måndag 26 juli 2010

ja må hon leva uti hundrade år

Medellivslängden i Monaco är 89 år. I Zimbabve är den 43 år, m a o lika många år som jag själv är idag. Min pappa dog när han var 46 år. Det var på åttiotalet och sedan 1970 har antalet 15åringar som inte uppnår 60 års ålder halverats bland män i Sverige. De allra flesta länder med medellivslängd under 55 år ligger i Afrika. Medellivslängder under 67 år hittar vi också i stora delar av Asien och i vissa länder i Sydamerika.
Även om medellivslängden ökar så ökar även klyftorna. Klyftorna mellan olika länder men också klyftorna mellan välutbildade och lågt utbildade i´Sverige. Michael Marmot är chef för The International Insititute for Society and Health i London. Han menar att folks hälsa är ett bra mått på hur samhället fungerar. Enligt honom kan sjukvården endast bidra med 20% för att förbättra folkhälsan. Det viktiga är att bekämpa fattigdom, skapa jobb och ge människor kontroll över sina liv.
Och ungefär där vaknade Skruttet och jag fick överge mitt bloggande i förrgårkväll. Artikeln som inspirerade fanns i SvD söndag. Nu är det tisdagmorgon. Jag har inte hämtat tidningarna än så jag vet inte vad som hänt i världen. I min värld låg jag vaken halva natten och plöjde i Khaled Hosseinis "Flyga Drake", kanske för att jag glömde ta med den till stranden tidigare på dagen ochpå så sätt missade massor av läsning, kanske för att jag hade svårt att sova för att jag hörde en räv skälla där ute och vi hade särat på kaninerna (vi misstänker att honan är gravid) och jag tyckte synd om dem för att de var rädda och satt i varsin bur osv...
Hur som helst menar Michael Marmot att alkohol har en stor betydelse för folkhälsan, men att vi sällan tänker på det. Han påpekar att alkohol troligtvis är den näst viktigaste orsaken till att människor dör i förtid. Han säger också att de 800 miljarder som behövs för att utjämna skillnaderna mellan människor på jorden finns, för att rädda bankerna gick man in med tio gånger så mkt pengar. Ja, ibland undrar man vad som är viktigt på jorden och ibland inser man att även om alla de främsta forskarna i världen är eniga (som t ex i klimatfrågan) så ifrågasätts allt som inte är bekvämt, allt som innebär uppoffringar för den välmående delen av världen, om och om igen och utvecklingen stannar av, går trögt, går tillbaka. En annan värld är möjlig.

måndag 19 juli 2010

inte riktigt som vanligt

Vaknade flera gånger på morgonen av att jag drömde att jag missade den politiska presentationen jag skulle göra på Rotarys måndagsklubb idag. Ungefär som när man ska gå och jobba för första gången efter långledigt. Solen sken som vanligt när jag gick upp och jag funderade över hur jag skulle klara av en sittning på SS Norrtelje (sist jag träffade Mötesplats Norrtälje där var det jättevarmt) och var skulle jag göra av barnen? Nu hade jag ju talat med en person i telefon som övertygat mig om att jag skulle komma trots att jag inte hade någon barnvakt, att det alltid fanns någon där som kunde ta hand om barnen, att de kunde få pannkakor, det hade hänt tidigare..
Jag hade lite tur, en kompis till Storasyster ville leka och Mellan gick med på att vara hemma med pappa i lägenheten, men Skruttet fick jag släpa med. Hon var trött, varm och grinig och hade inte sovit mer än tio minuter på förmiddagen. På båten kan man inte ta med vagn in så det hade inte spelat någon roll om jag lyckats få henne att sova heller.
Det första som hände när jag kom in i aktersalongen på båten var att en man kom fram till mig och sa att jag nog hade gått fel för de hade ett möte där inne. Han såg lite snopen ut när jag förklarade att jag nog var föredragaren på deras möte. Överhuvudtaget var det fler som verkade lite nervösa över att jag hade en bebis på armen och sanningen att säga, så var jag inte helt lugn över det faktumet själv. Hon var som sagt trött, varm och grinig.
Jag fick laxpudding till lunch, kaffet hann jag inte dricka upp. Det var betydligt fler än jag trott där, exakt 29 stycken med mig och Skruttet. 23 medlemmar och 6 gäster som lästes upp. Presentationen skulle ske stående från ett bord. Skruttet slängde leksaken i golvet några gånger, men det gick ganska bra. Jag gick igenom våra viktigaste kommunala frågor och berörde även landstingsfrågor och hälsovalet lite. Sen blev det frågestund och en man började fråga om trupper i Pakistan, NATO, FN och det svenska försvaret. Kan väl inte skryta med att han fick några jättebra svar, men så hade jag laddat för kommunpolitik...
Det kändes väl inte som om intresset var jättestort för det jag sa, men jag fick några frågor kring medborgarpåverkan, e-demokrati och personval. Det sista kom vi in på i och med att jag hävdade att varje människa borde känna en politiker. Personval blir väl egentligen mer en grej när bara vissa politiker lyfts fram av media. Man kan ju inte kryssa någon man inte vet vem det är. Och om man kryssar nån man känner via t ex jobbet så lär ju inte det leda till att den personen väljs in, om den inte har särdeles många arbetskamrater. Jag tror snarare att bekantskapen med politiker leder till att man upptäcker att de(vi) är människor som du och jag med fel, brister och behov. Men framför allt med engagemang. Om fler människor kände en politiker tror jag att det skulle leda till en större förståelse för vårt system, för vår representativa demokrati och kanske också ett större engagemang bland var och en. Slutligen är det givetvis våra valda representanter som fattar besluten. Men det är inget fel att de först tar reda på vad människor tycker.
På vägen från mötet skrek Skruttet som en tokig i vagnen och jag tappade en av biblioteksböckerna jag skulle lämna tillbaka någonstans på vägen. Hoppas någon vänlig själ hittar den och lämnar tillbaka den. Hos mig fanns inte ett uns av ork att ta mig tillbaka och leta efter den i hettan.

Badar ni hela dagarna eller?

Min sambo ställde den frågan; Badar ni hela dagarna eller? och fick det att låta som någonting oerhört slappt och dåligt. Tja, funderade jag, badar, fikar, läser romaner och lullar runt, men det är ju inte så att detta inte innehåller en hel del av den viktiga vardagliga stressen för det. Särskilt det här med att man måste hinna äta mellan varven också.
Idag var det en kvinna på stranden som sa att hon tyckte att mina barn alltid verkade så nöjda och glada. Och det var väl själva svaret; hm, det kanske verkar som om jag latar mig och badar och läser hela dagarna, men jag ägnar mig faktiskt åt livsviktig barnuppfostran; jag ser till att mina barn får en uppväxt, sommarlov att se tillbaka på med glädje när de blir äldre. Som jag redan berört läser jag en hel del romaner, men i stort sett all övrig tid har den senaste månaden gått åt till att låta barnen leka, stoja, bada, träffa kompisar, fika och äta godsaker; kort sagt njuta av sommaren och ledigheten.
Som annars hårt arbetande, studerande och engagerad samhällsindivid tar jag mig friheten att lägga den här tiden på mina barn. Mår de bra så mår jag bra och jag känner mig övertygad om att jag prioriterat rätt. Förresten är det ju så varmt, vad förväntas man orka göra mer? Som föräldrarledig med sista barnet vet man ju heller aldrig när man kan njuta av långledigt igen. Nej, jag tycker fler borde göra som vi, bada hela dagarna....dryga två månader kvar till valet så hinner man nog jobba häcken av sig ändå.

torsdag 8 juli 2010

Sen när blev ungdomar höginkomsttagare?

I dagens Norrtelje tidning presenteras inkomsterna för de personer som kandiderar till kommunfullmäktige. Där framgår att Moderaterna har den högsta medelinkomsten bland sina kandidater. Det förklarar kommunalrådet Kjell Jansson (årsinkomst 2009: 760 226 kronor) med att partiet har många unga på sin lista... Det ter sig märkligt på flera sätt. För det första brukar det väl inte vara så att ungdomar är de som tjänar mest, för det andra är de tre som tjänar mest på Moderaternas lista 65, 56 och 49 år, knappast några ungdomar. Sammantaget av de tre som tjänar mest i varje parti är 15 av 24 (62,5%) över 50 år, flera i pensionsålder. Så jag tror inte att Kjell Janssons teori om varför partiet toppar inkomstlistan stämmer särskilt väl. Själv är jag väl bland de yngre av gruppledarna och har, sånär på Sverigedemokraternas gruppledare, den klart lägsta inkomsten. Men jag har ju valt fel jobb naturligtvis.
Hur kan man välja ett jobb där man är tvungen att ha barnen längst på dagis av alla, stiga upp tidigast av alla, komma hem och stupa i säng och dessutom tjäna sämst av alla. Ändå tycker jag att jag har det ganska bra. Barnen har fritidsaktiviteter, jag väljer till stor del ekologiska och rättvisemärkta livsmedel, vi har en sommarstuga och en bil och jag unnar mig att studera vidare. Allt handlar givetvis om prioriteringar och jag gissar att även den med en inkomst som är 3,5 gånger min egen är tvungen att göra prioriteringar.
Jag undrar dock om den med en årsinkomst på nästan en miljon har möjlighet att förstå vilka prioriteringar de sämre ekonomiskt lottade står inför. Jag undrar det verkligen med tanke på reformer som t ex vårdnadsbidrag och RUT, lättnader i strandskyddet mm. Är det prioriteringar som över huvud taget landar på de sämre ekonomisk bemedlades köksbord?

tisdag 6 juli 2010

Radio röd - första delen, om skolan

http://www.radioroslagen.se/webbradio.php?id=325&token=SzPHvWWVp7bYoNLHG26U4NNQckyQjBx21czmZm7f&action=old

Egentligen tycker jag

Det märks att det är valår. Och när man läser tidningar och lyssnar på media så får man veta vad man tycker och vad partiet tycker och hur vi tänker. Det är lite märkligt, men det är väl bäst att passa på att markera sin ställning själv så att andra kan koncentrera sig på att tala om vad de själva tycker i stället. En moderat kvinna (Madeleine Andersson) hade idag en bra insändare i lokaltidningen där hon uppmanar människor att lyssna på vad partierna verkligen säger och tycker, att ha distans och se förbi orealistiska vallöften, strunta i pajkastning och inte bara tänka på sig själva utan även vad som är långsiktigt bra för samhället. Jättebra, den som gör det kan ju knappast rösta på Moderaterna....
Igår passade moderaterna Lotta Lindblad Söderman och Lena Cronwall Morén på att tala om att de inte alls förvånades över att ortodoxa vänstermänniskor som jag ville bestämma vilka som skulle gå hem och utföra hemtjänst hos gamla och sjuka. Däremot förvånade det dem att även socialdemokraten MarieLouise Sellin tyckte att en samordning av hemtjänsten med tillräcklig ersättning är väl förvaltade skattepengar. En samordnad hemtjänst där de äldre på ett mycket långsiktigare sätt kan tillförsäkras att få träffa samma personal och att så få okända människor som möjligt springer i deras hem. Ett system som sätter den gamle/sjuke i fokus och inte företagen. Ett system som stämmer väl överens med tanken bakom Tiohundra. Tiohundraprojektet som, vilket de två moderata damerna alldeles säkerligen vet, inte hade kommit till stånd om ortodoxa vänstermänniskor som MarieLouise och jag själv inte funnits.
Ortodox betyder ju renlärig och jag vet inte om jag är renlärig vänsterpartist. Jag brukar kalla mig själv mer praktiskt politiker. Jag vill få bra lösningar till stånd. Ibland betyder det att det inte går helt hand i hand med partiprogrammet eftersom det skulle vara en allt för lång väg att gå från en djupblå kommun. Då får man ta ett steg i taget. Och laga efter läge. Och lokalanpassa. Lyssna på vad människor som besluten berör tycker. Det tror jag starkt på. För en ortodox demokrat det är jag.
Idag jiddrar ledaren i lokaltidningen om att Vänsterpartiet inte vill prata om styrningen av skolan. Detta blir för mig ett stort frågetecken. Är det några som säger något om den helt sjuka friskolereformen så är det väl vi i Vänsterpartiet?
Nu slår en undersökning av SCB och Lärarnas Riksförbund fast att klyftorna mellan svenska elevers betyg har ökat de senaste 20 åren. Det visar sig att barn från fattigare hem halkar efter medan de välbärgades barn höjer sina resultat.
Friskolernas drastiska ökning i antal är EN del i detta resultat även om ledaren i kobladet inte vill se det. Medan familjer som har det gott ställt och studievana väljer friskolor som de har möjlighet att skjutsa sina barn till är den ensamstående utan bil och med långa arbetsdagar tvungen att välja närmsta skola till sina barn. Barnen segregeras från början och redan där börjar klyftorna att vidgas.
Vad vi nu måste inse för att komma till rätta med skolan är att skolgången inte enbart är en plikt, det är också en rättighet som varje barn har. VArje barn, oavsett bakgrund eller familj, har rätt att gå ut grundskolan med godkända kunskaper (betyg eller ej). Det är skolans förbannade skyldighet att se till att varje barn kan tillgodogöra sig de kunskaperna under sina 9 år i skolan. Det är politikernas förbannade skyldighet att se till att det finns tillräckliga resurser till detta.
Det är inte alltid lösningen heter mer resurser, inte ens för oss Vänsterpartister. Det viktiga är att resurserna fördelas så att de som har minst med sig hemifrån får mest och de som har mest med sig hemifrån får minst. På många håll skulle den omfördelningen av resurserna räcka. Men i områden där många familjer har dålig studievana och många barn behöver mycket från skolan behövs också mer resurser till skolan. Norrtälje kommun skulle nästan som helhet kunna betraktas som ett sådant område.
Sedan behövs en nationell samordning. Vi har nationella krav och mål, men tusen och fyrtiosju styrningar och uppföljningar. Och ibland inga uppföljningar alls. För att alla barn ska få likvärdiga möjligheter behövs olika bemötande av varje barn. Det spelar roll hur många vuxna det finns runt barnen, det spelar roll hur lärartätheten ser ut, men självklart behövs också en tydlig ledning och styrning. Ge lärarkåren verktyg att utföra sitt arbete, ge dem arbetsro och möjligheter till långsiktig planering. I den här kommunen läggs skolor ner och förutsättningar förändras från vecka till vecka (blir förvånad när jag som förälder läser i tidningen att Kvisthamraskolan nu inte längre ska vara en 0-9skola, det var visst bara ett par månader det beslutet gällde....).