fredag 30 januari 2009

Vilken nyhet!

Först nu erkänner Elisabeth Höglund att hon blivit mobbad som barn. Jo, men det hade jag nog kunnat gissa. Jag har alltid gillat Elisabeth, kanske just av det skälet att jag kände det på mig. Men nu stör hon mig genom att gå ut och tro att klimatförändringarna inte är en följd av mänskliga aktiviteter. Den debatten är liksom över och har hon sovit i miljöfrågan i 20 år och nu plötsligt vaknat, så får hon väl köra den debatten där den hör hemma, bland de oinvigda.
Konstigt är att just kvinnor i 60årsåldern verkar vara en kategori som bestämt sig för att inte tro på Global warming. De har liksom uppnått en status av bekvämlighet som de inte är villiga att rucka på för att kvällstidningarna slår upp rubriker. Men vad kan övertyga dem då? Inte hjälper det att Elisabeth Höglund i samma kvällstidning avslöjar att inte heller hon köper detta. Skönt, för alla som vill fortsätta köra bil, köpa lyxartiklar från andra sidan jordklotet, ha det varmt och skönt inne även när man inte är hemma mm mm.
Förresten, sa jag att jag fick elräkningar på över 4000 kronor den här månaden? Det är ju inte sant... Tre nätavgifter (kommer inte varje månad) på sammanlagt nästan 1000 kronor, uppvärmning och hushållsel för lägenheten 2600 och sen 800 kronor för två månader på stugan där bara ett element håller 5-10 grader i rummet där pelargonerna står + en utelampa som lyser. Sanslöst, nu blir det kallare hemma...

En sång

Liten sjöng en egen påhittad sång på bussen hem från Danderyd igår:

Mamman som är i huset
slår pappan på hakan
Det kommer blod
Det är inte roooooligt

Lägg dig i sängen
Det är mörkt under sängen
Det är ett spöke under sängen
Det är inte roooooligt

torsdag 29 januari 2009

sjukvårdspolitiker försöker nyttja sjukvården

Jag är verkligen ingen person som nyttjar sjukvård i onödan, nej, man ska leva som man lär så det blir mycket s k egenvård här. När min syster dagen efter sitt bröllop (på själva bröllopsutflykten med maken) snubblade i en trappa och blev medvetslös så tyckte jag att akuten var onödigt, de kunde väl ringa jourmottagningen och höra vad de tyckte...
Hur som helst, när jag bestämt mig för att Liten inte orkar vara 11 timmar på dagis imorgon utan att det är bättre att jag vabbar en dag till och hon behöver inte vara pigg förrän på tisdag, så innebar det ju också att jag måste ha ett intyg från läkare eftersom jag då varit hemma mer än en vecka.
Jag, dum som jag är, trodde detta var löjligt enkelt, eftersom det ju måste hända rätt ofta (dock har det aldrig hänt mig att jag vabbat så länge). Så jag ringer husläkarmottagningen och får komma in redan 20 minuter senare. Allt går som smort.
Sen börjar det i kassan; barn går ju gratis i primärvården, men eftersom det är jag som ska ha intyget så måste vi kanske gå i mitt namn och då måste ju jag betala 140 kronor. Jag betalar. Vi väntar i väntrummet. En, för mig, ny (inte ung) läkare (min gamla gick ju i pension) ropar in oss. Hon tycker det är bäst att hon kollar upp Liten eftersom hon inte bara vill skriva ett intyg och sen kanske skicka hem oss med en lunginflammation eller nåt. det låter väl bra.
Hon tittar i öronen, halsen och lyssnar på hjärta och lungor. Hon hör ett blåsljud. Ut och in genom dörren och rådgör lite. Ja, det är nytt för dem också, det här systemet, hon vet inte, de har ju inte så många barn...
Till sist kommer hon in och säger att jag ska uppsöka Barnakuten på Danderyds sjukhus och att de där får skriva ett intyg eftersom hon inte kan ställa en diagnos och inte kan skriva intyg utan diagnos.
Det här kanske var jättebra sagt, men jag blev helt sänkt. Jag hade aldrig varit på DS Barnakut och trodde mig aldrig behöva åka dit. Trodde inte föräldrar i Norrtälje nyttjade den eftersom vi har en Barnmottagning på orten och eftersom vi har en akutmottagning på orten. Riktigt akuta allvarliga fall åker ju direkt till ALB, dem kan de inte göra något åt på DS.
Åkte hem, ringde lite, messade lite (vänner, släkt och vårdguiden), men fick inget stöd för att vänta till imorgon med att uppsöka barnläkare. Doktorn hade ju sagt åt mig att åka idag, det är värt att vänta några timmar, sa hon dessutom.
Mormor hämtade Storasyster på fritids och Liten och jag satte oss på en fullsatt buss. Köpte ett par Wasa knäcke med ost på Pressbyrån till middag (slut på bananer och allting) och gick upp till barnmottagningen. Vi blev inskrivna av en kvinna som också tyckte det var lite märkligt att vi blivit ditskickade akut, "Titta på henne", sa hon, "du ser väl..." "Jag är inte ett dugg orolig", svarade jag, "men jag vågade inte vänta när två stycken sa till mig att jag måste åka idag."
Hon som skrev in oss tyckte också att det var konstigt att läkaren inte skrivit en remiss och uppmanade mig att gå tillbaka och kräva mina pengar eftersom jag inte fått någon behandling på husläkarmottagningen. Jag fick betala ytterligare 120 kronor på barnmottagningen.
Vi fick gå in i ett undersökningsrum och efter ca 35 minuter kom en välkänd barnläkare från Norrtälje in och presenterade sig, men vi har ju redan träffats flera gånger förr. Han beklagar sig också för att jag fått betala på husläkarmottagningen och säger att jag måste kräva pengarna tillbaka. Sen lyssnar han på Liten och konstaterar att han inte hör något blåsljud. "Och om det nu var så", säger han, "att så stora välväxta barn med blåsljud eller hjärtfel, de lider inte av åkomman."
Vi tog bussen tillbaka, sammanlagt 3,5 timmar + någon timme som gick åt till besöket hos husläkaren. Vilken underbar dag för en liten tjej som inte är riktigt kry.

Språk

När jag lämnat Storasyster på skolan så gick Liten och jag förbi en byggarbetsplats och hör följande konversation:
- Fan, var det en eller två?
- Öh?
- Fan, var det en eller två veckor?
- Det var nog fan två...
- Ja, det var nog fan två jävla veckor sen. Fan.
Jag funderar lite på hur det påverkar barnets syn på... arbetarklassen? män? mänskligheten? språket?
Hemma pratar vi inte så där så det måste låta lite främmande.

Framåt och bakåt i barnhantering

Senaste åren har det varit en livlig debatt om hur länge barnen ska sitta bakåtvända i vagnen, d v s sitta så att de ser den som kör vagnen. Med min äldsta dotter hamnade insatsen framåt rätt så fort, jag provade allt för att få henne att hålla till godo med att sitta i vagnen, men det var rätt lönlöst; varje ny lösning höll ungefär två korta vändor med vagnen sen ville hon ur och gå eller bli buren. Blä för vagn helt enkelt.
Med min yngsta dotter vände jag också vagnen nån gång under första året, men vände efter någon vecka tillbaka den så att jag såg henne och hon såg mig. Det tog nog nästan två år innan hon började sitta framåtvänd. När hon nu varit sjuk den här veckan har jag allvarligt funderat på att vända tillbaka henne. finns ingen anledning att hon ska ligga ut mot bilar, snö och läskiga saker. Och varje gång hon säger något måste jag stanna vagnen, titta in och fråga; Vad sa du?
Det andra framåt och bakåt i barnhanteringen är bilstolar. tills barnet är 4 år ska det sitta bakåtvänd heter det. Men det har väl lite med storleken på barnet att göra. Många långa barn får trångt med benen under det fjärde året. Storasyster vändes framåt just när hon blev Storasyster vid 3,5 år och fick en ny barnstol. Liten sitter fortfarande bakåt och kommer väl så att göra en tid framöver. Men jag ser många som vänt sina barn framåt redan vid 2 års ålder. Och jag ser många som har sina små barn i knät och kör iväg från dagisparkeringen.
Ibland tror jag att föräldrar tror att deras barn på något vis är bättre än andra bara för att det tidigt tittar framåt i vagnen, för att det tidigt vänder barnstolen i bilen framåt. så tokigt.

onsdag 28 januari 2009

Genus och barnfilm

- Nu vet jag, säger Storasyster. Alla pappor är konung.
Jag är så trött på alla filmer med pappor och söner, ärligt alltså, Lejonkungen, Bambi, Vilddjuren, äh, ta vilken som helst, eller bröder; Björnbröder t ex. Var är alla tuffa tjejer? Var är alla starka band mellan mödrar och döttrar? Varför säger inte min dotter: - Nu vet jag. Alla mammor är drottningar.`?
Mina barn har så oändligt mycket filmer (storasyster älskar film) och med undantag av Pippi så är det väl Kogänget som faktiskt innehåller tuffa kvinnfolk och en urbota dum manlig häst. Trist.
Föreslå gärna om ni vet filmer... Mulan? Hon som måste klä ut sig till en pojke för att få vara med och strida för sitt land?
Förresten började det ett nytt barnprogram på Bolibompa igår, två vuxna män som låtsades att de åkte BMXcykel trots att de egentligen lekte med dockor. Storasysters kommentar var faktiskt bra: - Vad löjligt, det är väl klart att man kan leka fast man är vuxen? I hennes tolkning fanns inte begreppet "vuxna karlar" som det sas i programmet. Bra jobbat.

En piggare dag

Idag har det varit betydligt mer fart här hemma, visserligen har Liten legat i vagnen och i soffan och tittat på film, men hon har inte sovit någonting. Och hon har ätit lite bacon, lite glass, lite yoghurt och några kex. Finemang.
Hon läser tidningar, böcker och leksakskataloger. När hon kom till sidan med tekniklego sa hon upprivet; Mamma, var är leksakerna? Hm...
När vi gick och lämnade och hämtade Storasyster på skolan satt hon upp i vagnen. JO, hon måste vara på rätt väg nu. Vägen mot frisk. Vi kommer att vara hemma imorgon också och då väntar jag mig full rulle.

Stärk folkhälsan och minska hälsoklyftorna genom samarbete

Regeringen har nyligen lagt en proposition om vårdval inom primärvården. Primärvården är allmänläkare, distriktssköterskor, vårdcentraler mm som är den del av sjukvården som de allra flesta kommer i kontakt med.

Vid en WHO-konferens 1978 antogs en resolution där primärvården sågs som grunden för en effektiv och hälsofrämjande sjukvård. För detta förutsattes att primärvården skulle vara tillgänglig för alla, ha en bred sammansättning av personalgrupper, jobba i nära samarbete med lokalsamhället, utgå från en helhetssyn på hälsa och beakta hälsans sociala bestämningsfaktorer. År 2008 kom en WHO-rapport som konstaterade att länder som jobbat enligt detta koncept hade en tydligt bättre hälsa än andra länder.

En viktig innebörd i regeringens proposition är att privata aktörer och vinstgivande vård ska ges full etableringsfrihet i hela landet oavsett vad de enskilda landstingen tycker. Propositionen tar inte hänsyn till WHOs deklaration att sjukvård bör vara en social rättighet och inte en handelsvara, utan utgår istället från ett marknadsperspektiv där primärvård ses som en service som bjuds ut till allmänheten.

Enligt propositionen utvecklas såväl kvalitet som verksamhet av konkurrens, men inga fungerande system för att följa upp vårdkvalitet och behandlingsresultat finns idag inom primärvården och kommer inte heller att finnas när propositionen ska vara genomförd.

Den borgerliga regeringen och majoriteten i kommun och landsting talar om valfrihet, men hur ska vi vanligt folk veta vad vi ska välja? Det blir som att köpa grisen i säcken. Genom att splittra huvudmannaskapet för primärvården kommer det istället att bli mycket svårare att följa upp och garantera att vården är av god kvalitet. Se bara på hur kvaliteten på äldreboenden idag varierar och vad kan vi göra åt det? I många kommuner finns inga andra boenden att välja på eftersom det finns alldeles för få äldreboenden. Man får ta det som finns, vilken valfrihet.

Med regeringens proposition kommer primärvårdens folkhälsoarbete och möjligheterna till områdesansvar att allvarligt försvåras. Risken är att förebyggande arbete ses som en onödig kostnad som försvårar arbetet. För att undvika ökade sociala hälsoklyftor och försämrad folkhälsa bör vi istället bygga vidare på samarbeten som Tiohundraprojektet och ta till vara de resurser som vi gemensamt har i kommun och landsting. Vi måste vara tydliga som politiker, ge tydliga direktiv om tillgänglighet för alla, samarbete och folkhälsoarbete. Inte genom konkurrens utan genom samarbete kommer vi att få en väl fungerande, effektiv primärvård, en bättre folkhälsa och mindre hälsoklyftor i samhället.

tisdag 27 januari 2009

Långa vattenledningar

Igår på fullmäktige nämnden jag ledningen från sjön Bolmen till sydvästra Skåne. Här finns en del intressant att läsa om denna. http://sv.wikipedia.org/wiki/Bolmentunneln

Favvosossar saknades

Förresten saknade jag flera av mina favvosossar på fullmäktige igår...

Som en spottloska i ansiktet

Ge ditt barn de allra bästa förutsättningarna, skriver idag tre borgerliga kvinnor(m, fp och kd, varför inte c??) på lokaltidningens debattsida. Artikeln berättar om ökade krav på framtidens arbetstagare, det räcker inte med god vilja och arbetslust. Resonemanget syftar till att det nu är dags att "välja" skola inför hösten.
"Alla föräldrar och barn i Norrtälje kommun har möjlighet att välja sin skola, bara skolan de väljer har plats", sägs det i artikeln. Vilket hån mot alla de föräldrar och barn som kämpade och stred för att få behålla "sin skola" på Flygfältet, eller de föräldrar och barn som för några år sedan hade valt Vigelsjöskolan. Inför framtiden måste föräldrar och barn och ställa sig frågan vilka kommunala skolor kommer att finnas kvar. Singö skola? Knappast efter valet 2010 om det blir borgerlig valseger. Parkskolan? Grindskolan? Inte som kommunal skola om borgarna får som de vill. Inte heller Bålbroskolan består som kommunal skola i den moderata visionen, så frågan är vilken valfrihet som finns för de som ändå vill ha sina barn i en kommunal skola.
Jag citerar artikeln igen: "Vilka förutsättningar behövs för att just ditt barn ska kunna leva ett gott liv, med möjlighet att kunna försörja sig och att kunna delta i samhällsbygget som medborgare?"
Tänk om förutsättningarna "en trygg skola i närområdet", säkra gång- och cykelvägar, långsiktighet i skolvalet (skolan ska inte hotas av nedläggning från och till), medinflytande, demokrati, möjlighet att påverka är de som man anser sitt barn behöva. Möjlighet att redan som barn kunna delta i samhällsbygget genom att tala om vilken skola man vill gå på och förstå att någon beslutsfattare lyssnar och tar till sig. Förebilderna är vi vuxna.
Tal om val och möjligheter blir bara ett hån mot människor som valt, stridit och körts över av politiker som "vet bättre" och gör "bättre val" åt dem.

Betongalliansen, eller Concrete Aliens, - strikes... Again

Ja, så har då Concrete Aliens slagit till igen. Jag kallar dem för Aliens för deras resonemang är för mig så häpnadsväckande och främmande att jag nästan trillar av stolen och deras motvilja att ta in argument är hård som betong. Men det är klart, har man ingått en pakt så har man. Då går det ju inte att sitta på fullmäktige och ta in sakliga bra argument och ändra sig. Hur skulle det då gå med dragracingbanan???
Det måste ju vara den som gör att sossarna ställer upp på deta betongalliansförslag utan att blinka. Jag menar, både utomhusbad och vindkraftspark i Hallstavik skulle de med lätthet ha fått igenom i det rödgröna samarbete där de till vardags figurerar. Men nu var det någonting extra; en superlång, superbetongig, storskalig vattenledning som givetvis bara betongpartiet Moderaterna och deras lydhundar förespråkade. Visst är den dyr och visst är det så att, den av fullmäktige beslutade, utredningen om lokal vattenförsörjning inte är klar, men tänk; wow, det blir nästan som att bli ett med Stockholm, Sveriges huvudstad, Nordens Venedig, porten mot Öster. Kanske kan ledningen i framtiden omnämnas som Jansson-Larssonledningen som gjorde det möjligt för kommunen att utvecklas...wow, liksom.
På sedvanligt sätt struntar styrande politiker i att lyssna och fortsätter stå i talarstolen och tro hit och tro dit vad som är bäst. Vänta tills utredningen är klar så slipper ni tro, då har ni på fötterna. Lyssna på en proffessor i Limnologi istället för att dra lekmannaslutsatser inför ett så här stort och viktigt beslut. Jag vet att det är försent för dessa uppmaningar, men men... debatten kommer sent att tystna.

söndag 25 januari 2009

sööööööööööndag

Dåligt med sova även i natt, puh, och bläväder ute. släpade barnen till ICa och köpte mjölk, fil och svarta oliver. De spelar data och ser på film (Alice i Underlandet, ny för dagen). Soft soft. Inte konstigt man får huvudvärk. Nej, jag är riktigt grinig idag. Och tvätt är det överallt.

lördag 24 januari 2009

Lätt fånget Lätt förgånget

Lika snabbt som febern slog till verkar den nu under eftermiddagen ha försvunnit. Efter två timmars sömn i vagnen medan Storasyster var på kalas vaknar Liten som ny. I början är hon förstås nyvaken och lite kinkig, men glad så fort hon ser sin syster och springer glatt iväg för att titta när hon utforskar Bolibompawebben (helt nytt för tjejerna att få tillgång till internet). Storasyster är såld och vill inte sluta.
Hur som helst blir det tvång på att äta middag, lax med broccoli, selleri och tomat och pommes till (lite lat får man vara). Stor sallad med sumac som sambon införskaffat i Rinkeby på. Disneydags, efterrätt (frukt med vit choklad i ugn och glass till, bara Storasyster och Mamma åt, Liten ont i magen efter att ha petat i sig lite middag), Wild kids och mera Bolibompaweb, lite syskonkiv, läsa Pippi och Djungelboken och sen skulle det sovas. Men nej, runt runt, Liten kissnödig, Liten törstig, Var är min nalle?, inte trött, Liten bajsnödig och Storasyster surt runt runt på andra sidan; kan man aldrig få sova i det här huset?
Och mamma superstressad eftersom favoritserien Brottskod Försvunnen för en gångs skull skulle starta redan 21.00. Efter misslyckat bajsbesök på toaletten provades att få barnen att ligga kvar själva i dubbelsängen och försöka sova medan mamma såg på TV. Misslyckat även det. Liten fick sitta i mammas knä och störa. Fyrtiofem minuter senare när programmet var slut var fortfarande alla vakna. Nytt försök i dubbelsängen. Liten bajsnödig igen. Storasyster köpte att lägga sig i sin egen säng för att få vara i fred. Mamma satte på sig pyjamas och la sig med superbabbel jättepigg Liten.
Ungefär exakt (kul uttryck det där) när den speedade ekorren slutat snurra och hennes arm löst låg över min hals, endast oregelbundna snuttanden på nappen hördes så kliver grannarna ovanpå in i lägenheten och börjar prata och knalla omkring i skorna (känt faktum att alla grannar i den lägenheten jämt går med skor inne, gärna träskor). Varför kommer de alltid hem precis när vi håller på att somna, oavsett vilken tid på dygnet det är?
Hur som helst sover alla fortfarande och det är snart dags för mig också att krypa ner. Regnig blåsig dag då det inte gjort ett dugg att vara hemma med sjukling.

Blod, svett och tårar

Vem är det som tror att man vabbar för att det är roligt? Att det är någon slags extra semester? Nej, är det något som kräver blod, svett och tårar så är det att vara hemma med sjuka barn. Ja, just det, blod. I morse vaknade jag (efter en natt då jag vaknat ca 1-2 gånger per timme och serverat vatten, gått på toaletten och letat efter napp, nalle etc) och funderade på när Liten åt choklad senast, hon var liksom kladdig i hela ansiktet. Kan hon ha spytt upp något, tänkte jag, men hon åt ju faktiskt bara några vindruvor, apelsinjuice, vatten och lite välling igår. Ingenting mörkt och kladdigt.
Det visade sig vara näsblod som kladdat hela ansiktet, kudden, lakanet mm. Skräckinjagande syn och det har runnit slemmigt blod ur näsan hela dagen. Tårar blir det också många när man är trött och inte orkar (gäller både för sjukt barn och mamma). Idag är Liten dock kontaktbar och har inte sabbath längre (igår gick hon definitivt inte över 49 steg). Och svett ska det ju bli när febern går ner, den har gått ner lite, ögonen är inte längre helt simmiga och som sagt, hon pratar ju med mig. Och hon vill göra saker, vill äta saker, men ångrar sig snabbt när hon påbörjar nåt. Jag är trött, säger hon. Och hon har ont i halsen.
Nu har vi lämnat Storasyster på kalas i Friskis och Svettishallen och Liten tuppade av i vagnen i köket. Jag tar lite paus vid datorn. Ska städa lite sen för vår nya fastighetsskötare kommer på måndagmorgon och kollar fönster och badrum. Håll tummarna.

fredag 23 januari 2009

Osmakligt om MUF och Israel

http://alliansfrittsverige.blogspot.com/2009/01/januari-23-2009-muf-drar-tillbaka.html

Skönt att bo nära släkten

Mormor hämtar Storasyster i skolan. Liten bara sover, byter plats mellan sängen och vagnen, kissar på sig lite i sömnen. Mamma tvättar, byter och tröstar. Stekhet.

Facebook

Jag har fallit för pressen och gått med i Facebook. Ärligt talat vet jag inte riktigt vad man gör där. Det är ungefär som en stor fest där alla pratar med alla och lilla jag har som vanligt svårt att koncentrera mig och förstå vem som säger vad och varför. Hur som helst verkar det genast som om man har jättemycket kompisar och det är ju kul. Vad jag upptäckte idag när jag sökte på min sambos efternamn var dock, att är det någon som ska vara med, så är det han, för det fanns över 330 stycken med samma efternamn runt om i världen och det är alla hans släktingar (och våra döttrars). så nu ska jag nog lägga upp ett konto till honom så har han att göra i helgen.

Kaffeutflykt

Liten är het som en spisplatta, det har hon varit hela natten. Vi har sovit lite halvdåligt, upp ca en gång i timman och hämta vatten och sätta i nappen i munnen. Gick upp vid halv sju och ringde dagis för sjukanmälan, gick upp igen för att ringa jobbet vid sju. Ingen ordinarie personal på avdelningen idag, slå ihop avdelningar, ja ja, vad göra? Körde upp Storasyster, på med kläder, skridskopåsen och granatäpple i väskan. Morbror ställde upp och skjutsade till skolan. Liten nedbäddad i vagnen i köket (tradition vid sjukdom hos oss).
Sån orutin! Inget kaffe hemma. Vi har nästan bara druckit turkiskt kaffe på helgerna och när jag storhandlade förra helgen hade jag inte en tanke på kaffe. Tvärslut. Extrafilt, mössa, skjutsade vagnen ner till ICA och införskaffade kaffe och glass, hm, nudlar 5 påsar för 15 kronor, vi slänger ner det också. Jag gillar faktiskt nudlar.
Liten hade fått alvedon och trodde att hon ville sitta vid bordet och äta glass, men nej, efter en kisspaus ville hon ligga i vagnen och äta glass, efter två tuggor ville hon ha nappen igen. Halvsov en stund, vaknade, ville sitta mammas knä, nej, ner i vagnen igen. Mamma drog in vagnen till datorn och här har vi också provat mammas knä en liten stund, men är tillbaka i vagnen och sover igen. Måste jag försöka få tag på någon som kan hämta storasyster nu eller hur ska detta gå?
Har läst Flamman och druckit kaffe, slängt in en tvätt i maskinen och funderar lite på dammsugning. Vi får se. Ingen idé att dra igång stora projekt, när Liten vaknar är jag tvungen att sitta vid henne hela tiden.

torsdag 22 januari 2009

Sjukdomar slår till - mot allt och alla?

tomt på jobbet. Ja, jag är ju van att vara ensam på min avdelning. Nu är båda mina kollegor sjuka och vår extraresurs vabbar. Idag hade jag vår favvovikarie från gamla stället som stöd hela dagen och det kändes bra även om det givetvis var lite känsligt med min kollegas fyra inskolningsbarn som varken är helt vana med mig och aldrig har sett vikarien. Men jag tycker det gick över förväntan väl ändå.
Imorgon kan vikarien inte komma och det fattas folk på flera avdelningar så om vår extraresurs mot förmodan skulle kunna komma så kan hon inte vara på vår avdelning. Frågan börjar bli vem som kommer att vara där för helt tvärt ikväll så blev Liten riktigt kass. Hon var pigg och glad när jag hämtade henne på dagis och barnen jagade varandra glatt till bilen. Jag skulle göra blodpudding, som de älskar (och som går fort), vi skulle äta lite snabbt och sen dra iväg på ett möte för att diskutera kommunens anslutning till Norrvatten, alternativen och det faktum att Veolia har driften av vattnet i kommunen. Barnen äter framför TV:n.
rätt vad det är, strax före sex, hör jag ett vrål från vardagsrummet, Liten vill inte äta. "Jag vill ha dig!", vrålar hon (standardfras när hon vill sitta i mitt knä och nypa mig i halsen). "Jag har ont i magen", säger hon. Hon gråter och får komma och sätta sig i mitt knä vid köksbordet. Jag försöker peta i mig blodpuddingen och ställer frågor hur hon mår, var hon har ont etc.
Inte ont någonstans, "jag vill ha dig!", hon släpper mig inte en sekund, kroppen är spänd, hon fryser, huvudet somnar mot min axel. Jag kan inte plocka av. sylten utan lock, blodpuddingrester, juicen. Går in i sovrummet, men hon vägrar ligga, somnar igen mot min axel. Jag ringer partikamraterna och säger att jag inte kan komma, tyvärr. Vi sätter oss i fåtöljen framför Bolibompa. Liten är vaken och håller fast mig hårt. Storasyster är trött och hes och lite smågrinig. Jag hoppas att de båda bara är trötta.
Det blir ett sjå att få på pyjamasarna och komma i säng. Liten håller på att somna sittandes på toaletten. Vid frågan om hon är färdig blir svaret om och om igen nej tills jag plockar ner henne och torkar ändå. Storasyster har sett nåt på TV om kriget i Gaza, hon vill inte att Liten är sjuk, hon vill inte själv bli sjuk, men hon vill höra Djungelboken. Vid lässtunden piggnar även Liten till en stund, de äter båda välling och somnar nästan direkt.
Liten känns varm. Vad är min inställning? Ställa klockan på 04.45, stiga upp, äta frukost, duscha och sen tempa Liten. Hoppas hon är frisk. eller redan nu inse att hon är sjuk och förbereda oss på att stanna hemma, sova länge, bli friska imorgon? Jag vet inte.

onsdag 21 januari 2009

Snö is och halka

Det är som vanligt halt och mörkt, det hör liksom till. Igår när jag åkte från Stockholm på eftermiddagen hade jag en sån där näradödenupplevelse igen. Vägen försvann i snömodden, alla andra verkade ha perfekt sikt och gasade om och lämnade min bil som en sakta rullande snöhög i vägrenen. Bara sista milen verkade de andra ha upptäckt att man faktiskt inte såg vägen för då låg bort emot hundra bilar som ett pärlband i 50 km/h på motorvägen.
Idag var det bättre. Synd bara att jag bröt av antennen när jag tvättade bilen i biltvätten för nu har jag bara mottagning ännu mer ibland än vad jag hade förut och då kan jag ju inte riktigt höra sjöväderrapporten, jag menar trafikrapporten. Vägen var frusen och bitvis hal, men sikten god, både på vägen dit och på vägen hem och på vägen hem fungerade även vindrutetorkarna, något som alltid är en chansning.
Det låter som om jag har en 20 år gammal bil som snart packar ihop, men den är faktiskt ganska bra. Nu är tomgången för hög bara sen jag hade den på service för en vecka sedan, så jag får väl rulla förbi Volvo och se om de kan justera den någon dag. Någon dag då jag inte jobbar hela tiden.

tisdag 20 januari 2009

Multipla personligheter och häxor

När Storasyster var i treårsåldern hade jag ett sjå att någon gång, en kort minut, få vara mig själv. Det var från morgon till kväll krav på att jag skulle vara Tigermamma, Lejonpappa, hund eller något annat djur. Visste knappt vilken röst jag skulle använda.
Nu är det Liten som kommit in i rollspelsperioden. Det är inte längre olika djur som gäller utan nu agerar vi olika familjemedlemmar och dagiskompisar/personal. De senaste dagarna har döttrarna helt sonika bytt identitet med varandra. Detta har orsakat problem vid påklädning, bilåkning (vill inte sitta i sina egna stolar) och vid lämning vid dagis och skola. Storasyster finner sig i att det hela är en lek, men Liten vägrar. Konflikt konflikt konflikt. Lite kul är det ju om man betraktar det utifrån.
På kvällarna har det i flera veckor nu varit Bröderna Grimms sagor som gäller och Liten ger sig inte om det inte blir en saga med häxa i. Helst av allt vill hon höra en saga som heter Rapunzel varje kväll. Och sen ska Storasyster höra en; ikväll blev det Hans och Greta, för vilken gång i ordningen vet jag inte. Tjejerna har varsin tjock, stor bok med Bröderna Grimm sagor, jättetunga att hålla i och, enligt mig, tung och lite tråkig text, men med samma sagor varje kväll så får man snart upp en rytm i det hela. "Rapunzel, Rapunzel, släpp ned ditt hår".
Annars har jag varit politiker idag. Och det snöar slasksnö med en hastighet som gör att vägbanan försvinner framför en i mörkret. Bäst att ge sig av i tid imorgon bitti. God natt.

måndag 19 januari 2009

Om Turkiet och Israel

http://pasteysplats.blogspot.com/2009/01/turkiets-premirminister-krver-att.html

Hörde även att Bert Karlsson ifrågasätter Israels deltagande i Melodifestivalen: Det räcker inte att sjunga om fred, tror jag han sa.

Snyggt Bertan, det bästa hittills.

Oheliga allianser

Det må vara allianser hit och dit, mörkblå och rödgröna, men när allt kommer omkring och storskaliga, dyra, tekniska projekt ligger i linjen då blir moderater och socialdemokrater direkt överens och skapar någon sorts betongallians som kör över alla de små tveksamma partiernas funderingar. Och då har de stolta, färgglada allianserna inte längre någon större betydelse.
Nu gäller det anslutning till norrvatten, dyra, långa vattenledningar som bara måste till trots att vattnet i Erken med all säkerhet kommer att räcka även i framtiden. Nu gäller det motorbanor som måste klämmas genom miljökraven till vilket pris som helst. Nu är de stora vargarna överens om mycket betong, asfalt och storskaligt storskaligt. Var är tanken på miljön? Som bortblåst när rött och blått bildar betongallians.
Undersökningar visar att Erken kan höjas med 20 cm och då räcka till som vattentäkt åt kommunen även vid en befolkningsökning enligt den som befaras i den regionala utvecklingsplanen. Då slipper man långa, dyra ledningar, svinn på massor av vatten då ledningarna börjar läcka samt större risk för olyckor och sabotage som drabbar många. Vi har i kommunen redan idag dyrt vatten och dyrare kommer det nu att bli.
En av anledningarna som förespråkarna för anslutning till Norrvatten använder sig av är att reningsverket i Nånö kommer att behövas byggas ut för stora pengar. Det är sant. Det kommer att behövas byggas ut i vilket fall som helst för ledningen till Mälaren kommer inte att vara klar då befolkningen antas ha ökat så mycket att ett större vattenverk behövs. Så det är inget hållbart argument.
Någonting som man överhuvudtaget inte alls hör i den här debatten är möjligheten att minska medborgarnas användande av vatten. Vattenmätare i lägenheter t ex, vattensnål teknik, upplysningskampanjer mm. Istället uppmanar man ju nästan abonnenter som är anslutna till kommunalt vatten att använda mer vatten så att det inte står stilla och blir dåligt i ledningarna. Hur ska det bli i mastodontledningen från Mälaren då? Om människor blir medvetna och använder mindre vatten...
Får man fantisera fritt så finns det flera anledningar till att denna anslutning till Norrvatten som ska ge Norrtäljeborna Mälarvatten istället för Erkenvatten. En av dem är att Stockholm vill åt Erken som reservvattentäkt. En annan är att Veolia (som ju har en långt driftavtal för vattnet i Norrtälje) ska få en rak och enkel väg mot Stockholm Vatten.
Vad det gäller motorbana (dragracing) så är det väl inte så mycket att säga. Socialdemokraterna har ju alltid sagt att de stöder banan så länge den klarar miljökraven. Jag ställer mig frågande till att någonting där man smutsar ner naturen för nöjes skull ska kunna klara några som helst miljökrav. Men det hör väl framtiden till. Inte betongåldern.

söndag 18 januari 2009

Är inte helger tid för vila?

Efter en extremjobbig fredag hade jag behövt en lång lugn helg. Jo, jag lovar, minus elva grader, bilen startar inte när jag stress lämnat barn på dagis och skolan. Står på "förbjudetattstanna-zon" utanför skolan och bilen är död. Jag har 47 minuter på mig till jobbet. Börjar tokblöda och rusar in på fritids och lånar toaletten. Ringer nyvaken bror. "Sover du?" "Nej, jag sitter på sängkanten, jag är snart där."
vi håller på i en och en halv timma, provar med startkablar, ingen reaktion, ner till Volvo och köpet bogseringslina, bogserar ner bilen, jag fryser!!!! Lämnar nyckeln och bror skjutsar mig till mammas jobb och jag lånar hennes bil. På jobbet nio i stället för halv åtta. Ingen skada skedd. LUgn dag och jag slutar tidigt. Lämnar tillbaka bilen, trött av allt blödande. Hämtar min bil. Det hade bildats oxid vid startmotorn. Nu funkar den igen. 585 kronor. Ja, tack och lov utan nollor efter i alla fall.
Igår, lördag, började jag med att strippa granen och slänga ut den genom fönstret. Sopsäckarna hade någon ätit upp, men vi baxade in den i bilen och åkte upp till energiverket som just idag betalade en trisslott för en gammal gran. Ingen vinst, men kaffe och fiskedamm till barnen. Sen skulle vi tvätta bilen i en biltvätt. Första gången någonsin för min del. Ca 40 minuters kö. Kul med två barn. Hade fått instruktioner att klämma fast antennen i dörren för att den inte skulle bli förstörd, men jag lyckades nog bryta av den själv nu. In i dusch och borstning av bilen. Liten blev rädd naturligtvis.
Efter biltvätten var de så dags att storhandla. Som tur var ville barnen vara i lekhörnan, så jag fick handla i fred. Det tog en timma och jag var tvungen att använda tre olika kort för att lösa ut mig själv. Januarifeeling. När vi kom hem och fått på fika så var klockan redan halv fyra...
Sambon var i Rinkeby och handlade turkiska varor så vi åt ändå inte middag förrän strax efter halv åtta och barnen kom inte i säng förrän strax före tio. Puh. Så sov vi till nio i morse också, behövdes. Men sen har jag städat, diskat och tvättat i ett. Har inte haft tvättmedel på hela veckan och två kissnätter så det var en del att ta hand om. Julsakerna är förpassade till förrådet. Måste köpa ett nytt grenuttag till vardagsrumsfönsterlamporna eftersom det andra måste ha gått sönder då barnen spillde vatten ur prydnadskvarnen från Österrike i den gamla under städningen. I vilket fall som helst fungerar den inte längre.
Skönt att äta middag hos mamma idag. Och att vara ledig imorgon.

onsdag 14 januari 2009

Tröttheten slår till igen-del 357

Ja, idag var vi alla trötta när vi kom hem. Storasyster orkade inte äta mat. Liten frös och klädde sig i fleeceställ innan hon somnade i mitt knä framför Bolibompa. Jag lade henne i sängen och gick ut i köket och plockade i diskmaskinen. När jag kom tillbaka satt hon i fåtöljen igen. Skumt. Men vi gick och lade oss igen direkt efter Bolis som nu för tiden slutar kvart över sju istället för sju och då börjar det ju verkligen bli hög tid att sova för små skruttar som går upp tidigt.
Det var en hel del gråt här hemma, det blir så när alla är trötta, men när tjejerna somnat känner man sig ändå glad. Jag var tvungen att fixa lite foton till jobbet på datorn och efter att jag skrivit denna lilla spalt om dagen är det dags att jobba lite till. Jag ska börja en kurs om tidig språkutveckling (TRAS) imorgon och då ska man ha läst en hel massa sidor och jag fick boken idag. Så den nya bok jag börjat med (efter Unni Drougge Lutherska badet) får vila ikväll, det blir facklitteratur.
Jag tänker på årets citat; det verkar hittills vara ordet "skitår" som minister Littorin tydligen använt för att beskriva 2009. Och till viss del verkar han ju få rätt för här i kommunen går ångan hög i debatten om soptaxan och de nya sopkärlen. Vad tycker jag om det?
  • Jag trodde redan varannanveckashämtning var standard och att man fick betala om man ville ha hämtning oftare. Inget jag motsätter mig.
  • De nya plastkärlen har vi i Vänsterpartiet också länge efterfrågat, men hela tiden fått till svar att sopbilarna i kommunen inte är byggda för att kunna tömma dem och att det är för besvärligt att rengöra dem. Men nu, men nu... är det på G. Vet inte varför det inte kommer att finnas olika storlekar på kärlen som det gör i andra kommuner, det vore säkert bra.
  • Höjningar av taxan kan man göra, men det är viktigt att taxan uppmuntrar källsortering. Den som sorteras ska premieras och inte få sin taxa höjd. Sortering av sopor måste göras enklare, det måste t ex gå att sortera i sin lägenhet, i sitt bostadsområde utan för stora problem. Det är inte meningen att man ska behöva ta bilen enkom för att åka med sopor.

Det var det. Nu måste jag nog börja läsa. Väckarklockan ringer 04.45, men det är inte det som är det stora problemet. Det stora problemet är att jag börjar jobba prick 07.30 och jag lämnar barn ett exakt 06.30 då dagis öppnar, klär av henne, pussar, hoppas hon inte gråter och springer ut i bilen kör upp till fritids, parkerar igen (där man inte får stå) och springer in med Storasyster, pussar och springer tillbaka till bilen. Då brukar jag ha ca 45 minuter på mig tills jag börjar och i detta mörker och elände har det hittills inte gått fortare än 53 minuter att köra. Puh...

måndag 12 januari 2009

Storm, vårdbesök och död

Hu, vad det stormade i natt, och det gör det fortfarande förresten. Vårt drygt hundraåriga hus med diverse löst hängande detaljer utanpå gnisslar och knakar och ger i från sig en hel del spöklika ljud när det kränger sig fast i marken och undviker att lyfta mot fullmånen. Jag vaknade flera gånger under natten och drömde att jag tältade i stormen och jag drömde om tvätt som for och flög och jag drömde att ett grönt, ärgat koppartak till ett lusthus kom flygande genom himlen med vinden. Och sen drömde jag om unga män som satt och ringde försäkringsbolaget på sina mobiler medan kvinnorna försökte få barnen till skyddade platser och mitt i allt det min mamma som gjorde en analys av detta beteende. Hjälp, då är man trött när man stiger upp klockan sex.
Jag hade redan bestämt mig för att köra Storasyster i bilen till skolan, ville ju inte blåsa bort. Så vi lämnade av henne och sen for Liten och jag och köpte juice och soyamjölk för våra obefintliga stålars (skulle göra risplättar till mellis på kvarvarande ris från gårdagens middag). Fick veta att mormor skulle på återkontroll efter sin sjukhusvistelse och erbjöd mig att köra henne, vilket hon överraskande nog snabbt tackade ja till, så Liten och jag satt i ett väntrum och läste en veckotidning som visade sig vara från 1998... Och just då ringde en annan relik från ungefär den tiden, nämligen mannen som introducerade mig i landstingspolitik, och jag berättade gladeligen att jag var på studiebesök i vården. Med mormor var det bra, för hon var på sin kontroll, men kassören i partiföreningen klarade sig inte genom insläppet utan blev hänvisad till akutmottagningen. Hoppas han inte sitter kvar där än... Bestämde med landstingsreliken på lite lösa boliner om en lunch i Stockholm den tjugonde då jag förhoppningsvis är ledig från jobbet för att gå på styrelsemöte (konstigt att man söker ledigt och sen inte får något besked, men det tar jag som att det blir godkänt).
Vi fikar med mormor i sjukhuscafeterian och sen kör vi hem henne. Hänger tvätt och plockar disk, sen är det dags att hämta Storasyster och klasskompis från skolan. Det är då vi upptäcker det; kaninen ligger död i buren. Och hur i helskotta ska vi förklara detta för känsliga Storasyster utan att hon blir totalknäckt i resten av sitt liv? Och kommer hon att klara av att leka med en kompis hela eftermiddagen?
Med klump i halsen åker vi mot skolan. Storasyster är glad och sprallig tills Liten utbrister, flera gånger i rad; Stampe är död, stampe är död, stampe är död. Hon bryter ihop såklart och alla kompisar undrar vad som hänt. Kompisen som ska med hem är dock tuff och berättar om när hennes mormor dog och när hennes katt dog och att det var nog dags för Stampe att dö nu, och då är det ingenting att göra åt.
Vi går ner och tjejerna tittar på Stampe som fortfarande ligger alldeles stilla i sin bur. Vi går in och äter plättar och efter en stund går det bra att leka. Jag ringer grannen (som är jägare och därför tror jag att han kan det här) och han lovar ta hand om kaninen. vi ska göra en minnesplats och sjunga lite. I helgen. Kompis åker hem. Vi äter pasta med korv och broccoli som barnen älskar. De ser bolibompa och badar med badkritorna (jag måste få tag på fler såna). Storasyster har lite svårt att sova, men till sist går det.
Jag är trött. Skulle ha fått en massa gjort idag, men det blev helt annat. Har rensat lite garderober och högar med barnens teckningar. Det får väl duga. Nu rusar vi mot nästa dag. Och jobb igen.

söndag 11 januari 2009

Första tomten

Den här helgen tillbringar många med att protestera mot Israels attacker mot Gaza. Det är bra. Själv har jag tillsammans med barnen besökt Folkets hus årliga julgransplundring och barnen har fått sett denna juls första och sista? tomte.

torsdag 8 januari 2009

Gammalt jobb nytt hus

Nu är vi på plats i vår nya förskola och jag har fått mängder av nya arbetskamrater och nya (dock något taskigt städade) lokaler. Nya barn håller också på att skolas in. vi skolar in enligt Gunilla Niss-modellen och därmed kommer inskolningarna att ta ca tre veckor. Min nya avdelningskamrat har även arbetat med tredagarsinskolningar tidigare, så vi får se om vi kommer att få veta mer om det i framtiden.
Allting känns väldigt bra. Vi har en lugn och skön stämning på avdelningen (dels för att bara åtta barn än så länge går full tid). Det är bra att ha stora ytor och en dörr att stänga mot stoj och stress. Sen finns inte allt på plats än, vi saknar papperskorgar, toalettpappershållare och mycket andra små, men nödvändiga detaljer. Igår fanns inget kaffe i personalrummet, vilket ledde till att jag tog min rast inne på avdelningen som vi är vana med från förr. Idag ägnade jag halva rasten åt att jaga kaffe, filter och mjölk för att kunna sätta på en kopp och ägnade så några minuter åt att sitta och huttra i personalrummet. Trevligare på avdelningen än så länge.
Det som känns jobbigast med nya jobbet är att det känns längre (även om det inte är det). Sista biten är dålig väg och det är mörkt mörkt mörkt och kletigt mest varenda dag. Det tar tid. Jag hinner inte i tid till öppning. Förskolan är stor och jag måste gå genom hela för att komma till avdelningen. Imorgon ska jag stänga. Syster har lovat hämta barnen så jag får prova hur jag hinner hem efter stängning. Det är ju liksom fredag också även om kanske inte Stockholmarna i lika strid ström som på sommarhalvåret är på väg ut på landet så finns de ju. Och trafiken stockar sig. Och exakt en timma efter att jag stänger på mitt jobb måste jag ha hämtat Storasyster, tagit mig genom stan och plocka ut Liten. Kan bli kärvt.

Veolia igen

Pressmeddelande från Vänsterpartiet i landstinget 8 januari 2009 Säg nej till Veolia! Avbryt förhandlingarna med Veolia och skjut upp beslutet om upphandling av tunnelbanan! kräver i dag Vänsterpartiets representant i SL:s styrelse Gunilla Roxby Cromvall. Bakgrunden är att Veolia bygger en järnväg som sträcker sig från israelisk mark in på ockuperat område. En ockupationsmakt är enligt internationell rätt förbjuden att bygga ut infrastruktur på ockuperade områden. - De civila förlusterna och förstörelsen i Gaza är nu av en omfattning som inte har skådats tidigare. Nu krävs att alla tar sitt ansvar för att stoppa den humanitära katastrof som växer sig större för var dag, det gäller också företag som på ett eller annat sätt är inblandade i konflikten. Företag som är verksamma i länder där brott mot mänskliga rättigheter begås riskerar att själva bli delaktiga i dessa kränkningar, direkt eller indirekt.
Men det moderata trafiklandstingsrådet Christer G Wennerholm höjer inte blicken utanför landets gränser. "Alla företag i Sverige skall naturligtvis följa de lagar och förordningar som gäller i Sverige" kommenterade han i höstas när han första gången fick frågan om Veolias spårvägsbygge i Jerusalem. Men den upphandling som ska beslutas av SL:s styrelse den 20 januari får inte genomföras utan att SL respekterar de tio principerna i FN:s Global Compact, som man anslöt sig till i september förra året. De två första principerna handlar om att
- stödja och respektera internationella mänskliga rättigheter inom sfären för företagens inflytande samt
- försäkra att deras egna företag inte är inblandade i kränkningar av mänskliga rättigheter.
- Jag kommer därför aktivt att motsätta mig att låta Veolia få 35-miljarderskontraktet för tunnelbanan. Trafiklandstingsrådet måste nu gå från ord till handling och visa att principer också måste omsättas i handling när så är befogat, säger Gunilla Roxby Cromvall.
För mer information:
Gunilla Roxby Cromvall (v), tel. 073 - 966 12 92
****************************************************** Vänliga hälsningarIngrid FalkPress- och kansliansvarigVänsterpartiet i Stockholms läns landstingTel. 737 41 16 eller 070-737 41 16ingrid.falk@politik.sll.sevansterpartiet.se/stockholm____________________________________________Miljöanpassat meddelande - 100% förnybara elektroner.

onsdag 7 januari 2009

Hur bojkotta vatten?

Läser denna artikel http://gaza-peace-n-freedom.blogspot.com/2009/01/boycott-veolia.html om Veolias inblandning i det fruktansvärda som händer i Gaza och funderar; Hur bojkottar man kranvatten? Vår kommun har ju lagt ut vattenhanteringen på Veolia och det går ju liksom inte att hitta vatten på annat sätt. Känner mig frustrerad. Vill inte stödja någonting som har med det bestialiska beteendet i Gaza att göra.

Kort resume trettonhelgen

Äntligen på landet igen efter över fem veckor. Kallt. Isen låg på sjön och barnen åkte runt på stövlarna och hade roligt. Minus sexton grader. Kallt alltså.
Jobba måndag. Liten ledsen vid lämning på dagis. Tycker inte om när det inte är som det brukar. Hälsade på kompisar på eftermiddagen. Lekte på isen.
Trettondagsafton trerättersmiddag: Sallad på morötter, rödlök, purjolök och chili till förrätt. Fryst nudelsoppa utblandad med krossade tomater till varmrätt och pannkakor med sylt till efterrätt. Rödvin att dricka till. Till en mage som levt på kaffe hela dagen. Vilken explosion.
Börjat läsa en bok för första gången sen sommarsemestern. Hittade den på landet. Unni Drougge Lutherska badet. Snart läst ut den. Spännande värre. Mycket bättre än romanen Jag Jag Jag av samma författare som jag läste för något år sedan eller två (man minns inte mycket nu för tiden).

torsdag 1 januari 2009

Gott nytt år 2009!

Det känns som om året gått fort, ja, tiden går fortare och fortare ju äldre man blir. Kan det bero på att man som barn har större förmåga att vara i nuet? Eller man kanske överhuvudtaget bara har förmåga att vara i nuet? När jag var mindre gick tiden betydligt långsammare, det är då ett som är sant.
Å andra sidan så känns det som om jag har jobbat på mitt jobb jättelänge, som om jag känt mina arbetskamrater alltid. Och då började jag ju faktiskt den 15 januari 2008, det var första gången jag såg dem som nu kommit mig så nära. Det är bra att det kan kännas så, det är bra att man snabbt kan känna samhörighet med nya människor, speciellt tycker jag att det är bra att jag som har känt mig som en Alien i hela mitt liv nu klarar detta med glans.
Igår blev en otroligt lugn nyårsafton, hela familjen var trött och Storasyster hade ont i magen. Vi åt festmiddag hemma i köket med glitterstjärnor på bordet och tända ljus, barnen finklädda och vi vuxna gjorde också en liten ansträngning. Efter maten somnade pappan i fåtöljen i vardagsrummet, kvart i nio orkade inte Storasyster (som inte kunnat äta någonting p g a magont) hålla ögonen öppna längre utan slocknade på soffan och kvart över nio snarkade Liten i mitt knä. Samtidigt vaknade då pappan, så lilla mamma fick ingen vila.
Vi segade oss fram till tolvslaget och fick god hjälp av Black Adder (annars hade det nog varit kört). Väckte Storasyster kvart i tolv och kvart över tolv vaknade Liten av allt smällande. Så satt vi då där hela familjen och önskade varandra Gott nytt 2009 och vi vuxna drack lite äkta champagne (som kändes rätt sur vid den här tiden på dygnet.) Halv ett gick jag och la barnen och slocknade i Litens säng. Skönt.
Det var inte mycket raketer heller. Började inte smälla förrän vid elva och var slutsmällt kvart över tolv. Rekordlite tror jag, men gnäller inte över detta.
Idag har solen strålat och vi begav oss till landet för att sätta på värmen inför helg i stuga. Vi plockade kottar och tallegren som jag ska ha till jobbet och tog en promenad för att se om isen låg på sjön. Det gjorde den tyvärr inte trots att det varit mellan fem och tio minusgrader i snart två veckor. Det blåste kallt, men var otroligt vackert (ska publicera bilder senare när batteriet laddat) längs stranden med isiga grenar etc. Vi drack choklad/kaffe och åt macka och åkte sen stelfrusna hem och värmer oss nu, tjejerna framför en film och jag framför dator.
Nu ska jag klyfta lite apelsin till barnen och tänka ut en bra årskrönika att bubblicera här på bloggen; vad hände egentligen 2008 och hur ska vi undvika att det händer igen i framtiden? So long.