söndag 19 juni 2011

Vad vill vi minnas och vad vill vi lyfta in i framtiden?

Sverigedemokraterna i Norrtälje tycker att det är viktigt att vi minns Gustav den andre Adolf, som är den officiella grundaren av Norrtälje. Honom minns vi bäst genom att sätta upp en byst i en park som också får namn efter den gamle kungen som inte ens gillade tanken på demokrati. Det här tycker även Alliansmajoriteten i kommunen är någonting som vi bör påminnas om och yrkar bifall till motionen om bysten. Tänk vilken bra mötesplats som nu skapas för alla de som tycker att Gustav den andre Adolf är det som bör lyftas in i framtiden för att minna kommande generationer om stadens historia.


Sen finns det sedan länge ett gäng som tycker att det mest minnesvärda i stadens historia är när ryssarna kom hit och brände ner i stort sett allting 1719. Varje sommar samlas de och smäller kanoner och marscherar runt i uniformer på stadens gator. När akutmottagningen på Norrtälje sjukhus var nedläggningshotad så marscherade de ända in till landstingshuset för att uttrycka sin protest.



Själv tycker jag att slutet av 1800-talet och början av 1900-talet är intressanta år. Järnvägen kom till stan och industrier som Pythagoras tändkulefabrik, snickerifabriken, armaturfabriken, slipskivefabriken m fl växte fram runt järnvägsstationen. Stadsgränsen flyttades för att göra plats för fler invånare, bl a byggdes kvarteren Balder och Frej som bostäder åt järnvägsarbetarna. Samtidigt gav järnvägen Norrtälje sin storhetstid som badort och stockholmarna kom i strid ström för att bo på de många pensionaten och få behandlingar av den nyttiga leran i Norrtäljeviken.



Nu verkar det som om badepoken ska få en pånyttfödelse här i staden med TVÅ nya badhus som ska stå färdiga till Lucia 2013. Det tycker jag är kul. Samtidigt tycker jag att det är synd att kärnan i kvarteret Balder nu rivs för att ge plats åt bostadsrätter. Även området ovanför ska bebyggas med stora hus. Lyckligtvis kommer den del av den gamla armaturfabriken som har veckat tak (typ pythagorastak) att behållas. Företaget som kör kollektivtrafiken (nob...? Nobel?, Nobin?, har glömt vad de heter) kommer att sätta in dubbeldäckare på sträckan Stockholm - Norrtälje, men hade inte tåg varit att föredra? Varför är vi den enda kommunen i länet utan spårbunden trafik? I Norrtälje har man verkligen gjort sitt bästa för att ingen ska minnas att här en gång gick tåg; stationshuset är rivet, vagnparken bebyggd, rälsen revs upp typ natten efter sista tåget gick osv. Om och om igen förnekas fördelarna med att återuppbygga sträckan Kårsta - Rimbo på Roslagsbanan. Om och om ígen förnekas att Rimbo faktiskt varit en central ort, en ort i hjärtat av ett järnvägsnät som knöt ihop Stockholm, Norrtälje och Uppsala. Och Erken med ångbåt och kräftfiske.


1997, eller när det nu var, deltog jag i ett kulturprojekt som hette Bilder av Roslagen. Då byggde vi en modell av området runt Norrtälje järnvägsstation 1917; fabrikerna, de nybyggda arbetarbostäderna, träden som skulle fånga upp järnvägssotet. Järnvägen invigdes av Oscar den andre, ingen staty på honom har jag sett föreslås. Ändå var järnvägen nyckeln till ett expansivt och framgångsrikt skede i Norrtäljes historia. Järnvägen är en modern lösning för såväl gods som persontransporter idag och i framtiden också. Järnvägen borde finnas både i vårt minne och i vår framtid i Norrtälje. Det tycker jag att de styrande (oavsett färg) i många många år har glömt bort.



lördag 18 juni 2011

Hur mycket av valfriheten är blott en skimär?

Och i det här inlägget kommer jag endast att beröra valfriheten inom vårdvalet i Stockholms län. Det pratas så mycket om hur valfriheten ökat. Filippa Reinfeldt (M) och henner kompisar i landstingsfullmäktige slog sig i veckans budgetdebatt om och om igen för bröstet för att de lyckats genomföra en sån succe som vårdvalet som verkligen givit oss en "jämlikare och rättvisare" vård i Stockholms län och dessutom ökat valfriheten så enormt för våra invånare.


Håkan Jörnehed (V) påpekade mycket riktigt att vi i länet haft möjlighet att välja vårdcentral och läkare ända sen 1990talet, så vad är nyheten? Det verkar som hjärtat i vårdvalet för Moderaterna är den fria etableringsrätten. Den härjade ju fritt även under den mandatperiod före 2002 då den borgerliga majoriteten i landstinget inte beviljades ansvarsfrihet för sitt styre. För Moderaterna handlar det inte om att alla patienter ska få välja var de vill söka vård (men det kan ju vara en bieffekt) utan att just de själva och deras vänner ska få välja. Och att läkarna fritt ska få välja var de vill etablera sig. Birgitta Rydberg (Fp) hävdar med en dåres envishet att läkare gärna etablerar sig i utsatta områden (trots att Alliansen i övrigt inte vill tala om områden, utan om individer, vilket i sig är så världsfrånvänt att de tarvar ett eget blogginlägg). Men varför ser vi då inte hur läkarn a skockas för att öppna vårdcentraler i Hallstavik och Älmsta nu när Norrtälje äntligen har infogats i succén Vårdval Stockholm? I stället får Vårdbolaget direktiv att sälja vårdcentralerna då den moderata ledningen är fast övertygad om att en privat vårdcentral är mer motiverad att rekrytera fasta läkare än en landstingsdriven, oavsett om det är samma ledning. Då är någonting väldigt snett.


I Norrtälje kommun, eller Tiohundraområdet, har inga nya vårdcentraler öppnat sedan vi fick Vårdval den 1 januari 2011. Ändå hade läkarbesöken redan i februari ökat med 25%. Beror det på att vi nu måste göra fler besök för att ersättningen till vårdcentralerna betalas ut efter antal besök hos läkare? Eller gick det nån epidemi i kommunen just då?


På landstingsfullmäktiges budgetmöte förra veckan slår sig vice ordförande Sofia Paulsson (M) för bröstet då Tiohundrabarometern 2011 (som tillfrågat 2400 personer om vad de tycker om vården i Norrtälje kommun) visar att nöjdheten med möjligheten att fritt kunna välja vård har ökat från 2010 med 11%. Vad jag förstår är frågorna ställda i mars 2011. Här skulle man ju gärna vilja se en djupundersökning på vilket sätt dessa personer tycker att valmöjligheterna har ökat. Är det kanske så att det här ständiga tjatet om hur vårdvalet har ökat vår valfrihet som etsat sig in i huvudet på människor så de UPPFATTAR att de har mer att välja på eller större frihet att göra det nu trots att det ser precis exakt likadant ut på utbudssidan? Skulle kunna bli en intressant undersökning tycker jag.


Sen vet jag att valfriheten är en skimär för många, att välja är dem förbehållet som är rika, friska, försedda med bil och körkort, tid och kunskap. Vi andra nöjer oss väl med den AT- eller stafettläkare vi tilldelas när vi är sjuka och kommer till vårdcentralen.

torsdag 16 juni 2011

Om barnomsorg och badhus

Igår (onsdag 15/6) kunde vi läsa i Norrtelje tidning om två kommunala förskolerektorer som skulle gå ihop och starta egen förskola. Det var två välmeriterade damer som arbetat med allt från att vara i förskolegrupp bland barnen till att vara chefer över hela kommunverksamheter. Nu ville de starta eget tillsammans, bl a för att de som rektor/chef kände sig ensamma och på detta sätt får möjlighet att arbeta tillsammans, men också för att de nu kan få arbeta med personal som har samma synsätt som de själva har. En annan viktig faktor är att kunna välja att servera mat från lokala matleverantörer.


Som blivande förskollärare har jag stor förståelse för de båda kvinnornas ställningstagande. Som kommunalpolitiker blir jag bekymrad. Jag tycker att det är ett riktigt dåligt betyg på hur vi sköter våra kommunala förskolor när dess rektorer väljer att starta eget istället. Varför kan inte grupper av pedagoger med gemensamt synsätt få välja att arbeta tillsammans inom den kommunala verksamheten? Varför måste chefer arbeta ensamma inom den kommunala verksamheten? Slutligen, hur fungerar den, enligt skolkontoret så viktiga principen om likabehandling, när de fristående förskolorna kan välja att servera närproducerad mat och de kommunala förskolornas personal och föräldrar inte ens kan få välja att ha ett eget kök på förskolan när det byggs nytt? Detta är en bakläxa som visar att vi måste ge de kommunala förskolorna större frihet och självbestämmande för att få behålla kompetent personal.


Och nu ska jag komma med ett inte helt seriöst, men inte heller helt oseriöst förslag: varför inte låta ALLA förskolor i kommunen bli privata? På så sätt skulle vi kunna skriva ett avtal med förskolorna och utan att särbehandla någon ställa upp kriterier för vilken förskoleverksamhet vi vill ha i den här kommunen, t ex matkvalitet, sötsaksintag, ev inriktningar (som dagens matte/skrivproj) och även krav på förskolegårdarnas utformning.


Många förskolor i Sverige idag saknar helt förskolegård och med den kunskap vi idag har om barns behov av rörelse och utevistelse, så är detta helt makabert. I Norrtälje finns väl inte direkt några förskolor utan gård, men vi har t ex två privata förskolor i centrala Norrtälje som har mycket små och torftiga utemiljöer. Ett annat exempel är den nya kommunala förskolan i Vigelsjö, som nu ligger på is, som skulle byggas med en mycket liten tomt i skuggläge. Det finns massor av tips hur förskolegården kan förbättras och bli roligare, men med ett avtal skulle vi redan från början kunna se till att tillräckliga utrymmen och motoriska utmaningar för barnen finns i verksamheten.


Nej, det bidde ju ingen ny kommunal förskola i Vigelsjö, 36 miljoner kronor var för dyrt. Och en miljon extra för ett kök som personal och föräldrar önskade var inte att tänka på. Men ett nytt äventyrsbadhus i Södra Bergen för 140 miljoner kronor, det är inte för dyrt. Passar ju jättebra då man också renoverar och bygger om i Sportcentrum, ett stenkast bort, för en massa miljoner kronor. Missförstå mig rätt, jag tycker att vi behöver ett nytt badhus. Min familj tillhör också den grupp som flitigt utnyttjar badhuset. Men jag tycker ändå att prioriteringarna är märkliga. Barnen i Vigelsjö har dragits med miljöproblem och dåliga lokaler i så många år. De vistas där varje dag, ibland långa dagar. personalen likaså. Att bada är ett fritidsintresse (även om personalen måste vara där varje dag). Roslagsmuséets lokaler har stått stängda i flera år i väntan på renovering.

onsdag 15 juni 2011

inlägg i debatten - landstingsbudget

Det här är inte exakt vad jag sa i budgetdebatten i Stockholms läns landsting, det är utgångstexten som kortades och lades till och förändrades, men andemeningen är densamma:

Tiohundra bildades som ett unikt samarbetsprojekt mellan kommun och landsting för att sätta patienten i fokus, undvika att någon hamnade mellan ansvarsstolarna och öppna upp ”EN väg in” till vård och omsorg i Norrtälje kommun.

Människor från hela landet och även från andra länder besöker Norrtälje för att få veta mer om projektet, men i landstingsfullmäktige är det ännu efter fem år ganska okänt vad som egentligen händer i länets norra delar.

Tiohundraprojektet var inte bara ett sätt att rädda Norrtälje sjukhus status som akutsjukhus, det handlade också om att flytta besluten närmare medborgarna, att komma bort från irritationen över att ”beslut tas i stockholm där de inte har en aaaaaaning om hur det är här ute”.

Driftsformen i Tiohundra skulle i sig också vara ny. För detta bildades det gemensamt ägda bolaget Tiohundra AB, som nu skulle sköta såväl de verksamheter som tidigare skötts av kommunen som de som skötts av landstinget. Effektiviseringar som tidigare varit omöjliga skulle bli möjliga. Helheten runt individen skulle vara huvudfokus, patienten i centrum. Samtidigt skulle detta på sikt innebära besparingar i tid, pengar, administration och lidande.

I förra budgetdebatten gav Tiohundranämndens nytillträdda vice ordförande Sofia Paulsson (M) sin tolkning av de medborgardialoger som genomförts i Norrtälje. Hennes tolkning var att Norrtäljeborna var i ett skriande behov av fler privata alternativ och hon såg verkligen fram emot att ta tag i detta. Helt i linje med Allianspartiets budget som ju säger att vi ska vara lyhörda för människors önskemål. Frågan är bara om Sofia hörde rätt…

Under hösten försökte den borgerliga majoriteten i Tiohundranämnden lansera ett Vårdval Tiohundra, ett vårdval med specifika skrivningar anpassade till Norrtäljes geografi, sociokulturella prägel samt åldersstruktur. Detta Vårdval Tiohundra, som bl a begränsade den fria etableringsrätten, stoppades av Moderaterna i SLL och nu har Norrtälje sedan årsskiftet i stället samma Vårdval som i övriga Stockholms län.

Inga nya VC har öppnat sen årsskiftet i Norrtälje. Det känns ungefär som när Alliansen införde kundval inom hemtjänst/hemsjukvård. Man ville så gärna ha privat mångfald, men endast ett litet företag ville bedriva verksamhet inom ett av kommunens fyra områden. Det egna vårdbolaget sade upp avtalen i landsbygdsdelarna av kommunen. Ersättningen var helt enkelt för låg men i stället för att ta till sig kritiken fortsätter Moderaterna att tvinga igenom de ideologiska privatiseringarna genom att upphandla och indirekt skänka stora kundstockar till storföretag som Attendo Care och Äldreliv.

Nu säljer man vårdcentralerna i de norra delarna av kommunen för att de inte kan rekrytera läkare. Men om det nu är som B. Rydberg sa här igår att läkare gärna etablerar sig i utsatta områden, varför låter man då inte vårdvalet ha sin gång?

Allianspartierna har i Tiohundranämnden tagit en konkurrensutsättningsplan och nu finns förslag på att sälja all äldreomsorg i Rimbo och Hallstavik och stora delar av Norrtälje. Utan konsekvensanalyser eller tanke på grundidén med Tiohundra som ett sammanhållningsprojekt, inte ett splittringsprojekt ser man privatiseringar som allena saliggörande. Utan intresse av att följa projektet och se om det här var en lämplig driftsform, något som gagnade patienten/brukaren/medborgaren kör Moderaterna i stället samma recept som i övriga Stockholm.

Vi i Vänsterpartiet blir ibland beskyllda för att vara emot allt som är privat. Det händer också att man kallar oss extremister. Men enligt mig är det mest extremistiska beteendet när man så till varje pris vill privatisera att man är villig att köra över politiska överenskommelser, medborgare, verksamheter oavsett om de fungerar bra eller dåligt. Hemtjänsten/hemsjukvården i Norrtälje hade innan kundvalet mycket höga betyg i brukarundersökningar.

Om jag ska sia in i den mörka moderata framtiden så kommer om några år all vård och omsorg, som inte är alltför kostnadskrävande, i Norrtälje kommun att vara privat och beställningarna av vård kommer att ske centralt från Stockholm. Allt som var syftet med Tiohundraprojektet kommer att vara sönderslaget och därför kommer inte heller en utvärdering att kunna ge en rättvis bild av om det unika samarbetet var bra eller dåligt. Min vädjan går till släptågspartierna; sätt stopp för Moderaternas slakt av Tiohundra nu. Innan det är för sent. Inse i stället de unika möjligheterna och låt projektet utvecklas i linje med grundidén.

måndag 13 juni 2011

Vems tolkning gäller?

I förra budgetfullmäktige i landstinget deklarerade Sofia Pålsson (M) och ordförande i Tiohundranämnden att Norrtäljeborna klart och tydligt i medborgardialoger uttryckt att de ville ha fler privata alternativ inom vården. Hon tyckte det skulle bli roligt att nu få vara med i nämnden och genomföra detta. Ja, man kunde nästan se hur det lyste i ögonen på henne när hon stod i talarstolen och visionerade om ett privat Norrtälje.


Efter det har Lars Sjöblom (S) och Elisabeth Sahlén Karlsson (S) skrivit om vad som händer i Tiohundra i praktiken idag och i framtiden. Tankarna att totalprivatisera all vård och omsorg i Norrtälje kommun är på väg att konkretiseras. Det finns åtminstone konkreta förslag.


Istället för att låta Tiohundra bli ett nytt sätt att driva vård och omsorg med ett helhetsperspektiv så ska verksamheten hamna i Stockholmsfällan och privatiseras. Moderaterna vill ta det steget längre och tolkar Tiohundratanken som att de är fria att testa sina egna idéer fritt inom projektet. Som om det är nån slags moderat frizon för lek och test. Det handlar ju ändå bara om någon avlägsen del av länet med ganska få invånare, eller hur? Och när all verksamhet är privatiserad. Och alla beställningar sker från Stockholm och HSN (eftersom kompetensen saknas här i Norrtälje). Hur blev då Tiohundra ett projekt som förde makten och inflytandet över "vår" vård och omsorg närmare Norrtäljeborna? Ett av huvudsyftena bakom projektet var ju också att beslut om "vår" vård inte skulle fattas av "stockholmare som inte vet ett dugg om förhållandena här ute".


Nu verkar det som att Folkpartiet och Centern inte tolkar medborgardialogsresultaten på samma sätt som Moderaterna. Tydligen har de satt stopp för fortsatta försäljningar av verksamheten. Jag ser verkligen fram emot att i budgetdebatten i landstinget imorgon eller på onsdag få höra från dessa två borgerliga partier hur de tolkar det som kommit fram i medborgardialogerna och vad de vill göra med Tiohundra. Jag skulle gärna vilja höra dem säga att Sofia Pålsson (M) gjort en feltolkning för det måste ju vara det de menar? För om Pålsson (M) har rätt skulle det ju innebära att Fp och C motarbetar Norrtäljebornas önskan...


Alla ni och vi som trodde att vi räddat sjukhuset och sjukvården i Norrtälje i och med bildandet av Tiohundra, alla ni och vi som trodde att vi nu skulle ta makten och kunna styra över vården i kommunen på ett sätt som var anpassat efter geografiska och sociokulturella faktorer, utifrån medborgardialoger och medarbetarinflytande; Slaget är långt ifrån vunnet.

Ta för sig var ordet

Funderar mycket kring det där hur vi uppfostrar barnen att ta för sig. Eller att vara bra kompisar. Hur vi uppfostrar pojkar. Och hur vi uppfostrar flickor. Det finns ju många studier som visar på hur flickor fostras att hjälpa pojkarna vid t ex matbordet på förskolan. Hur pojkar istället fostras att ta för sig och ta sig fram. Idag funderar jag också på den frågan i ett klassperspektiv, men det återkommer jag till en annan gång.


Dottern har idag börjat på en veckas idrottsskola på Camp Roslagen och hennes huvudidrott är naturligtvis fotboll. Tyvärr hamnade hon inte i samma grupp som sina lagkamrater från BKV Norrtälje eftersom hon är ett år yngre än dem. När jag frågade henne hur det varit efter dagens slut sa hon att det hade varit okej, tja, okej, men inte mer. Det var tre killar som slog och klättrade på ledarna hela tiden och de slutade inte trots att de blev tillsagda. De till och med klöste upp ledarens sårskorpor. Det var tydligt att detta var ett bestående intryck av dagen.


Tränarna på idrottsskolan är själva idrottsungdomar och dilemmat med detta har jag tidigare skrivit om; de har ingen pedagogisk utbildning och de saknar ibland kraft att säga ifrån till barnen. Kanske tycker de själva att det är roligt att busa till en viss gräns, men har svårt att avgöra när det går över styr eller när det faktiskt går ut över de andra barnens tid. Det positiva är ju att de är bra förebilder för de unga idrottarna och de kanske kommer ihåg bättre än vi vuxna hur det var att vara liten och nybörjare.


Jag frågade dottern om hon ville byta grupp till den där hennes lagkamrater och hennes äldre kusin går i, men av lojalitet till ledarna ville hon vara kvar i gruppen. "Och de kanske slutar, mamma." Vis av erfarenhet så har jag svårt att tro det. Och med lite av taförsig-mentaliteten känner jag mig trött på att vara snäll och acceptera att några bråkiga småkillar ska förstöra de andra barnens rätt till träning och gemenskap. Jag vill förmedla detta till min dotter, men jag har redan uppfostrat henne att ta hänsyn till andra och att sitta lite nöjd i båten. Jag vill ju inte ha ett samhälle där alla bara roffar åt sig. Jag vill ju att barnen ska bli snälla och hänsynsfulla individer. Men jag vill också att de ska få ut det bästa och det mesta av det bästa.

torsdag 9 juni 2011

Allt nytt är inte guld som glimmar

Samtidigt med skolavslutningen duggar artiklarna om den "nya barnfattigdomen" tätt. Det verkar som om Den nya barnfattigdomen har ett samband med De nya Moderaterna. Åtminstone hänger den tätt samman med Den nya familjepolitiken. Själv besökte jag inte skolavslutningen i år och lika väl var väl det. Jag tillhör den gruppen som nästan mår illa av rektorstal om det efterlängtade sommarlovet och alla spännande aktiviteter som det ska medbringa. Jag tänker på barn som kanske inte får någon ledighet. Jag tänker på barn där ledigheten innebär ångest och vånda. Jag tänker på barn som inte ska nås av de spännande aktiviteterna. Jag tänker på barn som ska delas på och tvistas om av oense föräldrar under sin ledighet.Jag tänker på ungdomar som går utan sommarjobb och således utan pengar.


Idag finns 220 000 barn i Sverige som räknas som fattiga. Ännu fler lever med knappa marginaler. Idrottsläger, simskolor, semesterresor och utflykter är för många inte att tänka på. För många i den kommun jag bor är sommaren den enda tid på året det finns arbete och föräldrarna kanske måste jobba hela sommaren. Jag är glad att Kristian Krassman motionerat om en avgiftsfri skola. Lika ledsen är jag att den moderatledda majoriteten aldrig kommer att ens undersöka vad den innebär. Förhoppningsvis kan den leda till en seriösare och bredare debatt på andra arenor än "goddag yxskaft-debatt" på fullmäktigesammanträdet. I Vänsterpartiet vill vi också att det ska finnas avgiftsfria simskolor för kommunens barn vid våra utomhusbad på somrarna. Vi vill att muséer åter ska bli avgiftsfria och att teatergrupper ska besöka skolor och förskolor regelbundet. Och...


Nej, det går förstås inte om man vill sänka skatten med ytterligare 20 öre. Jag är inte principiellt för skyhöga skatter, skattemedel måste också användas förnuftigt för att utjämna skillnader mellan fattig och rik, mellan svag och stark. Idag används skattemedel bl a för att subventionera rikas städhjälp medan skolan har stora kvalitetsbrister och den gemensamma omsorgen om våra äldre falnar till ett minne blott. Moderaterna med bihang i Norrtälje menar att kvalitet på skola, förskola, äldreomsorg mm år 2013 ska vara så god att den medger en skattesänkning. Tillåt mig bita mig själv i köttet för att inte skrika/skratta/gråta/få ett vansinnesutbrott eller helt enkelt föraktfullt säga: Lycka till grabbar! (och ta med tanten som "aldrig varit på ett dagis" också)

onsdag 8 juni 2011

Är det positivt att ta egna initiativ?

Att ta egna initiativ lyfts ofta fram som någonting positivt, men i t ex en anställningsintervju ska man vara försiktig med att säga att man är bra på att ta egna initiativ. En del gillar det. En del blir skrämda av det. Ett exempel på det sistnämnda är den moderata majoriteten i Norrtälje kommun. Ordförande i Barn och skolnämnden Göran Pettersson (M) har flera gånger påtalat att han inte vill att oppositionen lägger motioner i fullmäktige som stör nämndens arbete. Han vill helst kläcka alla idéer själv och sen ska oppositionen bara vara överens med honom. Kommunalrådet Kjell Jansson (M) gjorde igår på kommunstyrelsens sammanträde väldigt klart att han inte gillade egna initiativ, så länge de inte kommer från honom själv vill säga.


För den som inte läste min blogg igår så kan jag berätta att miljöpartisten Mats Wedberg, efter en diskussion efter förra ks om att vi borde sitta så vi såg varandra bättre, möblerade om sammanträdeslokalen från dåtida skolsal till relativt vanlig modern sammanträdessittning i typ hästsko på eget bevåg innan sammanträdet och att kommunalrådet då fullkomligen gick i taket av raseri och ville ha ordning och reda! Det är jag som är ordförande, det är jag som bestämmer, sa han.


Jag har funderat på det. Jag har ju varit ordförande i lokalföreningen i Vänsterpartiet i hur många år som helst. Har jag någonsin hävdat min rätt att ha yttersta beslutsrätt i möbleringen? Inte vad jag minns. Jag har också svårt att tänka mig att någon av alla de chefer jag haft på olika jobb genom tiderna skulle bli rasande om någon personal ville prova en annan möblering och tog saken i egna händer.... och jag har haft en del väldigt dominanta chefer. Jag kan tänka mig att man hade fått möblera tillbaka i efterhand, men inte att chefen själv ryckt tag i stolar och bord och som en vettvilling gnott tillbaka eländet. Iofs var vi ändå färdiga med dryga 30 ärenden efter 40 minuter, men drog kommunalrådet i ren ilska ur ett ärende som kritiserades också. Och det var han väl som überchef i sin fulla rätt att göra.


Nej, jag tycker att det är skandal hur den här kommunen styrs. Jag tycker det är fullkomligt vansinnigt att inte ens kunna prova ett eget initiativ taget i fråga om möbleringen från oppositionen. Hade det fungerat om det varit Hans Andersson (Fp) som möblerat om? Han är ju van från Tiohundranämndens sammanträden att sitta i hästsko. Moderaterna har gjort klart för oss alla. Egna initiativ är inte välkomna. Det är ingen idé att ni motionerar, interpellerar, möblerar eller föreslår. Vi tänker inte lyssna. Vi är bäst. Vi (jag?) bestämmer. Och om ni envisas kommer vi att bli ännu surare, ännu otrevligare och testa ännu fler härskartekniker....

tisdag 7 juni 2011

Klimatförändringar i Norrtälje kommun

Den relativt nyinrättade klimatnämnden i Norrtälje kommun har i sitt reglemente att utreda hur framtida klimatförändringar kan komma att påverka kommunen och jag undrade redan innan kvällens kommunstyrelsemöte hur arbetet framskred, vilka eventuella hot mot kommunen har nämnden hittat?


Så här i efterhand kan jag själv se en hel del hot inom det politiska klimatet, det närmar sig istid. Växthuseffekten verkar ha en helt annan innebörd i vår kommun än i resten av världen. Förra kommunstyrelsemötet avslutades ganska otrevligt, eller det var rakt igenom ganska otrevligt då det kändes som den styrande majoriteten gjorde allt för att tysta alla försök till diskussion eller frågeställningar från oppositionen genom att använda i stort sett alla nu kända härskartekniker. Efter sammanträdet framkom ett förslag att möblera om i salen så att vi slapp sitta som i dåtida skolsalar på rad med ryggarna mot varandra och med kommunstyrelsens ordförande som en mästrande dåtida magister bakom katedern.


Inför eftermiddagens sammanträde tog Miljöpartiets Mats Wedberg saken i egna händer och möblerade om sammanträdeslokalen. Vi blev glatt överraskade när vi gick in i rummet, men det blev vi snabbt urtagna. Kommunstyrelsens ordförande (M) dundrar in i lokalen och börjar på egen hand slita tillbaka stolar och bord med orden att han är ordförande och bestämmer hur det ska se ut i sammanträdeslokalen och .... det ska vara ordning och reda! Med den märkliga frågan: Har vi inte annat att träta om än möbleringen? så lämnar han funderingen öppen om varför han inte bara kunde yttra; jaha, då provar vi väl den här möbleringen idag då, men funkar den inte så kör vi som vanligt nästa gång....


Sen var ju klimatet för eftermiddagens möte liksom satt. Iskallt. Och när jag mitt i meningen om att jag inte tänkte delta i beslutet om tillsättande av ny kommundirektör blir avsnörpt så kommer jag att tänka på en "surkärring" jag sprang in i samma morgon. Sur utan anledning trots att jag gör mitt bästa för att vara trevlig. Jag hade stannat för att släppa av min dotter vid skolan och min bil stod i vägen för hennes när hon skulle ut. Trots att hon ser att jag är på väg in i bilen för att åka och trots att jag inte stått där en halv minut så är hon tvungen att på ett snäsigt sätt be mig flytta bilen. Javisst, svarade jag glatt, men när jag körde iväg kände jag mig på något sätt irriterad och förnärmad. Otroligt vad ett snäsigt beteende sprider sig vidare även om den som sprider det kanske inte alls menar det. Och ett vänligt bemötande skulle kunna göra detsamma och skulle inte heller vara så svårt att uppbringa. Åtminstone emellanåt.


Kanske var det därför kommunalrådet avslutade sammanträdet med att önska alla en trevlig sommar. Eller så kände han bara att det var hans förbannade plikt. Undrar vem som nu ska ro skutan fram till den 12 september. Ja, just det, kommunalrådet (M) har ju aldrig behövt någon förstärkning i det uppdraget tidigare... Och visst känns det som att klimatet snabbt försämras, undrar hur klimatnämnden har tänkt att ta itu med detta.