Diskussion eller krig? Var så god.

Klyftorna i samhället och politikerföraktet växer ikapp med varandra. Båda avhängiga varandra och lika farliga. Med hjälp av sociala media har det blivit lätt att raljera med såväl egna partikamrater som motståndare. Ibland får jag uppfattningen att hela nätet är uppbyggt för att hitta motsättningar och sedan samla så många som möjligt på "sin sida" mot ett opersonifierat motstånd, våra förtroendevalda politiker kan gärna få vara de som ger ansikte åt detta motstånd.




I den representativa demokratin väljer vi representanter genom fria och demokratiska val. De representanter vi väljer förväntas sedan representera våra åsikter och våra behov i fyra år. Det är dock inte alla grupper i samhället som finns representerade i  den grupp av människor som ställer upp och väljs in som förtroendevalda representanter. Det kan vara en orsak till att många inte känner sig representerade av de förtroendevalda vi har idag. Att inte alla grupper finns representerade har ju också olika orsaker. En av dessa skulle kunna vara att många idag kräver att politiker ska vara klanderfria; de ska ha betalt sin TV-licens, inte köpa piratkopierade märkeskläder på semestern och de ska inte åka taxi eller flyga för mycket, de ska vara väl insatta i alla frågor, stora som små och aldrig glida på svaret, då hängs de ut och spottas på. Det gör att många inte är intresserade av förtroendeuppdrag idag. Vem vet när en missar en kolumn i försäkringskassans blankett och åker dit för vabfusk? En annan orsak skulle naturligtvis också kunna vara kulturen, normen; de allra flesta förtroendevalda är i övre medelåldern, de är svenskfödda och ofta män. Visserligen finns idag både personer med utländsk bakgrund och kvinnor bland våra förtroendevalda, mer ovanligt är att vi träffar på personer med olika funktionsförmågor, särskilt psykiska, hemlösa, fattigpensionärer m fl. Detta är också grupper som fått det sämre i och med den långa tid av borgerlig politik och ökade klyftor i Sverige.




Det som varit på gång några år nu och som jag känner ökar är att många efterfrågar de förtroendevaldas engagemang och dialog, men flera av de som gör det vill inte ha dialogen. Då försvinner ju motståndaren, Den Andre, den som ska representera det onda. Jag har framför allt lagt märke till detta i olika facebookgrupper där engagerade medborgare bildat en grupp för att driva vissa frågor. I grupperna diskuteras ofta hur medborgarna ska kunna påverka de inkompetenta politikerna, hur de ska kunna få dem att lyssna, tvinga dem till dialog. Om någon förtroendevald, som ju också är en medborgare med intresse i olika sakfrågor, finns i gruppen och försöker föra en dialog, blir det ofta ramaskri; gruppen är för medborgare, inte för politiker!!! Motsättningen är ett faktum. Jag har som sagt sett detta i flera år, men jag tycker att det ökar. Jag känner att jag själv väljer att inte kommentera inlägg på facebook trots att jag är intresserad av frågan och gärna skulle vilja ha en diskussion om den. Jag väljer att inte kommentera för jag vet att den med partipolitiskt engagemang inte får en diskussion utan ett krig.




Jag har begått många misstag i mitt liv, gjort fel, tagit miste. Det har jag gjort som privatperson, vanligt människa, som yrkesmänniska och som politiker, förtroendevald. Det är ingenting jag hymlar med. Jag kan inte allt, jag vet inte allt, jag är av den stammen som tror att det räcker att göra sitt bästa. Jag skriver även inlägg i vredesmot på sociala media någon gång då och då trots att jag vet att det kanske inte alltid är det bästa forumet att ta ut en konflikt.


Visst finns det förtroendevalda som har en annan inställning, precis som det finns privatpersoner som alltid anser sig ha rätt, som mansplainar och dominerar. Jag ser dagligen hur det händer, inte minst från förtroendevalda på ganska så höga poster, man fjärmar sig, man försöker lösa problemen från någon slags metanivå som blir obegriplig för de som inte är insatta. Och när man blir ifrågasatt går man i försvarsställning. Motsättningen är ett faktum. Det blir ingen diskussion, det blir ett krig.




Jag är inte övertygad om att den representativa demokratin är det bästa sättet att driva ett land, men jag är övertygad om att det inte är det sämsta sättet heller. Just nu vet jag inget annat lika bra sätt. Däremot ser jag en rörelse i samhället som undergräver förtroendet för den representativa demokratin. Vad det kommer att leda till vet vi inte. Jag vill inte bidra till denna rörelse (av vilken stora delar förmodligen inte alls har som syfte att undergräva demokratin), men samtidigt blir jag en del av den varje gång jag försöker föra ett samtal. Jag blir då politikern som per definition inte vet någonting om verkligheten. Det är egentligen bara SDs ledamöter som vet något om verkligheten. De är också de enda som kan slåss med järnrör, lyfta arvode utan att gå på möten osv utan att ifrågasättas som goda representanter för vanligt folk.


Medborgarna vill ha dialog med de förtroendevalda, men när de bjuds in till samtal så dyker väldigt få upp. När förtroendevalda dyker upp på möten som medborgarna själva ordnat för samtal blir hånade och får inte yttra sig för det är inte ett möte för dem, det är ett möte för vanligt folk.


På Kuba har de bara ett parti, alla tillhör det partiet. Folkets representanter väljs i kvarteren där man bor. Jag tänker inte gå i försvar för det system som finns på Kuba, men, jag kan ändå tänka att det kan finnas bra saker som vi kan lära oss, även från Kuba. Kanske skulle kontakten med, och förtroendet för våra folkvalda vara större om vi valde en representant från vårt kvarter? Om det var vår granne som representerade våra behov och synpunkter? Jag vet inte. Idag sprids bilden av förtroendevalda som några världsfrånvända ickemänniskor, ibland tror jag att även vi förtroendevalda sväljer den bilden av oss själva. Vi är inte verkliga och därför kan man också ställa orimliga krav på oss och sen känna att det är helt okej att samla en mob mot enskilda personer på nätet om de inte kan leva upp till kraven.


Politiker ska ta ansvar för sin politik och sina beslut, det har medborgarna rätt att ställa krav på. Men politiker är inte overkliga, de allra flesta lever i samma verklighet som vi andra, de allra flesta är helt vanliga människor, vars barn går i skolan, vars föräldrar behöver plats på hemmet, vars moster är i behov av ledsagare, de är vanliga människor som behöver tillgång till kommunikationer och kultur. Om vi utgår från det och är öppna för samtal och kompromisser (gäller båda sidor) så kan vi kanske nå en fungerande representativ demokrati i stället för att de som vill åstadkomma en bredare demokrati istället bara åstadkommer ett samhälle där den som skriker högst är den som sätter dagordningen.


Detta är inte ett försvarsinlägg för politiker som har gjort misstag eller skött sina uppdrag på ett otillfredsställande sätt. Det är ett försvarsinlägg för den representativa demokratin, som jag tycker att vi ska ta hand om. Det finns en rad exempel på när den har fungerat mindre bra, på såväl, riks- landstings- och kommunnivå bara på senare tid, men det betyder inte att vi behöver skrota den. Vi kan ifrågasätta den, vi kan diskutera den och vi kan förändra den tillsammans. Byt ut de politiker ni tycker har tagit felaktiga beslut vid nästa val, kandidera själva som förtroendevalda, men byt inte ut den representativa demokratin förrän vi har hittat ett fullgott alternativ.

Vad betyder ett uppdrag från kommunens högsta beslutande organ?

Den femtonde december 2014, snart ett år sedan, beslutade Norrtälje kommunfullmäktige att tillsätta en parlamentarisk utredning för att se över ersättningsbestämmelserna gällande arvoden till våra förtroendevalda politiker. Detta gjordes efter en debatt där bl a Vänsterpartiet förde fram att de ersättningar som idag utgår är för subjektiva och för ojämnt fördelade. Det finns inga tydliga regler för vem som ska få hur mycket i ersättning utan det avgörs från mandatperiod till mandatperiod utifrån hur partierna samarbetar och fördelar uppgifter. Oavsett ett parti sitter i majoritet eller i opposition är det dock lika mycket material att läsa in, lika många invånare att träffa och lyssna på och lika mycket förberedelser, kanske t om mer i oppositon, att göra. Mängden dokument att läsa minskar inte heller för ett mindre parti. Idag finns också ett oppositionsråd med högre procentuellt arvode än vad oppostionsrådet hade förra mandatperioden. Detta trots att oppositionsrådet inte ens företräder hela oppositionen utan bara en liten del av den.

Som ni hör fanns det anledning att se över ersättningsbestämmelserna och det var väl också därför vi fick gehör för detta på sittande fullmäktige som beslutade detta (§197).

Vad hände sedan? Vi vänsterpartister var taggade och utformade ett ganska detaljerat förslag till hur ersättningarna skulle kunna se ut om vi fördelade dem annorlunda. Det handlade bl a om att inte basera arvoden på statsrådslöner utan på prisbasbelopp, det handlade om att kommunalråd kanske fick lite mindre arvode, gruppledare och fritidspolitiker fick lite mer. Det handlade om en omfördelning för att möjliggöra för en bredare demokrati.

Men egentligen är det inte alls det som jag skulle skriva om här idag. Det jag vill skriva om är att den parlamentariska utredning som hänsköts från fullmäktige till val- och förtroendemannanämnden aldrig blev av. Ordförande Branting (C) fick plötsligt kalla fötter, eller så hade hon inte uppfattat uppdraget, och beställde i stället en språklig översyn av ersättningsbestämmelserna från tjänstemännen. Med anledning av att detta tjänstemannaförslag (med språkliga tillrättalägganden + med ett helt oförklarligt och oberett politiskt tillägg om att ytterligare två politiker ska tituleras kommunalråd!!!) nu är på väg upp för beslut i kommunfullmäktige i december ville vi från Vänsterpartiet ställa frågan till val och förtroendemannanämndens ordförande hur hon egentligen uppfattat det uppdrag hon fått från kommunens högsta beslutande organ, kommunfullmäktige.

Och efter den debatten är väl den kvarhängande frågan; vad betyder ett uppdrag från kommunfullmäktige? Brantings (C) svar är att "hur hon uppfattar uppdraget är ointressant". Ett mycket märkligt svar med tanke på den position och det förtroende hon har. Tänk om övriga anställda och chefer i kommunen skulle svara så när fullmäktige givit dem ett uppdrag; "det är väl ointressant hur jag uppfattar uppdraget?" 

Nej, Louise Branting, det är inte ointressant hur du som ordförande i val och förtroendemannanämnden uppfattar ett uppdrag som nämnden fått från kommunens högsta beslutande organ, det är ytterst väsentligt. Särskilt eftersom ganska många, även om inte så många vågade säga det i talarstolen, uppfattat det på ett annat sätt. Det kan inte vara möjligt att man ska kunna tolka uppdrag från kommunfullmäktige på ett sätt som passar en själv. En språklig redigering av ett dokument behöver inte ett beslut i kommunfullmäktige för att tjänstemännen ska kunna göra den. Att inte svara på en fråga som ställs av förtroendevalda i fullmäktige om ett uppdrag som en erhållit som ansvarig för den nämnden utan istället hänvisa till att svaret är ointressant är inte att fullgöra sin plikt. Det är inte du som avgör om ditt svar på den frågan är ointressant Louise Branting.

Uppdraget - icke slutfört. Interpellation - icke besvarad utan nonchalerad. Förtroendet för fullmäktige som högsta beslutande organ - rubbat. Vi räknar inte med att få majoritet i fullmäktige för vårt förslag till förändrade ersättningsbestämmelser till politiker, men vi räknar med att våra förslag tas emot, diskuteras och förs till protokollet. Och vi räknar med att ansvariga politiker svarar då de får frågor om uppdrag som fullmäktige beslutat.

Hårda frågor som egentligen är mjuka

Politik brukar handla om hårda frågor (vägar, byggen etc) och mjuka frågor (barn, gamla, sjuka osv). Under en alldeles för lång tid då den borgerliga alliansen styrt i Norrtälje kommun har vi framfört klagomål på hur de prioriterat hårda frågor; vattenledningar, byggnader och vägar, framför de mjuka värdena som högre kvalitet i barnomsorg och bättre livskvalitet för äldre t ex.

Idag kom en debatt i kommunfullmäktige att handla om lokaler. Det orsakades av att polisen aviserat en omorganisation som betyder att deras lokaler i Rimbo och Hallstavik eventuellt kommer att försvinna. Med anledning av detta ställde vänsterpartisten Johannes Folkesson från Rimbo en fråga till kommunalrådet Ulrika Falk (S) om hur hon ämnar agera i frågan. Debatten kom mycket att handla om att poliser skulle befinna sig ute bland människor och inte sitta instängda i lokaler.

Jag minns en TV-sketch från 1980-talet där allt elände kom sig av att ungdomar inte hade någon lokal. "Men vi har ju ingen lokaaaaal ju", var typ svaret på alla frågor. Bland politiker tycker jag ofta andemeningen har varit tvärtom, lokaler är onödiga i de allra flesta fall, satsningar på verksamhet gör, som i polisfallet, genom att ta bort lokalerna.

Jag tänker därför i denna blogg lyfta några olika sammanhang där jag tycker att vikten av lokaler underskattats.

1. Privatiseringen av skolor. En fristående skola kan slå sig ner och öppna i stort sett var som helst, att det inte finns matsal eller gymnastiksal spelar ingen roll. Eleverna får ibland matkuponger för att gå på restaurant och äta skollunch och idrottsundervisningen hålls utomhus eller i inhyrda lokaler, i vissa fall finns inte tillgång till duschar efteråt. Problemen med att driva skola i lokaler som egentligen är byggda för någonting annat kan också yttra sig i svårigheter att bedriva undervisning i kemi, slöjd och i att hålla ett skolbibliotek. Samtidigt har kommunala skolor, bl a på landsbygden fått slå igen och gymnastiksalar och skolbibliotekssalar har blivit privata hem.

2. Privatiseringen av hemtjänsten. Hemtjänstlagen som tidigare hade egna lokaler t ex på äldreboendet eller samlokaliserat med distriktssköterska eller vårdcentral tillhör nu ett annat företag och kan p g a effektiviseringskrav inte hålla sig med en egen lokal. Hemtjänstpersonalen får äta sin lunch i bilen på väg till brukare och göra sina behov i skogen.

3. Även ambulanspersonal som är utstationerade på pass när andra bilar är på uppdrag hamnar i timmar på platser utan tillgång till toalett.

4. Politiska ungdomsförbund är organisationer som vänder sig till en målgrupp som inte är så kapitalstark. I vår kommun är politik förbjudet på skolorna, vilket gör att ungdomsförbunden missar den viktigaste arenan för rekrytering, men det innebär också att ungdomar går miste om mycket demokratikunskap. Skolans lokaler vore eftermiddagar och kvällar mycket väl lämpade för möten anordnade av de olika ungdomsförbunden, men i stället får de söka sig ut på marknaden och betala för lokaler. Något som jag anser drabbar den demokratiska utvecklingen.

Dessa punkter är exempel på hårda frågor som också är mjuka. Att kunna ta sig sin lunchmacka i lugn och ro, att kunna sträcka på benen i en soffa, att kunna gå på en toalett eller ta en dusch efter idrottslektionen, det är mjuka frågor som berör människor och deras förmåga att delta i samhället.

En annan fråga som Vänsterpartiet lyfte på kvällens fullmäktigesammanträde som till en början kan tyckas vara en hård fråga handlar om varför vi byggde ett helt nytt ståtligt badhus utan att se till att det går att ta sig dit och därifrån på ett säkert sätt. Varför rymdes inte bilväg, cykelväg, kollektivtrafik, gångväg och belysning i budgeten? Det är väl helt otroligt att en kan stå och slå sig på bröstet för ett badhus för att en lyckats få till det så billigt och ändå fått pris för det. Ja, det är klart det blev billigt när en får ta sig dit på egen risk. De som delade ut priset tittade säkert inte på någonting annat än själva huset. 

Men de barn och ungdomar, och andra, som tar sig till och från badhuset via den lilla, kurviga, halvt asfalterade vägen utan belysning gör det med sina liv som insats och det är bara en fråga om tid innan det händer någonting allvarligt. Kommunalrådet lovar att detta prioriteras i nästa budget, men den säkra vägen borde ju redan vara där igår... för de mjuka värdenas skull.

Vänsterpartiets övriga frågor under kvällens sammanträde rörde möjligheten att begränsa fyrverkerier och dess påverkan på våra vilda och tama djur samt möjligheten att införa en sommarjobbsgaranti för unga mellan 16-19 år redan sommaren 2016.

Spel för gallerierna eller beslut fattat eller kan vår röst bli hörd?

Förra gången Trafikverket ville ha ett yttrande från kommunen angående ny dragning av väg 77 fick de ett yttrande från ett enigt KSAU. Det är inte så svårt att vara eniga i KSAU eftersom inte alla partier i kommunfullmäktige, kommunens högst beslutande organ, finns representerade där. Vänsterpartiet skrev i december 2014 en interpellation till kommunalrådet Berit Jansson (C) för att ta reda på om det nya styret förespråkar samma alternativ som förespråkades av KSAU i december 2012. Som jag tidigare nämnt i denna blogg hade vi vid det tillfället ingen aning om att frågan var på väg upp för nytt ställningstagande.

Och en av frågorna var ju hur det nya styret ser på ombyggnaden av vägen, men underliggande fanns ju också frågan om hur kommunledningen kommit fram till sitt ställningstagande? Hur lyssnar kommunledningen till medborgarna och i vilket forum klubbas kommunens officiella ställningstagande? Detta har under resans gång blivit de viktigare punkterna i vår frågeställning. 

I januari håller Trafikverket sina samrådsmöten, 16 februari, samma datum som det kommunfullmäktige där Berit Jansson besvarar interpellationen, ska allmänheten ha lämnat in sina synpunkter på Trafikverkets olika alternativ och två dagar senare fattar nuvarande KSAU beslut om samma yttrande som gavs i december 2012, utan att ha hunnit se vad medborgarna tycker. Men det lovades åtminstone från talarstolen att detta yttrande skulle klubbas i kommunstyrelsen den här gången. Och det är också det som f d kommunalrådet Kjell Jansson (M) säger i repotaget i Norrtelje tidning. Repotaget som nu uppdaterats och inte längre anger att det var Vänsterpartiet som aktualiserade bristen på samtal och dialog i detta ärende utan i stället domineras av oppositionsrådets syn på det hela. Mycket märkligt. Kommunens yttrande fastställs vid nästa kommunstyrelse den 16/3 uppger Kjell Jansson (M) och det var också det vi hörde från talarstolen. Men enligt faktarutan i Norrtelje tidning ska kommunens yttrande vara Trafikverket tillhanda 2/3. Är då fastställandet i kommunstyrelsen ett spel för gallerierna? Varför ges inte kommunen tillräcklig tid att ta till sig enskilda medborgare och föreningars remissvar innan den förväntas yttra sig? Skickas yttrandet som togs i KSAU till Trafikverket som kommunens yttrande trots allt eller ska det kallas till extra kommunstyrelse då många är på sportlov? Norrtelje tidning har skrivit en utmärkt ledare i ämnet, men vad händer nu? Har lokal media tillräcklig stomme och självständighet för att kritiskt granska det ett styre med ingående centerparti företar sig? Granska gärna makten. Står orden om att det ska bli ett mer demokratiskt styre nu för någonting över huvud taget? Hur många fattar beslut om kommunens ställningstagande angående ombyggnad av väg 77? Och, ärligt talat, Kjell Jansson (och Ann Lewerentz), varför tror du att alla myndigheter med välutbildade tjänstemän skulle vilja oss illa; Trafikverket, Länsstyrelsen, varför skulle de vilja fatta beslut bara för att jävlas med oss? Om Trafikverket upptäcker att det finns olika intressen och åsikter bland medborgarna så tar de hänsyn till detta i sitt professionella beslut, om de tror att alla är eniga kanske de inte ens överväger att andra alternativ skulle kunna innebära konflikter. Att tro att vi alla måste vara eniga är en fördömd floskel, variation berikar som Hans-Åke Scherp hade uttryckt det. Antingen låter vi människor komma till tals på riktigt eller så ger vi ett yttrande, men kalla det inte för kommunens yttrande, kalla det för ett fåtals, iofs folkvalda men i en ytterst liten krets, yttrande, som de har all rätt att lämna, men gärna under den rätta benämningen. Ange också gärna argumenten på ett sätt som gör det lätt att förstå även för de som vill förespråka en annan dragning.  Visa att ni tar medborgarnas engagemang och åsikter på allvar genom att åtminstone låta det ta sån tid att vi hinner läsa dem innan vi fattar beslut.

Om nu vi får vara med.

Beslut om stadens viktigaste exploateringsområde bakom lyckta dörrar

I dagens Norrtelje tidning kan vi läsa att det finns kritik mot att kommunen slutit ett avtal med privata exploatörer utan erfarenhet av byggbranschen om att bebygga en helt ny, attraktiv stadsdel i direkt anslutning till staden. Detta kan synas helt normalt för en moderatstyrd kommun som Norrtälje var i september 2014 då beslutet enligt uppgift är taget. Nu har vi ett nytt styre i kommunen och vi kan tycka att ett oexploaterat område i stadens direkta närhet ska genomgå ett grundligt samråd innan det bebyggs. 

Det är då vi får höra att beslut är fattade och avtal undertecknade. Att backa kostar massor. Och det är nu vi kommer till det riktigt märkliga i denna historia (tycker jag). För även om det är god kotym att inte fatta stora omfattande beslut som kan uppfattas som kontroversiella samma månad som val till riksdag, landsting och kommun sker (ibland ligger styren lågt med sådana beslut hela valåret för att de VET att det kan vara ett annat styre med andra åsikter om bara ett par månader), så var det det som hände här. Dessutom valde styret att avgöra ärendet i KSAU (ingen har tydligen sett något protokoll hittills heller). I KSAU finns idag fem av kommunfullmäktiges nio partier representerade. Det råder inga offentliga debatter eller spörsmål som allmänheten kan ta del av.

Själv tycker jag att det är nog illa att många "stora" ärenden avgörs i kommunstyrelsen, där visserligen alla fullmäktiges partier idag har åtminstone ersättarplats, men kommunstyrelsen är bara förberedande för kommunens högsta beslutande organ; kommunfullmäktige. KSAU är bara förberedande för kommunstyrelsen. Väldigt stora och viktiga ärenden avgörs på detta sätt utan att ens alla folkvalda har möjlighet att få sin mening till protokollet och än mindre debattera frågan i ljuset av allmänhet och press.

Ett annat ställningstagande som gjordes i KSAU för ett antal år sedan är t ex kommunens yttrande om hur sträckningen av nya väg 77 borde se ut förbi Rimbo. I den lilla förberedande församlingen kommunstyrelsen har  bl a beslut som investeringen i en ny utställningslokal/museum tagits, utan debatt med insyn för allmänheten. Är det nu så att ett av Norrtälje stads viktigaste utbyggnadsområden lovats bort till privata krafter utan erfarenhet genom ett beslut bakom lyckta dörrar utan debatt så är det min åsikt att delegationsordningen i kommunen snarast måste ses över.

När kommentarsfälten stängs

Idag hade undertecknad och Christina Hamnö en debattartikel i Norrtelje tidning angående de romska tiggarnas situation i EU och i vår kommun. Artikeln är skriven som ett svar på en öppen fråga som Norrtäljeprofilerna Michael Blum, Micke Grann och Gun Svensson ställde till samtliga partier via tidningen den elfte december 2014. Flera personer har givit positiva kommentarer på artikeln på tidningens websida. Andra har reagerat och ställt svaga grupper mot varandra, undrat varför vi ska hjälpa romska tiggare från Rumänien då det finns fattiga barn i Sverige, då det finns fattiga äldre, då det finns fattiga sjukskrivna och arbetslösa. Ja, och det är ju det som är vitsen med borgerlig politik, att de svaga har fullt upp med att konkurrera med varandra så att de glömmer bort vilka som skor sig på detta. Så att de glömmer bort att en krympande skara personer på klotet äger lika mycket som hela den fattiga halvan av befolkningen tillsammans. Det finns en politik som har förts i många år i vårt land som bygger på ökade klyftor, denna politik har i många avseenden lyckats då svaga grupper börjar attackera varandra - då går direktörerna därifrån med ryggen fri.

Enligt oss i Vänsterpartiet så betyder inte det faktum att vi skulle kunna visa romerna lite medmänsklighet då de helt lagligt som EU-medborgare kommer för att söka lyckan i Sverige, att vi skulle fortsätta låta barnfattigdomen öka eller att vi skulle strunta i de äldre eller de sjukskrivna. Vi vill förbättra för alla dessa människor, vi vill minska klyftorna i samhället och det är inte din gamla fattigpensionär till mamma som ska stå för puckarna då de romska tiggarna föreslås erbjudas en lokal där de kan värma sig, tvätta sig, ta en fika och träffa några medmänskliga, solidariska svenskar som har tid och omtanke att bjuda på. Det är inte romerna som stjäl resurser ur äldreomsorgen, det är vinstintressen, bankkonton i skatteparadis och en medveten politik för ökade klyftor, för egen vinning hos de starka. Det bästa de vet är när vi slår på varandra.

Elva kommentarer blev det på vår debattartikel, sen blev tidningen uppenbarligen tvungna att stänga den för ytterligare kommentarer. Då har någon "rolig" person redan lyckats lägga ut adressen till en av våra medlemmar och angivit detta som adress till värmestuga. Detta är anmält, det ovidkommande och det är att hänga ut en person som inte är inblandad i artikeln. Det är givetvis gjort helt anonymt. Hur är det med yttrandefriheten här i landet egentligen? Kan en inte skriva en solidarisk debattartikel utan att det kommer sådana kommentarer att tidningen är tvungen att stänga kommentarsfältet efter en dag? Kan en inte föreslå att räcka en annan människa en hand utan att någon som inte vågar ange sitt eget namn måste slänga ut någon annans adress? Nä, det är katastrof faktiskt och nu är det hög tid att vi som står för de goda krafterna också står upp för medmänskligheten. Vi kan inte låta dessa odemokratiska, hotfulla krafter sätta dagordningen och färdriktningen för vårt land. Tillsammans är vi starka. Vi ska besegra detta.

Kommunfullmäktige Norrtälje 24e februari 2014

Igår var det fullmäktige. Inte trodde jag att det skulle gå så snabbt, men vi var hemma före nio. Utanför möteslokalen möttes vi av demonstranter. Först var det medborgare från Edsbro som var upprörda över att deras vårdcentral troligtvis kommer att upphöra 31/3 2014. En hade ett plakat som deklarerade att 47% av befolkningen i Edsbro tillhör kategorin äldre. De lämnade också ut ett informationsblad där de krävde att kommunen skulle redovisa en konsekvensanalys med avseende på ekonomi och vårdkvalitet om vårdcentralen skulle läggas ned. De ville också att detta beslut ska skjutas till efter valet samt att kommunen redovisar hur de 60 mkr som betalas ut i glesbygdsbidrag kommer invånarna i norra kommunen till del. Det är befogade krav. Vad de också borde kräva är en redovisning av hur vårdvalscirkusen påverkar sjukvårdens resurser och valfriheten för de som inte bor på Östermalm. Det är hög tid nu att vi får veta hur mycket detta experiment kostar och hur våra invånares valmöjligheter/tillgänglighet till vården har förändrats under vårdvalets tid.

Andra som demonstrerade utanför kommunfullmäktige var fackförbundet Kommunal som krävde kollektivavtal, justa arbetsvillkor och mindre barngrupper i förskolan. Demonstrationen var väl främst orsakad av de förändringar som skett av nattarbetstidsmåttet för de anställda inom omsorgen i Tiohundra AB. Personalen tvingas arbeta 16 timmar mer per månad utan höjd lön. Då kan en också föreställa sig att de fått stå tillbaka i löneutvecklingen i många år eftersom de haft ett fördelaktigt avtal om nattarbetstidsmått sedan Tiohundraprojektet startade 2006. Att kräva kollektivavtal är också en väldigt aktuell och angelägen fråga eftersom det nu dyker upp fler och fler privata entreprenörer inom välfärdssektorn och de som pressar priserna mest är också de som tjänar mest och att ta sig an den ganska tunga verksamheten.

Det var ju en lyckträff att Sjukvård och omsorgsnämndens ordförande Erik Langby (M) besökte just detta fullmäktigemöte för att besvara ett par interpellationer, så han fick ta del av norrtäljebornas oro kring sjukvården och omsorgen i kommunen. Den första interpellationen han besvarade var skriven av undertecknad och jag frågade honom hur många personer över åttio år som nekades plats i Särskilt boende och om han var nöjd med detta. Det var han. Han var nöjd med att 10%, eller 20 st, personer över åttio år under 2013 nekades en plats som de ansökt om. Många var uppe i debatten och det framgick mer och mer tydligt att den borgerliga majoriteten var av den uppfattningen att det här var personer som inte visste vad som var bäst för dem själva, att det var en slags gnällspikar som om de fick rätt, skulle få det bara för att de skrek högst och inte för att de hade behov. Trygghetsaspekten väger tungt, sa Andersson (Fp), men den vanligaste orsaken att människor vill flytta från sitt hem är inte att de är otrygga utan att de är ensamma och isolerade. Skillnaden måste vara hårfin där....

Saken är den att flera av dessa 80plusare t o m är över 90. Många av dem bor på landsbygden och är ensamma och otrygga. De har levt så länge att de själva borde veta om de har det bäst i sitt eget hem eller på ett särskilt boende.

Det var fler frågor som handlade om tilltro till människors egen förmåga; Miljöpartiets motioner om självstyrande kommunala skolor och om en utvidgad dialog med kommunens intressegrupper. Men som vice kommunalrådet (C) svarade: Inga intressegrupper har visat något intresse...." Det är alltså upp till var och en som vill något i denna kommun att ta sig till kommunhuset och avtala tid med kommunalrådet. De som inte gör det uppfattas som att de inte har någon åsikt. Och kommunalrådet bjuder ju bara in företagare till sina träffar. Kommunledningen fick här ett ypperligt tillfälle att skapa en dialog med medborgarna och slippa bli beskyllda för demokratiunderskott osv.

En annan fråga som beslutades under kvällen och där det varit mycket tal om demokratiunderskott är finansieringen av omvandlingen av Norrtälje hamn. Här hade jag räknat med en yvig debatt om allt som hörde dit och allt som inte hörde dit, men det blev ett snabbt beslut där alla partier utom Mp och V stödde den stora investeringen som kommer att ske i flera etapper och bygger på den s k skelettplanen som inte kommer att beslutas om förrän i april. Av den anledningen hade Mp ett eget yrkande att enbart ta beslut om att finansiera den nödvändiga upprustningen av kajen och sedan fatta beslut om resten av finansieringen då skelettplanen är tagen. Det ställde vi i V oss bakom. Det handlar om stora investeringar och det är mycket som är osäkert i det jättelika projektet, men det som gjorde oss mest skeptiska var nog att vi inte ville vara med på något som automatiskt gjorde att vi sedan sagt ja till omvandling i den formen det moderata kommunalrådet önskar; 1800 nya, sjönära borätter för välbeställda. Det är inte den utveckling vi vill se och vi vill inte heller binda oss vid utgifter som gör att vi är tvungna att acceptera byggherrarnas önskemål för att inte göra kommunen bankrutt.

Vi tog också beslut om ett avtal med ett företag som vill bygga 300 hyresrätter i centrala Norrtälje. Det är något som vi alla ser mycket positivt på. V, S och Mp ville dock ställa krav på företaget att redovisa sin finansiering senast i augusti, men det tyckte majoriteten var onödigt, snudd på ett sätt att skrämma iväg företaget. Vi får väl hoppas nu att det här verkligen är så tillförlitliga och justa personer som kommunalrådet beskriver dem som så att människor som vill bo i Norrtälje ska slippa vänta 12 år i kö för en hyresrätt i framtiden. Oppositionen gav också förslag på att passa på och uppföra en förskola i området och fasa ut de dyra paviljongerna nedanför Lommarskolan, men detta ogillades också av majoriteten.

Kan vi påverka utvecklingen?

Snart kommer beslut tas av kommunstyrelsen om en markanvisning till konsortiet Roslagens Famn som vill överdäcka busstationen i Norrtälje centrum och bygga 3,5våningslimpor med bostäder ovan och affärer, cafeer och restauranter i markplan. Bussterminalen kommer att efterapa förortsbussterminaler, gömmas under jorden och inte synas. Kommunalrådet (M) talar om bussterminalen som ett problemområde som länge varit olösligt. Det tycker jag låter jättekonstigt. Det har ju legat en terminal för tåg/bussar i ungefär samma område sedan slutet av 1800-talet. Att området känns kalt och blåsigt beror ju till stor del på att man lyckats plantera fel sorts träd och sedan tagit bort i stort sett alla träd och all grönska utan att återplantera någonting. Det finns många andra sätt att göra bussterminalen mer välkomnande än att däcka över den. Men då blir det inga bostäder förstås.

 

Det finns dock en del yta runtom bussterminalen där det med fördel kan byggas, t ex parkeringen vid f d Västra skolan. Parken nedanför Rodret tycker jag däremot med fördel kan vara kvar, det måste också finnas parkmark i centrum. Bostäder och butiker som ska byggas bör inte vara högre än 2-2,5 våningar och med träfasad, kanske med små täppor på innergårdarna. Det skulle kännas som ett värdigare försök att värna stadens karaktär vid förnyelse.

 

På bussterminalen kan man plantera nya träd och buskar, kanske öppna upp för torghandel i mitten. Det bus som redan nu är problematiskt vid bussterminalen lär inte bli mindre om det får pågå under jord.

 

I Norrtelje tidning lyfts idag satsningen som någonting som kommer att påverka centrumhandeln positivt, men tillåt mig vara tveksam till att det går att få mer livaktig handel i centrum genom fler handelslokaler. Representanter från konsortiet presenterade tidigare i höst att det behövs nya lokaler för en större livsmedelsbutik i centrum, så...., ICA Kryddan, det kanske var en onödig satsning att bygga ut och bygga om? Nä, ärligt talat, tomma lokaler har vi väl så det räcker i centrum, vare sig handlare eller restauratörer verkar få det att gå med särskilt stor vinst. Och vi vanliga dödliga, vi har väl annat att göra än att handla hela tiden?

 

Min fråga är egentligen vad som händer nu? Kan vi påverka? Kommunstyrelsen beslutar om en markanvisning, vad händer sen? När ska man protestera? När ska man kedja fast sig vid bussterminalens sista träd? För att värna en öppen plats och en del större vackra byggnader som måste få fortsätta vara just det; stora vackra och av vikt för kvarterens karaktär.

 

Allt i skymundan av tillväxt, badhussprängningar och storhetsvansinne.

Ny typ av samråd

Idag hade den borgerliga majoriteten i Norrtälje kommun kallat samtliga gruppledare till samrådsmöte kring vårdochomsorgsprojektet Tiohundras framtid. Tja, ja, jag hade lovat jobba extra på eftermiddagen, men det fixade jag genast bort så att jag kunde delta i detta mycket viktiga möte. Tiohundra är ett unikt samarbete mellan Stockholms läns landsting och Norrtälje kommun, där beställningar av all vård och omsorg samordnas och pengapåsarna slås ihop för att sätta medborgaren i centrum. Projektet startade 2006 och är förlängt en gång. Samtliga tre vetenskapliga utvärderingar visar på framgångar på såväl hälso- som det ekonomiska planet. Projektet är nyskapande och unikt i sitt slag i världen. Nu handlar det om framtiden, den borgerliga Alliansen hade lagt ett dåligt förslag om ännu en förlängning av projektet i stället för en permanentning, upplyftning, stolthet och flera efterföljande exempel i länet och landet. Nu har vi chansen att göra Tiohundrasamarbetet till en framgångsfaktor för Norrtälje kommun, att göra tryggheten, omsorgen och de effektiva lösningarna till en anledning att flytta hit. Nu har vi chansen!

 

Efter ungefär en minut så har kommunalrådet (M) klargjort att oppositionens återremiss av ärendet i kommunfullmäktige i juni inte haft någon som helst påverkan på de moderata (och kristdemokratiska) politikerna i landstingshuset. Det blir ingen permanentning av projektet. Istället ska vi, likt alla andra kommuner i länet, lägga oss platta för Vårdval Stockholm, ett vårdval så illa anpassat för kommunens landsbygd och glesbygd som kan tänkas. Ett efterfrågestyrt sjukvårdssystem som inte tar hänsyn till de tysta patienterna/brukarna/kunderna/resenärernas behov. Illa anpassat till en kommun med många äldre, låg utbildningsnivå och låg inkomstnivå.

 

Varför har vi samråd? För att Allianspartierna i kommunen tyckte att det var taskigt av dito landstingspolitiker att bara kalla majoritetspolitikerna till överläggningar och att de åtminstone kunde delge oss vilket beslut de kommit fram till innan det lades på fullmäktiges bord. På vilket sätt kunde vi i oppositionen påverka eller bidra till Tiohundras framtid? Inget sätt alls, det var ett informationsmöte. Vi kunde fråga varför de lagt sig platt, varför de var så mesiga, varför, varför, varför, men de bara vidhöll att det var en kompromiss och "it takes two to tango".  Dessutom, intygade kommunalrådet, är det viktigt att hålla sig väl med "de stora".

 

Ok, jag skippade tre timmars arbete. Det skulle vara en juste gest, men egentligen kunde väl kommunalrådet skickat ett SMS om det nu bara handlade om att vi skulle få veta detta innan det kom på fullmäktigebordet?

Gå gärna i kyrkan, men förbjud politik

Jag kan inte annat än hålla med Norrteljetidnings ledare när han menar att skolorna måste öppnas upp för de politiska partierna. Denna ledare skriver han p g à att en ung moderat, Hamed Abbassi lyft frågan, men det är också en fråga som vi i Vänsterpartiet lyft vid flera andra tillfällen.

Norrtälje kommun har sedan många år en regel som förbjuder politiska partier att besöka skolorna om de inte blir speciellt inbjudna, vilket de kanske blir vart fjärde år när det drar ihop sig till riksdagsval. Det blir lite löjligt. I skolan ska eleverna lära sig om det politiska systemet, demokrati, kritiskt tänkande mm, men det är förbjudet för dem att under skoltid få träffa politiker. I te konstigt att bilden blir att politiker är stenfria, lever avskilda från verkligheten och fattar dumma beslut. De enda politiker eleverna kommer i kontakt med är regeringsföreträdare som på tv uttalar sig pm saker som kanske ligger långt från deras intresseområde.

Politiken måste komma närmare människor, ungdomar bör få kännedom om vad en fritidspolitiker är. Och att detta faktiskt är en möjlig väg att påverka, även för dem. Det finns stora brister i hur barn och ungdomar utBildas i demokrati och politiska system idag, det påtalar inte minst reidars ledare.

Människor är beredda att försvara traditionella skolavslutningar i kyrkan med sitt liv, men att släppa in en politiker som kanske har 'Fel' åsikter, det vågarman iNte utsätta ungdomen för.

Grejar inte länka från paddan, men ledaren finns här: www.norrteljetidning.se/ledare/1.1540769-openssl-roden-for-partierna

Demokrati och inflytande - då det bjuds in

I dagens Norrtelje tidning finns ett litet läsarinlägg som behandlar kommunfullmäktiges kväll om medborgardialoger. Det finns mycket att instämma i. Visst var det bra redovisningar, men det blev lite märkligt då det var meningen att "publiken" skulle sitta tyst och lyssna i två timmar i streck. Med tanke på innehållet. Det hade kanske varit roligare om det blivit lite praktik också. Och trovärdigare.

Den politiska majoriteten har makten att sätta dagordningen. De kan bestämma var och när sammanträden ska hållas, hur långa de ska vara, hur vi ska sitta placerade när vi diskuterar och beslutar och vilka ärenden som behandlas först respektive sist. Den politiska majoriteten kan välja vilka frågor som ska lyftas upp i media och vilka frågor tyngdpunkten ska ligga på. Den politiska majoriteten sätter också ramar för var, när och hur vi förtroendevalda får träffa våra medborgare. Man har många tekniska och organisatoriska hjälpmedel till detta.

Oppositionens möjlighet att få sina frågor lyfta är att motionera och interpellera till fullmäktige. När vi gjort det kan vi skriva debattartiklar, blogga och prata för vår sak med medborgare vi träffar. Majortitetn väljer sedan hur de vill bemöta våra initiativ, oftast med ganska korta, torra svar som hänvisar till någon tjänsteman, ofta med avslag eller, om det är något som redan är på gång, med besvarande.

Ibland hävdar majoriteten (som en härskarteknik) i fullmäktige att våra frågor är felställda, att våra förslag är felformulerade, att det vore bättre om vi drev våra frågor någonannanstans osv, t ex ringde direkt till ansvarig tjänsteman och ställde frågan. Och sen får vi höra; ju fler motioner ni lägger, desto längre möten kommer det att bli... Ganska tråkigt.

Den som engagerar sig politiskt gör antagligen inte detta enbart för att vara med och spela ett spel. Det finns ett hopp om att frågorna jag vill driva någongång kommer att bli mötta av någon som lyssnar och tar till sig, kanske kompromissar, men åtminstone lyssnar. Det är kanske naivt, men jag undrar var vi för den riktiga debatten. Visst finns det viss diskussion i nämnderna, men i kommunstyrelsen slås klubban i rasande fart i katedern så där sägs aldrig ett ljud om innehållet i besluten och i fullmäktige kan vi debattera i timmar, men ärligt talat.... när har en debatt i fullmäktige ändrat ett på förhand beslutat beslut? Det är ju inte därför vi debatterar där. I fullmäktige debatterar vi främst för att allmänhet och press ska få höra våra goda argument och kanske gå hem och tänka till på sin kammare.

För oss i oppositionen är motioner och interpellationer de verktyg vi har, de möjligheter vi har att visa för medborgarna vilka frågor vi driver, att vi faktiskt tar initiativ för att förändra enligt de punkter vi satt upp inför valet. Det blir ett sätt att visa att det vi sa i valrörelsen inte var bara tomma ord.

I Norrtelje tidning har det annonserats inför fullmäktigemöten i alla tider. I annonsen har vi kunnat ta del av dagordningen och de ärenden som lyfts, inklusive alla interpellationer och motioner. Det har varit bra. Eftersom annonsen anger att fullmäktiges möten är öppna har det varit möjligt för den som så önskar att gå och lyssna till en debatt om någonting som intresserar denne, men det har också varit möjligt att följa vilka frågor de olika oppositionspartierna lyfter.

Jag blev mycket förvånad och frustrerad då jag såg annonsen inför måndagens fullmäktigesammanträde. Annonsen är kraftigt förkortad, antagligen inte för att spara pengar utan enbart för att ytterligare osynliggöra oppositionens politik. I stället för att skriva ut motioner och interpellationer var för sig har det sammanfattats under en punkt; besvarande av interpellationer och motioner. Så utomordentligt urdumt. Och genialiskt. Nu kommer gemene man som läser tidningen slippa studsa på smarta, kloka, sunda förslag som följs av oppositionens partibeteckningar, de som röstade på oppositionen kan fortsätta att fråga sig varför de överhuvudtaget inte syns eller hörs och vi i oppositionen kan fortsätta skylla på media, trots att detta är ett klart politiskt osynliggörande av att det faktiskt finns en opposition, att det finns andra sätt att se på verkligheten.

Räkna med en fråga om detta på nästa fullmäktige.

Vem vill vi se i maktens korridorer?

När vi på kommunfullmäktige häromsistens debatterade partiernas insyn i nämndarbetet fick vi av vice kommunalrådet, Berit Jansson (C), veta att det upplägget vi har kring nämndarbetet beslutats i samstämmighet inför mandatperioden. Inget hade haft någonting att invända mot upplägget och så här har vi ju gjort tidigare. Klaréus (M) var också uppe i talarstolen och deklarerade att nämndarbetet och insynen sköttes enligt en oklanderlig norm. Väl så. Varför förändra något som fungerar så bra? Åtminstone fungerar det bra för dem som sätter dagordningen och innehar tolkningsföreträde.

I våras tyckte Mats Wedberg (Mp) att det var tråkigt att kommunstyrelsen skulle sitta bänkade likt en gammeldags skolklass på rader bakom varandra utan att kunna se den man pratade med i ögonen. Han tog själv initiativ och möblerade om kommunstyrelsesalen innan sammanträdet (till en hästsko), vilket ledde till att kommunalrådet, Kjell Jansson Allsmäktig (M) fick något som liknade ett hysteriskt anfall (men det är ju gudbevars förbehållet kvinnor) och slet själv tillbaka alla möblerna under tiden han om och om igen upprepade för sig själv att han var ordförande och det var han som bestämde hur borden skulle stå.

Det tycks lite konstigt att en person som, enligt sin egen utsago, vaknar med en ny idé varje morgon, har så svårt att ta till sig andras idéer om förnyelser. Idag på kommunstyrelsen skulle vi ta beslut om sammanträdesdagar för 2012, säkert en fråga som man inte förväntat sig några speciella invändningar på. Jag ville heller inte göra några kommentarer kring datumen eftersom jag i min planering inte hunnit in i 2012 än. Däremot ville jag gärna lyfta det här med sammanträdestiderna. Jag har även tidigare bloggat om det idiotiska i att lägga ett sammanträde mellan 18.00 och 18.45. Dessutom har vi gruppmöte innan mellan 16-18. Barnomsorgen stänger 18.30, d v s varje gång det är kommunstyrelse som måste det trixas och fixas med barnvakt. Hur idiotiskt som helst.

Jag föreslog helt sonika att sammanträdet skulle ligga en timma tidigare, 17.00. Men se det gick inte. "Det här har vi redan bestämt och alla var överens", började argumentationen från det idérike kommunalrådet (M). "Dessutom går arbetslinjen först för oss Moderater, man måste kunna arbeta OCH vara aktiv i politiken." Jahaja, men tydligen inte ha barn OCH vara aktiv i politiken. Och tydligen arbetar inte småbarnsföräldrar i kommunalrådets ögon.

Alltså, det skulle räcka med en halvtimma tidigare. Men kommunalrådet med de många nya idéerna är inte beredd att ändra på någonting som passar honom som handsken. Antagligen vill han inte ha in någon annan typ av människor än just de som redan sitter där. Antagligen är det läskigt om för många människor som inte känner till normerna kommer allt för nära beslutspunkterna.

Jag skulle vilja säga att det är ett medelåldersgubbvälde (och nu bryr jag mig inte om att en del av gubbarna är tanter). Flera jobbar med politiska uppdrag på heltid eller har arbeten som gör det fullt möjligt att gå ifrån tidigare för att delta i kommunstyrelsesammanträden. Man har faktiskt rätt till ledigt för förtroendeuppdrag (även om det inte är praktiskt möjligt på alla arbetsplatser). Jag antar att kommunalrådet (M) och hans gubbkompisar tycker att det vore lämpligare om vi småbarnsföräldrar anlitade nån RUT som hämtade barnen i förskolan, så att vi också bidrog till näringslivets blomstring. Eller att vi helt enkelt höll oss borta från maktens korridorer så de fick ha sina briljanta nya idéer i fred. 

Veckans demokratidiskussion och lite järnvägar

I måndags hölls det första kommunfullmäktige efter ett långt sommaruppehåll. Många punkter på dagordningen fick utgår för att flera ledamöter var frånvarande. En fråga som däremot togs upp till behandling var Sverigedemokraternas motion om insyn i nämndernas arbeter för partier som är representerade i fullmäktige, men inte har mandat i nämnderna. En motion som också stöddes av Miljöpartiet och Vänsterpartiet.

För er som inte är så insatta i hur lokaldemokratin fungerar så kan jag berätta att partierna får mandat i fullmäktige räknat efter antalet röster i de olika valdistrikten. Sen ger ett visst antal mandat i fullmäktige rätt till en viss representation i nämnderna. Partier kan också samverka för att få platser i nämnder. Som det ser ut idag måste ett parti ha 5 mandat i fullmäktige för att kunna ta plats i nämnder av egen kraft. Idag ligger 2 av fullmäktiges partier på exakt 5 mandat och 3 av dem har färre. Det är alltså minst 5 partier som utan samarbete riskerar att stå utanför nämndarbetet efter nästa val. Det är nog bara 2 partier som kan känna sig riktigt säkra på att få vara med och det är också de som ivrigast försvarar det nuvarande systemet (där de mäktigaste partierna också kan besluta om att ett visst mindre parti kan få en observatörsplats i en nämnd, men inte av självklarhet utan av nåd).

Varför är det då så viktigt för de små partierna att få insyn (ej beslutsrätt) i nämnderna? Jo, i nämnderna diskuteras alla frågor som senare kommer upp i fullmäktige för beslut. I nämnderna får vi politiker tillgång till tjänstemän och såväl skriftlig som muntlig information. Vi kan ställa frågor och i god tid bilda oss en uppfattning om frågor och alternativ innan de lyfts till beslut i fullmäktige. Ett parti som har nämndrepresentation har bra mycket bättre förutsättningar att också ha kunniga och väl pålästa representanter i fullmäktige, vilket ger en mer saklig, konkret och givande debatt kring de beslut som fattas.

Centerpartiet skyller på kostnader och menar att det tagits en arbetsordning efter valet som ingen ifrågasatte (men hallå, nu gör nån det!), Moderaterna menade på att det finns en norm för hur nämndarbetet i den här kommunen går till och den bör man hålla sig till. Vilka superbra argument.

Med ett par normkritiska glasögon kan jag krasst konstatera att de flesta engagerade politiker i den här kommunen är av samma ålder, samma klass och samma hudfärg. Visst finns det en norm, men vad är det som säger att vi inte alla skulle ha att tjäna på att utmana den lite? Brukar vi inte säga att vi eftersträvar en mer representativ sammansättning förtroendevalda? Och ett sätt att försöka åstadkomma detta skulle ju kunna vara att rucka på normerna och prova nya grepp.

En bra mycket sämre motion av Sverigedemokraterna lockade också en del ledamöter till debatt. SD ville resa en staty av Gustav den andre Adolf i stan. Motionen hade först besvarats med bifall av den borgerliga majoriteten, men sedan hade de ändrat sig och ville inte peta (mera) i den befintliga utsmyckningen av Gustav Adolfs park.

Mats Wedberg (Mp) läste ett brev som mördarkonungen hade författat omkring tiden då han skulle ha grundat Norrtälje. Av brevet framgick att hans framgång var stor och att han och hans soldater dödat många utan problem eftersom det mest var försvarslösa kvinnor och barn. Kändes ganska självklart att man inte vill ha en byst av en sådan person mitt i stan tycker jag.

Till viss del diskuterades också vem som i stället skulle kunna få ett monument till sitt minne i staden, någon som betytt mycket. Själv tänker jag på järnvägen som betydde så mycket för utvecklingen av Norrtälje stad i början av förra seklet. Järnvägen invigdes redan i slutet av 1800-talet av Oscar den andre, men det är inte honom jag vill ha en byst av. Jag förundras mer över hur vi totalt verkar vilja glömma en så viktig epok för staden. Rälsen rycktes upp i samma sekund beslut fanns om att ersätta loken med bussar. Stationshuset fick ge vika för grävskoporna och lämna plats för det gula tegelpalatset med Biblioteket och Ica Kryddan i. Nyligen omintetgjordes bangårdsparken och gav plats för bostäder och nu rivs de gamla järnvägskvarteret Balder för att ersättas med moderna bostadshus. Det var inte gyttjan som främst gjorde Norrtälje till en populär badort utan järnvägen som tog hit människorna från Stockholm.

I dagens Norrtelje tidning presenteras en enkät som föreningen Tåg till Rimbo gjort. Den visar att alla partier i Norrtälje är positivt inställda till en återuppbyggnad av järnvägen till Rimbo. Det tar tid, men jag tror vi kommer att återupptäcka järnvägens fördelar gentemot motorvägens bullerbilar och våningsbussar. Och nu när kommunledningen känner oro för att kommunen inte växer så att det knakar så kanske man borde minnas hur det har fungerat förr.

Klimatförändringar i Norrtälje kommun

Den relativt nyinrättade klimatnämnden i Norrtälje kommun har i sitt reglemente att utreda hur framtida klimatförändringar kan komma att påverka kommunen och jag undrade redan innan kvällens kommunstyrelsemöte hur arbetet framskred, vilka eventuella hot mot kommunen har nämnden hittat?

Så här i efterhand kan jag själv se en hel del hot inom det politiska klimatet, det närmar sig istid. Växthuseffekten verkar ha en helt annan innebörd i vår kommun än i resten av världen. Förra kommunstyrelsemötet avslutades ganska otrevligt, eller det var rakt igenom ganska otrevligt då det kändes som den styrande majoriteten gjorde allt för att tysta alla försök till diskussion eller frågeställningar från oppositionen genom att använda i stort sett alla nu kända härskartekniker. Efter sammanträdet framkom ett förslag att möblera om i salen så att vi slapp sitta som i dåtida skolsalar på rad med ryggarna mot varandra och med kommunstyrelsens ordförande som en mästrande dåtida magister bakom katedern.

Inför eftermiddagens sammanträde tog Miljöpartiets Mats Wedberg saken i egna händer och möblerade om sammanträdeslokalen. Vi blev glatt överraskade när vi gick in i rummet, men det blev vi snabbt urtagna. Kommunstyrelsens ordförande (M) dundrar in i lokalen och börjar på egen hand slita tillbaka stolar och bord med orden att han är ordförande och bestämmer hur det ska se ut i sammanträdeslokalen och .... det ska vara ordning och reda! Med den märkliga frågan: Har vi inte annat att träta om än möbleringen? så lämnar han funderingen öppen om varför han inte bara kunde yttra; jaha, då provar vi väl den här möbleringen idag då, men funkar den inte så kör vi som vanligt nästa gång....

Sen var ju klimatet för eftermiddagens möte liksom satt. Iskallt. Och när jag mitt i meningen om att jag inte tänkte delta i beslutet om tillsättande av ny kommundirektör blir avsnörpt så kommer jag att tänka på en "surkärring" jag sprang in i samma morgon. Sur utan anledning trots att jag gör mitt bästa för att vara trevlig. Jag hade stannat för att släppa av min dotter vid skolan och min bil stod i vägen för hennes när hon skulle ut. Trots att hon ser att jag är på väg in i bilen för att åka och trots att jag inte stått där en halv minut så är hon tvungen att på ett snäsigt sätt be mig flytta bilen. Javisst, svarade jag glatt, men när jag körde iväg kände jag mig på något sätt irriterad och förnärmad. Otroligt vad ett snäsigt beteende sprider sig vidare även om den som sprider det kanske inte alls menar det. Och ett vänligt bemötande skulle kunna göra detsamma och skulle inte heller vara så svårt att uppbringa. Åtminstone emellanåt.

Kanske var det därför kommunalrådet avslutade sammanträdet med att önska alla en trevlig sommar. Eller så kände han bara att det var hans förbannade plikt. Undrar vem som nu ska ro skutan fram till den 12 september. Ja, just det, kommunalrådet (M) har ju aldrig behövt någon förstärkning i det uppdraget tidigare... Och visst känns det som att klimatet snabbt försämras, undrar hur klimatnämnden har tänkt att ta itu med detta.

Föräldrarnas ansvar - men hur?

Sist på kommunfullmäktige så fördes en debatt om kostchef i kommunen. Kommunalrådet Kjell Jansson (M) deklarerade att det är föräldrarnas ansvar att barnen får i sig tillräckligt med näringsrik mat. Intressant ur den synvinkel att föräldrarna faktiskt ännu inte är tvungna att skicka med sina barn lunchpaket till förskola och skola. Intressant ur den synvinkel att där föräldrarna säger att de vill ha ett tillagningskök på barnens förskola så väljer styrande politiker att inte lyssna. Många barn äter både frukost, lunch och mellis på förskola, skola, fritids. På vilket sätt föräldrarna ska kunna ta ansvar för vad de får i sig lämnar K Jansson åt oss att fantisera ihop. Frukost och lunch brukar allmänt ses som dagens två viktigaste måltider, kanske är det speciellt så för unga människor som går och lägger sig tidigt.

Idag hörde jag samme Jansson på Radio Roslagens politikervecka där han kommenterade kommunens dåliga skolor med att det är föräldrarnas ansvar att se till att barnen gör läxorna och att det faktiskt finns bra skolor i kommunen, men dem ville han inte nämna vid namn. Antagligen är det föräldrarnas ansvar att ta reda på vilka skolor som är bra och se till att ställa sina barn i kö dit i god tid så att de får en plats. Vilka barn som ska gå på de mindre bra skolorna framgick inte.

För mig är det självklart att inga skolor ska vara fel val p g a bristande kvalitet. Konkurrera gärna med pedagogiska inriktningar eller tänk, men se till att alla kommunens skolor (oavsett driftsform) håller en god kvalitet. Skolan har enligt skollagen ett kompensatoriskt uppdrag och med det menas att skolan ska kompensera barnen för de föräldrar och hem som inte kan ge dem det stöd och uppmuntran som de behöver för sitt lärande. Min uppfattning är att lagen ålägger skolan att se till att alla barn tillgodogör sig undervisningen även om föräldrarna inte ser till att barnen gör läxorna.

Det handlar inte om att vilja frånta föräldrar ansvar. Det handlar om att vi alla har ett gemensamt ansvar för alla barn, även de som lyckats födas till icke fullt så starka föräldrar. Och det handlar om att föräldrar och barn också måste få möjlighet till inflytande.

Då enhetsråden ute på skolor och förskolor en gång bildades var det för att föräldrar och personal tillsammans skulle kunna ta upp frågor med jämna mellanrum. Ibland skulle enhetsrådet kunna besökas av någon ansvarig politiker. Jag tror många såg enhetsrådet som en instans där möjlighet till påverkan fanns. Idag är det tveksamt om någon politiker ens vågar besöka ett enhetsråd utan att få tillstånd från någon borgerlig nämndsordförande. Än mindre lyssna till vad föräldrar och personal egentligen vill. Föräldrarna har ansvaret, men bara hemma runt köksbordet, vill de påverka någonting utanför den egna familjen göre sig de icke besvär; Inte på enhetsråd, inte i demonstrationer, inte på Allmänhetens frågestund eller via arga brev och insändare. Då ska de hålla tyst och lita på de borgerliga politikerna.

Hur gör man Göran?

Göran Pettersson (M) uttalar sig i dagens lokaltidning och menar på att den som skriker högst inte ska få som den vill. Han syftar då på grupperingen Mötesplats Norrtälje som organiserat sig för att få till stånd förändring och inflytande kring vissa frågor i kommunen. Och det är uppenbart att den borgerliga majoriteten inte ger mycket för att folket organiserar sig för att åstadkomma förändringar i samhället. Nyligen gjorde man ju också en löjlig gest genom att skänka Framtid Älmsta en spottstyver av vad föreningen ville ha för att arbeta för en trevligare tätort, någonting som kommunen inte brydde sig om, men som invånarna gärna vill ha.

Att organisera sig i en intresseförening är alltså ingenting som uppmuntras av de styrande i Norrtälje kommun. Då uppfattas man som någon som gapar efter mycket och helst inte alls ska ha del av stycket. Att organisera sig som förälder eller personal i ett s k enhetsråd i skolan eller förskolan är tydligen inte heller en framkomlig väg. Enhetsrådet vid Västra förskoleenheten som under hela planeringen av den nya förskolan i Vigelsjö drivit frågan att de vill ha ett tillagningskök för att de prioriterar matkvalitet för barn och personal högt, får nu veta att den borgerliga majoriteten inte är FÖR tillagningskök, i alla fall inte just på den här förskolan.

Ungefär som när föräldrar och barn ville ha sin skola kvar i Vigelsjö, eller på Flygfältet. Eller när föräldrar, elever och lärare ville ha medieprogrammet kvar på Rodengymnasiet. Att demonstrera är uppenbareligen inte heller rätt sätt att söka inflytande. Inte heller att uppsöka fullmäktige på det tidigare "Allmänhetens frågestund" eller att försöka få till stånd en diskussion med tjänstemän eller bjuda in en/flera politiker. Allt är fel metod enligt den borgerliga majoriteten.

Till och med att engagera sig i ett parti (om det inte är Moderaterna?) är enligt Göran Pettersson fel väg att gå om man vill påverka. Han är märkbart irriterad över att representanterna i fullmäktige envisas med att lägga motioner som berör "hans" barn-och skolnämnd så att den inte kan arbeta i fred med det han tycker är viktigt. Han glömmer visst att det, trots att Moderaterna är störst, var några till som fick medborgarnas förtroende att föra deras talan.

Med tanke på partiavhopp och startande av nya partier verkar det ju som att det inte ens som moderat medlem verkar vara så lätt att få det inflytande man önskar.... Demokrati, representativ eller direkt, den måste vårdas och återupprättas, varje dag, varje minut, varje sekund, det är ingen självklarhet.

Ta inte död på det engagemang föräldrar och personal har för sina barn i Vigelsjö, låt dem få ett tillagningskök för 1,1 miljoner kronor i nya förskolan, det finns pengar över i nämnden. Hyr sen ut köket till en privat entreprenör om det är såååååååå in i bomben viktigt att det är en privat leverantör av mat (är det någon ni känner? exakt hur högt skrek vederbörande för att få er att gå emot det alla de som ska äta i förskolans önskemål?)

Makt över maten - i det stora och i det lilla

Igår var det första maj. Igår pratade Francisco Contreras på Vänsterpartiet, Norrtäljes förstamajmöte om hur det vi väljer att äta påverkar människor i andra länder, hur det påverkar vårt klimat och vårt jordklot. Han delade också ut en tidning som hette "Makten över maten". I den kan man bl a läsa om hur Amazonas regnskogar skövlas för sojaodlingar som ska bli till djurfoder i Sverige, det hårda arbetet som ligger bakom vår dagliga kafferanson, men också om hur vi kan arbeta i skolan, hemma, i kommunen, hur skolköket kan revolutioneras.

Idag är det andra maj och kommunstyrelsen ska fatta beslut om att bygga en ny förskola i Vigelsjö, som ska ersätta Blåklinten, som länge dragits med olika luftproblem. Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet lägger ett tilläggsyrkande att förskolan ska byggas med tillagningskök. Det blir 1,1 miljoner extra (det ska nämnas att det finnse en reservpott på 3,4 miljoner anslagen)

Jag har själv följt planeringen av den nya förskolan på nära håll genom enhetsrådet. Genom hela processen har maten diskuterats. Föräldrar och personal är överens om att det är viktigt med ett tillagningskök på den nya förskolan. Blåklinten har ett tillagningskök idag, men det har inte Paletten, som tillhör samma enhet. Enhetsrådets förslag är att ett tillagningskök som kan serva hela enheten med mat ska byggas i den nya förskolan.

"Vi vill inte ha tillagningskök", säger K Jansson (M), kommunalråd. "Vad man efterfrågar är ett pedagogiskt kök, där man kan ha verksamhet med barnen", säger G Pettersson (M), ordförande i barn och skolnämnden. "Vad menas med ett pedagogiskt kök?" undrar H Stymne Bratt (S). B Jansson (C) och vice kommunalråd erkänner att hon aldrig varit på ett "dagis" och aldrig haft sina egna barn på ett "dagis", men tror att det är ett ställe där man kan göra trolldeg och baka pepparkakor med barnen. "Är ni emot tillagningskök på förskolor?" undrar M Wedberg (Mp). "Nej", svarar K Jansson (M), "det beror på var de ligger. På den här förskolan är vi emot tillagningskök". "Vi vill inte lägga pengar på kök", fortsätter B Jansson (C), "Vi vill lägga pengarna på barnen." Då måste jag undra: Om personal och föräldrar vill ha ett tillagningskök och tycker att det är av hög prioritet, hur kan då de styrande säga att de inte vill lägga pengar på det utan lägga det på något annat i stället?

O Jansson (S) pekar på den låga demokratiska trovärdighet Barn och skolnämnden och kommunen har och att detta inte lär göra saken bättre och får medhåll från K Jansson (M) och H Andersson (Fp) med löften om att det ska (måste) bli bättre i framtiden. I framtiden ska vi lyssna på vad människor vill. Men inte nu. Inte på den här förskolan i Vigelsjö. Precis som man inte lyssnade på föräldrarna i Vigelsjö när de ville ha sin skola kvar. Det beror väl på var den ligger.... eller vad var det han sa kommunalrådet?

Dessutom kan man tycka att det är anmärkningsvärt att ett vice kommunalråd med, vad jag förstår, ansvar för mjuka frågor, aldrig har besökt ett av naven i själva kärnverksamheten, nämligen förskolan (eller dagis som hon väljer att kalla det). Det står mig ganska klart att man inte kan värna och vilja utveckla en verksamhet som man inte ens brytt sig om att besöka trots att man är högst ansvarig för den. Dags för ett studiebesök Berit Jansson!

Men det är också dags för Centerpartiet att sluta ljuga i matfrågan. Gång på gång röstar man ner det partiet i debattartiklar och på hemsidan säger sig stå för. Förutom att Berit Jansson tror att man måste äta kött varje dag för att bli smart så brukar Centern ställa upp på bra, närodlad, närlagad mat från grunden, d v s goda tankar, men så fort det kommer till beslut har man glömt vad man tycker. Synd att kommunen ännu inte förstår att bra mat har betydelse för barns utveckling och att över 90% av alla barn i dag går på "dagis", men långt från alla av dem har tillgång till den "goda maten" hemma. Det finns så mycket vi skulle kunna göra för att förbättra och förändra. Om bara kunskapen och viljan fanns....

Jag uppmanar personal, föräldrar och barn i Västra förskoleenheten att tillskriva ledamöter och ersättar i kommunfullmäktige innan beslutet ska tas där och tala om vad man vill. De som bestämmer försöker lura i oss alla att det är ett kök att göra trolldeg med barnen i som efterfrågas.....

här kommer jag snart att skriva mer om demokrati

Idag fick Mats Wedberg (Mp) veta att han inte ska delta i en interpellationsdebatt i fullmäktige som handlar om det han engagerar sig i på fritiden för då är han jävig. Även om inget beslut ska fattas. Kommer nog att bli astråkiga debatter (de som inte redan är det) om alla dessutom bara ska delta i debatter som de inte på något sätt är engagerade i utanför politiken... Sen fick Elisabeth Björk (S) veta att debatten inte skulle tas i fullmäktige utan på Kommunstyrelsens arbetsutskott. Det handlar fortfarande om samma interpellationsdebatt. Att döma av detta får man alltså inte ställa frågor om sånt som ännu inte är beslutat i KSAU. Har ingen aaaaaaning om det debatteras där, men på Kommunstyrelsemötena är det ju i alla fall strikta debattförbud för där sägs det att debatterna ska tas på fullmäktige. Därtill två moderata nämndordföranden som tydligen inte vill ha interpellationer och motioner från oppositionen alls. Och det kanske är därför de övat in repliken att kalla alla förslag från oppositionen för pekpinnar och att peta i detaljer. Tidigare har jag bloggat om mötestider och ni kan vänta er en uppföljning på detta både parlamentariskt och här på bloggen. En demokratimotion är att vänta, men vart ska den ställas??? Demokratinämnden är ju nedlagd sen årsskiftet... Tittar i almanackan och ser att Kommunstyrelsen visst ska ha sammanträde den andra maj, då alla kommunens förskolor, skolor och fritids har stängt för planering. Tack för det televerket liksom. Tiohundranämnden har sammanträde mitt i påsklovet. Sånt här hände aldrig för tjugo år sedan när jag började i politiken, då var skollov heliga. Meh, just det, det var ju samma personer som var aktiva då som är aktiva nu, och då gick deras nu vuxna barn i skolan. Då var det VIKTIGT att samordna sånt här. Nu gäller det väl bara att det inte krockar med Internationella pappersvändardagen.

Logistik som suger musten och utvisad ur finalen

Det är inte lätt att vara åtta år, nej, jag tror inte det är ett dugg lätt. Vad jag minns var det inte särskilt lätt att vara barn alls. I morse åkte hon med pappa till ögonmottagningen och fick höra att hon kanske måste ha glasögon, åkte buss hem själv, kom för sent till skolan. Skolan är jobbig för där får hon alltid skäll för saker som hon inte förstår. För att hon är den hon är. Och så en massa läxor. Som är omöjliga att göra hemma med två krävande småsyskon. Och precis när det är som roligast att leka så säger mamma att det är dags att gå och lägga sig. Åttaåringen får ett utbrott och skriker saker som hon ångrar och vill inte leva längre och önskar att hon aldrig blivit född och övertygar resten av familjen om och om igen hur hopplös och värdelös hon är. Sen gråter hon och har ont i magen och ångrar sig och gråter. Det är inte lätt att vara åtta år.

Åttaåringen åkte till ögonmottagningen med pappa. Mamman glömde ringa skolan och meddela. Det kom mamman på vid elvatiden och undrade varför ingen hört av sig från skolan. Det var ju bara en dryg månad sen en man gjorde närmanden mot flickor utanför skolan. Varför ringer inte skolan när ett barn som inte är anmält frånvarande inte dyker upp? Det känns inte tryggt.

Mamman skriver tenta i fysik, åker och hämtar åttaåringen vid bussen, köper en korv i tjorren och skjutsar henne till skolan. De ringer från dagis och tror att Skruttet är sjuk för hon äter ingenting. Mamman hämtar henne och tar med henne tillbaka till sin skola eftersom det liksom inte är nog med tenta, det följer redovisningar av hemuppgifter på eftermiddagen. Skruttet sover en stund och verkar sedan någorlunda pigg. Kanske var hon bara övertrött, hon vaknade trots allt halv fem i morse...

Efter redovisningarna hämtas de andra två barnen upp och lämpas av hemma där barnvakt ska testas medan mamma tar med sig Skruttet på kommunstyrelse. Femåringen verkar ha lagt undan sitt mammahuvud och biter ihop, bäst att skynda iväg innan något brakar loss. Mamman söker tjänsteman på kommunhuset för att ta reda på hur barnvakt ska betalas, men det är ingenting som går att reda ut på studs. Hon ber att få återkomma. Tja, det är väl inte en fråga hon får varje dag.

En leverpastejsmörgås får man på kommunstyrelsen, där gruppmötet börjar klockan 16.00 för att sedan övergå i sammanträde klockan 18.00 och slutar ca 19.00. Man missar liksom middagen där, men är väl glad ändå för man tänker att tjejerna hemma åtminstone får något i magen innan klockan åtta.

Jag har ju redan tidigare bloggat om det otroligt knäppa att förlägga sammanträden till en tid som sammanfaller med vanliga familjemänniskors "hämtapådagis och äta middag"-tid. Varför inte antingen lägga mötet på dagtid så att barnen kan vara i barnomsorgen (man har ju rätt att vara ledig från jobbet och jag vet att det inte alltid funkar för allt och alla, men...) eller på kvällen då man hunnit äta middag och kanske en partner eller annan person hunnit hem från sitt arbete och kan vara behjälplig för barnen? Om man själv ska hämta barnen måste ju mötet vara slut ca tio över sex för att man ska hinna. Det är inte kul att ha barnen till halv sju i barnomsorgen (läs tidigare bloggar eller kommunals utredning om Hämtatidigt-stress), men det skulle kännas betydligt mycket bättre om kommunstyrelsens sammanträden istället skulle kunna förläggas till klockan 17.00 så att även människor som är beroende av barnomsorgen kan engagera sig i politiken.

Jag tycker inte att det är roligt att behöva ha barn med mig på sammanträden och jag har respekt för att andra inte heller tycker att det är lämpligt. Idag blev vi ombedda att lämna kommunstyrelsesammanträdet. Det är svårt för mig att avgöra vad som är störande, jag har barn runt mig jämt, men som sagt jag har full respekt för att man kan tycka att det är störande. Däremot så opponerar jag mig mot att man då förlägger sammanträdestiderna så att det blir näst intill omöjligt för småbarnsföräldrar att delta. Jag tror att småbarnsföräldrarnas röst är viktig i politiken.

Tyvärr är det ju ett mönster att fler och fler nämnder vill förlägga sammanträden senare och senare på eftermiddagen. Även Stockholms läns landstings fullmäktige har nu anammat trenden. Det gör att stressen ökar för den som är tvungen att hämta barn på förskolan. Särskilt om man också är beroende av att bussar och pendeltåg fungerar. Det gynnar en viss typ av politiskt aktiva och utestänger andra.

Jag är glad att det fungerade bra med barnvakten. Jag är glad att Skruttet för tredje dagen nu sträcker armarna mot pedagogerna och inte gråter vid lämning på förskolan. Jag är glad att tentan och redovisningen gick bra. Jag är glad att Moderaterna och gubbväldet ständigt ger mig nytt bränsle till mitt politiska engagemang. Jag är glad att det finns choklad i skafferiet och att jag har ro att strunta i städningen. Jag är mindre nöjd med ett system som aktivt motarbetar småbarnsföräldrars, kvinnors, ensamståendes aktiva deltagande i samhällsbygget.

otidens höjdare

I min serie av analyserande av hur man kan kombinera familjeliv med politik följer nu ett av de mest skräckinjagande exemplen; allmänhetens möjlighet att träffa lokala politiker. För detta ändamål ordnas en session i rådhuset varje fredag eftermiddag mellan 16.00 - 18.00. Då förväntas en representant från varje parti finnas på plats för att prata med den allmänhet som en fredageftermiddag i rusningstid har tid att släppa matkassar och skurtrasor för att ägna en stund åt att ta en fika med de lokala politiker som tycks oberörda av den stress som "vanliga" människor pressas av inför den stundande helgen. Jag har många gånger varit kritisk mot både vald tidpunkt (helt hysterisk!!) och plats, jo, jag vet att det är gratis att vara i Rådhuset, men ärligt talat; hur många hittar upp dit? Egentligen ska man inte vara kritisk när man själv aldrig deltagit, men vad jag förstår på de som varit där så brukar det vara ett gäng borgerliga män samt någon representant från Socialdemokraterna som är där. Allmänheten brukar bestå av 1-2 ytterligare personer. Är det inte på tiden att man analyserar för vem denna allmänhetens stund är anordnad? Antar att de politiker som sitter där och fikar ändå uppbär någon typ av arvode?

I Norrtälje kommun är ju de flesta förskolor öppna till 18.30 även på fredagar, så visst är det praktiskt möjligt (om man inte har barnen på någon av de fristående förskolor som stänger tidigare) att delta, men de allra flesta föräldrar vill, om det finns någon praktiskt möjlighet, hämta sina barn tidigare på fredagen, komma hem och komma i ordning, det gäller nog både politiker och allmänhet.