda nytt jobb. Det kommer alltså att bli en minskning av arbetsgivaravgiften för anställda mellan 18-24 år (ca 75% av McDonalds personal). Denna minskning kommer att gälla alla i den åldern, även de som redan är anställda och kommer därför inte att stimulera fler jobb. Sänkningen av arbetsgivaravgifter för unga kostar staten 4 miljarder kronor, men regeringen har inte räknat på hur många jobb det kan ge, det skulle kunna bli noll. Det skulle kunna bli bara klirr i kassan för företag med många unga anställda och ännu svårare för oss som närmar oss döden att någonsin komma in på arbetsmarknaden.

Idag är det fredag och givetvis duger det inte för en granne som min att då se en trippelbox med Care of Segemyhr, nej då måste man bjuda hem sina sju närmaste kompisar, spela musik, hoppa och skrika. Lilla grodan somnade dock av ren utmattning trots skrålet, storasyster fick ingen ro och själv kände jag irritation och spänningar i hela kroppen (vilka också kan kopplas ihop till viss del med PMS, men jag tror jag måste ha tystnad snart innan jag skriker, jag kan ju aldrig sova ordentligt). Till sist fick jag lägga ut fyraåringen på soffan, funderade på att bädda på madrasser i vardagsrummet (gråtfärdig faktiskt), men då beslöt granngänget att gå ut en stund (kommer väl hem snart igen). Det tog nästan en timma för dem att pallra sig ur lägenheten, runt häcken, beundra sin flerfärgade gamla bil en stund och sedan raggla ner mot centrum. Den första som kom ut genom porten var en lössläppt kamphund. Nu är vi inne på favoriter här; jag som redan lämnat ett boende p g a grannar med lösa hundar. Jag släpper inte ut mina barn att leka i trädgården om det dyker upp lösa hundar med berusade ägare. Nu är jag arg. NU vibrerar PMSen i hela kroppen, men jag var inte tillräckligt arg för att ge mig i kast med fyllegänget som stod utanför ett långt tag. De verkar liksom inte trevliga...

Nu har äntligen min äldsta dotter somnat här bredvid mig och datorn. Ska lyfta in henne i sin säng och hoppas att grannen snubblar hem till någon kompis i natt (jag vet liksom inte ens vem av dem det är som bor här, de uppträder alltid i gäng).