onsdag 31 mars 2010

Kvalitet på fritids

Efter måndagens interpellationsdebatt i kommunfullmäktige där jag ställde några frågor om barngruppernas storlek och vuxentätheten på våra fritidshem till Barn och Skolnämndens ordförande Anne S Pihlgren (M) har nu en ny rapport från Skolinspektionen kommit.
350 000 barn mellan 6 och 12 år går på fritids i Sverige och Skolinspektionen konstaterar att många fritidshem försummar sitt viktiga pedagogiska uppdrag och gör inte tillräckligt för att stödja barnens personliga utveckling.
Enligt Helene Roslund på Skolinspektionen liknar situationen på många fritidshem mer kvalificerad barnpassning än pedagogisk verksamhet som stödjer barnens personliga utveckling och tar tillvara deras nyfikenhet och lust att lära. Barnens trygghet och säkerhet är viktig, men fritids ska också hjälpa barnen att utvecklas och ge dem erfarenheter och kunskaper som de har nytta och glädje av i sina liv. Det kan handla om att prova på möjliga fritidsintressen som dans, musik eller schack, eller att lära sig praktiska saker som att göra mellanmål eller kommunicera med hjälp av webben, menar Helene Roslund.

"– Viktigt är också att fritidshemmen bidrar till en positiv självuppfattning hos barnen och exempelvis motverka traditionella könsmönster. Där kan fritids göra stor skillnad, säger Helene Roslund. "

Enligt Skolinspektionen kan det nu vara 100 barn inskrivna på EN avdelning på fritids, och vare sig Skolinspektionen eller Skolverket verkar har samma problem som Barn och Skolnämndens ordförande i Norrtälje att reda ut vad en avdelning är. I såna fall skulle de väl inte använda sig av det begreppet i sin jämförelsestatistik.

Jag säger som Rossana Dinamarca (V) gör på Twitter:
"blir lovad 50 spänn extra i flerbarnstillägg av regeringen. Hade hellre fått löfte om att sonen slapp gå på fritids i en grupp om 50 barn. " Men för min del menar jag förstås dottern,,,

tisdag 30 mars 2010

Retursystem

Det fanns en gång ett riktigt framgångsrikt retursystem i Sverige, glasretursystemet på Systemet. Det tog man bort. Helt idiotiskt. Ett system som människor accepterat och lärt in togs bort och sen skulle olika flaskor lämnas på olika ställen och vissa fick man pant för andra inte och...nej, människor orkade inte hålla reda på det längre. Många glasflaskor går idag i hushållssoporna. Tyvärr.´
Aluminiumburkar som är köpta i utlandet går inte in i retursystemen eftersom du inte betalt för att de ska tas in i retur i Sverige. Men varför sväljer maskinen dem inte och ser dem som gratismaterial`? Varför spottar den ut burkarna igen så att människor hellre slänger burkarna direkt i hushållsoporna? Den kan väl ta emot dem utan att ge pant bara...
Vad händer nu?
Fram tills nu har föreningar hämtat upp papperssopor en gång i månaden om man ställer det i pappkassar vid vägen. Väldigt många passade på att ställa ut tidningar och annat, men nu är det slut med det i den här kommunen. Det upphörde för några månader sedan och i helgen var farstun så belamrad med gamla tidningar och politiska handlingar att jag packade bilen för att åka till en s k returstuga och lämna dem. Döm om min förvåning när hela stugan är bortplockad från sin plats, var skulle jag nu lämna skräpet???
Jag åkte till ett återvinningsställe vid en stormarknad (en sån där med en massa lådor med små hål för soporna i). Jo, det fanns en för tidningspapper, men man fick inte lägga kuvert i den. Och det var så smala hål (jag vet att det är för att inte barn ska krypa in i dem) så att jag fick stå och sortera och lägga i några tidningar i taget. Buuuuuuu, vad dåligt. Nu vet jag att många redan slänger även pappersskräp i hushållssoporna. Vart är vi på väg?

Sätta mig i en stuga på Kläppen och skriva en bok - Om fåtalets politik

Den borgerliga majoriteten i kommunen är beredda att slåss med näbbar och klor för en politik som gynnar ett fåtal. Och med lite skicklighet lyckas de få ett flertal att ställa upp på det.
Visst, det handlar bl a om vårdnadsbidraget, som flera borgerliga politiker i talarstolen försäkrar kommer att utnyttjas minimalt, och därför inte medför några större kostnader. Ja, det kommer antagligen inte att utnyttjas av så många för det är ett oflexibelt, omodernt bidrag som de flesta inte har ekonomiska möjligheter att utnyttja. Det kräver att barnet helt avstår från barnomsorg och är ingenting som enkelt går att kombinera med att en förälder går ner i arbetstid. Det hela blir inte mindre absurt när kommunalrådet Kjell Jansson (M) vill få oss att tro att detta är någonting som han hade utnyttjat om det funnits när hans barn var yngre.
Att vara förtroendevald och förvalta våra gemensamma skattepengar handlar om att göra det man tror är bäst för de flesta, det kan inte vara att införa en reform som man från början vet endast kommer att utnyttjas av ett fåtal, varför ska de fåtalet få sitt val tillgodosett av våra gemensamma pengar? Jag vill också vara mer med mina barn, jag skulle vilja klara mig på att jobba halvtid, men det finns ingen sån möjlighet. Hur ser den borgerliga majoriteten på valmöjligheter för sämre ekonomiskt bemedlade, ensamstående, sjukskrivna m fl? Ska vi inte alla ha samma möjligheter att välja hur vi vill ha det med våra barn? Ulrika Falk skriver också om detta idag.
RUT är en annan användning av skatteinstrumentet för att öka valmöjligheterna för bättre bemedlade invånare. Helt plötsligt kan de till subventionerade kostnader välja att låta någon annan städa efter sig. Medan vi som städar hos dem aldrig har valmöjligheten att låta någon annan städa vårt hem. Subventionerade tjänster i hemmet ska, för bästa användning av skattemedel, knytas till äldre eller de som av andra orsaker har stora behov.
Vad har då Kläppen med saken att göra? Jo, det är en lång historia som Miljöpartiets Bridget Wedberg redogjorde ganska detaljerat för under gårdagens fullmäktigemöte. Och det handlar fortfarande om fåtalet. På en, av kommunen ägd, ö i ytterskärgården finns en gammal fiskebod som en f d polis och borgerlig kommunpolitiker utan nyttjandeavtal byggt till som fritidshus. Bygglovet har sedan år 2000 fått avslag i regeringsrätten 2 gånger. Nu ligger en tredje ansökan på ByggoMiljönämndens bord för behandling och innan den är behandlad i samtliga instanser så kommer nämnden inte att kräva någon rivning av svartbygget som nu stått där i tio år. AV HÄNSYN TILL KOSTNADER OCH OANGELÄGENHETER för lagbrytaren (fåtalet). Det är VÅR gemensamma fiskebod som kommunen köpt in för att se till allmänhetens intressen. Det finns inget nyttjandeavtal, stugan är olagligen utbyggd och kommer antagligen att stå kvar så länge den olaglige nyttjaren orkar använda den.
Men jag kanske åker ut till vår gemensamma fiskebod och sätter mig där och skriver - boken om fåtalets politik. Då slipper man åtminstone det pinsamma käbblet i fullmäktige.

måndag 29 mars 2010

Om hur man kan få det att verka - och verkligheten

Nu har jag äntligen haft debatten kring barngruppernas storlek och vuxentätheten på fritids med barn- och skolnämndens ordförande i fullmäktige. Interpellationen skrevs ju redan i oktober och sen har omständigheternas omständigheter fått råda. Hur som helst så var jag ju inte helt nöjd med svaren och tyckte att BSNs ordförande gjort det väl lätt för sig genom att bara hänvisa till att hon inte kunde hitta de citat jag refererade till, siffror som fanns på skolverkets hemsida och att det egentligen var helt irrelevant. Dessutom fortsatte hon med att säga att jag blandade siffror och stAtistik och formulerade frågorna fel.


När jag tänker på det så här efteråt så fick hon det att verka som om mitt barns fritids måste fungera väldigt dåligt (vilket det inte gör med de förutsättningar de jobbar under, personalen är fantastisk som får ihop det). Sen fick hon det att verka som om jag inte visste vad jag frågade om, men jag hade faktiskt interpellationen med till skolan (lärarutbildningen) den dag vi hade föreläsning om fritidshem och vår föreläsare (expert på just fritids) tyckte att frågorna var mkt bra och relevanta. Det tyckte f ö mina kurskamrater också, men BSNs ordförande har förstås doktorerat så hon vet väl bäst...


Sen ropade verkligheten genom telefonen. Barnen därhemma vägrade gå och lägga sig, jordens alla problem verkade ha fallit över dem och jag fick gå hem och läsa Bamse istället för att debattera vårdnadsbidrag och lämna in Hannas och min gemensamma motion om barnomsorg på OBtid.

lördag 27 mars 2010

Tycker det verkar upplyst att släcka

Nu duggar protesterna mot Earth Hour tätt. I både Metro och Kommunalarbetaren kan vi läsa hur evenemanget sågas vid fotknölarna. Och jag kan väl hålla med om att det inte kommer att ge så stor effekt på klimatet bara för att vi släcker lamporna en timma, men det är ju en manifestation. När vi på Internationella kvinnodagen tände ett värmeljus för varje anmäld kvinnomisshandel i kommunen så tror jag inte heller att det hade så stor effekt, men det känns hos dem som är med i manifestationen, precis som Earth Hour kommer att göra ikväll.
Nu när "vanligt folk" och kommuner äntligen förstått att här finns en manifestation som de kan delta i och visa att de visst bryr sig om klimatet, även om de är tvungna att ta bilen till jobbet för att kollektivtrafiken fungerar dåligt eller är för taskigt utbyggd, då dyker de upp lite lagom ElisabethHöglund-uppstudsiga och tänker inte alls släcka lamporna, nej, de ska minsann tända varenda lampa i lägenheten för att visa hur löjligt de tycker att det här är. Låter som mig när jag var typ 16, men det verkar vara främst kvinnor över 55 som ogillar att klimatanpassa sig (inte vetenskapligt belagt utan en slutsats av att följa med i krönikor och annat i pressen). "Jag har rätt till mitt bekväma liv, typ, och jag tror förresten inte på klimatförändringar. Jag har levt länge och vädret har ju alltid växlat lite."
Jag tror dessutom att Earth Hour bär med sig mycket mer i engagemang och idéer. T ex har Glimmabutiken rabatt på Earth positive hoods timmen till ära. Kanske kan fler klimatpositiva arrangemang följa i detta spår; butiker tar bort moms på ekologiska närodlade varor, rabatt på cyklar, avstängda gator, bytesmarknader, you name it.
Jag släcker lamporna ikväll - för miljöns skull - för mina barns skull.

fredag 26 mars 2010

Kvantitet eller kvalitet (eller varför inte båda) på de vuxna som tar hand om våra barn

Alla smutsiga detaljer skriver i dag om hur antalet vuxna kring barnen i skolan minskat. Hon tar upp viktiga uppgifter som också jag försöker gräva i i min interpellation till barn och skolnämndens ordförande, som jag får svar på på måndagens fullmäktigemöte. Interpellationen handlar om storleken på fritidshemsgrupperna, hur många barn det går per vuxen och hur detta ev påverkar elevernas förmåga att orka med skolarbete och uppnå bra resultat.

Eller svAr och svar, jag hämtade underlaget till min interpellation på Skolverkets hemsida, där man konstaterar att fritidshemsgrupperna blir allt större. Barn och skolnämndens ordförande hämtade sina svar från samma sida, men tyvärr, vissa uppgifter jag frågade om fanns inte där... Nej, jag vet, det är ju därför jag frågar. Hade jag bara velat veta vad som stod på Skolverkets hemsida hade jag ju inte behövt ställa interpellationen, då hade jag kunnat gå vidare med följdfrågan; vad planerAr majoriteten göra åt detta?

Men det svaret kanske jag ändå redan fått, för enligt Barn och skolnämndens moderata ordförande så är det inte storleken på barngrupperna eller antalet vuxna som har betydelse utan kvaliteten på de vuxna som ännu finns kvar. Yeah, kom igen übermesch, skolan och barnomsorgen saknar dig.

Debatt vårdnadsbidrag, norrtelje tidning 100326

Åke Malmström (Kd) slår sig för bröstet vad det gäller vårdnadsbidraget och menar att man genom detta ger föräldrar makt över sin tid. Jag måste hävda att han inte riktigt har koll på hur många familjers vardag ser ut idag. För väldigt många är vårdnadsbidraget på 3000 kronor i månaden inte en valmöjlighet. Det finns många andra åtgärder som faktiskt skulle förenkla vardagen för barnfamiljer, som skulle ge mer tid med barnen och större valmöjligheter. T ex utökad föräldrarförsäkring, fler dagar som går att utnyttja även när barnen är äldre än 8 år. Ett annat exempel är förkortad arbetstid med bibehållen lön. Det är ju ett känt faktum att många kvinnor redan idag arbetar deltid för att hinna med barn och familj, samtidigt som de halkar efter i löneutveckling och pensionssystem. Båda dessa åtgärder skulle ge föräldrar möjlighet att gå ner i arbetstid för att få mer tid med sina barn, vårdnadsbidraget innebär att man helt måste avstå från arbete för ynka 3000 kronor i månaden.

Det är bara att titta på hur det ser ut idag för att lista ut att föräldrar gärna arbetar lite mindre för att få mer tid med barnen, även när de är äldre än tre år, så att kunna mixtra med sin arbetstid under barnens uppväxt utan att gå i ekonomisk konkurs känns mer angeläget än att ett fåtal som är stadda i kassa t ex via den andra föräldern har möjlighet att vara hemma på heltid 2 år under småbarnstiden. Eftersom många föräldrar idag också inser att förskolan fyller en viktig uppgift för barnens utveckling så kanske möjligheten till kortare arbetstid och kortare vistelsetid på förskolan skulle vara ett bättre alternativ för barnfamiljerna. Som vårdnadsbidraget är utformat har inget av familjens barn rätt till vistelse i förskola eller kommunal barnomsorg, inte ens en liten stund per dag. Detta strider ju också mot tanken om Allmän förskola som idag finns 15 timmar i veckan för alla barn över 3 år.

Borgerligheten framhåller intensivt hur de vill hjälpa barnfamiljer att få ihop sina livspussel, det är vårdnadsbidrag och det är RUT som ska lätta bördan, men för de som inte har ekonomiska möjligheter att åtnjuta dessa subventioner, hur vill de borgerliga partierna hjälpa dem till ytterligare valmöjligheter och makt över sina liv? Det är ofta de som är mindre ekonomiskt bemedlade som saknar valmöjligheter och makt över sina egna liv. 25,5% av alla ensamstående mödrar lever under den relativa fattigdomsgränsen i Sverige idag och kommer aldrig att kunna utnyttja denna hjälp att få livspusslen att gå ihop och är det kanske inte de som behöver mest hjälp med detta.

Catarina Wahlgren, Vänsterpartiet

torsdag 25 mars 2010

Världens finaste barn

Idag var Skruttet och jag hos BVCläkaren. Hennes viktkurva går rakt upp i himlen. Men det är bara bra, inte alls som när min viktkurva går åt samma håll. Hon är rund och go helt enkelt. En jättefin bebis. Och frisk.
Det är så lustigt när de säger såna där saker, sköterskorna och läkarna, och man blir alldeles varm. Antagligen säger de samma till alla, att deras barn är fina och perfekta, men man får för sig att det är bara till mig, att det är just mitt barn som är finast och perfektast av alla. Och det är väl meningen.
Det hänger i sen på utvecklingssamtal i förskola och skola. Jag jobbar ju själv i förskolan och vet att vi ska lyfta det positiva. Ändå sitter man där som förälder och hör att ens barn är perfekt. Underbart.
Efter BVCbesöket promenerade jag till dagis och hämtade Mellan som för tillfället bara pratar om sin nya "rutarr" som hon måste spela lite på. Detta har inspirerat Storasyster att börja klinka på pianot och snart grejar hon Blinka Lilla Stjärna som en dans. Det var Melodifestival på Storasysters fritids idag och vi var där och kollade. Kul, förra året kom jag inte loss från jobbet. Jag kom aldrig loss från jobbet när det var något och fick skicka mormor istället. Mormor är jättebra, men Storasyster vill att mamma ska vara med.
Barnen mimade, dansade och var jättefina. En tjej sjöng en egen låt a capella, det smällde väl högst, men alla fick samma pris i år. Förra året kunde man gå vidare och vinna. Men det har väl varit en del diskussioner kring själva tävlingsmomentet kan jag tänka.
Vi hann hem och äta våfflor, men soppan som jag gjorde igår står kvar i kylen. Den hann vi inte med. Valplaneringsmöte och Fullmäktigegrupp på schemat. Det känns átt det är full fart mot valet nu. Barnen såg som vanligt på film och lekte i "sitt rum" på partilokalen. Sen åkte vi hem och bums i säng. Nu sover alla tre, världens finaste barn.

Drömtydning

Flera nätter förra veckan drömde jag om att vi flyttat in i ett nytt hus, ja, hus eller radhusliknande, nybyggt i ett område typ Bolkadalen eller Färsna. Känslan i drömmarna var ganska vilse, det var tomt i husen, antagligen hade vi inte fått dit våra grejor än. Stora, täta fönster, vinter.
I natt var jag tillbaka i ett gammalt hus där jag varit i flera drömmar. Huset är i riktigt dåligt skick, jag har bott där förr, vissa plankor kan man inte gå på, då faller man genom golvet. Känslan är vemod och lite sorg. Huset är samtidigt det stora röda huset på Baldersgatan där jag bodde i sex år, Svanberga Gästgiveri där jag arbetade ungefär lika länge och ett helt annat obefintligt hus med gångar, skrubbar och vrår som jag ändå känner igen. Möblerna finns kvar, men det är inte de möbler jag har idag...
Hänger drömmarna ihop? Vad betyder de? Hus sägs symbolisera jaget i drömvärlden. Håller jag på att förändraas, i viss mån mot min vilja?
På efternatten i natt sov jag väldigt dåligt, men lyckades dock drömma om att jag gick in i en hiss i ett stort hus (typ en skyskrapa) och skulle åka upp ett par våningar. Inne i hissen känner jag dock snart att hissen börjar åka väldigt fort nedåt, långt långt ned, måste ha varit i underjorden. Jag tänker att jag nog kommer att dö när hissen slår i botten, men en liten bit från botten vänder hissen och åker jättefort uppåt. Uppe vänder hissen och far snabbt nedåt igen osv. Jag kommer till sans och trycker på larmknappen. En automatisk röst säger: "Larmet är ur funktion, hissarna kontrolleras vanligen var tredje dag" upprepade gånger. Jag misstänker att en komplott ligger bakom hissfelet och att jag kommer att dö innan tre dagar har gått...

onsdag 24 mars 2010

Livet och familjen

Många undrar vad livet och familjen har med politik att göra. Svaret är allt. Jag brukar berätta om hur "experter" tidigare tyckte att det var viktigt att ha några år mellan barnen så att föräldrarna fick tid för varje barn och sen när försäkringssystemet ändrades så att man bara fick behålla föräldrarpenningen om barnen föddes med högst 2,5 års mellanrum, så ändrade också expertisen ståndpunkt och hävdade att det var bra för barnen om det inte var så långt emellan.
Borgerligheten med Filippa och Fredrik i täten brukar tjata om att beslut ska tas vid köksbordet och att politiker inte ska lägga sig i, men hela samhället styrs av politik, det är aldrig vi själva som helt kan välja.
Exempel på politiska beslut som styr familjers val är: Föräldrarförsäkringen (hur lång den är och hur hög ersättningen är), tillgången på barnomsorg (öppettider och kostnader), barnbidrag, bostadsbidrag, vårdnadsbidrag, möjlighet till kortare arbetstid mm. I många länder är föräldrarförsäkringen knuten till mamman och det handlar bara om att vara hemma med sitt nyfödda barn några veckor. Gemensamt finansierad barnomsorg finns inte heller över hela världen utan blir till mycket större del ett val som ska göras vid köksbordet (men det är väl bara ett val i realiteten om alla har lika mkt pengar att lägga på barnflickor eller annan hjälp).
Valen vi gör idag för hur vår familj ska ha det, görs möjligtvis vid köksborden, men är hela tiden beroende på lagstiftning och politiska beslut. Om de politiska besluten är att ta bort de regler som förenklar för barnfamiljer så gör vi kanske andra val, kanske väljer vi att inte skaffa barn alls. Vi kan också engagera oss för att göra valen fler för alla föräldrar, oavsett ekonomi.
Andra som bloggar om familjepolitik idag är Helene Sigfridsson och Ulrika Falk

Plats för alla i politiken - debattinlägg från Norrtelje tidning 100324

NT hade för ett tag sen en artikelserie om våra politiska representanter. Där framgick att en stor del av våra förtroendevalda är människor som utför dessa uppdrag på sin fritid och att andelen som lever på politiken är ganska liten. Vad bra det vore om alla kände en politiker, avståndet mellan beslut och medborgare skulle minska och fler skulle säkert engagera sig.

En nedslående siffra är homogeniseringen i åldern 50-65 år som finns bland våra folkvalda, varför är denna grupp så överrepresenterad? Varför saknas ungdomar och småbarnsföräldrar i våra politiska församlingar? Det förstärker och förlänger avstånd mellan politiker och verklighet.

Problemen är kända i de politiska partierna, ändå sker inte så mycket konkret för att förändra mötesformer och strukturer för politiskt engagemang. Vill vi ha en demokrati där människor känner lust och ork att engagera sig så måste vi skapa system som möjliggör detta. Med dagens kunskaper och teknik borde det vara enkelt.

Ex; Öppna skolorna för ungdomsförbunden, gymnasieskolan borde sjuda av politisk aktivitet, ungdomar som diskuterar, reflekterar och tar ställning. Kommunfullmäktige håller ofta på till kl.23.00 vilket omöjliggör för de som måste hem med buss, de som måste lägga barn, de som pendlar och måste upp tidigt.

Tidigare fanns barnvakt på fullmäktige, vilket var positivt, nu säger ordförande i NT att det inte efterfrågas, men det kanske ska erbjudas redan nu inför nästa mandatperiod för att småbarnsföräldrar ska våga kandidera? Det är ändå svårt med sena kvällar, men det kanske underlättar för någon. Även vid partimöten kan man lätta upp för småbarnsföräldrar genom att ha en leklåda eller någon typ av verksamhet för barn.

Det måste bli lättare att delta i diskussioner och möten från sitt hem. Skriftliga underlag kan skickas ut i förväg, man kan delta i möten via telefon eller internet. Nya mötesformer skulle kunna underlätta för ungdomar, småbarnsföräldrar, människor med funktionsnedsättningar och glesbygdsbor att delta i det politiska livet. Givetvis är det inte meningen att användning av ny teknik helt ska ersätta gamla mötesformer eller utesluta människor som inte har tillgång till tekniken utan att bredda möjligheterna för alla att delta.

Ibland verkar det som den överrepresenterade delen av befolkningen är nöjd med de mötesformer och representation som idag finns, men vi ser alla hur partierna tappar medlemmar och därmed urholkas också demokratin. Många gånger har vi hört gräsrötter och proffspolitiker fråga sig hur vi ska få fler unga/kvinnor/invandrare att engagera sig, men det görs väldigt lite för att möjliggöra detta engagemang.

Rapporter visar att det är de unga som lämnar sina politiska uppdrag innan periodens slut, vi måste fråga oss varför och vi måste vara beredda att förändra. Vi tillhör de underrepresenterade politiskt aktiva som hela tiden brottas med problemen att få arbete och familj att gå ihop med politiken. Trots att det ofta känns som att arbeta i motvind så brinner vi för våra frågor. Vi känner att vi är viktiga. Vi har själva barn i skolan/förskolan och inom barn och ungdomsidrotten. Många beslut som fattas av förtroendevalda berör människor som vi, men de fattas av människor som hade barn i skolåldern för 20-30 år sen. Det är viktigt att alla åldrar och grupper finns representerade bland de som bestämmer om vår närmiljö och vår vardag. Annars kan föräldrar fortsätta skrika sig hesa, skolor läggs ned ändå, verksamheter kommer att slås ihop och flyttas och förändras. Barngrupperna kommer att fortsatt vara stora om vi föräldrar inte hörs, gymnasieprogram kommer att fortsätta läggas ned om ungdomarna inte hörs, gatorna kommer att fortsätta att vara fulla med snö och skyltar om de handikappade inte hörs och bussarna kommer att fortsätta att stanna i Älmsta om glesbygdsborna inte hörs. Vi måste alla finnas representerade och vi måste alla få rimliga möjligheter att delta på våra villkor.

Catarina Wahlgren (V)
Hanna Stymne Bratt (S)
Kristian Krassman (S)

morgonreflektioner

"God! sa musen. Du kallar mig GOD!

Jag sprider ju fasa och skräck och blod!

Gå du bakom mig så fattar du nog

att alla flyr mig i denna skog"


Citat från boken Gruffalon av Julia Donaldsson och Axel Scheffler, svensk text Lennart Hellsing


Varför publicerar jag detta citat? Tja, som en liten reaktion på det klipp från min blogg som visades i lokaltidningen idag. Det blir så lösryckt och låter ju som om jag vore en riktigt elak jävel när någon säger åt mig att de inte skulle rösta på mig om de så låg för döden. Under skenet att vara god alltså...


Tyvärr publiceras inte min, Hanna och Kristians debattartikel om behovet av småbarnsföräldrar och andra grupper inom politiken som finns i dagens pappersbilaga så att det går att länka till den, men jag lägger in den här på min blogg så att ni kan läsa den.
För övrigt annonseras hela kvarteret jag bor i ut för försäljning idag, så kul när hyresgästerna hålls underrättade..., måste kanske kontakta hyresgästföreningen nu.

tisdag 23 mars 2010

mer om trettioårsdagen

mer om kärnkraften

Ett av mina första politiska minnen

Ett av mina första politiska minnen. Ett minne som engagerade mig starkt. Kärnkraftsomröstningen för trettio år sedan. Det var inte bara frågan om kärnkraftens vara eller icke vara som engagerade mig, även det faktum att ingen brydde sig om hur jag som tolvåring ville ha min framtid. Den tredje besvikelsen bestod i att inse, att när Linje 3 vann, så slog man ihop rösterna för Linje 1 och Linje 2 och kärnkraften blev kvar. Inte kunde jag väl tro då, att det fortfarande år 2010 skulle finnas människor som propagerade för fortsatt och ökad användning av detta?
Vänsterpartiet, Ringborgs blogg och Egon Frid är några som uppmärksammar årsdagen.
När jag gick i högstadiet hade vi en utbildningsdag om kärnkraft, vi fick då lära oss att om det hände en olycka var det bara att kasta sig ner i ett dike med en tröja över huvudet, så klarade man sig fint. Synd att de inte lärde dem i Tjernobyl detta.
Kärnkraft tillhör inte framtiden, det är förlegat att tro att man kan ta saker ur jorden som det tar miljoner år att återställa och kalla det för förnyelsebart. Vi borde ha kommit längre. Jag vill inte att mina barn ska behöva växa upp med samma nattsvarta syn på framtiden, gå genom tonåren med samma domedagskänsla. Inte bara för att de inte har någon möjlighet att lösa kärnkraftsproblematiken ens för sina barnbarnsbarn, inte bara för att folkomröstningar inte tas på allvar utan även för att barn och unga inte har någonting att säga till om inför den värld de ska leva i,. Det finns mycket kvar att göra kamrater och egentligen skulle vi vara igång redan för nån miljon år sedan.

söndag 21 mars 2010

Tjugotredje mars, läge:ymigt snöfall

Nu börjar det bli så länge sedan att man inte riktigt minns när vintern började, men lång har den varit och mycket snö har det kommit. Jo, jag minns att barnen och jag ett par dagar före jul var nere och åkte pulka för första gången vid Lommaren. Då låg inte isen än och man tänkte att det var bäst att passa på att åka pulka innan snön försvann igen. Men den ligger ju fortfarande kvar, tre månader senare.
Vi kämpade oss ut, 2-3 timmar varje dag hela jullovet. Då var det mest pulka som gällde. Efter jul gick vi in på skidor och skridskor.Tyvärr var det så mycket snö så att jag inte vågade ta bilen ut till landet, jag var ju inte i skottarskick precis. I februari blev det stjärtlapp och då hade det kommit så mycket snö att barnen kunde göra en egen backe på tomten. Fantastiskt.
Mars brukar vara månaden med kramsnö och häftiga byggen och till viss del kan man väl säga att det slagit in. Kanske inte bygglusten har varit den största bara, kanske kanske man tappat gnistan något att springa ut och leka i snön varevigaste dag. Men enligt Norrtelje tidning är detta en helt normal vinter.
Vad som är normalt och vad som är gångbart bestäms av gängse normer i samhället. Ju längre vi har borgerligt styre desto mer tar vi till oss deras idéer om samhället som normala och omöjliga att ändra på. Jag vet eftersom jag arbetar i en sedan långt tillbaka moderat kommun. Jag upplever att många där har en helt annan syn på t ex kommunal service än vad vi har i vår kommun som "bara" är borgerlig sedan 12 år tillbaka och där Moderaterna relativt nyligen gick om Centerpartiet i storhet.
Här bestäms också vilka frågor som ska debatteras inför valet och då har frågan om RUTavdraget (som jag skrivit om flera gånger) blivit en jättefråga, trots att det inte handlar om mycket pengar, många människor eller särskilt stor service. En annan fråga som berör få är vårdnadsbidraget. Ändå skrivs spaltmeter (även av mig).
Igår när vi hade gruppmöte i oppositionen i Tiohundranämnden diskuterade vi budget. Hur många miljoner mer än borgarna har vi i vår budget och vad ska vi lägga dem på? Konstigt utgångsläge egentligen, det innebär ju att vi ska ha allt precis som borgarna och sen lite till. Är det inte så att vi först ska forma en vision om hur vi vill att det ska se ut och sen ta reda på vad det kostar?
Vi måste bli bättre på att få valet att handla om det som är viktigt och berör många, det handlar om större omställningar än att förhålla sig till borgarnas sanningar och "den enda vägen". Om detta bloggar också Helene Sigfridsson.
Själv har jag tröttnat på "the american dream". Fattiga stretande människor som drömmer om att bo vid havet, vill ta bort strandskyddslagen så att "vemsomhelst" ska kunna bosätta sig vid vattnet. Fattiga stretande människor som drömmer om lite hjälp i hemmet slåss för RUTavdraget så att "vemsomhelst" ska kunna få den hjälpen. Fattiga stretande människor som aldrig kommer att ha råd med ett hus vid havet eller hemhjälp slåss för sin dröm och hjälper på så sätt borgarna att upprätthålla orättvisorna i stället för att omfördela resurserna.

lördag 20 mars 2010

Visioner och verklighet

Superstressig fredageftermiddag, någonting ska ätas innan vi beger oss mot kursgården för två dagar landstingsvisioner, hur ska vården, hälsan och kollektivtrafiken skötas när vi vinner valet, när vi tar över. Telefonen ringer. Barnen är stirriga och vill iväg, Skruttet vill äta...
I andra änden av luren, en äldre kvinna som läst mitt debattinlägg om att RUTavdraget inte behövs vid en utbyggd, breddad hemtjänst efter behov. En äldre kvinna som inte vill förstå min vision, som tycker att hemtjänsten suger och inte på några villkors vis kan mäta sig med den service äldre människor kan få genom RUTavdraget. Själv har hon inte hemtjänst, men hon känner många äldre och alla tycker att den är jättedålig. Det kan jag inte ha någon aning om, enligt henne, för jag är inte tillräckligt gammal. Och de äldre jag påstår mig känna, tycker inte som jag, oavsett vad de säger till mig.
Barnen stojar och Skruttet skriker, jag försöker röra i stekpannan och hon fortsätter berätta att hon inte skulle rösta på mig om hon så låg för döden. Vad ska jag svara? Vilken tur att vi har demokrati då, så att vi får tycka olika. Ja, svarar hon, om man nu kan kalla det här demokrati. Allmänt negativ alltså... Hon berättar att det kostar 650 kronor att få fönstren putsade i hennes tvåa, med RUT kan hon få det för halva priset. Hemtjänsttanterna får minsann inte putsa fönstren, kontrar hon när jag säger att jag tycker att det borde ingå i hemtjänsten, de kan ju ramla ut...
Jag förklarar en vision om att de äldre i större utsträckning ska kunna välja vad de vill ha hjälp med och hon svarar att det kommer vi aldrig att kunna driva igenom. Jag förklarar att vi nog inte är ensamma om att driva den frågan, men hon bara fnyser. Hemtjänsten är och förblir dålig oavsett vad våra kundundersökningar säger; vi väljer ju vilka vi frågar...
Till sist lägger hon på och jag säger Tack för att du ringde...
Uppställning, snabbt med barnen mot matbordet, duka, telefonen ringer... Det är hon igen, hon vill bara berätta om när hon bröt lårbenshalsen för några år sedan. Tja, jag fick i barnen mat och kom iväg för att skapa nya visioner. Hade dock fått med mig en fundering om hur ordet behov kan uppfattas på olika sätt. Hos RUTkramarna tolkas ordet som att politiker godtyckligt bestämmer vem som ska få hjälp...

fredag 19 mars 2010

RUT, omega3 och vädret

Det är plusgrader ute idag och jag är med på 2 ställen i lokaltidningen. Först är det ett repotage om de olika gruppledarna och partierna inför valrörelsen. Vi får veta att Vänsterpartiet kommer att vara drivande i miljöfrågor, att vi är skeptiska till friskolor och att vi vill ha mindre grupper inom barnomsorgen. Ja, det är inget fel i det, sen att samarbetet med S ska gå på rutin kan man ju förhålla sig till. Nog tycker jag att det behövs uppfräschning och fördjupning även om det naturligtvis underlättar att ha bra grunder att stå på. Egentligen får politik aldrig på något vis gå på rutin. Vi förtroendevalda måste alltid ha i minne på vems mandat vi agerar och vad grunden till olika ställningstaganden vilar på.
Idag publicerar Norrtelje tidning även mitt svar på en Ledare om RUTbidraget som var med i tidningen för snart två veckor sedan. Och på den får jag som svar att min hållning är typisk för Vänsterpartiet, vilket man väl får ta som en komplimang. Sen ställer jag mig frågande till att behovsbedömd hemtjänst innebär att politikerna vet bäst och att RUTavdrag istället ger makten till enskilda att bestämma hur de vill ha det. Jag är också ovan med att bli förpassad till mitten av förra seklet även om jag blivit beskylld för att vilja tvinga människor tillbaka till stenåldern både när jag förespråkat torra toalettlösningar och en utbyggnad av Roslagsbanan till Rimbo (vilket f ö två moderater skrev föredömligt om i lokaltidningen häromdagen).
Läser också idag på nätet att Uppdrag granskning gjort ett repotage om hur fisk som ska mätta flyktingar i Västsahara i stället blir till omega3tabletter i Norge.
Igår skrev Clarence Werngren i lokaltidningen om vilka åtgärder som behövdes för att få tillbaka skolan till 1960talets nivå (vilket tydligen är önskvärt). Att döma av artikeln skulle det bästa vara om handelsstudenter tog över lärarnas roll (handelsstudenter läser in en 7,5 poängskurs på lärarhögskolan på en dag medan 25% av lärarstudenterna egentligen borde ha blivit underkända). Hmmmmm, får återkomma till det...

onsdag 17 mars 2010

Hur fostrar vi till demokrati och engagemang?

InYourFace skriver idag om partiers vara eller icke vara på våra skolor. Sjölv tycker jag att det är helt befängt att förbjuda partiverksahet på skolorna. Eleverna borde i stället kunna få plus i kanten för demokratiskt engagemang och samhällsstudier på en djupare nivå. Det är vi människor som är demokratin och politiken, det är ungdomarna som förväntas vara ungdomsförbunden. Var går gränsen? Får en aktiv SSUare ha åsikter om saker och ting på skolan? Kan en aktiv CUFare försöka värva sina klasskamrater på skolan eller måste så ske på fritiden? På en arbetsplats har man t ex raster och då får man väl ägna sig åt vad man vill, gäller det inte på skolan?
Om medborgare och förtroendevalda ska komma närmare varandra och demokratin bli något som de flesta naturligt deltar i, är knepet inte att sätta några gubbar på Rådhuset en eftermiddag i veckan. Samhället och skolornA måste sjuda av aktivitet, vi måste förstå att allt är politik och att vi alla kan vara med och göra skillnad. Vi måste veta att vi tillsammans äger vår verklighet och framtid.

Är detta 2010?

Små samhällen och orter har alltid betytt utsatthet och oro för de som inte är precis som de flesta, de som sticker ut lite mer från normen. Samma tegelstenar och nätverk som för andra inger trygghet och gemenskap utgör för dessa människor ett hot. Alla känner alla, bra eller dåligt?
Ett homosexuellt par bosatta i Gräddö har trakasserats så att de nu känner att de måste flytta ifrån kommunen. Det är sorgligt och oacceptabelt och detta tar flera av arbetarrörelsens representanter idag avstånd från i Norrtelje tidning. Vi måste skapa ett samhäller där alla är lika mycket värda och behandlas med samma respekt. Om detta skriver idag också HBT-sossen och Ulrika Falk.

tisdag 16 mars 2010

Morgonstök med lokaltidningen och annat

Skruttet somnade ordentligt vid elvatiden igår, som hon brukar göra nu för tiden. Jag lade ner henne i vaggan och slängde på mig pyjamas för att själv hinna sova "själv" en stund innan hon vaknade igen. Vid midnatt kom Storasyster och sa att hon hade ont i magen. Jag erbjöd henne att sova i pappans säng eftersom han åkt till jobbet redan på kvällen p g a ymnigt snöfall (och man vet ju aldrig om bussarna går). Hon somnade om, men vaknade vid halv två och kräktes. Skruttet sov fortfarande lugnt i vaggan. Storasyster hann med två kräkomgångar till innan Skruttet vaknade vid tre. Då fick hon komma upp i min säng, men åt lite avvaktande och spydde samtidigt som hon åt (kanske hon också åkt på kräksjukan). Storasyster kräktes ett par gånger till innan Mellan steg in vid sextiden och undrade om det inte var dags att stiga upp...
Lade de stora barnen framför TVn, Skruttet fortfarande motvilligt ätande, tjorvande. Åt frukost, läste tidningen, irriterade mig lite på att mitt svar på en Ledare för en vecka sedan inte publiceras. Nu är det ju liksom för sent. Kanske inte är så viktigt, en ledare är en ledare, men om ledaren talar om vad nämner t ex ett parti eller en person så tycker man kanske att repliker ska tas in ganska omgående. Särskilt om man kan uppfatta att Ledaren har fel. Annars förstår jag att det är "kö" på debattsidan och att jag själv förra veckan inkom med 4 olika artiklar gör väl att vissa av dem får vänta lite.
Jag skrattade gott åt Ingemar Ögren (Fp) och hans lilla saga om RUT. Egentligen borde man utveckla ett svar på den, tänkte först göra det här på bloggen, men här kan ni ju inte se Ögrens inlägg så då blir det inget kul. Vi får se hur jag gör. Christina HusmarkPersson har varit på besök på barnmottagningen på Norrtälje sjukhus för att prata om sjukskrivningar. Detta har Ulrika Falk bloggat om idag. Glömmer aldrig när Ingvar Carlsson, dåvarande statsminister, inte fick komma in på sjukhuset på studiebesök. Det svänger, en gång i tiden var vi kontaktpolitiker med skyldighet att besöka verksamheterna. Så blir det bolag, privata eller offentligägda och då är det inte säkert att det ens är lagligt att gå på studiebesök. Vad konstigt.
Också jättekonstigt att två bröder, en skriven hos mamman och en hos pappan, vägras att gå på samma skola med syskonförtur. Hur stelt kan ett system bli. Visst måste det finnas plats för ETT barn till på en skola även när man har fullt? Helt otroligt att ett sånt ärende måste tas upp i tidningen, det borde första bästa tjänsteman ha sett till att reda ut. Har vi inte valfrihet kanske??? Är inte medborgaren i centrum? Ses inte föräldrar och barn som "kunder" som ska behandlas väl och alltid har rätt? Har jag missuppfattat något här? Min dotter blev "borttappad" i systemet när vi valde skola och höll på att inte få plats någonstans, det är inte roligt. Föräldrar måste kunna känna trygghet var och att deras barn ska få börja skolan.
Satte på en kopp te för att värma mig lite, det har kommit mer snö, solen skiner och det är några minusgrader. Börjar känna att jag kommer att sakna snön och vinterlandskapet, åtminstone om det inte blir en hejdundrande sommar. Hängde tvätten från igårkväll (mest blöjor som jag tvättade upp precis innan läggdags), satte igång en ny maskin, funderar på om man kan ta sig till torkvindan eller om det är för djup snö. Solen skiner som sagt. Undrar om det blir mycket spyor idag eller om vi kan ta oss ut på gården en stund. Det blir så instängt. Ska skriva verksamhetsberättelse mm till årsmötet på torsdag. Tja, det blir en dag idag också.

måndag 15 mars 2010

Kvinnliga bloggare

Häromdagen uppmanade jag alla att gå in på Karins Värld och läsa hur vi kvinnliga bloggare ska kunna stötta och puffa varandra. Idag vill jag puffa lite på en ganska ny kvinnlig bloggare Anna Zetterström, en som hållt på lite längre är Eleonor Rosenquist, båda två vänsterpartistiska fritidspolitiker i Norrtälje.

prioriteringskonflikter i vardagen

Hemma igen efter en härlig långpromenad i solen med barnvagnen. Bebis sover vidare, vad göra? Fyrtio minuter tills barn ska hämtas på dagis och skola, inte hinner man så mycket precis. Senaste tvätten är hängd, men det ligger mängder av papper som bör sorteras, läsas, slängas, whatever överallt. Ta hand om det kanske? Njae....blogga? Ja, det verkar bra. Jag avskyr verkligen att blogga med en hand så jag passar på medan hon sover.
Hushållsnära tjänster är någonting som debatteras i media och i hemmen. Min sambo har nog inte riktigt hängt med i den debatten, men själva sysslorna debatteras även i det här hemmet. Han påstår att fler och fler kvinnor blir lämnade av sina män för att de "inte gör/kan någonting" hemma. Diplomat som jag är försöker jag leda över samtalet och undrar om det inte är så att fler och fler män blir lämnade för att kvinnorna tycker att de inte "gör någonting hemma". Han håller inte med. Han anser att det är viktigt att döttrarna snarast börjar lära sig lite om hushållsarbete, medan jag bestämt säger att de inte får gå i närheten av spisen förrän de är åtminstone 9-10 år. Han säger att det är viktigt för dem att lära sig att ta hand om ett hushåll om de någon gång ska kunna bilda familj, jag kontrar med att det är ännu viktigare om de intetänker bilda familj, för då måste de ju liksom klara av allting själva...
Det är spännande att låta två kulturer mötas tycker jag, men det gäller att kunna göra olikheter till styrkor och inte fastna i onda konflikter. Det finns fördelar och nackdelar med allt och det gäller att plocka russinen och lämna de torra kanterna. Det gäller kanske att vara överens om vad som är vad åtminstone ibland. Min sambo har tidigare tyckt att städbranschen vore någonting luckrativt som jag kunde ge mig in i (ja, det är sant!!!), men att ta hem någon att städa hos oss, det tror jag han skulle tycka vara pinsamt, att ha en kvinna som inte grejar det mest grundläggande liksom. Så det avdraget är vi nog ense om att det bör avskaffas.
Jo, han är lite oroad nu, sambon, vem som ska lära barnen att ta hand om ett hushåll, när han har en sambo som hellre bloggar än dammtorkar. Själv kan han ju ingenting, för sånt behöver en man inte lära sig (i alla fall behövde de inte det i Turkiet på sextiotalet) och att över huvud taget lära sig någonting vid femtio års ålder anser han omöjligt. Själv är jag ju en anhängare av livslångt lärande och tror kanske att jag någon gång i framtiden kan lära mig att hålla bättre ordning i ett hem, frågan är om jag någonsin kommer att prioritera detta... Som en gammal kursare till mig sa en gång; när jag dör kan människor minnas mig genom det jag skrivit, men ingen kommer någonsin att minnas mig för att jag hade ett välstädat hem.

lördag 13 mars 2010

Svårtippade bleka bidrag

Familjen slår vad om vem som kommer att vinna finalen i den svenska uttagningen till ESC. Pappan tror Darin och tjejerna Timotej, mamman tror att killen som duschar med kläderna på har en chans, men håller på Salem. Tjejernas favorit Barbara åkte ju ur Andra chansen. Vinner PW tänker jag inte titta på Oslofinalen... Det skulle vara det värsta sen Tomas Ledin vann med Just nu!

Till alla kvinnliga, rödgröna bloggare

Gå in här och kika hur vi ska lyfta fram varandra i blogosfären. http://svenssonliv.blogspot.com/2010/03/se-hit-kvinnliga-bloggare-inom-s-v-och.html

torsdag 11 mars 2010

RUTkramare

Så har nu RUT fått sina kramare och det är inga mindre än självaste Moderaterna som nu är så förtjusta i denna statliga subvention att de springer runt med knappar som det står "Rör inte RUT" på. Alltså... hur viktig är denna subvention av åtminstone någorlunda välbeställdas städhjälp? Känns lite smått larvigt tycker jag. "Ropen skalla, subventionerad städhjälp åt alla", hojtar de arga demonstranterna utanför riksdagshuset; en framtida tidningsrubrik? Jag tycker Norrtelje tidnings egen bloggare Frida Goar hade fått till det väldigt enkelt och tydligt på tidningens debattsida idag; den som själv är kapabel att städa sitt hem ska själv betala för det. Skattepengar ska subventionera hjälp till de som inte är förmögna att klara sig själva.



RUTkramarna menar att det handlar om en subvention som betalar sig självt genom att många svarta arbeten blir vita. Tidningen Dagens samhälle skriver idag om hur köp av avdragsgilla hushållsnära tjänster blivit ett alternativ tillen urholkad hemtjänst för äldre med skapliga inkomster. Marta Szebehely, som forskar i socialt arbete med inriktning på äldreomsorg, menar att det är bättre att rikta pengar till äldreomsorgen än att behålla RUT om man vill att pengarna ska komma alla äldre till del. Som RUT idag används av äldre kan det i förlängningen leda till att hemtjänst endast blir något som fattiga pensionärer använder.


Såväl RUT som LOV (Lagen om valfrihet) påverkar möjligheten att tillgå likvärdig äldreomsorg. Privata företag kan erbjuda tilläggstjänster som extra städning och snöskottning som den kommunala hemtjänsten inte kan erbjuda samtidigt som en städfirma inte givet har den nödvändiga blicken för den äldres ökande omsorgsbehov så att denne kan få tillräcklig och rätt hjälp.


Som jag redan tidigare skrivit på denna blogg är RUT en statlig inblandning som fördelar pengar åt fel håll, låt er inte luras att slåss för något som bara kommer några få till del för att ni så gärna själva skulle vilja åtnjuta hjälpen, om ni bara hade råd. Vi ska inte slåss för de friska och välbärgades rätt till hemhjälp, vi måste slåss för de svagas rätt till anständiga liv. Låt inte detta bli "musen som RUT".

tisdag 9 mars 2010

Vem behöver mina skattepengar?

Ledaren i Norrtelje tidning skriver idag att vänsterledaren Lars Ohly nu kastar ut ett förslag om förstärkt kommunal hemtjänst och hembesök hos alla över 75 år för att se över behov av ev hjälp i hemmet. Enligt ledarskribenten är detta ett desperat motförslag då Vänsterpartiets ledare nu inser att 66% av svenska befolkningen vill behålla RUT och en majoritet av dem är över 60 år.
Om ledarskribenten vore lite mer påläst än att bara kunna citera en rad ur partiprogrammet som säger att "privata företag kan bidra till samhällets utveckling", så skulle han veta att Vänsterpartiet länge arbetat för att förstärka hemtjänsten. Under senare år har denna blivit mer och mer slimmad under besparingar och effektiviseringar (och dessutom experiment med privatiseringar, allt givetvis för att uppnå just besparingar och effektiviseringar). I stället för att se hur vi kan stärka upp hemtjänsten, erbjuda de äldre fler tjänster och valmöjligheter, väljer borgerligheten att privatisera och snäva in valet för de äldre till vilket företag som ska sköta den minimerade servicen. Privatisering av hemtjänsten leder inte bara till ökad byråkrati utan även till ökade resor runt om i kommunen. Men, det fäller ledarskribentens argument att privata företag skulle försvinna om hemtjänsten förstärktes och RUT slopades...
Förslaget om att alla invånare över 75 år ska få ett hembesök där man ser över behov av hjälp är på intet sätt nytt. Det har bl a diskuterats i positiv anda av samtliga partier i Tiohundranämnden och det finns också redan i flera kommuner, däribland moderata Täby. Det är ett bra sätt att komma i kontakt med de äldre i kommunen och även en bra service för de äldre som kanske inte riktigt vill och vågar kontakta omsorgen. Ett "Jag vill om du vågar"-koncept så att säga.
Vänsterpartiets förslag är bra använda skattepengar som omfördelar från friska arbetande människor till de som är i behov av tjänsterna. RUT står för en omvänd omfördelning av resurserna i samhället och bör avvecklas. De som nu tjänar sitt uppehälle inom RUTsektorn behöver inte återgå till brottsligt svartarbete. Det finns behov och efterfrågan av deras tjänster. Dem som det finns behov av ska vi skattesubventionera, de som efterfrågas får efterfrågaren själv betala.

måndag 8 mars 2010

Internationella kvinnodagen valåret 2010


Valåret 2010 firar vi Internationella kvinnodagen för hundrade gången. Nästan alla partier säger sig idag vara feministiska, ändå verkar väldigt få män engagerade i kampen för ett mer jämställt samhälle. På firandet i Konsthallen i Norrtälje tror jag att jag såg 4 män, ingen av dem av nig känd som representant för något politiskt parti. Kanske inte är ett dugg märkligt, men jag tyckte faktiskt det. Skulle det inte vara lättplockade poäng att besöka ett sånt här evenemang och åtminstone framstå som engagerad? Valår och allt? Eller ska vi tolka det som att engagemanget i att få till en jämställdare framtid hos Norrtäljes manliga politiker är så lågt att man inte ens bryr sig om ett par lättplockade extrapoäng?


På nyheterna berättar man att de borgerliga partierna har svårt att locka till sig kvinnliga väljare. _Konstigt med både RUT och vårdnadsbidrag som ju ska vara så efterlängtade av just kvinnor...

Hur förklarar man?


I morse när jag körde barnen till skola och förskola hade Morgonpasset i P3 fått en lyssnarfråga som undrade hur man förklarar för en elvaåring varför det finns en speciell kvinnodag. Tja, det första vi lyssnare blev informerade om var att det faktiskt också finns en internationell mansdag, den 19 november. Men hur som, om man nu inte vet det...


Jag funderar på hur man förklarar för en elvaåring (eller sjuåring, eller fyraåring för den delen) hur det kommer sig att kvinnor som utför samma/likvärdigt arbete som en man bara får ut 83% av lönen, hur förklarar man för en elvaåring att kvinnor i kåkstäder i Afrika inte kan uträtta sina behov nattetid utan att bli våldtagna, hur förklarar man för en elvaåring att många anser att man får "skylla sig själv" om man blir våldtagen om man har "för kort" kjol, "för mycket" läppstift eller bara pratar "för mycket" med en man??? Hur förklarar man för en elvaåring vad en våldtäkt är och förklarar hur vanligt det är som maktmedel? Hur förklarar man för en elvaåring att en kvinna i veckan misshandlas till döds av en nära manlig bekant i Sverige? Hur förklarar man för en elvaåringa att staten måste gå in och subventionera städning för att männen inte vill ta sitt halva ansvar för hem och hushåll? Hur förklarar man RUT? Hur förklarar man för en elvaåring att kvinnor förr inte fick rösta, att gifta kvinnor var omyndigförklarade, att flickor på många ställen i världen fortfarande förvägras skolgång och utbildning? Hur förklarar man för en elvaåring att styrelser och maktposter vanligen besätts med män? Hur förklarar man för en elvaåring att det finns fotboll och damfotboll, ishockey och damhockey? Hur förklarar man den långa kamp som idag fyller 100 år och som har lett till stora framsteg för en jämnare fördelning mellan könen, åtminstone här hemma i Sverige? Hur förklarar man att vi faktiskt har långt kvar? Hur förklarar man för en elvaårig flicka att hon faktiskt inte kommer att ha alla möjligheter som det talas om, att hon kommer att få stå åt sidan, att hon, helt sanningsenligt, redan gjort det oräkneliga gånger, det är bara i teorin hon är jämställd och har samma möjligheter som sina klasskamrater av manligt kön.


Vi kan fundera på detta idag den åttonde mars 2010, på 100årsdagen för Internationella Kvinnodagen. Vi är förebilderna, vi är de som våra barn försöker efterlikna för att passa in i systemet. Förhoppningsvis vågar de också revoltera mot det som verkar ogrundat och orättvist.

fredag 5 mars 2010

Att ta gemensamt ansvar för barnen

Man kan ta ansvar för sina barn på olika sätt. I debatten på fullmäktige som jag hänvisade till i min blogg häromdagen, menade Kristdemokrater att de som lämnade bort sina barn för att jobba kväll eller natt, inte tog ansvar för sina barn. Ibland tror jag de menar att de som inte stannar hemma med sina barn tills de är tre år också är att betrakta som ansvarslösa föräldrar. Ett annat sätt att ta ansvar är ju att se till att det finns pengar till en bostad och mat att ställa på bordet. Då måste man arbeta. och då måste kanske någon annan ta hand om barnen under tiden. Det kan ju inte vara som i ett flyktingläger i norra afrika där barnen satt fastbundna i sängen hemma medan mamma var och arbetade....
Då är det bättre att barnen tas om hand av den svenska förskolan som är bemannad med utbildad personal som arbetar efter en demokratiskt framtagen och fastställd läroplan som syftar till barnets bästa. Det är t o m befäst att förskolan är så bra att även barn till föräldrar som inte har något arbete eller som är sjuka, ska ha rätt att vistas vissa timmar där. Det är bra för barnen. Om man får tro det som en majoritet i Sverige tror. Och det krävs en by för att uppfostra ett barn.
I SvD idag skriver Anna Laestadius Larsson om föräldrarförsäkringen. Hon skriver att det skulle ta 51 år tills föräldrar delar lika på föräldrardagarna om männens uttag ökar i samma takt som idag. Det är lite länge det. Anna LL tycker att föräldrarförsäkringen borde bli en valfråga, inte RUTavdraget. Det är båda frågor om skattesubventionering och Anna LL anser att vi idag stöttar en subventionering som placerar män i andrasorteringen av föräldrar.
En del tycker att det är att ta gemensamt ansvar för barnen att pappa jobbar och tjänar grov kosing och mamma lämnar sitt arbete för att laga mat, diska, städa och tvätta och naturligtvis ta hand om barnen. Sju av tio svenskar tycker dock att föräldrarförsäkringen ska fördelas lika, men att föräldrar ska få bestämma själva. Och när de gör det...poff...så tar kvinnorna ut 78% av ledigheten. Och som Anna LL säger; Staten är redan inblandad i det här så argumentet att staten inte ska lägga sig i håller inte. Då skulle man väl ta bort subventioneringen och bara de allra rikaste skulle kunna vara hemma med sina barn? Det är väl det som kallas att bestämma själv.
Genom statliga subventioner kan man få t o m vetenskap att förändras. Tidigare sa t ex experter att det var bra att ha några års mellanrum mellan barnen, så att föräldrarna hade ordentlig tid med barnet medan det var litet. Sen kom en regel som sa att det fick gå högst 2,5 år mellan barnen för att man skulle få behålla nivån på föräldrarpenningen och vips.... sa experterna att det var bra att inte ha för långt mellan barnen, för då kunde de ha nytta av varandra som kompisar etc. Vi bestämmer själva visst, men vi anpassar oss efter hur samhället ser ut. Det är väl det som är själva grejen med subventioneringar. Staten önskar ett beteende, inför subventioner och vi väljer att göra på ett annat sätt än vi gjorde tidigare. T ex som med RUT, förut hade de mer välmående svart städhjälp, sen blev det tillåtet att göra avdrag och då skaffade de lite rikare vit städhjälp. Och nån av oss fattigare kanske fick ett vitare jobb som gör att hon (antagligen) en gång kommer att få det lilla mer i pensionspotten.
Jag vill avsluta med att säga att jag inte har någonting emot att människor anlitar andra för att utföra sysslor i hemmet, men de flesta som gör det har råd att göra det även om jag inte är med och subventionerar det med mina skattepengar. Jag vill att mina skattepengar ska gå till att fördela från de som har lite mer till de som har lite mindre. Jag vill vara med och betala en god skola och förskola, tillgång till barnomsorg på obtid, en äldreomsorg av hög kvalitet där man kan få hushållsnära tjänster efter behov och inte efter plånbok, en väl tilltagen jämställd föräldrarförsäkring och en jämlik, kvalitetssäkrad hälso/sjukvård. Men de som vill ha städhjälp för att få ihop livspusslet, de får betala själva.

onsdag 3 mars 2010

Än en gång om otidsenlig barnomsorg

Lokaltidningen uppmärksammar idag avsaknaden av barnomsorg på obekväm arbetstid i kommunen i synnerhet, men även i landet i stort (möjligheten att få barnomsorg på obekväm arbetstid har sedan 2008 minskat från att 50% av kommunerna erbjöd det till att idag 40% av kommunerna erbjuder detta). Norrtälje kommun tillhör de 60% som inte erbjuder någon barnomsorg på obekväm arbetstid. Och när jag för några år sedan föreslog fullmäktige att åtminstone undersöka intresse/behov hos föräldrar blev det tvärnej och Kristdemokrater stod i talarstolen och raljerade om föräldrar som inte ville ta ansvar för sina barn után ville lämna bort dem dygnet runt. Grejen kanske är den att en ensamstående förälder genom tillgång till barnomsorg på obekväm arbetstid kanske har möjlighet att ta ett heltidsarbete och på så sätt kunna försörja sina barn. Den som jobbar kvällar, nätter och helger har ju oftast bättre betalt och är ledig vanliga vardagar och kan då umgås med sina vakna barn.
Kraven på längre och längre öppettider finns inom de flesta serviceyrken, inom vård och omsorg är dygnetruntarbete ofta en nödvändighet. Många är sysselsatta inom dessa branscher i Norrtälje idag, många av dem är kvinnor och en hel del ensamstående. När borgarna pratar om att få livspusslet att g å ihop gäller det att kunna skaffa sig en skattesubventionerad städhjälp eller att kunna gå hemma på bidrag på 3000 i månaden, men det enda sättet för en ensamstående förälder att få ihop livspusslet är att få möjlighet att arbeta heltid och att under den tiden ha omsorgen för barnen löst.

tisdag 2 mars 2010

Tycker jag inte om

Tyckte inte ens om förslaget att apoteksvaror skulle börja säljas i vanliga butiker. Apotekare har en lång och gedigen utbildning och bör finnas på plats där man säljer läkemedel. Nu är det ju bara receptfria varor som får säljas på andra ställen än apotek och många frågar väl inte apotekaren innan de införskaffar sina läkemedel, så varför bli upprörd?
Jo, jag blir upprörd när jag ser TVreklam som underförstått visar att Treo hjälper om ens partner varit otrogen på firmafesten. Det är falsk reklam....själen har ingen bot i Treo.
På de ICAbutiker jag sett apoteksvaror så har de dem förvarade inlåsta, man måste genomgå kassan och få en kod för att få ut dem. Samtidigt är det givetvis också meningen att kassören ska kontrollera att man innehar åldern 18 år. För mig är det ju supersmidigt, apoteket ligger inte så bra till med tanke på att jag oftast är bilburen och har barn i bilen. Ingen parkering i direkt anslutning och det blir ett företag att parkera, ta ut barnen ur bilen, gå till apoteket, handla, gå tillbaka, packa in alla i bilen etc. Att handla alvedon på ICA samtidigt som jag handlar mjölk och andra basvaror är betydligt smidigare. Men jag är emot ändå.
Så, gick jag till Rusta för att inhandla några plastbackar. På Rusta säljer de också apoteksvaror. En helsidesannons i annonsbladet visade på detta. Döm om min förvåning när jag ser alvedon, Treo, Voltaren och andra läkemedel uppställda på en ställning vid kassorna som vore det smågodis. Hur lätt som helst att smussla ner några förpackningar Voltaren i fickan när man glider förbi. Läskigt. Vad händer med de som vill bota sin hjärtesorg med Treo (och då går det väl åt många tabletter?) när de lätt kan komma åt dem? Voltaren är inte att leka med, jag fick själv svimningskänslor då jag åt en tablett om dagen för några år sedan. Är man desperat eller bara dumdristig så tar man väl knappast en tablett? Och ska vi nu återgå till hur det går till i reklamen så får man ju bete sig nästan hur som helst inne i Rustas butiker (också falsk reklam).
Beslutet att sälja läkemedel i dagligvaruhandeln bör följas upp och utvärderas. Kanske kan man också titta på hur det ser ut i andra länder där detta finns. Djupsinniga, deprimerade, nordiska ungdomar kanske inte bör utsättas för exponering av läkemedel som lindrar smärta på detta sätt.