torsdag 30 oktober 2008

Svart

Det är svart, blött och halt, dimmigt, suddigt och massor av bilar överallt. De vita kantlinjerna är dåligt i fyllda och vägen svartsvart. Puh. Som om det inte räcker att vara två kvinna kort (av fem) och alla barn friska på jobbet. Inga vikarier att tillgå (de väljer att vara lediga när deras barn är lediga från skolan), bara Robert. Och Robert bestämmer sig två timmar innan han ska komma att han inte har tid att vikariera just idag, det är något med skolan. Jippie.
Det regnar och barnen gråter. Det är leverbiff till lunch. Ingen rast på flera dagar eftersom det första barnet vaknar strax efter att man hunnit lägga det sista.
I natt ska det bli snöglopp. Jag har i alla fall lyckats komma överens med min kollega att jag slipper vara på jobbet halv åtta. Hinner inte byta däcken förrän måndag. Men har fyllt på spolarvätska. I mörkret. I regnet.
Nu ska jag läsa lite. Jobblitteratur. Sen sova några timmar. Hoppas jag. Ingen hosta, inga nedkissade lakan, snälla, bara sova.

måndag 27 oktober 2008

Privat finanskris

Börsernas upp och ned är ingenting som någonsin påverkat mig nämnbart. Jag har inte tillräckligt med pengar för att märka av sånt. Däremot blir det något av en privat finanskris så fort en extra stor räkning dimper ner i brevlådan.
Jag gick och funderade på vad jag skulle göra om jag hade 1000 kronor över; gå till tandläkaren eller frisören (till saken hör att jag lider f n av viss tandvärk). Kom efter en stund fram till att jag nog helst ville gå till frisören (trots att syrran klipper jättebra). Sen gick jag och såg över månadens räkningar och kom fram till att jag nog får extraknäcka som både frisör och tandläkare om jag ska få ihop ekonomin den här månaden. Tji alltihop alltså.
Ska inte jiddra mer idag, betala så många räkningar som möjligt och jobba lite. Sen blir det sängen.

lördag 25 oktober 2008

Ett rödgrönt samarbete utan Sveriges enda rödgröna parti?

- Mamma, jag är pigg, sa Liten. Fem minuter senare sov hon som en stock med ena armen om min hals.
Ja, vi har haft en lång dag. Steg upp redan vid sex, väckte barnen en timma senare och vid åtta drog vid mot Stockholm. Båda två fann sig glatt i att sitta i ett konferensrum och leka med en barnvakt hela dagen. Mamman har gruppat om regionalpolitiskt program och lyssnat till Lars Ohly som pratat om regeringssamarbete, finanskris och EU-val.
Barnen fick varsin stor klubba med texten I love You. Vi åkte bil ända in i stan och betalade 160 kronor för parkering på Tunnelgatan. Sen irrade vi omkring och gick fel och lyfte vagnen upp för en brant trappa alldeles i onödan. Så är det när lantisar är i stan. Vi åkte hem strax efter fem, pappan hade köpt färdiggrillad kyckling och kokat pasta. Bolibompa, Eva och Adam, Amigo. Sen sköna sängen och saga och sång.
Det känns jobbigt att stiga upp och åka till Stockholm en ledig lördag, men så fort man träffar sina kamrater, hör någon elda upp sig inför en viktig fråga, så piggnar man till och idéerna poppar upp i hjärnan. Pånyttfödd. Jo, det fanns faktiskt de som frågade: Lever du? när jag dök upp. Har jag varit frånvarande så länge? Det var kul.
Nu blir det favoritserie Brottskod Försvunnen och frukt i fåtöljen, imorgon ska Liten och jag få följa med på mulle. Sen tvåårskalas hos kompis. Idag var det rosa lördag och tjejerna såg ut som tjejer. Imorgon är en annan dag. Hoppas på sol. Säkert en kul dag. Glöm ej ställa om klockan!

fredag 24 oktober 2008

lägesrapport fredag

Barnen sover. I förrgår natt sov Liten nästan ingenting. Täppt och orolig. Mamman somnade i Litens säng med alla kläder på och vaknade tre på natten av att Liten kissade på sig. I går natt sov vi som stockar. Nu ska jag dricka te och sedan krypa till kojs inför heldagskonferens om EUvalet och regionalpolitik imorgon. Sov gott.

tisdag 21 oktober 2008

Samhällsmedborgare med skinn på näsan

-Skinn på näsan, det har ju alla, sa min sexåring och skrattade när vi läste underlagen för årens föräldrarkvartar/utvecklingssamtal på dagis som vi fick hem idag. Jag förklarade för henne vad man menar med skinn på näsan och hon blev mäkta nöjd med att hon beskrevs som en person med detsamma. Flamsig, skrattig och clowneri ville hon dock bortförklara.
Andra personer med skinn på näsan är föräldrar och personal på Flygskolan som inkommit med ett alternativt underlag inför beslutet om nedläggning av skolan som ska ske i kommunfullmäktige den 3 november. Där tas motstridigheter i de styrande politikernas besked till föräldrar, elever och personal upp samtidigt som man gör schablonmässiga kostnadsberäkningar på nödvändiga åtgärder som av majoriteten och förvaltningen bara tigs ihjäl.
Enligt majoritetspolitikerna behövs bara en smärre ombyggnad av Lommarskolan för att få plats med ytterligare dryga hundra elever /minns att man bara för ett par år sedan fick ett tillskott av hela Vigelsjöskolan som då lades ned av en borgerlig majoritet/. På Kvisthamraskolan är det tydligen bara att flytta in fem klasser med bibehållna arbetslag utan att göra de minsta justeringar. Om någon kunde visa mig var... nej, förresten, det kommer jag väl tyvärr bli varse snarare än jag har lust ändå...
Det är höst, det är motvind och mörkt. allt jag kan säga till våra goda medborgare är; kämpa på. Låt inte politiker med svaga argument och dåliga underlag sätta sig på er. Kom till fullmäktige igen och protestera.se.

måndag 20 oktober 2008

Strandskyddet

Vi svenskar vill behålla våra fria och tillgängliga stränder. http://vivenius.blogg.se/2008/october/nationalsocialist-och-naturromantiker-eller-v.html

Kvalitetsenkät och andra enkäter

Jag har nyligen fått besvara enkäter angående kvaliteten på barnomsorgen, ett formulär för dagis och ett för fritids med lite annorlunda frågor. Samtidigt håller vi på med en kvalitetsenkät på jobbet som vi själva besvarar och sedan skriver en förbättringsplan utifrån. Det är bra att man följer upp och undersöker vad människor tycker, men det riskerar alltför ofta att ge fel resultat i och med att frågorna kan uppfattas olika. Många frågor är dessutom dubbla.
Jag minns en enkät som arbetsförmedlingen delade ut efter att de haft något slags jippo på Folkets Hus. En av frågorna löd:"Fick du den hjälp du förväntade dig?" Min väninna skrev nej eftersom hon tyckte att hon fick urdålig hjälp. Jag skrev ja eftersom jag också tyckte att jag fått urdålig hjälp. Jag förväntade mig ju ingenting.
En av frågorna(påståendena) i vår kvalitetsenkät på jobbet lyder: "All personal har stor kompetens och visar stort engagemang för arbetet." Hm, kompetens och engagemang, är det verkligen samma sak? Jag anser att vi alla visar ett verkligt engagemang, men eftersom ingen av oss är förskolelärare så tycker jag att det saknas kompetens på arbetsplatsen. Men som en kollega sa; vi har väl kompetens för det vi gör, kanske inte alltid kompetens för det som förväntas av oss att vi borde göra.
Förra året fick dagis toppbetyg i den ena enkäten och sämre i den andra, eftersom Storasyster alltid stormtrivts på dagis och det inte går att sätta låga betyg då. Liten däremot hade det jobbigt i över ett år och då kan man ju inte kryssa i att barnet känner sig tryggt eller att man själv gör det. Det behöver ju inte bero på personalen.
I år fick dagis toppbetyg eftersom Liten trivs mycket bättre och jag själv ser hur mycket mer resurser de har än vad vi har på mitt eget jobb. Fritids däremot fick sämre betyg och det har ingenting med personalen att göra. Jag kan helt enkelt inte tycka att det känns tryggt med 55 barn och 4 vuxna, en jättestor skolgård där barnen leker fritt långt ifrån vuxna. Jag kan inte heller ge toppbetyg till det pedagogiska arbetet på fritids, men det är heller ingenting jag förväntar mig. Jag tror att det räcker att man är pedagogisk i skolan, sen vill jag bara att mitt barn ska kunna känna sig tryggt och vara glad tills jag kommer från jobbet.
Storasyster trivs mycket bättre på fritids nu än i början, men hon är fortfarande glad om jag lämnar henne direkt till skolan och hämtar henne direkt efter.
Förresten idag, när jag är ledig från jobbet, passade vi på att gå med Storasyster till skolan. Det tog en dryg timma innan vi var hemma igen.

söndag 19 oktober 2008

Borgerlig skolpolitik

Förra mandatperioden försökte den borgerliga alliansen lägga ned ett antal grundskolor i kommunen. Protester från väljarskaran lyckades stoppa samtliga nedläggningar utom en, Vigelsjöskolan, vars elever flyttades och de väl anpassade lokalerna hyrdes istället ut till privata montessoriskolan som under en längre tid varit pressade av lokalbrist. Barn och Skolnämndens ordförande avgick och den nyinsatte militären visade styrka och politiskt mod, statuerade exempel och lade ner en skola i ett område med många invandrade och/eller ensamstående föräldrar. Wow! Vilken handlingskraft.
Trots denna misslyckade skolpolitik som upprörde så många så lyckades borgarna vinna även nästa val, och moderaterna som varit mest pådrivande för att stänga skolor, gick kraftigt framåt. Ett par år förflyter och sen dyker samma idiotiska nedläggningsförslag upp igen. I stort sett samma skolor är åter hotade.
Men så kommer kommunalrådet på (på sittande fullmäktigemöte) att de faktiskt lovat att inte lägga ned Singö skola under denna mandatperiod. Så Singö skola är "räddad". Och Parkskolan har ju så bra verksamhet. Så Parkskolan är "räddad". Centern och Kd visar sina väljare att de har någonting att säga till om och ser till att sjätteklassarna blir kvar i låg- och mellanstadieskolorna ute på landet, så "räddas" även dessa skolor. Men...
Moderaterna måste ju visa handlingskraft och politiskt mod, så att man skulle ta sitt förnuft till fånga vad det gäller Flygskolan känns overkligt. Moderaterna vill statuera ännu ett exempel och lägga ned ännu en kommunal grundskola i ett utsatt område med många invandrade och/eller ensamstående föräldrar.
I stället låter man små privata skolor ta över hela skolverksamheten i tätorten. Den enda skolan i det helt nya området Färsna planeras drivas av privata Freinetskolan. För föräldrar som inte gillar den pedagogiken eller helt sonika föredrar en kommunal skola blir det till att skjutsa sina barn till den då jättelika Lommarskolan. Eller helt enkelt inte bosätta sig i det området. Integrationstankar lyser med sin frånvaro.
I dagens Sifoundersökning går Moderaterna fram ännu mer. Om människor gillar deras segregeringspolitik eller om de bara tror att det är som en fotbollsmatch som Fredrik Reinfeldt häromdagen vann mot Mona Sahlin... jag vet inte. Hur som helst ska nog invånarna i Norrtälje kommun ha klart för sig; att vinner borgerligheten valet igen 2010 så läggs Singö skola ned under nästan mandatperiod. Och troligtvis blir det inte den enda skolan som får stänga. Detta trots att man enligt egna beräkningar kommer att ha fler elever än vad lokalerna tillåter redan 2013.

torsdag 16 oktober 2008

En ursäkt

Jag vill härmed passa på att framföra en ursäkt till alla som jag glömt ringa, till alla vars brev och mail jag lämnat obesvarade, för alla möten som jag glömt att lämna återbud till, till alla som räknade med mig. Jag varken hinner eller orkar. Jag vill. Men mitt arbete tar så mycket tid, så mycket kraft. Vet inte om det är vettigt. Just nu är det så här. Jag ber om ursäkt. Och jag hoppas kunna gottgöra mitt slarv en gång i framtiden.

onsdag 15 oktober 2008

medarbetarinflytande eller kvasidemokrati?

Äh det försvann och jag orkar inte skriva om i denna sena timma. återkommer. sov gott.

tisdag 14 oktober 2008

som sagt, häcken full

Tänkte bara lite snabbt. Jag är lite piggare nu, men har inte riktigt tid ändå. Skulle bara författa en grej till jobbet. Nu måste jag nog däcka lite grand. Inte en kommentar om det här fiaskot som Sahlin utsätter oss arbetare för. Skoja inte, politik är allvar. Man kan skratta, men fyra år till med alliansen, det har vi inte råd med.

Förresten, kan inte låta bli, läste i Kommunalarbetaren att det är ett lyxproblem att tycka att det är jobbigt att vara heltidsarbetande småbarnsmamma enligt Cecilia Hagen. Alltså, ? Är lyxen att man har ett heltidsjobb eller att man har småbarn? Var för sig absolut en lyx, men att det är jobbigt, det är det väl? Det måste man väl ändå få tycka?

På en annan sida i samma tidning så skriver man att de som lättast drabbas av depression, stress och ångest är ensamstående mammor med låg lön. Lyxigt.

måndag 13 oktober 2008

Bä, bä, bä lita lamm, jag har häcken full

Igår kom Liten efter mig in i sovrummet när jag skulle bädda och sa; "Hej, jag heter Lola och jag ska sjunga Bäbä Lita Lamm" och så klämde hon i: "Bä, bä, bä Lita Lamm, jag har häcken full." Och det kan man ju säga att man har. Det är väl både årstiden och den här sega förkylningen som liksom inte riktigt bryter ut som gör att man toksomnar med barnen på kvällarna och inte får ett dugg gjort. Sen är det ju mycket på jobbet med sjuka kollegor och inskolningar och olika typer av krav på böcker vi ska läsa och riktlinjer vi ska följa. Föräldramöten, hårtvättar (som jag numer kommer att säga upp mig ifrån), grovsopor och annat som ska ordnas hela tiden.


Jag har ju hört reklamen om Hemfrid på radion i stort sett varenda morgon och börjar nästan på allvar fundera på om man kan anlita dem för att tvätta håret på ungarna, kanske åtminstone en gång varannan vecka, så slipper man den ångesten.(Fy vad skraja de skulle bli om en helt okänd kom hit och tvålade in dem istället, nästan barnmisshandel, det...) Man kan också raka av håret, på Liten som gapar mest, men jag vet inte..., hade jag gjort det om hon varit han?


Jag hör en massa annat trams på radion också, Hans Fahlén är verkligen en mycket märklig människa. Jag kanske har berättat förut att han t ex tycker att hösten är en lugnets tid och lugnet håller i sig ända till julstressen börjar. I vems verklighet då? Hösten är superstressig. Varje morgon finns en programpunkt som heter "I huvudet på Fahlén" och avslöjar han om och om igen hur otroligt lite av intresse det faktiskt verkar finnas där. Vet inte varför jag lyssnar, men jag blir fascinerad på något vis. Och skrattar gör jag också. så kanske är det bra radio trots att jag inte riktigt fattar det.


I lokaltidningen upprör sig människor över att vi ska få nya soptunnor som sparar både miljön och "sopgubbarnas" ryggar. De där plasttunnorna har vi bråkat om i åratal i Vänsterpartiet, men från kommunalt håll har svaret hittills varit att det är för dyrt, att alla sopbilar måste byggas om, att det är för svårt att hålla ren tunnorna etc. Givetvis bara trams och nu kommer de nya tunnorna som redan finns i de allra flesta kommuner. Tunnorna har hjul och den som vill ha sina sopor tömda kan själv lätt köra ut tunnan till gatan. Precis som vi ställer ut pappersinsamlingen. Ju oftare vi vill ha hämtning desto dyrare blir det. Det är inte att tvinga invånarna att källsortera, det är att markera en viljeinriktning att man vill att fler gör det och att de som gör det kommer undan billigare.
Oj, nu krånglar strömmen här, datorn stängde av och lamporna blinkade. Blåser det ute? Hm.
Jag tror att det är någonstans i Schweiz där man genomlyser alla soppåsar och har man slarvat med sorteringen får man böter. Det är ju ett annat sätt att få människor att förstå hur det ska vara. Nu ska jag skynda mig att vara duktig innan strömmen försvinner igen. då kan man ju sova i mörkret (längtar).

lördag 11 oktober 2008

höstförkylning

Jo, jag har varit sjuk i veckan, men inte så sjuk att jag är hemma från jobbet, så det innebär att jag jobbat och sen stupat i säng och inte kunnat delge er någonting av mina tankar och reflektioner. Vi får se vilka jag hinner uppdatera den kommande veckan. Just nu tänker jag på att förra söndagen gick jag med tjejerna på bio; Lilla Spöket Laban och i kön träffade vi Storasysters kompisar som skulle gå på Wall-e och då tänkte jag att jag daddar så med mina barn...
men idag har Storasyster varit alldeles själv på Wall-e med en kompis. Oj, vad stor hon är. Nu ska jag hålla mig vaken en liten stund till för att äta naturgodis och spela memory med barnen.

måndag 6 oktober 2008

Ingen spaning - Ingen aning

Rubriken är ett citat från Per Gärdsells(bunkeflomodellen) nyfikna mamma. Nyfikenhet är hälsofrämjande fick vi veta. Det är däremot inte Skuld, Skam och Stress. Skuld som handlar om vad vi själva och andra BORDE ha gjort, Skam att vi inte är någonting värda och Stressen som en oförmåga att hantera det liv vi förväntas leva.

Samhället är förändrat och idag är vi vuxna först när vi är 27 år gamla (som vuxen räknas man när 75% av ens åldersgrupp har flyttat hemifrån). Vi föder våra första barn vid 30 och vi byter jobb och miljöer/partners flera gånger under livet. Varje gång vi hamnar i en ny grupp tänker vi Duger jag? Kan jag? Är jag med? Såna situationer påverkar såväl oss vuxna som barn i våra förhållanden till kost och sömn bl a. Det handlar om att hela tiden vara tillräcklig.

Men, åter till rubriken, när man träffar folk hör man skvallras. Och idag har jag hört att Kristdemokraterna inte längre står bakom en nedläggning av Flygskolan. Kanske inte Centerpartiet heller. Och det skulle ju vara underbart om den oeniga alliansen fick dra tillbaka sitt idiotiska förslag en gång till, andra gången inom loppet av fyra år. Men då kan de väl inte få sitta kvar en mandatperiod till?

En lättare framtid

En lättare framtid var namnet på seminariet om hur vi tillsammans ska kunna stödja våra barn och unga så att de i framtiden inte drabbas av ohälsa, bl a i form at övervikt och fetma. Och vem som skulle/kunde göra vad, så att magsåret hamnade i rätt mage.
Jag har redan tidigare lyssnat på föredrag om Bunkeflomodellen (inte så konstigt kanske när de hållt på i nio år), ändå satt jag fascinerad och tog in av kraften att driva ord till handling. I Bunkeflo har man infört 45 obligatorisk gymnastik varje dag fr o m åk 1. Barn med dålig grovmotorik har dessutom fått en extra timme gymnastik per vecka. För att kunna göra detta var man tvungen att förlänga skolveckan med tre timmar samt utnyttja elevens fria val. I Bunkeflo ansåg man sig ha mandat att göra detta eftersom en av skolans uppgifter är att på bästa sätt främja barnens utveckling och det finns så många studier som talar om att fysisk aktivitet är nödvändig och viktig för oss. Föreläsaren Per Gärdsell ställde sig frågan "På vilken vetenskaplig grund tar vi vuxna oss rätten att eliminera barns fysiska beteende?"
Enligt studier som man gjort i Malmö kan man se att extra gymnastik/fysisk aktivitet är som viktigast innan puberteten. För pojkar gav extra satsningar på rörelse vid 10-11 års ålder märkbart resultat på benstommen vid femton års ålder, men för flickor krävs tidigare insatser. Därför satsar man i Bunkeflo på extra gymnastiktimmar redan från årskurs ett. Flickorna får på så sätt också möjlighet att få ett starkare skelett som kommer att ev avvärja risk för benskörhet på ålderns höst.
Att förebygga är att avvärja och att skydda. Att främja är att erbjuda och möjliggöra. Vi måste i offentliga miljöer kunna göra båda. Våra barn tillbringar mycket tid i förskola/skola och resten av tiden hemma och i t ex idrottsrörelsen. På alla de platserna kan vi hjälpa till och erbjuda barnen hälsofrämjande miljöer. På samma sätt som det nu är rökförbud på offentliga platser borde det kunna vara så att skolor och förskolor erbjuder hälsoriktig och god mat (jisses nu missar jag det där nya matprogrammet med Bert Karlsson), att skolor/förskolor erbjuder lungna och stimulerande miljöer som inbjuder till rörelse och kreativitet och att barn via förskolan/skolan erbjuds möjlighet att prova på/komma i kontakt med olika aktiviteter inom föreningslivet. Citat "Det behövs en hel by för att uppfostra ett barn."
Vi fick också höra Cecilia Boldemann förklara sambanden mellan överexponering av solljus, övervikt/fetma och äventyrad koncentrationsförmåga hos barn. Det är en studie som är gjord på förskolegårdar runt om i Stockholm och visar på hur planeringen av sådana kan höja/sänka barns fysiska aktivitet. Studien finns på www.folkhalsoguiden.se/scamper.
Jag var tvungen att avvika efter lunch men innan dess hann jag också få höra lite om Hälsans bestämningsfaktorer och prova på Röris (puh). Det var en bra dag hur som helst och såna här dagar behövs med jämna mellanrum för att verkligen nå ut till alla som behöver ha den här kunskapen. Tunga politiker som hade behövt den här kunskapen lyste dock med sin frånvaro. Övervikten av deltagarna var helt klart kvinnor.