Berör politik människor?

I fredags var det första maj, arbetarrörelsens internationella dag, en stor och viktig dag och det brukar jag alltid passa på att berätta när det är första maj. Det är inte så att arbetare idag har det bra och inte behöver någon dag, vare sig här i Sverige eller i världen. Tvärtom har anställningar blivit osäkrare, arbetsuppgifter tyngre och mer ansvarsfulla samtidigt som många utför viktiga jobb till alldeles för låga löner. Alla arbetare/anställda i Sverige idag har det definitivt inte bra, även om det givetvis är gött att ha ett jobb att gå till, att kunna betala sin hyra och sin mat. Klyftorna i Sverige har ökat och antalet fattiga barn växer. Vi har hemlösa och EU-migranter som på något sätt ger oss en illustration av klyftorna i vårt eget, lagomland Sverige.

I år 2015, har vi ett socialdemokratiskt kommunalråd i Norrtälje kommun. En företrädare för arbetarrörelsen som arbetar för att vända trenderna i kommunen mot ett samhälle med mindre klyftor och större delaktighet bland invånarna. Hon gör detta tillsammans med bl a lokaltidningens oberoende favoritparti, Centern. Av den anledningen borde det ju vara dubbelt intressant för tidningen att ta del av vad kommunalrådet har för politiskt budskap på självaste första maj?

Men i måndagens tidningen finns bara en liten stänkare från Socialdemokraternas förstamajfirande i parken, som enligt artikeln samlade ca 200 personer. Att oppositionspartiet Vänsterpartiet haft en tillställning med ca 60 deltagare vid Pythagoras industrimuseum nämns inte ens med en suck. Däremot ägnas tre stora uppslag åt att Knutby torgs handelsområde fyller tio år och att schlagerartisten Magnus Carlsson var där. Jo, men det är väl jättekul, men vad är proportionerna? Så vitt jag vet talade kommunalrådet Ulrika Falk (S) även i Hallstavik på första maj och för en lokaltidning borde det vara av yttersta intresse att ta del av de sittande styrets idéer för utvecklingen av Hallstavik, inte minst det nedläggningshotade poliskontoret som de faktiskt skriver om i en annan artikel. Det handlar ju inte bara om ett poliskontor, det handlar även om en halvt ödelagd vårdcentral, som jag själv talade om í mitt förstamajtal. Det handlar om vilka insatser vi vill se för att få till en utveckling av en bygd som behöver just utveckling. Det räcker ju inte här med att, som Berit Jansson (C) föreslår, låta ungdomarna gå hem och vika strumpor på eftermiddagarna. Här handlar mycket om arbete, om arbetare som blivit av med sina arbeten då behovet av mänsklig arbetskraft krymper på bruket, om en omställning, om ungdomars hopp om ett kvalificerat arbete med god lön. Hur ska vi möta detta? Det hade tidningen kunnat skriva om, men i sin pyttelilla artikel om första maj har de inte nämnt någonting om vilken politik Ulrika Falk förde i sitt tal. Fattigt, kan en tycka, fattigt. En dagstidning måste väl ändå kunna utgå från att politiken som styr kommunen också är någonting som berör människorna?

Och en kan ju undra om det är samma nyhetsredaktion som gång på gång får reda på besluten i kommunen innan ledamöterna själva vet om dem som sedan visar sånt totalt ointresse för politik över huvud taget.

råtext till förstamajtal

Kamrater, mötesdeltagare!

Välkomna till första maj med Vänsterpartiet i Norrtälje året efter val till riksdag, landsting och kommun. 2015. Det har hänt en del sen förra första maj, vi har fått ett nytt styre i riket och ett nytt styre i kommunen. I landstinget är det samma gamla borgarstyre. Skillnaden är att de idag måste styra med stöd av SD. Det som inte har förändrats är att vi fortfarande sitter i opposition i alla tre nivåer. Men det är en förändrad oppositionsroll då styret på alla tre nivåer är beroende av stöd från fler partier för att kunna driva igenom sin politik. I landstinget lutar man sig som sagt mot SD, men i kommun och riksdag har vi större möjlighet att påverka.

Vi är väldigt tacksamma att vi nu har en ny regering och ett nytt styre i kommunen. Vi är glada och tacksamma över det och önskar inte tillbaka de moderatledda allianserna som drivit landet mot ett kallare samhälle med större klyftor. Och det kändes kanske lite konstigt i början, att vara i opposition med ett annat styre, en inte lika tydlig motståndare, men nu har vi vant oss och tycker oss ändå kunna arbeta som ett skarpt oppositionsparti som drar politiken åt vänster.

Vi har fått väldigt många nya medlemmar. Och väldigt många vill vara aktiva och arbeta för en mer solidarisk politik. Vi har verkligen tur för på sista tiden har det vid flera tillfällen uppdagats att det krävs många uppmärksamma personer för att saker och ting ska gå rätt till i den här kommunen.

I vårt kommunala handlingsprogram för 2014-2018 inleder vi:

”Vänsterpartiet eftersträvar ett samhälle som definieras av allas lika värde, rättigheter och möjligheter. I det samhället bidrar alla efter sin egen förmåga och får stöd utifrån sina behov.

Vänsterpartiet vill demokratisera Norrtälje kommun. Människor som lever här måste känna att de kan ta del av och påverka beslut och förändringar som rör deras vardag. Varje människa måste kunna förstå hur hen kan vara med och bilda opinion för att förändra det som upplevs som felaktigt eller orättvist. Alla beslut ska föregås av en tydlig förberedelsetid och de ska vara enkla och begripliga samt fattas så nära människor som möjligt.

Vi vill också demokratisera vår gemensamma sektor. Brukare, anhöriga och personal ska få större inflytande över den verksamhet som i första hand berör dem. Vi motsätter oss fortsatt privatisering och marknadsstyrning av skola, vård och omsorg. Människors behov, inte företagares vinstintressen, ska styra den gemensamt finansierade välfärden.

Vår uppfattning, som bekräftas av aktuell forskning, är att minskade klyftor främjar en god samhällsutveckling. Vi vill bekämpa de klyftor som finns genom att, inom politikens alla områden, arbeta för jämställdhet och rättvisa.”

Japp. Och med dessa ambitioner känns det som vi har en del att göra.

Kommundirektörerna har redan trampat i klaveret åtminstone två gånger. Med vems goda minne kan undras? Först var det kontokorten som användes för privata utgifter och sprit. Sen var det utbyggnaden av vattenledningar, Moderaternas skötebarn och enligt f d kommunalrådet den största miljösatsningen genom tiderna och då menade han inte bara i Norrtälje utan i världen. Här hade tydligen direktörerna en hel del att göra med mörkandet av att allt inte stod rätt till.

Nu är frågan om kommundirektörens s k ”föreläsning” för samtliga nämnder och nya parlamentariker kan bli droppen som får bägaren att rinna över. Vi är flera inom Vänsterpartiet som reagerat på den bild av hur kommunikationen i kommunen ska gå till enligt kommundirektören. Politiker talar till chefer som talar till medarbetare som utför åt medborgare och åt andra hållet får ingen information gå. Medarbetare ska verkställa politiskt fattade beslut, inte protestera, inte prata med politiker. Det är helt på tvärs med den utveckling vi i Vänsterpartiet vill se. Frågan är om kommundirektören håller denna ”föreläsning” enligt uppdrag från politiker. Och i såna fall; Vilka politiker?

I Vänsterpartiet är vi glada att ambulansanställda i Hallstavik kontaktade såväl oss politiker som pressen för att visa på sin ohållbara situation med nuvarande politiska beslut. Det har också visat sig att patienter i Norrtälje kommun tillhör den fjärdedel som får vänta längst på ambulans i landet. Trots att vi tillhör Stockholms län. I Vänsterpartiets landstingsbudget finns nu en ytterligare ambulans i Norrtälje kommun med.

I Vänsterpartiet är vi glada att personalen på Häverö resursskola gick ut i tidningen för att berätta om sin oro över den omorganisation som skulle innebära nedläggning av enheten. I och med deras agerande kunde en diskussion startas kring inkludering och vad detta innebär i praktiken.

Vi är glada att läkare inom mag- tarmkirurgi kontaktade oss och berättade om konsekvenserna för sjukhuset då verksamheten flyttas till Danderyd. Att patienter med bröstcancer hör av sig till oss och berättar om hur bröstmottagningens flytt från Danderyd till St Göran drabbar dem. Vi vill som politiska representanter kunna fånga upp människors oro och synpunkter och föra in dem i beslutsunderlagen. Men det är svårt. Det är svårt när vi själva får veta vad som är på gång. När även vi som förtroendevalda får läsa om beslut, som t ex nedläggningen av Singö och Närtuna skola samt att det inte blir någon skolutredning, i Norrtelje tidning. Vi hade faktiskt hoppats att det skulle bli annorlunda med det nya styret.

Och enligt kommundirektören ska vi politiker inte ha någon kommunikation med medarbetare. Politiker får sedan gammalt i denna kommun inte heller besöka skolor utan att vara inbjudna, vilket vi blir ungefär en gång vart fjärde år.

Hur ska vi då kunna ha ett öppet och demokratiskt samhälle där vi tar till vara människors kraft och idéer?

Hur ska vi då kunna uppfostra våra ungdomar i den representativa demokratins anda? Hur ska vi engagera människor? Hur ska vi göra dem delaktiga i sin vardag och i sitt liv?

Ska den enda kommunikation förtroendevalda personer kan ha med andra medborgare vara genom anonyma nättroll i tidningens kommentarsfält? Vad ger de för signaler?

I Vänsterpartiet gillar vi att göra studiebesök. Förutom att alla vi vänsterpartister med uppdrag här i kommunen har civila arbeten, för ingen av oss är heltidsarvoderad som politiker, så besöker vi gärna även andras arbetsplatser och lyssnar till deras version av hur politiska beslut påverkar deras vardag. Det kan vara så väldigt annorlunda från den dragning vi får av tjänstemännen på ett sammanträde. Så, bjud gärna in oss. Vi kommer, vi lyssnar.

Vi besökte t ex Hallstaviks vårdcentral i februari. En vårdcentral som drabbats hårt av Vårdval Stockholm. En vårdcentral som var en av de enheter som skulle stärkas av tiohundrasamarbetet, men som offrades för Filippa Reinfeldts vårdvalsmodell. En modell som bygger på vinstintresse och utarmar enheter i olönsamma områden som t ex icke tättbebyggda områden, fattiga områden, områden med hög medelålder och höga sjuktal. På Hallstaviks vårdcentral finns en hel flygel byggd för sjukgymnastik, men den står tom. För enligt vårdvalet måste den som erbjuder sjukgymnastik även erbjuda arbetsterapeut och logoped, vilket vårdcentralen varken har behov eller resurser till. Ett rum på Hallstaviksvårdcentral som nästan också står tomt är mödravårdscentralen/ungdomsmottagningen. Hit kommer en sköterska från Norrtälje ett par timmar i veckan. Det finns inga fasta läkare på Hallstaviks vårdcentral. En sköterska berättar om en läkare som skulle stanna tre månader; hm, tänkte hon, då är det kanske värt att lära känna honom.

Bot på detta är enligt borgarna att sälja vårdcentralen, men det fanns ingen som ville köpa den. I Vänsterpartiet anser vi att vi måste låta behoven styra. Finns behov av sjukgymnastik i Hallstavik ska det finnas sjukgymnaster i lokalerna. Finns behov av mödravård, ska mödravårdscentralen vara bemannad till fullo. Ungdomarna ska ha en ungdomsmottagning som är bemannad, inte bara kunna plocka kondomer i ett öde väntrum.

Det kostar kanske mer än i centrala Norrtälje eller Stockholm, men det måste vara behoven som styr. För att kunna locka läkare vill vi göra arbetet vid vc mer intressant, kanske göra det till en akademisk vårdcentral med möjlighet till forskning och en viss överkapacitet. Samarbetet med Akademiska sjukhuset i Uppsala bör också kunna stärkas. Länsgränsen får inte förhindra den närmaste och bästa vägen till vård. Vårdvalet har för invånarna i Hallstavik knappast inneburit någon ökad valfrihet, snarare tvärtom när de nu blir tvungna att åka till Norrtälje för t ex sjukgymnastik.

Tiohundra AB är ett bolag och inte egen regi. Men det är kommun och landsting som äger bolaget och vi borde därför kunna utforma en personalstrategi för såväl Tiohundra AB som för Norrtälje kommun som gör vår kommun känd som en god arbetsgivare.

Till kommunfullmäktige på måndag 4/5 har vi fått bilagt ett personalbokslut som manar till en del funderingar. Till exempel beskriver bokslutet hur antalet tillsvidareanställda i kommunen sjunkit de senaste fem åren till följd av minskade barnkullar. Vad är det för slutsats att dra när vi har knökfulla barngrupper i förskolan och på fritids, stora klasser i skolorna och långt ifrån tillfredsställande resultat? Bör vi då i stället inte kunna se denna minskning av tillsvidareanställd personal som en utebliven satsning på högre kvalitet?

Bokslutet anger också att andelen tillfälliga anställningar ökat något, men inte hur stor den andelen är. Nu vet jag genom en interpellation som vi ställt i fullmäktige att siffran i december 2014 låg på 14,3 % av de månadsanställda. De flesta av dessa hittar ni inom barn och utbildning som står för nästan 70 % av kommunens anställda då kommunen inte har någon hemtjänst och äldrevård i egen regi. Då hade antagligen siffran för tillfälliga anställningar varit högre.

Till detta kommer att sjuktalen hos de anställda ökar, liksom långtidssjukskrivningarna. Hur påverkar allt detta kvaliteten på vår verksamhet?

Att människor drabbas av långtidssjukskrivningar beror inte sällan på stress och liten möjlighet till inflytande över sitt arbete. Båda dessa orsaker kan hänga ihop med osäkra anställningar och deltidsanställningar, men även med stora barngrupper och dåliga förutsättningar att kunna utföra sitt arbete med hög kvalitet. När nu barnkullarna blir mindre ser vi ändå hur fritidshemsgruppsstorlekarna ökar och personaltätheten minskar. Är detta verkligen önskvärt?

I Vänsterpartiet har vi sedan länge jobbat för att få mindre barngrupper i förskolan och på fritids. Vi är övertygade om att det har betydelse för barnens möjligheter att ta till sig kunskaper i skolan. Det har också betydelse för förskollärare, barnskötare och fritidspedagogers möjlighet att utföra sina uppdrag. Vi vill att de kommunala enheterna ska vara så bra att såväl barn, föräldrar och personal väljer dem. Därför vill vi förbättra arbetsmiljön genom att i första hand se till att bemanningen är tillräcklig med avseende på arbetsbelastningen. Vi vill att meddelarskydd och meddelarfrihet ska omfatta alla som arbetar inom skattefinansierade verksamheter samt att fasta heltider ska vara normen för kommunala anställningar. På så vis vill vi bli en attraktiv arbetsgivare, höja kvaliteten på verksamheten samt bidra till friskare medarbetare. Dessa initiativ vill vi också skapa förutsättningar för inom Tiohundra AB.

Till sist; ordning och reda, god ekonomisk hushållning, det sistnämnda enligt kommunens finanschef också likalydande med kommunens mantra. Känn på den; god ekonomisk hushållning…

Kommunens finanschef, sen finns kommunens ekonomichef och sen de två kommundirektörerna då. Det är nog för övrigt några av dessa som drar upp kommunanställdas genomsnittslön till över 28 000 kronor. God ekonomisk hushållning.

De initiativ och idéer som vi i Vänsterpartiet har, och några av dem har jag nämnt här idag, men skulle jag nämna alla skulle jag få prata i timmar, de finns i vårt kommunala handlingsprogram 2014 – 2018. Programmet kan ni hämta här om ni är nyfikna. Den sjätte juni gör vi vår årliga uppföljning på programmet ute på Färsna gård i form av seminarium, tal, men också underhållning, allsång och grillning. Mer om detta kommer att finnas på vår hemsida och på vår Facebooksida. Ni är varmt välkomna även då. På vår hemsida finner ni också debattartiklar, motioner, interpellationer mm som vi har lagt sedan den nya parlamentariska gruppen tillträdde vid årsskiftet.

Det finns mycket att göra kamrater. Tillsammans kan vi göra skillnad!

Den ojämlika vården

Så har då kommissionen för jämlik vård haft sin presentation. Jo, jag fick en inbjudan, men det skulle ju presenteras under ett s k frukostmöte i Stockholm, en timma på morgonen. Kändes inte som en så värst jämlik presentation. I alla fall var det nog svårt för såväl fritidspolitiker, vårdanställda och andra intresserade i länets utkanter att kunna ta sig in för den här presentationen. 

Hur som helst kom de fram till att vården är ojämlik. Och då har de jämfört mellan olika landsting. Vården är så ojämlik mellan landstingen att tio personer dör varje dag. Av sjukdomar som hade gått att åtgärda. Kommissionens ordförande Ilja Batljan (S) fruktar att dessa ojämlikheter kommer att leda till att människor väljer att skaffa sig privata sjukvårdsförsäkringar och att rätten till god vård blir en plånboksfråga. Och visst, det är skrämmande att människor med mer pengar ska tilldelas ett större värde, men redan nu tilldelas människor bosatta i rätt landsting (Halland) ett större värde genom tillgång till en bättre vård och mindre risk att dö av sjukdomar som faktiskt går att bota och behandla. Värre ser det ut i Västernorrland, Norrbotten och Jämtland.

I slutrapporten presenterar Kommissionen för jämlik vård 17 punkter för att förbättra jämlikheten inom vården och ett av dem är att riksdagen beslutar om en nollvision, att ingen ska behöva dö p g a ojämlik vård. Det finns också förslag på landstingsnivå som t ex att:

1. Landstingen måste med kraft agera mot ojämlik vård i olika befolkningsgrupper.
2. Alla landsting bör inrätta en fristående regional samordnare för jämlik vård.

Dessa två punkter tolkar jag som att landstingen får ett utökat ansvar att se över jämlikheten inom det egna landstinget. För vården är ojämlik även inom ett och samma landsting och det skulle vara intressant att få se siffror på hur detta drabbar t ex de boende i Hallstavik och Nynäshamn när det kommer till Stockholms län. Jag har ju tidigare på denna  blogg skrivit om tillgången på Ambulans i norra länet där endast en ambulans finns stationerad i Hallstavik och när den är utanför regionen skickas ingen annan bil upp på pass norr om Norrtälje. Jag har också skrivit om vårt besök på Hallstaviks vårdcentral där inte en enda fastanställd läkare arbetar och där vårdvalet sett till att invånarna blivit av med både sjukgymnast och arbetsterapeut, ungdomsmottagning och i stort sett även mödravård eftersom den är öppen bara ett par dagar i veckan. Att över huvud taget påstå att invånarna i länets utkanter har tillgång till en vård som är jämlik med den som boende i Stockholms innerstad har är groteskt. Marie Ljungberg Schött (M) talade i landstingsfullmäktige förra månaden om ett avtal med Uppsala som skulle ge understöd av såväl ambulanser som helikopter till norra Stockholms län, men det är något som de anställda knappt hört talas om. I stället påpekar de att de inte ges tillstånd att köra svårt sjuka personer till närmaste specialistsjukhus (Akademiska sjukhuset i Uppsala 6 mil) utan tvingas köra dem till Karolinska universitetssjukhuset i Solna (12 mil) för att det ligger inom Stockholms län och utomlänsvård kostar mer pengar.  Detta innebär inte bara längre tid till vård för den skadade utan även att norra länet under en längre period står utan ambulans.

Det finns mycket som landstingen kan göra för att agera mot ojämlik vård. Ett första steg kunde vara att ta bort det likriktande vårdvalet som idag finns inom 31 olika områden i Stockholms län. Nu föreslår den borgerliga alliansen även Vårdval geriatrik. Vårdvalen är kostnadsdrivande, vilket borgarna tycker är okej eftersom valfriheten måste få kosta, men de styr också vården till områden där avstånden är korta och behoven relativt små, kort sagt, där det går att göra vinst på verksamheten. Vårdcentralen i Hallstavik har inte gått att sälja trots att den varit till salu flera gånger eftersom de borgerliga politikerna tror att alla problem försvinner med en privatisering. I Hallstavik ger vårdvalen tvärtom ett mindre och mindre utbud av vård, en smalare och smalare valfrihet om ens någon alls.

Förebyggande insatser räddar också liv

När du blir jättesjuk och nästan dör får du kanske åka ambulans. Det är mycket möjligt att du förs till en akutmottagning på ett sjukhus och senare också till en intensivvårdsavdelning. Dessa funktioner i samhället är funktioner som du troligtvis kommit i kontakt med i samband med att du själv eller någon närstående varit mycket sjuk, svävat mellan liv och död, du har känt oro, skräck, sorg och kanske också glädje och tacksamhet. Och det är just p g a detta som dessa funktioner berör oss mycket starkt och vi blir väldigt upprörda om det uppdagas att de inte fungerar som de ska eller att det planeras indragningar/neddragningar på dessa områden. Detta såg vi inte minst då det uppkom ett hot mot akutmottagningen på Norrtälje sjukhus 2003. Det handlar om liv och död.

Förra veckan besökte undertecknad och landstingsråd Håkan Jörnehed (V) ambulansen i Hallstavik efter att vi också ställt en fråga kring detta i landstingsfullmäktige. Det hela initierades med att ambulanspersonalen gjorde utspel om att beredskap och säkerhet för de som vistas i norra delarna av Norrtälje kommun inte fungerar 24/7. Det har blivit en del uppmärksamhet kring detta; representanter från flera andra partier har uttryckt sin uppskattning över att vi ställt frågan och gjort besöket och i Norrtelje tidning verkar det nu också som ansvarigt landstingsråd Marie Ljungberg Schött (M) planerar ett besök i Hallstavik. Det är bra och det är väldigt viktigt, speciellt att politiker som inte dagligen konfronteras med denna del av länet kommer ut och ser och hör hur det fungerar utanför Stockholms innerstad. Det ger nya perspektiv på besluten.

Min förhoppning är att Ljungberg Schött vid sitt besök i Hallstavik plockar med sig ett antal ytterligare allianspolitiker och också ser till att besöka vårdcentralen för att lyssna till deras förutsättningar och hur vårdvalet drabbat deras verksamhet. För även om sjukgymnastik, kontakt med en fast distriktsläkare och tillgänglighet till MVC och ungdomsmottagning inte är akuta åkommor så är det verksamheter som räddar liv och som förhöjer tryggeheten och livskvaliteten för människor. Hallstavik har en stor andel invånare som är i behov av dessa icke-akuta och förebyggande insatser som kanske inte röner lika stora rubriker, men som på sikt har en stor betydelse för människors hälsa och vällevnad. Förmodligen kommer ingen att falla död ner på stört för att distriktsköterskan insåg att vårdcentralen skulle gå back om hon gjorde hembesök, men på sikt är dessa förutsättningar förödande för en god verksamhet. Dessa aspekter måste finnas med då vi diskuterar utformningen av den tiohundramodell som nu ska permanentas. Då är det viktigt att det inte bara är politiker bosatta i Norrtälje kommun som är varse hur förutsättningarna ser ut.

En dag i Hallstavik

Började dagen med att cykla till förskolan med minstingen, för att känna lite på den nollgradiga våren som bet i öronen. Sedan tankade jag bilen, köpte en mackkaffe och drog mot länets norra delar, Hallstavik, där jag mötte upp landstingsråd Håkan Jörnehed (V) och pressekreterare Anna Knöfel Magnusson vid bussen. De kom med buss 639 från Stockholm så de hade skumpat runt ett tag och var rätt möra redan vid ankomsten till Hallstavik.

Första besöket för dagen gjorde vi på brandstationen i Hallstavik där ambulansen finns stationerad, länets nordligaste placerade ambulans med ca 6,5 mil till Akademiska sjukhuset i Uppsala och 11 mil till Danderyds sjukhus, 4,5 mil till Norrtälje sjukhus. Besöket har initierats av att ambulanspersonalen varit i kontakt med media och med enskilda politiker för att uppmärksamma dem på det faktum att norra delarna av länet under långa tider står helt tomt på ambulans. Efter det har Norrtelje tidning skrivit om problematiken och undertecknad har ställt en interpellation, vilket ledde till en bra debatt i landstingsfullmäktige där representanter från andra partier kom fram och tackade för att jag lyfte frågan.

De norra delarna av länet står utan ambulans när Hallstaviksambulansen är ute på körning och ingen bil från Norrtälje eller stationer söderut dirigeras upp på pass. Det avtal med Uppsalaambulansen som Marie Ljungberg Schött (M) hänvisade till under interpellationsdebatten i landstingsfullmäktige existerar enligt personalen inte och det finns aldrig bilar att dirigera upp norr om Norrtälje då ambulansen är på uppdrag och kanske kör ner en patient till Karolinska universitetssjukhuset/Astrid Lindgrens barnsjukhus (12 mil). Bara för ambulansen att ta sig till patient längst ut på Björkö tar 50 minuter.

Mycket av diskussionen kommer att handla om hur ambulansen är organiserad i Uppsala län. Där ligger både dirigering och verksamhet kvar i landstingets egen regi och det verkar ge en bättre överblick och planeringsmöjlighet för att täcka upp hela länet. Personalen har inget ont att säga om arbetsgivaren Samariten AB, men de gör ju bara det som de får politiska direktiv om, så är det problem ligger de på det politiska planet. Kanske är det så att en landstingsdriven verksamhet också skulle ha en ambition att höja kvaliteten och förbättra verksamheten?

I och med befolkningsökningen och den variation av befolkning som finns under året (tredubblad på sommaren) samt att kommunen har länets i särklass äldsta befolkning finns ett behov av en ytterligare ambulans som är stationerad i kommunen, åtminstone mellan 07.00 och 22.00 om vi ska kunna garantera att det alltid finns en ambulans som också befinner sig i kommunen. Helikoptern kan inte flyga alla dagar, den flyger inte vid dåligt väder så ambulansbilarna är mycket viktiga. Vad som skulle hända vid en olycka med t ex båtbussarna i Grisslehamn vid dåligt väglag och ingen ambulans norr om Norrtälje? Det vågar vi inte ens tänka på.

Ett problem i de norra delarna av länet är också länsgränsen. Inte bara när en åker buss. Hallstaviksambulansen får inte köra en svårt brännskadad person direkt till Akademiska sjukhusets brännskadeavdelning utan måste först köra patientet till KS som ska dirigera patienten vidare till specialistklinik. Andra patienter får inte heller köras till akademiska, men detta görs ändå ibland. Om de kommer till Akademiska blir de alltid omhändertagna, men så fort de är pigga nog så skickas de för vidare vård i Stockholms län. För mig är det en självklarhet att en ambulans kör svårt sjuka människor till närmsta sjukhus, allt annat är galenskap.

Efter lunch fortsatte vi till Hallstaviks vårdcentral, länets nordligaste vårdinrättning, en vårdcentral som varit ämne för eventuell försäljning sedan 2011 och inte har en enda fast anställd läkare. Däremot fanns en trogen trupp undersköterskor, distriktsköterskor osv. Hallstaviks befolkning är åldersstigen, arbetslösheten är hög och missbruket förhållandevis stort. Nu har vårdcentralen även hand om de flyktingar som finns på de två flyktingförläggningarna vid Skebo och Bergby, så det är ingen liten Östermalmsskara med förkylningar och stukade tummar som utgör underlaget. Nej, det är ett underlag som i allra högsta grad har behov av ett brett utbud av primärvård med stabil och kunnig personal. Det är ju verkligen en utmaning för läkare som vill åstadkomma någonting i sin yrkesroll.

För Hallstaviks vårdcentral är det inte bara den eventuella försäljningen, som nu är avblåst sedan i fredags då Tiohundra AB avvisade den enda intressenten och valde att istället själva driva vårdcentralen vidare, som sätter käppar i hjulet för verksamheten. De olika vårdvalen som införts i Stockholms län och även i Norrtälje kommun har inte inneburit ett större utbud av service för invånarna i Hallstavik. Ersättningarna t ex, som ger 53 kr extra för ett hembesök av distriktssköterska, men resan till patienten kanske bara den tar 45 minuter och där är den extra ersättningen redan på minus. Eller vårdvalet MVC som gör att Hallstavik idag endast har en barnmorska på plats 1-2 dagar i veckan och ingen ungdomsmottagningsverksamhet alls. Blivande föräldrar, av vilka många talar ingen eller dålig svenska, ombeds vända sig till Familjens hus i Norrtälje för att boka tider genom knapptryckningar. Ca 60-70 barn per år föds i Hallstavik och kvinnorna som bär dem är hänvisade till Norrtälje sånär som någon dag i veckan. Jag skulle vilja ha statistik på hur många av de blivande mödrarna som regelbundet besöker mödravården, om siffrorna skiljer sig i Hallstavik från övriga länet och om besöken på förlossningen innan det är dags att föda är högre hos mödrar med en så dålig tillgänglighet till barnmorskemottagning. På BVC arbetar en kvinna som aldrig är sjuk. Hon upplever sin arbetsbelastning som stor, inte minst p g a att tolk nu behövs vid många besök. Stockholms läns landstings beslut att alla flyktingar ska erbjudas hälsosamtal verkade inte vara någonting som man på vårdcentralen kände till. 

Vårdvalet inom primärvårdsrehab har också inneburit att för att bli auktoriserad krävs att man är ett team med sjukgymnast, arbetsterapeut och dietist. Behovet av alla dessa funktioner finns inte i Hallstavik och det har inneburit att man också blivit av med de tre sjukgymnaster man tidigare hade. Nu står lokalerna spöklikt tomma medan de som är i behov av sjukgymnastik hänvisas till ortens enda privata sjukgymnast eller till Norrtälje.

Det är en stor utmaning att kunna erbjuda ett likvärdigt vårdutbud till Hallstaviksborna som de som bor i centrala Stockholm. Egentligen har ju många här ett större vårdbehov också till följd av sin höga ålder, sitt missbruk, sin långvariga arbetslöshet eller sina trauman från krig och flykt. Tiohundra ABs primärvård ska ha statusen "akademisk", men vad jag förstod idag är endast en vårdcentral idag inkopplad på detta. Jag hoppas verkligen att Hallstaviks vårdcentral nu blir en akademisk vårdcentral med tät koppling till forskning och studenter och att vi på så sätt kan locka duktiga och taggade läkare att etablera sig här. Men för det krävs kanske en del runt i kring också, en satsning på förbindelser och avtal med Uppsala, studentbostäder, satsning på bra skolor osv. Landstingets utmaningar är stora och sträcker sig, som Håkan Jörnehed sa idag, från Sergel torgsproblematik till att lösa sjukvården i glesbygd och skärgård.

Vad tycker politiken?

Förra veckan på sjukvård och omsorgsnämnden fick vi en dragning av kommundirektör Per Nordenstam. Det var ganska förvirrat, men det kändes som att grundbudskapet var; håll på era roller. Politiker (som ju enbart är politiker och inget annat) - peta inte i verksamheten! Anställda (som ju enbart är anställda) - förväxla er inte med medborgare och agera emot politiskt fattade beslut. Tjänstemän (som ju enbart är tjänstemän) - utför de politiskt fattade besluten utan att reflektera över att de kan vara knasiga. Kort alltså. Många av ledamöter och ersättare i nämnden, som ju inte alla härstammar från kommunen, undrade nog vad detta handlade om.

Kanske var denna dragning befogad, som fritidspolitiker, om än en med något tyngre uppdrag, så skrapar en ju hela tiden bara i utkanten av alla ärenden. Vi vet helt enkelt inte varje steg och snedsteg som tas i kommunhuset. Vi kanske bara passerar där någon gång i månaden, vi kanske inte ens vet hur alla tjänstemän ser ut eller vilka befattningsbeskrivningar de har. Det finns delegationsordningar och det har slagit mig både en och fjorton gånger den senaste tiden att jag behöver studera dessa närmare.

Till exempel så väljer ju f d kommunalrådet, numer oppostionsrådet Kjell Jansson, M, att skylla hela skandalen kring hans skötebarn, vattenledningsutbyggnaden, på tjänstemännen. Tydligen ligger tjänstemän bakom hotet mot Häverö resursskola, som nu är åtminstone tillfälligt hävt av politiker. En tjänsteman benämns i dagens Norrtelje tidning som "kommunen" när han försvarar en direktanvisning till ett privat bolag av den viktigaste utvecklingsmarken runt Norrtälje stad. I samma tidning har under de senaste veckorna kommunstyrelsens arbetsutskott benämnts "kommunen" då beslut fattats om ställningstagande i frågan om ombyggnad av väg 77.

Det är ju inte lätt att veta var gränsen går; ett tag under den borgerliga majoriteten var det påbud om att engagerade politiker inte fick prata politik ute i verksamheter som t ex skolan. Var går då gränsen när du som politiker också är förälder och hämtar ditt barn, personalen ställer en fråga, får du svara? Personalen på Häverö resursskola känner sig, trots ett besök av styrande politiker, så pass oroliga för sin verksamhet att de skriver en debattartikel; har de då förväxlat sig själva med medborgare när de i själva verket bara borde ha varit tysta och låtit politiken besluta? Utan att föra fram till allmänheten vad som är på väg att hända? Hade beslutet att tillfälligt stoppa nedläggningen av Häverö resursskola fattats även om personalen inte sagt någonting?

Jag är glad att ambulanssjukvårdare i Hallstavik tog kontakt med mig och andra politiker samt Norrtelje tidning i december för att tala om att de tycker att situationen är ohållbar i norra länsdelen. Detta ledde till att jag kunde ställa en interpellation i landstingsfullmäktige och få en viktig diskussion kring ett ämne som alla tror och förutsätter ska fungera. Flera politiker från olika läger kom efter debatten fram och tackade mig för att jag lyft frågan. De hade ingen aaaaaaning om att det inte fungerade optimalt. Imorgon, torsdag, är några representanter från Vänsterpartiet på väg till Hallstavik för att besöka ambulansen och höra mer. Vi kommer också att besöka vårdcentralen som nyligen fått veta att de blir kvar i Tiohundra ABs regi. Vi vill höra om deras förutsättningar att ge Hallstaviksborna ett brett och kvalitativt utbud av vård, vilka är deras utmaningar och hur tänker de kring dem. Är det inte meningen att de som är verksamheten närmast ska kunna kontakta de som beslutar/allmänhet osv för att uppmärksamma på brister? Hur ska det annars fungera?

De synpunkter och protester mot markanvisningen på Nordrona som lyfts av bl a Vänsterpartiet är politiska. Vi har en annan politisk syn på hur detta ärende skulle ha handlagts, och fortfarande borde gå att handlägga. Vi hoppades att det nya styret delade vår uppfattning om hur vi kan använda kommunal mark för att skapa de bostäder kommunens invånare behöver, som det råder brist på. Men politiska synpunkter bemöts av "kommunen" genom en tjänsteman. Men vad tycker politiken om detta?

Kommunfullmäktige Norrtälje 24e februari 2014

Igår var det fullmäktige. Inte trodde jag att det skulle gå så snabbt, men vi var hemma före nio. Utanför möteslokalen möttes vi av demonstranter. Först var det medborgare från Edsbro som var upprörda över att deras vårdcentral troligtvis kommer att upphöra 31/3 2014. En hade ett plakat som deklarerade att 47% av befolkningen i Edsbro tillhör kategorin äldre. De lämnade också ut ett informationsblad där de krävde att kommunen skulle redovisa en konsekvensanalys med avseende på ekonomi och vårdkvalitet om vårdcentralen skulle läggas ned. De ville också att detta beslut ska skjutas till efter valet samt att kommunen redovisar hur de 60 mkr som betalas ut i glesbygdsbidrag kommer invånarna i norra kommunen till del. Det är befogade krav. Vad de också borde kräva är en redovisning av hur vårdvalscirkusen påverkar sjukvårdens resurser och valfriheten för de som inte bor på Östermalm. Det är hög tid nu att vi får veta hur mycket detta experiment kostar och hur våra invånares valmöjligheter/tillgänglighet till vården har förändrats under vårdvalets tid.

Andra som demonstrerade utanför kommunfullmäktige var fackförbundet Kommunal som krävde kollektivavtal, justa arbetsvillkor och mindre barngrupper i förskolan. Demonstrationen var väl främst orsakad av de förändringar som skett av nattarbetstidsmåttet för de anställda inom omsorgen i Tiohundra AB. Personalen tvingas arbeta 16 timmar mer per månad utan höjd lön. Då kan en också föreställa sig att de fått stå tillbaka i löneutvecklingen i många år eftersom de haft ett fördelaktigt avtal om nattarbetstidsmått sedan Tiohundraprojektet startade 2006. Att kräva kollektivavtal är också en väldigt aktuell och angelägen fråga eftersom det nu dyker upp fler och fler privata entreprenörer inom välfärdssektorn och de som pressar priserna mest är också de som tjänar mest och att ta sig an den ganska tunga verksamheten.

Det var ju en lyckträff att Sjukvård och omsorgsnämndens ordförande Erik Langby (M) besökte just detta fullmäktigemöte för att besvara ett par interpellationer, så han fick ta del av norrtäljebornas oro kring sjukvården och omsorgen i kommunen. Den första interpellationen han besvarade var skriven av undertecknad och jag frågade honom hur många personer över åttio år som nekades plats i Särskilt boende och om han var nöjd med detta. Det var han. Han var nöjd med att 10%, eller 20 st, personer över åttio år under 2013 nekades en plats som de ansökt om. Många var uppe i debatten och det framgick mer och mer tydligt att den borgerliga majoriteten var av den uppfattningen att det här var personer som inte visste vad som var bäst för dem själva, att det var en slags gnällspikar som om de fick rätt, skulle få det bara för att de skrek högst och inte för att de hade behov. Trygghetsaspekten väger tungt, sa Andersson (Fp), men den vanligaste orsaken att människor vill flytta från sitt hem är inte att de är otrygga utan att de är ensamma och isolerade. Skillnaden måste vara hårfin där....

Saken är den att flera av dessa 80plusare t o m är över 90. Många av dem bor på landsbygden och är ensamma och otrygga. De har levt så länge att de själva borde veta om de har det bäst i sitt eget hem eller på ett särskilt boende.

Det var fler frågor som handlade om tilltro till människors egen förmåga; Miljöpartiets motioner om självstyrande kommunala skolor och om en utvidgad dialog med kommunens intressegrupper. Men som vice kommunalrådet (C) svarade: Inga intressegrupper har visat något intresse...." Det är alltså upp till var och en som vill något i denna kommun att ta sig till kommunhuset och avtala tid med kommunalrådet. De som inte gör det uppfattas som att de inte har någon åsikt. Och kommunalrådet bjuder ju bara in företagare till sina träffar. Kommunledningen fick här ett ypperligt tillfälle att skapa en dialog med medborgarna och slippa bli beskyllda för demokratiunderskott osv.

En annan fråga som beslutades under kvällen och där det varit mycket tal om demokratiunderskott är finansieringen av omvandlingen av Norrtälje hamn. Här hade jag räknat med en yvig debatt om allt som hörde dit och allt som inte hörde dit, men det blev ett snabbt beslut där alla partier utom Mp och V stödde den stora investeringen som kommer att ske i flera etapper och bygger på den s k skelettplanen som inte kommer att beslutas om förrän i april. Av den anledningen hade Mp ett eget yrkande att enbart ta beslut om att finansiera den nödvändiga upprustningen av kajen och sedan fatta beslut om resten av finansieringen då skelettplanen är tagen. Det ställde vi i V oss bakom. Det handlar om stora investeringar och det är mycket som är osäkert i det jättelika projektet, men det som gjorde oss mest skeptiska var nog att vi inte ville vara med på något som automatiskt gjorde att vi sedan sagt ja till omvandling i den formen det moderata kommunalrådet önskar; 1800 nya, sjönära borätter för välbeställda. Det är inte den utveckling vi vill se och vi vill inte heller binda oss vid utgifter som gör att vi är tvungna att acceptera byggherrarnas önskemål för att inte göra kommunen bankrutt.

Vi tog också beslut om ett avtal med ett företag som vill bygga 300 hyresrätter i centrala Norrtälje. Det är något som vi alla ser mycket positivt på. V, S och Mp ville dock ställa krav på företaget att redovisa sin finansiering senast i augusti, men det tyckte majoriteten var onödigt, snudd på ett sätt att skrämma iväg företaget. Vi får väl hoppas nu att det här verkligen är så tillförlitliga och justa personer som kommunalrådet beskriver dem som så att människor som vill bo i Norrtälje ska slippa vänta 12 år i kö för en hyresrätt i framtiden. Oppositionen gav också förslag på att passa på och uppföra en förskola i området och fasa ut de dyra paviljongerna nedanför Lommarskolan, men detta ogillades också av majoriteten.

bil, sjukvård och miljö, miljö, miljö

I morse när jag skjutsade barnen till skola och dagis dog sambons bil på vägen och jag var tvungen att ringa efter assistans. Nu var det bara soppatorsk, men jag blev ändå less på denna bensinhungriga eländiga bil, så jag lämnade Mellan på dagis och hängde på låset på Volvo för att få köpa en ny bil. Ja, nu orkar jag inte vara eftertänksam längre. Jag har flera långa resor att klara av i valsegerns tjänst nästa vecka och jag måste ha en bil jag gillar och kan lita på.

Nu har jag köpt en s k miljöbil, även om etanol bara är en parentes i drivmedelshistorien så känns det rätt bra. Jag får också en billigare skatt och försäkring som möter nya lånekostnader någonstans på mitten och inte totalt ruinerar mig.

Pluggade nån timma på förmiddagen, åt lunch med en väninna och sen blev det extranämnd med Tiohundra till följd av Roslagshälsans konkurs. Det var ersättningen för hemtjänst och hemsjukvård som sänkte företaget och vårdcentralen. Ett företag som grundats här på hemorten och funnits under lång tid. Redan tidigare hade företaget aviserat att de ville ha mer pengar för hemtjänst/sjukvårdsuppdraget och i början av sommaren sas avtalet upp. Men det räddade inte företaget från konkurs.

Även kommunens och landstingets eget bolag; Tiohundra, har sagt upp avtalen rörande hemtjänst och hemsjukvård i vissa delar av kommunen. Nu tvingas de via ickevalsalternativsystemet att återuppta sysslorna efter det konkursdrabbade företaget. Nog fungerar det underligt i valfrihetens Sverige. Någon annan hemsjukvård än Tiohundras finns nu inte att välja på.

Vårdcentralen, som inte gick med förlust, köper Praktikertjänst. Oklart är om någon av de nuvarande läkarna (varav en är min husläkare) blir kvar. För att jobba som läkare i Praktikertjänst måste man äga aktier i bolaget. Går vårdcentralen bra tjänar man bättre. Detta gäller inte sköterskor och övrig personal. Det är upp till läkarna som driver vårdcentralen att se till att personalen trivs.

Efter att jag på eftermiddagen hämtat ut min nya miljöbil begav jag och de två yngsta oss mot Miljöfestivalen "Jorden vi ärvde". Vi hade blivit inbjudna att stå där med partiets miljömaterial. Där fanns också olika miljöföretag, naturskyddsföreningen, erkenlaboratoriet m fl. Alla partier var inbjudna, men bara två på plats; Vänsterpartiet de gröna och Miljöpartiet. För att få stå där fick vi sponsra festivalen med 2000 kronor. Ett rykte sa att ett mycket större parti tyckte att det var för dyyyyyrt.

Trevlig avantgardistisk underhållning, körsång och, när vi var tvungna att gå hem och sova, skulle det tydligen bli någon slags calypsojazz. Trevligt, men inte var det så många som plockade material. Det var väl "lite" bra eftersom vi imorgon förmiddag gästas av Jens Holm vid valstugan (som fortfarande står på Lilla Torget) och då tänker fortsätta fokusera på miljöpolitik. Mer om vad vi vill göra för att undanröja klimathotet finns spaltat i tio punkter som ni kan läsa här.

Flera som kommit till vår valstuga har haft svårt att bestämma sig om de ska rösta på oss eller på Miljöpartiet. Kom och prata med Jens Holm imorgon. Han talar om i vilka frågor vi och Miljöpartiet tycker lika och i vilka frågor vi är bättre. Kan vara en hint om vilket parti som är bäst att lägga sin röst på.

TBEvaccin (igen)

Så var vi idag på vårdcentralen för att ta vår andra spruta mot TBE. Det första vi blir informerade om är att Liten inte alls behöver ta någon spruta eftersom man inte konstaterat något fall av allvarlig TBEinfektion hos barn under sju år någonstans i världen. Därför rekommenderas man inte vaccinera små barn i onödan.

Nästa information; det finns två olika sorters vaccin och man rekommenderas ta de två första sprutorna med samma. Vårdcentralen hade inte samma vaccin som det vi fått utanför Coop i maj och hon rekommenderade oss att åka till Täby!!! Nej nej nej, vi chansar på att det funkar trots att det är två olika. Vid nästa vaccinationstillfälle spelar det inte längre någon roll.

Nu vet jag åtminstone två skäl att inte vaccinera sig utanför stormarknaden utan gå till sin vårdcentral. Förutom den att de som står på parkeringen kanske inte står där nästa gång du kommer.