Verkar som vi gör ingenting idag. Och det gillar inte mina barn. Äldsta dottern tjatar på om hur kul det var att komma bort igår och att hon har sett glassbilen och att hon fick ett reklamblad från glassbilen. Hon förstår inte alls att hon inte överhuvudtaget får gå ut ensam igen om detta händer en gång till.
- vi hörde glassbilen och då bara sprang vi ditåt, skrattar hon.
Skitkul, hur långt hade de sprungit om vi inte hittat dem? Och sen berättar hon med fröjd att de andra barnen cyklade ifrån henne och hon började gråta, men då hittade de henne igen.
- Där ser du, säger jag, men hon ser lika oförstående ut.
- Men de letade efter mig. T tar hand om mig.
- Nästa gång får du vara inomhus.
- Då kommer jag att svettas ihjäl.
- Annars blir du påkörd eller går vilse så det spelar ingen roll.
- Men jag visste inte... och T sa... och...
- Du har fått en hjärna att tänka med och en mun att prata med. Kan du inte tänka själv och säga ifrån, så får du absolut inte vara ute själv.
Nu tittar hon på film och Liten sover. Mycket gnäll och gnabb idag, men så har vi inte kommit längre än tomten och en liten sväng till affären för att köpa mjölk. Storasyster vill leka, men allt står liksom lite stilla, tar tid, när Liten vaknar är det dags för middag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar