måndag 31 mars 2008

årets kortaste helg


Vi har just avverkat Årets kortaste helg fick jag veta ikväll på kommunfullmäktige. Eftersom man flyttar fram klockan alltså, men det förstod ni väl redan? Vet inte om detta nämnvärt påverkar oss och i såna fall hur det påverkar oss. Min mamma säger sig känna av tidsomställningen länge efteråt, själv tycker jag inte ens att jag märker den. Och vad det gäller helger, det är ju vetenskapligt bevisat att mäns stressnivå är som högst mitt på dagen och sedan sjunker när de åker hem från arbetet medan kvinnors stressnivå är som högst just när arbetsdagen är slut och det är dags att åka hem. En kort helg kanske är bra för kvinnor och stressande för män, det är väl ingen som riktigt forskat på sommartidens påverkan med könsuppdelade resultat.


Hur som helst, årets kortaste helg (hittills?) inleddes med städning av hela lägenheten (kanske ni har läst på mobilbloggen). Eftersom vi tillbringade påsken på landet så låg jag efter med allting här hemma. Det blev städning av alla golv, svabbning i kök, hall och badrum, luftning av mattor och tvätt av en matta. Tre maskiner tvätt (kläder) och som tur var strålande torkväder ute. Sen skulle Storasyster på kalas på favoritstället McDonalds. Ensam tjej och dagisbarn bland åtta killar i skolåldern. Men det gick utmärkt och hon var nöjd och glad. Efteråt åkte vi och handlade allt utom kaffefilter som jag glömde. Nu klarar vi oss en vecka till...


Lördagkvällen efter fet pizza till middag så sjönk stressnivån något och jag mådde lite bättre. Var dock trött och somnade redan strax efter nio.


Söndagen inleddes med strålande sol även den och jag gjorde brakfrukost och tvättade ännu en maskin tvätt. Skjutsade Storasyster till Mulle vid elva och Liten och jag promenerade med mamma och mormor tills det var dags att hämta Storasyster igen vid ett. Packade en snabb matsäck och slängde oss in i bilen för att åka ut till landet och elda och såga ur ris och buskar. Sista chansen att elda eftersom det blir eldningsförbud från första april. Vi hann en hel del och det var svårt att få med sig barnen hem vid halv sju. Liten somnade i bilen med galonbrallor och allt så det blev lite göra att lirka av alltihop sedan.


Idag har varit en ganska bra dag på jobbet. Ganska glada barn och full fart. Efter jobbet åkte vi direkt till fullmäktige. Barnen var trötta men glada och förströdde sig med barnvakterna medan mamman deltog i debatter kring bl a privatiseringar av skolor och förskolor samt inrättandet av ett Familjens Hus. Lämnade in två interpellationer. Strax före halv nio lyckades Liten bajsa i sista blöjan och det var rätt lagom att gå hem och sova. Nu går diskmaskinen med gårdagens middagsdisk och jag har skickat en kallelse till styrelsemöte på söndag. Tänker snart ge upp. Ska bara packa barnens väskor till imorgon och lägga fram kläder.

onsdag 26 mars 2008

pank

Så är då räkningarna betalda - åtminstone de mest akuta, och bankkontot är åter tomt. Ja ja, bara att jobba på, tre dagar till så klarar jag nästan månadslön utan VABavdrag. Men barnen känns inte så pigga. Det behöver ju inte vara sjukdom på gång - en lång ledig helg och sen köra hårt, kan göra vem som helst helt slut. Nu har vi sovmorgon till halv sju imorgon så då kanske de hinner vila ut.
På jobbet är det totalkaos, sjuk personal och körer av gråtande barn. Huvudet bara snurrar. Här hemma har Storasyster målat en hästsko som hon hittade på landet i helgen (bild finns på mobilbloggen). Rosa och röd. Den blev precis som hon tänkt sig. Bra. annars är det mycket som inte verkar bra, mycket snack om vad andra barn tycker är fult och dumt osv. Det hör kanske till åldern. Eller så är det någonting annat. Hur ska man få ett barn att inte bry sig så mycket om vad plumpa kamrater häver ur sig?
Min kropp värker. Tror jag ska sova lite.

tisdag 25 mars 2008

Demokrati för alla? - mammapolitik


Ibland hänger man upp sig på saker. Ibland blir man taggad av dumma kommentarer, ibland blir man låg. Ibland kan man inte släppa dem.


Jag är född engagerad. Åtminstone tror jag det, för så länge jag kan minnas har saker berört mig, och jag har velat påverka och säga min mening. Jag var 22 när jag började arbeta politiskt och jag har sagt det många gånger, att vara fritidspolitiker är ett sätt att leva. För mig ett sätt att leva som jag inte skulle kunna vara utan.


De senaste månaderna har jag arbetat hårt för att få min nya arbetsplats att fungera och mycket litet tid har blivit över för politiken. Jag har inte haft några möjligheter att gå ifrån dagtid och på kvällstid har vi varit så trötta att vi nästan kräkts här hemma. Innan mitt äldsta barn föddes kunde jag ha 4-5 kvällsmöten i veckan inbokade, när hon föddes satte jag gränsen 2 per vecka. Det har fungerat bra. Med nya långa arbetsdagar är detta dock ett minne blott, jag räknar med att klara av ca 2 per månad, varav ett är ett arbetsplatsmöte som jag måste delta i och ett är kommunfullmäktige. Sen tillkommer förstås föräldrarmöten på jobbet och privat.


På kommunfullmäktige har vi haft förmånen att ha tillgång till barnvakt sedan ca 4 år tillbaka i tiden. Ett superbra initiativ som främst utnyttjats av mig, men även av andra ledamöter som inte riktigt fått till det med barntillsyn och demokratiutövning. Ett initiativ som, om det marknadsfördes bättre, skulle kunna leda till en breddad demokrati med fler aktiva småbarnsföräldrar.


Nu håller ju fullmäktigemötena på rätt långt in på kvällen, så många kanske ändå skulle tveka. Vi brukar alltid gå hem senast nio om det inte fungerar väldigt bra och det är någon speciell fråga som jag gärna vill gå upp i.


Så kommer då det här sura som man hänger upp sig på... Trots att det nu finns barnvakt så får man höra kommentarer om hur olämpligt det är att barnen finns vid kommunfullmäktiges sammanträden. Jag har hört dem som kommenterar högt bakom min rygg och jag har också fått det vidareberättat av människor som står mig nära som fått höra det av andra ledamöter som med all säkerhet vet att budskapet går vidare till mig.


Under påskhelgen har jag varit låg över detta, känt olust över att delta i fler fullmäktigemöten överhuvudtaget, Man lägger ned så mycket tid, så mycket känslor, kraft och energi och så får man ändå skit. Som sagt; ibland blir man bara låg. Men sen studsar man till och tänker va fan; jag ska visa dem. Jag ska visa dem att det är nya tider. Jag ska visa dem att gamla gubbar med tanter som tar hand om dem där hemma inte har ensamrätt på demokratin och maktens salonger. Jag tänker vara med och förändra den politiska kulturen. Jag vill öppna dörren för vanliga människor mitt i livet som i alla högsta grad borde vara med och påverka.


Jag förstår ju egentligen att de här människorna bara är kvarlevor som tycker att kvinnor ska vara hemma och ta hand om sina barn i hemmet, de ska hålla sig ifrån den politiska scenen eller se till att hyra sig en hemhjälp som tar hand om barnen. Det är ungefär som när vi en gång diskuterade barnomsorgens öppettider i en fullmäktigedebatt och jag fick veta att barn ska vara hemma med sina föräldrar på kvällar, helger och nätter. Och om föräldrarna är tvungna att arbeta, vem fan bryr sig om var de är då???


Jag är som sagt hemma med mina barn ca 28 kvällar per månad. Jag gör i stort sett ingenting annat än arbetar och umgås med mina barn. Jag plockar inte ut någon s k egen tid för träning, kompismiddagar eller festande. Det ligger på is så länge barnen är små och jag utnyttjar inte heller mina barnvaktskontakter för annat än arbete och möjligtvis föräldrarmöte på dagis. Mina barn lider inte av att vara på kommunfullmäktige en kväll i månaden, tio månader om året. Skulle de göra det skulle inte heller jag vara där. Mina barn vet mer om det svenska samhället och demokrati än många vuxna i det här landet. Att borgerliga "näsanivädretpolitiker" stör sig på att barnen vistas tillsammans med barnvakt i en lokal i anslutning till kommunfullmäktige tycker inte jag är någonting annat än förakt för vårt demokratiska samhälle. Jag är stolt över att kunna visa mina barn att man kan vara med och påverka, att man kan säga högt vad man tycker trots att man är kvinna och har små barn.

onsdag 19 mars 2008

Glad påsk

Helt oförhappandes blev vi lediga imorgon och nu tänker vi fira påsk på landet. Bloggar på mobilbloggen. Skrutt skrutt skruttlön räcker inte till någonting alls. För mycket VAB, för mycket räkningar, för lite cash, någonting konstigt med elräkningen för stugan (den kan inte dra så mycket). Ja ja, god natt så länge och glad glad påsk önskar häxan.

tisdag 18 mars 2008

Min vackra vardag och facket

Min vackra vardag består till stor del av snöglopp och tidiga morgnar med trötta barn, sena kvällar (alltså för oss sena) med ännu tröttare barn, idag med en gråtande, hängande i mammas tröja, snyltandes rå blodpudding från skärbrädan. Hade orsakat ett migränanfall i mina sköra tonår, tisdag, blodpudding och griniga barn. Nu är det vardag. Och skönt att få vara hemma hos barnen efter lång dag på jobbet med andras trötta barn.
Det blir inte så många politiska möten just nu. Med allt vabbande (inte bara mitt) så sliter vi fortfarande som djur med att få fungerande rutiner på jobbet. Har förskjutit våra scheman en kvart hit och en kvart dit, någon gång ska vi pricka rätt. Och komma fram till hur vi smidigast sköter köksgörat, och undviker barnens hängande vid farstugrinden hela eftermiddagarna ropandes efter mamma och pappa. Snart så får vi det att fungera. En dag sitter det bara där. Men det kan nog ta den här terminen. och till dess vill man inte gärna vara borta från jobbet i "onödan".
Skulle vilja ta upp lite fackligt arbete också, men det är ju inte lätt. När jag för några år sedan skulle byta fack från Kommunal till Handels för att kunna sitta med i Klubbstyrelsen på förra jobbet, så slutade det med att jag blev utstraffad från Kommunal för att jag inte betalade medlemsavgiften. Och det gjorde jag ju inte eftersom jag redan betalade medlemsavgift i Handels. Nu försöker jag byta tillbaka. Puh.
Började med att gå in på Kommunals hemsida och anmäla intresse. Hem kom en blankett som skulle fyllas i, men ingenstans stod var jag skulle skicka den. Ringde nummerupplysningen och sedan Kommunal för att få en adress, köpa frimärke och posta. Hem kommer då en blankett som arbetsgivaren ska fylla i för att intyga att jag arbetar där och en uppmaning att begära ett övergångsbevis från Handels. Dessa handlingar ska skickas in innan jag kan bli medlem. Arbetsgivaren fyller i blanketten. Från Handels får jag en avancerad beslutshandling där det står att man beviljar mitt utträde från den 30 mars i år, förutsatt att jag betalar medlemsavgiften fram tills dess. Ett övergångsbevis kommer att skickas till mig inom tre veckor. Detta ska sedan skickas vidare till Kommunal. Sen står det hur jag ska göra för att överklaga beslutet om mitt beviljade utträde. Puh.
Inom tre veckor kommer jag alltså att kunna skicka de handlingar som Kommunal vill ha för att godkänna mig som medlem. Det är nu två månader sedan jag började på mitt nya jobb och började försöka byta fackförbund. Undrar om det här är riktigt klokt.

torsdag 13 mars 2008

Godix på nappen - (funkar ibland med sprit)

Ett litet tips till de som ivrar för ombildning av Roslagsbostäders hyresrätter vid Bryggården, kanske de motsträviga nappar på lite godis på nappen? http://krassman-inyourface.blogspot.com/2008/03/lite-socker-i-botten-s-gr-medicinen-ner.html
Men jag varken tror eller hoppas det. Mitt hem är min borg, är inte taget ur luften. Den som blir hotad i sin boendetrygghet, den som får uppleva att den inte har ett dugg att sätta emot en förändring som den inte vill ha, den som blir tvingad till ett annat boende än den själv har valt - det är en människa under hot, en människa som kommer att vara svårmutad, möjligen till salu, men inte billig. En människa som väljer att bo i en hyresrätt måste också kunna garanteras trygghet i sitt boende.
Mina tankar går också till de boende i de över 400 lägenheter som Roslagsbostäder nu säljer ut. Kommunalrådet säger att han tycker att det är viktigt att det finns hyresrätter, men han är inte beredd att villkora bevarandet av bostadsbestånden som hyresrätter vid försäljningen. Tamt. De som bor i de här bostadsområdena har valt hyresrätt, har valt allmännyttan, har valt sitt hem och gjort det till sitt eget. Nu tvingas de till ny hyresvärd som de inte har en aning om, som kanske vill göra stålar, kanske vill ombilda till bostadsrätter, kanske hamnar på svarta listan, höjer hyran, de tvingas till ett boende i ovisshet, från det de valt, från det de är trygga i. Det är konstigt att det kan fungera så. En annan sak hade varit om en stor del av de boende önskade en förändring...................

Arbetsdagens slut

Sovmorgon till 06.30 var superskönt. Kom till jobbet halv tio, samling, lunch och ner med barnen i vagnarna så att de fick sova en stund och sen åt vi mellis ute för första gången för det var lite sol mellan regndropparna och vi skulle stänga förskolan klockan 16.00 för personalmöte. Vi åt pizza och pratade, men hann som vanligt bara igenom halva dagordningen, men det kändes rätt bra ändå för det var bra grejor vi hann komma fram till.
Körde hem i spöregn och nollgradigt väglag, totalt mörker, så det gick inte så fort. Barnen var vakna och trötta och jag var tvungen att trycka ner dem i sängarna så att de somnade. Imorgon ringer klockan 04.50 så jag tror jag bara somnar in nu. Kör slut på arbetarklassen så att de inte orkar bråka.?. Imorgon fredag.

onsdag 12 mars 2008

Ovan arbetarfamilj

Både barnen och jag är nu ovana med att vi faktiskt är på jobbet resp. förskolan tre dagar i rad, så ikväll var vi alla trötta. Det blev uppvärmda pannkakor till middag, ärtsoppan blev inte klar förrän strax efter åtta så den får vi äta en annan dag. Imorgon personalmöte efter jobbet så nu är det nog bara att nanna.

tisdag 11 mars 2008

VABMASTER har ordet

Läs mer om VABBANDE och FUSK på http://maritaengstrom.blogspot.com/2008/03/regeringen-fuskar-nr-man-berknar-fusk.html

strandskydd, Carola och budgetdiciplin mm

Tänkte ägna bloggen åt att kommentera inlägg på lokaltidningens debattsida idag. Största debattinlägget står jag visserligen själv för med en artikel om Familjens Hus och MVC i Hallstavik som jag redan skrivit om här på bloggen så jag tänkte inte uppehålla mig vid det.
Ledaren skriver om Miljödepartementets förslag till förändrat strandskydd och har rätt i en hel del. Det är mycket viktigt att vi är försiktiga med att utöka möjligheterna till dispenser från strandskyddet i vår del av Sverige, men man bör även vara försiktig på orter som inte har stränderna belamrade med fritidshus. Vi ska minnas att strandskyddslagen har kommit till för att värna ALLAs rätt att kunna vistas vid stränderna (och då kan det ju bli så att alla betalar för något som bara vissa utnyttjar ungefär som rättvisan Kjell J, Rånäs, beklagar sig över i ett annat inlägg). Alla som rest i Europa vet väl hur det kan vara att kunna ta sig till en strand där; strandremsorna tillhör vissa hotell eller restauranter som tar betalt för att man ska få vistas där eller stränderna är helt privata och instängslade med taggtråd. Strandskyddslagen har, som så många andra lagar, kommit till för att värna det allmänna intresset och inte särintressen. Det är påfallande många som verkar tro att strandskyddslagen, plan och bygglagen, trafikregler och annat kommit till enbart för att jävlas med folk. Och när man ser lagarna som provokation får man inte heller en speciellt solidarisk känsla för det samhälle man lever i.
Och som vidare kommentar till Kjell J, Rånäs, som inte tycker att det är rättvist att alla i Stockholms län ska vara med och betala hans bussresor via skattsedeln, så skulle jag vilja säga att en vision om ett bättre samhälle för alla kan göra att det känns hur rättvist som helst att vi alla är med och betalar för mindre biltrafik och bättre miljö som är oss alla till gagn. Och vad Kjell J, är det som är rättvist med att vissa föds till att ha råd att åka oavsett det kostar 20 eller 80 kronor medan andra inte gör det?
Jo, glömde visst nämna att det står ett m efter Kjell J inlägg också, men det kanske vi alla kunde lista ut ändå. Två andra med samma bokstav efter inlägget manar till budgetdisciplin i Socialnämnden och tycker att kommunalrådet gjorde helt rätt som gick in och omdirigerade socialchefen i sådan grad att detta ledde till hennes avgång. De två unga moderaterna (som uppenbarligen inte skådat livet från alla dess kanter än) talar väl om skattesänkningar, kärnverksamheter och så budgetdisciplin då...
Vad är en kommuns kärnverksamheter? Vad är en kommun? Kommunen det är vi, dess medborgare och vi utgör också dess kärnverksamhet. Att kommunens invånare mår bra är en av kommunens kärnverksamheter, någonting annat kan väl ingen påstå? Mår vi inte bra fungerar vi inte och är vi tillräckligt många som mår tillräckligt dåligt fungerar inte heller samhället omkring oss. Ibland räcker det med att ett par stycken fungerar riktigt dåligt. Det är då ett allmänt intresse för kommunens övriga medborgare att få dessa personer att fungera bättre. Det är också en trygghet för kommunens kärna, d v s medborgarna, att veta att den dagen mitt liv inte riktigt fungerar som jag vill då finns ett skyddsnät, en snabb och effektiv apparat som hjälper till så att misären inte hinner fördjupa sig och slå rot. Om det händer mig. Eller någon av de som står mig nära.
Människorna som bor i en kommun är kommunens kärnverksamhet. Ibland kostar vissa människor mer pengar. Antingen kan man skjuta till pengar så att det finns ett utrymme i budgeten för att ta hand om dessa människor när de dyker upp. Eller så får man överskrida budgeten den dag en kommunmedborgare mår akut dåligt. De två moderatspolingarna jämför en kommunal nämnds budgetdisciplin med det som gäller för en privatperson; att hålla utgifterna lägre än inkomsterna. Jo jo, det är väl typ småskolematte det handlar om då. Verkligheten är ju mer komplicerad. Den dagen du blir sjuk eller på annat sätt mår dåligt drabbar det både den privata och den offentliga ekonomin på ett sätt som kanske inte gått att förutspå. Dina utgifter kommer inte att med samma lätthet försvinna som dina inkomster, utgifterna kommer snarare att öka. Men det är lite sån där gammal "ondgudsreligion" över den där ideologin att den som blir sjuk eller arbetslös får skylla sig själv, säkert en ogudaktig människa...
Sen var det Tchad. Ja. Det är bara där det finns olja eller andra ekonomiska intressen som väst intresserar sig för om det är krig eller inte, om folk lider eller inte. Det är sant.
Jo, Krassman, jag har redan läst om ditt korståg mot Carola på din blogg och du verkar inte vara ensam. Var man går så hör man bara lättnadens suckar att Carola didn´t make it all the way. Märkligt tycker jag. För hur lite jag än står ut med hennes ylande och vibrerande läppar och viftande ögonfransar så känns det lite konstigt att resonera så. Hade hon gått vidare hade jag varit besviken, då hade jag tyckt svenska folket varit enkelspåriga, tråkiga och smått dumma (men att man inte kan lita på hur det går när svenska folket själv får välja det ser vi ju inte minst på vår regering). själv tyckte jag egentligen bara en låt var bra och det var Therese Andersson med två apostrofer. Den åkte ju ut. Får se om jag gillar någon i finalen. Kanske BWO. Annars får vi väl rösta på Sibel. Hon är ju turk.

måndag 10 mars 2008

Nya Friska Tag

Nu tar vi nya friska tag på jobbet. En vecka kvar med våra två resurser. Sen ska allt fungera med ordinarie fyra personal. Och då är det till att vi är friska.
Men det känns ju som om det inte är så svårt att hålla barnen friska om de bara får sova ordentligt. sen är det det som är problemet, det räcker ju med ett föräldrarmöte eller att planeringsmöte på jobbet så är veckan ur led och ungarna slutkörda. Tur att det blir bara ljusare och ljusare.

söndag 9 mars 2008

för länge hemma sjuka för länge för tråkigt

Hu, nu slår de ihjäl varandra. Måste aktiveras.

Internationella kvinnodagen med febersjuk femåring, trotsig tvååring och PMSkärring till mamma


Två långa arbetsdagar och sen hämta febrig, trött femåring på dagis. Visst, hon var hängig redan på morgonen, men ingen feber och hon hävdade bestämt att hon orkade gå till dagis. Och klockan var ju sex på morgonen, vem är inte lite hängig då? Men det är klart, jag har dåligt samvete för att jag inte insåg hur dålig hon var och höll henne hemma igen. Som tur var hade jag bytt pass med en kollega och kunde hämta barnen redan kvart över fyra. På med kläderna och hem, insåg att det inte var någon idé att börja med middagen utan vi satte oss i soffan alla tre och efter tio minuter hade Storasyster somnat med klubba i munnen. Hon sov, med korta vakenbräck, till halv åtta på lördagmorgon. Då hade febern sjunkit från 38.5 till 37.5 men hon var matt, snorig och hostig så vi bestämde oss för ett lugnt firande av Internationella kvinnodagen.


På morgonBolibompa informerades barnen om att det var "Alla tjejers dag", bravo Bolibompa tänkte jag. Sambon köpte det inte alls. Ju mer jag försökte prata med honom insåg jag att han faktiskt verkade tycka att det inte bara är en onödig dag utan även en provocerande dag. Eftersom jag själv led (lider) av svår PMS ville jag inte ta någon diskussion utan fortsatte istället som vanligt med att tvätta tre maskiner, hänga ut tvätt, ta in tvätt, dammsuga halva lägenheten, damma, diska och hålla den trotsiga tvååringen från den lättstötta febriga femåringen. Utan att få utbrott. Nästan omöjligt, hade hjälpt med en whiskey och ett par timmars vila i lugn och ro, men det var för mycket begärt...


På kvällsBolibompa blev jag sedan lika irriterad som jag på morgonen blivit glatt överraskad; Friidrotten (eller vilken sport som helst) drar över och förkortar sändningstiden för dagens (och på lördagar även veckans) viktigaste program och då väljer man på Bolibomparedaktionen att låta dotterns favoritserie om den kvinnliga superhjältinnan Kim Possible utgå och sätter istället in ett kort avsnitt av serien om det manliga fåret Shaun. Bu bu bu Bolibompa.


Och för första gången somnade båda barnen innan åtta och jag fick se Andra chansen på TV. Under deltävlingarna har jag ju bara fått se omröstningarna eftersom jag alltid är i färd med att lägga barn vid åtta. Och efter melodifestivalen så var det då dags för säsongsavslutning på min favoritserie: Brottskod Försvunnen (som jag brukar hinna se eftersom den börjar 21.35, då är problemet snarare att jag har svårt att hålla mig vaken). Det var spännande som vanligt, men snacka om att jag blev förvånad när programmet för ovanlighetens skull slutade med texten "To be continued". Precis innan slutvinjetten ser man en kvinna bli bortförd i en gul skåpbil. I sista avsnittet för säsongen så avslutas handlingen med ett nytt brott. Snacka om att man känner sig lurad...


Så är det då söndag. Dottern är feberfri men hängig. I DN står det att fusket med VAB är mycket mindre än vad man trott. Ca 1,6% av utbetalningarna visar sig vara felaktiga och en del av dem beror på att föräldrar helt enkelt fyllt i blanketten fel. På ett år handlade det om en summa på 229 miljoner kronor i hela Sverige. Undrar just hur mycket det kostar att ha så många anställda på Försäkringskassan som bara sitter och ringer runt till dagis och frågar om det eller det barnet var där den eller den dagen. Till oss som haft öppet i några veckor har FK ringt vid minst fem enstaka tillfällen som jag känner till. Ledaren i lokaltidningens största kamp kommer att förlora fotfäste om man inte lyckas hitta några riktiga fuskisar snart.

onsdag 5 mars 2008

Nu börjar arbetsveckan

Jo, för vissa börjar arbetsveckan här. Torsdagmorgon, sovmorgon, börjar inte förrän halv tio. Ljust ute, förhoppningsvis varmt och ingen nederbörd. I annat har jag lidit av PMS hela eftermiddagen så det lär väl bli en röd helg, åttonde mars och allt. Har faktiskt inte fått någon inbjudan till något evenemang i år, trist, det brukar vara både trevligt och uppiggande.
Inte har vi hittat på några egna aktiviteter i partiföreningen heller. Helst skulle jag bara sträcka ut mig på sängen känns det som. Och ändå har jag varit hemma i flera dagar. Storasyster hostar nu, feberfri, men hostar. Diskmaskinen gick just klart sista varvet, gjorde pannkakor med sylt och grädde idag och då blev det plötsligt en massa bunkar och burkar och jag vet inte vad som skulle diskas. Duschat har jag också hunnit sen barnen somnade och snart är håret tillräckligt torrt för att lägga ner på kudden.
Storasyster längtar till dagis. Idag har hon nästan klättrat på väggarna här hemma, ingen ro att se en film eller sitta framför datorn längre, bara sprall och längtan. Liten är i en värld för sig, i jakt på omedelbar tillfredsställelse av alla sina behov och önskemål. "Min tur, min tur", ekar hennes röst genom lägenheten. Men nu sover de som sagt och de värsta hostattackerna har lagt sig. Jag skriver ut verksamhetsberättelser och ekonomiska berättelser och dagordningar inför morgondagens årsmöte. Hoppas jag har papper så det räcker hemma. Jag jobbar ju till sex och årsmötet börjar sju så jag får problem att hinna kopiera dem på lokalen imorgon. Resan tar ju åtminstone 50 minuter.

Debattartikel från lokaltidningen

Efter att ha läst i Norrtelje tidning förra veckan att mödravårdscentralen i Hallstavik ska läggas ned blev vi mycket förvånade. Som ledamöter i en politisk beställarnämnd har vi ansvar för befolkningens behov av vård och omsorg. Detta innebär att vi beställer och finansierar vården och omsorgen från olika vårdgivare där TioHundra AB är den största. Det innebär också, vilket är mycket viktigt, att förändringar i utbudet ska godkännas av nämnden.

Under förra mandatperioden arbetade man inom Stockholms läns landsting med att förändra uppdraget för mödravårdscentralerna. En av de stora förändringarna var att göra MVC mer tillgänglig, bl a genom utökade öppettider. Upp till 75% av de blivande mödrarna besöker förlossningsavdelningen ca 2 gånger före själva förlossningen p g a ovisshet och oro som lika gärna skulle kunna tryggas genom kontroller på en MVC. Därför flyttades pengar från förlossningsavdelningarna till MVC för att utöka möjligheten att ta emot oroliga, gravida kvinnor på hemmaplan. Positivt för alla då ett besök på MVC är mycket billigare än ett besök inom specialistsjukvården. Förlossningsavdelningarna är oftast fullbelagda och åtminstone för mödrarna i vår kommun blir resvägarna kortare vid ett besök på MVC.

Inom nordostområdet (som Norrtälje kommun då tillhörde) fanns ett antal MVC som var för små för att ha öppet sju dagar i veckan. Vi ansåg då att närhet var en viktig faktor för de blivande mödrarna. Detta kunde lösas genom att vissa ”stora” mottagningar fick filialer på mindre orter men med kortare öppettider. Till exempel ett par dagar per vecka då planerade besök kunde ske. Blev de blivande mödrarna oroliga under t ex helgen fick de kontakta huvud-MVC som de tillhörde. Denna lösning var vi helt överens om över samtliga partigränser i dåvarande beställarnämnd för nordost.

Enligt artikeln i Norrtelje tidning är det svårt att få barnmorskor till Hallstavik. Det är även svårt att få läkare till norra kommundelarna, men det får inte betyda att vi lägger ner läkarverksamheten där. Dessutom talar man i samma artikel om att en mottagning för ungdomar upp till 23 kommer att öppnas i Hallstavik. Det är mycket positivt eftersom behovet för en sådan satsning finns. Det vi undrar är; kommer det inte att finnas en barnmorska med i teamet? Det är i alla fall brukligt på andra ungdomsmottagningar.

Risken, som vi ser det är att en orolig blivande mamma i stället för att åka till MVC i Norrtälje väljer att åka direkt till förlossningen på Akademiska sjukhuset. Då får vi precis motsatt effekt mot det som var syftet med MVCs ändrade uppdrag. Och ökade kostnader för Tiohundranämnden. Hallstavik är inte stort nog att ha ett MVC öppet sju dagar i veckan, men en mottagning i Norrtälje borde ges kapacitet att kunna ha en filial i Hallstavik öppen ett par dagar i veckan. Särskilt när man i TioHundra-projektet talar så mycket om närhet, tillgänglighet och trygghet för befolkningen. Detta har vi antagit har gällt för hela kommunen, inklusive Hallstavik.

Ännu en gång vill vi påtala att förändringarna av MVC i Hallstavik inte har presenterats för nämndens ledamöter, än mindre har något beslut fattats. Med den erfarenhet vi har sedan tidigare av att vara politiskt tillsatta befolkningsföreträdare i en beställarnämnd anser vi att denna hantering av ett ärende är högst anmärkningsvärd. Eller finns det andra orsaker till detta förslag (vilket det än så länge är) som vi inte känner till......?

Marie-Louise Sellin (s) Catarina Wahlgren (v)
Ledamot och ersättare i TioHundra-Nämnden

JAKARE

Mina lånepengar från JAK kom idag och jag har amorterat av på stuglånet och amorterat bort billånet. Nu är jag en JAKARE och betalar inte längre ränta (på de pengarna i alla fall) utan spar åt mig själv. Åh, vad det känns bra. Nu kommer det sparande jag gör i JAK vara det enda sparande jag gör, men å andra sidan kommer det ju resultera i att jag har ca 80000 kronor om fem år. De pengarna hade jag aldrig lyckats spara ihop på annat vis.
Storasyster är feberfri idag, vår debattartikel om MVC Hallstavik är på plats i lokaltidningen och solen skiner. Med andra ord en dag fylld av framtidsanda och hopp.

tisdag 4 mars 2008

Tchad förresten

Innan barnen börjar vakna och den långa natten börjar måste jag ju skriva någonting om den stora världen också. Hörde på nyheterna att regeringen beslutat att förlänga svenska truppers närvaro i Tchad. Genast tänker jag på min väninna som har sin man eller sambo eller vad det nu är där. Hur påverkar det här dem? Jag vet att det tog jättelång tid innan han kom iväg, men enligt väninnan så gjorde det ingenting för han hade ändå lovat vara hemma till den första april. Första april börjar hon nämligen sitt nya heltidsjobb och han ska vara pappaledig med minstingen. Lyssnar de till sånt när de bestämmer att en militär gruppering ska vara kvar si eller så länge i ett land? Kan han då säga; nä, nu ska jag åka hem och byta blöjor? rätt vad det är? Och hur går det annars med hennes nya jobb? Så länge hon är mammaledig kanske det fungerar hyfsat med stort hus på kollektivtrafiksfri landsbygd och fem barn, men vad händer sen? Ja, det lär jag väl få veta.
Och när jag ändå tänker på utlandsstyrkor så tänker jag på nån serie som gick på fyran för inte så länge sedan. Inte för att jag såg den, men jag såg väl trailern typ 300 gånger och i trailern säger en person som varit på militärt uppdrag i Afghanistan: När man blir gammal kan man i alla fall se tillbaka på sitt liv och se att man gjort någonting för någon annan, att man inte gjort allting bara för sin egen skull.
Då undrar jag genast; vad gjorde den människan innan hon for till Afghanistan??? Gör man inte väldigt mycket av det man gör i sitt liv för andra, hur mycket gör man egentligen för sig själv? (det måste väl vara de där chokladbitarna man moffar i sig efter att barnen somnat, men det är ju bara båg för de slår ju tillbaka från bilringsläge med mångdubbel kraft.) Jag har faktiskt funderat länge vad det är för totala egotrippar som bestämmer sig för att åka ut på humanitära uppdrag i världen för att på ålderns höst kunna stilla sitt samvete med att de faktiskt gjort någonting för någon annan någon gång i sitt liv. PUH, jag blir trött bara jag tänker på det. God natt.

debattartiklar, feber och jämställdhet


I morse började eländet med att Storasyster inte vill ta tempen med rumptermometern. Och i vårt samhälle handlar ju allt om hur mycket feber man har. Har man ingen feber så är man inte sjuk och jag kan skryta med att jag är hur cool och ostressad som helst, men detta fick mig att få dåndimpen (kan ha lite med PMS att göra också).

Vi fick åka ner till apoteket idag igen och köpa en annan termometer. Tänkte mig en till öronen för de ska visst vara träffsäkrast, men de kostade över 600 kronor så det kunde jag glömma. Inte tänker jag lägga så mycket på en febertermometer, mina barn är ju aldrig sjuka (?). Eller så är det bara så att innan jag jobbade heltid så brydde jag mig inte så speciellt mycket om att kontrollera febern. Jag kände ju liksom om de var varma eller om de på annat sätt inte kändes krya. Nu är det annat, nu är det som om man måste bevisa för sig själv att de faktiskt är sjuka och att man måste vara hemma.

En feberfri dag hemma, så säger vi till föräldrarna som har barn på vår förskola, och då måste ju personalen gå efter samma principer. Det försöker vi arbetskamrater övertyga varandra om när någon känner sig stressad att återgå till arbetet för att man "tycker" att sitt barn verkar ganska pigg. Idag när jag ringde jobbet så verkade förmiddagen ha flutit på rätt bra, men så hade en kollega fått samtal från sina barns förskola och var tvungen att gå hem och vabba. Så nu blir vi två som vabbar imorgon. Det är som förgjort att vi ska få vara full personalstyrka en enda hel vecka i streck.

Hur som helst så har febern sjunkit under dagen här hemma. Först var det ju helt omöjligt att ta tempen i armhålan eftersom jag inte visste vad jag skulle jämföra temperaturen med då vi tidigare mätt i rumpan. En väninna sa att jag skulle lägga på 0,5. Okej, då började dagen på 38,0. Feber alltså. Inget arbete imorgon. Dagen slutade med 37,2 och relativt pigg dotter. Hon vill tillbaka till dagis. Hon är less på att vara hemma. Jag hoppas morgondagen blir feberfri så att jag kan jobba torsdag-fredag. Två dagar på en vecka. Nej, ingenting blir som man tänkt sig.

Och debattartiklarna som jag tjatar om i den här bloggen (jag skrev två förra veckan, en själv och en tillsammans med MarieLouise) lyser med sin frånvaro i lokaltidningen. Okej, det är mycket med det här med socialchefens avgång och är givetvis det hetaste debattämnet just nu, men det känns liksom att frågorna kring MVCs nedläggning i Hallstavik och uppskjutandet av Familjens Hus också bränner lite. Och inte är det så kul att komma in i debatten flera veckor efter att den är aktuell då dessutom nya fakta kan ha tillkommit. Nej, imorgon när jag vaknar vill jag se min obstinata nuna på debattsidan.

Idag ringde en kille från tidningen Arbetaren förresten. Jag brukar delta i deras panel ibland och då ställer de en fråga som man får svara på. Idag var frågan vad det ska stå på mitt åttondemarsplakat. Svårt att svara så där på rak arm, men just nu känns ju jämställdhetsarbetet på förskolan väldigt nära och aktuellt för mig. Jag har två döttrar i förskolan och dessutom arbetar jag på en förskola. Jag vill att alla som arbetar inom förskolan ska få bättre utbildning, vidareutbildning och input vad det gäller jämställdhetsarbete. På förskolan har man möjlighet att systematiskt arbeta med barnen på ett sätt som man som förälder hemma inte klarar av. Det spelar ju ingen roll om jag behandlar mina barn könsneutralt hemma om de möts av en dockvärld med rosa tingeltangel på dagis. Masshypnosen är ett faktum. Jag är glad att det finns kompetenta och intresserade vuxna som "hjälper" mig att ge mina barn en bra skjuts in i livet och jag är glad att jag får möjlighet att göra samma sak för andras barn. Jag vill verkligen att mer skattepengar satsas på kvalitet i förskolan och inte på vårdnadsbidrag. Vårdnadsbidrag förminskar ALLA barns möjlighet till ett rikare och mer jämställt liv samt riskerar att öka ojämställdheten mellan föräldrarna.

måndag 3 mars 2008

Fullmäktige från Fåtöljen

Det var iofs mycket behagligt att lyssna till fullmäktigedebatten hemifrån fåtöljen med en kopp te i näven, men man kunde ju inte direkt göra några inlägg själv. Eller, det kunde man ju, utan att begära ordet till och med, men det var ju ingen som hörde dem. Jag hörde inte riktigt hela debatten eftersom barnen först skulle se Bolibompa med Nicke Nyfiken och Allt om Djur och sen var jag tvungen att gå och natta dem vid halv åtta så då gick en dryg timma till.
Såååå, jag missade debatten kring Familjens hus. Hoppas nu att inte allt jag skrev i min debattartikel som inte publicerats än är inaktuellt. Detsamma gäller för den delen också för vår artikel om MVC i Hallstavik som inte heller publicerats än, men var ett ämne som diskuterades återkommande under kvällen.
Intressantast tyckte jag Hanna Stymne Bratts fråga kring Kompassen och förslag kring feriejobb för ungdomar var. Eller egentligen är det ju det moderata kommunalrådets svar som är intressanta. Som en partikamrat mycket riktigt påpekade i debatten så har ju kommunen råd med att satsa många miljoner på vägar (som egentligen ska finansieras av någon annan) och på avgångsvederlag till chefer som inte står ut med att vara kvar i kommunen eller som den politiska ledningen inte vill ha kvar i kommunen, men man har inte råd med 800 000 till feriejobb till våra gymnasieungdomar i tre veckor under sommaren.
Ville egentligen skriva mycket mer, men feberhet dotter frustar i sängen bredvid så jag får nog försöka förbereda någon alvedon eller något för att hon ska få sova en stund till.

Snöblandat regn och febrig dotter

Ja, inte blir man piggare och gladare av vädret precis. Nu har det dyngat ner regn och snö om vartannat i flera dagar. I badrummet hänger tvätt och torktumlaren gnisslar på. Livet blir inte alltid som man tänkt sig. Nej, istället för att jobba heltid jobbar jag ett par dagar i veckan. Resten ägnas åt vabbande. Nu är det Storasyster som fått sin dos. Lite lugnare för mig faktiskt, för hon ligger på soffan och ser på en ny film. Liten får man ju kånka runt på när hon är dålig. Men det råder ingen tvekan om att Storasyster inte mår bra. Hon bara ligger där och varken äter eller leker, sover lite och orkar knappt stå på benen. Hur länge blir jag hemma denna gång? Jojo, får små muntra tillrop från väninnor med barn som haft feber i 24 dagar, systeryster har varit hemma två veckor. Ja men ge er... jag vet, det gäller att coola ner, försöka tänka bort jobbet och kaoset med alla de knappt inskolade små tultarna och de två nya som kommer i veckan och att arbetskollegan också ligger hemma med feber och... vilken start vi fått på vår lilla förskola.
Jag lämnade Liten på dagis idag. Resonerade att det var bäst så eftersom hon varit borta så mycket redan och hon måste ju få in någon rutin hon också, även om hon säkert valt att vara hemma hon med om hon fått. Nu är hon definitivt frisk i alla fall. Inga tvära gnällkast eller hängighet. Hon speedar runt i lägenheten och fixar och donar och snackar oavbrutet. Tänk, för några månader sedan trodde jag att hon omöjligt skulle kunna prata lika bra som Storasyster i den åldern, men nu sprutar ord och meningar ut som rinnande vatten. Och vissa ord på turkiska (men Storasyster kunde fler) och frågar man om hon pratar turkiska svarar hon förnumstigt; nej, pappa pratar turkiska.
Hur som helst har jag jättemycket att göra, förbereda partiföreningens årsmöte på torsdag, skriva verksamhetsberättelse, kopiera mm mm. Sen har jag äntligen fått mitt lån i JAK beviljat så nu ska jag betala av lite av stuglånet och hela billånet och, ja det blir lite dyrare just nu, men i och med att jag inte betalar någon ränta på det så kommer jag att ha över 80000 i sparmedel om 5 år när lånet är betalt och klart. Och då kan jag amortera lite mer på stugan samt flytta över lite mer av det lånet till JAK osv. Känns som en bra plan. (jo, jag vet, nån gång måste jag bergis byta bil också...)
Sen ringde någon försäljare igår så nu har jag gått med på att byta bredbandsleverantör och det är jag inte helt säker på att det var precis det jag ville, men i och med att jag får två gratismånader så kanske det lönar sig ändå, sen kan jag ju byta tillbaka om jag inte är nöjd. Jag vet inte riktigt än, det finns ju två ångerveckor också... (jo, försäljaren hävdade givetvis att det skulle bli billigare, men jag har hela tiden varit nöjd med nuvarande leverantör).
Nu ska jag ringa jobbet och höra hur det går och ikväll får jag följa interpellationsdebatterna från fullmäktige i Radio Roslagen. Inte riktigt lika kul som live...

lördag 1 mars 2008

Genuskunskaper i praktiken

Igår var döttrarna och jag på ettårskalas. Storasyster hade sin "nya" snygga, svarta tröja med en grön eldsprutande drake på (alltså ny för henne, köpte den på Röda Korset för 2,50 på rea) och ett par beiga, påsiga byxor med fickor på benen. Liten hade likaså en "ny" tröja, gul med en racerbil och blå joggingbyxor och de numer obligatoriska pippitofsarna. Förutom tofsarna skulle jag säga att de var ganska könsneutralt klädda.

På kalaset dök också en annan mamma med två barn upp, den äldsta i samma ålder som Storasyster och sedan en till två år yngre. Båda barnen hade långt hår, bruna och gröna kläder utan krusiduller, d vs rätt könsneutrala kläder. Till saken hör att alla fyra barnen dessutom har ganska könsneutrala namn.

De två femochetthalvtåringarna fann varandra direkt. Min med sin nyinköpta käpphäst och kompisen med en liten nyckelpigeväska med sjörövare i. I synlig frånvaro av vuxna utspelar sig då denna konversation:
- Du är en tjej.
- Nej, jag är en kille.
- Men du har ju tjejhår.
- Du är en kille.
- Nej, jag är en tjej.
- Men du har ju killröst.
- Men kanske killar kan ha tjejhår och tjejer killröst? Är det sant att du är en kille? På riktigt?
- Ja, du också?
- Nej, jag är en tjej.
- Luras du?
Barnen lekte tight under hela ettårskalaset och sedan fick familjen könsneutral skjuts med oss till bussen. Det enda problemet var att hålla reda på om de skulle kalla sin nyvunna vän för han eller hon. När allt kom omkring spelade det ju ingen roll vem som var tjej och vem som var kille.
När vi kom hem hade Storasyster ont i huvudet och idag har hon 38.5 i feber. Hon har legat på soffan hela dagen och just nu har hon flyttat till mammas säng en stund. Min arbetskamrat är också sjuk och på jobbet blir det förstås ännu en slitsam dag imorgon. Själv får jag fortsätta min karriär som vabmaster.