Efter en helg med konferens, ridning, simning och farsdagsbesök känner man sig rätt mör när måndagen kommer. Och måndag tisdag är skoldagar, nu med matematik på schemat från 9.30-16.00. Jo, vi ska lära oss hur man lär barn matematik, och det låter ju bra i teorin. Halv fem kommer man hem och kastar i Storasyster en smörgås så att hon kan byta om och åka till fotbollsträningen. Medan hon är borta tittar jag i henner skolväska och finner att hon har tre läxor den här veckan; turkiska läxan till på onsdag, den vanliga läs- och skrivläxan till på fredag och; hej och hå; en matteläxa till imorgon.
Dottern kommer hem vid halv sju och ska då äta middag, duscha, ringa ett samtal och sedan göra tre sidor matematik. Klockan går och två småsyskon är trötta, gråter och bråkar kring köksbordet där Storasyster ska göra sin läxa. Mamman försöker diska, plocka undan och underhålla dem för att låta Storasyster räkna i fred. Men hon behöver ju mammans hjälp. Klockan blir åtta och mamman tvingar Storasyster att avbryta läxorna, hon får gå upp tidigare imorgon bitti. Pedagogiken hoppade vi över. Storasyster vill inte göra läxan alls. Hon är bara sämst på matte. Hon fattar ingenting. "Du kan", säger mamman trots att hon lärt sig annorlunda i skolan idag. "Hon kanske är koko", säger Mellansystern och allting flyter på ungefär som vanligt; ganska oglamouröst bland spaghetti och brödsmulor under köksbordet.
Nu när jag pluggar och är mammaledig hämtar jag barnen tidigare än när jag jobbade. Men det blir ändå svårt att hinna med läxor när det är aktiviteter flera gånger i veckan, samt att det är svårt att få lugn och ro med två småsyskon som också vill ha uppmärksamhet och läxor och mammans hjälp. Precis samtidigt.
Vi har inte råd att anställa någon för att läsa läxorna med Storasyster, inte ens med RUTavdrag, och jag vet inte när i vårt tämligen späckade schema vi skulle kunna få in den aktiviteten heller. Bättre vore väl om barnen fick göra skolarbetet i skolan? Inte vill väl vi vuxna ta med oss arbetet hem (även om vi gör det ibland). Annars borde åtminstone barn med långa dagar på fritids ges möjlighet att få hjälp med läxorna där. Det är oacceptabelt att de som har råd ska kunna anställa läxhjälp till sina barn med subvention av våra skattepengar. Då får vi dubbelt betala för att deras barn ska ges försprång framför våra i den jämlika svenska skolan. Vi behöver inse att samhället måste förändras. För våra barns framtids skull. För alla barns framtids skull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar