En värdig ålderdom

Idag hade sjukvård- och omsorgsnämnden sitt sammanträde förlagt på Kristinagården i Hallstavik. Det är ett särskilt boende som jag besökt några gånger och jag blir alltid positivt överraskad och glad när jag är där. I anslutning till Kristinagården ligger också demensboendet Augustjansgården. På boendet bor de äldre i egna lägenheter och det finns också möjlighet till parboende. Just nu bor två par där tillsammans. Det finns också fem korttidsplatser som under förra året var hotade av nedläggning (eller flytt till ROS i Norrtälje). Det är bra att detta inte skedde. Många har växelboende där, men det förekommer också att en bor där när en blir utskriven från sjukhuset och inte är "tillräckligt" frisk för att klara sig själv hemma. En kvinna som jag träffade där hade bott där två veckor i taget i sju år och hon var så nöjd och ville givetvis inte bli flyttad till Norrtälje, 4,5 mil bort. Just växelboende tror jag är väldigt viktigt att det finns i närheten av hemmet så att eventuell partner eller familj har möjlighet att ha tät kontakt även under den tid då personen i behov av stöd är på boendet. Jag hoppas verkligen att alla planer på att lägga ned platserna är borta nu.

Enhetscheferna på de två boendena  berättar för nämnden att de har ett eget kök som lagar större delen av all mat från grunden. De talar om vikten av bra kost för de äldre och nämner bl a sömnen och fallolyckor. För några år sedan serverades mycket halvfabrikat och de äldre blev hungriga på natten, fick svårt att sova och personalen fick bre mackor åt dem. Nu sover de mycket bättre. Enhetscheferna nämner också kosten som förebyggande för fallolyckor, närmare går de inte in på det, men eftersom jag är övertygad om att en god kost har många positiva effekter på oss människor i livets alla skeden så tycker jag att det är mycket intressant om det finns vetenskapliga belägg för att en god kost också förhindrar fallolyckor hos äldre.

När vi går på en rundvandring efter lunch frågar en av enhetscheferna om särskilt boende utan biståndsbedömning. Hon har fått frågan från personer som besökt boendet på Öppet hus och fått för sig att detta kan vara någonting som diskuteras politiskt på någon nivå. De moderata representanterna avslår givetvis detta, troligtvis medvetna om att det är ett vänsterpartistiskt förslag, medan centerpartisten babblar på om att det måste finnas olika typer av boenden, t ex trygghetsboenden där de äldre själva kan välja om de vill bo. Enhetschefen berättar om en kvinna på 94 år som fått avslag från biståndsavdelningen två gånger för att hon är "för frisk". Hon undrar vem som bedömer det, om inte den gamle själv vet bäst hur hon mår och tycker att om det är så att det inte finns plats för att det är fullt så är det väl bättre att vi motiverar avslaget med detta? Hon har träffat flera äldre som undrar varför de inte anses kapabla att välja själva om de vill bo i särskilt boende vid sin ålder. Jag kan bara hålla med. Moderaterna är förstås rädda att alla då skulle välja att bo på särskilt boende och det skulle bli jättedyrt för skattebetalarna, men jag tror de har helt fel. De flesta vill antagligen bo kvar hemma så länge som möjligt, men det är dumt att utgå från att alla nödvändigtvis vill det. Äldre människor är antagligen fullt kapabla att bedöma hur de mår, hur trygga/ensamma de känner sig och om boende i ett särskilt boende skulle passa dem bättre än att bo kvar hemma. I vår kommun bor dessutom många äldre ensamma i stora hus, långt ut på landet och i hemtjänsten ingår långt i från allt som måste skötas på ett sånt ställe. Det är dags att vi diskuterar kvarboendeprincipen och hur den påverkar äldre människors valfrihet och delaktighet i vården.

Kristinagården har en egen facebooksida där de lyfter fram positiva händelser/upplevelser/moment från omsorgen och vården av de äldre. Det är ett äldreboende där de äldre ofta får komma ut, de har en härlig trädgård och inte bara höns utan även en vårdhund som kommer på besök två gånger i veckan.

Vem sa att politik var en räkmacka?

När jag och Sara Magnusson från Kommunal åkte från Norrtälje mot Hallstavik för att besöka ett arbetsplatsmöte på Augustjansgården ställde hon frågan hur det rent praktiskt fungerade att vara politiker och samtidigt sköta ett ordinarie arbete. Ja, svaret är ju att arbetsdagarna kan bli rätt långa. Jag arbetar på en kommunal arbetsplats 25 timmar i veckan. Dessa timmar är inte anpassade efter mina behov utan efter våra brukare (barn och föräldrars) behov. För ett planerat sammanträde har jag rätt att vara ledig från mitt ordinarie arbete och då utgår även sammanträdesersättning och ibland även ersättning för förlorad arbetsinkomst. Jag har som gruppledare också ett grundarvode som täcker tid för inläsning, studiebesök och annat politiskt arbete. Detta arbete sker dock på den tid som blir över. Givetvis handlar politik också om en hel del ideellt arbete.

Jag tror på politikens möjligheter att förändra världen till det bättre och när förnumstiga människor vill tala om för mig (i egenskap av kvinna) att barnen kommer i första rummet, så kan jag bara svara att, ja, det gör dem, men jag ser också mitt politiska engagemang som ett engagemang för barnen och en bättre värld för dem att leva i.

Igår åkte jag direkt från mitt arbete som förskollärare (efter en ganska tung dag med full barngrupp och sjukdom i personalstyrkan) till ett möte med partiföreningens redaktionskommitte som nu snart ska presentera vårt kommunala handlingsprogram. Efter detta möte hämtade jag barnen, lade fram deras träningskläder och ställde mat på bordet. Sen fick de äta och byta om medan jag var på styrelsemöte. Efter det tillbringade vi två timmar på sportfältet där två av barnen tränade fotboll. Sen disk, tvätt, nattning och det där vanliga...

Idag blev också en dag med ganska högt tempo på arbetsplatsen och sen var det direkt avfärd mot Hallstavik. Det var fackförbundet Kommunal som bjudit in mig och oppositionsråd Ulrika Falk (S) till att delta i besöket på Augustjansgården, ett äldreboende med demensavdelningar. Vi passerade även Birgittagården och de fem korttidsplatser som ska läggas ned och centraliseras till Norrtälje ROS i september, antagligen av ekonomiska skäl, vilket har gjort brukare och anhöriga väldigt ledsna och besvikna. Även personalen beklagar att denna väl fungerande vårdenhet inte får leva vidare.

På arbetsplatsträffen informerade Sara Magnusson och Christer Hallingström från Kommunal bl a om vikten av att rösta i EUparlamentsvalet den 25 maj och om fackets försäkringar. Ulrika och jag fick möjlighet att berätta lite om våra visioner om ett permanentat Tiohundraarbete och mer resurser till vård och omsorg samtidigt som personalen fick ställa frågor. En fråga vi fick handlade om hur vi såg på utbudet av offentlig service i Hallstavik och vårt ganska entydiga svar var att genom samarbete, inte konkurrens, så ska vi samla resurser och förstärka kvaliteten och öka utbudet där behoven är som störst.

Kommunal passade också på att presentera de sex punkter de har i sin valplattform.
1. Ökad bemanning i barn- och äldreomsorgen, en arbetsmiljö- och kvalitetsfråga som även vi i vänsterpartiet driver på olika nivåer.
2. Rätt till heltid. En mycket viktig kvinnofråga som vänsterpartiet ställer sig bakom.
3. Rätt till barnomsorg på obekväm arbetstid, ett krav som vänsterpartiet lyfter centralt och som vi också driver lokalt.
4. Fler unga med fasta jobb i välfärden. En viktig punkt. Med ett starkt Tiohundra AB ska vi erbjuda trygga jobb med bra lön och goda arbetsförhållanden. På så sätt säkrar vi välfärden och konkurrerar ut lycksökare.
5. Sänk avgifterna och höj taket i a-kassan.  En viktig åtgärd som diskuteras på tok för litet i denna valrörelse. En eloge till Kommunal som lyfter frågan.
6. Inför en tredelad föräldraförsäkring. Ja, ansvar för barn och familj måste delas mer jämställt för att minska ohälsotalet bland kvinnor som idag ofta arbetar mer än dubbelt.

Skönt att känna att vi i Vänsterpartiet är överens med Kommunal om det mesta. För någon månad sen visade det sig att vi också ställde oss bakom så gott som samtliga av Hyresgästföreningens krav. Vänsterpartiet var oxå det parti som ställde upp på flest av LOs krav inför valet. Detta betyder att stora grupper av människor tycker som vi när det handlar om Vilken politik som ska drivs i Sverige i framtiden. Det är väl också därför högerspökena dammat av kommunistbegreppet; de är rädda nu.

Tvärfackligt frukostmöte med politiker

I morse var vi politiker inbjudna till ett tvärfackligt frukostmöte. Det var representanter från Kommunal, Vision, Vårdförbundet och Lärarförbundet som bjöd på kaffe, yoghurt och smörgås samtidigt som de ville att de olika partierna förklarade sin syn på främst två områdens utveckling; Tiohundarsamarbetet och Skola/förskola/fritids. Partierna var representerade med två från Moderaterna, två från Socialdemokraterna, två från Miljöpartiet, en folkpartist, en centerpartist, en kristdemokrat och två Vänsterpartister, undertecknad och Christina Hamnö som representerar partiet i barn och skolnämnden samt i utbildningsnämnden.

Vi började med att diskutera framtiden för projektet Tiohundra. Miljöpartiets representant Bengt Annebäck var väldigt oroad över personalens situation och att detta inte diskuterades på politisk nivå utan ansvaret för detta ligger på varje utförare. Han vittnade, efter mångårig tjänst på stressrehab, att många av de som kommer dit är kvinnor som arbetar inom hemtjänst, äldreomsorg och förskola.

Som vänsterpartist kan jag bara instämma i Bengts oro. Norrtälje kommun är en kommun med extremt stor andel äldre och om inte arbetssituationen för de som tar hand om den förbättras kommer vi att stå inför stora rekryteringsproblem. När nu lönerna ligger några snäpp under stockholmsnivå måste vi kanske kunna locka människor att arbeta hos oss genom att erbjuda goda arbetsförhållanden?

Moderaterna, som representerades av kommunalrådet Kjell Jansson och sjukvård och omsorgsnämndens ordförande Erik Langby, ville lyfta det positiva i verksamheten och blev lite putt på att höra om saker som fungerar mindre bra. Det verkade som att de gärna ville tro att genom de tillskott av pengar (som fattats under många år) som nu kommer så kommer allt att vara frid och fröjd i organisationen igen. Både Folkpartiets Hans Andersson och Centerpartiets Berit Jansson lyfte valfriheten för medborgaren som en viktig faktor i det framtida arbetet. Berit fortsatte med att klargöra att det var fackets uppgift att marknadsföra yrken inom vården som attraktiva och att det inte gynnade verksamheten att de lyfte upp det som fungerade dåligt. Här hettade det till en stund, men det är kanske inte så konstigt då Berit representerar ett parti vars ungdomsförbund för ett antal år sen propagerade parollen: Fuck Facket Forever.

För Kristdemokraternas UllaBritt Pettersson var det viktigt att privata entreprenörer kunde konkurrera på samma villkor som Tiohundrabolaget, vilket känns väldigt fjärran då de styrs helt olika och har helt olika förutsättningar. Landstingets regler styr mycket av det som sker i Tiohundra AB, t ex upphandling. Dessutom ansvarar Tiohundra AB för en akutmottagning, vilket inget av de privata hemtjänst eller primärvårdsföretagen gör.

I Vänsterpartiet kan vi bara beklaga att projektet fortfarande är ett projekt, och dessutom ett projekt som under de senaste åren vanskötts så en kan undra vad i själva projektet består. Verksamheterna struktureras nu på samma vis som alla verksamheter under Stockholms läns landsting och vårdval efter vårdval splittrar den modell som skulle bygga på samarbete - ej konkurrens. Som tur är existerar de positiva sidor som flera partier benämner, så det finns en god grund att åter vända Tiohundraskutan och utveckla den som en tydlig, alternativ modell, något som också hade varit helt möjligt att göra inom projektet.

Flera partier, bl a Socialdemokraterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna säger att de vill permanenta projektet Tiohundra, men vad är det som de vill permanenta? Det räcker inte med att bara försöka göra presumtiva väljare nöjda och säga att vi vill permanenta projektet. Betyder det att bevara sjukhuset som akutsjukhus? Betyder det att behålla nämnden med representanter från kommun och landsting? Eller vad betyder det? Om du undrar över detta, fråga dina politiker vad de vill permanenta då du träffar dem.

I Vänsterpartiet vill vi permanenta tanken på samarbete i enlighet med ursprungsprojektet, tänka utanför stuprören, prova nytt och kanske kunna lösa de problem som alltfler kommuner i Sverige står inför med en allt större andel äldre invånare. Äldre, psykiskt funktionshindrade, barn och familjer är de som tjänar mest på ett mer ingående samarbete där vi inte ser till vem som har det ekonomiska ansvaret för våra gemensamma invånare. Visst kan det finnas flera olika utförare, men de ska finnas där med medborgaren i fokus, det får inte vara företagens förutsättningar som styr verksamheten och organisationen. Vi ska använda oss av medborgardialoger och av Tiohundrabarometern som har funnits med sedan projektets start 2006. Runt 2010 kunde vi i Tiohundrabarometern utläsa att väldigt många var nöjda med vården och med projektet. De siffrorna har nu rasat och i senaste barometern uppgav 64% av kommunens befolkning att de inte vill ha fler vårdföretag i kommunen.

Ska vi kunna utveckla vården och tiohundramodellen behöver vi ta till oss de tre (!) vetenskapliga utvärderingar som gjorts, men också det som framkommer i Tiohundrabarometern. Vi måste våga titta på det som fungerar sämre för att kunna göra  någonting åt det och utvecklas. Idag har t ex Tiohundra AB 1000 timvikarier. Enligt de fackliga representanterna anställer många av de privata vårdföretagen aldrig på heltid och praxis inom Tiohundra AB inom äldreomsorgen ligger på 75%. Det är inte rätt sätt att locka fler till vårdyrken. Enligt en nationell undersökning som Kommunal gjort vill 76% av alla unga ha en fast anställning (kommunalrådets uppfattning är en annan: unga idag är inte som när vi var unga, de vill inte ha ett jobb, de vill jobba lite, resa, jobba nånannanstans osv). De fackliga representanterna påpekar också att det i kommunen finns dåligt med utbildningsplatser för vuxna som vill utbilda sig inom vårdyrken. Ett lyft för detta hoppas vi i Vänsterpartiet att de fem akademiska vårdcentralerna inom Tiohundra AB kommer att utgöra.

Fråga nummer två som fanns på dagordningen denna morgon var situationen på kommunens skolor, fritids och förskolor. Nu fick Vänsterpartiet börja och Christina Hamnö berättade om hur vi behöver ge lärare och skolpersonal ett större förtroende. "De är kompetenta och behöver inte kontrolleras hela tiden", menade Kia. Hon ville också lyfta frågan om att vara två lärare i varje klass, att kunna dela gruppen och att kunna ge varandra feedback. Kia berättade också om sitt besök på fritids i Hallstavik och hur personalen upplevde arbetet enligt Lgr-11 som ett lyft samtidigt som de fortfarande tyckte att barngrupperna var för stora och vuxna för få. De saknade möjlighet att erbjuda en god verksamhet för barn mellan 10-12 år och det är något som vi i Vänsterpartiet vill möjliggöra. Vi har tidigare motionerat om detta i kommunfullmäktige. Vi har också motionerat om ett tak för barngrupperna i förskolan på 15 barn. Vi menar givetvis att det ska kunna finnas flexibilitet, men då ska pedagogerna kunna argumentera för varför de tycker att det är okej med en större barngrupp t ex 17 barn under en viss period. Många av de som kom in efter oss i presentationen tyckte att det var löjligt att sätta siffror för hur stora barngrupperna skulle vara och menade att det kan professionen avgöra, medan jag ville ge en bild av hur detta ser ut i verkligheten: färre barn i barngruppen innebär färre vuxentimmar och då 25% (åtminstone på min arbetsplats) inte har fasta tjänster, riskerar sådana val att människor blir arbetslösa. Vem vill göra sin kollega arbetslös? Trots att många på min arbetsplats vill se mindre barngrupper upplever jag att de i stället blir större, vilket inte är så konstigt då lokalkostnaderna ökat så att den ökade barnpengen reellt blir mindre innan den kommer ut i verksamheten. Resursfördelningen var också något som Socialdemokraterna tog upp.

Lite grand fastnade diskussionen i gruppstorlekar, men vi kom också in på lönerna, som i Norrtälje kommun ligger några tusenlappar under övriga Stockholms län. Inom tio år kommer 1/3 av alla lärare i kommunen att gå i pension och vi kommer att stå inför ett stort rekryteringsproblem, menade Anett Hallsten från Lärarförbundet. Nu satsas det en del på att höja lönen för vissa grupper, men i övriga länet satsas det ännu mer så vi kommer ändå efter.

Centerpartiets Berit Jansson, vice kommunalråd och ansvarig för de mjuka frågorna i kommunen, är känd för att tidigare stolt ha hävdat att hon trots fem egna barn aldrig varit på ett "dagis" samt uppfattningen att förskola med eget kök innebär att det går att göra trolldeg med barnen, stampade återigen in  på ett område som hon inte alls behärskar. Fritids för 10-12-åringar jämförde hon med att vårda ihjäl barnen, som hon ser som institutionerade sedan ett års ålder. "De behöver få bli vuxna och en tioåring kan mycket väl gå hem och vika strumpor", hävdade vice kommunalrådet med ansvar för mjuka frågor. Hon visste hon för hon har som sagt fem egna barn och sen ett antal barnbarn på det. Även kommunalrådet med ansvar för hårda frågor, Kjell Jansson (M), vittnade om att han curlat sin son och att det kanske inte var nyttigt för barnet, men nu bygger han ju ett nytt badhus där barnen kan hänga på fritiden.

Folkpartiet och Socialdemokraterna var rörande överens om att det krävs en bred samsyn kring skolfrågan i kommunen och båda gav sken av att förstå att det krävs resurser för att göra de förbättringar som behövs. Moderaten Langby ville dock klargöra att för att kunna rekrytera personal till kommunen krävs att kommunen går från en högskattekommun till en normalskattekommun. Men det är ju ett problem mellan de borgerliga partierna. Andersson (Fp) imponerade också genom att verka ha tagit till sig någorlunda modern forskning om hur viktig leken är för barns utveckling och lärande. alltid imponerande då politiker ibland har ögon och öron och inte bara en bred käft. Kan inte någon nu bara bjuda ut vice kommunalrådet, med ansvar för kommunens mjuka frågor, till en förskola och visa vad som sker där? Min uppmaning är dock till alla kompetenta anställda som arbetar med barn och ungdomar i vår kommun, om ni inte känner er bekväma med att betraktas som nannys, rösta inte fram ett ansvarigt kommunalråd som aldrig varit på en förskola!

Kommunfullmäktige Norrtälje 24e februari 2014

Igår var det fullmäktige. Inte trodde jag att det skulle gå så snabbt, men vi var hemma före nio. Utanför möteslokalen möttes vi av demonstranter. Först var det medborgare från Edsbro som var upprörda över att deras vårdcentral troligtvis kommer att upphöra 31/3 2014. En hade ett plakat som deklarerade att 47% av befolkningen i Edsbro tillhör kategorin äldre. De lämnade också ut ett informationsblad där de krävde att kommunen skulle redovisa en konsekvensanalys med avseende på ekonomi och vårdkvalitet om vårdcentralen skulle läggas ned. De ville också att detta beslut ska skjutas till efter valet samt att kommunen redovisar hur de 60 mkr som betalas ut i glesbygdsbidrag kommer invånarna i norra kommunen till del. Det är befogade krav. Vad de också borde kräva är en redovisning av hur vårdvalscirkusen påverkar sjukvårdens resurser och valfriheten för de som inte bor på Östermalm. Det är hög tid nu att vi får veta hur mycket detta experiment kostar och hur våra invånares valmöjligheter/tillgänglighet till vården har förändrats under vårdvalets tid.

Andra som demonstrerade utanför kommunfullmäktige var fackförbundet Kommunal som krävde kollektivavtal, justa arbetsvillkor och mindre barngrupper i förskolan. Demonstrationen var väl främst orsakad av de förändringar som skett av nattarbetstidsmåttet för de anställda inom omsorgen i Tiohundra AB. Personalen tvingas arbeta 16 timmar mer per månad utan höjd lön. Då kan en också föreställa sig att de fått stå tillbaka i löneutvecklingen i många år eftersom de haft ett fördelaktigt avtal om nattarbetstidsmått sedan Tiohundraprojektet startade 2006. Att kräva kollektivavtal är också en väldigt aktuell och angelägen fråga eftersom det nu dyker upp fler och fler privata entreprenörer inom välfärdssektorn och de som pressar priserna mest är också de som tjänar mest och att ta sig an den ganska tunga verksamheten.

Det var ju en lyckträff att Sjukvård och omsorgsnämndens ordförande Erik Langby (M) besökte just detta fullmäktigemöte för att besvara ett par interpellationer, så han fick ta del av norrtäljebornas oro kring sjukvården och omsorgen i kommunen. Den första interpellationen han besvarade var skriven av undertecknad och jag frågade honom hur många personer över åttio år som nekades plats i Särskilt boende och om han var nöjd med detta. Det var han. Han var nöjd med att 10%, eller 20 st, personer över åttio år under 2013 nekades en plats som de ansökt om. Många var uppe i debatten och det framgick mer och mer tydligt att den borgerliga majoriteten var av den uppfattningen att det här var personer som inte visste vad som var bäst för dem själva, att det var en slags gnällspikar som om de fick rätt, skulle få det bara för att de skrek högst och inte för att de hade behov. Trygghetsaspekten väger tungt, sa Andersson (Fp), men den vanligaste orsaken att människor vill flytta från sitt hem är inte att de är otrygga utan att de är ensamma och isolerade. Skillnaden måste vara hårfin där....

Saken är den att flera av dessa 80plusare t o m är över 90. Många av dem bor på landsbygden och är ensamma och otrygga. De har levt så länge att de själva borde veta om de har det bäst i sitt eget hem eller på ett särskilt boende.

Det var fler frågor som handlade om tilltro till människors egen förmåga; Miljöpartiets motioner om självstyrande kommunala skolor och om en utvidgad dialog med kommunens intressegrupper. Men som vice kommunalrådet (C) svarade: Inga intressegrupper har visat något intresse...." Det är alltså upp till var och en som vill något i denna kommun att ta sig till kommunhuset och avtala tid med kommunalrådet. De som inte gör det uppfattas som att de inte har någon åsikt. Och kommunalrådet bjuder ju bara in företagare till sina träffar. Kommunledningen fick här ett ypperligt tillfälle att skapa en dialog med medborgarna och slippa bli beskyllda för demokratiunderskott osv.

En annan fråga som beslutades under kvällen och där det varit mycket tal om demokratiunderskott är finansieringen av omvandlingen av Norrtälje hamn. Här hade jag räknat med en yvig debatt om allt som hörde dit och allt som inte hörde dit, men det blev ett snabbt beslut där alla partier utom Mp och V stödde den stora investeringen som kommer att ske i flera etapper och bygger på den s k skelettplanen som inte kommer att beslutas om förrän i april. Av den anledningen hade Mp ett eget yrkande att enbart ta beslut om att finansiera den nödvändiga upprustningen av kajen och sedan fatta beslut om resten av finansieringen då skelettplanen är tagen. Det ställde vi i V oss bakom. Det handlar om stora investeringar och det är mycket som är osäkert i det jättelika projektet, men det som gjorde oss mest skeptiska var nog att vi inte ville vara med på något som automatiskt gjorde att vi sedan sagt ja till omvandling i den formen det moderata kommunalrådet önskar; 1800 nya, sjönära borätter för välbeställda. Det är inte den utveckling vi vill se och vi vill inte heller binda oss vid utgifter som gör att vi är tvungna att acceptera byggherrarnas önskemål för att inte göra kommunen bankrutt.

Vi tog också beslut om ett avtal med ett företag som vill bygga 300 hyresrätter i centrala Norrtälje. Det är något som vi alla ser mycket positivt på. V, S och Mp ville dock ställa krav på företaget att redovisa sin finansiering senast i augusti, men det tyckte majoriteten var onödigt, snudd på ett sätt att skrämma iväg företaget. Vi får väl hoppas nu att det här verkligen är så tillförlitliga och justa personer som kommunalrådet beskriver dem som så att människor som vill bo i Norrtälje ska slippa vänta 12 år i kö för en hyresrätt i framtiden. Oppositionen gav också förslag på att passa på och uppföra en förskola i området och fasa ut de dyra paviljongerna nedanför Lommarskolan, men detta ogillades också av majoriteten.

En omfördelning från fattiga till rika

Jag fortsätter väl tjata om RUT. För även om Norrtelje tidning anser att det är en succé som främst kommer fattiga pensionärer och barnfamiljer till godo och att RUTanvändarna under 2011 ökat med 27% så finns det de som ser annorlunda på siffror och verklighet. Martin Klepke skriver på ledarsidan i fredagens LO-tidning att användningen av RUT för schemalagd veckostädning är någonting som bara görs av en liten klick med relativt höga inkomster. Låg- och mellaninkomsttagarna använder främst RUTavdraget vid enstaka tillfällen för t ex flyttstädning eller fönsterputs. Och den relativt lilla summa som gemene man då kan dra av vid ett enstaka tillfälle äts med råge upp av de avgifter hen får betala för att skattesubventionera den lilla gruppen högavlönades stora RUTavdrag.

Klepke slår hål på argumenten för RUT, t ex att det skulle skapa jobb. Arbetstillfällen trängs undan från andra sektorer där skattepengar för att bekosta RUTtjänster tas. T ex har stora neddragningar och försämringar gjorts inom äldreomsorgen och hemtjänsten. Hemtjänsten är dessutom på många orter konkurrensutsatt och utförarna ska även få den lilla ersättningen att räcka till vinst. Norrtälje kommun är inte undantaget från detta då vi t ex har Attendo Care som ägs av ett riskkapitalbolag som nyligen blivit varnade och knappast bedriver äldreomsorg som välgörenhet.

Vidare pekar Klepke på en ny utredning från Institutet för framtidsstudier som visar att efterfrågan eller utbud av svarta tjänster inom RUTsektorn inte försvunnit, så att svarta jobb blir vita är alltså ingen sanning. Klepke tar död på flera RUTargument, men det allra viktigaste tycker jag är att "en förutsättning vid skattefinansierade välfärdssystem brukar vara att behovet ska styra användningen". Det är ju också fallet med äldreomsorgen/hemtjänsten, den är behovsprövad, och kommunerna har blivit allt stramare i sina behovsbedömningar p g a sämre ekonomi. Ett exempel är ju bara att människor över 90 år fyllda som önskar plats i särskilt boende nekas p g a för god hälsa. Det är skit i ett välfärdssamhälle tycker jag.

När det gäller RUT så är det inte behoven som styr användningen utan ekonomin. Låg- och mellaninkomsttagare luras med att detta är någonting som kommer alla till del och som "alla andra" använder sig av, som man kan drömma om och, kanske någon gång, utnyttja för "det är man värd". Sliter som ett djur och dåligt betalt, klart jag är värd att det är städat när jag kommer hem... men nog har det litet klangen av ett SMS-lån? Vi vaggas in i en dröm som vi egentligen inte har råd med. Medan sanningen är att vi just nu, medan vi oroar oss för gamla mamma på det privata (eller kommunala) hemmet med för lite pengar i verksamheten, betalar för de rika Danderydarnas veckostädning av megavillan. Rut och Rot kostar, enligt en annan artikel i LO-tidningen, lika mycket som hela polisväsendet (ja, jag vet, det blir mycket poliser på den här bloggen just nu) per år. Det gäller att visa alternativen tydligt tycker jag. Vad kan vi drömma om, eller vad skulle vi kunna göra i stället.

Allt nytt är inte guld som glimmar

Samtidigt med skolavslutningen duggar artiklarna om den "nya barnfattigdomen" tätt. Det verkar som om Den nya barnfattigdomen har ett samband med De nya Moderaterna. Åtminstone hänger den tätt samman med Den nya familjepolitiken. Själv besökte jag inte skolavslutningen i år och lika väl var väl det. Jag tillhör den gruppen som nästan mår illa av rektorstal om det efterlängtade sommarlovet och alla spännande aktiviteter som det ska medbringa. Jag tänker på barn som kanske inte får någon ledighet. Jag tänker på barn där ledigheten innebär ångest och vånda. Jag tänker på barn som inte ska nås av de spännande aktiviteterna. Jag tänker på barn som ska delas på och tvistas om av oense föräldrar under sin ledighet.Jag tänker på ungdomar som går utan sommarjobb och således utan pengar.

Idag finns 220 000 barn i Sverige som räknas som fattiga. Ännu fler lever med knappa marginaler. Idrottsläger, simskolor, semesterresor och utflykter är för många inte att tänka på. För många i den kommun jag bor är sommaren den enda tid på året det finns arbete och föräldrarna kanske måste jobba hela sommaren. Jag är glad att Kristian Krassman motionerat om en avgiftsfri skola. Lika ledsen är jag att den moderatledda majoriteten aldrig kommer att ens undersöka vad den innebär. Förhoppningsvis kan den leda till en seriösare och bredare debatt på andra arenor än "goddag yxskaft-debatt" på fullmäktigesammanträdet. I Vänsterpartiet vill vi också att det ska finnas avgiftsfria simskolor för kommunens barn vid våra utomhusbad på somrarna. Vi vill att muséer åter ska bli avgiftsfria och att teatergrupper ska besöka skolor och förskolor regelbundet. Och...

Nej, det går förstås inte om man vill sänka skatten med ytterligare 20 öre. Jag är inte principiellt för skyhöga skatter, skattemedel måste också användas förnuftigt för att utjämna skillnader mellan fattig och rik, mellan svag och stark. Idag används skattemedel bl a för att subventionera rikas städhjälp medan skolan har stora kvalitetsbrister och den gemensamma omsorgen om våra äldre falnar till ett minne blott. Moderaterna med bihang i Norrtälje menar att kvalitet på skola, förskola, äldreomsorg mm år 2013 ska vara så god att den medger en skattesänkning. Tillåt mig bita mig själv i köttet för att inte skrika/skratta/gråta/få ett vansinnesutbrott eller helt enkelt föraktfullt säga: Lycka till grabbar! (och ta med tanten som "aldrig varit på ett dagis" också)