lördag 29 januari 2011

kundval inom hemtjänsten

Här skriver jag och M-L Sellin om kundval inom hemtjänsten.

meningen med livet

En stor rubrik. Men den har också ett stort innehåll. Hur vi behandlar våra barn, det käraste vi har och den framtida generationen. Ofta helt oavsiktligt misshandlar vi dem genom att låta dem sitta still för länge och äta för mycket skräpmat och godis. Misshandel fast vi egentligen bara vill väl. Även förr i tiden när man uppfostrade barnen med spöstraff gjorde man det för deras eget bästa. Med tårarna rullande ner för kinderna pryglade föräldrarna sina barn för de trodde att de måste det. Nu vet vi bättre. Det faktum att var fjärde förälder till barn under ett år, tycker att det är rimligt att skaka dem, betyder inte att de tror att det är bra för barnet, det är ett symptom på en pressad livssituation. Och det är i många fall en helt oavsiktlig misshandel. Många föräldrar är nog inte medvetna om att fem sekunders skakande räcker för att ett spädbarn ska kunna avlida. Under en kartläggning genomförd 2006 uppger föräldrar stress i vardagen som orsak tilla tt de skakat sitt barn.
Misshandeln av barn under ett år ökar, men inte lika mycket som misshandeln av barn mellan ett och sex år. Okunnighet kan vara en del av problemet och det är en del som vi kan komma till rätta med genom föräldrarutbildning och upplysning på bl a MVC, BVC, Familjens Hus, förskolan mm. Den del av problemet som härrör från stress blir svårare att lösa. Borgerligheten har sina pigavdrag, men kanske får vi då istället bara en stressad piga som misshandlar våra barn (och då får hon givetvis sparken så att hon i ekonomisk livsstress kan springa hem och misshandla sina egna barn). Jag undrar på allvar om det inte är dags för sex timmars arbetsdag. Låt oss börja med föräldrar. Vad är det viktigaste i livet? Vad är meningen med livet om vi inte kan ta hand om våra barn på det sätt vi önskar?
Här bloggar även oppositionsråd Elisabeth Björk (S) om den ökande barnmisshandeln.

fredag 28 januari 2011

Ett problem för män?


En man har synts till utanför skolan och gjort närmanden mot skolflickor på väg hem. Han har givit dem intima förslag och erbjudit dem skjuts. Historien är aktuell men på intet sätt ny. Jag hämtar dotter med kusin och ser till att de kommer hem ordentligt. På vägen hem ser småtjejerna potentiella snuskgubbar i varje man vi möter. De förstår inte varför, men de har förstått att de ska akta sig för män, att män kan vilja dem illa.


Flickor bör inte gå själva, inte när det är mörkt. de bör prata i mobiltelefon under sin promenad, de bör gå på självförsvar, kanske ha något olagligt som pepparspray i väskan och inte ha för kort kjol eller djup urringning. Nyktra bör de givetvis vara. Men även om de vidtar alla dessa åtgärder kan vi inte garantera deras säkerhet.


På min arbetsplats har vi haft föräldrar som ifrågasätter att vi har manliga anställda bland barnen. Män som arbetar med barn målas upp som antingen homosexuella eller pedofiler eller varför inte både ock.


Vill vi ha det så? Vill ni män ha det så? Jag förstår inte alla dessa friska normala män som finner sig i att bli betraktade som oregerliga sexfanatiker helt utan reson, att de inte skriker, att de inte protesterar högt, att de inte aktivt arbetar för att rentvå sig. Kvinnor och flickor vidtar massvis av åtgärder för att skydda sig mot de män som inte förstår gränser, som har problem. Kvinnor och flickor vidtar massor av åtgärder för att bli betraktade som "bra" flickor, som dygdiga och seriösa, för att övertydligt visa dessa män att de inte är intresserade. Men var finns intresset hos män att ändra den här bilden? Det slog mig så starkt idag, jag skulle finna det tröstlöst att bli betraktad som ett monster av små barn (och ev deras föräldrar), endast till följd av mitt kön. Jag skulle jobba häcken av mig för att förändra det.

tisdag 18 januari 2011

opposition på gång

Det första jag får syn på när jag läser morgontidningen är en bild på en av våra fågelholkar som vi monterade upp i valrörelsen. På holken sitter en lapp med texten "Flygfärdiga ungar söker bostadsrätt". Vår logga är det någon som skrapat bort, så ingen vet vem det är som tycker så här. Jag blir ändå lite glad för jag kommer att tänka på frågan i http://www.tvrr.se/ igår om oppositionen var beredd att ta till utomparlamentariska (fast programledaren föredrog att kalla det otraditionella) metoder för att få ut sitt budskap. Jag tycker detta var ett gott försök. Men vi är få, vi satte upp 5-6 holkar runt centrum någon gång under våren. Givetvis borde det ha varit runt 150 holkar. Minst. Kanske skulle man kunna utföra aktionen som ett samarbete med Hyresgästföreningen och ABF; holkbyggarkurs och sen gemensam aktion? Tja, det kanske skulle funka.
Nu har vi fått ett kraftfullt och bra stöd i kampen för fler hyresrätter. På nästa sida i lokaltidningen presenteras Ung Vänster, Norrtäljes nyvalda ordförande; Malin Claesson, en ung stark (jag vet det för vi gick på samma kurs i feministiskt självförsvar) med fokus på miljö- och kvinnofrågor, men också skolfrågor och bostadsfrågor är givna när man är ung och berörd av dessa i stor grad. Ung Vänster Norrtälje gjorde för många år sedan en utomparlamentarisk aktion där man tältade utanför kommunhuset för att uppmärksamma bostadsbristen för unga. Jag vet inte om Malin var med då, men vill ändå välkomna Malin till kampen för ett humanare Norrtälje där vi jobbar på från undergroundnivå, i våra parlament och utanför, med traditionella metoder och otraditionella. Du som tycker att samhället vridit för långt högerut, att vintrarna känns längre och kallare än förr, välkommen i kampen. Hör av dig till oss på 0733-168520 eller norrtalje@vansterpartiet.se.

måndag 17 januari 2011

opposition - önskad eller inte?

Apropå detta blogginlägg ska jag medverka i http://www.tvrr.se/ imorgonbitti mellan 9.00-10.00 och prata opposition. Det ska bli intressant. För det första för att jag själv reagerade så sent som på senaste kommunstyrelsegrupp på att det fanns personer i gruppen som verkade vara ovilliga att stöta sig med borgarna (är vi i opposition eller?). För det andra för att väljarna faktiskt efterfrågar två helt olika saker, de efterfrågar mindre politiskt tjafs och mer samförstånd, samtidigt vill de ogärna att alla tycker lika. Om ni frågar mig, så tror jag att det till stor del beror på vad man tycker lika om, eller vad man är oense om. Om man hela tiden är oense om saker som politiska positioner (som gemene man inte bryr sig ett dugg om) samtidigt som man är rörande överens om vattenledningar, vägbyggen, strandskydd och privatiseringar som skulle kunna ha en politisk vinkling, så blir politiken obegriplig för de flesta, oppositionen otydlig och insnöad. I landstingsfullmäktige är man oense om ALLT, man skulle aldrig bifalla oppositionens förslag. Bästa argumentet för att inte göra det är att man har lagt ett snarlikt förslag själva. Det är ju lite löjligt. I kommunen kanske det är tvärtom just nu. Alla större projekt har en rad aspiranter på vem som egentligen är initiativtagare. Oppositionen skapar bara ett förhållningssätt till majoritetens politik, inga egna visioner... Kan det vara så? Då är det bäst vi jobbar på nu. Vi måste visa att det finns en annan väg att gå. Att det finns andra värden att ta hänsyn till än de ekonomiska och "vad entreprenörerna vill göra" eller var "entreprenörerna vill etablera sig". Det finns också behov. Och vi måste ta reda på vad behoven är. För alla skriker inte lika högt.
3,3% av befolkning utnyttjar RUTavdraget. De flesta bor i Danderyd och de rika kommunerna runt Stockholm och i Skåne. I norra Sveriges avfolkningsbygder och Södertälje/Botkyrka är utnyttjandet lägst. 100% av befolkningen betalar. Var tionde familj i Danderyd utnyttjar. Var tionde familj i Danderyd har en årsinkomst på över en miljon. Hur kan det komma sig att detta var någonting som åberopades som var människas rättighet i valrörelsen? Jo, vi låter någon annan sätta dagordningen.Vi låter inte behoven styra. Vi lyssnar inte på dem som inte skriker.
För att driva kraftfull opposition i det egoistiska samhället; ha två öron, var tyst, lyssna till de som inte skriker, ta reda på behoven och använd din hjärna och din mun som en kraftig megafon för att driva dessa människors sak. Allas vår sak och vår rättighet till ett jämlikt, jämställt samhälle. Wrrrroaaaaw

torsdag 13 januari 2011

Spelar storleken någon roll - 2?

I Dagens samhälle publiceras i dag en artikel om att friskolorna är effektivare än de kommunala skolorna vad det gäller kostnad per betygspoäng. Kommunerna lägger mer och mer pengar på sina skolor ändå minskar inte betygsgapet, vad beror detta på? Enligt C-G Stawström, chef på Friskolornas riksförbund, beror det på att friskolorna har ett avkastningskrav som gör att de måste arbeta effektivt. Enligt Maria Stockhaus (M), ordförande i Sveriges kommuner och landsting, konstaterar klarsynt att kommunerna har ansvar för alla elever medan friskolor etablerar sig där det är lönsamt och kan slå igen när elevunderlaget sviktar. Lärarförbundets ordförande Eva Sirén ´pekar på den ökade segregationen och hur det blir allt viktigare för resultaten vilken skola eleven går på. Elever med behov av särskilt stöd hamnar i den kommunala skolan, menar Eva Sirén.
Jag tittar på vår egen kommun. Elever och föräldrars val spelar ingen roll. Två populära skolor som Vigelsjöskolan och Flygskolan lades ned trots att det fanns elever medan Norrtälje Fria skola med 58 elever kunde köra vidare tills konkursen var ett faktum. Nu finns endast en liten kommunal skola kvar i Norrtälje tätort, Parkskolan, och den har också varit hotad vid flera tillfällen. Detta trots att föräldrar gärna vill välja en liten skola till sina barn, Lärarförbundets representant i Norrtälje bedömde att en skolstorlek på 200 elever var ganska optimal. Det är också en storlek på skola som de privata skolorna gärna håller sig kring. Och det är nog en av anledningarna till att de är så populära. Både fristående skolor och förskolor kan hålla en mindre storlek, mindre klasser och barngrupper och trots att undersökningar visar att lärartätheten inte är större, så kanske läraren ändå kommer närmare eleven i en mindre grupp i ett mindre sammanhang. Dessutom kan man finna större stöd från andra barn/elever och lärare på skolan/förskolan då den håller en storlek som gör att alla känner alla. Jag saknar den aspekten i alla utvärderingar och jämförelser.
Som jag också bloggat om tidigare så finns inte heller några utvärderingar om kostens betydelse. Flera fristående skolor och förskolor har valt att servera närodlad, ekologisk mat, lagad från grunden då de inte behöver ta hänsyn till kommunens upphandlingsregler eller för den delen laga mat till flera hundra elever/barn varje dag. Enligt mig har kostens kvalitet (men även situationen kring måltiden) en avgörande betydelse för barnens möjligheter att tillgodogöra sig kunskaper, orka hänga med och hålla intresse. Barns behov av fritids och kvalitet på fritidsverksamheten, barngruppsstorlek etc är givetvis också viktiga faktorer.

tisdag 11 januari 2011

en verklig tillvaro?

Ja, idag har man sprungit runt och varit verklighetsfrånvänd hela dagen. Morgonen startade med ett gråtande barn som inte ville gå till dagis, en mamma med magknip och ont om tid, första dagen för Storasyster i skolan efter jullovet, ett brev från skolan via mail om att ALLA måste passa tiden. Jag gick upp 20 minuter tidigare än vanligt, men. Ja, jag säger bara men. Det är väl inte verkligheten att det ska ta flera timmar att komma ut ur lägenheten, eller? Alla barnen gråter. Ingen kommer i tid. Det finns inget fik på mammans skola längre. termosen räcker en kvarts dag, sen inget kaffe. Ingen kaka. Ingen lunch för den som sprungit från matlådan. Kaninerna fick i alla fall vatten.


Barnet gråter hysteriskt vid lämning. Dagen känns så oerhört lång. Tur i alla fall att det gick bra på hemtentan, så att man inte förstört barnens julledighet helt i onödan. När vi kommer hem är det mörkt. Jag tvättar bajsblöjor. Tvättmaskinen har fått spel och låter som en rymdraket. Hinner bada barnen för första gången det här året. Funderar på vem som är verklighetsfrånvänd när jag läser kommentarer som att "jämställdheten har gått för långt" och "ni har förstört min karriär" på min blogg som föreslår att Norrtäljes Luciatåg också skulle kunna ha inslag av stjärngossar.
Funderar igen. Vem är verklighetsfrånvänd? Vem förstör vems karriärmöjligheter? Jämställdheten har gått för långt. Ja, det är väl därför man knappt kommer fram till tvättmaskinen för alla karlar som trängs där inne. Eller så är det därför det är så skinande rent här inne. Eller kanske är det därför jag inte skulle kunna köpa en 200 kvadrats villa även om jag jobbade dygnet runt? Är det därför flickor presterar bättre och får högre betyg än pojkar samtidigt som de mår psykiskt sämre och får sämre lön? Jo, jämställdheten har nog gått för långt. Kan man inte bara få vara som man är? Som samhällskulturen skapat en, varm och omhändertagande utan några krav på att få betalt för sitt arbete? Då skulle ju allt bli mycket enklare.
Nej, faaaan, säger jag. Mitt arbete är inte värt 80% av en mans likvärdiga arbete. Jag vill inte acceptera det. Och jag ber så mycket om ursäkt om mitt och andras krav på att den ena halvan befolkningen ska ha samma rättigheter och värde som den andra halvan förstör någons dröm om att kunna göra karriär som hemmafru. Vem vill du ska betala din lön för att du går hemma och tar hand om din familj? Är det skattepengar du vill åt? Bidrag? Annars står det väl vem som helst fritt att leva på sin partner?

måndag 10 januari 2011

Man ska få välja var man bor, ja, ta mej faaaan

Vardag. Måndag. Inser att måndagar kommer att bli tunga framöver. Idag var vi i skolan hela dagen, Skrutt och jag, och hon börjar bli mer och mer ointresserad av såna tillställningar. Nu ljög jag litet också, för vi fick springa tidigare från skolan för att hinna till Kommunstyrelsen. Som jag nämnde redan igår så kom vår motion om barnomsorg på obekväm arbetstid upp och den borgerliga majoriteten vidhöll att den var besvarad med att man godkänt några privata dagbarnvårdare att ta emot barn på natten. Trots att vi motionerat om att undersöka behovet av omsorg genom en enkät till kommunens föräldrar. Tar bara mig själv som exempel; ingen har någonsin frågat mig om jag skulle vilja ha barnomsorg på obekväm arbetstid. Och jag har aldrig talat om det för någon. Så hur ska någon kunna veta? Både på mitt nuvarande arbete (förskola i Vaxholm) och mitt förra (ICA Kvantum Flygfyren) så skulle jag behöva omsorg utöver tiderna 06.30 - 18.30 ibland. Och med kommunstyrelsemöten som börjar 18.00 så skulle det också behövas omsorg nån timme längre än 18.30 för att man som ledamot ska hinna hämta sina barn efter sammanträde. Nu krävs istället alltid speciallösningar. Men precis som när det gäller hemtjänst eller hyresbostäder så handlar det inte om vad medborgarna vill ha utan vilken typ av verksamhet de privata entreprenörerna är intresserade av att driva. I Alliansens Sverige.
Läste förresten i dagens ledare i lokaltidningen att Vänsterpartiet var patetiskt och verklighetsfrånvänt. Tja, beror ju´på vilken verklighet man lever i. En statusrad på Facebook efterfrågade igår hur man skulle få Moderaterna i Täby att gå med på att servera mindre kött i de kommunala verksamheterna. Ett svar var att övertyga dem om att det inte skulle komma några fattiga eller sjuka till del. Verkligheterna är olika.
Ett ärende på kommunstyrelsen behandlade 20 nya tomter på Solö, på berget, nära havet, med spridd fritidshusbebyggelse och en större gård i närheten. På tomterna vill borgarna ge ett utökat bygglov på 200 + 60 kvadratmeter. Det är rimligt, tycker kommunalrådet, för att garantera att det blir permanentbebyggelse och för att de som bygger villa inte vill bli begränsade, de tycker nämligen att villor under 200 kvadrat är för små. I tätortsnära, men ändå på landet belägna Färsna, bygger det kommunala bostadsbolaget nya hyresrätter. Om jag inte missminner mig helt så ligger de största lägenheterna på 80 kvadratmeter. Hur kommer det sig? Har de som har råd med havsutsikt på Solö så många fler barn än de som ska bo i hyresrätt i Färsna? Eller varför behöver de så mycket mer plats? Det finns inte många hyresrätter på fler än fyra rum i kommunen. Är det bara ensamstående som ska bo i hyresrätt? Enligt bostadsnormen ska varje barn ha ett eget rum för att man inte ska anses trångbodda. Det innebär att inga familjer med fler än två barn får plats i hyresrätterna i Färsna. Ärligt talat, 200 kvadrat på Solö kanske skulle ge mer plats, då har man ju tomt också. Och havsutsikt. Men även om jag arbetade dygnet runt så skulle inte pengarna räcka till det så... N
Nej, själv väntar jag med spänning på vad den nya hyresvärden har för lösning för oss i framtiden.

söndag 9 januari 2011

På hal is

2011s premiärblogg kommer att handla om is. Jag förstår att ni haft anledning att sakna mig under jul och nyårshelgerna och beklagar att jag inte hunnit kommentera och uppdatera er om min uppfattning om världens skeenden, men nu ska jag vara tillbaka. Tillbaka från hemtentor, skrivuppgifter, PMS och julbestyr. Jul och nyårshelgerna har förflutit bra. Det har firats i lugn och ro med familjen och alla har varit nöjda. Idag avslutade vi det hela med den årliga julgransplundringen på Folkets hus. Vår egen gran åker ut nästa helg. Raka vägen till Arsta fjärrvärmeverk där man får en trisslott för besväret.
Idag började också de två äldsta barnen på skridskoskola i www.spillersbodaif.com s regi. Äldsta dottern har tidigar deltagit i skridskoskola med friluftsfrämjandet, men den har legat på is ett par år p g a ledarbrist. Nu var det dags att prova något nytt.
Det var trångt och halkigt att ta sig fram till isen, särskilt med barnvagn och två tjejer på skridskor utan skydd (japp, står nu på att göra listan; slipa skridskor och köpa skydd). Man kände sig i vägen överallt. Och det var precis som de skrivit i flyern, att om barnen inte åkt förut så var en vuxen med på isen att föredra. Nu gick inte det att ordna, så den minsta kavade sig mest runt med en slags skridskorullator i 45 min, sen orkade hennes fötter inte mer. Den äldsta, somredan åker bra, hade en urkul timma på isen. Men missförstå mig rätt; båda hade jätteskoj oc h det bjöds på saft och kex i en paus och efteråt fick alla barnen som deltagit korv med bröd. Allt detta för 125 kr per barn (6 ggr) + medlemsskap i föreningen 125 kr för säsongen. Och det fanns hjälmar att låna för vuxna eller barn som glömt.
En positiv upplevelse som följdes av ännu en positiv upplevelse på Folkets hus där den proffsiga dansledare Lenneke Sundblom såg till att det inte alls var lika rörigt som förra året.
Imorgon blir det årets första kommunsstyrelse och då behandlas min egen och Hanna Stymne Bratt (s) motion om att undersöka behovet av barnomsorg på obekväm arbetstid. Motionen föreslår att kommunen ska undersöka behovet genom en enkät till föräldrar och sedan tillgod0se det behov som finns och den anses besvarad med att Barn och skolnämnden godkänt ett antal enskilda verksamheter att driva nattomsorg. Goddag yxskaft igen! Vi undrar hur föräldrars behov ser ut. Den borgerliga majoriteten är mer intresserade av hur de enskilda företagarnas intresse för uppdraget ser ut. Det är inte samma fråga vi diskuterar.