torsdag 28 november 2013

Och sen det här med maten

Idag tog sjukvård och omsorgsnämnden beslut att förlänga avtalet om leverans av matlådor till äldre med Sodexho i ytterligare ett år. Det märkliga i det är att när avtalet tecknades för några år sedan gjordes detta dagen efter att styrande Centerpartiet haft ett debattinlägg i tidningen där man klargjorde att man ville satsa på närodlat och ekologiskt. Centerpartiet förklarade det hela med att något sådant underlag inte hunnit arbetas fram, men det skulle göras tills dess att detta avtal löpte ut. Vilket det nu gör och förlängs... Eftersom resurserna på förvaltningen inte varit tillräckliga för att arbeta med detta är läget egentligen status quo. Hur som helst ser det i siffrorna ut som om de äldre uppskattar Sodexhos mat, åtminstone den tredjedel av de äldre som fortfarande har matlåda, så mycket har efterfrågan minskat sedan de lokala köken fråntogs uppgiften att laga maten till de äldre.

I Dagens samhälle skrivs det om två livsmedelsjättar som strider om att få servera maten på äldreboenden, sjukhus och skolor runt om i landet. De två jättarna innehar halva marknaden och lämnar endast små smulor åt andra leverantörer. Att slå sig in på den här marknaden för små lokala odlare finns inte. Och tvärtemot vad en majoritet av svenska befolkningen önskar, mer ekologiskt, mer närodlat och högre kvalitet på maten, så importeras alltmer av maten som serveras på offentliga inrättningar utifrån. En rapport från Lantbrukarnas riksförbund visar att 70% av grönsakerna och hälften av potatisen i offentliga storkök importeras.

Idag lade S+V+Mp i sjukvård och omsorgsnämnden i Norrtälje ett förslag på ändring av sista attsatsen i beslutet om förlängning av matlådeavtalet som innebar att ett nytt upphandlingsunderlag med sikte på mer närodlad mat skulle finnas till hands så att nytt avtal kan börja gälla direkt när denna förlängning går ut. Den borgerliga majoriteten köpte formuleringen så nu återstår att se vad som händer. När avtalet löper ut har vi förhoppningsvis en ny majoritet.

Men även våra barn i skolan och förskolan behöver bättre mat. I tre Skånekommuner (Ystad, Tomelilla och Simrishamn) tar kommunerna över matdistributionen som ett sätt att öppna upp för mindre företag att slåss mot de dominerande livsmedelsföretagen. Med detta arrangemang som går under namnet Samordnad Varudistribution ( Boken Samordnad varudistribution 2.0 av Olof Moen) räknar kommunerna även med mindre utsläpp, lägre priser och ökad trafiksäkerhet. Detta blir möjligt genom s k ruttoptimering, något som borde vara en självklarhet inom alla branscher som innebär transporter.

Samordnad varudistribution i kommunal regi, lägg det på minnet, kan bli ett förslag från Vänsterpartiet, Norrtälje.

Unga flickor och äldre kvinnor i ökat missbruk

Idag har vi fått en avtalsuppföljning gällande det mycket goda arbete som bedrivs på Beroenderådgivningen i Norrtälje. Arbetet är ett samarbete mellan kommun och landsting som startade långt innan detta rekommenderades från statligt håll. Tydlig t är att volymerna av besökare har ökat de senaste åren. Mer komplexa vårdbehov har resulterat i längre och intensivare behandlingsperioder. Mottagningen genomför också över 60 neuropsykiatriska utredningar per år.

Under föredragningen får vi också veta att unga kvinnor i Norrtälje kommun mår mer psykiskt dåligt och dricker mer än i övriga länet. Även äldre kvinnors drickande ökar rejält. Det blir då ofullständigt att uppföljningsrapporten inte innehåller siffror som anger andel kvinnor/män som söker/får hjälp genom beroendemottagningen. Samhället ser olika på kvinnors och mäns alkoholbruk och även missbruksvården gör ibland felaktiga bedömningar utifrån dessa synsätt. Det kanske är svårare för en kvinna att erkänna/visa att hon har problem eftersom det inte är lika accepterat som att t ex en frånskild man sitter på krogen och saknar kontakten med sina barn. En frånskild kvinna som sitter på krogen upplevs nog av många som en som själv är orsaken till förlorad kontakt med barnen. Eftersom kvinnan är den som mestadels har ansvar för barnen kanske hon döljer sitt missbruk in i det längsta. Kanske är den andel personer som söker sig till beroendevården utanför kommunen i större utsträckning kvinnor? Detta vet vi inte eftersom det inte framgår av rapporten.

Om vi ska kunna arbeta för en förbättrad hälsa för flickor/kvinnor i Norrtälje kommun är det viktigt att vi analyserar varför de mår dåligt och varför de dricker. Det är också viktigt att veta i vilken omfattning de får hjälp idag. Andelen långtidssjukskrivna kvinnor i arbetsför ålder har sedan länge också varit hög i Norrtälje kommun. Ett tydligt samband som syntes vid en uppföljning av det projekt som bedrevs för att komma till rätta med detta, var att många av dessa kvinnor hade barn med någon typ av diagnos eller ett infekterat förhållande med barnets andre vårdnadshavare. Flera av kvinnorna var också ensamstående.

Att unga kvinnor mår dåligt är visserligen en nationell trend, men det hindrar inte att vi i Norrtälje tar reda på vad som skulle kunna få våra tonårstjejer att må bättre. Finns det möjligheter för kommunen att bli en kommun som unga kvinnor kan känna sig hemma och trivas i? Att samhället i stort ser mannen som norm och att patriarkatet fortfarande håller utvecklingen i ett järngrepp är visserligen givet, men det hindrar inte att vi i Norrtälje försöker förändra våra synsätt och strukturer. I vår kommun ska det vara möjligt att vara vem en vill oavsett kön. Du ska inte behöva vara man för att kunna göra karriär, köpa villa, äta lunch på restaurant, få pengar kvar i plånboken efter att räkningarna är betalda, skratta och dunka din bästis i ryggen när ni fattat ett avgörande beslut om kommunens framtid...

Att äldre kvinnors drickande också ökar rejält är oroväckande. Vi kan inte skylla det på att det finns Bag-In-Boxvin. Men vi kan ifrågasätta systemet som gör att hälften av de kvinnor som går i pension idag kommer att bli fattigpensionärer till följd av deltidsarbete och låga löner (pensionsutredningen). I kommunen har vi väl svårt att påverka pensionssystemet, men det finns kanske andra åtgärder som kan lätta upp vardagen för de som inte har det så lätt. 

Men å andra sidan är det väl bäst att byta ut regeringen också? För kvinnornas, männens och barnens skull,

onsdag 27 november 2013

Och vad händer med de som inte kan skrika???

Idag har Tiohundra AB på order från ägarna beslutat att fortsätta driva MVC i Hallstavik trots dålig lönsamhet. Bara ett beslut i raden som den borgerliga majoriteten med Moderaterna i spetsen fattar utan att förstå innebörden och när sedan folk protesterar så ändrar de i besluten. Förra veckan var det äldreomsorgen som skulle stramas åt och kapas på 22 tjänster. Genast gick kommunalrådet (M), som tidigare inte förstått varningssignalerna om för lite pengar, in och sköt till mer pengar. Sarahteamet som skulle läggas ned flyttades i stället till en annan nämnd för att undkomma kostnaderna. Blidö vårdcentral fick pris för bästa bemötande och blev på så vis svår att lägga ner. Otaliga är de ärenden i sjukvård och omsorgsnämnden som fått skickas tillbaka till förvaltningen då konsekvenserna uppdagats för den styrande majoriteten.

I barn och skolnämnden var gången ungefär likadan. Tio skolor föreslogs stängas. När människor hade skrikit och försvarat sina skolor och sina orter tillräckligt länge drogs förslaget tillbaka, inga skolor skulle läggas ned. Nu händer ingenting med skolpolitiken och så länge läget är sådant är fortfarande alla byskolor hotade. För att säkra en långvarig fortsatt verksamhet krävs politiska beslut och prioriteringar.

Det bästa är om de som har makten först gör en konsekvensanalys, kanske till och med skissar upp ett antal scenarior, och sedan fattar beslut. I underlaget för morgondagens sjukvård och omsorgsnämnd framgår klart och tydligt hur vårdval inom MVC och BVC hotar konceptet Familjens hus, ett erkänt gott koncept som ger en helhet kring barn och familj. Borgarna vill inte se detta. De ville inte heller se hur detta skulle kunna hota verksamheten i Hallstavik. I Rimbo kommer MVC nu att drivas av en privat entreprenör, vilket spräcker Familjens hus i Rimbo. Samma sak kan hända i Norrtälje. När det händer, ska Moderaterna då gå in och rycka i snörena om folk protesterar, ändra på spelreglerna som de själva satt upp så att de har en chans i valet igen nästa år? Mitt råd är; ge dem inte den chansen, år som inte ligger före valår kommer de inte att lyssna lika mycket på er som skriker. Och vad händer med dem som inte kan skrika, de som inte har någon som skriker åt dem? Jo, där kan Moderaterna fortsätta skära för att sänka skatten för de som redan har mest. Det är inte ett sånt samhälle vi vill ha.

Låt normen försvara sina ställningstaganden

Har under större delen av mitt vuxna liv varit vegetarian. Nu är jag det nästan. Äter lite kött då och då som jag själv köper och väljer utifrån ställningstaganden om klimat, hälsa och djurhantering. Skälen är många att inte äta så mycket kött som vi gör i västerlandet eller att helt avstå. Det handlar bl a om vår planet. Att förse människan med kött som basföda kräver enormt mycket energi och bidrar stort till klimatskadliga utsläpp. Regnskog skövlas för att odla foder till djur som ska slaktas och ätas på andra sidan jorden. De etiska aspekterna vad beträffar hur vi hanterar djuren, andra däggdjur än människan, är också viktiga. Är det rätt att döda för att äta trots att vi inte behöver det? Är det rätt att göra det om vi tror att djuren haft det bra fram till att vi dödar dem? En tredje aspekt som borde vara nog så viktig för var och en, är den egna hälsan. Studier visar gång på gång att det ökade intaget av fr a rött kött och charkprodukter orsakar cancer och hjärtproblem. Så skälen är många att äta mer vegetariskt

Ändå blir du ofta ifrågasatt som vegetarian. Och omgivningen suckar och tycker att nu blir det jobbigt. Det var värre för 20 år sedan, men än idag kan du tvingas försvara dina ställningstaganden om och om igen. Värre är det om du är barn, eller förälder till ett barn som valt att vara vegetarian. Gång på gång påtalas av andra barn och av vuxna att barnet kanske inte kommer att växa ordentligt, barnet kommer att bli trött, inte orka hänga med. Ställningstagandet blir också förminskat och förlöjligat genom kommentarer som : När ska du sluta med det där tramset? eller Är du bara hungrig så äter du nog. Lusten att lura en vegetarian att äta kött kan också vara väldigt stor.

Min dotter är 11 år och har valt att vara vegetarian p g a klimathotet och djurhanteringen. Jag känner att jag är en vuxen som har kunskap att stötta henne i detta av egen erfarenhet. Trots detta blir jag ifrågasatt. Trots detta får hon flera gånger om stå till svars inför kamrater och vuxna och förklara sitt val. Hon börjar tycka att det är jobbigt. Hon börjar känna sig som en obekväm person, en person som det är okej att kritisera för de ställningstaganden hon gör.

Jag tycker att det är helt okej att ifrågasätta varje människas ställningstagande. Vi bör fråga både oss själva och andra varför vi gör som vi gör i olika situationer. Och jag säger till henne: Be dina kamrater rättfärdiga sitt val att äta kött. Hur kan de försvara ett utarmande av planeten, djurplågeri och ökad ohälsa i befolkningen? Varför ska du stå till svars som gör ett aktivt val för en bättre framtid när de kan fortsätta leva normativt och aldrig ifrågasätta eller behöva försvara sitt eget beteende? Givetvis svårt för en elvaåring att ta den diskussionen. Givetvis tråkigt att hon blir tvungen att göra det. Men hon har åtminstone en vuxens starka stöd.

tisdag 26 november 2013

Vilket pris får Norrtälje Kommun?

Eskilstuna kommun har fått pris för bästa jämställdhetsarbete 2013. Det är kultur och fritidsförvaltningen som gjort sig förtjänta av denna titulering. Det har de gjort bl a genom att förbättra flickornas omklädningsrum vid ett fotbollsområde, ökat antalet flickor vid fritidsgårdarna och sett till att stadsmuséets utställningar belyser flickor/kvinnors historia i samma utsträckning som pojkar/mäns historia. De arbetar strukturerat med jämställdhet inom allt från musik till sport och utställningar.

Eskilstuna är en kommun där Vänsterpartiet är med och styr och påverkar politiken för ett jämställdare samhälle. Den chansen vill vi få i Norrtälje också.

måndag 25 november 2013

Samhällsnormen godkänner pojkar/mäns kränkningar av flickor/kvinnor

Vi slås (!) idag på Internationella dagen mot våld mot kvinnor, av siffror som visar att endast två av tio fall av anmäld misshandel mot kvinnor klaras upp. Sämst ser det ut i Norrbotten och Stockholms län. I det bästa länet, Kronoberg, löser polisen 27 % av fallen. Enligt BRÅ så anmäldes 28400 fall av kvinnomisshandel 2012. Det var en ökning med 1 % från året innan. Samtidigt har antalet uppklarade fall minskat med 1% per år sedan 2008. Det är inga siffror vi hör Fredrik Reinfeldt eller något moderat kommunalråd skryta med. Det är också mycket märkligt då förövaren ofta är en väl känd person som det finns kunskap om redan vid anmälan.

I Norrtälje kommun är omfattningen av misshandel och kvinnofridskränkningar hög i jämförelse med övriga länet. I mars lämnades en partiövergripande motion om tillsättandet av en kvinnofridssamordnare till kommunfullmäktige. Idag har RKN (Roslagens Kvinnonätverk) anordnat ett fackeltåg med överlämnandet av en appell i frågan till kommunalrådet.

Idag rapporteras även att kränkningar av unga kvinnor på Instagram fortsätter även efter fällande domar och advokaten tror att problemet löses genom att föräldrar sätter gränser. Själv undrar jag om det inte är en större fråga än så, även om det givetvis är viktigt att som förälder ta del av och ha åsikter om sina barns förehavanden, speciellt på nätet. Men rätten att kränka kvinnor ligger djupare i samhället än så. Redan när barnen är små låter vi det breda ut sig genom att tyst acceptera eller bekräftande godkänna vad som händer t ex i skolan. 

Detta är ingenting som gynnar vare sig kvinnor eller män och det är någonting som vi alla tillsammans måste arbeta med för att få ett samhälle där vi har samma värde oavsett kön. Eller som RKN uttrycker vinsterna med en kvinnofridssamordnare i kommunen: en väsentligt ökad möjlighet för ALLA kommunens invånare ska kunna komma i åtnjutande av samma mänskliga rättighet: rätten att leva i frihet utan att ständigt vara rädd för sin egen och sina barns säkerhet.

Det behövs en ny feministisk våg - debattinlägg i dagens lokaltidning

Artikeln går också att kommentera på http://norrteljetidning.se/debatt/1.2291552-det-behovs-en-ny-feministisk-vag


Kvinnor har, genom osäkra jobb och sämre hälsa, fått betala mest för regeringens politik. Nu varslar Tiohundra AB 22 anställda, företrädesvis kvinnor, om uppsägning.

Relaterat

Tjänster inom barnomsorg och skola som annonseras ut i kommunen är ofta tidsbegränsade deltider. Tiden är därför inne för en ny våg av feminism. Nu startar Vänsterpartiet kampanjen ”Den nya feministiska vågen” och vi tänker göra feminismen till en huvudfråga inför valet 2014.
På de orter där Vänsterpartiet i dag är med och styr har de feministiska frågorna givits större vikt. Det arbetas mer aktivt och viktiga steg på vägen mot mer rättvisa livsvillkor för män och kvinnor har redan tagits. I denna artikel vill vi lyfta fram några av de viktiga områden där vår politik gör skillnad.
Inkomstklyftan mellan män och kvinnor har ökat med 40 procent sedan Fredrik Reinfeldt blev statsminister. Detta på grund av att jobbskatteavdragen främst har gått till välbeställda män, medan nedskärningar i till exempel sjukförsäkringen framför allt har drabbat kvinnor. Om arbetslivets villkor ska bli likvärdiga krävs rätt till heltid.
Fortfarande får kvinnor mindre betalt än män för samma jobb. Ett exempel är den kvinnliga vd i ett kommunalt bolag som fick sin lön höjd till 100 000 kronor per månad (i och för sig orimligt hög lön). Röster höjdes, men ingen har kommenterat att den manlige vd:n som företrädde henne hade 100 000 kronor i månaden.
I genomsnitt tjänade kvinnor drygt 86 procent av mäns löner 2012. För kommunanställda var siffran 94 procent. Trots detta är det viktigt att förtroendevalda i egenskap av arbetsgivare inte är nöjda.
De anställda är kommunens främsta resurs. Utan de anställda i vård, skola och omsorg stannar samhället. Vi vill att kommunens anställda ska ha löner som går att leva på, trygga anställningsvillkor och bra möjlighet till att utvecklas i sitt yrke. Det är inte bara en rättvisefråga utan också en förutsättning för att vi ska kunna rekrytera personal i framtiden. Utvecklingen med få sökande till vård- och omsorgsprogrammet och där de anställda i Tiohundra AB tvingas arbeta fler timmar för samma lön är oroväckande.
I dag tvingas många kvinnojourer att säga nej till hjälpsökande kvinnor då de inte har plats. För att ge kvinnojourer runt om i landet goda förutsättningar vill vi införa ett statligt grundstöd. Det ska fördelas efter hur många som bor i området och beviljas för tre år i taget. Vi satsar 200 miljoner kronor om året på det nya stödet. I Norrtälje kommun vill vi se att en kvinnofridssamordnare anställs och att fler lägenheter tillhandahålls för kvinnor som behöver akut skydd.
Vi vill se utökad rätt till förskola för barn till arbetslösa och föräldralediga. Vi vill införa ett tak på 15 barn per barngrupp i förskolan och även arbeta för mindre fritidshemsgrupper med högre personaltäthet. Hälso- och sjukvården bör förstärkas genom förebyggande arbete som vi ser bäst sker genom en permanentad Tiohundramodell som bygger på samverkan. På så sätt kan god service inom primärvården, MVC, BVC och familjens hus erbjudas runtom i kommunen.
Vårdval Stockholm med fri etableringsrätt och konkurrens måste avvecklas. Tvärtemot dagens utveckling behövs en rejäl satsning på mer personal i äldreomsorgen. Vänsterpartiet har i budgeten valt att lägga drygt 40 miljarder till kommunerna för att bryta den negativa utvecklingen och skapa välfärd och jobb.
Ingen annan enskild åtgärd skulle betyda lika mycket för jämställdheten som individualiserad föräldraförsäkring. Det är dags att använda kunskapen om detta och genomföra förändringar. Norrtälje kommun är en av de sämsta kommunerna i länet och riket på att ta ut pappaledighet. Vi i Vänsterpartiet vill att det ska vara tvärtom: kommunen bör arbeta aktivt för att förändra detta och ha som mål att få män att ta ut fler föräldradagar.
Vänsterpartiet vill anlägga ett jämställdhetsperspektiv på politiken och på så sätt visa att det är möjligt att synliggöra och förändra orättvisa livsvillkor så att både män och kvinnor får lika möjlighet att forma sina egna liv.

torsdag 21 november 2013

Favorit i repris - kräv en ny förskola i Vigelsjö, ersätt Blåklintens dyra baracker

Barnpengen till kommunens förskolebarn har räknats upp med ca 4 % för 2014. Trots detta får förskolorna i praktiken mindre pengar per barn. Hur kan det komma sig? En av anledningarna är de baracker som hyrs in för att bedriva förskoleverksamhet. Baracker på 600 kvadratmeter kostar ungefär fyra gånger mer än nybyggda, anpassade förskolelokaler på ca 900 kvadratmeter. Och detta gör tusenlappar per barn och månad.

Jag har vid åtta tidigare tillfällen, varav det första i maj 2008, bloggat om planerandet av en ny förskola i Vigelsjö, som skulle ersätta Blåklinten som under många år bedrev sin verksamhet i inhyrda lokaler med återkommande luftproblem. Planerna arbetades fram tillsammans med personalen under flera år, med flera studiebesök och kreativa idéer för att få en bra miljö för barnen till en rimlig summa. Det slutgiltiga förslaget, som skulle behandlas av kommunfullmäktige i maj 2011, skulle kosta kommunen ca 30 miljoner kronor, nån miljon till om kommunen också valde att bygga ett kök i förskolan, vilket många förespråkade.

De flesta i kommunfullmäktige, föräldrar och anställda hade i maj 2011 förberett sig för en debatt kring tillagningsköket, men blev väldigt förvånade då kommunalrådet Kjell Jansson (M) utan förvarning drog ur ärendet om ny förskola i Vigelsjö helt. Det blev helt enkelt ingen förskola. Ärendet återkom som dyra baracker som idag påverkar den ersättning alla kommunala förskolor får per barn. Trots att kommunen höjer anslagen blir alltså ersättningen mindre per barn, vilket givetvis leder till större barngrupper eftersom förskolorna är tvungna att ta emot fler barn för att klara sin ekonomi.

Flytten till barackerna, som är belägna nedanför Lommarskolan, har inte bara givit effekter som minskad ersättning per barn och mindre, icke optimala lokaler. Det har också inneburit att många som bor i området vid Lommarvägen/Väster Knutby och centrala Norrtälje har fått en längre väg till barnens förskola. Under året har det också varit mycket krångligt och ibland farligt att ta sig förbi vägbygget av Västra vägen. Utan att ha diskuterat det med någon leds jag av min magkänsla att kampen för en ny förskola i Vigelsjö inte får vara över. Varför inte bygga en i området intill kommunhuset som det var tänkt från början? Se till att inte behöva förlänga hyrestiden av de dyra barackerna en enda dag efter de första fem åren som jag vill minnas att avtalet tecknades på. Vill också minnas att förlängningen kunde göras av tjänsteman utan politiska beslut, så vill vi förändra de sjuka hyreskostnaderna som den kommunala förskolan nu dras med så måste vi agera politiskt nu.

onsdag 20 november 2013

Svar på frågor om Hallstaviks framtid

Slänger upp Norrtelje tidning och läser att ALLA var på plats för att besvara Hallstaviksbornas frågor om framtiden vid debatten igår kväll. Dock ser jag inte Vänsterpartiets representant, Johannes Folkesson, han och KDs Ullabritt Pettersson verkar vara bortklippta. I texten framgår inte heller att någon annan än kommunalrådet Kjell Jansson hade något att säga under kvällen. Inga svar på frågorna gavs heter det i underrubriken.

I Vänsterpartiet hade vi i alla fall förberett svar på de frågor som Hallstavik och Häveröborna skickat oss i förväg och eftersom de inte alls uppmärksammades i lokaltidningen så presenterar vi dem så gärna här, så att alla ni som svävar i ovisshet får veta vad vi i Vänsterpartiet funderar över. Det är givetvis inte alla lösningar för utvecklingen av Hallstaviksbygden, men det är idéer och förslag som ändå bör ses som seriösa svar. Ingen kommer nog någonsin att komma med den ultimata lösningen.

Fråga 1

När Holmen friställer arbetskraft anser Häveröborna att kommunen har ett stort ansvar för att skapa förutsättningar för etablering av nya företag i Häverötrakten. Ett exempel skulle kunna vara ett köpcentrum typ Jula med tanke på att Ålandsborna åker långa vägar för att handla i Uppsala. Anser du och ert parti att Häveröbornas påstående är korrekt? I sådana fall, vad tänker ditt parti göra för att locka nya företag till Häveröområdet?

Svar
Att locka nya verksamheter kan vara en av de möjliga utvägar som finns, tillsammans med att hitta nya samarbeten mellan existerande verksamheter. Hallstavik/Häveröområdet har goda förutsättningar för att skapa jobb inom omställningssektorn från fossila bränslen till en långsiktigt hållbar utveckling. Ett exempel skulle kunna vara biogasproduktion. Andra exempel skulle kunna vara vindkraftsatsningar, ekoturism mm.  I Vänsterpartiet vill vi också se ett utökat samarbete med universitet/högskolor i form av s k Akademiska arbetsplatser inom skola och barnomsorg. Detta skulle kunna locka studenter och forskare, höja kvaliteten och lägga verksamheten i forskningsframkant, vilket också ger attraktiva arbetsplatser. Försök med Akademiska arbetsplatser vill vi i Vänsterpartiet främst ska ske i de norra länsdelarna.

Fråga 2En bra bussförbindelse mellan Norrtälje – Hallstavik – Gävle och bättre bussar och busstider mellan Hallstavik och Herräng är ett krav från medborgarna i Häverö. Är du och ert parti beredda att förverkliga den frågan och i sådana fall på vilket sätt? 

Svar

Det finns flera orsaker till att se över trafiken förutom mellan Stockholm och Norrtälje. Herräng – Hallstavik kan vara en linje precis som Hallstavik-Gävle. En ort som Hallstavik måste ha goda kommunikationer och vi anser även att förbindelserna med Uppsala måste bli bättre. För optimala kommunikationer behöver SL ta initiativ till länsöverskridande lösningar så att det blir enkelt att skapa bussförbindelser och att resa över länsgränserna till Uppsala och Gävleborg.



Fråga 3
En ökad trivsel ligger högt upp på Häveröbornas kravlista. Att etablera ett fritidscentrum nära badet med camping, fiske, restaurang, minigolfbana, vattenspegeln, gästhamn m.m. är bara några av nämnda exempel. 
Är du och ert parti beredda att förverkliga den frågan och i sådana fall på vilket sätt?

Svar

Det är mycket goda exempel på verksamheter som vi i Vänsterpartiet vill främja. Vi skulle gärna se fritidscentrum med ekoturism som mål. Ovan nämnda verksamheter skulle kunna ingå i detta, locka besökare och ge arbeten, även på vinterhalvåret med långfärdsskridskor, vinterfiske mm

Fråga 4
Idag har Roslagsbostäder inte en enda outhyrda lägenheten i Hallstavik. Möjligheten för ungdomarna att bo kvar på orten minskar. Hallstaborna anser att ett nytt bostadsområde måste byggas för att stävja detta. Vad är du och ditt parti beredda att göra för att förverkliga den frågan och i sådana fall på vilket sätt?

svar

Norrtälje kommun är idag den kommunen som har den äldsta bostadsförsörjningsplanen i länet (Läget i länet, Länsstyrelsen i Stockholm; 2012-03). Vänsterpartiet vill genom olika åtgärder öka byggandet av hyreslägenheter i stället att använda bostadsföretaget i kommunen som kassako. Roslagsbostäder måste få uppdrag att bygga mer i hela kommunen. Roslagsbostäder ska bygga långsiktigt hållbart med möjligheter till källsortering och med energisnåla lösningar. Vi skulle vilja att Roslagsbostäder fick i uppdrag att bygga några passivhus. Exempel på hur vi kan åstadkomma billiga hyresrätter är att kommunen utlyser en tävling om vilket bolag som kan bygga till lägst kostnaderna och sedan upplåter kommunal mark gratis åt dem som vinner. Vänsterpartiet bedömer att kommunen behöver ca 500 nya hyresrätter/år under nästa mandatperiod. Vi vill också att Hallstavik får studentlägenheter då det är mkt svårt att få studentlgh i Uppsala. Med förbättrade kollektiva förbindelser kan detta bli mycket bra. Lägenheterna kan även utnyttjas för de studenter/forskare som är verksamma vid de Akademiska arbetsplatserna.  Ett brett utbud av olika boendetyper vill vi åstadkomma genom att undersöka intresse för t ex kollektivboende, trygghetsboende, hyresradhus mm.

Fråga 5
Samhällsfunktioner som Arbetsförmedling och Försäkringskassa har succesivt förvunnit från Hallstavik. När nu friställningarna på Hallsta Pappersbruk och Tiohundra AB blivit verklighet hamnar än fler i arbetslöshet under längre eller kortare tid. Att söka nytt arbete är i sig ett helt arbete med täta kontakter med AF – med närmaste kontor Norrtälje! Häveröborna menar att etablera ett Medborgarkontor är en kommunal lösning för att kunna upprätthålla samma servicegrad på orten!
Vad är du och ditt parti beredda att göra för att möta det kravet? 

svar
Genom ”medborgarkontor” kan många verksamheter med någon gemensam nämnare finnas nära varandra och nära medborgarna – det är ett initiativ som bör uppmuntras  (se kv tullen i N-e 2001 eller nuv Familjens hus Rimbo/H-vik). Vi har i partiet även diskuterat inrättande av en kommundelsnämnd som får ansvar för de frågor som rör de kommundelar som inte är Norrtälje stad. Att bygga vidare på Tiohundramodellen och frångå Vårdval Stockholm är en grundförutsättning för att garantera god service inom hälso/sjukvård i hela kommunen. Samarbete med universitet/högskola genom s k akademiska arbetsplatser kan vara ett sätt att upprätthålla och förbättra service och kvalitet i skola/barnomsorg.

Fråga 6
För att främja även inflyttningen av unga familjer till bygden, anser Häveröborna att det är ett måste att behålla också de små skolorna i t.ex. Skebobruk och Herräng samt höja kvalitén i dessa.
Vad är du och ditt parti beredda att göra för att möta det kravet?

svar
Så långt det är möjligt bör de små skolorna beredas möjligheter att vara kvar, men det får inte vara ett självändamål att ha kvar en skola med 30 -40 elever ”bara för att” – samtidigt finns det inget som hindrar att små skolor i byar nära varandra samarbetar kring en del ämnen/lokaler så länge det inte blir till nackdel för de som ska nyttja den (elever/lärare/föräldrar). För att höja kvaliteten och på sikt göra skolorna till attraktiva arbetsplatser vill vi göra några av dem till Akademiska arbetsplatser. Det innebär att universitet/högskola delfinansierar verksamheten för att också ha en bra praktikplats för sina studenter samt kunna bedriva vardagsnära forskning. Det gör skolorna/förskolorna automatiskt till större arbetsplatser med fler uppdrag och fler anställda.

Har ni fler frågor? Hör gärna av er till Vänsterpartiet, Norrtälje. Vi finns på 
http://norrtalje.vansterpartiet.se/ eller på Facebook    https://www.facebook.com/vansterpartietnorrtelje

måndag 18 november 2013

Fritidshemmen är en viktig del av utbildningssystemet och en viktig dela av barnens arbetsdag

Nu larmar även Lärarfacken om situationen på fritidshemmen. Skolverket har larmat i över tio år och situationen blir allt värre. Grupper kan vara på upp till hundra barn och även i Norrtälje kommun är grupperna stora och oron bland föräldrarna märkbar. Det är kanske lätt att glömma att fritidshemmen också har en läroplan och ett uppdrag, med tre personal på 70talet barn blir det inte mycket mer än barnpassning. En del barn är långa dagar på fritids varje dag, när de kommer hem är både barnen och deras föräldrar trötta och det blir tungt att reflektera över skoldagen samt göra eventuella läxor. Enligt läroplanen ska fritidshemmen fungera som ett komplement till skolan och t ex praktiskt öva på det som teoretiskt lärts in under dagen. Med allt för många barn på få vuxna blir detta en omöjlighet. Barnen ska också serveras mellanmål.

Vänsterpartiet Norrtälje har föreslagit att ett tak för hur stora fritidsgrupper vi vill ha införs. Vi tycker också att vuxentätheten på fritids måste ses över. Fritidshemmen måste få reella möjligheter att komplettera skolans teoretiska delar. Barnen måste få tid att reflektera och bolla det de lärt sig under dagen och de barn som har långa dagar måste kunna få hjälp av kompetenta vuxna att göra sina läxor innan de är allt för trötta. Fritidspedagoger har en gedigen utbildning som bör användas till annat än att passa barn. För att fritidshemmen ska kunna komplettera skolan behövs bl a gemensamma planerings/reflektionsstunder mellan lärare och fritidspedagoger. Människor har olika lärstilar och en del barn kanske skulle kunna lära sig mer under praktiska moment på eftermiddagen.

Vi i Vänsterpartiet Norrtälje vill också se över hur verksamheten för barn mellan tio och tolv år kan utvecklas för att motsvara det behov barnen har. Idag väljer barn allt tidigare att gå hem ensamma i stället för att vara på fritids. Att barn är ensamma hemma eller driver runt på stan tycker vi inte är optimalt, det finns säkert sätt att utforma verksamheten så att dessa barn vill vara kvar på fritids, vilket antagligen skulle ge arbetande föräldrar ett större lugn.

Fritidshemmen är en viktig del av utbildningssystemet och en viktig del av våra barns arbetsdag. Denna viktiga del måste kännas trygg och stimulerande för barnen för att de ska kunna ta till sig det som lärs ut under skoldagen. Att höja kvaliteten på utbildningen i Norrtälje, att stötta fler elever till att nå kunskapsmålen och på sikt höja utbildningsnivån i kommunen, kräver också satsningar på fritidshemmen och förskolan. Skolan ensam kommer inte att kunna greja detta.

söndag 17 november 2013

Därför behövs tydliga alternativ inom politiken

Folkpartiet har haft landsmöte och tagit en rad beslut inför valrörelsen och de stundande valen under 2014. Ett viktigt ställningstagande har varit att värna den förödande vårdvalsmodellen och se till att sprida den över hela landet, oavsett om den fungerar eller inte. Fokus i Folkpartiets vård- och omsorgspolitik är således inte patienten/brukaren utan möjligheten för vårdföretag att verka och tjäna pengar på våra skattemedel. Skrivelsen som antogs löd enligt följande:
Vårdval och etableringsfrihet ska råda i hela landet för den som lever upp till kvalitetskraven. Vinstdrivande företag ska kunna verka i välfärdssektorn så länge kvalitetskraven uppfylls och ägarna tar ett långsiktigt ägaransvar. Den utförare som hållet otillräcklig kvalitet eller gör sig skyldig till allvarliga brister ska inte ha tillstånd att bedriva verksamhet inom välfärdssektorn. 
Jo, men det vet vi ju alla att Folkpartiet tycker att det är viktigt att företagare får goda villkor att verka, så goda att huvudsyftet  med skattefinansieringen glöms bort. Hur ska den fria etableringsrätten försäkra ett gott utbud av vård och omsorg i glesbygd, avfolkningsorter, områden med hög andel gamla/sjuka/fattiga? Det har inte lyckats hittills och risken är liten att det lyckas mer av att vårdvalsverksamheterna utökas. Vi kan se hur vårdutbudet påverkas av vårdvalet och den fria etableringsrätten inom Stockholms län och inom Norrtälje kommun. Ur Vänsterpartistisk synvinkel är det inte en modell som kommer att tillgodose hälso- och sjukvårdslagens skrivningar om likvärdig vård för alla.

När jag skriver detta sitter många och förfasar sig över hur media rapporterar kring SD och vill med yttersta tydlighet markera att de tar avstånd från SDs rasistiska politik. Det är mycket viktigt att ta avstånd från all främlingsfientlighet tycker jag, det går inte att nog understryka. Idag har jag varit och lämnat kläder och leksaker till flyktingbarn som just kommit till Sverige från ett krigsdrabbat Syrien. Det kändes bra och dåligt. Bra för att de blev så glada och för att det var konkret på ett annat sätt än att SMSa pengar till Filippinerna. Dåligt för att jag inte vill att vår humanism ska bygga på välgörenhet utan på grundläggande strukturer som stödjer alla människors lika värde. Det är viktigt.

Men, det är också viktigt att det finns andra skiljelinjer inom politiken. Varje människas val att utnyttja sin rösträtt kan skapa en förändring av samhället. I Vänsterpartiet accepterar vi inte vinstuttag inom välfärdssektorn. Det är för oss helt främmande att ekonomisk lönsamhet ska vara drivmedlet för var hälso/sjukvårdsservice eller skolor ska etableras/finnas kvar. Avgörande måste vara behovet som finns i området. Detta går enbart att uppnå genom att förtroendevalda anger var en verksamhet bör etableras. Ägarförhållanden är sedan inte alltid avgörande, men inga verksamheter ska etableras av vinstintresse. Människors rätt till likvärdig utbildning, hälso och sjukvård är viktigare än så.

Det finns alltså en avgörande skillnad mellan Folkpartiet och Vänsterpartiet. Det är något som Socialdemokraterna har att ta ställning till då det väljer samarbetspartner, men det är också något som Socialdemokratiska väljare lämnas i ovisshet om. En röst på Vänsterpartiet är en röst mot vinster i välfärden.

Föräldrars uppgift i barnens fritidssysselsättningar

Första barnet, då kommer en som en total gröngöling till fritidsaktiviteten. Har ingen aning om vad det  krävs/förväntas av en som förälder. Och det där kan variera väldigt mycket beroende  på vilken aktivitet ditt barn har valt att prova på. Vad det gäller t ex fotboll, så är det A och O att det finns föräldrar som kan ställa upp och träna barnen, anmäla dem till serier och cuper, hålla reda på kassa, fixa domare mm. När det gäller dans (som också är mkt dyrare) får föräldrar inte ens vara med vid träningen utan inbjuds att köpa biljetter till en avslutningsuppvisning i slutet av terminen. I simklubben är det ungefär samma som fotbollen, det är önskvärt att föräldrar kan ställa upp och träna barnen och sköta diverse andra göromål (åtminstone en förälder per familj kan bli funktionär, hette det vid ett tillfälle). Däremot vid det kommunala badhusets simskola får föräldrar inte befinna sig i samma rum som bassängen, inte ens i fiket ovanför. En del aktiviteter kräver m a o väldigt självständiga barn som klarar av att delta i gruppaktiviteter utan förälder på plats från relativt låg ålder (simskola t ex 6 år, dans finns från 4 år). Andra aktiviteter kan inte bli aktuella för barnen om det inte finns någon (helst några) föräldrar som har kunskap och möjlighet att ta på sig ett ledar/tränaruppdrag utan ersättning.

I flera verksamheter används äldre aktiva ungdomar som ledare/tränare. Detta har jag tidigare bloggat om. Samtidigt som det är bra att barnen får förebilder, så saknar ungdomar pedagogisk erfarenhet och utbildning.  Ofta saknar de också insikt om yngre barns olika utvecklingsfaser, svårigheter och beteenden. Speciellt när det handlar om yngre barn kan mycket gå snett som kan göra att barnen inte längre vill vara med och träna. Därför tycker inte jag att ungdomar ska träna yngre barn utan att detta sker tillsammans med någon vuxen som har ansvaret. Vuxna som tar på sig ledar/tränarroller ska givetvis erbjudas utbildning och informeras om klubbens policy och riktlinjer. Det är viktigt att ingen känner sig utstött av någon anledning. Vuxna måste finnas och kunna upptäcka ev mobbing eller diskriminering t ex p g a kön. Som femtonåring kan det vara svårt att inte ge all uppmärksamhet till den gapiga femårige grabben medan de blyga barnen kanske inte ens ges möjlighet att ta sig in i verksamheten på ett sätt som känns positivt för dem.



Själv engagerar jag mig gärna som förälder om jag har tidsmässig och kunskapsmässig möjlighet. Samtidigt tycker jag att det är bra att barnen möter andra vuxna och får andra vuxna förebilder. Det finns otroligt många duktiga ledare inom idrottsrörelsen och att få vara med som barn är nästan alltid en positiv upplevelse och erfarenhet som breddar nätverk och ökar hälsa och samarbetsförmåga. Det är också mycket viktigt att barn till föräldrar som inte har möjlighet att hjälpa till får möjlighet att delta och det är vi andra föräldrar som då får hjälpa till att hämta/skjutsa och söka upp dessa barn.

Men även om jag inte behöver ställa upp och träna barnen så vill jag ha möjligheten att delta. Det är ju av intresse för mig som förälder att se vad mitt barn är med om under träningen, hur agerar de vuxna, hur agerar andra barn? Vill jag vara med en dag i skolan eller förskolan så är jag alltid välkommen. Det känns inte helt bra att lämna sitt barn på ett ställe där jag själv inte FÅR vara med, även om jag förstår syftet med det. Många barn blir väldigt distraherade av att se mamma eller pappa sitta vid sidan av träningshallen. För andra barn är det den ultimata tryggheten som gör att de över huvud taget kan delta.

När tredje barnet väljer sysselsättning finns intresse för att hon väljer samma som de andra två, då vet en vad som förväntas av en. Ska jag sitta utanför och vänta? Ska jag vara med och träna barnen? Ska jag koka kaffe?

fredag 15 november 2013

När tändes glödlampan? Vilket språk ska vi prata i framtiden?

När Vårdbolaget Tiohundra varslar 22 anställda kommer det till kommunalrådets kännedom att ersättningen för hemtjänst/hemsjukvård inte räknats upp i budgeten. Frågan infinner sig genast; varför har han inte sett detta i budgetunderlaget? Varför hörde han det inte i debatten på budgetfullmäktige? Varför har han inte upptäckt det när han läst debattartiklar i norrtelje tidning? Varför förstår han inte att pengarna inte räcker när bolaget lägger ner mvc i Hallstavik och Rimbo?  Inte förrän Tiohundra AB kallar till presskonferens och varslar anställda går det upp ett ljus. Och då öppnar han på eget bevåg plånboken. Det som i den nya budgetprocessen skulle vara omöjligt. Men vad ska han göra? Han kan ju inte erkänna att vårdval Stockholm och skattesänkning är totala fiaskon för sjukvård och omsorg i Norrtälje kommun.
Idag skriver miljöpartiet och kommunal bra på ämnet i norrtelje tidning.

torsdag 14 november 2013

Från Svarte Petter till Svälta Räv via en framgångssaga

Det fanns en tid då Norrtälje kommun och Stockholms läns landsting spelade Svarte Petter med de gemensamma medborgarna. Den ena respektive den andra parten tjafsade om vem som hade ansvar för medborgare med kluriga diagnoser. Den ena respektive den andra parten talade olika språk och hade svårt att ta ett gemensamt samlat ansvar för befolkningen. 

Ur en krissituation med rötter i ett nonchalant handhavande med landstingets ekonomi föddes idén om Tiohundra, ett samarbete med gemensamma mål och gemensam kassa, ett arbete där ingen medborgare skulle spelas bort som Svarte Petter, ett arbete där ingen blev förlorare. Tiohundraarbetet startades upp i en blocköverskridande överenskommelse då majoriteten i landstinget var röd och i kommunen blå. Projektet var från början femårigt och följdes av tre vetenskapliga utvärderingar. Samtliga utvärderingar visade på en rad vinster i kvalitet och ekonomi, men också på några saker som fungerat mindre bra, t ex styrning. Landstinget hade vid detta lag bytt majoritet och nu var både landsting och kommun moderatledda. Projektet förlängdes tre år, men samtidigt började nedmonteringen av grundtankarna. Bolaget skiljdes från nämnden och stort arbete lades ned på förvaltningen för att få in fler utförare/vårdbolag. Vartefter man misslyckades med att locka nya vårdföretag till kommunen så ändrades regler och strategier för att få in dem. Nämndens huvuduppgift verkade vara att se till företagarnas bästa inte till brukarna/medborgarnas. Då ungefär hälften av hemtjänst/hemsjukvård var utlagt på privata vårdföretag i det s k kundvalet var det dags för Moderaterna att forcera fram Vårdval Stockholm även i Tiohundraområdet, d v s Norrtälje kommun. Ingen hänsyn togs till att Tiohundraprojektet faktiskt fortfarande fortgick utan det påtalades att det måste se likadant ut i HELA Stockholms län. Trots att vårdvalet på alla sätt och vis går helt stick i stäv med den kvalitet och trygghet samverkanslösningarna i Tiohundra skulle kunna ge.

Tiohundraprojektet fick sitt startgodkännande tillsammans med ett stort sparbeting och otillräcklig finansiering från båda huvudmännen har sedan följt verksamheterna. Nu verkar den moderatledda majoriteten i landsting och kommun arbeta efter planen att helt förinta det gemensamt ägda vårdbolaget Tiohundra genom att inte ge dem förutsättningar att verka och utföra en högkvalitativ vård  och omsorg. Man beordrar dem att sälja vårdcentralen i Hallstavik samtidigt som man förväntar sig att man ska driva MVC vidare. Ett samverkansbolag utan möjligheter till samverkan. I Rimbo elimineras möjligheterna att fortsätta arbeta i det relativt nyöppnade Familjens Hus då de enstaka verksamheterna utsätts för vårdval. Varje månad nekas ett antal äldre människor plats i särskilt boende för att de är för pigga, hemtjänsten får ingen uppräkning av sina ersättningar trots att deras arbetsbelastning ökar. I DN deklareras att Norrtälje är en av de kommuner som lägger minst pengar på äldreomsorg och detta förklarar Folkpartisten Hans Andersson med att Tiohundramodellen är en modell som ska vara billigare eftersom den innehåller samverkan. 

Idag läser vi på Norrtelje tidnings sida att Tiohundra AB varslar minst 22 personer inom vård och omsorgsboende. Bolaget kommer också att tvinga sina anställda att arbeta mer för samma lön (öka nattarbetsmåttet). Ytterligare krav på effektiviseringar och översyn av administration tillkommer och ändå tror bolaget sig inte kunna hämta in de 25 mkr som man beräknas gå back i år. Vad detta kommer att leda till? Antagligen en flykt av anställda från Tiohundra AB, bättre förutsättningar för rekrytering hos de privata och på sikt också sämre kvalitet inom Tiohundra ABs verksamhet. Svarte Petterspelet har övergått till Svälta Räv och till sist har Alliansen nått sitt mål; att släppa vår gemensamma välfärd i privata händer, händer som de själva inte har tillräckliga kunskaper för att kunna kvalitetssäkra.

I Vänsterpartiet tycker vi att det är dags att Tiohundraprojektet nu får permanent form och att dess direktiv ska skydda verksamheten mot Vårdval Stockholm, fri konkurrens och fri etablering av vårdföretag. Verksamheten måste en gång för alla få tillräckliga resurser för att driva en utvecklande och kvalitativ vård och omsorg i forskningens framkant. Låt oss bygga vidare på framgångsfaktorerna, låt Norrtälje kommun bli en kommun där ingen, ung eller gammal faller mellan stolarna.

I vår budgettext för 2014 framhåller vi att alla äldre människor över 80 år som så önskar ska erbjudas plats i särskilt boende utan prövning. Vi vill se hur verklig valfrihet inom hemtjänsten, i form av att den äldre kan välja vad den vill ha hjälp med, skulle kunna se ut. Vi vill också se satsningar på förebyggande arbete, i skolan, på MVC, BVC och i Familjens hus samt på alla vårdcentraler och andra vård och omsorgsinrättningar. Vi vill att resurser till förebyggande arbete tas från pengar som idag slukas av privatiseringsexperimentet Vårdval Stockholm.

onsdag 13 november 2013

Oacceptabla skillnader

RFSU presenterar en rapport om hur mycket det kostar att sterilisera sig på olika platser. I Sverige. Det är alltså stora skillnader på vad det kostar att sterilisera sig i olika landsting i Sverige. I Jämtland erbjuds inte sterilisering över huvud taget. Det är likadant med preventivmedel. Olika landsting subventionerar olika många preventivmedel och erbjuder t o m vissa gratis upp till en viss ålder, men det är inte samma ålder i alla landsting.

Detta innebär förstås väldigt olika förutsättningar för människor som grundar sig i var de bor och vilken privatekonomi de har. I vissa landsting får en kvinna betala 15000 kr för en sterilisering i andra görs det till den ordinarie patientavgiften på 300 kr.

Ofrivilliga graviditeter och aborter är kostnader och psykiska och ev medicinska lidanden som kan undvikas genom ett gott förebyggande arbete med information, samtal, rådgivning och erbjudanden av preventivmedel till låga kostnader, helst gratis till yngre människor. Var och en måste kunna välja preventivmetod som passar sin livsstil och hälsa oavsett var i landet denne är bosatt. Jag vet att SKL (Sveriges kommuner och landsting) arbetar med att ta fram riktlinjer för att åstadkomma jämlikars förhållanden över landet, men varför tar det sån tid? Är det för att detta är ett problem som i störst utsträckning drabbar kvinnor? Kvinnor 2013 ska inte någonstans i Sverige tvingas till begränsningar i  sin sexualitet p g a sin privatekonomi eller bostadsadress.

Preventivmedelsrådgivning sköts med fördel på ett tillgängligt MVC eller Familjens hus nära dig.

tisdag 12 november 2013

Hur ser vi till barnens åsikter och rättigheter?

Igår började jag på en kurs om barnperspektiv i forskningen vid Uppsala universitet. Kursen lyfter dilemmat att följa lagstiftningen och FNs konvention om barnens rättigheter då det gäller etik och frivillighet hos varje individ i en forskningsprocess. Det är givetvis också applicerbart på annat arbete som utförs i t ex skola och förskola.

Tidigare betraktades barn som "inte helt färdiga" individer som inte heller hade fullständiga mänskliga behov och rättigheter. I forskningen behandlades barn ofta som objekt som studerades utan att själva veta om eller erbjudas att ha åsikter om vad som skedde. Idag säger lagstiftning och riktlinjer att barn ska behandlas med samma respekt som vuxna vid t ex forskning. Mänskliga rättigheter omfattar även barn och barnen har också sina egna rättigheter enligt FNs konvention. Detta gör givetvis forskning på barn mer komplicerat, speciellt forskning på barn som är så små att de inte själva kan uttrycka sin vilja på ett sätt som vi vuxna är lyhörda för.

För att tydliggöra hur olika vi ändå kan behandla barn och vuxna vid forskning tänkte jag berätta om ett exempel ur kurslitteraturen.

Det kanske inte är så vanligt idag, men för inte allt för länge sedan gjordes en hel del forskning på hur små barn skulle kunna klara av förskolan. Dessa tester gjordes på så sätt att det lilla barnet kom till ett okänt ställe tillsammans med sin förälder (oftast mamma). På stället fanns en person som var trevlig och lekte med föräldern och barnet en stund innan föräldern sa hejdå och lämnade barnet ensamt med den okända personen. Under testen mättes stressnivå osv hos barnet. På detta vis skulle förskolas lämplighet för barn av olika ålder kunna påvisas.

Idag tycker vi förstås att det är otäckt och lite konstlat. På förskolan är ju föräldrarna med under en längre tid, det finns flera barn osv. Men inte heller vid lämning på förskola frågar vi barnet om hen är med på noterna. Vi är åtminstone inte helt tydliga med hur det kommer att bli.

Tänk er nu det motsatta. En förälder går med sitt barn i en djurpark. De äter glass och tittar på djuren och har trevligt. Utan att föräldern i förväg är informerad om vad som kommer att hända låter vi sedan barnet försvinna i folkmassorna. Förälderns puls och reaktion mäts. Efter en stund dyker forskaren upp med barnet. 

Tror ni att någon förälder skulle låta detta ske utan att stämma forskaren? Slå ihjäl forskaren? Eller åtminstone ringa Kalla Fakta`? Då det gäller forskningen på barnet kan vi tänka att det är hemskt, men kanske är det lite nödvändigt, hur skulle vi annars göra? När det gäller forskningen på föräldern så är det nog helt uteslutet för de allra flesta. Det är det här som är så intressant tycker jag. Och det ger oss en tankeställare.

En annan av mina favoritförfattare Elisabeth Nordin Hultman skriver på ett ställe att hon under sitt arbete valde att tänka på vart och ett av barnen i barngruppen som om det vore hennes eget barn; "hur skulle jag vilja att barnet blev behandlat i den här situationen om det var mitt eget barn?" När hon tänkte på det viset så upptäckte hon att hon själv och övrig personal i många vardagliga situationer behandlade barnen rent kränkande. Mycket tänkvärt även det tycker jag.

Min magisteruppsats handlade om hur vi framställer barn i den pedagogiska dokumentationen. Pedagogisk dokumentation lyfts fram som ett önskvärt arbetssätt i den nyredigerade läroplanen för förskolan och det är ett arbetssätt som sprids snabbt och brett med den nya digitala tekniken. I detta arbete är det viktigt att vara medveten om och ta hänsyn till de etiska aspekterna och barns rättigheter. Därför är jag övertygad om att det kommer att bli en lärorik kurs för mitt fortsatta arbete med barn, trots att kursen också till stora delar är forskningsförberedande och kommer att behandla metodval och vetenskapsteori osv också. Jag säger som jag brukar säga; i mötet med litteratur och andra människors funderingar så lär vi oss alltid någonting nytt.

måndag 11 november 2013

Får vi grisen i säcken?

Idag berättar Norrtelje tidning att SL är beredda att skjuta till ett stort antal miljoner (49) för att bygga om busstationen i Norrtälje. Det ger nytt liv till projektet Roslagens famn inte lyckats hitta finansiärer till sitt miljardprojekt i centrala Norrtälje. Finansieringen skulle ha varit färdig till 30 september i år och nu har konsortiets positiva förhandsbesked från Norrtälje kommun löpt ut. Kommunalrådet K Jansson (M) är dock mkt positivt inställd eftersom det handlar om flera starka, börsnoterade byggbolag som är villiga att bygga.

Samtidigt som jag naturligtvis är glad för att SL vill satsa pengar på Norrtäljependlarna, det är ett antal tusen varje dag, så blir min fråga; får vi grisen i säcken nu? Enligt min uppfattning kan bussterminalen och vänthallen fräschas upp på många attraktivare sätt än att överdäckas. Det omöjliggör förstås bebyggelse ovanpå, men det ger en anrik, öppen mötesplats för kommunens befolkning och dess besökare. Det blir säkert inte heller lika dyrt, kanske skulle pengarna räcka till att snygga till bussterminalerna i Rimbo, Hallstavik och Älmsta också?

Storskalig bebyggelse och affärscentra ovanpå bussarna anser jag inte vara en lösning som passar ihop med Norrtäljes karaktär och historia som det så fint heter i bevarandeplanen för Norrtälje stad. Att flera starka, börsnoterade byggbolag ska bli de som utformar och beslutar om denna stadsdel känns inte heller särskilt attraktivt.

söndag 10 november 2013

Det ser mörkt ut

Igår på min joggingrunda stannade jag en stund och beundrade helikoptern som vigt slängde sig över det gråmulna landskapet.som snart skulle bli svart. Ja, svart, för inte en gatlykta syns till över stor parkering, hundrastgård och gång och cykelväg. Sist jag joggade här var det svart. Inte så välkomnande att besöka sjön under det mörka halvåret trots att det då brukar finnas pulkabacke och uppbokad skridskobana. Och den alldeles nyinrättade hundrastgård får kort dygnsfunktion på vintern. Märkligt.

Finns fog för att utöka frågeställningen?

På förra kommunfullmäktige lämnade jag in en interpellation angående hur många personer över åttio år som nekats plats i särskilt boende i kommunen under året. Detta gjorde med anledning av två saker; dels ett reportage om en 99årig man som nekades plats i äldreboende i Heby samt flera reportage som vittnade om liknande händelser, dels ett förslag från Vänsterpartiet, Norrtälje, om att alla personer över åttio år, som så önskar, ska erbjudas plats i särskild boende utan särskild prövning. Det handlar om trygghet och kvalitet för de äldre och på platser där detta tidigare provats har det visat sig att utbudet av boenden inte behöver vara så mycket större för att klara av detta. Visst måste det inräknas en viss överkapacitet, men det borde ju egentligen ses som nödvändigt även för att kunna erbjuda den valfrihet som dagsläget påstås innebära.

När jag ikväll ser på nyheterna om Kalla faktas granskning av utbildning till kommunala biståndshandläggare vad det gäller personer som omfattas av LSS (Lagen om stöd och service) så inser jag att min fråga kunde ha, borde ha vidgats. Givetvis, nu när vi sett Norrtälje kommuns namn glida förbi bland de kommuner som anlitat företaget Kommunlex för utbildning av sina anställda, undrar vi hur många personer som nekats stöd av rent taktiskt ekonomiska skäl. Hur många personer, där biståndshandläggarna borde ha sett till behov och önskemål, har istället blivit klämda av besparingsbeting där handläggarna gått kurs för att lära sig hur de effektivast ligger så lågt som möjligt utan att bryta mot lagen? Överklaganden är det inte ont om. Kommunen processar hela tiden mot enskilda människor som, om de har tur, också har någon lite starkare person som hjälper dem med processandet, och som nekats insatser de känner behov av, allt från särskilt boende, ledsagarservice, bostadsanpassning, korttidsboende osv.

Som politiker är det väldigt svårt att agera i dessa enskilda ärenden, det är handläggarnas profession. Men om ärendena visar sig vara väldigt många kan en ju ifrågasätta vilken policy kommunen har. Varför har kommunen valt att anlita det här företaget för utbildning? Vad var syftet, att minska kostnader eller att ge personerna som omfattas av LSS bättre bemötande? Syftet, ev policy och valet av utbildningsföretag är absolut politiska frågor som bör debatteras och göras synliga för invånarna inför nästa val. Att neka samhällets svagaste det stöd de behöver för att kunna agera på jämlikare villkor som oss normalstarka av ekonomiska skäl, det är riktig skitpolitik.

fredag 8 november 2013

Åsikter blir ointressanta när systemet bestämmer

Igår deklarerar Kjell Jansson, moderat kommunalråd i Norrtälje att han är positiv till tiohundraprojektet och att han vill ha kvar MVC i Hallstavik. För den som är lite insatt i ämnet blir detta uttalande tämligen märkligt. Bengt Annebäck (mp) uttrycker i sitt klarsynta blogginlägg att det inte räcker med att vara positivt inställd för att rädda tiohundraprojektet och Norrtälje sjukhus. Inte heller för att rädda MVC i Hallstavik eller Familjens hus i Rimbo. Det spelar ingen roll om alla politiker är överens om detta så länge de inte är beredda att göra avsteg från vårdvalet. Vårdvalsmodellen bygger på att den som tycker sig se ekonomi i en verksamhet och som uppfyller de krav som handboken ställer upp, är fri att starta verksamheten, var som helst denne behagar. Tiohundratanken bygger i grunden på att kunna erbjuda bra verksamhet även i områden där det kanske inte är ekonomiskt lönsamt, genom samverkan över verksamhetsgränser, nya sätt att arbeta, nya sätt att ersätta. Därför haltar dessa två modeller illa tillsammans i ett enda fragmenterat sammelsurium av moderata valfrihetsskimärer.

Samtidigt som K Jansson (M) bedyrar att han vill se ett MVC i Hallstavik sitter han som representant i den ägarstyrelse som givit Tiohundra, vårdbolaget, i uppdrag att sälja ut vårdcentralen i Hallstavik. Hur menar Jansson att bolaget ska kunna finansiera ett MVC med tillgång till läkare och annan service utan en vårdcentral eller någon annan vårdverksamhet att samverka med? Bristen på läkare till MVC är stor i hela Stockholm, men speciellt i länets yttre delar. Ett MVC utan tillgång till läkare på plats uppfyller inte de krav som ställs på verksamheten i Stockholms län och skulle i såna fall innebära att moderaterna vill se en verksamhet av lägre kvalitet i Hallstavik.

Samtidigt som K Jansson bedyrar att han visst uppskattar tiohundraprojektet monterar han aktivt ner grundtanken bit för bit tills alla delar är privata, tills ingen samordning längre går att åstadkomma och när målet är nått skyller han säkert på någon annan att systemet inte fungerar.

torsdag 7 november 2013

Lika avstånd är inte alltid lika avstånd

På måndag börjar min nya kurs vid Uppsala universitet. Det är ca 7-8 mil till Uppsala härifrån, lika långt som det är till Stockholm faktiskt. Skillnaden är att Stockholm är beläget i samma län som bostaden. Det är antagligen därför som det finns en rak, fin motorväg hela vägen dit som dessutom är trafikerad av täta bussturer i moderna, bekväma bussar. Ja, jag vet att jag ofta hörs stämma in i den klagosång som antyder hur långt det är till Stockholm och hur omöjligt det är för oss som är bosatta här ute att delta i möten och aktiviteter på kvällstid, men jämfört med Uppsala så är det rena barnleken att åka till Stockholm. Bara det att det är samma taxa på bussen, det räcker att blippa sitt kort på bussen och sen sova en stund. 

Nu ska jag åka till Uppsala, kortet gäller bara till Åby vägskäl, länsgränsen på gärdena utanför Arlanda. Sen vet jag inte. Jag måste nog gå ner till Pressbyrån i helgen och höra mig för så att jag kan ta mig både dit och tillbaka. Betala på bussen brukar ju inte vara gångbart längre. Bussarna går ju inte heller särskilt ofta, så det blir att bege sig på eftermiddagen och komma hem sent på kvällen för ett par timmars föreläsning. Vägarna är också krokiga och det tar betydligt längre tid att ta sig dessa 7-8 mil än vad det gör att ta sig till huvudstaden med samma färdmedel. Av någon anledning räknar jag med att det kommer att kosta en del slantar också.

Vad är egentligen problemet med detta förutom att det blir krångligt för mig att ta mig till de här fyra föreläsningarna som ingår i kursen? Jo, problemet är att en länsgräns här utgör ett hinder för såväl studiemöjligheter som en lättillgänglig arbetsmarknad. Och det blir så fånigt. Med moderna, säkra vägar, eller varför inte järnväg, mellan Norrtälje och Uppsala skulle vi få en dubbelt så stor arbetsmarknad alldeles runt hörnet. Med en knapp timmas pendlingsavstånd i bekväma vagnar öppnar sig också möjligheter för Norrtälje att erbjuda Uppsala ett utbud av t ex studentbostäder, sjukvårdssamarbete, skärgårdsupplevelser och även arbetstillfällen. Allt detta försvåras och ibland omöjliggörs p g a en länsgräns. Är inte det lite löjligt?

För några år sedan då jag också läste en kurs i Uppsala hade jag ett SLkort + ett särskilt kort för pendlare sträckan Norrtälje - Uppsala. Sammanlagt gick dessa på över 1000 kr för en månad. En kväll skulle jag åka direkt från Uppsala till Stockholm, men nu hjälpte inget av mina kort, tåget mellan Uppsala och Stockholm måste betalas separat. Ända sättet jag kunnat åka på korten var om jag åkt buss till Märsta och där bytt till pendeltåg, vilket hade tagit betydligt längre tid. allt på grund av en länsgräns.

onsdag 6 november 2013

Hur jämlik är vår svenska skola - ett exempel

Idag tänker jag skriva om modersmålsundervisning. Alla barn som har minst en vårdnadshavare med ett annat modersmål än svenska som dagligen används i hemmet, ska erbjudas modersmålsundervisning enligt skollagen. Trots detta är det många fler faktorer som påverkar om ditt barn får möjlighet att lära sig sitt andra språk. En faktor är hur många andra barn som har rätt att läsa samma språk. Oftast krävs en grupp på minst fem elever för att modersmålsundervisning ska erbjudas. Lyckligtvis (?) kan dessa elever vara i vilken ålder eller kunskapsnivå som helst, bara det blir en grupp. Faktor nummer två är att det måste finnas en lärare, numer också med legitimation. Modersmålslärare arbetar ofta under betydligt tuffare förhållanden än lärarna som är anställda på en skola. Modersmålslärarna arbetar ofta några timmar i en kommun, några timmar i en annan kommun, ibland på ett par olika skolor i samma kommun, men det är många och långa resor. Min erfarenhet är att väldigt få av lärarna på de skolor modersmålslärarna besöker har en aning om vilka de är, var de håller till eller vilka elever som besöker dem. Modersmålslärarna har m a o ett mycket ensamt och osynliggjort arbete.

Detta trots att en mängd forskningsrapporter tydliggjort hur viktigt det är för barn att i grunden lära sig båda sina språk. Modersmålsundervisningen gör det många gånger lättare för barnen att hänga med i skolans andra ämnen och flerspråkigheten gör barnets alla språk rikare. Modersmålsundervisningen stöder också barnens identitetsutveckling och ger dem en bättre självkänsla.

För att få modersmålsundervisning till sina barn räcker det ofta inte bara att fylla i en ansökan och skicka den till den kommun du bor i, som det kanske gör om du vill att ditt barn ska börja i kulturskola eller dylikt. Snarare blir det så att du som förälder måste ligga på och fråga lärare på skolan, ringa till avdelningen för modersmålsundervisning på kommunen och kanske själv ta kontakt med modersmålsläraren om du får tag på kontaktuppgifter. Redan detta ger oss föräldrar ganska ojämlika förutsättningar att kunna få till modersmålsundervisning för våra barn.

Min äldsta dotter fick modersmålsundervisning efter halva årskurs två, då hade jag ansökt då hon började förskoleklassen. Hon gick i en blandad grupp med elever från åk 1 - åk 6, en del hade två föräldrar som talade ett annat språk, andra hade en förälder som talade ett annat språk. Kunskaperna var på väldigt skiftande nivå. Undervisningen skedde en gång i veckan, i åk 3 skedde det efter ordinarie skoltid.

I årskurs 4 bytte vi skola och jag fick försäkran från modersmålsenheten i kommunen att undervisningen skulle följa med barnet till den nya skolan. Jag skickade en ny ansökan och samtidigt ansökte jag för mitt yngre barn som då började förskoleklassen. Det gick ett år, inget hände. Hösten då äldsta dottern gick i femman började jag ligga på och ringa ansvarig för modersmålsundervisningen. Efter höstlovet har barnen nu varit på sin första modersmålslektion.

Det kommer att fungera. Men visst kan jag känna mig irriterad, inte bara på att det tagit sån tid utan även på att jag nu måste ta min halvtimmas rast och skjutsa barnen från sin skola till skolan där de får undervisningen och sedan anlita mormor att hämta dem och köra tillbaka dem till fritids. I skolan får jag själv se till att barnen kommer ut från sina lektioner i tid så att jag hinner skjutsa dem. Från den s k ordinarie skolan känner jag mest trycket hur jag som förälder nu ska se till att barnen kompenseras för den lektion de missar då de läser modersmål. 

För att förtydliga vad jag menar vill jag dra en parallell till då jag själv gick i skolan. ibland var någon elev tvungen att gå till "talfröken" eller "läsfröken", som dåtidens specialpedagoger kallades. Då fanns den pedagogen på vår skola och antingen kom hen och hämtade eleven i fråga eller så skickade klassläraren dit eleven då det var dags. Inga föräldrar var någonsin inblandade för att det skulle fungera. 

Barnen har alltså rätt till modersmålsundervisning. Det låter ju jättebra. En svårighet att få vårdnadshavare att utnyttja denna rättighet har varit att många föräldrar tror att två språk kommer att förvirra deras barn. Därför har många avstått. Nu vet vi att forskningen visar det motsatta och det är en kamp i sig att få föräldrarna att förstå detta. Så att de först och främst VILL ge sina barn den gåva två språk är. Men sedan krävs det också kraft och ett gott utvecklat eget språk för att kunna ligga på och tjata. Eventuellt krävs det sedan också en arbetsplats där du kan gå ifrån, en egen bil så att du kan skjutsa barnen och helst en mormor som kan ställa upp och hjälpa till. Det känns inte som en rättighet som vem som helst kan ta del av.


tisdag 5 november 2013

Vem ska bo i Norrtälje i framtiden?

Idag skriver mina goda kamrater Rune Karlsson och Kia Hamnö på debattsidan i Norrtelje tidning om hur byggherrarna bygger dyra bostadsrätter som människor med lite skralare resurser (unga, ensamstående etc) inte har någon möjlighet att bosätta sig i. Samtidigt råder det bostadsbrist och många ungdomar tvingas bo kvar hos föräldrarna i strid med såväl sin egen, som föräldrarnas önskan. Rune och Kia ger också förslag på hur kommunen skulle kunna få till stånd byggande av billigare hyresrätter för att göra det möjligt för ungdomar att bo kvar, men också att flytta hit.

Vänsterpartiet, Norrtälje, lyfter i sitt budgetförslag för 2014 en rad olika förslag på hur vi kan åstadkomma en inflyttning/kvarboende utav olika kategorier av människor. Att bygga fler hyresrätter med rimliga hyresnivåer är en viktig åtgärd som, Rune och Kia påpekar, marknaden inte kommer att lösa. Det krävs politisk vilja. I Vänsterpartiet vill vi också att antalet studentlägenheter på Campus ökar och att vi också ser över möjligheten för studerande på gymnasiet och komvux att utnyttja dessa bostäder. Vi vill också att projektet med studentbostäder i Hallstavik återupptas och förfinas. Med en bättre kollektivtrafik Hallstavik - Uppsala framför allt, skulle detta kunna bli ett gott alternativ för Uppsalastudenter.

Förutom boende så vill vi att Norrtälje kommun profilerar sig med sina högkvalitativa förskolor/skolor och studiemöjligheter på gymnasienivå och för vuxna som vill (vidare)utbilda sig. Det ska finnas goda förutsättningar för att tillgodogöra sig en god utbildning utan att flytta eller välja bort andra saker ur livet, som t ex familj och vänner.

Projektet Tiohundra, som snart måste bli permanent, ska givetvis också användas som en framgångsfaktor för kommunen. Genom samverkan ska vi visa på hur ett helt samhälle med tätorter, landsbygd, glesbygd och skärgård kan upprätthålla en god service och ett professionellt omhändertagande av såväl unga som gamla. Ingen ska, som det heter i devisen, falla mellan stolarna. Tiohundraprojektet är unikt och bör vårdas och utvecklas i enlighet med grundtanken. Där har vi någonting speciellt, något vi kan vara stolta över och något som skulle kunna locka såväl gamla som unga till vår kommun. Människor vill känna sig trygga, och de vill vara bekväma samtidigt som de vill kunna välja utmaningar.

För att kunna höja kvaliteten inom förskolan/skolan samt kunna erbjuda attraktiva arbetsmiljöer vill vi, främst i kommunens norra delar, satsa på något som vi kallar Akademiska Arbetsplatser. Idén har vi fått från Stockholms läns landsting där de redan arbetar med Akademiska Vårdcentraler, Akademisk Ambulans etc. Tanken är att den Akademiska Skolan, t ex, kopplas till ett universitet/högskola och någon forskning som pågår där. Skolan tar emot studenter och doktorander, samtidigt som det är möjligt för skolans anställda att delta i forskningsarbete. Universitetet får en möjlighet att bedriva forskning på verksamhetsnära basis. Detta samfinansieras mellan kommun och universitet/högskola. Den Akademiska arbetsplatsen kan rekrytera välmeriterade pedagoger eftersom den erbjuder en stimulerande arbetsmiljö samtidigt som den tar emot många studenter som också får upp ögonen för arbetsplatsen och orten. 

Kommunikationer är också väldigt viktigt för att människor ska kunna bo i  hela vår kommun. Vi behöver fler stomlinjer för bussarna, men även en utbyggd järnväg, först och främst till Rimbo (Roslagsbanan), men på sikt även från Stockholm till Norrtälje. Det var genom järnvägen Norrtälje en gång blomstrade. Kanske var det inte ens bara genom handel staden närde sig utan även genom en hälsoprofil, när badgästerna kom hit för att vila upp sig, bada i gyttjan och bli friska. Vi har ju alla möjligheter i världen att låta hälsoprofilen leda oss in i framtiden i stället för konsumtionismen och Biltema.

måndag 4 november 2013

En intensiv eftermiddag för en ljusare framtid

Så var det då dags för Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt att besöka Norrtälje. Enligt hans egen utsago så var det ungefär tio år sedan han gjorde det sist, inför folkomröstningen om euron och då stod han en förmiddag på ett regnigt och relativt folktomt torg. Den här gången kunde vi erbjuda honom lite fler möten. Dessutom sken solen så att det lämpade sig mycket väl med promenader mellan de olika platserna vi skulle besöka.

Vi började på kommunala Rodengymnasiet där Jonas fick träffa elever från såväl högskoleförberedande som yrkesförberedande program. Drygt 120 elever samlades i aulan och fick höra lite om Vänsterpartiets politik innan de själva fick delta och ställa frågor. Många frågor handlade om jobben, om hur det går för dem som inte klarar gymnasiet eller de som inte vill studera vidare på högskola. De undrade hur ett slopande av den halvering av arbetsgivaravgiften som idag gäller vid anställning av unga skulle påverka deras möjligheter att få jobb, hur byggandet av fler lägenheter skulle kunna finansieras och hur Vänsterpartiet skulle kunna samarbeta med Socialdemokraterna i en eventuellt kommande majoritet. "S är ju både för vinster i välfärden och fler jobbskatteavdrag", menade eleven. Jonas förklarade hur vi stod fast vid våra ståndpunkter och hur sedan förhandlingar kommer att föras, men att både S och Mp redan vacklar vad det gäller vinster i välfärden. Han berättade också hur de 14 miljarder som idag används till halvering av arbetsgivaravgifter skulle kunna användas till att skapa fler jobb inom t ex vård och omsorg och hur Vänsterpartiet vill erbjuda alla sjuttonåringar sommarjobb.

På Norrtälje sjukhus, Tiohundra AB, fick vi träffa chefläkare Bo Hellström som berättade lite om Tiohundraprojektets historia och grundtanke och hur det ser ut och fungerar idag. Han berättade hur grundtanken med samarbete över gränserna fungerade dåligt ihop med de kundval och vårdval som idag fragmenterar verksamheten. Han berättade också att de som arbetar inom Tiohundra snart vill se en permanentning av projektet, åtminstone inom de delar där det fortfarande fungerar. Vi fick veta att Norrtälje sjukhus är mycket populärt bland läkarstudenter och att den s k "kundnöjdheten" också är mycket hög, såväl i jämförelse med sjukhus i länet som i landet. Ibland är det svårt att rekrytera läkare, t ex inom primärvården samt ögon/öronläkare och gynekologer. Det märktes att han var stolt över arbetet med "puckar" på röntgenavdelningen samt verksamheten vid Familjens Hus i Norrtälje. Dock bekräftade han att Familjens Hus-verksamheten i Rimbo står inför en nedläggning. Mycket tråkigt om nån frågar mig. Hellström nämnde något om för litet underlag, men det måste väl belysas ur den verklighet att Tiohundra inte har någon primärvård i Rimbo? En rad funktioner måste kunna samarbeta för att det ska gå att kalla en mottagning Familjens Hus.

Dagen avslutades med ett öppet möte på Pythagoras industrimuseum, caféet. Ett femtiotal aktiva åhörare hade samlats för att lyssna och ställa frågor till Jonas. En del var från Norrtälje, Rimbo, Väddö, andra var mer långväga gäster från Åkersberga, Täby och Årsta. Det blev en intressant inledning av Jonas Sjöstedt som ägnade en lång stund att prata om kopplingen mellan en god landsbygdspolitik, fler jobb och en bra klimatpolitik. Jonas menar bestämt att Sverige måste bli föregångare inom klimatarbetet, vilket gladde dottern som fick ställa sin fråga om hur hon skulle kunna förklara för sina kompisar hur viktigt detta arbete var. Uppmuntran fick hon också från Vänsterpartiet, Norrtäljes klimatengagerade ordförande Olga Lännevall Fedorina.



"Ljuset kommer från Vänster", var visst en kommentar från en av besökarna efter mötet. Själv var jag glatt överraskad hur väl Jonas hela tiden tangerade Vänsterpartiet, Norrtäljes budgettext för 2014. Vi är ett väldigt ENIGT parti som vet hur vi vill vrida Sverige mot ett varmare samhälle där ALLA är lika mycket värda och har samma rättigheter utifrån sina specifika behov.

söndag 3 november 2013

Framtidens hot och möjligheter ur ett barns perspektiv

Jag minns när jag var sådär en elva-tolv år. Det största hotet mot framtiden var kärnkraften och kärnvapenkrig. Visserligen fick vi lära oss i skolan att om något skulle hända så att radioaktiva ämnen spred sig i luften, så var det bara att kasta sig i ett dike med en tröja över huvudet så skulle vi klara oss. Jag köpte väl inte riktigt det. Radioaktivitet var ett reellt hot mot vår framtid och jag var mycket rädd och mycket arg. Särskilt arg på att det var vuxna som skulle få rösta i folkomröstningen om kärnkraftens vara eller ickevara som energikälla i Sverige. Hallå liksom, vuxna, det var ju inte deras framtid det handlade om, det var ju vi barn som rimligtvis skulle få tycka till om detta.

Nu har jag en dotter som är sådär en elva-tolv år. För henne är klimathotet reellt. Hon har klimatångest och blir deprimerad när hon känner att hon inte vet hur hon ska påverka människor för att få dem att inse att de måste ändra livsstil, att det är allvar,  det handlar om framtiden, barnens framtid, vår tid är ju liksom redan förbi. Jag försöker förklara för henne att depression och ångest bara är ingångsfaser, snart kommer hon att hamna i en konstruktiv fas som gör det möjligt för henne att få med sig andra och hitta lösningar. Hon är väldigt skeptisk.

När jag var sådär en elva-tolv år skrev jag brev till statsministern, som då var Thorbjörn Fälldin, för att förklara för honom hur rädd jag var och hur allvarligt det var om inte han som hade makten gjorde någonting åt det här med kärnkraften. Jag hade nog ganska stor tillit till att han åtminstone skulle förstå mig. Jag hade nog inte helt klart för mig de krafter som påverkar dylika beslut. Efter folkomröstningen var besvikelsen stor, ett njae, kanske hade vunnit och kärnkraften skulle bli kvar i oöverskådlig framtid (ur ett barnperspektiv). Som vuxen har jag insett att folkomröstningen angav att kärnkraften idag borde ha varit avskaffad, men att detta ändå inte har skett, just på grund av sådana krafter som jag som barn inte förstod.

I morgon planerar min elvaåriga dotter att ställa en fråga till en person i potentiell maktställning vad han vill göra åt klimathotet. Det ska hon göra när Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt imorgon besöker Norrtälje. Hon vill veta hur Jonas och Vänsterpartiet vill ställa om Sverige för att komma tillrätta med hotet mot hennes framtid. Det tycker jag hon gör rätt i. Och jag avundas henne. Jag fick aldrig något svar från Thorbjörn Fälldin. Jag hoppas att hon får  ett bra svar och att det sporrar henne att se lösningar istället för hinder, att hon kan skapa en god framtid för sin generation.