tisdag 21 december 2010

Simma lugnt i djupblåa vatten

Med anledning av detta håller jag fast vid Vänsterpartiet, Norrtäljes förslag att erbjuda alla barn skrivna i kommunen gratis simundervisning utomhus under sommaren. Till simskolorna i badhusen är kön lång och inget barn kan börja förrän vid sex års ålder. Det är också stor skillnad att simma i genomskinligt klorvatten och se botten och att bada ute i den grumliga Östersjön eller någon av våra insjöar. Och det är ju oftast där man trillar i. Och behöver sin simkunnighet.

fredag 17 december 2010

mer oblater till våra moderater

Moderater (stäng av radion mamma, jag vill inte höra ordet) väller fram och tar plats överallt runt omkring oss i samhället. På det politiska planet slåss de för att göra om nämnder och regleringar och själva lägga beslag på så många platser som möjligt. Det blir ju enklare så. Särskilt med lite partipiska. I övrigt har de tydligen en väldig simultanförmåga. Eller otroligt mycket mer tid än vi andra, kanske dygn på 48 timmar? På landstingsfullmäktige hade moderaterna typ 48 timmar talartid och inget vettigt att säga.... Hur kunde det bli så här?
Jag har tidigare bloggat (och fått en käftsmäll) om att vissa moderata politiker sitter på flera heltidsuppdrag. T ex Göran Pettersson och Carl Bildt. Nu stiger ännu en kapabel moderat fram i ljuset. Det är Sofia Paulsson som kliver in som vice ordförande i Tiohundranämnden, ett litet uppdrag bland andra som bl a är; kommunalråd i Täby, ordförande i utbildningsnämnden i Täby, ledamot i sjukvårdsstyrelse Norr, ledamot i landstingsfullmäktige, starkt engagerad i brottsförebyggande arbete och ordförande i Trygg i Täby. Wow, liksom.
I ett meningsskifte med Sofia i landstingsfullmäktige under budgetdebatten (vi hade tyvärr bara typ 2 minuter kvar av vår tid så jag kunde inte säga så mycket) så menade hon på att hon nu kan hjälpa norrtäljeborna att få fler privata vårdalternativ att välja på eftersom det är det de uttryckt i medborgardialoger att de vill ha. Lustigt hur olika man kan tolka saker och ting. Men välkommen Sofia, till världen utanför Täby. Om inte moderaterna i norrtälje får som de vill, så bliur jag kvar i tiohundranämnden ett tag till....

torsdag 16 december 2010

inlägg från budgetdebatt

Här följer mitt inlägg från landstingsfullmäktiges budgetdebatt:
När Tiohundraprojektet startade var tanken att en samlad vård och omsorg med gemensam huvudman skulle bli effektiv, underlätta för medborgarna samt göra det ekonomiskt möjligt att behålla Norrtälje sjukhus som akutsjukhus. Projektet varade i fem år och blev sedan förlängt i ytterligare två år. Men med de förändringar som den borgerliga majoriteten gjort i projektet känns Norrtälje sjukhus framtid som akutsjukhus idag mer oviss än någonsin. Istället för samordning är det utförsäljning, konkurrens, kundval, vårdval och upphandling som gäller. Och istället för två utförare som ska komma överens och inte lämna några glapp mellan stolarna, kommun och landsting, är majoritetens mål att det ska bli så många utförare som möjligt som ska samordnas samtidigt som de konkurrerar med varandra. Tiohundra AB, den enda s k offentliga utföraren av vård och omsorg i Norrtälje, blir allt mindre och VDn uttryckte för en tid sedan att det är svårt att driva ett bolag vars huvudsyfte är att bli mindre och mindre, d v s avveckla sig självt. Den samlande tanken med Tiohundra är på väg att gå förlorad och om bolaget står kvar med uppgiften att driva en akutmottagning förstår ni själva hur det slutar.

Centern och Folkpartiet i Norrtälje gick inför valet ut med stora plakat och affischer med texten ”Rädda Norrtälje sjukhus” och på frågan vad man ville med Tiohundra så var svaret enhälligt från samtliga partier att man ville permanenta projektet. Ingenstans i Alliansens dokument hittar jag dock någon text som säkerställer Norrtälje sjukhus status som akutsjukhus eller någon eventuell permanentning av den samverkan som sker i Tiohundra.

Många av landstingsfullmäktiges politiker vet inte riktigt vad Tiohundra är, har ingen aning om vad som försiggår i den norra tredjedelen av länet. Däremot besöks verksamheterna av politiker och tjänstemän från hela Sverige, ja, t o m från andra länder visar man intresse för det unika samarbetet. Mitt råd till alla er som sitter här idag och känner att ni har lite dålig koll på vad Tiohundraarbetet egentligen innebär, är att ni passar på att göra studiebesök och skaffa er information redan nu inför det beslut om Tiohundras framtid som kommer att fattas här inom ett par år. Min tanke är klar; Det sammanhållna ansvaret för vård och omsorg som finns i Tiohundra bör utvecklas och permanentas. Tanken med medborgaren i centrum och kommunens och landstingets service runtom som en helhet är rätt för framtiden och bör spridas till fler områden i länet.

I Vänsterpartiets budgetförslag bibehåller Norrtälje och Södertälje sin status som akutsjukhus
I Vänsterpartiets budgetförslag permanentas Tiohundraprojektet och övergår i ordinarie verksamhet

Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets budgetförslag

Andra som nämnde Tiohundraprojektet i sina inlägg var Lennart Rohdin (Fp), Sofia Paulsson (M) samt Dag Larsson (S), varav den som kändes mest stadig att luta sig mot i stormen var L. Rohdin.

måndag 13 december 2010

Tiden efter valet

G. Pettersson (M) undrade för någon vecka sedan om politiker inte har tid att blogga så här efter valet. Och jag gick själv in i kommentarsfälten och beklagade mig då jag tycker att tiden inför julen med huset fullt av barn och lucior och pepparkaksgubbar och köttbullar faktiskt ibland inte medger så många minuter till bloggande. Jo, jag vet, allt är en prioriteringsfråga. När Skruttet var mindre var bloggandet någonting man kunde syssla med med henne på armen, ammandes (även om jag avskyr att skriva med en hand), men nu är hon större och vill helst skriva själv. Det gör att datorarbete försvåras väsentligt och ibland får man helt enkelt prioritera bort det.
Trots full almanacka och nya uppgifter som gruppledare för Vänsterpartiet i Norrtälje (ännu mer papper att läsa och förstå och ta ställning till) så bokade jag i alla fall in ett möte med en grupp ungdomar från gymnasiet som ville prata med en kommunpolitiker om EU. Eller, alltså, jag trodde det ingick i mitt uppdrag som gruppledare att träffa folk, att kommunicera med medborgarna på deras initiativ. Vi hade hur som helst en trevlig samtalsstund på biblioteket där jag fick veta att arbetet egentligen redan skulle ha varit inlämnat, men att ingen annan grupp i klassen fått tag på någon politiker som kunde träffa dem så tiden var förlängd (Jo, en grupp skulle träffa en politiker på fredag också, men min grupp var först ut trots att jag varit tvungen att ställa in en gång p g a sjuka barn).
Tja, tänkte jag, en del av dem kanske sitter hemma och bloggar.

söndag 12 december 2010

Ett firande för flickor?

Konstaterar efter gårdagens promenad på stan (som visade sig innehålla ett uppträdande av Norrtäljes Lucia med tärnor) att ett Luciatåg utan stjärngossar och tomtar blir väldigt litet och ynkligt.
- Det var väl inga stjärngossar som sökte, kommenterar en bekant i publiken.
- Men, funderar jag. Sökte man några stjärngossar då? Jag såg ingen annons som sa: Vill du bli Norrtäljes stjärngosse 2010? Vill du sprida värme och glädje i decembermörkret?
Nej, inga såna annonser. Här vänder vi oss bara till flickor, som om det var bara de som kunde sprida glädje. Som om det var bara de som VILLE sprida värme.
Med modernt genustänk skulle jag ju nu hävda att en man måste få vara Lucia, och det kan jag ju också göra, men jag skulle vilja hålla jämställdheten på ett så traditionellt plan att jag börjar med att ifrågasätta varför Luciatåget i Norrtälje inte innehåller roller som traditionellt besätts av både män och kvinnor? Okej, ett förslag till nästa år: låt även stjärngossar vara med i Luciatåget. Tomtarna kan vi spara till jul.

måndag 6 december 2010

Äldre etablerade män mår bra av att andra pendlar

Lokaltidningen skriver idag om fenomenet pendling. Om hur det påverkar hälsan negativt, och då i synnerhet unga kvinnors hälsa. För att undersöka hur det ser ut i Norrtälje har man av någon anledning pratat med kommunfullmäktiges ordförande Nils Mattsson (M) som någon gång har pendlat och kommundirektören Sören Karlsson. Tja, nu är de vare sig kvinnor eller unga och trots att det står att den som pendlar med kollektivtrafiken mår sämre än den som åker bil så lyfter Mattsson fram satsningar på kollektivtrafiken som något som görs för att komma till rätta med att människor ev mår dåligt av att pendla. Men de båda herrarna anser att den ökade livskvaliteten för boendet i Norrtälje uppväger att behöva pendla. Ehe? Ökad livskvalitet i boendet? Allt beror väl på var i Norrtälje man bor. I artikeln står det också att människor med vissa kvalificerade utbildningar som kan behöva långpendla.

Synd att tidningen inte pratat med någon ung kvinna utan kvalificerad utbildning som inte upplever någon ökad livskvalitet i sitt boende just för att det ligger i Norrtälje (kanske t o m gärna skulle vilja flytta närmare sitt jobb men inte har råd eller kontakter). Jag tror nämligen att det är just de kvinnorna som mår dåligt, inte medelålders män med flotta villor utanför stan, bra utbildning och dessutom nästan hela yrkeslivet bakom sig.

fredag 26 november 2010

Vad är så bra med att allt är privat?

Ja, så är det vinter igen och det är väl bara att medge att det lutar åt en ny istid. Experterna var ´ju lite osäkra på om klimatet skulle förändras så att vi här i Norden fick Medelhavsklimat eller att det skulle bli en ny istid. Och nu verkar ju det vara fastställt. Sen tre år tillbaka har vi haft rikliga mängder snö redan i november. Den ligger kvar till slutet av mars. Kom inte och säg att vintrarna var mer vintriga förr. Förra vintern var det 20 minusgrader i över en månad. Och det lär inte bli bättre i år.
De som planerar snöröjningen i kommunen verkar dock utgå från att det är Medelhavsklimat som gäller. Förrförra vinter blev jag hemma två dagar från jobbet och kom försent resten av veckan p g a snö som låg kvar oplogad mitt i stan. Förra året var det tydligen så uselt att t o m Norrtälje kommun beslutade sig för att säga upp avtalet med den privata entreprenören. Nu har vi en ny entreprenör, är det bättre? Nej, det är bara november än och det är inte bättre. Månne det ligga något fel i avtalet och inte hos entreprenören?
Tja, min rygg är paj. Världens privataste sjukgymnast (ja, hon går inte ens på landstingstaxa, så privat är hon) har gjort sitt, nu är det musklerna.Voltaren verkar inte hjälpa. Handikappad ska man pulsa genom oplogade gator med 11 kilo bebis på armen. Bara för att komma hem. Nya (privata) hyresvärden har inte plogat så att det finns någonstans att ställa bilen. Apropå sjukgymnastik och privat så vill jag bara berätta att när man söker på sjukgymnastik på Eniro.se så hamnar man automatiskt under rubriken Privata sjukgymnaster och enligt Vårdguiden är det så man ska göra när man vill ha tid hos sjukgymnast. Alltså rekommenderar Vårdguiden dig att söka privatvård och så bygger man ett system. Hur kommer jag till den landstingsdrivna sjukgymnastiken?
Tiohundra AB är ju ett bolag som ägs av kommun och landsting, är det privat vård? Meningarna verkar gå isär. Enligt den borgerliga majoriteten är det tydligen inte tillräckligt privat i alla fall för de kommer ständigt med nya påbud om verksamheter som ska konkurrensutsättas och privatiseras i ytterligare led. På så sätt pl,ockas russinen ganska kvickt ur kakan och som Tiohundra ABs VD Lars Skoglund uttryckte det är det svårt att drva ett bolag vars främsta syfte är att bli mindre. Ja, det var ledamöter i den borgerliga skaran som inte heller vad han menade med det.
Vi bildade Tiohundra för att visa att vi med en sammanhållen vård och omsorg kunde skapa ekonomiska förutsättningar för att behålla Norrtälje sjukhus som ett akutsjukhus. Moderaternas dolda agenda har säkert redan från början varit att privatisera, stycka upp, sälja ut och skapa en zon helt utan offentligt driven vård. Tyvärr blir det nog också utan akutsjukhus. Men de har de övriga borgerliga partierna inte förstått än.
Snöröjningsbranschen måste vara flexibel, ingen kan säga hur mycket eller när det kommer att snöa. Därför fanns en god tanke i att kommunen själv stod för denna service och om det inte snöade kunde använda personal och maskiner till annat. Men effektivt tänkande finns väl inte längre? För vem innebär privat snöröjning en större frihet/valfrihet? Företaget är ju upphandlat enligt konstens alla regler (som ingen vågar bryta, men alla bryter ändå eftersom de inte kan dem). Du eller jag kan inte påverka vem som röjer bort snön. Småföretag göre sig sällan besvär i upphandlingsbusiness utan det blir jättelika oligopol som är ännu svårare att påverka än det offentliga eftersom de inte innehåller insyn och demokratiskt tillsatt styre.

tisdag 23 november 2010

politik på kommunnivå - november 2010

Ärenden som skulle upp på ksau idag - tja, jag är ju inte med där, men igårkväll hade levererats t ex ärendet "namnändring av NIHAB", alltså ett ärende som såg ut att innehålla förslag på ändring av namnet på ett kommunalt bolag, men bland beslutspunkterna dolde sig följande förslag: Alla kommunala bolag ska ha styrelser bestående av 1-5 ledamöter samt 0-5 ersättare. Hehe, det innebär ju att t ex bostadsbolaget skulle klara sig med en moderat ordförande???
Ett annat ärende som skulle upp var ersättningsbestämmelser för mandatperioden och där visar det sig att nu när man äntligen blivit gruppledare så sänks gruppledararvodet för Vänsterpartiet med 5% till 10% av kommunalrådets ersättning. Allt medan KD, som faktiskt har ett betydligt mindre väljarstöd, bara får sitt gruppledararvode sänkt till 15%. Mp får 15% för ett dubbelt så starkt väljarstöd som ligger på samma som Fp som däremot får 20% till sin gruppledare. Jag har inte sett förslaget utan bara fått det refererat för mig, men tycker ändå att det är anmärkningsvärt att borgerliga gruppledare som t ex Fp, M och C får högre gruppledarearvode trots att deras gruppledare också oftast har en ordförandepost i någon nämnd som de också är arvoderade för. Det blir alltså väldigt olika villkor att driva politik på. När Elisabeth Björk tog över som gruppledare för Socialdemokraterna efter Håkan Jonsson sänktes också arvodet för oppositionsrådet i förhållande till det moderata kommunalrådets. Jag kan inte förstå att det ska vara mer arbete att vara i majoritet, iofs, får man stå till svars för det som beslutas, men å andra sidan är det ett lika hårt arbete, om inte hårdare att föra sin politik i opposition.
Ännu en märklig sak i denna kommun, där demokratinämnden lagts ned, är väl att Miljöpartiet inte får någon plats i den nya klimatnämnden då Moderaterna kapar fyra platser. Snart byggs väl Hallsta pappersbruk om till ett kärnkraftverk i klimatets namn. I Tiohundranämnden har mandatfördelningen alltid varit skum, dit är det bara Moderater och Socialdemokrater som tar sig på egna bedrifter.
Slutligen, apropå Tiohundra, ser jag i handlingarna inför sammanträdet imorgon att Vänsterpartiets motion om att erbjuda människor över 80 år plats i särskilt boende utan behovsprövning (om de så önskar) är uppe på dagordningen. Givetvis tycker man inte att detta är aktuellt när man inte ens har platser så att det räcker till de som har fått ett beslut om att de faktiskt har behov. Nej, men det är ju en vision man ska ha. Jag skäms när jag ser i delegationsbesluten att vi nekat människor som t o m är över 90 år som ansökt om plats i särskilt boende. Det finns ju en anledning till det. Och alla vill inte till varje pris bo kvar hemma. Tänker skriva ett ersättaryttrande om detta, bara så att ni vet.

fredag 19 november 2010

Att vara förtroendevald i riksdagen är ett heltidsuppdrag

Densom är invald i Sveriges riksdag har en skaplig heltidslön för detta. Därtill resekostnader, dubbelt boende mm. Till viss del är det bra att våra riksdagsledamöter även har andra uppdrag för att hänga med och bredda sina erfarenheter. Riksdagsarbetet får aldrig bli ett pappersvändarjobb. Dock är det så att andra uppdrag inte heller bör påverka riksdagsarbetet negativt utan i stället berika. Carl Bildt, moderat utrikesminister med tvivelaktiga fingrar i oljeburken, har nu tydligen så mycket att göra att han inte har tid att svara på viktiga och högst angelägna interpellationer inom rimlig tid. En annan moderat som verkar tro att det går att kombinera flera tunga heltidsuppdrag är Göran Pettersson. Förutom sitt heltidsjobb i riksdagen tycker han sig kunna axla manteln att vara den moderat som efter tolv år med moderat ledning ska kunna lyfta norrtäljes skolor från sina ständiga bottenplaceringar i alla typer av skolundersökningar. Det moderata kommunalrådet Kjell Jansson bedömer att om det är någon som har kapacitet för detta, så är det Göran. Men visst, han har ju inga barn, så det kanske han har tid med. Han kan ju vara tillgänglig dygnet runt. Och på Lucia. Och lov. Och fredageftermiddagar. Och kanske t o m julafton? Dessutom behöver vi inte oroa oss för att han känner igen sig i oroliga, frustrerade föräldrar och ändrar ett beslut.
Det har många gånger sagts från många olika håll att det krävs mycket arbete för att förändra skolsituationen i Norrtälje. Om den som är bäst lämpad för detta är en man utan barn med ett annat heltidsuppdrag får väl framtiden utvisa.

onsdag 17 november 2010

otidens höjdare

I min serie av analyserande av hur man kan kombinera familjeliv med politik följer nu ett av de mest skräckinjagande exemplen; allmänhetens möjlighet att träffa lokala politiker. För detta ändamål ordnas en session i rådhuset varje fredag eftermiddag mellan 16.00 - 18.00. Då förväntas en representant från varje parti finnas på plats för att prata med den allmänhet som en fredageftermiddag i rusningstid har tid att släppa matkassar och skurtrasor för att ägna en stund åt att ta en fika med de lokala politiker som tycks oberörda av den stress som "vanliga" människor pressas av inför den stundande helgen. Jag har många gånger varit kritisk mot både vald tidpunkt (helt hysterisk!!) och plats, jo, jag vet att det är gratis att vara i Rådhuset, men ärligt talat; hur många hittar upp dit? Egentligen ska man inte vara kritisk när man själv aldrig deltagit, men vad jag förstår på de som varit där så brukar det vara ett gäng borgerliga män samt någon representant från Socialdemokraterna som är där. Allmänheten brukar bestå av 1-2 ytterligare personer. Är det inte på tiden att man analyserar för vem denna allmänhetens stund är anordnad? Antar att de politiker som sitter där och fikar ändå uppbär någon typ av arvode?
I Norrtälje kommun är ju de flesta förskolor öppna till 18.30 även på fredagar, så visst är det praktiskt möjligt (om man inte har barnen på någon av de fristående förskolor som stänger tidigare) att delta, men de allra flesta föräldrar vill, om det finns någon praktiskt möjlighet, hämta sina barn tidigare på fredagen, komma hem och komma i ordning, det gäller nog både politiker och allmänhet.

tisdag 16 november 2010

Politik och familj

Jag skrev om det igår och jag fortsätter idag. Konsten att kombinera familj och politik och vad som görs för att möjliggöra detta. För tjugo år sedan när jag startade med politik så hörde man rätt ofta protester från den politiska församlingen när möten av misstag råkade förläggas under skollov. Själv tyckte jag inte att det spelade nån roll, jag hade inga barn, ibland kanske det t o m var bättre med möten under ett lov då det var lättare att ta ledigt. Många politiskt aktiva var lärare eller folk med barn i skolåldern som ville vara lediga och resa bort under loven, därför var det nästan en oskriven lag att möten inte skulle förläggas då. Varför är det annorlunda nu? Jo...
Jo, det är så att det är samma politiskt aktiva som var aktiva då som är aktiva idag, men idag är de flesta pensionerade och/eller deras barn är 20 år äldre och går inte längre i skolan. De flesta är idag opåverkade av lovveckor i skolan och struntar således i om det ligger möten inplanerade under dessa veckor.
I år har Norrtälje kommun t o m planerat in kommunfullmäktigesammanträdet på Luciadagen. Första kommunstyrelsen är inplanerad en dag då alla kommunala skolor och förskolor har stängt för utvärdering. För inte allt för många år sedan fanns barnvakt under kommunfullmäktigemötena, det finns inte längre. Anledningen till att det fanns en barnvakt var antagligen inte att förenkla för föräldrar att delta i sammanträdena utan att det fanns personer i församlingen som störde sig på att det fanns barn närvarande som kanske inte var precis knäpptysta. Det är konstigt att vi inte reagerar lika starkt när vuxna sitter och viskar och småpratar under tiden någon annan försöker göra sig hörd. Jag kan förstå att man förlägger möten på kvällstid för att det finns människor som har svårt att vara lediga från sina jobb, även om man har "rätt" till det. Nu handlar det antagligen inte om de med osäkra anställningar, men det gäller i hög grad även dem. Men lika självklart som att man underlättar arbetet för dem som har svårt att komma ifrån jobbet måste det vara att underlätta för dem som är beroende av barnomsorg för att kunna delta. Det borde vara självklart att barnvakt ordnas till de som behöver när möten är förlagda utanför barnomsorgens öppettider.
Ser att demokratinämnden är nedlagd. Annars hade den haft ett uppdrag från mig att utreda hur vi kan möjliggöra för fler att delta i det politiska livet t ex genom att se över mötestider, barnomsorg mm. Men, vilka vill vi ska komma på mötena? Det kanske finns en tanke bakom allt det här.

måndag 15 november 2010

sport, fritid och familj

Mellandottern går på idrottsskola som anordnas av Sweden sport academy. Där får barn från 4-9 år prova på olika sporter. Det ska vara ett samarbete med olika föreningar som bjuder in till introduktion i den sport de håller på med. Meningen är väl att det alltid ska finnas någon från en värdklubb utöver de två ungdomar som håller i gruppen. Det har varit ganska rörigt, tider och platser och grupper har ändrats under terminens gång. Vid några tillfällen har representanter från värdklubbar uteblivit och det har varit ganska ostrukturerat spelande och lekande tillsammans med ungdomsledarna. Det är egentligen inget fel på det. Det är roligt för fyraåringar att bara gå och springa och hoppa i en gympasal, det behövs inga regler eller speciella inriktningar för att det ska vara kul. Men. Ja, ni förstod att men skulle komma.
Jag tycker att det är roligt med ungdomar som leder barnen i idrotten. De är bra förebilder och barnen tycker oftast att de är roliga samtidigt som de är pigga och lekfulla. Problemet är väl föräldrar som är mycket äldre än ledarna. Föräldrar som är med på träningarna och gapar och skriker och styr sina barn. Antagligen gör de ledarna osäkra för man märker hur de påropade barnen också får extra uppmärksamhet från ledarna. Ungdomsledarna pressas på så sätt av starka föräldrar samtidigt som de inte har kunskap eller utbildning om pedagogik eller hur barn reagerar. De förmår t ex inte motverka könstraditionella mönster där pojkar tillåts ta all plats och uppmärksamhet i gruppen. Min dotter tycker att det är roligt, det är liksom hennes aktivitet, den enda hon har och Storasyster har fler. Ändå känner jag nästan att det vore bättre att hålla henne hemma, jag vill inte att hon ska bli så oproffessionellt bemött. Jag vill inte att hon ska sitta och prata om Simon i bilen hem för det var det enda namn hon hörde under en hel timma i en gymnastiksal.
När det handlar om så här små barn vet jag att det är svårt att stänga föräldrarna ute. Jag vet t ex att min dotter vill att jag ska vara där och titta på henne, jag är ju alltid med och tittar på Storasyster, men jag tror ändock att ett gott råd till ledarna är att stänga föräldrarna ute. Vi kanske kan sitta i omklädningsrummet? Något att tänka på för framtiden. Kan bli färre som deltar, men kanske fler som orkar hänga sig kvar terminen igenom. Den härterminen har man ju fått slå ihop grupper p g a avhopp.
Nästa måndag ska jag göra min debut i kommunstyrelsen. Tiden för sammanträdet förvånar mig (eller kanske inte). Jag förstår inte hur man har tänkt. Först har vi ett gruppmöte från 16.00 och sen startar själva sammanträdet 18.00. Okej, barnomsorgen i Norrtälje kommun stänger 18.30, så man har alltså inte tänkt sig några ensamstående föräldrar i kommunstyrelsen. Antagligen inga med barn över huvud taget, för när är det tänkt att man ska äta middag? Jag vet inte hur långt ett sammanträde är, men kommer jag hem strax efter sju så är det ju typ sängdags för mina parvlar, åtminstone inte middagstid. Annars är man ju van vid att man antingen lägger ett möte kvällstid (som fullmäktige) och då måste man ha barnvakt, eller så lägger man det dagtid (som nämnderna) och då fungerar det bra med barnomsorgen. Man har rätt att ta ledigt från jobbet (även om det inte fungerar på alla arbetsplatser) och få ersättning för förlorad arbetsinkomst. Men som det ser ut idag verkar det som om det finns en tanke om att man inte ska kunna kombinera politik och familj. I alla fall inte om familjen behöver tas om hand av politikern och inte tvärtom.

ganska oglamouröst

Efter en helg med konferens, ridning, simning och farsdagsbesök känner man sig rätt mör när måndagen kommer. Och måndag tisdag är skoldagar, nu med matematik på schemat från 9.30-16.00. Jo, vi ska lära oss hur man lär barn matematik, och det låter ju bra i teorin. Halv fem kommer man hem och kastar i Storasyster en smörgås så att hon kan byta om och åka till fotbollsträningen. Medan hon är borta tittar jag i henner skolväska och finner att hon har tre läxor den här veckan; turkiska läxan till på onsdag, den vanliga läs- och skrivläxan till på fredag och; hej och hå; en matteläxa till imorgon.
Dottern kommer hem vid halv sju och ska då äta middag, duscha, ringa ett samtal och sedan göra tre sidor matematik. Klockan går och två småsyskon är trötta, gråter och bråkar kring köksbordet där Storasyster ska göra sin läxa. Mamman försöker diska, plocka undan och underhålla dem för att låta Storasyster räkna i fred. Men hon behöver ju mammans hjälp. Klockan blir åtta och mamman tvingar Storasyster att avbryta läxorna, hon får gå upp tidigare imorgon bitti. Pedagogiken hoppade vi över. Storasyster vill inte göra läxan alls. Hon är bara sämst på matte. Hon fattar ingenting. "Du kan", säger mamman trots att hon lärt sig annorlunda i skolan idag. "Hon kanske är koko", säger Mellansystern och allting flyter på ungefär som vanligt; ganska oglamouröst bland spaghetti och brödsmulor under köksbordet.
Nu när jag pluggar och är mammaledig hämtar jag barnen tidigare än när jag jobbade. Men det blir ändå svårt att hinna med läxor när det är aktiviteter flera gånger i veckan, samt att det är svårt att få lugn och ro med två småsyskon som också vill ha uppmärksamhet och läxor och mammans hjälp. Precis samtidigt.
Vi har inte råd att anställa någon för att läsa läxorna med Storasyster, inte ens med RUTavdrag, och jag vet inte när i vårt tämligen späckade schema vi skulle kunna få in den aktiviteten heller. Bättre vore väl om barnen fick göra skolarbetet i skolan? Inte vill väl vi vuxna ta med oss arbetet hem (även om vi gör det ibland). Annars borde åtminstone barn med långa dagar på fritids ges möjlighet att få hjälp med läxorna där. Det är oacceptabelt att de som har råd ska kunna anställa läxhjälp till sina barn med subvention av våra skattepengar. Då får vi dubbelt betala för att deras barn ska ges försprång framför våra i den jämlika svenska skolan. Vi behöver inse att samhället måste förändras. För våra barns framtids skull. För alla barns framtids skull.

onsdag 10 november 2010

Pengar

Det känns nästan löjligt att bli så glad för pengar. Vi pratar ju hela tiden om att pengar inte har någonting med lycka att göra. Och visst är det så, när man kommer över en viss nivå. Ständig brist på pengar har nog inte gjort någon människa särskilt lycklig. Oro över att kunna betala räkningar, att kunna låta sina barn delta i olika aktiviteter eller att över huvud taget kunna umgås och vara social. En människa blir ganska låst av att inte ha en dagstidning, kunna gå ut och fika, inte våga besöka offentliga miljöer i skräck för att någonting ska vara avgiftsbelagt och då bli tagen på bar gärning när det visar sig att fickorna är tomma. Det blir för pinsamt att varje gång skylla på att man har glömt plånboken, att man inte är sugen på en kaffe, att ditt eller datt...
Idag fick jag besked om att CSN beviljar mig studiemedel fr o m nu fram till mitten av mars. Helt plötsligt får hela livet en liten guldglans. Jag kan börja leta studielitteratur, åtminstone tänka på julen och barnens presenter, lånade pengar som ska lämnas tillbaka och anmäler genast barnen till vinterns skridskoskola. För mig är det som högsta vinsten. November är inte längre lika grå. Det känns så fånigt, men när man inga pengar har, så blir man så glad av dem.

Pengar

tisdag 9 november 2010

Politikervecka

Måndag: Nya kommunfullmäktige sammanträdde för första gången och jag funderade över varför kommunstyrelsens arbetsutskott valdes på fyra år när tydligen alla andra nämnduppdrag numer ska väljas för två år i taget (för att kunna göra sig av med rötägg). Någon sa att det var lag på det, men det argumentet hör man ju ofta för både det ena och det andra. T ex brukas det i Norrtälje kommun hävdas att LOV betyder att man är tvungen att införa fri etablering av privata entreprenörer inom t ex hemtjänsten, men i andra kommuner gör man inte det. Och där menar man att det enda lagen säger är att om man har valfrihetssystem inom t ex hemtjänsten så måste dessa följa lagen om valfrihetssystem (LOV). Det är alltså valfritt att införa fri etablering av privata företag inom vård och omsorg. I många andra kommuner.
Efter fullmäktige blev det ett kort möte med nya kommunstyrelsen där jag nu är invald. Vi fick handlingarna inför onsdagens ksau och jag undrade genast hur förskolan Blåklinten, som nu tydligen ska få sex överfulla avdelningar, ska kunna klämma in sig på de fyra avdelningar som planeras i det nya bygget. Blåklintens nya lokaler har ju planerats sen minst fyra år tillbaka och redan då undrade jag hur fem avdelningar skulle kunna bli fyra. Flexibla avdelningar är svaret som jag inte känner så värst stor tilltro till. När nu ännu en avdelning läggs till förskolan (i tillfälliga lokaler) samt att jag får veta att det nu finns 18 barn på småbarnsavdelningar och 24 på avdelningarna för större barn (3-5), blir jag väldigt fundersam. På de privata förskolorna klarar man att ha småbarnsgrupper med 12 barn. Då tycker jag att det är oacceptabelt att de kommunala förskolorna ska behöva ha 18 barn i en grupp med 1-3åringar, där nästan alla har blöja, behöver hjälp med mat och påklädning samt kanske inte ens kan gå själva.
Tisdag: Var det dags att återta sin plats i landstingsfullmäktige efter en mandatperiods ofrivilligt uppehåll. Det blev ett kort första möte, vilket gladde mig eftersom jag skulle ta mig hem i snöyran också.
Onsdag: Feministiskt självförsvar med Ung Vänster i Norrtälje.
Lördag: Heldag med landstingsgruppen på Långholmen.
Tja, jag får skriva mer om det som inte har hänt ännu när det har hänt. Emellan detta ska de två äldsta barnen hinna träna fotboll, den äldsta träna simning och Mellan rida. Läxor (mina och Storasysters) ska göras och posten ska öppnas. Kan passa på att berätta att jag annars nu påbörjat en intressant kurs om matematikinlärning i förskolan, kopplat in motorvärmaren i bilen, tappat Skruttets vällingflaska (som var ny och supersmart), hittat råttspår i bestickslådorna, glömt slänga soporna på landet och vässat klorna inför en superdupermandatperiod (men först överleva november).

tisdag 2 november 2010

Hur värderar vi olika utbildningar och jobb?

Kommer inte ihåg om det var i höstas eller om det var förra hösten när vi började utbildningen igen efter sommaren. Ja, förskollärarutbildningen som jag går, för att kunna på bästa sätt ta hand om och utveckla det bästa hos människor, nämligen deras barn.
Hur som helst så var det så att vi lånade lokaler i samma hus som Handelshögskolan. Två dagar tror jag vi var där, sen bad vi att få vara någon annan stans. Studenterna på Handelshögskolan började samma dag som vi, men inte på samma sätt, de startade i tunna vita klänningar/kostym och högklackat på de kvinnliga. De var alla betydligt yngre än vi och de gillade inte att vi satt i våra mjukisbyxor och drog upp fötterna i sofforna i entren. Medan vi startade med föreläsningar pang boooom, mjukstartade de med ca 100 flaskor champagne innan kommunalrådet irrade in och hälsade dem välkomna. I alla fall tror jag att det var det han skulle göra när han samlat dem i aulan. Han tittade lite förvånat på mig och mina kursare som stod i entren (sofforna vågade vi inte sitta i efter tillsägelse) när han kom jäktande, och innan han hunnit öppna munnen för att fråga var handelsstudenterna fanns så hade flera av oss höjt händerna i riktning mot aulan eftersom vi förstod att det inte var oss han skulle hälsa välkomna. Antagligen kommer vi inte att utföra ett hälften så viktigt, förlåt, jag menar välbetalt jobb i framtiden.
Det blev bara en omgång förskollärare som fick utbildas i Norrtälje via Högskolan i Gävle. Trist tycker både vi och många andra jag talat med; många som gärna gått utbildningen om de bara vetat om att den fanns. I vår klass ligger vi på gränsen till att Högskolan vill driva utbildningen vidare p g a flera avhopp och nu börjar det bli för svårt att hoppa på i efterhand också. Så för de som vill utbilda sig till förskollärare i Norrtälje i framtiden handlar det om att pendla eller flytta. Tråkigt för många. Och dumt. När man hade chansen att etablera ett gott samarbete för en bra utbildning. Men problemet har ju hela tiden varit att ingen vet om oss. Att vi faktiskt nästan inte ens finns. Inte ens ett vice kommunalråd hälsar oss välkomna och bedyrar hur viktiga vi är för Norrtäljes utveckling.
Varför pratar jag om det här nu? Jag har ju bloggat om det för länge sedan, då det hände. Jo, jag blev nämligen påmind om det när jag i fredags besökte Kommunfullmäktiges avslutningsmiddag i Hallstavik. Kommunfullmäktiges ordförande Nils Mattsson (M) höll då ett tal om hur förträffligt borgerligheten med Moderaterna i spetsen skött kommunen under den senaste mandatperioden; t ex har kommunen gått med mer och mer plus i kassan för varje år (han nämnde konstigt nog inte skolresultaten eller 93åriga tanter som nekas plats i särskilt boende, Tiohundranämnden som inte ett enda år fått tillräckligt med pengar eller ökade utgifter för socialnämnden). Han uttryckte också sin glädje över Handelshögskolans etablering i Norrtälje och jämställde dess betydelse med akutsjukhusets och menade på att om Handelshögskolan skulle få för sig att flytta sina utbildningar från Norrtälje så måste vi sluta upp och gå man ur huse för att förhindra detta. Och där grundlade han vilken status olika yrken har i det moderata Norrtälje.

fredag 29 oktober 2010

Hur ska vi arbeta med miljön och klimatet rent politiskt?

Jonas Paulsson skriver i sin blogg att många gärna vill se miljö och klimatföreläsningar "fria från pekpinnar" och över huvud taget tycker jag att det är så i den borgerliga politiken (jfr med KDs Låt familjen vara i fred!). Tidigare fanns i Norrtälje en Miljö och Hälsoskyddsnämnd och en Byggnadsnämnd, nu är de sammanslagna i Bygg och miljönämnden, någonting som skett i många kommuner. Tidigare fanns i Norrtälje ett Miljöråd (vart det tog vägen vet jag inte. Kanske finns det fortfarande, men i såna fall är det inte ett särskilt offenssivt råd). Tidigare togs en Agenda 21 som andades krafttag och framtidsanda fram i Norrtälje, men uppföljningen och uppdateringen av densamma har varit blygsam. Miljöarbetet i kommunen går på sparlåga och när ett beslut om investeringar i vindkraft tas handlar det inte om att förbättra miljön utan om att spara pengar. Göran Pettersson (M) uttrycker tydligt i dagens lokaltidning att han anser att vindkraft är störande och helst ser verken på annat håll, i en annan kommun, men med avdragsrätt för vår kommun.
Nu inrättar dock den borgerliga majoriteten en klimatnämnd och frågan är väl vad den ska åstadkomma som ingen annan inrättning klarat av. Dessutom är det ju så att Kommunledningen ofta struntar i om det finns en enig nämnd som tycker en sak, så länge det inte överensstämmer med kommunledningens åsikt. Klimatnämnden ser jag i dagsläget som en muta för att Centern inte ska spräcka majoriteten, som inte är en allians. Där kan centerpartisterna sitta och fabulera (som om det vore valrörelse) utan att kunna genomföra ett smack.
Sen funderar jag lite över det här med en ordförande och en vice ordförande från majoriteten i varje nämnd och en andre vice ordförande från oppositionen. Innebär detta att det blir tre stycken som får högre ersättning än de "vanliga" ledamöterna i varje nämnd? Vilket syfte fyller detta? Är inte detta också ett sätt att köpa de mindre borgerliga partierna in i majoriteten? Vad blir priset för detta? Färre ledamöter i nämnderna? Jag har inte sett förslaget mer än i tidningen, men visst funderar man över konsekvenserna när man vet att den borgerliga agendan hela tiden har varit att minska antalet politiker och dra ner på antalet sammanträden. Att då inrätta flera nya dyrare uppdrag...någonstans måste ju pengarna tas.
Ikväll är det avslutningsmiddag för gamla fullmäktige i Folkets Hus Hallstavik. Och här har man barnvakt och allt. Så är man så in i bomben förkyld. Nu funderar jag bara över hur jag ska hålla mig vaken tills jag är hemma igen vid tolv. Och hur jag ska orka upp när barnen vaknar vid halv sju imorgon bitti. Då står fotboll på utomhusplan på schemat.

onsdag 27 oktober 2010

En liten bit bakom

Om du vänder dig om ska du se att jag är där, en liten bit bakom, hinner aldrig riktigt ikapp. Det är väl samma syndrom som det där att komma försent och gå lite tidigare. Jag hinner inte med. Allting släpar efter; städning, räkningar, pluggande och förberedelser av ditten och datten. Lite mer struktur och rutiner kanske skulle underlätta, men när ska jag hinna upprätta dem?
I helgen hade åttaåringen kalas, över en månad efter själva födelsedagen och oj, det hade blivit snö och kallt ute. Hon som alltid brukar ha sitt kalas utomhus. Vi hade planerat det på landet dessutom. Men det blev till att vara hemma i lägenheten, vilket kunde ta knäck på vilken förkyld mamma med sömnbrist som helst. Lägenheten står dock kvar, hemtrevligt rörig och full med godis, presentsnören och överblivna kakor.
Så var det skolan, har inte hunnit köpa litteraturen till denna kurs ännu och om två veckor börjar nästa kurs. Som vi dessutom ska ha läst in oss i förväg på. Inte har jag fått på vinterdäcken eller hämtat sladden till motorvärmaren hos bilförsäljaren. Varje morgon lika förvånad över att tiden inte räcker till att skrapa rutorna också.
Förra veckan kom jag nästan ikapp med räkningarna från förra månaden, men nu är det ju dags igen. Var ska jag börja? Vad ska jag prioritera? Varför lever jag över mina tillgångar? Måste sätta mig ner och göra en budget istället för att hoppas på Trissvinst. ICA hotar med att spärra mina konton och CSN behöver ju en grundlig renovering. Hur ska jag kunna betala tillbaka studielån när jag studerar och är föräldrarledig? Ännu ett problem att skjuta på framtiden.
Till landet har jag inte hunnit åka, utemöblerna står ute, studsmattan är inte nedplockad (som tur är är jag inte ensam, vet att brorsans båt även ligger i vattnet än). Löven kommer aldrig att bli uppkrattade och komposten blir inte tömd förrän till våren. Hemma brottas jag med tvätten och disken, en förkylning som aldrig ger med sig, som aldrig låter mig tänka klart. Vaknar av klockan varje morgon klockan sex, vardag som helg; simning, fotboll, discon och allehanda aktiviteter som barnen deltar i, själv försökte jag sälja saker på loppis och fick ihop 143 kronor, exakt lika mycket som en propp till badkaret kostade.
Nej, jag behöver bli rik och frisk för att orka springa ikapp nu. Men det blir bara november.

onsdag 20 oktober 2010

vanlig vardag

Vardagarna avlöser varandra, upp i mörkret, stress i väg, aldrig hinna med, stök och bök och trötta barn. Ja, det blev vardag igen efter valet. De värsta spekulationerna om vem som är ihop med vem har lagt sig även om inga förhållanden ännu är befästa. Låg man efter med allt redan före valet så ligger man nu någonstans i böjran av sommaren och krälar och fattar inte alls varför det är så mörkt och kallt. Det är bara att hugga sig fast och inte släppa taget. Fram emot april kanske man lyckas kravla sig upp på tåget igen.
Jag fastnade lite i balen jag besökte förra veckan. Naturligtvis är det en upplevelse att komma utanför dörrarna utan barn efter klockan sju på kvällen. Bara det är fascinerande. Men sen har jag fortsatt grubbla över den underliga stämning som rådde vid Stefan Sundströmkonserten på Rodenskolan. Jag har bl a undrat om lokaltidningens reporter verkligen var på samma tillställning. Han beskrev stämningen som intim. Jag har så svårt att se en samling människor sittandes helt still ca 20 meter från scenen och finklappa händerna mellan låtarna åt artister som svettigt kramar sina instrument i tunggung som en "intim tillställning" (Nu ska här erkännas att när publiken efter konsertens slut gick fram för att köpa godis och läsk och artisterna kom ner från scenen för att bl a låta sig fotograferas med beundrare, så gick jag hem).
Sen har jag pratat med människor som inte tycker att det är ett dugg konstigt att borgerliga väljare går och lyssnar på Stefan Sundström. Det tycker däremot jag. Jag skulle inte på villkors vis betala 220 spänn för att gå och lyssna när någon hånade Lars Ohly och på ett skickligt och övertygande sätt svärtade ner den samhällsyn och tro jag har. Det tycker jag är jättekonstigt. (Nu är jag ju inte helt säker på att det var några folkpartister där, men...).
Det här påminner mig faktiskt om en firmafest där chefen och jag dansade till Ebba grön och "Staten och kapitalet" och han sa att det var en j-vligt bra låt, men texten var kass.
Nej, dags att kasta sig tillbaka i pannkakor, näsblod, ärvda overaller, krossat porslin, tandagnisslan, diarré, tentaångest, kastanjer, lingonsylt, disk, disk, mögligt bröd, råttor, obäddade sängar, smulor, osorterade sopor, tvätt, tvätt, tvätt osv.

lördag 16 oktober 2010

Grattis Norrtälje?

Första gången man stöter på någonting man inte tidigare kommit i kontakt med så reagerar man, men efter ett ganska kort tag så vänjer man sig och tänker att allt är som det ska. Detta händer i högervridningens Sverige. Det har hänt i de borgerliga nordostkommunerna för länge sedan; i Täby där det inte finns någon kommunal barnomsorg, i Vaxholm där föräldrarna själva får ta med sig blöjor till sina barn när de vistas i barnomsorgen och även här i Norrtälje där vi accepterar att barnen betalar till en klasskassa i skolan för att kunna åka på utflykter. Kanske höjer någon på ögonbrynet första gången, men sen är det bara att tuta och köra och Sverige är ännu lite mer blått.
Jag tror att mycket av det som händer (som vi inte gillar) i skolan och förskolan kommer till på det här sättet, man slimmar, man gör tillfälliga lösningar som förändras till varaktiga lösningar och de protester som fanns i början växer bort till ett tyst missnöje som man inte riktigt kan sätta fingret på.
Det verkar som om vi nu vant oss vid att det finns tiggare på våra gator. För det finns väl ingenting annat man kan kalla den kvinna och de barn som turas om om att sitta utanför ICA och ta tre ackord på ett dragspel? I en någorlunda välmående liten småstad som Norrtälje är vi ju annars vana vid att gatumusikanter kommer från Frälsningsarmén, Pingstkyrkan eller kommunala musikskolan (möjligtvis spelar även någon lycksökare på gågatan här under semestermånaden). Nu går alla bara förbi kvinnan som envist ropar "hejhejhej" till alla som går in på ICA. Några småpengar brukar ligga på hennes sjal framför henne. Men vem som helst som tar en kopp kaffe på fiket bredvid eller stannar upp en stund hör att hon aldrig spelar någon melodi, hon bara fingrar fram några ljud som, om man stressar förbi, kan låta som ett kort stycke ur ett längre sammanhang. Det finns inget annat sammanhang än att den här kvinnan (och ibland ett barn) skrapar ihop pengar för att få livet att gå ihop. I dagens Norrtälje, I dagens Sverige. Jag vill inte vänja mig vid det.

torsdag 14 oktober 2010

Ibland tänker jag på Göran Persson

Jag brukar tänka på Göran Persson så fort det handlar om pengar i skolan. Visst var det väl han som såg till att skolan inte skulle ha aktiviteter eller annat som kostade extra pengar för barnen? Är det inte till och med förbjudet att ta ut avgifter för saker och ting i skola och förskola?
Det här har man anledning att tänka på ganska ofta. Många föräldrar vill gärna bidra för de vet att skolan har dåligt med pengar och de tycker att eleverna kanske borde få åka på en teater, skolresa, museibesök or whatever; att förskolan borde kunna köpa en kamera eller nya böcker. Det fungerar på olika sätt. Antingen kan skolan/förskolan anordna fika eller föreställningar för föräldrarna där de ombeds bidra med fikapengar (som kan vara av vilken valör som helst, dock minst....). Brukligt är också att man har en klasskassa och att man kanske sparar till en skolresa som genomförs på skoltid i åk 3, 6, 9 eller allihop. I många kommuner går man runt problemet att ta betalt för förbrukningsartiklar genom att helt enkelt kräva av föräldrarna att de tar med egna blöjor till barnet i förskolan. Någon skola hade fruktstund på eftermiddagen där de elever som "ville ha" frukt fick ta med pengar till detta. Jag har också betalt pengar för att stå i kö till en förskola där jag aldrig blev erbjuden plats. Inte fick jag pengarna tillbaka heller.
Man kan, och det gör nog de flesta skolor och förskolor, hävda att detta är möjligt om alla föräldrar på ett föräldrarmöte godkänner detta. Det håller jag inte med om. Och jag kan nog säga att det är nästan samma sak med godisdiskussionen för den delen. Ingen, inte ens jag, vill vara den som sitter och "förstör" för alla andra för att man tycker att detta är fel. Givetvis vill även jag att mina barn ska få göra utflykter i skolan, jag kan nog skramla ihop pengarna även om det svider, men alla kan inte det. Och. Och. Det är inte lagligt.
Dessutom har jag nu i en vecka irriterat mig på att jag fått veta att de barn som inte betalt in klasskassan står uppskrivna på tavlan i klassrummet så att ALLA som besöker klassrummet kan se. Men va f---n? Ska ni inte sätta dumstrut på fattiglappar och slarvmajor också??? Dottern försvarar systemet med att "fröken" måste komma ihåg vilka som inte har betalt så att de liksom inte slipper undan. "Fröken" ja, men inte hela j-la klassen!!!! Nej, det var så att jag ville strunta i att skicka med den där 50lappen per termin bara för att!!! Se hur länge min dotters namn skulle få stå kvar på tavlan och hon varje dag skulle vara tvungen att berätta varför hon inte hade pengarna med sig.
Men idag tänker jag inte hetsa upp mig bara över pengarna (för det har jag gjort förut och det kommer jag att återkomma till, inte minst vad det gäller att spara pengar till en skolresa redan i klass tre...). Nej, jag tänker återkomma till ett annat kärt ämne som nu visat sig bära iväg åt pepparsvängen.
Flera gånger har jag blivit upprörd över matsituationen i skolan, att barnen äter tidigt, att de har för kort tid på sig att äta, att de inte hinner ta mer och inte blir mätta mm. Detta gäller mitt barn som äter långsamt och mycket, jag är medveten om att de som äter lite och slänger i sig maten mycket väl hinner det på 15-20 min. Förra året klagade hon många gånger över att hon var hungrig och att hon inte hann äta mer för då fick hon ingen rast. I år har jag hittills inte hört detta, vilket antagligen beror på att hon lärt sig att slänga i sig maten, tänker jag... vilket lyft. Vilken kunskap. Vilken oerhört pedagogisk matlära för en ung flicka.
Men.
Nu har det visat sig att på tisdagar när klassen har bad, måste alla äta lite fortare ändå för att hinna gå till badhuset. Detta har varit omöjligt för min dotter och jag har nu fått veta att hon vid flera tillfällen blivit kallad för "matvrak" av vuxna samt hotats med att inte få följa med till badhuset flera gånger (Ja, det rör sig både om henne och en kompis till henne, så jag förstår att det kan vara pladdrigt och tramsigt och att man inte tycker att de skyndar sig tillräckligt och ska få nån typ av straff för att de inte passar tiden, men det är väl ändå elevens rätt till undervisning som ska gälla? Och elevens rätt till tillfredsställande rast och vila mellan undervisningspassen?).
Jag vet inte var jag ska börja; att kalla en ung flicka (som vid åtta års ålder anser sig själv tjock) för matvrak när hon äter skolmat??? Undrar om man även säger så till pojkar som äter bra. Att hota barn med att inte få delta i aktiviteter som ingår i skolans undervisning? Som straff för att man inte äter tillräckligt snabbt och klarar av att offra sin rast för att hinna med undervisningen? Är hotet värst om det verkställs eller om det enbart används som ett hot? Här är jag vilse, vad gäller egentligen vad beträffar bestraffningar i skolan? Trots att min dotter grät när hon kom hem idag så försvarar hon skolans metoder och skuldbelägger sig själv. Förra veckan läste de om barns rättigheter, ja det låter fint på pappret. Hur vore det om man började med vilka rättigheter barn har i sin skolgång? Jag är inte nöjd. Inte ett j-la dugg nöjd. Ingen skola i världen ska få göra min dotter till en liten mus som tror att det är hon som är fel.

onsdag 13 oktober 2010

Vilken jävla kulturelit!

Askungen har varit på bal. Stängt dörren om råttorna, tagit sista matpengarna och lämnat barnen till moster. Askungen behövde politisk rock`n roll att stärka själen.
Nu hade Askungen inte varit på bal på väldigt länge, men på något vis hade hon väntat sig att möta gamla vänner, lite äldre, lite gråare, men med punksjälen i obruten förpackning.
Men hade jag kommit rätt? Utanför skolan var tyst och mörkt. I aulan satt människor i rader, fluktade runt; en kassörska från ICA, en avdelningschef på soc, en psykolog och en gammal arbetskamrat från mitt första dagisvik för 25 år sen. Och, om man uttrycker det så, så är jag absolut inte äldst på tillställningen. Och det mest olydiga publiken tar sig till under föreställningen är att de sitter ner hela tiden trots att arrangören innan upplyst om att det är en rock´n rollkonsert och att det finns ett stort tomt golv med anledning av att man bör flytta sig närmare bandet och stå upp.
Det spelar ingen roll hur mycket Stefan Sundström fläskar på om folkpartister och moderater och Björklund och "Grattis till finbulvintern som startade den 19 september Sverige". Där satt den välvårdade publiken och klappade händerna. Skiljde sig inte nämnvärt från körkonserten på Rodenkyrkan som jag bevistade för någon månad sen. Det kanske t o m var samma publik, ta mig f-n. Det kanske bara finns en publik som har råd att gå på konserter i Norrtälje? Och det är psykologer, socionomer, lärare och en och annan snabbköpskassörska på gränsen till pensionsåldern...
Hur som helst så stod jag inte ut med att sitta på en stol och finklappa mellan låtarna. Jag har väl inte sumpat matpengarna på att sitta som i en biosalong utan popcorn? Efter ungefär halva konserten gick jag fram och dansade på golvet, lite grand i kanten, modigare än så kände jag mig inte. Någon enstaka reste sig ur sin stol och dansade lite på plats under extranumren, annars var det bara jag. Har jag blivit gammal? Har Stefan Sundström blivit gammal? Har vi flyttat från en ockupationskåk till finrummet? Ska det vara så här nu?
Vilken upplevelse. Märkligt. Inte alls som första gången jag hörde Stefan vid Handens pendeltågsstation i slutet av åttiotalet. Nittonhundraåttiotalet alltså... Men då verkade publiken och artisten vara överens om budskapet (jo, jag tror han sjöng om Olof Palme då med, men det var en annan låt). Nu vet jag inte om publiken bara tyckte att detta var ett pittoreskt inslag i vardagen.

Så mycket man inte tänker på

Det är så mycket vi tar för givet, vi som bor i den rika delen av världen, vi som är uppvuxna i det Sverige som präglades av allas möjligheter och trygghet. I Sverige skulle ingen vara fattig, ingen sjuk skulle bli utan vård, alla skulle få utbildning och ingen skulle behöva gå utan jobb under längre tid (och blev det så skulle man ändå ha sin inkomst tryggad). System byggdes upp för att ta hand om befolkningen. De styrande insåg att ett land aldrig mår bättre än sin svagaste invånare.
Idag hörde jag på radion att det ska bli dubbelt så dyrt att studera i Storbritannien. Här träffar jag ibland människor som tycker det är helt otänkbart att ta lån för att studera. Gillar en liknelse som min partikamrat Amineh Kakabaveh drog när hon var här i Norrtälje sist: När hon kom till Sverige valde hon att ta lån och utbilda sig. En släkting till henne tog istället 400 000 i lån för att köpa en ny fin bil. Nu, tjugo år senare, finns ingenting kvar av bilen, men utbildningen har givit Amineh möjligheter till arbete och försörjning. Det är ett bra exempel tycker jag. Många har inga som helst problem med att ta lån till hus, bil, båt, krediter på kläder och dagligvaror, men när det kommer till att investera i sin egen kunskap tar det stopp.
Ändå är utbildning i Sverige gratis!!!
Tänk om vi skulle betala för utbildningen också, då skulle enbart välbeställda människor kunna utbilda sig. Eller oerhört målmedvetna. På Kuba har man inte mycket resurser p g a en handelsblockad som lamslagit ekonomin i decennier. De ynka resurser man dock har har man satsat på utbildning och hälso/sjukvård till alla. Därutav har man, trots att man är ett fattigt land bland andra i Latinamerika, en utbildningsnivå och nivå på sjukvården som kan mäta sig med många betydligt rikare länder i västvärlden.
Fördelning av resurser. Vilket samhälle vill vi ha? Vi tar så mycket för givet, men ingen vet var högerpolitiken för oss i framtiden. Vi måste avslöja högerspökena som styr vår verklighet och ta tillbaka makten över samhället.

tisdag 12 oktober 2010

Hösten

Jag minns ett radioprogram jag hörde för några år sedan. Ett vanligt program där ett gäng programledare satt och tjattrade och så fick människor ringa in och säga hur de såg på saken. Just den gången pratade de om hösten och hur skööönt det var med höst, hur lugnt det blev när alla aktiviteter försvann, när man bara kunde ta det lugnt och navelskåda. Jag ifrågasatte redan då hur deras liv såg ut. Det verkade som om sommaren vara busy busy, men när hösten kom la sig lugnet. För mig är det till stor del tvärtom.
Sommaren på landet, livet lunkar i sin egen takt, även om man tycker sig ha bråttom och stressar iväg till stranden eller med att klippa gräset. Hösten innebär föräldrarmöten på förskolan, på skolan, på fotbollsträningen, på jobbet. Fotboll och simning och träning flera gånger i veckan. Skolan, läxor, möten. Avgifter som ska betalas. Ebb i kassan efter sommaren. Barnen blir sjuka när de träffar andra barn, vab, komma efter på jobbet. Nej, hösten är inte en lugn och skön tid för eftertanke. Det är en ganska hektisk tid då det samtidigt blir mörkare och orken tryter.
Igår pratade de på radion om Björklunds trots mot Skolverket. Hur han trots expertisens råd ändå väljer att ge Kristendomen en särställning i skolundervisningen. När utvecklingen borde gå åt precis andra hållet. Det är lite tungt när man utbildar sig till lärare å ena sidan - å andra sidan ser hur lite ledande politiker bryr sig om vad utbildade människor, forskare och experter anser om skolan och förskolan. Tänker för tillfället inte kommentera religionsfrågan mer, men jag återkommer säkert.

torsdag 30 september 2010

Det är inte så enkelt

Fortfarande hänger diskussionerna om Sverigedemokraternas intåg i riksdag och flera fullmäktigeförsamlingar kvar i luften. Hur? Hur? Hur? undrar människor. Och mycket handlar om invandring, om integrationspolitik, hur vi inte "tagit debatten", hur vi inte vågar diskutera "problemen". Det blir nästan lite löjligt faktiskt.
Jag skrev häromdagen om hur vårt medvetet delade klassamhälle skapat behovet av Sverigedemokraterna, av blankrösterna och av soffliggarna. Redan innan valet skrev jag om de som troligtvis röstade på Sverigedemokraterna. Det är inga rasister, de allra flesta i väljarbasen är inga rasister i alla fall. Det är bara människor som känner sig svikna av det här samhället, som känner att de inte passar in, att de motarbetas och inte har något stöd i de institutioner vi skapat för att ge människor stöd. De som har röstat är de som ändå bär på en vrede. Andra stannade hemma.
I vår kommun kan man konstatera att mellan 15-30% av väljarna stannade hemma, de utnyttjade inte sin rättighet att påverka hur samhället ska formas i framtiden. Förmodligen har de ingen tilltro till att systemet ska ge dem inflytande. På vissa håll i kommunen var valdeltagandet under 70% samtidigt som SD låg på närmare 10%. Det andas inte framtidshopp precis. Det är inte bara politiken som helhet som misslyckats i dessa områden, det är framför allt arbetarrörelsen som misslyckats med att mobilisera missnöjet med den förda borgerliga politiken som placerat dessa vanmäktiga människor i en situation som de inte finner någon väg ut ur. Det är den borgerliga politiken som stängt dörrarna, men det är arbetarrörelsen som misslyckats med att visa hur man öppnar dem igen. Hur man kliver in. Hur man utnyttjar sin röst och blir delaktig i sitt liv. Det är den stora utmaningen. Nu har vi fyra år på oss.

måndag 27 september 2010

Tillgängligheten i politiken

Ledaren i Norrtelje tidning berör idag ett mycket viktigt område och kommer för en gångs skull fram till samma slutsats som jag själv; Ju fler politiker desto bättre. Och det är ju inte bara det att färre politiker leder till mer tjänstemannastyre och att de politiker som finns har svårare att hinna sätta sig in i alla ärenden. Det är ju också så att färre personer representerar oss alla, färre medborgare kommer att kunna säga att de känner en förtroendevald.

Detta är illa. Min tes är att alla bör känna en förtroendevald. Det skulle öka respekten och tilltron till politiken och vad politiken kan användas till. Med fler politiker menar vi ju inte att det skulle bli fler ärenden som politiker lade sig i eller att fler beslut skulle flyttas från det s k köksbordet till politisk nivå, utan att helt enkelt fler har insyn i och möjlighet att påverka de beslut som faktiskt tas. Fler som kan upptäcka brister och påtala svagheter i besluten, fler som kan vittna om vad människor utanför de politiska församlingarna pratar om och undrar över.

Vi kan inte bara vara besvikna och uppgivna över valresultatet och den bristande tilltron till politikens möjligheter och demokratins förträfflighet. Vi måste bidra till att göra politiken mer tillgänglig. Människor måste få möjlighet att känna sina politiker och beredas insyn och påverkan från många olika håll.

söndag 26 september 2010

Vägskäl

Efter varje misslyckat val står vi vid ett vägskäl. Valde vi rätt inriktning? Vad kan vi förändra? Vad bör vi definitivt inte förändra?
Jo då, jag funderar, jag har inte slutat blogga för att valet är över. Har bara försökt komma ikapp med studier, tvätt, städning och så har barnen varit sjuka, råttorna har invaderat och allehanda andra saker som faktiskt pågår hela tiden, även under en valrörelse.
Borgerlig media är på hugget för att förklara för Socialdemokraterna vad som gick snett i valrörelsen. Innan valet har de ju varit ivriga påhejare av "stoppaMonakampanjen" och nu fortsätter de med att försöka låta övertygande i sina analyser om att S samarbetat för långt åt vänster. Deras syfte är förstås att i så många spaltmeter som det behövs uttrycka detta tills de fått svenska folket och Socialdemokraterna själva med på detta som en sanning. Med hjälp av att då och då slänga in ordet kommunism eller extremism hoppas man nu på att få det rödgröna samarbetet på fall.
Tyvärr blir jag inte förvånad om de lyckas. Socialdemokratin befinner sig i en kris och söker varje halmstrå att skylla på någon annan, hänga sig kvar, vara till lags. Ett stort parti med många förtroendeposter har så mycket att förlora.
Jag tycker det är fel att skylla det rödgröna nederlaget på partiledarna eller samarbetet. Den rödgröna ledningskvartetten växte sig starkare och starkare ju längre valröresen led. Tyvärr hann vi inte i mål. Jag tror faktiskt att med ett par veckors valrörelse till så hade möjligheten att vi idag haft en rödgrön regering varit betydligt större.
Att i nuläget falla borgerlig media på läppen och splittra samarbetet tycker jag vore förödande. Sverige behöver ett starkt rödgrönt alternativ och i händelse av nyval innan mandatperiodens slut måste detta alternativ fortsätta att bli samspelta och inte fladdra ut, försvagas och skänka Alliansen långvarig makt.

måndag 20 september 2010

visst är det bittert

Visst är det bittert att se valresultatet. Sverige och Norrtälje kommun har kraftigt vridits åt höger, bort från solidaritet, gemenskap och medmänsklighet mot egoism och kamp för egen överlevnad. Jag hade hoppats att vi i ett land med så hög utbildningsnivå skulle lämna syndabockspolitiken och roffaåtsig-mentaliteten, men jag hade fel.
Och nu märks det verkligen att samhället är delat. Jag rör mig rätt flitigt runt bland människor och pratar med grannar, klasskamrater, arbetskamrater, släktingar, andra politiskt engagerade, men... jag har inte uppfattat dessa starka högervindar. Jag har uppfattat att människor från olika politiska läger och olika samhällsställningar är heligt trötta på moderatledningen i kommunen, att människor är upprörda över sjukförsäkringssystemet, det sätt skolan hanterats och att det inte finns några bostäder för ungdomar. Jag tycker att jag har fått ett otroligt gensvar på vår politik i alla kretsar jag rört mig, folk har tröttnat på borgarstyret helt enkelt. Idag hände samma sak, överallt i cafeterian på skolan pratades det om vilken katastrof detta val är. Och jag inser att jag inte har en aning om var dessa 33% moderater befinner sig någonstans. Jo visst, jag träffar väl en och annan, aktiv, i mitt politiska ärende, men var finns de andra? Det jag lagt märke till under de debatter som varit under valrörelsen är att det enda parti som sticker ut i den här kommunen är (nu har ju inte Sverigedemokraterna varit med på debatterna) Moderaterna. Själv har jag inte tyckt att det har varit till deras fördel och jag har inte heller uppfattat att publiken tyckt det. Men, deras meningsfränder finns uppenbareligen någonstans.
I Hysingsvik. Konstaterar att vi endast har 1,7% av rösterna i Hysingsvik, rena rama Täbysiffrorna. Ändå håller jag alltid 50 när jag åker genom samhället. Varför tycker de inte om mig?
Såväl företrädare för Centern, Kristdemokraterna och Moderaterna har nu jämfört oss vänsterpartister med Sverigedemokraterna och kallar oss för ett extremistparti. Det är skrämmande. Vi har ju t ex aldrig anklagat Kristdemokraterna för detta trots att det kanske vore mer passande. Detta är väl bara ännu ett led i högervridningen av Sverige, nu ska hederlig gammal socialism med allas lika värde, gemensamma trygghetslösningar och solidaritet fasas ut som extremism i Sverige. Verkligen skrämmande.
Skolvalet på kommunens största gymnasieskola visade på höga siffror för Sverigedemokraterna. Det visade också på att endast drygt hälften av eleverna deltog i valet. Är det månne dags att kommunen river upp sitt beslut att inte låta de politiska partierna verka på skolorna? Har förbud för politikerbesök i skolan (som infördes för att slippa Sverigedemokraterna) uppnått de mål man hade tänkt? Samhällskunskap i skolan borde innehålla mycket mer om vår demokrati och de politiska partierna. Om ungdomsförbunden inte kan verka, värva och annonsera på skolorna, hur ska de då driva sin verksamhet? Medelmsskap och engagemang i ett politiskt ungdomsförbund borde ge pluspoäng i samhällskunskapsbetyget. Inte konstigt att partierna tappar medlemmar och protester tar sig uttryck i att missnöjespartier kommer in i de beslutande församlingarna. Demokrati är ingenting evigt, den måste ständigt återerövras.
Valrörelsen för 2014 års val börjar nu. Trots knappa resurser hoppas vi kunna mobilisera och styra om Sverige och Norrtälje kommun mot ett varmare samhälle.

fredag 17 september 2010

det ska inte finnas några skolor att välja bort

"Eleverna väljer bort de dåliga skolorna och väljer de bra skolorna och då förbättras meritvärdena på de bra skolorna och de dåliga skolorna försvinner." Så beskriver det moderata kommunalrådet Kjell Jansson det fria skolvalet. Men tänk om det vore så enkelt!
Det fria skolvalet är i själva verket inte så fritt. Det handlar inte bara om attm an måste vara om sig och kring sig och ställa sina barn i skolkö redan på BB, det handlar också om de praktiska möjligheter man har att göra ett val. Hur ska den som bor i Hallstavik och jobbar på bruket kunna välja Freinetskolan i Norrtälje för sina barn? Vem ska se till att barnen kommer dit och hem? Hur ska jag som pendlar och börjar arbeta klockan halv åtta på annan ort (ca 45 minuter bort i bra väglag och ljus) kunna köra mitt barn till den skola som inte ligger närmast? Var är vår valfrihet???
Nej, Kjell Jansson, det ska inte finnas bra och dåliga skolor att välja mellan när inte alla kan välja. Alla ska vara trygga med att den skola deras barn börjar på är en BRA skola, där barnet kommer att kunna tillgodogöra sig de kunskaper han/hon har rätt till. Blir det problem ska resurser sättas in, oavsett vilken skola barnet går på.
Det är en märklig människosyn att överhuvudtaget tycka att det ska finnas skolor att välja bort i systemet. Vad händer med barnen som inte kan välja, väljer vi bort dem också?

torsdag 16 september 2010

BB-bluffen bekräftad

Under debatt på www.tvrr.se fick jag chansen att ställa frågan om Tiohundra Bb till Centerns representant och fick svaret att det är en idé som några medlemmar driver, men som inte är förankrad i partiet. Även Folkpartiets representant vittnade om att detta inte var genomförbart. Det vill säga; det är bara valfläsk!

onsdag 15 september 2010

Ett ödesval som inte bör gå någon förbi

Det finns många som säger sig inte vara intresserade av politik. Och just nu i valtider är de heligt trötta på politiker som lovar runt och håller tunt. När det kommer till kritan så kommer vi i alla fall alltid någon gång i livet i situationer där vi har åsikter om hur samhället fungerar, borde fungera eller inte fungerar. Så länge det fungerar bra, vi är friska och har jobb så kanske vi inte funderar så mycket. Och när alla partier fläskar på och säger sig vilja ungefär samma sak före valet så känns det tämligen ointressant. Det är då det börjar krävas lite av oss som medborgare för att vi ska kunna se skillnaderna.
Just det här valet känns som ett ödesval för Sverige. (Och nu länkar jag till riktigt bra bloggar och artiklar om detta, läs!) Alliansen har under sin tid vid makten gjort förändringar som ändrar samhället i grunden; försämringar av sjukersättningar och arbetslöshetsersättningar, försäljningar och privatiseringar av välfärd är politik som ökar klyftor mellan medborgare och som har fått oss att tro att valet handlar om hur mycket vi får i vår egen privata plånbok. Och det är inte heller konstigt eftersom vi i Alliansens Sverige i mycket större utsträckning själva förväntas köpa oss vård, försäkringar, städning och annat som vi behöver för att klara vår vardag. Ju längre Alliansen tillåts sitta vid makten och rasera vår välfärd, desto mer kommer vi att tro att det är så här det är, det är ristat i sten.
Och när jag hör att människor förvirrat säger att alla partier vill ju samma sak, då förstår ja det, men blir samtidigt rosenrasande på partier som Centern och Folkpartiet som sitter vid makten (och särskilt här i kommun och landsting menar jag nu). Centern vill ha närproducerat mat, men man sitter i en majoritet som precis i skrivande stund gör en upphandling av matlådor till äldre på exakt samma upphandlingsunderlag som förra gången och det gav kylda lådor från Sala (som samma Centern menar är osmakliga). Avtalet kommer att ge våra äldre osmaklig mat i tre år till. De som sen lever får si.... Centern missar inte ett tillfälle att tala om att de vill rädda Norrtälje sjukhus akutmottagning. Trots att ingen vill lägga ner den. Centern lyfter åter i valrörelsen en fiktion om ett Tiohundra BB. De har suttit i majoritet i 4 år och inte en enda gång sen förra valrörelsen har vi hört någonting om en utredning kring möjligheterna att öppna ett Tiohundra BB. Men nu, mitt i babyboom och med det faktum att vårdvalet gjort att det blivit trångt på Danderyds BB, så lyfter man igen frågan. En utredning skulle snabbt ge svaret att 500 förlossningar per år (om alla väljer att föda i Norrtälje) inte ger underlag för att hålla en förlossningsavdelning med hög kompetens och intilliggande neonatalavdelning. Ett förlossningsteam har ingen möjlighet att upprätthålla en kompetens på ca 1,5 barn per dygn. Se istället till att skapa fler förslossningsplatser i länet, ge norrtäljeborna förlossningsgaranti vid Danderyds sjukhus med hjälp av närhetsprincipen, överväg ultraljudsundersökningar i Norrtälje, förstärk barnmorskeverksamheten (som kan ta många av de oroliga föräldrar som åker till BB i förtid, något som ca 75% av alla gravida gör, nästan alltid i onödan). Tiohundra BB var det värsta valfläsket förra valrörelsen och det är det nu också, i paritet med "Rädda Norrtälje sjukhus". Centerpartiet gör skillnad, heter det i annonserna, men det har vi ju inte sett något av. Moderat politik är det som förs i Norrtälje kommun och Stockholms läns landsting.
Folkpartiet i sin tur gnabbas med Moderaterna i frågan om bostadsbyggande. Även skolan är ett område där Folkpartiet lanserar många idéer om förbättring. Men vad gör ni då? När ni sitter i majoritet? Signifikant för alla små borgerliga partier i kommunen är att de hävdar att de är så små och att om fler röstade på dem skulle det se annorlunda ut. Jag kan ha viss förståelse för detta, men ni är ju tre små partier somverkar vara tämligen överens i flera frågor . Ändå märks ni inte alls (åtminstone ingenting av det ni går ut med inför valet). Men man kanske inte förstår orsak och verkan. T o m moderata kommunalrådet, envåldshärskaren Kjell Jansson säger att han ska KRÄVA en förbättring av skolan. Kräva av vem Kjell? Det är ju du som bestämmer.
Vad vill jag säga? Vill jag bara kasta skit och tramsa? Nej, jag tycker det är beklagligt att partierna i kommunen säger att de vill samma saker i valrörelsen. Det är populistiskt av de borgerliga småpartierna att inte stå för den politik de sitter med och driver utan istället hänge sig åt att säga det man tror att folk vill höra.
Det finns en grundtanke bakom den dubbelröda oppositionens förslag för framtiden och det gör att våra förslag och paroller är förankrade i tanken om ett annat, mer solidariskt samhälle där ALLA ska med på riktigt (och inte bara som en stulen slogan på folkpartiets valaffischer).

tisdag 14 september 2010

gruppledardebatt i TVsoffor

Efter en lååååååång dag med kemilektioner skyndade jag hem och stekte blodpudding till barnen och hällde i mig själv en sistaminutenyoghurt. Nu skulle det bli inspelning av gruppledardebatt för webTV.
I den långa soffan satt den borgerliga majoriteten (som i Norrtälje inte kallas allians), tre män och en kvinna i ganska grå kläder. I den korta soffan satt dubbelröda Socialdemokraterna och Vänsterpartiet samt RAKTFRAM-Miljöpartiet, tre kvinnor i svart och rött.
Debatten handlade om skolan, vården, tiohundra och sjukhuset, bostäder, hamnen, jobben och vilken konstellation av partier som kommer att styra kommunen efter valdagen. Den kommer att finnas att titta på hel eller i delar här fr o m onsdag den 15 september. Redan nu kan ni gå in där och se en snutt varför just ni ska rösta på just mig. Eller, ni kan kryssa vem ni vill på vår lista till kommunvalet, det spelar ingen roll. Men till landstingsvalet får ni gärna kryssa mig. Det är viktigt att Norrtälje är representerat i landstinget när det gäller framtiden för Tiohundra och sjukhuset. Åtminstone om Moderaterna får fortsätta leka. Det kan ni höra om ni lyssnar på den delen av debatten.
Det var två saker som jag hade velat få med, men som inte hanns. Det första var situationen på fritids som jag tycker är ohållbar. Barngrupperna är på tok för stora på många ställen. Det rör sig om ca 80 barn i en fritidsgrupp på 4 vuxna. Fritids är en del av skoldagen för många barn och den delen påverkar också barnens förmåga att lära och reflektera. Den delen av skoldagen måste kunna erbjuda lugn och ro, men också vuxna som ser varje barn, hur de mår och om någonting är snett. Fritids bör också kunna ha möjlighet att hjälpa till med läxor.
Det andra handlade om kundvalet inom hemtjänst/hemsjukvård. Jag tycker att Hans Andersson (Fp) oemotsagd fick trassla in sig i turerna kring hur framtiden skulle se ut för många äldre som är beroende av hemtjänst/hemsjukvård och idag är oroliga p g a Roslagshälsans konkurs och Tiohundrabolagets uppsägning av avtal. Det visar tydligt att man istället för att lägga resurser på att ta fram system och företag för att erbjuda skenbar valfrihet (i flera omgångar t o m, och nu måste man även arbeta med upphandling för de områden som är uppsagda) så kunde resurserna ha lagts till hemtjänsten/hemsjukvården inom Tiohundra, förbättrat ersättningen och den verkliga valfriheten; vad den äldre vill ha hjälp MED. Jag tycker att det man gjort är enbart lek med skattepengar och att lura de äldre att de vill och får välja vilket företag som ska sköta hemtjänsten, kalla det att myndigförklara de äldre, medan de fortfarande serveras blaskig, grå mat i plastlådor från Sala. Detta är man inte beredd att ändra på förrän kanske om tre år...
Slutligen, vad händer efter valdagen? Som jag sa i debatten så gäller de opinionsundersökningar vi läser om i media inte för kommunvalet i Norrtälje, det kan få en helt annan utgång. Och lyssnar man runt på folk man träffar så känns det som om det kan skilja sig en hel del från riket. Men inte ens för riket så är opinionssiffrorna huggna i sten. Det finns fortfarande gott hopp om en rödgrön seger och ett mer solidariskt samhälle med människor av kött och blod och inte robotar som blir friska enbart av tidsfaktor och effektiviseringskrav.

måndag 13 september 2010

Nu är det nog!

Och jag hoppas att många många Norrtäljebor läser detta inlägg och tänker sig för ett par tre gånger innan de går till valurnan på söndag.
http://norrteljetidning.se/lasarnytt/bloggar/morfargunnar/1.816812-morfar-gunnar?blogPostAction=view_post&postingId=19.383267

Ett vallöfte från samtliga partier

Första dagen i sista veckan innan valet. Första debatten av fyra för min del den här veckan och det var vi själva som stod för arrangemanget. Det har knorrat till i magen ett par gånger inför detta och första gången var väl i fredags då det visade sig att lokalen var dubbelbokad. Det ordnade ABFs Ulrika Falk som tur var på ett bra sätt, men idag var det dags igen; kl 16.45 visade det sig att vår moderator Michael Blum satt fast som nämndeman i Uppsala och inte skulle hinna till debatten. Pust pust. Som tur var ordnade det sig igen och vår egen Håkan Jörnehed tog på sig rollen som moderator eftersom han kände att han kom utifrån och inte var så insatt i Norrtäljes hälso/sjukvårdspolitik.
Som vanligt började debatten med "hotet mot akutmottagningen". Centern deklarerade att deras viktigaste landstingsfråga var att behålla akuten öppen dygnet runt, året om. Sen deklarerade partierna i tur och ordning att de alla ville samma sak (det var bara KD som inte var närvarande). M a o finns nu ett vallöfte från samtliga partier (nästan) att akutmottagningen på Norrtälje sjukhus ska vara kvar, året om, dygnet runt.
I övrigt diskuterades hemtjänsten/hemsjukvården, kundvalet, matlådorna, daglig verksamhet för psykiskt funktionshindrade, vårdvalet, skolhälsovården och till viss del Familjens hus. Uppenbart är att det finns samstämmighet i många frågor, åtminstone på läpparna. Det skulle vara intressant om någon gjorde en undersökning likt den Naturskyddsföreningen gjorde om partiernas miljöpolitik, där hänsyn togs både till vad man sa och vad man faktiskt gjorde. Den borgerliga majoriteten har all möjlighet att se till att maten till de äldre förbättras nu på en gång. De kan också förstärka skolhälsovården. De skulle redan kunna ha gjort det . Om det varit en prioriterad fråga för dem.
Nu hoppas vi att alla partier på den bandade debatten på www.norrteljetidning.se imorgon kan bekräfta sina löften angående akutmottagningen så vi kan lyfta ur den frågan ur valrörelsen.

söndag 12 september 2010

Det finns rötägg överallt

Men allra flest verkar det finnas inom Attendo Care, kan man konstatera efter att ha sett Agenda om en psykiskt funktionshindrad kvinna som frös ihjäl under Attendo Cares omsorg. "Det här är de frågor som valet borde handla om", sa Ylva Johansson (S) så bra. Och "vad spelar ett par hundralappar mer eller mindre i din eller min plånbok för roll?"


Hon har helt rätt. Media har vridit valdebatten till någonting som ska handla om vilket valresultat vi tjänar mest privatekonomiskt på. När det borde handla om vår människosyn, vår syn på samhället och dess utveckling. Våra visioner om en bättre värld. Eller så säger folk; "jag är inte insatt, men jag vill ha bra miljö, så jag röstar på miljöpartiet." Och om vi istället hette "skolpartiet" så skulle automatiskt alla som ville ha en bättre skola rösta på oss. Eller för den som är insatt, så är Vänsterpartiet bäst i Naturskyddsföreningens miljöranking.


Sen finns det enskilda personer inom alla partier som inte alltid lyser med sin solsida. Sånt som hamnar i media. Och som får människor att ta ställning för eller emot hela partiet. När det gäller Göran Hägglund som drar Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna över samma kam var det en person som bestämde sig för att inte rösta blått och det var väl klokt? Flera personer (?) säger sig efter Jan Emanuels val av skyltar till sin personvalskampanj inte kunna tänka sig att rösta på Socialdemokraterna mer. Det tycker jag är lite märkligt; byter man ideologi för att en person i ett stort parti gjort någonting man ogillar? Vad är då framtidsvisionen? Och hur många Moderata ministrar var det inte som fick sluta innan de börjat ens en gång p g a oegentligheter efter valet 2006? Så är det ju skillnad när Jan Björklund talar om burkaförbud och betyg på skolk, för det är någonting han menar och som han kommer att driva, än när Lars Ohly talar om att han och hans fru använde bröstpump för att kunna dela på föräldrarledigheten på sjuttiotalet. Det är ju inte en fråga som partiet kommer att driva; att alla ska använda bröstpump.


Hur som helst så tycker jag att det är väldigt lustigt att det blivit en sån stark reaktion på detta. Själv har jag ammat mina två äldsta barn 23 respektive 10 månader. Min yngsta dotter är nu snart 8 månader och jag ska tala om att det redan nu börjar tittas snett på just amningen. Okej, jag har förstått att den del tycker att man ska sköta den saken hemma i lugn och ro. Sen är det ju, som jag bloggade om igår, en del som tycker att man ska lämna barnen hemma. Och då kanske en bröstpump kan komma väl till pass. Men samhället är väldigt stramt inställda till amning. Många säger; "Men så bekvämt att alltid ha maten med sig.", men det innehåller inte hela sanningen. För det är inte alltid så bekvämt att amma. Hade det varit det hade vi ammat längre, det är jag övertygad om. Många barn ammas (enligt statistiken) inte alls vid sju månaders ålder trots att rekommendationerna är helamning till sex månader. Den som ammar längre än sex månader kommer att få vänja sig med folks blickar och kommentarer. Det är nog en av anledningarna till att många slutar tidigare, men det finns givetvis fler.


Om jag fortsätter med personfixeringen vid valet så är väl den starkaste att många säger sig inte gilla Mona Sahlin. Jag undrar om man som övertygad Socialdemokrat på fullaste allvar kan mena att man hellre röstar fram en moderat statsminister p g a att man ogillar en partiledare? En person? Och det är väl inte det hon säger man ogillar vad jag förstår, utan hur hon ser ut, hur hon pratar, hur hon småler. Otroligt! Fredrik Reinfeldt var jätteful under partiledarduellen som visades i SvT1 ikväll. Varje gång Mona pratade stod han och blängde på henne som om hon var dum i huvudet, läskig härskarteknik. Jag känner hur osäker jag skulle ha blivit på mig själv om jag hade debatterat mot den minen. Tror jag ska anlägga en sån själv. Inför en vecka med debatt måndag, tisdag, torsdag och lördag. Har man den minen behöver man väl inte ens vara påläst?
Vad jag ville komma fram till som jag först glömde skriva: låt inte ett enstaka uttalande eller en enskild person vara det som avgör ditt val. Det handlar om helt olika samhällen som vi vill bygga. Det handlar om vår framtid. Det är ett ödesval. Välj inte efter ögonfärg eller leenden, välj inte efter din egen plånbok, välj med hjärta OCH hjärna ett samhälle som blir bättre för de flesta.

lördag 11 september 2010

Vi mår bara bra tack

Hemkommen från två debatter denna heta lördag i Norrtälje. Jag började vid skördemarknaden i Societetsparken där Studieförbundet Vuxenskolan ordnade debatt om lokalproducerad mat och förutsättningarna för de små jordbruken. Jag tyckte det var en ganska bra debatt även om det tog lång tid innan man fick ordet när man vinkade. Även om det kändes som om det var lättare för vissa att få ordet liksom.
Det kändes att det fanns vissa skilnader partierna emellan och det var skönt. Visserligen var det Centern och Folkpartiet (vilkas båda representanter var bönder samt att det är de två partierna som är medlemmar i studieförbundet) som drog applåderna, men jag tycker ändå att det var jag och Socialdemokraternas representant Tove Engvall som hade de klart bästa, tydligaste och visionäraste inläggen.
Det handlar om att jordbruken ska kunna finnas kvar, att bönderna ska kunna överleva, göra nysatsningar. Det handlar om att hålla landskapen öppna. Det handlar om att kunna servera närproducerad mat till våra barn och äldre, på våra offentliga inrättningar, men även på våra restauranter. Det handlar om att minska miljöstörande transporter och det handlar om en turistattraktion och även annan attraktionskraft och marknadsföring för vår kommun.
Folkpartiet och Moderaterna deklarerade väl klarast att de inte vill att politiken ska lägga sig i detta. Men då så, vad gjorde ni där?
Socialdemokraterna och Vänsterpartiet sa tydligt att politiken kan och ska styra mot de visioner vi har för det framtida samhället. Vi har verktygen. Gör vi fel ska de som har kunskapen protestera. Även Miljöpartiets Ingrid Landin tyckte att vi politiker måste utmana de regelverk som finns för att nå den vision vi har. Kommunen måste visa tydligt vilken verksamhet vi välkomnar och genom att arbeta om upphandlingsunderlagen för mat till barn och äldre säkra efterfrågan på lokala livsmedel.
Jag sprang vidare till vårddebatten på Speakers Corner. Det handlade mycket om sjukhuset och maten till de äldre. Även här märktes tydliga skillnader mellan partierna. Medan Socialdemokraternas Håkan Jonsson och undertecknad konstaterade att det största hotet mot akutmottagningen på Norrtälje sjukhus var en utförsäljning/privatisering av sjukhuset eller delar av sjukhuset, verkade de borgerliga partierna (Moderaterna ej representerade) inte tycka att det förelåg något hot mot sjukhuset. Mycket märkligt eftersom det är Centern och Folkpartiet som i sina annonser talar om att de vill Rädda akutmottagningen på Norrtälje sjukhus. Hm.
Men det är två lustiga partier för i samma debatt sitter de och säger att de vill att de äldre ska få bättre mat trots att de för bara ett par veckor sedan gjorde en upphandling av kylda matlådor till äldre på exakt samma underlag som det gjordes för ett par år sedan. Inte förrän år 2013 känner den borgerliga majoriteten sig mogna för att göra en annorlunda upphandling av maten till våra äldre.
Hans Andersson från Folkpartiet, vilken jag nästan känner blev min främste motdebattant i båda debatterna, menade att vi måste myndighetsförklara de äldre och med det menade han att de äldre måste ha möjlighet att välja vilket företag som ska utföra deras hemtjänst/hemsjukvård. Känns lite löjligt när man genomfört ett kundval som lockat ett företag att utföra hemtjänst i ett distrikt av kommunen, fått ett befintligt företag att gå i konkurs och det egna bolaget att säga upp sitt avtal för hemtjänst/hemsjukvård i delar av kommunen.
Jag tycker att de äldre i stället ska kunna välja vad de vill ha utfört i hemmet, vilken mat de vill äta samtidigt som de garanteras en långsiktighet i sin hemtjänst/hemsjukvård genom att verksamheten samlas i det gemensamma bolaget, breddas och stärks och får tillräcklig ersättning för det den utför.
Vårddebatten kommer snart att finnas på www.tvrr.se.
Efter debatterna fick jag frågan om jag inte har någon barnvakt till mina barn. Svaret är väl att det till viss del är en fråga om prioriteringar. Jag prioriterar vid vilka tillfällen jag känner att det är nödvändigt att inte ha barnen med och när det funkar. Det är inte alltid det finns någon. Det är inte alltid det är praktiskt möjligt med barnen. De lider inte överdrivet mycket av att vara med, jag mutar dem med lite glass eller något och sen gör vi någonting kul tillsammans efteråt. De vet om det. Ofta finns det någon de känner igen på plats och det tycker de är roligt. Visst kan man bli vassare och mer på hugget om man bara har sig själv att ta reda på, så jag tycker nog bara att ni politiska motståndare ska tacka och ta emot så länge de är med, snart bits jag på riktigt.

Jag har hittat det!!!!

Jag har hittat hotet mot akutsjukhusen. Och det var som jag misstänkte. Moderaterna vill sälja dem, låta ännu mer av våra skattepengar gå till vinst i stället för att utveckla vården. Danderyds sjukhus är ett av Stockholms läns landstings bästa sjukhus. Sälj inte karusellerna!

fredag 10 september 2010

Hur ska vi hjälpa dem som ser oss som sin fiende?

Jag trodde aldrig att jag skulle bli en Svensson, jag ville gärna, men jag trodde aldrig att jag skulle ta mig dit. Med lite eftertanke inser jag att jag ändå tagit mig en bra bit på väg mot ett Svenssonliv, not upperclass precis, men så väldigt långt från den allra sårbaraste människan.
Jag har ett jobb (javisst dålig lön), jag har en bostad (åtminstone ett tag till), jag har en bil (på avbetalning), jag lagar mat till mina barn varje dag, skjutsar dem till idrottsträningar, betalar mina räkningar (även om jag nästan jämt sparar någon till nästa månad för att ha pengar till mat). Men jag har förtroende för samhället och myndigheterna. Jag känner mig inte motarbetad eller jagad av polis, socialtjänst, förskolan eller skolan. Jag känner mig inte missförstådd av sjukvården eller orättvist behandlad av hyresvärden. Jag är så mycket Svensson att jag tror att Arbetsförmedlare och personal på Försäkringskassan gör sitt bästa för att hjälpa människor. Samtidigt som jag i grunden är övertygad om att dessa tjänstemän inte förstår de människor som de ska hjälpa, så är jag beredd att stötta det system som de arbetar i. Varför? Jag kan inte själv komma på något bättre.
Men jag vet att det måste finnas ett sätt, att människor inte hamnar utanför. Om vi vågade vara vi, om inte alla bara var jag, jag, jag. Det är jag som lyckas, det är jag som misslyckas. Det är mitt fel om mina föräldrar super, om min pappa går över gränsen sexuellt mot mig, om min lärare inte kan lära mig att räkna, om jag mår dåligt. Det är mitt fel. Så jag självmedicinerar. Med alkohol eller droger. Eller spel. Och jag gör ännu mer fel. Och jag sårar människor i min närhet. Och någon myndighet säger sig vilja hjälpa mig, men jag ser bara duktiga, lyckade människor som tycker att jag är en stackare, en som inte klarar av det de kan, en som inte är lika bra som de. Det visste de redan i förskolan. De förväntar sig ingenting av mig. Ett hopplöst fall.
I min värld är våld och svordomar ingenting som förvånar eller upprör. I min värld rör sig människor runt kriminaliteten så att vi själva inte längre vet var gränsen går. Eller har vi vetat det någongång? I min värld händer alltid saker som gör att jag inte orkar, trots att jag en liten stund trodde, att jag var på väg att ta tag i alltihop, i hela situationen, mitt liv.
Jag är så van att det finns två sorters människor, det finns jag och mina vänner, eller de som finns omkring mig, som är som jag, misslyckade, missförstådda, eländiga. Så finns det de som representerar det bättre folket, som vet både vad som är bäst för mig och för alla andra. Jag missar deras möten för jag förstår inte vad de säger. De har inte hjälpt mig, inte på alla dessa år har de en enda gång hjälpt mig. De finns i skolan, på soc, på arbetsförmedlingen, akassan, på kåken, inom psykiatrin, hos polisen. Och de vet så mycket bättre hur jag ska leva mitt liv. Men de fattar fan ingenting. Ingenting. Ingenting.
Som sagt, själv är jag en Svensson, jag tillhör DEM. Jag tillhör systemet, förlitar mig på det. Vi människor är samhället. Vi människor måste stötta varandra, stötta den som är svag, är utanför av någon anledning. Solidaritet måste bli ett ord på våra läppar. Och alla måste få en chans. Mötas av positiva förväntningar. Lära sig sina möjligheter att delta och påverka samhället. Känna sig som en del och inte en sjukdom. Det finns så många vackra ord i en valrörelse. För många betyder orden ingenting. Ett steg på vägen är ändå att rösta. Om ingen lyssnar på dig, du har i alla fall din röst. Om du känner dig förvirrad och tycker att alla ljuger, minns att det samhälle som skapat jag jag jag och mitt eget fel, är ett verk av Alliansen med Moderaterna i spetsen. Det är Kristdemokrater som tycker att vi ska lämna familjen i fred, det tycker inte vi; vi tycker att vi ska hjälpa och stötta människor och familjer för att undvika att fler hamnar utanför. För ett mänskligare, mer solidariskt samhälle där alla åtminstone ska kunna känna ett uns av hopp måste vi byta regering. Att rösta är en rättighet. Utnyttja den. Ta chansen att förändra samhället som gör dig förbannad och utanför. Det är inte för sen även om vi har in i h-e långt tillbaka.

torsdag 9 september 2010

vem vill vad? Vi vet vad vi vill.

Valrörelsen rullar på och jag tror aldrig jag varit med om en mer otydligt valrörelse, vem vill egentligen vad? Eller vill alla samma? Idag läser jag på sidan 3 i lokaltidningen att Folkpartiet vill bevara Norrtälje sjukhus. På sidan 5 läser jag att Centern vill trygga akutsjukhuset i Norrtälje. Jag har inte hört någonstans att någon skulle vara av någon annan uppfattning. Men idag när jag står vid valstugan på torget kommer en kvinna fram till mig och frågar om jag står fast vid min uppfattning att akutsjukhuset ska vara kvar i Norrtälje och när jag svarar JA så säger hon att hon ska rösta på mig, trots att hon aldrig röstat på Vänsterpartiet förr (och hon var inte typ 23).


Det är lika rörigt i alla frågor. Centerns annons radar upp ett antal punkter som allihop skulle kunna vara hämtade ur vårt program (bygg roslagsbanan till rimbo, fler cykelvägar, biogasbilar och bevara fraktstödet i skärgården). Ändå har ju just Centern klart och tydligt deklarerat att de inte kan tänka sig att samarbeta med något av de rödgröna partierna ens för att hålla SD kort, p g a just Vänsterpartiet som delar deras uppfattning i alla de punkter de vill profilera sig i annonsen med. Vad är egentligen politik? och vem tycker någonting annat i årets valrörelse i Norrtälje?


Alla partier är lika rörande överens om att någonting måste göras åt skolan. Det spelar ingen roll om man suttit 12 år vid makten, man lovar ändå förändring och förbättring om man åter får väljarnas förtroende. Norrtäljes skolor klättrar vid Lärarförbundets ranking i år tre platser; från 286 till 283 av 290. Nu vill alla partier ha fler lärare, dialog med lärare, föräldrar och elever samt en utbyggd elevhälsa. Jättebra. Det har visat sig att de kommuner som hamnat i topp i Lärarförbundets ranking har tre saker gemensamt; de har alla hög lärartäthet, hög andel utbildade lärare och en generös resurstilldelning till skolan. I de tre kategorierna ligger Norrtälje på plats 260,208 & 209, varav den första siffran är en försämring. I den här kommunen har man alltid fått höra att skolan kostar så mkt och man jämför med s k jämförbara kommuner. (Samma sak är det förresten inom hemtjänsten/hemsjukvården där det ju också visar sig att vi betalar för lite.)


Skolan har ett kompensatoriskt uppdrag och ska se till att de elever som inte har så mycket med sig hemifrån kompenseras för det i skolan. Alla barn har rätt till samma kunskaper. Det är skolans ansvar att alla barn kan ta till sig kunskaperna och komma ut ur skolan som delaktiga, demokratiska medborgare som känner sig kapabla att delta i samhället och vet hur de ska gå tillväga för att påverka. I vår kommun finns många elever från hem som kanske inte har så mycket studietradition och studievana. Det finns många elever som behöver kompenseras från skolans håll och det kräver mer resurser.


Ett problem är ju också antalet friskolor. Flera friskolor har den karaktären att de samlar på sig många barn till medvetna föräldrar som kan motivera och hjälpa sina barn hemma. Skolorna får samma elevpeng men ett mindre kompensatoriskt uppdrag, eleverna kostar m a o mindre. Kvar i de kommunala skolorna blir kanske de med föräldrar som inte orkat, förmått, klarat av att välja en annan skola eller som inte har möjlighet att skjutsa sitt barn, föräldrar som fortfarande litar på att det bästa möjliga erbjuds alla... Fler elever som kanske kräver ett större kompensatoriskt uppdrag, men med samma medföljande elevpeng. Samma resonemang som med gungor och karuseller som jag tidigare bloggat om.


Skolverkets rapport "Vad påverkar resultaten i den svenska grundskolan?" säger mycket tydligt att det som försämrat läget är: segregering, individualisering och ett misslyckande med det kompensatoriska uppdraget. Att det handlar om segregering och det fria skolvalet bekräftar också Stockholms utbildningsförvaltning och ett antal rektorer.
Nu ska vi lyssna på lärarna (säger alla partier). Nu ska vi ha dialog (säger alla partier). Nu ska vi förbättra resultaten (säger alla partier). Men vi dubbelröda(eftersom rödgrönt inte finns ännu i Norrtälje) säger att vi vill höja lärartätheten till 9 lärare per 100 elever. Vänsterpartiet vill att obehöriga lärare ska få utbildning, att det ska finnas en vikariepool som ser till att elever inte blir lämnade utan undervisning. Elever som lämnar skolan utan fullständiga betyg har inte misslyckats, det är skolan som har misslyckats. Det handlar om skolans ansvar för det kompensatoriska uppdraget. För att skolan ska kunna klara det uppdraget krävs i Norrtälje mer resurser. Det är vi dubbelröda medvetna om och därför kommer vi också att ge skolan mer resurser om vi får förtroendet att styra kommunen nästa mandatperiod.