torsdag 29 maj 2008

Gamla hus får ge plats för fler bilar

Idag skriver lokaltidningen om rivningen av det stora trähuset på Baldersgatan. I en annons under artikeln annonseras boende i den "Nya trästaden" ut. Jag vill kommentera artikeln eftersom jag tycker att den utelämnar en del intressant fakta.
Först är det kommunen som säger sig inte ha råd att rusta upp huset och därför river det. Det är ju fel rakt igenom. Huset köptes in 1994 för att rivas och kunna bygga om Baldersgatan för fler bilar som lättare skulle kunna komma fram. Alla som bott där sedan 1994 har bott genom socialförvaltningen eller på rivningskontrakt och inte haft något besittningsskydd.
Det handlade inte om att riva de gamla arbetarbostäderna ELLER de två yttersta husen i kvarteret Balder. Det handlade om att man ville riva alla tre och göra området mer framkomligt för trafik. Nästan alla gamla hus som rivits i den här staden har fått ge plats för bilar (de har skymt sikten eller blivit parkeringsplatser).


Den plan som är tagen för kvarteren Balder och Frej skyddar inte de två yttersta husen i kvarteret Balder. Vad jag vet är det bara de fyra husen i mitten av kvarteren som är belagda med rivningsförbud. Samtliga andra hus som fortfarande är i kommunens ägo underhålls minimalt, förfaller och kommer troligtvis i framtiden bli offer för rivningshysterin. Strategin i den här kommunen förefaller nämligen vara att låta husen förfalla tills ingen har råd att renovera dem och då har man lyckats få samtycke från omgivningen att ta bort dem.

Nu är tanken för Baldersgatans framtid förändrad och den ska inte längre bli fyrfilig utan göras om till en lokalgata med träd och cykelbanor och längre upp ska den nya Trädgårdsstaden växa fram. De gamla arbetarbostäderna hade kunnat rustas upp och smält bra in i de nya kvarteren.

Det är löjligt att skylla rivningen på att man inte har råd. Har man det minsta intresse av att ha kvar gamla hus i staden (turister gillar sånt) så kan man sälja huset till någon som anser sig ha råd att renovera, någon som är intresserad av historia. Det är egentligen synd och skam att kommunen ska tillåtas köpa in hus bara för att låta dem förfalla och sedan riva dem. Det hade varit mer naturligt om kommunen köpt in hus för att kunna bevara dem.

Sen stod det i artikeln att huset under lång tid stått obebott, vilket inte heller är helt sant. Även om kommunen vägrade hyra ut fem av lägenheterna under de sista 3-4 åren så hade huset en hyresgäst kvar ända till slutet. Och den hyresgästen hade inte så sent som i vintras fått besked om att huset skulle rivas.

Än så länge finns mina syrenbuskar kvar ytterst mot vägen, en planka har ramlat lite grand mot den ena. Jag hoppas innerligt på att grävmaskinisten ska kunna rädda dem till mig. Ett minne från ett hus jag älskade. Till ett annat hus jag älskar; stugan. Huset har inte bara kallats "pensionat lusnästet" som lokaltidningen berättade utan även "baracken" och det gick rykten om att där hängde istappar i taket om vintrarna och att det inte fanns vattentoaletter i lägenheterna så sent som på 2000talet. Och huset har inte bara fungerat som arbetarbostäder utan även som bl a flyktingförläggning och som boende åt socialförvaltningens klienter.

- Där har det bott många jon genom åren, sa vår föreningskassör, född 1922 och uppvuxen i stan. And my God I know I´m one...

Apropå jämställdhet

Apropå de frågor som fick de borgerliga politikerna att rodna upp till öronen på fullmäktigedebatten i måndags... Det verkar vara samma skrot och korn i den borgerliga majoriteten på alla plan. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=774246

onsdag 28 maj 2008

Sista chansen

Vi tog, som Storasyster uttryckte det, sista chansen i morse och stannade till vid Baldersgatan och pratade med rivaren himself om våra buskar. Just nu kommer han inte fram till dem med skopan eftersom det ligger ett fallet hus i vägen, men sen,,, kanske... Jag lovade återkomma.

Avknoppning, försäljning eller vad man nu vill kalla det

En debattör i lokaltidningen idag ifrågasatte starkt en socialdemokratisk kollegas funderingar kring avknoppningen av Grindskolan. I en mycket ilsken och otrevlig ton går han på och försöker framställa den socialdemokratiska kvinnan som en idiot som vill att hela världen ska förstatligas. Tråkigt med en så onyanserad och naiv inställning tycker jag. Det Marita Jeansson (s) reagerat på är ju hur Lagen om Offentlig Upphandling gäller och huruvida avknoppning av verksamhet över huvud taget är lagligt. Det pågår ju en debatt kring det i landet, som debattören verkar ha missat...
Sen tycker jag också att det är tråkigt att debattören, precis som kommunalrådet, verkar ha inställningen att om barn och föräldrar är missnöjda så kan de bara byta skola. Det är inte riktigt så det fungerar. Ett barn har sina kamrater och stora delar av sitt liv i skolan och på fritids. Du rycker inte upp ett barn ur klass 4 för att du är missnöjd med att skolan är privat eller kommunal, för att du tycker att ledningen skulle kunna ha varit bättre etc. Det krävs rätt mycket för att flytta sitt barn. För föräldrar boende i tätort och kanske utan tillgång till bil, krävs det också en hel del för att välja en skola (eller förskola) som ligger längre bort från det egna hemmet.
Jag vill också passa på att upplysa debattören Claes Nylin om en omtvistad försäljning (ja, det är faktiskt det det är även om det är till underpriser) av en skola i Täby som rört upp rätt mycket rabalder. En ytterligare avknoppning av samma slag lades i förra veckan ned i Täby p g a oklara juridiska förhållanden, d v s det kan vara olagligt att försälja skolor med lokaler, elever och drift till personalen. Det är ju då rätt modigt av småborgerliga Norrtälje att göra det inte superblå Täby vågar...

tisdag 27 maj 2008

Nu ska elvan i himlen in

Först när vi kom åkande norrifrån så såg det ut som om huset stod där som det alltid gjort, ja, i alla fall i 106 år, men när vi svängde vänster in på Narvagatan så såg vi att grävskoporna gått på inifrån, urholkad den uråldriga stommen och mejat den mot marken. Storasyster blev förkrossad.






Virket i huset kom från ett gammalt skolhus som var byggt i mitten av 1800-talet så det är beklakligt att man inte på ett varsammare sätt kan riva och bevara det som inte är alltför illa åtgånget.
- Men mamma, måste de bara slå sönder alltihopa, fönster och allt, det är väl inte så bra?



Nej, ett barn kan säga att det inte är bra. För ett barn är det uppenbart att man kan ta tillvara material innan man bara smashar ner. Krossade rutor och bråte. Undrar hur det är med kakelugnarna som fanns i huset, hur det är med alla spegeldörrar, folk ger rätt mycket för sådana. Fanns verkligen ingenting som gick att ta till vara innan man krossade huset med en ilsken grävskopa?

Storasyster grät hejdlöst under promenaden till huset och under hela vår korta vistelse där, på vägen hem och i nästan en timme efter att vi kommit hem. Liten blev rädd när vi gick in på gården och såg massorna av trasigt, av förstört, nermejat. Och jag håller med om att det är en skrämmande syn. Man undrar vad har hänt. Och man undrar varför. Alltså, om man inte vet. Om man inte vet att alla gamla hus i den här staden så småningom får ge plats för bilarna.






- Men mamma, varför river man fina gamla hus och gör tråkiga fula parkeringar? (jag lovar, jag har ingenting med såna här inlägg i debatten att göra.)






- Men mamma, hus är ju gjorda av natur. Bilar är ju gjorda av fult, plåt och sånt eller hur?




- Men mamma, våra buskar...

Jag kunde inte trösta min äldsta dotter. Vi gjorde pannkakor med sylt och grädde (som jag alltid gör när jag är stressad, barnen gråter och PMSen bultar. Då kan jag alltid skylla på pannkakorna). Vi tittade i en gammal fotobok från staden och såg andra hus som också rivits, gett plats för vägar, parkeringar och fri sikt för trafiken. Jag kände mig också lite gråtmild.

måndag 26 maj 2008

Kan vi påverka?

Ibland kanske vi kan påverka. I alla fall tycker jag att vi fick lite trevande positiva svar på vissa interpellationer under kvällens debatt i fullmäktige. Jag börjar med den interpellation jag själv skrivit under falskt namn (det är så löjligt, men eftersom jag aldrig kan vara kvar så sent som interpellationer och motioner lämnas in, så får de inte lämnas in i mitt namn så vår gruppledare har skrivit under dem och då kallas de för hans interpellationer och motioner) om ombildning av hyresrätter till bostadsrätter.
jag har tidigare i den här bloggen skrivit om en bekant till mig som bott i sin hyresrätt i nästan 20 år och nu blivit påhoppad av en granne som säger sig fått löfte från självaste kommunalrådet att få bilda bostadsrätter i området. En bostadsrättsförening har redan bildats och en interimstyrelse arbetar frenetiskt för att få igenom sin idé. En konsult (eller omvandlingshaj som jag kallat det) bjöds in till ett möte där också alla hyresgäster var inbjudna för att få höra hur det skulle bli i framtiden. Det är klart att de hyresgäster som inte vill eller kan köpa sin bostad, som de kanske bott i i 20 år, barnen har vuxit upp där, känner sig oroliga när de får veta att det är så här det SKA bli. Även om man har rätt att bo kvar som hyresgäst hos sina egna grannar är det kanske inte det man vill. Man kanske vill hyra sin bostad av ett allmännyttigt bostadsbolag som har som sin proffession att hyra ut bostäder och kan sin sak.
Hur som helst, så svarar det kommunala bostadsbolagets ordförande att man inte är beredd att sälja ut några lägenhetsbestånd till underpris, att bostadsbolaget gör en bedömning av vilket ekonomiskt värde ett område har för bolaget, nu och i framtiden, innan man prissätter (det kan allstå inte göras av en konsult) och att man informerat hyresgästerna om vad som gäller via ett brev, men att det var ett tag sen och man är villig att återigen gå ut med information för att försäkra sig om att hyresgästerna slipper sväva i ovisshet om sin framtida bostadssituation. Det tycker jag låter ganska bra.
En annan interpellationsdebatt handlade om jämställdhetsarbete och där tror jag Hanna Stymne Bratt fick en del moderatgubbar att rodna och ta till sig att de faktiskt måste ta de här frågorna på allvar och börja arbeta med dem.
På "min" andra interpellation ang byggandet av ersättningslokaler för Blåklintens förskola, så är jag väl inte lika nöjd med svaret. En förskola som ligger i ett bostadsområde där man redan förlorat en kommunal skola flyttas nu också från området. Det är tveksamt att det kommer att hinna ske inom den utsatta tiden (kontraktet på nuvarande lokaler går ut 30 september 2009). Bl a boende längre ner i området gör det omöjligt att få till en förskola inom området och nära den skola som finns kvar. Istället planeras nu förskolan till ett idag helt obebyggt område på andra sidan väg 76. På tomten där förskolan planeras finns bara plats för en förskola med 4 avdelningar. Förskolan har idag 5 avdelningar och dryga 80 barn. Även på den näst närmaste förskolan i området är det fullt med barn redan idag. Kommunalrådet kontrar med att det byggs en stor förskola (också 4 avdelningar) i ett nybyggt område på andra sidan stan (Solbacka).
Inte tillfredsställande tycker jag. Nu ska alla de barn som bor i och runt Vigelsjö få plats på fyra avdelningar istället för fem. Sen ska hela trädgårdsstaden byggas runt den plats där den nya förskolan ska ligga så även de barnen vill väl helst ha plats på den förskolan? Kommunalrådet säger att de har situationen under kontroll, men jag oroas av att det som för ett antal år sedan var på tapeten, nämligen att man kunde bli erbjuden plats på en förskola väldigt långt från hemmet och arbetet och tvingas tacka ja till den annars fick man skylla sig själv, kommer att bli tidens melodi igen. Och det är tråkigt för många av de som bor runt Blåklintens förskola idag är familjer som inte har tillgång till bil.
Och det är otroligt tråkigt med boende som protesterar mot ett bygge av en förskola. Jag tycker ett område blir attraktivt av en förskola med närhet till en skola och stora grönområden. Idealiskt att bo på ett sådant ställe för barnfamiljer.
Nej, nu är jag trött efter skolinvänjning, fotboll och fullmäktige. Tur man var ledig från jobbet i alla fall, men imorgon är det jag som öppnar och då måste jag upp 04.50 så god natt på er alla

söndag 25 maj 2008

Arbetarbostäder i graven


Det är med sorg i hjärtat jag ser hur man nu satt upp stängsel för att kunna riva de gamla arbetarbostäderna på Baldersgatan. Huset är byggt 1902 för att fungera som bostäder åt arbetarna vid den på den tiden välmående Snickerifabriken i staden. Ett stenkast därifrån, på Narvagatan, bodde själva Fabrikörn i ett då stiligt hus med snickarglädje och trädgård. Idag är huset klätt i grå eternit och dömt att inom en snar framtid jämnas med marken även det.


En epok går sakta men säkert i graven. För ett par år sedan revs verkstadslokalerna på andra sidan Baldersgatan och nu planeras även nya bostäder i korsningen Baldersgatan/Narvagatan där fortfarande gamla industrilokaler står kvar.


Det är trist att de gamla arbetarmiljöerna inte anses värdefulla nog att rusta upp och bevara. Tänk så många slott och herrgårdar som ändå står kvar och idag fungerar som konferenscenter, SPA, golfanläggningar, turistmål mm.

Centerextremister

Det var väl i mitten av förra veckan någon gång som ledaren i lokaltidningen beklagade sig över att vänstermänniskor kallar nazzar och andra fascister för högerextremister. Ledaren menade till och med på att nazism skulle ligga närmare vänsterpolitiken. I ett har han rätt och det är att extremism åt alla håll och kanter ofta närmar sig varandra precis som klockan 00.01 och klockan 23.59 eller första januari och sista december. Annars vet jag inte riktigt vad syftet med en sådan provokativ ledare skulle vara...
Vi tillbringade fredag-lördag på planeringsträff med vänstermänniskor från norra länsdelen och då var det en person som kommenterade ledarens ståndpunkt med att det vi kallar högerextremism kanske egentligen borde benämnas centerextremism eftersom det var många från det gamla bondepartiet som var benägna att ansluta sig till nazismens idéer när det begav sig.

Ekologisk låda med frukt och grönt till dörren

I fredags kom äntligen min första låda från www.arstiderna.com . Underbart. Jag började med att prova en låda som heter mixlådan, den innehåller frukt och grönsaker och finns i liten och större storlek. Jag började med den lilla för knappa 200 kronor. Man kan också välja om man vill ha den varje vecka eller varannan vecka. Jag provar nu varje vecka.
Och tänk vad härligt att varje fredag ha en låda med ekologiska frukter och grönsaker stående på trappan när man kommer hem. I lådan fanns tomater, sallad och gurka, kål, bönor, melon, bananer och äpplen. Och det fanns så att jag och barnen klarar oss en vecka, helt klart. Färska grönsaker till helgen när hela familjen är hemma och frukt så vi klarar oss hela veckan. Med detta blir det möjligt att storhandla en till två gånger per månad och sedan bara behöva köpa mjölk och fil någon gång i veckan. Perfekt för en som avskyr att gå i affärer.
och på www.arstiderna.com så kan man gå in och se vad som finns i veckans låda, ändra och avbeställa. Perfekt. På nätet och i lådan finns också användbara recept, anpassade till veckans låda.

onsdag 21 maj 2008

Trötta familjen tar kväll

Två sjuka på jobbet, en vikarie, alla barn friska. Varje dag sliter vi med att försöka få ihop kommande dagar. Vi börjar tidigare, vi slutar senare och ändå är vi aldrig tillräckligt med personal för att känna att vi gör ett bra jobb. Fortsätter det så här under en längre tid är vi snart alla utbrända.
Vid fem (efter åtta timmars tillrättavisningar av obstinata 1,5-2 åringar som testar gränser) kändes det tungt att hämta tröttgråtande Storasyster och desto gladare Liten på dagis. Den stora måste lirkas, mutas, halvt om halvt bäras och hela tiden tröstas för att få in i bilen och sedan ut ur bilen och in i hemmet och fram till soffan där man kan däcka henne och trycka på en film för att få lite lugn och ro och få till någon snabb middag. (DVD är inte mitt favoritformat på film, det trilskas alltid, speciellt när man är superkissnödig.)
Barnen fick äta framför TVn, jag läste Kommunalarbetaren i köket. Panerad fisk, potatismos och ärtor och broccoli (Liten stod och drog i frysdörren redan när vi kom in genom dörren och skrek occoli, occoli... och hon hann äta två fryst buketter innan maten var serverad) dem på bättre humör, men gnällgråten hänger hela tiden i luften när tröttheten har makten. Det gäller att göra allting exakt rätt. Och det blir inte rätt när Liten petar in ett foto av sig själv i hålrummen i bakre delen av TVn. Eller när hon står framför TVn och knycklar ihop ett foto av Storasyster...
Men det går över och jag känner mig nöjd med att lyckas lura ner även Liten i ett bad genom att påstå att badlöddret är ett spöke som badar. Lyckas även tvätta håret på båda tjejerna och hålla humöret uppe ända till sängen (även om Storasyster envisades med att ha ångest över att hon sagt "Jag hatar dig mamma" på dagis. Nu intygade hon flera gånger att jag var hennes "bästa kärlek") eftersom jag kan muta med en ny bok som kom från bokklubben idag. "När prinsessor tar semester" heter den och den är skriven av Per Gustavsson. Jag tyckte den var jättekul och båda barnen somnade så småningom nöjt, men klockan hade hunnit bli kvart i nio. Tur vi har sovmorgon imorgon.
Nu ska jag själv snart också koja för att jobba på 110% hela tiden gör att man blir lite trött. Känner mig nöjd med mitt beslut att gå ner till 75% i höst. Om det nu bara funkar... kan ju inte sätta jobbarpolarna på pottan...

Tvätta, diska, städa, laga mat

Demoskop har genomfört en undersökning om intresset av att anlita företag som utför hushållsnära tjänster i hemmet som det så omständligt heter, det där vi gör varje dag. Undersökningen visar att åtta av tio tycker att det är ointressant eller mindre intressant att anlita något sånt företag för att sköta dagsverket där hemma. Ynka sju procent tycker att det är mycket intressant. Barnfamiljer och kvinnor var de som visade störst intresse.
Precis som i gårdagens blogg har jag förslag på bättre alternativ som gör vardagen enklare för barnfamiljer (och kvinnor). Sex timmars arbetsdag är ett toppenbra alternativ; mer tid för barnen, mer ork till hemarbete och ett jämställdare samhälle som också bidrar till att lyfta en del ok från kvinnornas axlar.

tisdag 20 maj 2008

Valfrihet för gubbar

Idag skriver två män som nog passerat småbarnsåren för ett tag sedan på debattsidan i lokaltidningen och slår sig för bröstet för att de nu äntligen ska ge kommunens föräldrar valfrihet. Jag tycker egentligen att det är rätt komiskt hur man använder det där ordet valfrihet, ja, jag tänker på det varje dag i mitt arbete t ex. När barnomsorgen inte är tillräckligt utbyggd finns ju ingen möjlighet till valfrihet för föräldrarna, man får helt enkelt acceptera att barnen är där det erbjuds plats. och i Österåker är ju valfriheten förunnad förskolorna och inte föräldrarna i första hand. Så ordet valfrihet kan ju användas nästan hur som helst.
Hur som helst, så tycker jag att gubbarna i lokalblaskan pratar emot sig själva ganska rejält. De skriver att de vill ge föräldrarna verktyg att bättre kunna utforma sin barnomsorg efter familjens behov. I nästa stycke berättar man att föräldrar till barn mellan 1-3 år boende i vår kommun fr o m januari 2009 kan få del av vårdnadsbidraget om de inte utnyttjar den kommunalt finansierade barnomsorgen. På vilket sätt innebär då vårdnadsbidraget att föräldrar kan utforma sin barnomsorg efter familjens behov? Det finns som jag ser då bara två alternativ; antingen vara hemma med sina barn och leva på 3000 kronor i månaden eller så arbeta och utnyttja den kommunalt finansierade barnomsorgen.
Stycket som följer förklarar att detta är en valfrihetsreform som innebär att barnet kan börja i förskolan i den takt som är anpassad efter barnets behov och förutsättningar. Hur då?
Jag är övertygad om att de flesta föräldrar inte vill att deras små barn ska behöva vara i förskolan allt för långa dagar, som det tyvärr ofta blir om man är tvungen att arbeta heltid. I många fall är det säkert så att "barnets behov och förutsättningar" säger att barnet skulle må bra av att gå lite kortare dagar på förskolan, men vilken valfrihet finns då? Utnyttjar man den kommunala barnomsorgen har man inte rätt att ta del av vårdnadsbidraget - det är allt eller inget. Alltså kan barnen inte "skolas in i förskolan stegvis" eller få en barnomsorg "utformad efter familjens egna unika behov" med hjälp av ett vårdnadsbidrag.
Det finns andra reformer som skulle gynna föräldrarnas valfrihet och möjlighet att umgås med sina barn mer. Ett exempel är förlängd föräldrarledighet (och ett återställande av SGI), ett annat sex timmars arbetsdag. Det ger båda föräldrarna möjlighet att arbeta lite mindre och ge barnen kortare dagar på förskolan, det ger absolut större förutsättningar för barn att "börja i förskola i den takt som är anpassad efter barnets behov" än vad vårdnadsbidraget gör. Vårdnadsbidraget innebär som jag ser det att man kan vara hemma med sitt barn tills det är tre år, sen får det börja att gå heltid i förskolan när den hemmagående förälderna börjar jobba igen. Men eftersom det antagligen bara är de som redan går hemma utan lön som kommer att kunna ta del av vårdnadsbidraget så blir det väl inga såna drastiska förändringar. Ingen kan ju i alla fall behöva gå från att ha en inkomst på 3000 i månaden till att helt plötsligt behöva en heltidslön (iofs vid skilsmässa och dödsfall kan ju fallet bli sådant...).
sossarna hade förresten en del bra idéer som ni kan läsa mer om här: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_1267439.svd

måndag 19 maj 2008

Isregn och påskkärringar

Det där var inte vanligt regn, det där som föll under fotbollsträningen på ett blåsigt gammalt flygfält, det var isregn. Liten och jag stod vid kanten och försökte koncentrera oss på att äta macka med mjukost samtidigt som isdropparna smekte våra skallar. Ja, man känner sig som en amatör när man kommer dit utan paraply eller någonting. Som tur var hade åtminstone Liten fått på sig galonbyxor och kunde sitta i gräset under en vänligt vuxens paraply och äta sin macka.
Storasyster frös också, trots att hon spelade med jackan på hela timmen. Och när man trodde att det skulle lätta tog det i och smällde som ISspikar genom allt vad kläder och hår hette. Så, jag tror inte riktigt barnen orkade tiden ut, de flesta ville hem, in i värmen, ner i ett varmt bad, ner i sängen och sova. Så ock vi och nu hänger det kläder på tork i hela lägenheten.
Annars började dagen bra, men sovmorgon och besök med Storasyster i skolan. Nytt och läskigt, men när dagiskompisen steg in genom dörren blev det full fart. Som tur var hade hon bara tofsar och halsband för under morgonen hade jag gjort allt jag kunnat för att på ett fint och snällt sätt försöka förklara varför hon inte fick vara påskkärring vid första besöket i skolan (hjälp, är det nåt fel på mitt barn???). Jo, hon gillar att spela lite apa när hon tycker att det är lite läskigt, men nån måtta får det ju vara. Man vill ju inte att de andra barnen ska se henne som den som var påskkärring första dagen i skolan. Är jag dum när jag tänker så? Skulle jag ha låtit henne göra som hon ville?
Hur som helst hörde jag en kille i klassen fråga dagiskompisen om hon var en kille eller tjej (alltså min Storasyster) och då tänkte jag att när man alltid får den frågan då kanske det inte är så konstigt att man vill överdriva sin kvinnlighet och vara påskkärring...
Sen blev det dagis och jag åt lunch på stan innan jag for till jobbet. Det gjorde jag rätt i för på jobbet hade de som vanligt serverats gris. Jag åt vegetarisk Thaisoppa med nudlar, mmmm. På jobbet var två stycken sjuka och det hade rått kaos hela förmiddagen, men till sist hade de i alla fall fått in två vikarier (fortfarande en man kort alltså). Eftermiddagen blev också ganska kaotisk med en massa bajsblöjor som måste bytas samtidigt som "all" personal skulle gå hem. Puh. Veckan lär nog fortsätta i den här stilen så det är bäst att sova lite...

söndag 18 maj 2008

Apropå McDonalds

Kommer hem från landet och väntar mig minst att få se att den borgerliga alliansen i kommunen spruckit och att det nu finns spelrum för friskare krafter att ta över. Mja mja, kollar på Agenda där man rapporterar från ett högpolitiskt sammanträde i Bryssel som behandlar den ökande övervikten inom EU. Tim någonting som jag inte minns säger sig vara pessimistisk inför framtiden, men några ljusglimtar är dock att barnfetman inte längre ökar i Sverige, Schweiz och Frankrike. Han tror att detta beror på att man i dessa länder jobbar aktivt med folkhälsa samt att t ex Sverige har förbud mot reklam som riktar sig till barn.
Det är här McDonalds kommer in, vem riktar sig deras reklam till? Den som marknadsför Happy Meal? Inte är det väl vuxna som äter Happy Meal? Och hur kan man försöka lura i människor att Happy Meal är hälsoriktigt och följer tallriksmodellen? Man använder väl varken tallrik eller bestick när man äter McDonaldsmat och en påse instängda äpplen eller hala morötter kan knappast fylla upp grönsaksbehovet i en måltid.

torsdag 15 maj 2008

Apropå Attendo Care

Det har skrivits en del om att Attendo Care har vunnit en upphandling och nu ska ta över driften för Nysättrahemmet. Attendo Care har tävlat mot bl a ett litet lokalt företag och vunnit. Jag är liksom många andra inte glad över detta. Ett av skälen är givetvis att själva grundtanken (som den sägs vara) att få en mångfald av utförare går förlorad när stora bolag vinner upphandling på upphandling och skapar något slags privat oligopol. Då måste ju även borgerliga politiker hålla med om att det är bättre att en demokratisk styrd kommunal organisation bättre kan tillgodose ett kostnadseffektivt omhändertagande av hög kvalitet. Ett annat skäl är det att Attendo Care för inte alls länge sedan fick en rad anmärkningar på det boende som de redan driver i kommunen. De fick t o m betala en straffavgift till Tiohundranämnden eftersom de inte levde upp till de avtal som fanns. Förutom straffavgiften blev de tvungna att redovisa ett åtgärdsprogram för hur de skulle kunna undvika att få liknande anmärkningar och anmälningar i framtiden. Jag är inte helt säker på att dessa åtgärder till fullo utförts och fungerar på ett prickfritt sätt än idag. Det ligger nämligen inte alls så långt tillbaka i tiden. Jag tycker nog att man ska vara mer försiktig med att ge nya avtal till företag som tidigare har fått reprimander, kanske ett prickfritt tidsintervall som bör förlöpa innan nya avtal tecknas... En annan sak vore det väl om vi vore mycket nöjda med den verksamhet företaget redan driver i kommunen.

tips

Fler ställen att läsa om olagligheten i avknoppningar.
http://livh.blogspot.com/2008/05/avknoppning-r-olagligt.html

Tröttkväll och bokrescension

Ännu en kväll av tröttgråt. Och förkylningen dunkar bakom tinningarna. Imorgon är det äntligen fredag. Diskmaskinen står nu i farstun eftersom servicestället tydligen skickar ut någon att laga diskmaskinen hemma. Om man nu bara kan komma överens om en tid för det hela. Bilen är full av buskar, bäddmadrass och träolja. Kassar med mat och kläder på golvet i köket. Imorgon blir det raka vägen till landet efter jobbet. Sen bara bara bara koppla av i dagarna två. puh.
Jag har läst ut Linda Skugges bok Tal på min systers bröllop. Var lite konfunderad när jag läste den och tänkte flertalet gånger: "Men hur kan du tycka att det är så jobbigt Sylvia?" Ärligt alltså, mina arbetskamrater trodde att den kanske var ironiskt skriven om föräldrar av idag. Ja, man vet aldrig tänkte jag, men det stod ju på baksidan att det var en hyllning till dagens föräldrar inte ett hån och spe mot dem... Och sen har både Märta Tikkanen och Martina Haag skrivit att den är jättebra, realistisk och rolig??? Hm, men de kanske ingår i ironin.
Jag trodde att jag skulle kunna känna igen mig i boken eftersom jag själv har två döttrar, en rätt så frånvarande sambo och dessutom skriver rätt mycket (okej, I´m not doing it for a living but anyway...). Jag känner knappt igen mig ett enda dugg. Kanske beror det på att Sylvia i boken bor mitt i Stockholm, kanske är allting så väldigt annorlunda där. Men varför fungerar inte telefoner och bredband mitt i Stockholm? Trodde det var mycket mer av ett glesbygdsproblem. Ja, frågorna blir många. Varför är bara den ena dottern på dagis (den yngsta är ju ett år och då får man vara på dagis, båda mina barn började inskolning när de var elva månader)? Varför skriver Sylvia på nätterna och inte när barnet är på dagis? Varför har Sylvia ett dussin barnflickor + dagis och har ändå aldrig någon tid över? Varför har Sylvia en bil när hon bor mitt i Stockholm och uppenbarligen inte kan köra bil? Varför måste Sylvia prompt köpa rosa Reimaoverall på NK när hon inte ens klarar av att gå i rulltrappa med två barn? Varifrån kommer alla askungen och barbiegrejor som Sylvia är så irriterad på? Varför har hon köpt dem till barnen? Varför låter hon barnen se på skitTV dygnet runt? Varför måste hon hela tiden jobba nätterna igenom med att skriva för att få ihop till mat till barnen när hon har råd med Babyborndockor och askungeslott och barnflickor och alla veganmat de ska ha?
Jag kan inte leva på mitt skrivande, det får förbli en hobby hur tråkigt nu än det kan låta. Jag är tvungen att ta ett vanligt jobb för att försörja mina barn. Det innebär att jag måste lämna dem och vårt hem tio timmar varje dag och fara någon annan stans och jobba. Under den tid vi är hemma måste jag hinna allt annat (köpa overaller, träffa väninnor, tvätta spykläder, handla och parkera bilen). Jag tycker ändå inte att mitt liv verkar hälften så jobbigt som Sylvias. Hon framstår faktiskt som ironi, självömkande och mer funderande över sitt ego och hur hon själv mår och känner sig än över hur hennes barn mår. En hyllning? Det är nog ironi. Kan inte vara många som känner igen sig i den boken... Nu ska jag skriva Linda Skugge i sökorden så att hon får ännu fler träffar på google.
Nu läser jag Ett öga rött av Jonas Hassen Khemiri och än så länge känner jag mer igen mig i en femtonårig arabkille från söderort. Märkligt.

onsdag 14 maj 2008

Möjlighet att bevara kommunal välfärd?

Är det månne så att borgarnas privatiseringsiver av t ex kommunala skolor genom avknoppning är olaglig? Det är väl i såna fall ett halmstrå att gripa tag i för att bevara något av våra gemensamma tillgångar.

Trasig diskmaskin söker service mm

Idag grät Storasyster av trötthet redan när jag hämtade barnen på dagis. Och då skulle vi bara hem och hälla i dem varsin drickyoghurt, koka choklad och få på Storasyster regnkläder innan det var dags att köra henne till kvällsmulle. Någon matsäck hade hon dock inte behövt eftersom mullefröken idag bjöd på korv och festis till alla barn.
Liten och jag for till Rusta för att lämna in den trasiga diskmaskinen som stått i bilen sedan i söndags. Men se det gick inte alls det. Kassörskan förklarade att de hade servicestationer som skötte sånt åt dem. Sen ringde hon någon kollega och bad honom/henne att leta rätt på ett telefonnummer. Under tiden tog hon några fler kunder och vi stod och väntade. En kund ville köpa ett bord med sex stolar och undrade om erbjudandet som annonserats fortfarande gällde. Det kunde inte kassörskan svara på så kunden ombads återkomma imorgon vid fyra då chefen skulle finnas på plats. precis som om man druttar omkring med en bil som det går att få in ett bord och sex stolar i för jämnan.
Kollegan ringde och meddelade att inget telefonnummer till servicestation hittats så vi fick numret till Rustas kundtjänst istället. Där skulle man säkert ha numret till servicestationerna. Så den trasiga diskmaskinen står kvar i bilen och tar plats. Hoppas nu en servicestation finns inom rimligt avstånd och med vettiga öppettider annars kommer jag att få åka runt med en diskmaskin i bilen i evighet.
Vi var in en sväng på Jysk också och köpte en bäddmadrass och sen gick vi till Blomsterlandet för att göra av med mina presentkort som jag fick av kollegorna i kassan på mitt förra jobb. Snabbt sprang jag genom landet med trött Liten och plockade vagnen full av växter som jag inte riktigt såg prislapparna på. Men när jag kom till kassan med mina presentkort på 500 kronor så visade det sig att jag plockat grejor för 496.50. Bra jobbat. Två svarta vinbär, en röd, en fläder, två kaprifol och en påse sättpotatis. Nu trängs de med diskmaskinen i bilen (Varför var jag så snål och tyckte mig tjäna 700 kronor på att köpa en diskmaskin på Rusta istället för i fackbutiken?). Och varför är det inte lag på att skylta ut att service av trasiga varor sker av någon annan som kunden själv är tvungen att leta rätt på?
När vi kom hem långt senare efter fika hos syster också grät båda barnen hysteriskt av trötthet. Tur vi har sovmorgon imorgon. De kan få sova ända till halv åtta. När de somnat tog jag en snabbdusch och nu ska jag försöka reda ut varför min arbetsgivare drar tiden gånger faktor 1.4 när jag är föräldrarledig eller vabbar. Ersättningen från FK är ju bara 0.8 gånger 1.0, vilket gör att den egentliga ersättningen vid föräldrarledighet då blir ca 57% av lönen. Så ska det väl inte vara? Då har man ju inte råd att vara hemma med barnen vare sig de är friska eller sjuka...

tisdag 13 maj 2008

Fotboll, transfetter, busskort och sparkade kommundirektören

Bara ett barn som grät av trötthet ikväll när vi landade hemma strax efter nio. Och då åkte vi hemifrån kvart över sex i morse. Puh puh. Storasyster var med i lokaltidningen idag och såg ut som ett riktigt fotbollsproffs så nu har hon framtiden utstakad. Men när jag skulle gå in på hemsidan för att titta på fler fotbollsbilder så hittade jag inga, bara en ledare om att kommundirektören fått sparken. Det stod väl inte i tidningen i morse? Eller har jag blivit helt mossig? Vilken tid på kvällen släpps morgonnyheterna? Om jag läser tidningen på kvällen via nätet kanske jag spar in ett par minuter på morgonen...
Annars hade jag bl a tänkt att kommentera debattartikeln om transfetter som fanns i dagens tidning. Jag har själv redan tagit del av initiativet i Nynäshamn och motionerat om att man även i vår kommun ska ta bort transfetterna från den mat vi serverar till t ex gamla och barn på skolor och förskolor. Transfetter är onaturligt ihopsatta fetter som ökar risken för bl a hjärtinfarkter och kärlsjukdomar. Transfetter finns i många halvfabrikaträtter, pommes frittes, chips, kakor mm.
Jag ville också skriva något om det lokala SLkortet som nu ska införas i kommunen. Det ska bli intressant att se en utvärdering av det framöver. Visst finns det många som pendlar inom kommunen, men jag tror att de allra flesta vill ha ett kort som även tillåter besök i Stockholm, eller varför inte Uppsala? Det räcker ju nästan med att du vill besöka någon av dessa metropoler en gång per månad för att det ska löna sig att köpa ett "riktigt" busskort med full täckning. Med detta menar jag att jag inte riktigt tror på idén med det lokala busskortet, det är för dyrt i förhållanden till vad det ger. I min ungdom hade vi kallat den "kommunarrest", det man använde busskort till var ju att ta sig ur denna gudsförgätna kommun... men som sagt, en utvärdering blir intressant.
Innan jag går och hänger tvätt och kojar mig inför ännu en lång dag med kvällsaktiviteter så vill jag bara berätta om den engagerade fotbollsledaren som igår talade till oss fotbollsföräldrar och uppmanade oss att engagera oss och bli tränare för våra barn. Jag kände mig supersugen, men hur ska jag få in det i mitt liv, tänkte jag. Då sa ledaren att det inte finns någonting som heter att man inte har tid, vi har alla tid... Säkert sant, men, men, men, då får man väl sluta jobba... Och hur mycket tid jag än tycker mig ha så fungerar det ju inte med barnen, de bara måste sova. Jag kan ju inte komma hem med dem gråtande varje kväll. För när man väl engagerar sig i ungdomsidrott så handlar det ju inte längre om att bara vara engagerad i sina egna barn utan i alla andras barn också. Och jag gör som alla andra (som jag inte ens gillar att de gör) jag skyller på barnen, de orkar inte, det är mycket som det är redan nu...
Den här veckan hoppas vi på middag tillsammans på fredag, kanske, om vi orkar laga mat då. Imorgon måste jag åka direkt till Rusta och lämna in diskmaskinen och köpa träolja. Sen är det kvällsmulle. Yoghurt och macka till middag. Igen. God natt (nångång ska jag duscha också, tack syster att du badade mina barn idag).

måndag 12 maj 2008

Tuff vecka har bara börjat

Sommaren var kort även i år och det var inte utan att det bet genom märg och ben när man vågade sig ut i nordan i morse strax före sju. Alla var vi trötta efter en sommarhelg med långa, ljusa, ljumma kvällar på landet. Lämpade in barnen på dagis och tankade full tank. 12.84 var dagspriset, något man nog får vara nöjd med för jag såg att de tog 13.19 hos konkurrenten när jag åkte hem. Förresten drar ju bilen märkbart mindre nu när man äntligen fått på sommardäcken. Men imorgonkväll blir det säkert nollgradigt och regn. Det har det nämligen varit varenda gång jag åkt hem från våra arbetsplatsträffar...
Hade ett sting av ont i halsen och kände mig allmänt trött idag. När jag böjde mig över barnen på jobbet var det nästan så att snoren började rinna ur näsan. Jaja, gäller det bara mig så klarar jag mig nog bara jag hinner förbi apoteket och köpa alvedon.
Det var lite märkligt på jobbet. Flera föräldrar var försenade till hämtning och vid fyra hade vi jättemånga barn kvar, men när jag gick vid halv fem var det bara en kvar, så alla kom på en gång liksom. Pang bom. Sen hämtade jag mina barn vid halv sex. Hade stannat vid Statoil och köpt drickyoghurt som de fick avnjuta tillsammans med macka med baconost som jag hade på tub med mig sen i morse. Banan. Sen raka vägen till fotbollen.
Blåsigt fält, massor av barn. Fick med mig brorsans dotter också. Storasyster spelade match. Randig i ansiktet efter att ha vurpat med cykeln i diket ett par gånger i helgen. Jodå, hon drog iväg på cykel med granntjejen utan att tala om att hon aldrig cyklat utan stödhjul förut. Tufft, men frågan är om hon gör om det(cyklar alltså). Blåsigt, soligt. Blev avlöst av brorsan kvart i sju eftersom Liten och jag skulle skynda vidare till föräldrarmöte på Storasysters kommande skola.
Kände igen flera av föräldrarna (om inte annat så från fotbollen). Lite kort info. Vi var klara tjugo i åtta och då skulle vi ut och jaga Storasyster som åkt med morbror till kalas. Nej, svarade jag när jag kom dit, jag vill inte ha kaffe. Orkar inte. Måste hem (första gången sen i morse). Måste lägga barnen. Måste lägga mig. Storasyster ledsen för att hon missade tårta och glass. Jag stannade vid konsum och köpte glass (även till mig fast jag slutat med sötsaker, trött, ont i halsen). När jag kom hem grät ändå båda barnen av trötthet.
I säng med barnen. På med tvättmaskinen. Imorgon är det jag som öppnar på jobbet. Måste upp kvart i fem. Möte på kvällen. Hemma nio. Hoppas barnen kan somna hos moster. God natt.

torsdag 8 maj 2008

kort kort

Det blir lite kort notering här idag. Sov dåligt i natt och därför har jag varit trött hela dagen. slutade sent och hämtade barnen hos mormor. Nu har de inte tvättat håret på jag vet inte när, och alldeles för trötta var de idag också. De bajsade och gick i säng. Och då kom jag på att jag var hungrig så jag åt nudlar och gröna ärtor medan tvättmaskinen snurrade med bla mina byxor som blev nedbajsade av ett barn på jobbet igår. Sen har jag hängt tvätt och vikt tvätt och börjat packa inför helgens stugvistelse. Nästan hela lägenheten blev färdigslarvstädad igår, så nu återstår några pappersbuntar som ska sorteras och lite disk.
Diskmaskinen brakade ihop för ett par veckor sedan och nu är det jättejobbigt att diska eftersom det inte finns någonstans att ställa disken att torka. Vi har ju en bänkdiskmaskin som tar upp hela bänken. Ska försöka hinna lämna in den nästa vecka. Hoppas jag är piggare då.
I helgen ska vi köra sängar och bord till och från stugan, upp och ner ur källaren. Puh, jag blir svettig bara jag tänker på det. Nu måste jag sova.

onsdag 7 maj 2008

Tomma bussar

Tomma bussar kör ungefär fyra varv runt jorden varje dygn i Stockholms län. För att komma tillrätta med detta har man idag diskuterat sänkta avgifter under tider då få människor åker kollektivt samt samarbete med taxibolag. Och när man pratar om detta på Stockholmsradion så nämner man förstås bara tomma, eller nästan tomma, bussar som går i stadsdelar i Stockholm vissa tider på dygnet. Man nämner inte de nästan tomma bussar som trafikerar glesbygden i Stockholms län där också lösningar skulle vara välkomna.
Jag har under flera år (massor faktiskt) försökt föra fram idéer om mindre bussar till sådana sträckor/turer. Givetvis är sänkta avgifter en tanke, men även samarbete med taxi som man har bl a på västkusten. Där har man på vissa linjer så att man måste ringa en viss tid innan bussen går och meddela om man vill åka. Sen betalar bussbolaget taxi för att skicka ut en bil/buss som är lagom stor att ta de passagerare som anmält sitt intresse. Tydligen blir detta en vinst för så väl bussbolag, taxibolag, men inte minst för passagerarna som får ha sin busslinje kvar.
Det är bra att Storstockholms lokaltrafik börjar tänka i andra banor än att bara lägga ner linjer och turer som har få passagerare. Lycka till.

Ska planet störta snart eller varför hoppar alla?

En kommun kan sällan liknas med ett störtande plan eftersom det finns alltför många stöttepelare på gräsrotsnivå som håller planet i luften, men nog blir det en ordentlig turbulens när det knakar i ledningen. So, ladies and gentlemen, please fasten your seatbelts och behåll dem på tills planet stannat och lampan i taket släcks.

Privat monopol på vaccin? mm mm

I lokaltidningen hittar jag flera annonser om privata entreprenörer som erbjuder TBE-vaccin på olika tider och platser runt om i kommunen. Och till olika priser. Alla priser är definitivt snäppet högre än vad de var för ett halvår sedan. Man kan få sitt vaccin mot kontanter, eller ibland t o m på kort, vid bryggan, utanför ICA eller konsum, hur enkelt som helst. Men när jag för en dryg månad sedan ringde husläkarmottagningen så svarade de att de hade slut på vaccin sen länge tillbaka. Och då är min fråga, var finns valfriheten i detta?
Uppenbarligen finns det massor av vaccin eftersom det erbjuds ut både här och där, men det finns inte hos de läkare och sköterskor som vi har fattat förtroende för och valt att utföra vår övriga hälso och sjukvård. Istället ska vi skuffa oss iväg till någon stormarknad och stå på en skitig parkering för att få förebyggande hälsoservice från vilt främmande människor. Hur vet vi att de är läkare/sjukvårdsutbildade? Ja, vi kan begära leg, men är vi vanliga dödliga kapabla att avgöra om de är äkta? Hur vet vi att det är vaccin de har i mängder när det nu är slut hos den läkarmottagning vi litar på, hur har de som står utanför ICA kommit över större mängder än vårdcentralen? Är det köpt på svarta marknaden? Är det månne koksaltlösning vi betalar 300 kronor för att få insprutat i blodet?
Okej, det är bra att man förenklar för människor att få tillgång till ett bra hälsoskydd, kanske finns det mer av förebyggande hälsovård som borde bedrivas på parkeringen utanför Konsum, men valet att få den vården hos sin vårdcentral måste ändå finnas. Huvuddelen av vaccinet borde finnas hos våra fasta vårdcentraler och till ett fast pris året om. Nu tyckte jag att jag kände igen de två som stod utanför Coop förra veckan och gav oss vaccin, men, för allt vad jag vet, de kan ju ha varit skådisar....

måndag 5 maj 2008

Fotboll

Så var det dags att börja arbeta efter fyra härliga lediga dagar... puh, men vi hade det rätt lugnt på jobbet, endast tio barn på båda avdelningarna tillsammans. Lugn start som var välbehövlig för både barn och personal. Ganska kallt på förmiddagen men på eftermiddagen blev det soligare och varmare i vår lilla gryta till gård. Jag jobbade till halv fem och då var det rush rush iväg eftersom Storasyster skulle börja på fotboll, klockan kvart över fem hade de kallat till samling, men själva fotbollandet skulle börja sex. Fyrahundra kronor måste man ha med sig också, annars fick man ingen tröja och boll.




Med andra ord var det brått. Jag hade inte tagit del av denna information förrän igårkväll eftersom den endast fanns tillgängligt på nätet och vi varit på landet hela helgen. Hade slängt ner ett par bananer och mackor i en väska redan på morgonen. Och nån typ av mjuka byxor och de ärvda röda fotbollskorna.

Tjejerna åt banan i bilen. Jag hade plundrat Litens sparbössa på 200 kronor eftersom jag inte hade mer just nu. Tröja, vattenflaska, festis och en liten lagom läderboll. Så gå till skylten med laget som Storasyster tillhörde enligt listor på nätet: Chelsea.

Hon träffade en kompis från dagis. Allt var jättekul. Hon frös ingenting trots att hon bara hade t-shirt och vi stod i jackor och småhuttrade i blåsten. Liten och jag åt upp mackorna. Nästa gång ska jag ha med en extra boll och en vagn. Liten ville inte gå hem när det var slut. "Min tur, min tur" skrek hon och ville ha Storasysters fotboll.

Hemma duschade båda barnen men vägrade tvätta håret och jag orkade inte bråka eftersom klockan var mycket. Måste öppna på jobbet imorgon eftersom kollegan blivit sjukskriven en månad till. Storasyster var tillfreds med livet. Liten satt med vattenflaska och boll och muttrade: "min motboll, min motboll". När de väl kom i säng somnade de nästan genast.




Jag ska hänga tvätt. Sen måste jag sova. Det var kul med fotboll.

söndag 4 maj 2008

sen var det det där med kompisar...

Hur grejar man barnens kompisar? Jag är inget bra alls på det där. Helst vill jag inte ha dem hemma. Alltså, vi är ju nästan aldrig hemma och när jag är hemma vill jag ha lugn och ro. Dessutom är jag orolig för att de förstör grejor och att mina barn blir ledsna, att de retas med Liten och en massa andra saker.
Storasyster är i eld och lågor när hon har kompisar hemma. Och nu bor ju en dagiskompis granne med oss. Jag brukar jämt säga att de får leka ute, men nu börjar Storasyster tröttna på det. Jag hade dem inne en gång och då sprang de runt i alla rum och plockade grejor och klättrade och gjorde saker som mina barn normalt varken får göra eller har lust till att göra (åtminstone inga påtagligt trängande behov att göra).
Nu har de varit ute några gånger och jämt gör de saker som Storasyster vet att de inte får. De leker inte. De kokar ihop sattyg. I torsdags höll jag på att explodera och nu har jag varit tvungen att ta flera konflikter kring detta i helgen också. Lyssna på detta:
Lägga sig över den uppochnedvända båten med mycket avfärgande blå bottenfärg flera gånger (detta gjorde Storasyster när hon var typ 2 år och sen aldrig mer) för att få komma in och tvätta händerna, plocka blommor i rabatten (har Storasyster aldrig gjort och hon blir galen om Liten gör det), sitta i farstun och plocka med verktyg och knivar i pappas verktygslåda (hu), hälla öl i vattendunken, springa fram och tillbaka ut på trottoaren och sen bad de om bilnyckeln... När vi sa till att hon skulle komma in och äta så vägrade hon och när hon skulle komma hem och sova så vägrade hon igen och spelade tuff och skitjobbig.
En annan sak med såna här kompisar är att de helst vill leka på någon annan plats än där man själv är. Går man ut och sätter sig på baksidan där de är så är de snart på framsidan eller någon annan stans. Det var skönt att komma ut på landet i fredags. Och där har Storasyster så kul trots att det inte alltid finna jämnåriga kamrater (det gjorde det dock förra helgen och då var det jättekul ((de var på deras gård och lekte)))

sentimentalitet

Vi var vid huset som vi bodde i tidigare. Vi grävde upp syrenbuskar som jag planterat där för ca tio år sedan. Det var inte så lätt. Vi fick bara med oss lite grand, men vi ska dit igen. Storasyster grävde och planterade dem alla på en rad längs diket ute vid stugan. Nu ska där bli en fin häck med aning från de gamla arbetarbostäderna som snart ska rivas. Ja, enligt beslut i kommunstyrelsen skulle det vara rivet och klart april 2008. Platsen skulle varit tillplattad och grusad. Antagligen för att användas som parkeringsplats. Det är det som händer med alla platser som det tidigare stått gamla hus på i den här stan.
Vårt gamla hus var i uselt skick och det var sorgligt att gå omkring på gården och se allt förfallet, kvarlämnat, övergivet. Bara en person bor kvar i huset. Måste vara mycket ödsligt. Storasyster grät hela vägen till stugan för att huset skulle rivas. Hon är i en känslig ålder.

yrkesval











- Mamma, jag ska inte bli byggjobbare och mamma längre. Jag ska bli trädgårdsarbetare och mamma.
- Jaja, bara du håller dig inom arbetarklassen.








torsdag 1 maj 2008

Första maj a la Mammapolitik

Vaknade som vanligt kvart i fem. Konstaterade att jag skulle få nästan tre timmars extra sömn denna morgon. Klockan var ställd på halv åtta. Funderade på om det verkligen var ett klokt beslut att tacka nej till att få säga ett par ord på torget på första maj. Har jag då ingenting att tala om?
Gick upp vid halv åtta. Duschade och satte mig vid köksbordet och punktade ner ett tal om barnomsorgens villkor och vara. Gjorde välling och satte på TVn. Ingen morgonbarnTV på ettan? Just det, det är ju torsdag. Satte på barnkanalen och Liten hade redan störtat upp. Väckte Storasyster.
Satte igång diskmaskinen och började duka fram frukost. Allting var lugnt. Ingen telefon ringde (som det brukar kunna göra på första maj) och barnen satt som klistrade framför TVn med sina vällingflaskor. Väckte sambon och började äta frukost. Diskmaskinen började pipa. Alltså det gör den när det är färdigdiskat, men nu slutade den inte pipa. Stängde av, satte på och testade lite fram och tillbaka. Ingenting hjälpte. Diskmaskinen paj. Ingen tid att fixa det nu.
Började bli bråttom. Barnen vägrade klä på sig. Liten bajsade. Bara två blöjor kvar. Skickade SMS till mormor om att hon skulle ta med sig ett par blöjor till torget. Klädde oss ordentligt för att inte frysa. Hann inte borsta tänderna. Storasyster skulle ha flätor, halsband och örhängen. Fick strunta i örhängena när brådskan blev överhängande och båda två grinade i lekrummet.
På partilokalen strax efter tio. Barnen hjälpte mig (eftersom det bara var vi där) att bära allt som skulle till torget till hallen, att möblera om i samlingsrummet inför eftermiddagens fika samt att ladda kaffebryggaren. Några kamrater kom och hämtade plakaten och flaggorna och vi åkte till torget.
Första talaren hade missat bussen och jag improviserade in med mitt barnomsorgstal. Solen sken från blå himmel. jazzmusik. Huvudtalaren AnnMari Engel gick in som tvåa och Storasyster viskar att hon kissat på sig. snabbt SMS till mormor med fråga om hon kunde gå förbi hemma hos oss och hämta rena byxor på vägen till torget. Barnen dansade till jazzen och hade skoj.
Amelia Morey Strömberg anländer med bussen från Rimbo och håller sitt tal (Mycket bra tal av alla talare förresten, vill bara påpeka det). Mormor anländer med blöjor och byxor. Barnen tar en promenad med mormor och köper glass. Bertil Karlsson håller avslutningstal. Mer Jazz. Internationalen. Vi avslutar på torget precis i tid och tar oss upp till partilokalen för fika och smörgåstårta.
Börjar på toaletten med barnen. Kissning och blöjbyte. Sen äter vi tårta och dricker festis (jag drack lättöl). Politiska diskussioner. Skickar barnen till lekrummet. Storasyster måste bajsa. Avbräck mitt i den internationella politiken. Vi blir kvar till sist. Barnen vill inte åka hem. Vi tar med oss smörgåstårta som blivit över hem.
När vi kommer hem börjar jag med att städa bilen. Vinterdäcken ner i källaren. Dammsugning. Torka med våt trasa. Storasyster börjar leka med grannen. Sambon säger att de står utanför Coop och säljer TBEvaccin. Jag blir överväldigad eftersom vaccinet är slut på Husläkarmottagningen och när fästingbussen står vid ICA är det så lång kö att jag inte kan gå dit. Jag kan nämligen inte köa. Klarar inte av det. Spelar ingen roll vad det gäller. Jag lämnar mina varor och går om det är för lång kö (okej okej, jag köade jättelänge för att Storasyster skulle rida ponny så sent som igår). Ingen kö, utlovar i alla fall sambon.
Men jag har ju inga pengar? Sambon hostar upp pengar till vaccin till mig och barnen. Städar färdigt bilen och beger mig till Coop. Rätt. Ingen kö. Lite dyrt, men det gör inte ont (bara på Liten som skriker som en vettvilling, men det var nog mest för att hon blev överraskad). 800 kronor för oss tre och vi måste vaccinera oss en gång till inom fyra veckor. Och sen en gång till nästa vår. sen har vi livslångt skydd. Får se om sambon kan hosta upp 800 till...
De bygger om på Coop och det är alldeles hemskt för man hittar absolut ingenting. Jag handlar ju inte där så ofta annars heller så jag hittar dåligt, men nu var det hopplöst. Och med två getter som kutade precis hur som helst och letade efter glass som mamma utlovat om man tog spruta.
Sambons son kom på middag. Diskmaskinen fortfarande trasig och jag hittar inte bruksanvisningen. Inte kvittot och garantin heller, men någonstans i köket vet jag att de ligger. Massor av disk och inget diskställ. Handtork. Liten trött över alla gränser. Storasyster vill inte gå in. Inte Liten heller. Med lite hårda tillsägningar ligger de så i säng vid åtta och somnar på momangen båda två (men Liten lite fortare ändå).
Nu ska jag leta bruksanvisning och laga diskmaskin. Ha en fortsatt bra dag som vår chef skulle ha sagt.