tisdag 31 juli 2007

Ingen sömn, ond rygg, vattkoppor och bad

Ojojoj, vilken eländig natt. Hade så ont i ryggen igår att jag smetade på Voltaren gel och stoppade i mig Ipren och ändå var det en plåga att lägga sig och försöka sova. Och inte tog det många minuter förrän Liten började pipa från sovrummet bredvid. Eftersom även storasyster rullade oroligt omkring lade jag mig bredvid Liten i hennes hårda säng för att hon skulle somna om. Hade haft ett samtal med Storasyster om att jag helst inte ville ha dem i min säng under natten och hon lovade med tårar i ögonen att försöka (puh, men jag vill så gärna ligga ensam när jag har så ont).

Liten somnade inte ordentligt utan låg och nöp och sparkade mig och for runt runt och vaknade om vartannat, så mycket sömn blev det inte. Efter ett par timmar smög jag dock tillbaka till min säng och fick väl ligga ostört en liten stund innan det var dags igen. Sex på morgonen ville hon upp och jag lyckades bara hålla kvar henne i sängen i en knapp timma, sen var båda vakna.

Ville grina eller kräkas, det tryckte i ryggen och någon ledning upp i huvudet gjorde kortslutning. Försökte sätta mig med barnen framför TVn men förutom att jag var jättehungrig så trycktes någon nerv i ryggen ihop när jag satt så det blev outhärdligt. Ringde sjukgymnasten och talade in ett meddelande på hennes svarare.

Vi gick ner på stan idag igen (!!!). Det var bara tretton grader på förmiddagen så jag tyckte det kunde funka. Tog en fika, trängde oss genom centrum med gnällig, trött Liten i vagnen. Skönt att komma hem i trädgården. Fick med mig väninna och hennes barn. De stora lekte och vi sövde småttingarna. Konstaterade att Liten nog har vattkoppor. Hon har fem-sex röda prickar, varav några blivit som sår, har haft dem ett par dagar, jag trodde det var myggbett, men men... Storasyster har redan haft vattkoppor, hon fick inte mer än fem-sex stycken så har jag tur är det genetiskt.

Vi bjöd väninnan med barn på valfria uppvärmda rester och sen gick de (alltså, kanske inte p g a maten) och vi tog bilen till stranden. Det är ganska intressant att det i en tätort med över 15000 invånare finns två stränder och vid de tillfällen vi besökt dem så har de övervägande del varit ganska folktomma. Så även denna gång. Och är det någon där är det ofta tyskar, fransmän eller amerikaner att döma av språken de talar. Eller möjligtvis några av de inhemska chilenarna.

Idag var det en av traktens sverigedemokrater med dotter och gravid flickvän som lade sig bredvid oss. Kände mig lite olustig av sällskapet men lät barnen bada färdigt (Liten fastnade med foten i bryggan och ramlade så klart) innan vi klädde på oss, åkte hem, diskade efter middagen och sedan rush i säng.
- Det är inte kväll än, hävdade äldsta tjejen.
- Jo då, sa mamman som var orolig att missa Morden i Midsomer.

21.01 sov båda barnen och mamman vaknade med ett ryck. Nu är morden slut, ryggen något bättre, men jag har fått en tid hos sjukgymnasten imorgon klockan tio och jag måste betala för frikortet gick ut förra veckan. Drömmer idag om stuga, javisst, men även lite om semesterresa till Turkiet som faktiskt bara ligger någon månad fram i tiden.

Ingemar Bergman är död, jag vet, och han ska begravas här i kommunen. Kan ju bli lite uppståndelse. Någonting för traktens näringsidkare att sikta in sig på.

måndag 30 juli 2007

ormar, fästingar och drömmar om stuga


Slutkörd idag efter att ha sovit som en potta med två oroliga småtjejer i sängen nästan hela natten. Hade tänkte gå ner på stan, men solen spydde ner och jag funderade på stranden istället. Hm. Barnen tittade på morgonTV. Jag gick ut och plockade in tvätt som hängt sedan regnrusket igåreftermiddag och kände att det blåste kallt. Satte på en kopp kaffe. Äldsta tjejen orolig, ville hitta på något och jag insåg att om jag tog en kopp kaffe nu skulle det bli svårt att komma iväg någonstans så vi gick ner på stan.

Gick in i sybehörsaffären och kom på att jag inte visste vad jag skulle ha. Ut igen. In till mäklaren och ställde lite frågor kring den nya sommarstugedrömmen. Allt verkade bara positivt, låga driftskostnader, okej att åka förbi och glo utanför innan visningen etc. Köpte varsin sån där tjejglass som ser ut som en rosa stjärna och har glitter i pinnen till döttrarna, gick hem, kastade ut filten på gräsmattan och hällde upp kaffe. Det blåste kallt och lilltjejen slog ut mitt kaffe.

Åkte till en väninna och drack kaffe där medan Storasyster lekte på gångvägarna utanför. Hon vågade sig inte iväg någonstans nu efter mammans uppläxningar. Efter kaffe tog vi en skogspromenad med vagnar och cyklar och hela faderullan. Lagom svettiga och med två små i vagnarna som omöjligt ville sova packade jag och döttrarna in oss i bilen och åkte från stan för stuggluttning och bad.

Liten somnade. Stugan var underbar i verkligt skick också. Underbar. Lite mindre tomt, men lummig och mysig på alla sätt och vis och solen värmde gott. Det verkade inte vara någon där, men vi nöjde oss med att titta från bilen eftersom liten sov och storasyster ville bada.

Vid badet upptäckte jag att jag tagit med mjukost, men inga mackor så det blev tunt med mellanmål och inte hade vi ätit lunch. Magarna började kurra. Liten sov. Storasyster plaskade. Hade fått mina tider för hösten från jobbet, två extra dagar hade jag fått och det var lördag söndag före jul. Tack och godnatt. Nu måste jag ha nytt jobb. Har sökt två idag. Börjar bli lite djärvare nu känner jag, söker lite utöver min formella kompetens som det så vackert heter. Alltså, jag har inte sökt som hjärnkirurg direkt, utan som fritidspedagog...

En snok simmade över badvattnet med huvudet på skaft. Hittade ännu en fästing på halsen på äldsta tjejen, de verkar gilla henne. Till nästa sommar ska vi klara av TBE-vaccinationen, borrelia har hon ju redan haft en gång.


Det blev korv och pommes till middag. Det gick fort och jag hade pommes kvar från igår. Vi var vrålhungriga och sånär klara med maten till Bolibompa och idag drabbades jag av en klassisk Bolibompakoma. Jag hade ju sovit så dåligt natten innan och nu börjar jag känna av mitt bäcken ordentligt igen så då blir jag inte bara orörlig utan lättretlig också. Liten klättrade och klättrade och föll. Måste man spänna fast den där? Det var en fröjd att äntligen få lägga dem även om jag fick hålla fast den minsta för att hon skulle somna, men jag blev inte arg och jag skällde inte (puh). Duschade medan barnen låg kvar i våra sängar och ansträngde sedan min ömma rygg för att få in dem i sina sängar (där jag hoppas att de stannar i natt). Och nu har jag som sagt sökt jobb och gjort lite lånekalkyler på sommarstugedrömmen. Positiva tankar. Sambon har jobbat sedan tidig morgon i Huddinge och avslutar ikväll någon gång i Hallstavik, beräknade inte vara hemma förrän strax före midnatt.

söndag 29 juli 2007

Lova, tvestjärtar och cup cakes


Det var likadant väder idag som igår, hit och dit. Och äldsta dottern tjatade om vad vi skulle göra. Jag föreslog följande arbetsordning; Promenad med mormor och mormorsmor, grillning med hela familjen och om det var soligt efter maten, utflykt till stranden.
- Men mamma, varför kan du inte lova? undrade dottern.
- Jo, svarade jag, tänk om jag lovar och sen ringer din kusin och undrar om du vill komma och leka och då måste jag svara att du inte kan det för jag har lovat dig någonting annat.
- Jaha, sa hon.

Sen, tro det eller ej, hör kusinen av sig och undrar om äldsta dottern vill komma och leka. Otroligt. Och det ville hon såklart, så hon for iväg och Liten och jag gick på promenad med mormor och mormorsmor och såg en galen häst med bindel för ögonen och plockade hallon bland brännässlorna och luktade på skog.

När vi kom tillbaka åkte vi för att hämta Storasyster och stannade på namnsdagsfika för systern och barnen hade bakat efter Leylas recept (precis som förra veckan). Gott med päronpaj och något som jag kallar muffins, men som tydligen heter cup cakes nu för tiden.(Annars har ju muffins även under sitt vanliga namn varit väldigt populärt under en tid) Storasystern och kusinen badade i kusinernas stora pool där man kan springa runt och där vattnet är tempererat och renat från såväl bakterier som tvestjärtar.

Apropå tvestjärtar så erbjöd jag min äldsta dotter att lägga en tvestjärt i hennes säng i natt. Lite taskigt kanske, men jag kom inte på något annat när hon envisades med att hon inte kunde sova om hon inte fick ha någonting levande i sängen och klockan var halv tre på natten. Jag sprang som en drogad hit och dit och fram och tillbaka och försökte lösa problemet och till sist somnade både hon och jag (men jag sov ju från början så det var fusk).

På eftermiddagen hällregnade det en stund och sedan var det kallt och blåsigt så vi stekte maten i stekpannan inne istället, biff, sallad med turkisk getost och solroskärnor, pommes frittes, kantarellstuvning på riktig grädde (men gamla kantareller från frysen. det är bara grannen som hittar säckvis av färska). Och läsk. Vilken helgfest.

Liten somnade redan kvart över fem eftersom hon inte hunnit sova middag. Jag tittade på UR som handlade om att man inte skulle skälla på sina barn (eller andras barn). Att skälla är att ge någon stryk med rösten, sa en norsk forskare. Och så sa han att det inte fanns några studier som visade att barn blev lyckligare eller mådde bättre i livet av att få skäll, snarare tvärtom, så vi ska inte skylla på att vi tror att det är bra för barnen att vi skäller på dem. Han sa också att vi skulle få en bättre värld om ingen skällde på sina barn (skäll definieras som det som barnet upplever som skäll). Jag beslutade mig genast att aldrig mer skälla på mina barn, vilket jag inte ens kunde hålla till läggdags...........buhuhuhu........

Storasyster tittade på Bolibompa och sedan trädde vi pärlhalsband tillsammans eftersom jag visste att hon helst ville åka och bada, men lillasyster sov ju. Liten vaknade precis när vi var på väg i säng så då fick de varsin vällingflaska och jag läste ut boken om sommarlammet som vi läst ett par dagar i streck nu. Äldsta tjejen var studsig och busig och till sist blev jag tvungen att ryta till åt henne och hon blev jätteledsen och jag fick ångest och tänkte på URprogrammet. Sen somnade båda tjejerna och jag drack te och åt hård smörgås eftersom vi åt middag så tidigt. Imorgon har jag planer på att gå ner i centrum, vi får se hur det går med det.

lördag 28 juli 2007

Stuga, Zoegas (och Arvid Nordqvist) och Loppis











Igår var jag superimpulsiv och gjorde något som jag aldrig annars gör. När dottern vaknade (eller jag väckte henne) så åkte vi iväg till bekanta och stannade där och lekte till klockan åtta på kvällen. Vi behövde inte svälta heller för vi fick både glass, pannkakor och korv. Storasyster var mycket nöjd (man märkte knappt av henne på hela tiden) medan Lillasyster hade lite mer otur och for in i en väggkant och slog upp en rejäl blåbula i pannan. Faktiskt t o m så att mamman mådde lite illa. Annars är man ju rätt van med att hon ramlar och slår i skallen hela tiden.

Efter att sedan ha lämnat en dammsugare till en av sambons döttrar (som ville ha den innan hon skulle ha barn och det var väl precis på håret för hon åkte in samma kväll) stekte jag på pannbiffarna som jag förberett tidigare under dagen och vi provsmakade lite på macka innan barnen dunkade i säng. Själv satte jag mig och surfade lite på Hemnet och hittade; hör och häpna!, ett nytt intressant sommarstugeobjekt. Det ligger i samma område, men närmare stranden och är lite dyrare. Det har braskamin också. Jadå, huset är helt okej och läget också, men det är svårt att avgöra tomten av bilderna på nätet. Visning elfte augusti. Som sagt lite dyrare, men det beror på driftskostnaderna, det skulle kunna hamna på ungefär samma månadskostnad ändå. Så, nu är man lite drömmande och spänd igen...

Idag åkte vi ut till en väninna på landet redan vid tiotiden i morse. En annan väninna kom också dit med sina barn så det var full fart. Vi fikade (jag hade ju bakat veganbullar och värdinnan hade gjort veganpaj med glass) och rättvisemärkt kaffe och jag fick veta att mitt favvokaffe (zoegas) är Nestlé så nu kan jag inte köpa det mer utan får väl leta efter Arvid Nordqvists rekokaffe istället. Det var ju gott i alla fall.

Efter fikat åkte vi till en jättestor loppis där de sålde en plastbåt för fem kronor. Oj vad jag hade köpt den om jag haft stugan, men nu har jag ju ingenstans att göra av en båt. Tittade lite på skidor åt äldsta tjejen, men var inte riktigt inspirerad. Köpte ett litet bord att ställa tvn i sovrummet på, har inte plats för så mycket mer så jag höll på mig. Äldsta dottern köpte ett par små mjukisdjur och lotter. Jag plockade på mig två par nya hemstickade sockor till lilltjejen och ett tiotal byxor och tröjor åt båda tjejerna för sammanlagt sjuttio kronor. Pengarna gick till bandyföreningen.

Liten somnade i bilen hem och vi tänkte fika igen hemma i trädgården. Ena väninnan med barn skulle komma förbi, men de stannade och tog en korv på vägen och fick inte igång bilen igen. Barnen passade på att bada i bassängen medan solen tittade fram och pappan kom hem. Väninnan fick skjuts hem så hon och barnen är inte kvar på salsafest i bushen. jag värmde pannbiffar med broccoli och morötter och kokte färskpotatis. Och när barnen sen tittade på Bolibompa i vardagsrummet och sambon trodde att han skulle vinna på V75 i sovrummet så passade jag på att göra en blåbärspaj som vi sedan moffade i oss. Efter det fick barnen bada inne och tvätta sig ordentligt.

Nu sover barnen i sina sängar och sambon på soffan och nyss försvann allt jag skrivit så jag hoppas att det stannar kvar den här gången för jag tänkte ta det lite lugnt en stund innan sängen. Drömma om stuga. Njuta av att vara ledig lite lite till.

fredag 27 juli 2007

Att växa och bli stor

Verkar som vi gör ingenting idag. Och det gillar inte mina barn. Äldsta dottern tjatar på om hur kul det var att komma bort igår och att hon har sett glassbilen och att hon fick ett reklamblad från glassbilen. Hon förstår inte alls att hon inte överhuvudtaget får gå ut ensam igen om detta händer en gång till.
- vi hörde glassbilen och då bara sprang vi ditåt, skrattar hon.
Skitkul, hur långt hade de sprungit om vi inte hittat dem? Och sen berättar hon med fröjd att de andra barnen cyklade ifrån henne och hon började gråta, men då hittade de henne igen.
- Där ser du, säger jag, men hon ser lika oförstående ut.
- Men de letade efter mig. T tar hand om mig.
- Nästa gång får du vara inomhus.
- Då kommer jag att svettas ihjäl.
- Annars blir du påkörd eller går vilse så det spelar ingen roll.
- Men jag visste inte... och T sa... och...
- Du har fått en hjärna att tänka med och en mun att prata med. Kan du inte tänka själv och säga ifrån, så får du absolut inte vara ute själv.
Nu tittar hon på film och Liten sover. Mycket gnäll och gnabb idag, men så har vi inte kommit längre än tomten och en liten sväng till affären för att köpa mjölk. Storasyster vill leka, men allt står liksom lite stilla, tar tid, när Liten vaknar är det dags för middag.

visa nu

grrrrr

torsdag 26 juli 2007

det har blivit knas

Man ser inte inläggen...

Hallå!

nu försvann inlägget igen.

Rättvist? Väder? Blåbär, bad och glassbil

En flitig debattör i lokalblaskan med två hemvister och dessutom styrelseledamot i skattebetalarnas förening fortsätter envist att förbanna rättvisan, men nu preciserar han det till den distributiva rättvisan, d v s fördelningspolitiken. Debattören tycker att det är fel att ta bort t ex förmögenhetsskatten, han anser att en strävan att utjämna skillnaderna i ekonomiska förutsättningar mellan människor förstör möjligheterna för ett samhälle att utvecklas. Och det är klart, han har ett hem i Danderyd och ett i Furusund. Han kanske har gnott ihop till dem båda två själv också och då tycker han förstås att han ska ha rätt att njuta av det han gnetat till. Och om jag istället väljer att vara deltidsarbetslös eller sjukpensionär så får jag väl bita i det sura äpplet och förstå att jag inte ens kan få låna till en "tomt med byggnad på" beläget i skogen åtskilliga mil från havet. Men om vi drar det ett snäpp längre, det är egentligen där jag vill börja tala om rättvisa, hur påverkar detta våra barn? På vilket sätt har våra barn förtjänat att få mer eller mindre av livets goda?


Igår skrev Helene Sigfridsson från Sveriges Makalösa Föräldrar att en ensamstående mamma tjänar i genomsnitt 54% av en gift pappas lön. Vad är det för rättvisa att hennes barn inte kan ha ett sommarställe i Furusund att koppla av på när de är lediga från skolan? Vad är de för rättvisa att hon aldrig kan stötta dem ekonomiskt så att de kan klara studier, få en bostad, resa och skaffa sig erfarenheter eller t ex ta körkort? Varför ska hennes barn få sämre förutsättningar än den gifta pappans barn? Jag anser nog att den s k förbannade rättvisan först och främst är nödvändig för att säkerställa alla barns lika värde och möjligheter.


Saknar fortfarande debattartikeln om hushållsnära tjänster som jag och politikerväninna plitade ihop redan i början av förra veckan. Annars var det ett intressant inlägg om privatiseringar inom vården. Skönt att det finns fler som inser att privata entreprenörer inte går in i vården för att bedriva välgörenhet utan för att tjäna pengar. Och att det är våra skattepengar som går till deras vinster. Det skulle väl vara lämpligare om skattebetalarnas förening ägnade lite mer energi åt detta svindleri än att oja sig över förmögenhetsskatten som endast ett par procent av befolkningen över huvud taget drabbades av.

Förutom debattsidan så bestod lokaltidningen idag av en massa sidor om hur dåligt vädret är i sommar. Fattar inte riktigt vad de tjatar om. Okej, i Småland och Skåne verkar de ha haft det lite halvjobbigt. Och i England, Bulgarien och Italien. Men här i kanten av Stockholms skärgård så tycker jag nog att vädret är ganska lagom och normalt, idag var det ju t o m utlandshetta...

Vi hade bestämt redan i förväg att vi skulle åka ut i skogen och plocka blåbär med min mamma och mormor så, efter att ha slängt ut mattorna i köket och hallen, moppat och våttorkat golv, blev det ett ganska svettigt race i skogen. Och även om blåbär är jättegott så var nog ändå det populäraste våfflor och kokta ägg som fanns i matsäcken. Min mormor som är 92 fick sitta på en fällstol (man får det om man är över 90 i vår släkt) medan vi fikade. Ungarna rullade runt på strandfilten och mosade ägg med rumporna och jag försökte få i mig kaffe och korvmacka.

Det blev mycket klimatpåverkan från oss idag för vi tog bilen till skogen och när vi lämnat av den äldre generationen (Liten passade på att sova middag i bilen) så fortsatte vi med bilen till havet på andra sidan centralorten och träffade där moster och kusiner vid långgrunda sandstranden. Och,,, för första gången den här sommaren,,, det var proppfullt med människor på stranden så man blev matt bara av att försöka hålla rätt på ungarna. Vi fikade igen och åt frukt. Havet var blått och varmt. Allt utom bensinen (och bilen förstås) var gratis. Som tur är finns det två badplatser i stan också för de som inte har bil.

Innan vi hann få på kläderna började äldsta tjejen tjata om vad vi skulle göra när vi kom hem. För att få tyst på henne försökte jag (äh, vi var skitsena också och jag var trött) muta henne med McDonalds, men med min vanliga tur. Lyssna om detta är otroligt. Jag försökte låta bli att beställa något som vi skulle få vänta på.

- Jag tar två Happy Meal, en liten Big Mac (vad i helsike är det? som en halv dubbel latte) och ett Fishmeal (glömde att man måste vänta på fisken, var glad att jag övertalat barnen att ta något annat).
- Hamburgarna tar lite tid...
- Finns det nåt annat färdigt?
- Inte cheeseburgare, inte chickenburgare, kan ni ta chicken nuggets?
- visst, visst...

Åker till nästa lucka.
- Det finns hamburgare, vill ni ha nuggets ändå?
- Nej tack, ta hamburgare.
- Men liten Big Mac är inte klar, vill ni ta en chickenburgare istället?
- Nej tack (eftersom detta var en specialbeställning från äldsta tjejen som helst ville ha en liten Mc Feast men de hade de inte längre)
- Då får ni åka bort till parkeringen och vänta. Det tar fyra minuter.

Tror jag skulle slita håret av mig. Och fiskburgaren, varför tog inte den extra tid idag då? Är det mig ni hatar eller???

Till Happy Meal tvingas man numer att välja mellan färdigskurna äppelbitar i påse och hala små morotsbitar i påse också. Allt för den hälsomedvetna imagen. Liten åt ingen mat, men tyckte det var jättekul att skrämma slag på mamma med en hal liten morot mellan läpparna som försvann in i munnen så fort mamma försökte få ut den. Den kunde ha halkat ner i halsen som på ett bananskal. Aldrig mer. De får ta hälsoköret och stoppa upp någonstans. jag åker till McD för att vara onyttig.

Konstigt nog orkade vi med en fika hos väninna på kvällen också. Och storasyster försvann. Vi skulle bara stanna en kortis, men det tog nästan 45 minuter att hitta henne då hon och kompisen jagade Glassbilen... Så trodde hon också på fullt allvar att jag skulle köpa glass till henne, men det blev bilen hem, tårar över att hon aldrig skulle få glass från Glassbilen, premiär för användande av "fästingpenna" då hon fått en fästing under hakan(nu kliar det överallt) och duns i säng. Liten somnade direkt, Storasyster vände och vred, vände och vred, men till sist så... Mamman plockade in mattorna, gick igenom badväskan (mest sand där) och ställde in blåbär (och en stolt fjällskivling) i kylskåpet.

onsdag 25 juli 2007

kultur hemma och ute på stan

Igår var vi hemma i stort sett hela dagen, sånär på en sväng till närmaste ICA för att köpa råsocker och solhavre (skulle baka veganbullar). Helt otroligt. Brukar aldrig funka med mina barn, men det gick bra. Kusinerna kom och efter bullbak som tog sin tid så blev det bad i bassängen i trädgården och sedan showuppvisning med dans till Tarkan. Vi hade lånat ut bilen till halvsystrarna som skulle till Uppsala och införskaffa en ny säng till systerdottern nu när hon ska blir storasyster vilken dag som helst, så vi skulle i alla fall inte ta oss någon längre stans. Efter att kusinerna åkt (vid fyra) blev det middag (pasta med bacon, svamp, ärtor och grädde) och väntan på kompis som inte dök upp. Liten hade inte sovit middag så hon dunkade in strax före sex och Storasyster var tvungen att gå i säng vid åtta eftersom mamman såg fram emot ett avsnitt av Morden i Midsomer i lugn och ro.

20.52. Båda barnen vakna. Panik. 21.03. Smyger upp och sätter på TVn. Liten sov oroligt hela kvällen, men Storasyster var däckad.


Idag ville vi komma iväg någonstans, men det gick trögt. Åt tidig lunch (rester från igår) och fick besöket som uteblev igår. Fikade och tog en promenad till Rusta. (Kommentar: Mamman är svettig och har ont i huvudet. Kom så stressar vi ner med en promenad längs övertrafikerad gata och trängsel i butik!) Men det gick bra och jag fick tag på två par sommarskor till storasyster (som bara har ärvda alldeles för stora skor), en hudlotion och en jättepack Head & Shoulders schampo för 150.50 kronor. Nöjd. Promenerade hem och sövde Liten med det ambitiösa löftet att Storasyster skulle få leka mer med kompis senare idag. Hängde tvätt och städade bilen. Storasyster ritade (present till sig själv när hon fyller år).


Till middag åt vi sejfilé med banan och curry, kokta morötter och nudlar. Smalande åtgång. Och eftersom det klarnade upp tog vi en tur till stranden och barnen badade förnöjt. Mormor såg oss från andra sidan sjön, eller rättare sagt; hon såg några ensamma idioter på stranden och förstod att det var vi, så hon kom förbi med en burk blåbär. Vi åkte förbi macken och köpte glass och sen hem och smaskade. Barnen tjafsade inte nådigt vid sängdags och några stjärnor delar jag inte ut ikväll. Det tog nästan två timmar att söva dem och jag som kände mig pigg och inspirerad att söka jobb och blogga var så trött att jag mådde illa när de väl sov. Och bara mörk choklad hade jag hemma för jag försöker ju sluta med socker... funkade inte alls...


Intressanta debattartiklar i dagens NT (var nu vår mammapolitikartikel tagit vägen...) var moderaten Mikael Eriksson som tycker att hela Kultur och Fritids budget kan tas och läggas på äldrevård eftersom kultur inte tillhör samhällets kärnverksamheter. I artikeln intill skriver Helene Sigfridsson från Sveriges Makalösa Föräldrar om hur barn till ensamstående har svårt att över huvud taget få något sommarlov och som exempel på sommaraktiviteter som även fattiga barn kan ta del av nämns bl a bibliotek, badhus och muséer med ingen eller låg avgift. Alltså just de verksamheter som Mikael Eriksson vill ta bort. Intressant.


Själv tycker jag det är underbart med satsningar som Konst i ån (som är en av de saker M. E angriper i sin artikel). Jag tycker det är underbart att allt i stan inte kostar pengar. Jag, som inte har någon sommarstuga, och är kvar i stan hela sommaren, vill ju också kunna göra något annat än att bada med barnen (även om de älskar det). De gamla (som M.E. värnar om) är också en grupp som ofta har dålig ekonomi och som kan njuta av gratisutbudet av konst och kultur. Det höjer livskvaliteten. Och helt krasst ekonomiskt, så höjer det kvaliteten på vår stad som köpstad, turiststad, besöksnöje eller vad man vill ha den till. Pengar som läggs på konst och kultur är knappast pengar som kastas i ån. (skojigt skojigt)

tisdag 24 juli 2007

Underlätta för barnfamiljer

Jo, det pratas ju om att underlätta för barnfamiljer. Tänkte bara lite snabbt reflektera över två saker som jag tänkt på senaste veckan. T ex förra veckan var väninnans lille bebis sjuk och hade feber. Vad ska man göra? Jo, man kan ringa sjukvårdsupplysningen 08-320 100. Men om man vill att någon ska ta en titt på sin lilla palt? Det naturligaste för oss som bor i bushen är ju att vi hittar sjukvård på lokalt håll. P g a långa resor har de som jobbar här ute lärt sig ta hand om det mesta. Och vi har ju en barnläkarmottagning. Som, hör och häpna, har semesterstängt!!! På en ort som tredubblar sin befolkning under sommaren. Finns ju inte en enda annan inrättning i den här kommunen som skulle våga ha semesterstängt under sommaren. Kom igen i höst...
En annan sak som jag idag blev tvungen att reflektera över. Man har ju hört att barnen har 15 timmar fri barnomsorg fr o m de är fyra år och min äldsta dotter blev ju fyra i september förra året, men, nu ska ni verkligen höra och häpna; de går efter skolåret och den som inte är fyra år första september får vänta till nästa år med sina fria timmar!!! Alltså, från första september i år får min äldsta dotter 15 fria timmar inom barnomsorgen, ett år tills hon börjar skolan. Hade hon varit född tre veckor tidigare hade hon haft två år med 15 fria timmar! Okej, ett omtvistat ord, men detta är orättvist.
Bloggar mer senare... nu pockar barn på min uppmärksamhet.

måndag 23 juli 2007

Bak, val i Turkiet och Mamma Mu

Nu har jag bakat en himla god kaka (hoppas jag) med hjälp av mina två små änglar (som nu sussar), sökt två jobb (alldeles själv) och känner mig rätt slut (som vanligt). På TV hade det flera gånger varnats för storm och regn, så jag tyckte att det verkade övermagat t o m av oss att leta upp någon strand i morse. I stället passade vi på att fika hos en väninna (så att äldsta tjejen fick utlopp för sitt outsinliga lekbehov) och åka och handla (blöjor, mjölk, bröd, frukt, kött och fisk). Nu är lagren påfyllda och vi klarar oss (nästan) ett tag till. Glömde köpa råsocker till morgondagens bullbak, så det blir en liten sväng imorgon bitti också.

Men idag gjorde vi en kaka med solrosfrön, ananas, choklad och allt möjligt gott i, till hälften påhittad av mamman eftersom inte alla ingredienser fanns att finna i skafferi och kylskåp. Den står och svalnar nu och kanske hinner jag smaka lite innan jag kryper till kojs.
På väg från väninnan flög en geting rakt in i ögat på mig och stack. Som tur är (?) är hon allergisk mot en massa grejor och hade cortison och antihistamin hemma som jag kastade i mig och peppar peppar, det har knappt blivit någon reaktion alls. Jag som gick över två veckor med klumpfot förra sommaren när jag trampat på en humla. Måste be "min" läkare om såna där också.


Igår var det val i Turkiet och det sittande AK-partiet vann, enligt media, en jordskredsseger. Sambon är lite tvehågsen, känner oro för islamisering av landet medan jag verkar ta det hela med ro, kanske t o m tycka att det verkar lite bra för landet. Sambon anhängare av militären som han anser upprätthåller en sekulariserad stat medan jag känner mer tvivel mot militärer. Ja ja, Turkiet har mycket att jobba med om de vill komma med i EU och när det gäller Turkiet verkar jag tycka att det är bra att de går med, medan jag är stark motståndare till att Sverige är med. Ibland förstår jag inte riktigt hur jag fungerar.


Sökt två jobb, ett som husmor och ett som ekonomibiträde. Vet inte. vet inte. Nu ska jag ta några citat som visar varför Mamma mu är en kvinna och Kråkan en man.


"- Hej Mamma Mu. Jaså du står här och skuggar dig under ett träd.
- Under ett träd står jag, men inte för att skugga mig. Jag tänkte klättra upp i det. Högt upp.
- Krax, kor ska inte klättra i träd, kor kan inte klättra i träd. Kor vill inte klättra i träd.
- Mu, högst upp vill jag klättra, dit bara fågrla och ekorrar och barn kan komma..."


" - Då vill inte jag vara här! Kråkan flaxade med vingarna. Jag ska hem! Jag har viktiga saker att göra. Hej då!"


senare på dagen efter att Mamma Mu klättrat upp (och ned) i trädet.


" - Ryck mig i fjädern, då kan du klättra i träd nu. Både upp och ned.
- Just det, sa Mamma Mu och sträckte på sig.
- En ko som klättrar upp och ner i träden. Då kan vad som helst hända. Jag har inte tid med sånt. Hej då, jag måste hem.
- Hej då Kråkan, sa Mamma Mu. Vi ses i trädtopparna.


Men det hörde han inte för han var redan långt in i Kråkskogen. Mamma Mu satte sig under trädet.
- Vad som helst kommer att hända! sa hon och tittade upp i trädkronan."

lördag 21 juli 2007

Stränder

Vi provar stränder. Andra svenskar verkar tro att det är vinter, men jag och mina döttrar härdar ut på strand efter strand. Igår provade vi havsbadet i tätorten med det amorösa namnet Kärleksudden. Vi kom dit vid halv tolv med pizzor, kaffe och kaka. Så värst amoröst var det inte. Visserligen var vi väldigt ostörda (ingen var där), men det var oklippt gräsmatta, fullt av fimpar (så nån måste ha varit där), Kanadagåsbajs och skräp. Mattan som ska ligga under sanden låg rätt mycket över sanden och flytbryggan var inte ens ilagd, där ute guppade bara en röd boj. Men vi var nöjda. Barnen åt pizza och badade och efter ett par timmar fick vi sällskap av en väninna och två barn. Liten till och med sov middag på stranden. Vi var inte hemma förrän strax före fem. Då blev det middag, bolibompa, nattning för barnen och även för trött mamma.


Sov nästan ostört i nästan 12 timmar, men var fortfarande trött i morse strax efter åtta när Liten ville att vi skulle gå upp. Fixade frukost, ingen DN i lådan (nu blir jag snart jättearg), satte på barnTV, plockade ihop badgrejor (solen sken), gick till närmaste ICA och köpte picknickäta och packade bilen med mat, badgrejor, leksaker, filtar och diverse annat. Vi åkte till badet vid kommunens stora hamn, Kapellskär, och där var det faktiskt lite folk. Vi fick med oss pappan också och barnen var jätteglada även om han mest sov på filten. Festligt värre med kyckling, potatissallad, baguette och juice. Storasyster badade flera gånger trots att det var kallt i vattnet (nästan ingen annan badade på hela dagen). Roligast blev det då de stora Finlandsbåtarna gick förbi och det blev höga vågor.


Idag sov Liten ingen middag alls, börjar visst avta mer och mer, men å andra sidan somnade hon till Bolibompa och det är ju också skönt. Nu ska jag ta det lugnt framför TVn ett tag. Är så otroligt trött. Imorgon ska det också bli soligt, men sen kommer storm och regn och då kanske inte ens jag och döttrarna kan trotsa klimatet längre. Då får vi väl baka. Gnatt så länge.

torsdag 19 juli 2007

nu har jag sökt......

Nu har jag varit duktig och lagt in mitt CV på offentliga jobb och sökt två...
Liten har vaknat och ligger nu i min säng och gnäller lite (fast hon sover igen). Nu gäller det att komma i säng innan båda vaknar igen. Igår natt fick jag sova typ mellan fyra och sex på morgonen, det vill jag ta igen nu.

söka jobb, vanskliga bussfärder och eu-fördraget

Tänkte försöka att inte bli så långrandig idag för jag ska nämligen söka jobb. Jojo, ni har hört det förr, men nu tänkte jag vara lite aktiv på riktigt. Har ju bara hunnit sökt ett jobb än så länge och det som lokalvårdare 50%. Det är lite lustigt det där med vad man söker. Har diskuterat det med en väninna bl a i veckan. En gång när jag var nyutexaminerad från min magisterutbildning så sökte jag ett jobb (jag sökte över 400) i min hemkommun. Det kändes ju lite pirrigt eftersom man som politiker känner en hel del av tjänstemännen och de som kan tänkas diskutera de sökande till tjänsten. Efteråt kändes det bara kymigt. Ingen av berörda tjänstemän nämnde ens att de sett min ansökan. Ingen sa; "jaså, du är ute efter jobb" eller "vi har en mycket kompetent sökande så tyvärr...". Bara vanligt opersonligt brev med Tjänsten är redan tillsatt av annan sökande som jag hade typ 399 andra av. Ingen har heller någonsin kommenterat det efteråt (det är kanske sex år sedan nu). Därför söker jag inte jobb i vår kommun, i alla fall inte som det jag är utbildad till.

Och därför har jag fått min väninna osäker på att söka jobb inom kommunen (eftersom hon också är kommunpolitiker). Är vi kvinnor så här mesiga? Manlig politikerkollega söker kommundirektörsjobb på Åland utan, vad jag vet, speciell erfarenhet eller utbildning för detta.

När jag skrivit min dagboksartikel från jobbet till Arbetaren, så kom ju en fotograf och tog ca 1200 bilder på mig när jag jobbade (blev himla bra också. jag ser både glad och smal ut). Den enda som blev upprörd över att han var där och fotograferade var en folkpartist som trodde att han försökte fotografera hennes kortkod... När hon fick veta vad det handlade om frågade hon:
- Så de är intresserade av just dig för att du håller på med en massa olika saker då? Och jag fick svara:
- Nej, de är intresserade av mig för att jag är kassörska, vilket kan ses som helt otroligt eftersom kassörska är rangordnat som nummer 94 av 100 på statustoppen (ni förstår att jag måste byta jobb).

Annars har jag idag varit ute på en mycket vansklig bussresa. Först skulle vi ta stadsbussen upp till min syrra eftersom hennes dotter har namnsdag och det vankades fika. Liten sov i vagnen, men tyvärr inte särskilt länge för bussen brummade och pyste och gnisslade. Hon vaknade och var jätterädd, skrek nästan hela tiden och mest när bussen stannade, så vi gick av en hållplats tidigare och promenerade sista biten. På vägen hem började hon darra med läppen så fort vi gick på bussen, men jag tog henne i knät och det gick ganska bra tills bussen tvärnitade vid rödljus och Storasyster ramlade framåt rakt på vagnen och slog i knät och bet sig i läppen så att bloden sprutade. Puh, jag fattar inte att jag alltid åkte buss förr... sist vi tog bussen var den en halvtimma försenad och jag höll på att gå upp i limningen... Fikat hos syrran var hur som helst jättegott och hembakt och ungarna (de stora) badade i deras stora pool så de var alldeles blå.

Värt att läsa idag i lokalblaskan var Jens Holms debattartikel om EU-fördraget. Han och moderaten Batra är överens om att det nya fördraget kommer att förändra mycket för människor. Detta borde ju betyda att svenska folket bör få folkomrösta om förslaget. Det är också bra att Jens tar upp att det nya fördraget säger att även familjepolitik ska skötas på EU-nivå. Jag tyckte jag hörde vissa makthavare (förnamn Filippa och Fredrik) som talade mycket om att föra tillbaka besluten till köksborden. Om man inte visste bättre skulle man kunna tro att deras köksbord låg i Bryssel. Läs gärna mer matnyttigt om EU på http://www.jensholm.se/.


Nu ska jag söka jobb.



onsdag 18 juli 2007

Familjemiddag




Igår var jag trött så jag bara dånade efter Morden i Midsomer. Klarade ännu en PMSdag ganska bra tack vare att jag var väl förberedd och verkligen inte ville återuppleva eftermiddagen innan. Men det tog på krafterna. Idag har jag mått betydligt bättre, men haft fullt upp.

Vi har haft sambons vuxna barn här på grillparty och det tar typ hela dagen i anspråk. Så först måste jag neka mina egna barn att åka till stranden i stormen för det skulle inte hinnas med (de fick sitta på gatan och skriva kärlek med kritorna istället), sen var jag tvungen att trängas på stormarknaden i en knapp timma (och glömde köplistan hemma, så det blev det ena och det andra och troligtvis måste jag handla snart igen nu). Hittade blodpudding i frysen och serverade barnen lunch. Vi vuxna drack gazpacho och till efterrätt glass. Sen lyckades jag tack och lov få liten att sova och ungefär samtidigt började regnet stå som spön i backen utanför så det passade bra att storasyster och jag slängde ihop en valnötskaka och sen började vi med middagen; potatis skulle sköljas, sallad med färska örter och lök från eget land skulle hackas, getost från Turkiet och svarta oliver, köttet skulle skivas och marineras, tzatziki röras ihop och tallrikar och glas till åtta personer ställdes på bordet eftersom vi inte visste om vi skulle kunna äta ute (sambons mellandotter befinner sig på Rhodos och skulle inte delta). Precis innan grillen skulle tändas (och idag fixade jag själv glöd på briketterna för att slippa väleldad mat) vaknade Liten.

Sen var det fullt ös med mat och fika (smakar fortfarande som en hel färsk vitlök i munnen) och barn som lekte och sprang och drog omkring grejor och slog ut två koppar kaffe i vardagsrummet (suck suck) i några timmar. Och sen lika många timmar diska (var är den där diskmaskinen jag hörde talas om för ett par veckor sen?), plocka undan, försöka få ner barnen på marken och kuddarna upp i soffan igen. Så det är vad som har upptagit min dag. Nu försökte jag betala det sista på resan till Turkiet i september, men det blev nåt knas med datorn så jag får försöka igen senare.

måndag 16 juli 2007

miljöpolitik är fördelningspolitik, PMS och annat


Igår hade jag sån huvudvärk att jag absolut inte kunde somna. Och det blåste ute. Efter ett tag gick jag upp och drog igen fönstret lite, vilket resulterade i att jag vaknade alldeles svettig imorse. Vi sov till halv nio och jag vaknade med ångest. Brukar få ångest av att sova länge, men halv nio??? Men jag får lite ångest av att inte veta vilken dag det är också och nu har jag varit ledig tre veckor så kollen börjar svikta...

Men lokaltidningen kommer bara på vardagar och där låg den i lådan med en dum ledare om miljöpolitik. Ledaren hävdar att det bara finns två partier i svensk politik som kan anses ha hållit miljöfanan högt och det skulle vara Miljöpartiet (så klart) och Centerpartiet (men har inte Centern sålt den här tidningen?). Ledaren anser att de båda partierna hållt fanan så högt att det gått ut över engagemanget i andra frågor, vilket kanske kan stämma på Miljöpartiet. De kan ju engagera sig så hårt i vissa specifika frågor att de glömmer vad som är grunden till miljöproblemen... nämligen kapitalismen och fördelningen av världens resurser. För att anses driva en seriös, långsiktig miljöpolitik måste man därför också driva en seriös, långsiktig fördelningspolitik. Det finns det bara ett parti som gör i svensk politik, nämligen Vänsterpartiet.

Ledaren i lokalblaskan fortsätter sitt resonemang åt ett helt annat håll och menar att Miljöpartiet inte inser att en politik som underlättar och stimulerar för företagen är det som krävs för en hållbar utveckling. "Det går tyvärr inte att odla pengar i växthus", vitsar han till det. Jag kan kontra med att det går inte att käka pengar, det går inte att dricka dem eller andas dem. Sug på den du.

Lokaltidningen skojar också till det med en lista på de fem bästa talen under Almedalsveckan (Alltså, kul att rangordna fem av sju). Stackars Göran Hägglund kommer femma med kommentarenn i brist på konkurrens. Och vilka de usla konkurrenterna som var så dåliga att de inte ens kom in på listan får man inte ens veta, men för en som har hängt med någorlunda går det snabbt att lista ut att det är Nyamko Sabuni och Lars Ohly. Visst man kan tiga ihjäl någon också, det är en klassisk härskarteknik som tidningen här använder mot Vänsterpartiet. Först i sin ledare, sen i sin skojiga lista.

En bra debattartikel om rättvisa har dock Gerhard Arfwedsson, fastboende i kommunen, skrivit som svar på den debattvilliga, men snåle och egoistiske Tommy Erikssons, bosatt på två dyra ställen, artikel om "den förbannade rättvisan" som kör Sverige i botten.

Marietta de Pourbaix-Lundin, m, skriver att arbetsmarknaden i Stockholm blomstrar och jag hoppas hon har rätt så att jag snart får ett fast jobb. I Anders Borgs Almedalstal (som kom på andra plats efter Andreas Carlgren i lokaltidningens lista) sas det att det största hindret för full sysselsättning var språket. Mer svenskundervisning skulle göra grejen. Så nu väntar jag bara på ett par extra svenskalektioner för att få fäste på arbetsmarknaden dryga 40 år gammal.

Jag är för snäll, jag vet. När jag tänker på det är det många som nämnt det för mig, fast på andra sätt då. Jag är en snäll människa och en gång sa jag till en studiekamrat på Komvux att jag skulle vilja vara Jesus. Då trodde hon jag var helt knäpp. Varför det? svarade hon med en mycket talande blick. Jo, så är det, jag skulle vilja kunna vända andra kinden till när någon är elak, jag skulle vilja kunna känna verklig glädje för andra istället för avundsjuka, jag skulle vilja vara stor och inte haka upp mig på världsliga saker. En sån person skulle jag vilja vara för det tycker jag är vackert. De flesta jag känner verkar tycka att min snällhet är min sämsta sida.

De kanske gillar mig bättre när jag har PMS (som jag fick en redig släng av på eftermiddagen idag). Då brakar jag för minsta lilla i-landsproblem. Tyvärr är det ju främst mina barn som får smaka på detta för hade jag haft möjlighet hade jag dragit mig undan, men dem blir jag ju liksom inte av med hur dåligt jag än mår.

Det var soligt och fint och vi packade matsäck och åkte till stranden i morse. Stranden är det optimala ställen att vistas med mina barn i alla väder. Där underhåller de sig själva i timmar, i vattnet, på stranden, i vattnet igen, i sanden etc. Så var det även denna dag och jag kunde sitta på filten och dricka kaffe och svara i telefonen när mäklaren ringde och talade om att den andra spekulanten höjt sitt bud till 420. Och nu var sagan slut. Egentligen tycker jag han borde ha blivit utesluten för sinkande av affär, men okej, han var tydligen beredd att gå hur långt som helst, så... Kände mig inte så deprimerad faktiskt, det var mer deprimerande förra veckan när jag inte ens fick vara med... Det här var ett riktigt drömställe och det kan ta ett tag innan ett sånt dyker upp igen, men jag ska vara beredd. Och nu har jag tid att få ihop mer pengar och nytt jobb. Till nästa sommar kan allt vara kanon.

Så skulle jag ta ett dopp innan vi åkte hem, men då hade lilltjejen tröttnat. Hon var så trött att hon bara tjöt, men eftersom jag gått i så att rumpan blivit blöt ville jag inte gå upp och byta om igen. Jag klädde istället på henne, tryckte ner henne i vagnen, spände fast ordentligt och drog ut vagnen på bryggan. Hoppade sen i och doppade mig upp och ner ett par gånger för att sedan häva mig upp och skjuta in vagnen igen. Det gick bra. Sen packade vi ihop och åkte och jag var säker på att hon skulle somna på vägen hem.

Hon somnade inte. Och hemma ville de bada i bassängen och nu försämrades min hälsa snabbt. Jag fick störtont i huvudet och tappade tålamodet totalt. Jag tyckte de gnällde och tjatade hela tiden (men någonstans var jag medveten om att de inte gjorde det). Försökte faktiskt komma på hur min ilska och irritation fungerade och detta är min analys. Det kändes som kalla nålar som stack i pannan mellan ögonen och när jag försökte tänka logiskt och klart så snurrade det bara. Jag kunde helt enkelt inte ens ta tag i ett problem som att hjälpa dottern få av sig blöjan utan att bli uppstressad. Och blev det två saker samtidigt så höll jag på att explodera. För barnen måste det te sig mycket märkligt när jag ömsom skällde ömsom bad om ursäkt hela tiden.

Trots detta (tror aldrig jag haft så kraftigt förut) gick jag ner på stan för att köpa spadar. Trodde väl att Liten skulle somna i vagnen, men tji. Tittade hur som helst in på Hälsokosten där det var ombyggnadsrea och köpte något hälsomedel mot PMS, Femsyn. Läste senare på ettiketten att det är ett kosttillskott främst bestående av vitaminer, kalcium, folsyra mm. Vi åt rester när vi kom hem och efter maten mådde jag lite bättre. Nu har ni dragit samma slutsats som jag kanske, jag måste äta ordentligt, framför allt före mens. Jag är ju slarvig med lunch och sånt när jag är ledig och i detta fall tror jag att detta var avgörande för hur jag mådde på eftermiddagen. Barnen fick yoghurt, macka, glass och kex. själv petade jag i mig en macka och en massa kaffe. Nu blir det hårda bullar för jag tänker vräka i mig imorgon, går gärna upp tio kilo bara jag slipper den där känslan av panik som gör att allt rämnar omkring en.

Alltså, vi åt och sen badade barnen lite till med en snäll och lugn mamma och så fort jag höjde rösten så frågade storasyster om jag hade ont i huvudet igen. Sen var det Bolibompa och Liten somnade äntligen i mitt knä framför TVn. Storasyster och mamma åt glass och blåste upp flytdelfinen som vi ska ha med till stranden imorgon. Tänkte bada lite på förmiddagen och sen köra mammapolitik och få klart debattartikeln på eftermiddagen. Ännu en fartfylld dag så att säga och helst utan PMS.

Oj, nu ramlade lilltjejen ur sängen och slog huvudet i bokhyllan. Igen.

söndag 15 juli 2007

Att ge sina barn allt, även sin hälsa

Idag har jag dragits med en gnällig liten tjej hela dagen och det är enormt tröttande. Hänger i mammas byxor och låter liksom "Uhh, uh, uh" hela tiden. Och inte blev det väl bättre av att vi var inne till klockan var halv ett ungefär. Men det blev så. För vi sov ganska länge (strax före åtta). Och storasyster ville se morgontv. Och ingenting gick fort med en sur och grinig ettåring hängande i byxan. Och vi var bortbjudna vid ett så det var ingen idé att hitta på något innan heller.

Försökte läsa DN om att Barns hälsa är en klassfråga. Iofs vet man ju det, men det är intressant med ny forskning. Läser att över 40% av alla ensamstående med barn tvingas stanna hemma på sommarlovet och att över 20% av samma barn helt saknar fritidsintressen. I tidningen Arbetaren (Ja, helt rätt, det är den där tidningen där det var ett helt suveränt inslag om undertecknad häromsistens. Undrar hur de fick mig att se så smal och glad ut på alla bilderna.) läste jag i ett debattinlägg (faktiskt i samma nummer som jag själv var med) att sysselsättningen (alltså att man jobbar) bland ensamstående föräldrar minskat från 79% 1990 till 63% idag. En ensamstående förälder tjänar i snitt 54% av en gift pappas lön. Inte konstigt att de inte har råd att åka på semester.

Artikeln i Arbetaren spinner på om att bristen på barnomsorg på obekväm arbetstid hindrar ensamstående föräldrar att jobba fullt ut. Det är någonting som regeringen helt missar i sin satsning på arbete åt alla.

Artikeln i DN berättar om en rapport från Majblommans riksförbund som konstaterar att en kvarts miljon barn i Sverige idag lever i familjer där brist på pengar är ett ständigt problem. En avhandling från Uppsala universitet (Magnus Westin) visar att ensamstående föräldrar har sämre hälsa än gifta och sambor och att föräldrarnas sociala kapital påverkar både deras egen och barnens hälsa. Nu startar snart ett nytt forskningsprojekt som ska reda ut vad för mekanismer som skapar ojämlik hälsa över en livscykel och senare återskapas i nästa generation.

Fattiga människor föder barn med lägre födelsevikt, de föds oftare för tidigt och dör oftare under första levnadsåret. Barn med låg födelsevikt har högre risk att drabbas av högt blodtryck, fetma, typ 2 diabetes och hjärt-kärlsjukdom.

Är det konstigt att man vill ge sina barn allt? Man vill inte vara fattig utan vänner och ge sina barn en dålig hälsa. Själv är jag uppvuxen i en idyll. Mamma och pappa var varken rika eller välutbildade men på den tiden fanns ändå möjligheten att skaffa ett hus och en trädgård vid sjön (men de hade väl inte heller klarat det utan mormor och morfar). Och jag vet att idag kämpar både mina syskon och jag på våra egna vis för att ge våra barn det vi själva fick. Däri ligger drömmen. Vi är trygga, starka och friska. Hur skapar man detta utan pengar?

Det är en kamp. Och jag var en av de första i min släkt som skaffade mig en akademisk examen. Men som jag berättat tidigare hade det inte varit ekonomiskt möjligt om inte min mamma hjälpt mig. Eftersom jag var dum och trodde att det lönade sig att arbeta så mycket som möjligt. Jag har alltid jobbat hårt och fått rätt dålig utdelning. Men tack vare min mamma kan jag åtminstone drömma om en enkel sommarstuga (som i fastighetsbeteckningen kallas "tomt med byggnad på"). Det är mer än vad alla dessa ensamstående, deltidsarbetande föräldrar som inte ens kan drömma om en semester med barnen kan. Jag är ändock priviligierad.


Hur går det då med sommarstugedrömmarna? Jo då, det är nog den segaste budgivning jag varit med om (och jag har faktiskt köpt ett par lägenheter tidigare i mitt liv, då det var hausse och sen förlorade jag alla pengar då jag sålde eftersom de då inte var värda ett dugg längre). Mäklaren (eller heter det mäklarinnan?) ringde vid halv elva imorse och hade fått in ytterligare ett bud från motspekulanten. Tydligen är han väldigt svår att få tag på. Jag gav mitt bud på stående fot och hon skulle återkomma så fort hon fick tag på honom. Och där är vi nu... halv elva på kvällen...
Kan inte låta bli att fundera vad det är för en kuf som vill köpa en sommarstuga, som det råder budgivning på, och inte kan finnas anträffbar. Hallå! Vi är i Sverige. Nästan alla har mobiltelefon. Det är både helg och semestertider. Vad är det som gör honom så upptagen att han inte kan lägga två minuter på att tala med mäklaren och tala om om han vill vara med och bjuda högre? Jag begriper då inte. Själv avstod jag från att åka till någon strand på landet när det var sol igår för jag tänkte att jag kanske inte skulle ha någon mottagning på mobilen och mäklaren kanske ringer och... Är det något slags svaghetstecken hos mig??? Jag vill ju inte låta varken säljaren, mäklaren (som ska på semester nästa vecka) eller den andre spekulanten vänta.

Mina friska, goa barn som föddes precis i tid (den ena exakt på beräknad dag faktiskt), precis lagom stora och som inte tillhandahålls en alltför storslagen ekonomi, men desto mer sociala nätverk och kärlek sover nu sött i sina sängar. Min huvudvärk (som kanske har något med begynnande PMS att göra) slog till strax efter ett idag när jag satt på barnklädesparty hos en väninna, försökte fika, hålla ordning på trött, grinig ettåring, köpa (inte för mycket) kläder och vara trevlig. Den sitter fortfarande i efter en halv chokladkaka och jag vet inte om jag orkar söka något nytt jobb ikväll, men ska försöka. Natt natt tills vidare.

lördag 14 juli 2007

Amerikanska bilar, monarki och sommardag

Även om man inte är fantast av vissa saker, så brukar man ju kunna ha en hel del att säga... Jo, det gäller mig och det gäller väldigt många andra också. För det mesta verkar det som om folk har mer att säga om det de inte gillar. I morse kände jag för att dra iväg någonstans från stan, alltså, det var ett stort jippo (är säkert fortfarande) med utställning av amerikanska bilar från femtiotalet. Varje år återkommande och väldigt populärt i vår stad. För mig som ogillar oljud, så är väl jippot snäppet bättre än motorcykelutställningen som är återkommande varje år ca en månad innan. Men det låter och det är inte bara motorer och musik utan ca 99 % av alla bilarna har någon slags "rolig" tuta som spelar en trudelutt (så hade bilarna på Madeira när det var valnatt). Sen blir det ju mycket övrigt tut tut av poliser och ambulanser och brandkår när det samlas mycket folk och festar.

Men vi blev i trädgården hela förmiddagen för jag väntade (inte bara på min sambo utan även på att mäklaren skulle ringa). Vågade ju inte dra iväg någonstans där det kanske inte fanns täckning på mobilen. Hu! Ungarna plaskade i bassängen och lekte i ett litet lektält. Jag grillade några korvar till lunch, men som vanligt var det bara jag som åt. Jag kan nog sluta upp med att ha dåligt samvete för att jag alltid glömmer att ge dem lunch...



Tillbaka till amerikanska bilar. På den tiden de här bilarna helt seriöst åkte ute på vägarna (det gör de väl bara på Kuba fortfarande) så var det mycket mindre trafik än idag. Och då kanske det inte gjorde så mycket att de lät så mycket, att de drog så mycket soppa och att de hade "roliga" tutor. Nu tycker jag att det är vedervärdigt. Och slynglarna som ända sen femtiotalet hållt på att putsa på dessa klenoder är idag mormor och morfar och respekterade i samhället. Jag var rädd för raggare när jag var i tonåren. De gillade varken punkare eller syntare. Min mormor sa att de inte fanns några raggare efter femtiotalet. Var befinner hon sig denna helg varje år? Alltså, och de går ju på fullt allvar klädda så där året om...
En annan sak jag inte gillar är monarki och det går ju inte att blunda för att det idag är kronprinsessan Victorias 30årsdag. Stackars människa. Och hennes pappa tycker så fruktansvärt illa om att hon är den som ska ärva hans tron och inte hans son. I DN idag är det en artikel som säger att kvinnlig tronföljd (det är väl inte det vi har? Vi har väl förstfödd) och att kungligheter får gifta sig med den de vill är slutet för monarkin och att beslutet nu ligger i kungens hand. Ska han låta sin dotter gifta sig med den hon älskar och få behålla tronen?

Vidare menar artikeln att Kungen vill att hans son ska ärva tronen för att försäkra sig om att släkten Bernadotte lever vidare på tronen. Eftersom släkter räknas på manssidan. Och det är ju ett av historiens största skämt då vi nästan till hundra procent kan säga vem som är mamman, men tillbaka i tiden har väldigt lite koll på vem som egentligen är pappan till barnet.

Dessutom kan tydligen kungen och statsministern bestämma om Victoria får ärva tronen om hon trots allt gifter sig med Daniel. Och tänk om de säger nej, och hon tvingas bli en vanlig människa och Carl Philip sen hittar en kvinna av folket, vad ska de säga då? De kan ju säga ja, och då har ju kungen rätt lätt för sig att ge tronen till sin son.
Slut om kungligheter. Vi gick till badet och träffade en orm som några "modiga" grabbar släpade upp ur vattnet och la under våran vagn. Barnen var mycket fascinerade. Sen gick vi hem. På vägen hem ringde äntligen mäklaren (som jag trodde gått i ide för helgen) och meddelade att budet höjts till 380. Jag höjde rappt 5000 till. Nu tar det väl ett dygn till, men mäklaren sa att hon planerade semester nästa vecka, så det kanske blir raketfart imorgon. Spänningen håller i sig.
Vi grillade majs till middag, såg på Bolibompa och jag slängde tjejerna i ett varmt bad inne och tvättade av dem ordentligt. Nu ska jag däcka framför tvN

fredag 13 juli 2007

Städning i hemmet och på jobbet samt budgivning

Idag var vi inne. Jag dammsög, dammade, tvättade, diskade så jag var alldeles svettig. Och undrade varför mäklaren aldrig ringde. Barnen lekte relativt bra, men jag lugnade dem hela tiden med att vi snart skulle ut och hänga tvätt. Precis när jag kände mig klar att gå ut så störtregnade det. Och där stod jag med två maskiner blöt tvätt. Äldsta dottern har kissat i sängen nästan varje natt denna vecka så det är mycket lakan och täcken...

Körde lite i torktumlaren, gav barnen lunch och sen somnade Liten. Äldsta tjejen såg en film medan hon väntade på att en kompis skulle komma och leka. Banken hade ringt och givit klartecken. Nu väntade jag på mäklarens besked. Affären var ju så gott som klar på 350 000 igår innan jag ringde och rev upp alltihop med mitt nya bud på 360 000. Strax efter två ringer mäklaren och talar om att hon fått ett nytt bud på 370 000. Jag funderar inte. Jag bjuder 375 med vändade post. Sen har jag inte hört något mer idag. Snacka om väntan...


Dotterns kompis kommer. Det är en flicka. Okej, min dotter är också en flicka, men, det här är en flicka. Hon vill absolut inte leka med glitterödlorna och hon vet inte vad ett sjörövarskepp är. Istället plockar hon förtjust med leksakskaffebryggaren och kassaapparaten. Dottern gör allt för att anpassa sig efter kompisens önskemål.


Efter en stund slutar det regna och de går ut. De påstår sig vilja bada i bassängen. Jag fyller på nytt vatten, men, som jag listat ut, så är det mest mina barn som tycker det är okej att bada i otempererat vatten i smådugg. Men kompisen klär av sig och springer naken och barfota runt i trädgården. Ingenting mellan henne och den smutsiga naturen. Undrar om hon någonsin får göra så för sina föräldrar...


Vi fikar och äter glass. solen kommer fram. Jag förnedrar min dotter genom att daska till henne i ryggen och hon blir jätteledsen och jag skäms jättemycket. Jag hann helt enkelt inte tänka och hon var naken och kall och det gjorde förstås inte bara ont i själen. Jag sa förlåt tusen gånger, kramade och blåste, men känslan av svek satt nog kvar i henne långt efter. Fy så tokigt det kan bli ibland. Om man kunde hugga av sig handen.
Efter att kompisen gått hem, vi ätit middag och flickorna sett Bolibompa är himlen klarblå och termometern står på 18 grader. Det blir promenad med mormor till stranden och snabbdopp. Sen promenad hem korsande mellan mördarsniglar och smågrodor. Jag lovar att mina barn tagit hem varenda en om de fått (åtminstone grodorna). skrattar lite för mig själv och tänker på kompisen som inte vågade gå i bassängen för att det var en myra där i...


Barnen kom sent i säng idag också och när jag vaknade igen vid halv elva kände jag mig som vanligt nästan drogad, men tänkte att jag ändå ville blogga en liten bit så ni vet hur husaffärerna går. Sökte ett jobb igår förresten som jag vill berätta om. För många kommer nog att undra varför jag med lång akademisk utbildning söker ett jobb som lokalvårdare. Det kan ju verka snäppet på skumt, men jag hoppas verkligen att jag får det.


Det är för det första en tillsvidaretjänst. Den är på 50% i skola/förskolalokaler. Eftersom jag är barnskötare i botten och jobbat inom skolan/barnomsorgen i många år skulle jag kunna hoppa in som vikarie och utöka mina timmar. Det är lättare att vara frånvarande p g a sammanträden när man har ett arbete som inte "hänger på" att man är där personligen varje dag. Ett starkt miljöengagemang gynnar såväl städningen som barnens miljöarbete. Det är ca tio minuters bil/bussväg härifrån. Några argument som väger tungt för mig.


Nu håller vi alla tummarna för sommarstuga och arbete, så fortsätter såpan imorgonkväll.

torsdag 12 juli 2007

Tack mamma

Oj vad jag var trött i natt. Förutom att jag sov nästan två timmar när jag nattade barnen igår kväll så somnade jag djupt (tror det var vid halv ett det blev tyst hos grannen) och sov hela natten. Lillsessan pep vid halv fem som vanligt och jag kånkade över henne i min säng och toksomnade igen. Och trots att hon sparkade och for så fick hon inte upp mig förrän strax före åtta. Kände mig drogad nästan.

Solen sken nästan och jag tryckte in tvätt i maskinen. Fil med blåbär och musli till frukost. Liten visste inte riktigt vad hon ville. Vid halv nio tillät jag henne att väcka storasyster. Barnen försågs med Mumindalen på TV och vällingflaska i handen, mamman hoppade in i duschen. Tur att man är uppfödd under oljekrisens sjuttiotal så att man vet att en dusch aldrig tar längre än fyra minuter. En vällingflaska äter man upp på ca två.

Varmvattnet räckte till att diska också. Sen på med kaffet, in med en omgång tvätt till i maskinen och ut i trädgården. Mamman hängde tvätt, barnen badade i bassängen. Molnen blev fler och fler. Mamman var tvungen att hämta varmt kaffe för att hålla värmen. Väninna kom förbi och föreslog promenad. Det började regna. Fikade färdigt inne och fick hänga maskin två i badrummet.

Tog med barnen och åkte för att handla, mest bakingredienser, skumt. Skulle ha valnötter till en valnötskaka. Valnötter fanns åtminstone på tre olika ställen i butiken så det var inte enkelt att jämföra kilopris. Hur som helst slog jag på stort och köpte en storpack för 99 kronor (198 kronor kilot). Nu kan jag baka mycket kaka. Sen köptes råsocker, grahamsmjöl, margarin, tre paket tvättmedel (20 kronor rabatt), två Frukt och Mandel choklad för 28 kronor, varmkorv och bröd. Nu klarar vi oss.

Ungarna fick glass så nu hade de både badat och ätit glass. En perfekt sommardag.

När vi kom hem la vi oss på dubbelsängen allihop och lilltjejen somnade efter att storasyster "läst" saga. Sen ritade storasyster väderkartor medan mamman förberedde middagen (kyckling med kidneybönor, squash och kokosmjölk, en av mina favoriter). Rensade ett gäng champinjoner som vi hittat på vägen till badet igår (tyvärr var ca 80% maskätna). Eftersom det inte blev så mycket så fick det gå i middagsgrytan även det. Sen bakade vi mer blåbärsmuffins, dubbel sats. Typ gryta för tio personer och dubbel sats blåbärsmuffins. Det straffar sig att inte äta lunch (men barnen hade i alla fall fått blodpudding).

Lillasyster vaknade och ville sitta i mammans knä. Tittade på film med storasyster medan maten puttrade. Min mamma SMSade och erbjöd sig vara borgenär för ett sommarstugelån! Jag började nästan gråta. Vad gör människor som inte har några mammor?

Ringde banken och lyssnade om det var okej (tillbaka till första banken nu), frågade om månadskostnad etc. Sen till mamma. Allt okej. Sen till mäklaren och hon säger:
"Huset är sålt. Kontraktet skrivs på lördag." Hjälp. Så fortsätter hon; "men det är min plikt att informera säljaren om det inkommer ett högre bud, så..."

Och lyssna nu hur jag fungerar. Jag tänker att det är ju synd om de som tror att de har köpt huset nu... så jag tänker ge upp... men så slår mig något som min syster (tack gode gud för släkten) SMSade mig tidigare under dagen när jag drog mig för att söka vissa jobb för jag tyckte att det blev dåligt för andra om jag skulle vara borta på möte t ex en dag i veckan. "Om man ska tänka på sig själv kommer andra ibland i kläm. Så lever 99% i den här världen." skrev hon. Nu dyker det upp i min skalle och jag säger till mäklaren att givetvis så bjuder jag lite högre...

Så nu är karusellen igång och min mage pirrar och mitt hjärta slår och och och...

Men jag vill åter en gång tacka min mamma. Jag tänker på en annan gång när hon ställde upp. Jag pluggade på universitetet då och innan hade jag läst på komvux samtidigt som jag jobbade för att få det hela att gå runt (studielån ger ju inget lyxliv direkt). Jag jobbade rätt mycket, men eftersom jag har lätt att lära gick det också bra i skolan. Två år senare, när jag går på universitetet kommer beskedet att jag tjänat för mycket pengar och måste betala tillbaka av studielånet som utbetalades under komvuxtiden. annars kan jag inte få mer studielån. Och där sitter jag i en magisterutbildning och vet inte alls vad jag ska ta mig till. Jobba svart? För jag kunde ju inte jobba vitt och gå på samma nit igen...

Då ställde min mamma upp och jag tog ett borgenslån för att betala tillbaka studiemedlen. Jag kunde plugga vidare och ta min examen. Vad hade jag gjort utan min mamma i det läget? Det är inte lätt att utan medel och utan familj genomföra ett hyggligt liv i vårt samhälle. När jag blir stor vill jag vara som min mamma för mina barn.

Nu är jag super super supertrött igen och imorgon ska banken och mäklaren och allt ringa och egentligen är jag så nervös och pirrig, men samtidigt så känner jag att hur tråkigt och mörkt det än ser ut, så ska man aldrig ge upp hoppet (hade jag sagt det till mig själv igår så hade jag väl bara urkat). I morse kände jag inte för att söka ett enda av de jobb jag hittat igår, men nu har jag faktiskt sökt ett och hoppas verkligen att det ska gå vägen. Brukar sjunga en specialvers av en vaggvisa som är med i Pippi på de sju haven för flickorna varje kväll. Här kommer hela sången med vår egen vers sist.

Sov alla, sov alla
vågor på vida havet nu
Sov alla, sov alla
havets vindar nu
Vågor och vindar, som på havet bo
Nu har de alla, snart gått till ro

Sov alla, sov alla
susande gröna skogar nu
Sov också, dröm också, slumra också du
Träden i skogarna, de sover nu
Vänta, snart sover väl också du

Sov alla, sov alla
starka och vackra tjejer nu
Sov också, dröm också, slumra också du
Allt som du vill, kan du göra min vän
Somna nu gott och vakna pigg och glad igen

onsdag 11 juli 2007

Bara att glömma att drömma

Somnade sent efter allt räknande igår. Och vaknade 04.12 av att lilltjejen pep. Bar över henne till min säng och försökte somna om. Det tog en kvart så stod storasyster och stirrade på mig och berättade att hon kissat på sig. Bytte sängkläder till henne och sen sov jag inte mer. Låg bara och funderade på mitt kommande möte med banken, på livet och ekonomin. Och allt detta förgäves. För inte ville banken räkna som jag. Hur de än räknade i sina mallar och schabloner så lyste siffrorna röda. Och något lån blev det givetvis inte tal om.
Sorg igen. Trodde att 2007 skulle bli ett höjdarår, men motgång efter motgång börjar ta på krafterna. Man hoppas, man vill, man önskar så mycket så mycket men når aldrig ända fram. Fantasin rusar iväg dit den egentligen inte ens vågar gå. Gång på gång. Käftsmäll. Och klappar på axeln från alla håll och kommentarer om att se det positiva i det hela. Prövningar. Något stort måste ligga på lut när man hela tiden prövas på detta vis.
Det är ett drömhus. En sommardröm. En dröm om lugn och ro, gemensamhet och framtidstro. Andra må önska att resa, flanera och konsumera. Jag är ingen konsumtionsmänniska. Jag kostar inte lika mycket som en schablon. Jag kan konsten att vara snål utan att leva fattigt. Jag kan konsten att uppskatta det enkla. Min dröm är enkel.
Förmodligen kostar det mig mer att vara kvar i stan hela sommaren än att ha ett sommarhus. I en sommarstad med affärsjippon som enda och ihärdigt återkommande nöje så kostar allt.
Och hade jag fått jobbet som jag så intensivt önskade tidigare i år, så hade det väl inte varit några problem att få lån. Då hade jag ju haft en lön. Då hade jag ju haft förlorad arbetsinkomst när jag var på möten istället för semester som min arbetsgivare tycker sig ha rätt att lägga in. Gjorde i alla fall upp en plan att söka en tjänst på jobbet som jag vet är vakant, men som inte är utannonserad. Det gjorde jag i natt under mina ekonomiska funderingar. Det måste väl åtminstone kunna få igång en diskussion om hur anställningsförhållandena ser ut på vår arbetsplats. Jag menar, de måste ju svara på min ansökan, och då kan man ju överklaga. Eller?
Sen gick jag in på www.platsbanken.se via mobilen medan barnen badade tillsammans med sin kusin på stranden och hittade minst fem jobb som jag bestämde mig för att söka. Nu när jag sitter vid datorn känner jag mig inte alls lika inspirerad. Tänkte att jag skulle söka allt från städjobb (bara för att vara borgerligheten till lags) till mer avancerade tjänster för att se hur responsen blir. Alltså jobben är: barnskötare, husmor, lokalvårdare, miljö- och hälsoskyddsinspektör, resursassistent, miljövärd, ekonomibiträde och inläsare med varierande tjänstgöringsgrad. Vad tror ni? Jag är ju utbildad barnskötare och ekolog.
Väldigt bra att ha brorsans yngsta son hemma förresten (snart nio). Helt plötsligt kan min äldsta både byta om, ta mat, skära maten, gå på toaletten och mycket annat helt utan hjälp. Efter att vi varit på stranden lekte de vattenkrig och byggde koja och allt var lugnt och skönt och jag drack kaffe och läste DN.
Jaha, klockan är tio över elva och nu har grannen fått besök av en kille med gitarr. Jag som trodde han hade flyttat, men nu verkar det vara full fart igen. De spelar Brev från Kolonien. Pust. Undrar om de ska hålla på till fem imorgon bitti. Ett sommarhus. Utan grannar. Nån gång ibland åtminstone.
Jag jobbar, jag sliter, jag biter. En dag jävlar. Ungdomar bygger hus för flera miljoner. Människor i lyxlägenheter har stugor som mer påminner om högstandardvillor. Människor bor i villa. Vad gör vi om hyresvärden(kommunen) säljer huset vi bor i och vi blir tvungna att flytta? Var kan vi flytta som inte ens kan få lån till en stuga för under 400 000? En tvåa kostar ju det dubbla.
Det tråkiga är ju inte bara att vi missar det underbara stället. Det är som folk säger; det finns fler stugor (även om det inte känns så nu), men kan vi inte köpa det här superbilliga, trots 50000 i kontantinsats, då känns det inte som om vi någonsin kommer att kunna köpa någonting utan att vinna på tipset. Sparar jag summan det skulle kosta per månad att köpa så tar det 14 år innan jag har råd att köpa stället kontant. Då är barnen stora redan. Det är bara att glömma att drömma helt enkelt.
Brorsan ville ha med oss ut i skogen och plocka fler blåbär strax efter sju, men jag kände mig inte upplagd. Dessutom hade vi varit ute hela dagen och äldsta tjejen var blåare än ett blåbär av allt badande. Tittade på nyheterna med Liten i knät medan storasyster lekte med sjörövarskeppet. Sen läste vi bok och somnade allihop. Vaknade vid tio och tänkte inte gå upp, men på nåt sätt lyckades jag vakna till och nu lär jag väl inte få sova mer i natt, så jag kan lika gärna söka jobb.
Solen sken idag, men det hjälpte inte mycket.

tisdag 10 juli 2007

bita i det sura äpplet - igen - och kalas förstås

Nej, banken tycker inte att jag har råd att låna några pengar. Det är möjligt att de har rätt, men det finns människor som har bra mycket sämre inkomst än jag som lånar bra mycket mer pengar. Det handlar ju om ynka 350 000 kronor och fastigheten är värderad till 286000, så det är ju inte mycket som ligger utanför säkerhetsmarginalen. Nu ska jag träffa en handläggare på en annan bank imorgon och försöka lägga fram min sak lite snyggt. Har räknat som en blådåre nu och fått ner allt på pränt. Verkar ju finnas stålar över även om det inte är så mycket. Sen läser man dödsstöten. Banken tycker att det ska finnas 10 500 kronor över för sammanboende makar och 2000 kronor per barn efter att boendet är betalt. Tja, trixar jag lite till med siffrorna så ordnar nog även detta sig... men man blir ju nervös.

Mäklaren ringde imorse innan jag hunnit ringa banken och berättade att någon hade lagt ett skambud, nästan 100 000 kronor under begärt pris, på vårt paradis. Jag blev skitstressad för att använda enkla termer. Och så fick jag inte tag på min personlige bankman som det så fint heter. Och när jag väl fick tag på honom så tyckte han att jag verkade ha det knappt att gå runt utan lån. ÅHHHHHHHHHHHHHH. Det avgör väl jag. Men de har ju schabloner att räkna efter och eftersom jag har en sambo, men vill köpa en stuga själv, så undrar de ju vad man är för en kuf som inte passar in i systemen. Och så schabloniserade han mig som ensam med två barn (och det är flickor, väldigt underligt att man måste fylla i kön på barnen i låneansökan. Vet inte om könet påverkar möjligheten att få lån.) vilket är helt tokigt, för hade jag varit ensamstående hade jag ju haft inkomster i form av bidragsförskott också. Till exempel bara.

Men det är mycket som inte är tillåtet om man ska passa in i samhället. Man får inte ha fler än ett jobb, man måste ha samma inkomst varje månad, man får absolut inte ha egen ekonomi om man bor ihop med någon annan. Nu har vi ju vissa delar ihop och andra enskilda, vilket antagligen skruvar till huvudet än mer på de som håller ordning på torpet. Jag förstår faktiskt varför Sverige har den högsta andelen ensamstående i världen. Vi har ju frigjort oss, eller hur? Vi har ju lärt oss att sköta vårt eget, vara självständiga, ta ansvar. Inte vill vi väl bli indragna i andras historier så länge de inte bådar enbart goda tider för oss själva.

Det är faktiskt inte så roligt. Min sambo har ju t ex varit sjukskriven länge och haft en usel ekonomi (borde inte ens kallas ekonomi faktiskt). Ändå jagade först Försäkringskassan (men de ändrade sina regler och gav upp) och sedan Kronofogden honom för obetalda underhållsbidrag p g a att våra gemensamma inkomster talade om för dem att han kunde betala underhållsbidrag. Självklart ska man göra rätt för sig (just obetalda underhållsbidrag är ju i Sverige sett som ett mycket grovt brott), men han hade en inkomst på 4082 kronor efter skatt och de ville ha 800 kronor. Inte mycket kvar att bidra med till våra gemensamma barn då. Och hade han haft 0 kronor i inkomst och jag 300 000 om året och han 10 barn från tidigare förhållanden, så hade ju jag fått pynta för dem. Känns inte riktigt rättvist, då jag kämpar som en dåre för att kunna ge allt jag har till mina egna barn.
Det blev inte alls som jag tänkte idag. Solen sken inte och banken var inte snäll mot mig. Äldsta tjejen skulle på kalas klockan tre och vi blev kvar hela familjen. Var inte hemma förrän tjugo i åtta. Vi fick kaffe, kycklingkorv och tårta (alltså barnen drack saft och fick godispåse också). Pappan berättade en rolig historia om en flygresa:
Det var en fransman, en tysk och en jugoslav som flög tillsammans.
- Nu är vi över Frankrike, sa fransmannen. Det vet jag för jag ser Eiffeltornet.
Efter en stund sa tysken:
- Nu är vi över Tyskland. Det vet jag för jag ser (ja, vad man nu kan se som man känner igen i Tyskland).
Efter ännu en stund sticker jugoslaven ut handen genom rutan (bara det!), tar in den och säger:
- Nu flyger vi över det som en gång var Jugoslavien.
- Hur vet du det?
- Jag blev av med min klocka när jag sträckte ut armen.

Alltså, såna här historier får man ju bara berätta om man kommer från f d Jugoslavien. Så det var ju tur att pappan gjorde det.

Eftersom klockan var tjugo i åtta när vi kom hem var det bråttom att få barnen i säng. Grämde mig över att jag varken hade cholkad eller popcorn hemma till Morden i Midsomer. Så jag kokade te och tog fram hårt bröd med smör och ost (brännvinsost, mmmmmmmm). Så säger knäppisen på TV att nu blir det friidrott. Tror ni jag höll på att sjunka ned under vardagsrumsbordet och strunta i alltihop.

Åt mig proppmätt och började räkna på inkomster och utgifter istället. Ska träffa banken klockan nio och övertyga dem. Och mig själv. Marginalerna är små, men det måste gå. Det ska gå. Vill man så kan man. Mitt huvud kommer antagligen att räkna hela natten.

måndag 9 juli 2007

kommentar

Begriper inte varför mitt senaste blogginlägg inte syns. Provar och lägga detta efter.

Mer blåbär, Live Earth och mördarsniglar

Det finns mycket blåbär just nu och de är goda. Riktigt lika goda är nog mördarsniglarna, men min yngsta dotter gav sig ändå på att smaka lite på en medan vi andra var upptagna i skogsbrynet. Annars är det väl nästan så att man borde börja ta upp trängselavgift i elljusspåret (hoppas nu inte någon dum folkpartist läser detta och kommer på en "bra" idé. De tycker ju att vuxna ska betala för sin fritid). Lilltjejen följde förundrat de joggande eller stavgående människorna med blicken och undrade nog varför hennes egen släkt satt som naglade i vägkanten med hinkar. Det blev i alla fall en riktigt bra avslutning på dagen, skönt att komma ut lite efter så mycket innevistelse som de senaste två dagarna bjudit på.

Jo, vi hade varit ute lite grand tidigare på dagen också. Gjorde ett tappert (idiotiskt) försök att gå ner på stan. Aldrig en bra idé när man inte tål människor. Lämnade storatjejen med väninnan och hennes barn på nyöppnade Åhléns och släpade med mig liten nyfiken, jagstruntarväliattdetregnar hem. Vi hann bara in och byta blöja och mamma slängde i sig ett glas kall Gazpacho (köpt på tetra) innan de andra var på ingång och det blev kaffe och blåbärsmuffins. Sen skickade vi ut de stora barnen att blåsa såpbubblor. Liten somnade. De stora mosade en snäcka i grannens trädgårdsmöbler (storasyster skvallrar vid middagen). Väninnan åker hem eftersom hennes stora barn blir osams. Jag hittar död fågel på gården (en till eller är det samma som blivit kringsläpad av katten/ungarna?). Storasyster ser på film. Jag sitter vid datorn. Varför ringer aldrig banken och ger besked om lånet? Försöker ringa några gånger, men kommer inte i kontakt med någon.

Gör rester till middag (pasta med köttfärs, bacon och broccoli), funderar på Live Earth-galan. Hur mycket ström kan det egentligen ha gått till det jippot? Kan knappast ha varit miljövänligt. Jag såg bara lite, Bianca Jagger som pratade i Hamburg och nåt band från Storbritannien som Arnold Schwarzenegger tydligen gillade (har glömt namnet) som spelade i London. Det var inte små högtalar och ljusanläggningar kan man ju lugnt säga. Och sen tillkommer tv-sändningar, flygresor över hela världen och skräpmat i engångsförpackningar (jo, en artist drack öl ur plastmugg på scenen t o m).
De säger att det är mycket mördarsniglar i år, men jag tycker det verkar vara mycket av alla möjliga sniglar. Det bara knakar under dojjorna när man går ut, hur försiktig man än är. Äldsta tjejen älskar dem och samlar på dem (kanske därför de ligger just utanför oss hela tiden). Det verkar vara mycket andra kryp också, tvestjärtar under varenda pryl. Så fort man låter något hänga ute över räcket en stund har det kläcks ett par tusen under (vet inte ens om de kläcks). Och spindlar. Ramlade ut en ur kryddskåpet när jag lagade mat en dag. Skrämde vettet ur en. Behöver man inte ens vara spindelrädd för. Nej, jag är absolut inte rädd för kryp, men ibland är det för mycket. Och krossade sniglar gillar jag inte. Och jag äter dem inte heller. Inte ens om de är franska och dränkta i vitlök. Möjligtvis om jag själv skulle vara dränkt i något alkoholhaltigt, men jag tror inte ens det skulle fungera. Det är mycket orm också säger de. Inte speciellt rädd för ormar heller, men jag äter inte heller dessa. Inte ens ål trots att det är en fisk.
Nu sover barnen i nytvättade lakan, ljuvt doftande av Mygga som vi kladdade in oss i och som antagligen hänger kvar i sängkläderna ett par dagar. Kanske inte så bra om de får Mygga i ögonen, men det hanns bara med en snabbtvätt när klockan var så mycket (det värsta av mördarsnigelkladdet). Imorgon köper jag råsocker och bakpulver så att jag kan göra nya blåbärsmuffins. Storasyster bjuden på kalas hos dagiskompisen och det ska bli sol. Kan det verka mer lovande?

söndag 8 juli 2007

Regn, blåbär och koja


Glömde avsluta gårdagens blogg med att när Bolibompa slutade stortjöt storasyster för detta, vidare stortjöt hon för att lillasyster plockat isär hennes Betti Spaghetti-dockor som hon köpt för 20 kronor på loppisen och för att det saknades ett lock till en liten flaska (det har varit borta i över två år) och "vi kommer aldrig att hitta det buhuhuhu..." Härligt slut på dagen.

Imorse duggade det nog från scratch. Gick upp strax före sju och hann köra två maskiner tvätt, äta en halv grapefrukt och se diverse delar av Bolibompa innan vi begav oss ut på blåbärsjakt i skogen med min mamma och mormor. Det var blött och lite småmyggigt, men ungarna glufsade blåbär och var nöjda. Sen gick vi hem och storasyster såg på film och lillasyster somnade och storasyster och mamma bakade blåbärsmuffins.

Lillasyster vaknade och vi bestämde oss för att åka och handla lite mjölk, bakpulver och bröd. Världens sjå att få ungarna in i bilen. Storasyster sur för att inte lektornet var öppet. Övertygar henne om att vi måste handla ändå. KOmmer till butiken och har glömt plånboken hemma. Snyft. Åker hem igen och orkar inte åka till affären igen. SMSar sambon om mjölk. Det är viktigast. Börjar med maten, spaghetti och köttfärssås. Barnen bygger en koja i vardagsrummet.
Har inte fått DN på hela helgen och av nyheterna på TV igår snappade jag nada, så därför är det torka på den fronten. Nu diskat, badat barnen, duschat och röjt undan kojan. Dags att koja.

lördag 7 juli 2007

Loppis, lax och Allsång

Det regnade inte när vi steg upp vid sjutiden. Stressad. Hade sagt till väninnan att vi skulle ge oss av till Loppisen vid halv nio. Innan dess skulle jag hinna allt det vanliga (som brukar ta ca två timmar) samt fixa matsäck, kaffe och inte glömma någonting. Det gick rätt bra. Precis när det började dugga vid niotiden var vi iväg.

Inte så många säljare hade vågat sig ut med risk för mer regn, men det var rätt gott om köpare och flanerare. Gjorde väl runt en femhundring efter att bordshyran var betalt, men så handlade vi en del så det blev nästan plus minus noll. Köpte dockskåpsmöbler för 150 kronor, skoställ, kökslampa, lite leksaker och diverse. Jag har ett gammalt dockskåp som min pappa gjorde till mig när jag var liten som jag lovat äldsta dottern, men jag vill att det ska vara möblerat och klart när hon får det. Det verkar så tråkigt att få ett dockskåp och sen ska man önska sig möbler och så kostar en toalett 200 kronor så det blir liksom aldrig färdigmöblerat. Nu är vi på god väg, ska köpa lite lampor och textilier också och kanske tapetsera om lite med tapetrester jag har hemma. Det är lite synd eftersom det nu är tapetserat med de tapeter vi hade i mitt barndomshem, men de är rätt slitna och fula.

Vid ett började det regna ordentligt och jag började packa ihop medan barnen satt i bilen. Lilltjejen somnade medan jag packade och sov nästan tre timmar. När vi kom hem packade jag ur och noterade att om vi nu bara får sommarstuga, så har jag nog inte så mycket grejor jag vill bli av med längre. Det är klart att eftersom inventarierna ingår i stugan, så kanske det är en del grejor man vill byta ut där, så jag kan nog åka på nästa loppis också. Det är ju kul också. Inte bara jobbigt. Äldsta tjejen tittade på en film hon köpt på loppisen och jag bytte skoställ i hallen och lampa i köket samt försökte få upp en ny tandborsthylla med sugproppar i badrummet, men trots säljarens garantier funkade det inte heller denna gång. Den ramlade ner nästan med detsamma.


Ny kökslampa


Till middag åt vi wokgrönsaker och lax i kokosmjölk med råris blandat med lök, morötter, sesamfrön och russin (och kryddat med curry och spiskummin). Jag extrakryddade mitt lite med sambal oelek och alla åt med god aptit. Storasyster och jag åt två portioner medan nyvaken liten fick i sig en.
Bolibompa var fördröjt en kvart eftersom det visades Live Earth gala på tv. Liten och jag satte oss redan tjugo i sex, så vi fick vänta ett bra tag. Trodde inte hon skulle digga Allsång på Skansen, men hon satt blixtstilla och stirrade på tv:n. Jag satt nämligen en gång och tittade på Allsång på Skansen med hennes storasyster eftersom mormor talat om att Bolibompabandet skulle vara med och spela. Av någon outgrundlig anledning spelade de sist, strax före åtta, då min dotter borde ha legat i sängen för en halvtimma sedan och hon sa uttråkat: Mamma, jag vill inte se Alfons på Skansen mer nu...