torsdag 31 januari 2008

Sjuka barn, sjuka arbetskamrater och stress, men mest press

Liten vaknade med ögonen igengrodda av gegga, hostandes slem och snor. När Storasyster och jag lämnade hemmet vid halv sju låg hon skrikande på golvet och ville följa med. Jag kände mig som en usel mamma. Trots att jag lämnade henne med sin pappa. De är ju bara vana att träffas och ha roligt på helgerna. Det är ju jag som är med barnen när det är vardag eller när de är sjuka. Men det kan vara nyttigt, sa en av mina arbetskamrater. Jo, för pappan ja, men stackars Liten som är sjuk och lämnas hos mostrar och pappor och allt möjligt. Jag känner mig usel.
Hur som helst hade de sovit i tre timmar mitt på dagen och var ganska pigga när jag kom hem igen vid halv fem. Imorgon får hon kanske gå till dagis. Beror på natten. Däremot var Storasyster trött, grinig och aningen snorig. Själv är jag slut slut slutkörd. Så fort jag blir ledig så blir väl jag också sjuk. Har tvättat, diskat, sorterat tvätt och försökt få i säng två gapgrinande döttrar och nu ska även jag gå i säng. Efter en snabbdusch. Ska bli oväder i natt, snö och storm. Men ska jag åka buss till jobbet så går den 06.38 och dagis öppnar 06.30 så det blir körigt. Jaja, god natt så länge. Hoppas på friskare barn, bättre väder och lite mer rutinsituation på jobbet.

onsdag 30 januari 2008

Första dagen med barnen

Idag var det första dagen på inskolningen för barnen på jobbet. Jätteviktigt att vi alla skulle vara där. Igår var två av oss i personalen magsjuka och jag hade ju Liten som var snorig och hade feber. Verkar som en toppenstart. Igår var pappa hemma halva dagen, idag lämnade jag Liten snorig till min lediga syster som fick ställa in både frisör och träningspass. Imorgon får pappa vara hemma igen. Och då ska jag jobba hela dagen.
Det gick trots allt bra idag, all personal var på plats och alla barn verkade mer eller mindre positivt inställda till denna nya plats utrustad med lite leksaker och kamrater. Men privat är det förstås urkämpigt, Liten är fortfarande hängig. Jag tycker jag flänger och far och utnyttjar alla kontakter och vänskaper till bristningsgränsen samtidigt som jag själv inte är tillräcklig vare sig på jobbet, som mamma eller hemma. Igår somnade jag strax efter nio på kvällen, slutkörd, mest psykiskt tror jag. Upp i morse vid 5... snösto...oj, nu vaknar liten ...

måndag 28 januari 2008

Från Webmaster till Vabmaster

Har nu helt ändrat min titel från Webmaster till Vabmaster. Finns ingen tid att sitta vid datorn när Liten är oavbrutet krasslig. Hann med nöd och näppe fram till Vaxholm i morse innan telefonen ringde från dagis och jag fick beskedet att min lilla smula hade 39.2 i feber. Och ni ska inte tro att jag VABfuskar för just nu finns det ingenting jag hellre önskar än friska barn och att kunna vara på jobbet den här veckan när vi börjar våra inskolningar. Jag vet att man inte kan påverka att barnen blir sjuka, men ändå känner man sig så kass. Det känns ju som att man inte alls duger till sitt arbete. Jag jobbar ju bara två dagar i veckan som läget är nu och i helgen hade jag ändå tryck över bröstet och kände mig stressad. Tidningar och nyheter känns det som om jag aldrig ser. Jag har helt enkelt ingen aning om någonting. Försöker fokusera på jobbet, men det är sannerligen inte enkelt.
Storasyster är inte heller glad över Litens sjukdomar. Idag fick hon dock stanna på dagis en stund till och imorgon ska hon få gå och ha gympa trots att (kors i taket) pappa ska vara hemma med Liten på förmiddagen. Jag har lyckats omboka hembesöken som vi gör innan inskolningen börjar till i morgon förmiddag, men på onsdag drar det igång på allvar. Då kommer alla barnen till vår nya förskola utan möbler och personal. Hu, så får man väl inte säga, men när jag ringde jobbet idag satt en av kollegorna där ensam och åt lunch eftersom en av de andra var på hembesök och den fjärde låg sjuk med ont i magen. Förra veckan hade hon själv halsfluss och äter väl fortfarande penicillin. Inga möbler hade kommit och det som fanns på plats och var uppställt för golvrengöring kunde hon inte själv lyfta ner. Det känns som en vinglig början, men förhoppningsvis ska allting landa så småningom.
Med pappa hemma tog jag också ikväll chansen att besöka en föräldrarinformation på skolan där Storasyster förhoppningsvis ska börja till hösten. Just idag fick vi i lådan ett brev från kommunen med rubriken "Dags att välja framtid". Muntert. Hoppas jag väljer rätt framtid åt min dotter. Längre ner hittas rubriken "Alla ska välja". ja ja, vi ska, vi ska. Tiden man har på sig att välja via internet är 28 januari till 15 februari. Synd att det brevet kommer idag då de flesta skolor redan haft sina informationsdagar och Öppet hus. Brevet var annars väldigt krångligt formulerat och jag glömde att fylla i önskemål om såväl hemspråk som fritids när jag med snorig Liten kastade mig ut på nätet för att anmäla intresse (först till kvarn liksom...) när jag ändå skulle anmäla tillfällig föräldrarpenning (vab).
Det var i alla fall roligt att på informationsmötet se att jag faktiskt kände igen en hel del föräldrar och att alla inte kommer att vara totalt okända för både mig och dotter. T o m en förälder till en av de närmsta dagiskamraterna fanns där. Det kan bli en bra framtid.
Nu har barnen sovit lugnt en hel timma utan hostningar eller oroliga snorandningar, så jag har hunnit både betala räkningar och hjälpa sambon med en jobbansökan. Nu kanske jag ska se på nyheter..., det är bara som jag inbillar mig, jag vet att jag gör något helt annat om jag lämnar datorn, men men... god natt

lördag 26 januari 2008

Lördag

Vi har vaknat och piggat på oss lite. Haft en bra lördag. Liten vaknade kvart över sju, men gick med på att ligga kvar i sängen till åtta då också storasyster dök upp. Nu är de vana att gå upp på morgonen så nu blir det inga långa sängliggande snarkningar på helgerna.
Vi skulle ändå upp. Storasyster hade skridskoskolan och dit åkte vi hela familjen. Det är kul att se att man känner igen många av föräldrarna från t ex simskolor, danskkurser, öppna förskolan och annat. Det är som om det är samma personer som går på allt. Tyvärr inga från dotterns dagis. Däremot flyttar en av hennes jämngamla dagiskamrater in i huset bredvid och det utlöste en smärre lycka. Även pappan visade sig känna pappan. Lustigt. Och eftermiddagen hade vi så besök av den nya grannflickan.
Sen blev det asiatisk quinoagryta enligt GIrecept, julmust inköpt för fem kronor, Bolibompa med den coola tjejen Kim Possible (här någonstans somnade Liten som vägrat sova middag), pärlplattebygge, städning och slutligen sängdags även för en motsträvig storasyster. Nu ska mamman läsa lite i boken Flickor, Pojkar och Pedagoger innan det är dags för favoritserien Brottskod Försvunnen som dagen till ära börjar extra sent nämligen 22.35, så man är ju glad om man lyckas hålla sig vaken.

torsdag 24 januari 2008

Det går bra även utan balja!

Väckarklocka 05.00. Nollgradigt och regn ute på snön. Mörkt och mycket vatten på vägarna. Vägen till jobbet känns lång och farlig. Andra bilar kör som om det vore ljust och torrt, svänger in precis framför och stänker ner hela rutan. Sikten är noll.
Jobbdagen fylldes idag av studiebesök, reflektioner på föräldrarmötet och besök av förskolepsykologen. Vi gick också igenom hur man fyller i olika typer av blanketter om sjukdom och ledighet samt listan över önskat/saknat material. Klockan hann bli kvart över fyra innan jag kom iväg hemåt igen. Det var fortfarande lite ljust och betydligt torrare väglag.
Plockade hem två trötta mat och gav dem blodpudding innan vi drog iväg till möte på partilokalen. Vi hade inbjudit olika delar av den lokala arbetarrörelsen till diskussion om framtida och omedelbar samverkan för valseger 2010. Det blev ett något ostrukturerat, men ändå bra möte som landade i en mängd förslag och idéer som samlades och skickades vidare till bearbetning och strukturering. Ja, ja, ja, det blir en SEGER 2010. Vi kan, vi vill, vi törs. Tillsammans.
För min familj var klockan mycket och när vi kom hem strax före nio mådde Storasyster illa (troligtvis av trötthet) och båda somnade under tiden jag läste saga. Själv skulle jag plocka ihop lite saker jag lovat ta med till jobbet, kläder till barnen i morgonbitti, kolla mailen, ta in och hänga tvätten som var ute på strecket och snart har jag bara själva duschen kvar. Puh. Trött. Det ska tydligen bli halt i natt. Väckarklockan kommer att ringa strax efter fem. Bäst att fortsätta nu.

onsdag 23 januari 2008

Vi är igång igen, vi har startat, gjort en rivstart och nu är det bara att öka. Liten var pigg igår, så pigg att hon vägrade somna på kvällen. Inte visste hon att vi skulle upp halv sex idag, hon babblade på, sjöng, skrattade och serverade låtsaskaffe till klockan var elva och jag lade ned henne, Pippi och mig själv i dubbelsängen och släckte lampan. Hon somnade efter en stund och jag kunde smyga upp och begära tillfällig föräldrarpenning via nätet innan jag också slumrade in.
Smög upp igen vid tjugo över fem, båda barnen sov, vana vid att vara hemma med sjuk Liten och inte behöva gå upp på morgonen. Snö, fullmåne och minusgrader. Jag var glad att jag kopplat på motorvärmaren, borstat av bilen och lagt en matta över framrutan igårkväll. Klädde på mig och åt frukost, väckte barnen med varsin flaska välling vid halv sju. De piggnade genast till när de fick höra att de skulle få gå till dagis idag. Och dessutom bli hämtade av moster.
Jag blev aningen sen iväg, var tvungen att tanka bilen och leverera tomma förpackningar och gympakläder till dagis. Blöjor och nappar till den som skulle hämta.
Vi är fortfarande i planeringstagen på jobbet. Inga möbler har kommit och golven ska rengöras i helgen. Men på kvällen skulle vi ha föräldrarinformation så vi städade så gott det gick och satte upp stolar att sitta på. Blev glada att köksgrejor kom så att vi hade något att servera juicen och frukten i, men det visade sig bara vara tolv glas. Vi som ska starta upp med sexton barn...
Föräldrarmötet gick trots allt bra, men drog ut lite på tiden och jag kunde inte hämta upp barnen förrän tio över åtta. De var båda glada att se mig och Storasyster var multitrött och somnade nästan direkt efter att hon givit mig en massa presenter som hon tillverkat. Liten var piggare, eller mer sugen på mammas sällskap, försökte lägga sig ovanpå mig för att sova, men somnade inte förrän jag släckte helt och låg alldeles stilla. Nu hostar hon... usch, inga fler sjukdomar nu. Min kollega på jobbet har fått halsfluss... en väninna med liten son har haft influensa i snart två månader, nej, vi vill inte mer. Sex dagar maginfluensa räcker för ett tag. Lång dag väntar imorgon, studiebesök redan åtta på morgonen så jag måste vara iväg från stan, med barnen lämnade och klara redan sju och sedan möte på kvällen i partilokalen här hemma. Snacka om mör man kommer att vara, men det är skönt att vara frisk...

måndag 21 januari 2008

Vinterkräksjukan-uppdatering

ursäkta om jag lyser med min frånvaro, men jag torkar spyor, bajs, byter blöjor, tvättar och vädrar. Och aldrig verkar det ge med sig. Puh

torsdag 17 januari 2008

Vinterkräksjukan - igen

Andra dagen på jobbet flöt på och det känns som om det börjar ta form. Kul. Men när jag kommer till dagis har Liten precis spytt ner sig. Och med vetskap om att barnen måste vara hemma minst två spyfria dagar så molokar man hem med skrikande tjutande femåring som inte vill vara hemma från dagis imorgon med ett litet hopp om att minstingen ätit något olämpligt och snart är kry igen.
Men hon fortsätter kräkas hemma och Storasyster är trött och oregerlig. Ingenting får Liten behålla, hon provar juice, men nej, inte ens lite. Maten vågar hon sig inte på och inte heller glassen. Vill inte ha vatten inte ens på sked. oj nu vaknar hon igen,,,,

onsdag 16 januari 2008

Nya jobbet

Okej, det blir kort det här. Måste sova snart. Har varit på nya jobbet idag. Det var bra. Vi satt fem stycken i en tom lokal med bara lite skräp och rester från föregående verksamhet och försökte planera och lära känna varandra. Vi var fyra stycken tjejer mellan 32 och någonstans i övre 40årsfacket och så vår chef som fyllde 60 strax innan jul. Vad som förvånade mig var att ingen var förskolelärare, vi var två utbildade barnskötare, en outbildad barnskötare med Friluftsfrämjandets mulleledarutbildning och en 4-9lärare. Alla verkade i alla fall väldigt trevliga och kompetenta och på sätt och vis tyckte jag att det var väldigt positivt att alla hade erfarenheter från andra yrken och arbetsområden. Jag har diffusa minnen från min tidigare period inom barnomsorgen av att många var väldigt inkörda och lite insnöade i förskolevärlden.
Det var också bra att alla hade barn hemma, två var, mellan min minstingen som snart är två och den äldsta som är tolv. Vi kommer att ha förståelse för kamraters VABande och sånt.
Mina barn var trötta när jag hämtade dem, men jag var ännu tröttare. Resan hem var mörk och minst sagt blöt. Tät och snabb trafik trängde sig in framför min bil och stänkte ner rutan gång på gång samtidigt som mötande fordon bländade i glittret. Nåja, det kan inte bli så mycket värre. Skulle ju vara om det blev halt också... Det ska ju bli mycket snö i mars hörde jag på nyheterna.
Vi åt fil till middag (nåt som jag aldrig gör annars) och slöade framför bolibompa.

tisdag 15 januari 2008

maskinuppdatering

Bara för att uppdatera mina gamla bloggar lite så vill jag berätta att vi nu fått diskmaskinen på plats och den fungerar bra. Lite trångt är det, men det funkar bra.
En man från kommunen var här och gjorde en besiktning av badrummet. Antagligen var han blind för han frågade vad som var problemet, tog några kort med sin mobil och meddelade att han tänkte förespråka installerande av en paxfläkt, vilket givetvis är bra men inte alls tillräckligt. Jag hade verkligen velat få duschen avskild så att det inte rann vatten över hela golvet, under skåpen, tvättmaskinen etc varje gång. Men med en bra fläkt kanske det torkar upp på nolltid...

Hellre jämställd man och frisk än ojämställd kvinna och sjuk


Jag vet, jag vet, jag vet, jag har inte bloggat nästan någonting på flera veckor. Anledningen till detta är att jag är så outgrundligt trött, begriper inte om jag är förgiftad eller sjuk eller vad det kan vara. Det märkliga är att det inte bara är jag, hela min släkt verkar ha blivit drabbade. Jag är så trött att när jag lägger mig på kvällen så domnar händer och fötter bort och jag själv känner mig som in någon slags febrig dimma och tror att jag aldrig kommer att vakna igen. Liten däremot sover oroligt och väcker mig ganska snart, upp och ned, upp och ned hela natten, men ändå hinner jag somna om och sova som en stock mellan räderna. Min mormor, som är snart 93 år, trodde att det berodde på åldern att hon nu plötsligt somnar framför TV:n, min syster hade en släng av vinterkräksjukan (som vi alla hade) och skyller tröttheten på den, min mamma har som vanligt arbetat alldeles för hårt och stressat inför julen, men jag är vare sig gammal eller har jobbat för mycket. Visserligen har jag stressat och var ju också lite krasslig i magen en dag, men...


Jo, det är sant, solen har enligt statistiken bara lyst två timmar på två veckor. Det är mörkt när man vaknar, mörkt när man försöker städa, mörkt innan man somnar och egentligen är det väldigt svårt att märka att det har vänt, att det blir ljusare och ljusare. Och om solen mot förmodan skulle skina så går man ju bara upp för att upptäcka att fönstren inte alls är rena trots att man putsade dem dagen före och ingenting annat heller för den delen... Så hinner man inte ut innan solen gömmer sig bakom granarna igen.


Enligt statistiken så tycker även 96% av svenska folket att män och kvinnor bör ta lika mycket ansvar för hem och barn. Vill bara meddela att jag känner alla de 4% som inte gör det. Jaja, en del kanske säger att de tycker så, men de gör inte det, inte på riktigt... Men nu är det nämligen så att i förrgår läste jag att ojämlikhet i hemmet gör kvinnor sjuka. Så det är en fråga arbetsgivare bör ställa innan de anställer en kvinna; vem gör jobbet hemma? Kvinnor i ojämställda förhållanden har fler sjukskrivningsdagar och skattar sin psykiska och generella hälsa lägre än kvinnor i jämställda förhållanden.


Igår läser jag så i lokaltidningen att även pendlare har sämre hälsa än andra. Grattis, grattis till mig själv, kvinna i ett ojämlikt förhållande som imorgon börjar pendla till arbetet. Det är bara att se fram emot ett liv i sjukdom och misär. Tur att jag i alla fall har ett jobb att vara sjukskriven från nu då.


Att pendlare mår sämre än andra kan kanske ses som en av anledningarna till vår kommun brukar knipa nån av bottenplatserna i folkhälsoundersökningarna som görs vart fjärde år i länet. 7400 människor pendlar varje dag ut från kommunen och 2000 människor pendlar in. Alltså, förutom att vi har lägre utbildning och lägre lön som ju också är faktorer som påverkar hälsotillståndet.


Imorgon börjar alltså mitt nya jobb och jag ska "Komma igång" igen. Även med bloggandet. Hur trött jag än är så lovar jag att avge lite rapporter. Igår tog jag ungarna och åkte ut till stugan som en sista avkoppling. Solen sken ju och vi skulle grilla korv, men fick inte fyr på kolen, så det blev en stund vid vattnet, lek och klättring på stenar innan vi gick in och stekte korv i stugan och sen sov vi kvar på Storasysters begäran. Och trots viss tidsbrist i morse så hann jag få ner det mesta av julsakerna och dammsuga av golven.

onsdag 9 januari 2008

Låga kvinnolöner inom handels

Läs denna intressanta artikel om hur kvinnors löner är lägre satta redan från början: http://www.arbetaren.se/articles/inrikes20080109

Diskmaskin - avlastning eller pålastning?

Det var så mycket jag hade tänkt blogga om, men när jag skulle sätta mig vid datorn igår så vaknade minstingen och det var bara att gå och lägga sig med henne och idag har jag bara vägrat sätta igång datorn för jag vet att om jag gör det så tar det jättelång tid och jag hinner ingenting annat. Nu har jag glömt alltihop igen...

Dagen började rätt bra med att jag fick en ny blandare till duschen installerad och lyckades städa bort julen i både kök och lekrum. Så skulle jag åka till mitt gamla jobb och bjuda på fikabröd och rensa ur mitt skåp, köpa några krokusar och sen hem och fortsätta. JO, fikat gick bra (mitt enda kaffe idag blev fuskkaffe. inte underligt man är vresig). Sen åkte jag och köpte en diskmaskin, sopsorteringskärl, lite presenter (många fyller år snart) och en skridskohjälm till Storasyster som ska börja skridskoskola på lördag. Där fick man för gratis grillor, hjälmen kostade ju 300 kronor.

Jag hämtade Liten (Storasyster skulle till kompis) och åkte hem för att installera diskmaskinen. Yippie, vilken härlig eftermiddag/kväll. Maskinen gick med nöd och näppe in under armaturen, men för att kunna använda eluttaget och tända och släcka lampan så måste armaturen flyttas inåt. En skruv hade förlorat formen helt och gick inte att få ur så jag kunde inte flytta armaturen. Hittade ett annat uttag i kryddskåpet och hoppades kunna använda detta. Det gick inte att skruva av fötterna på maskinen för då kunde den inte stå.

Sen skulle alla dessa vilda bångstyriga ormar till slangar skruvas fast och passade givetvis inte alls på min vattenkran. Iväg till närmaste diskmaskinsbutik (som ligger väldigt nära iofs) och köpte en slags adapter. Hem igen och adaptern var lagom stor, men det gick inte att få den att gänga fast så att den satt ordentligt.



Efter en stund måste jag hämta storasyster. Tar med mig adaptern till diskmaskinsbutiken på vägen och frågar om den kan vara felgängad. Nej, inte det, men fel storlek på gängor. Tyvärr hade de ingen av rätt storlek. Iväg till nästa butik. Där hade de en. Hämtade Storasyster och åkte hem för att värma rester och fortsätta med maskinen. Nu hade jag ställt den på tvären för att kunna använda eluttaget och ha koll på alla slangar på baksidan. Efter en stund verkade allt sitta som det skulle. Men inte hade jag köpt något maskindiskmedel. Puh.

Jag bestämde mig hur som helst för att prova utan diskmedel och sen diska om i morgon. Fyllde maskinen med den disk som stod i hon och tryckte igång enligt anvisningar. Men... inte tog den in nåt vatten, den bara brummade. Nu var jag nära sammanbrott och Liten hade börjat få trotsutbrott på golvet. Hon ville ha vatten, men inte vatten, hon ville ha maten som jag kastat när hon gick från bordet. Hon ville ha välling och pyjamas, men inte sätta på sig den. Åh, åh, åh, jag ska aldrig bli VVSmontör.
Det står i instruktionerna hur högt trycket på vattnet ska vara så jag försöker skruva åt slangarna ännu hårdare för att kunna sätta på fullt ös på vattnet. Håller för läckage med en disktrasa och så plötsligt går maskinen i gång. Men så fort den är full med vatten är jag tvungen att slå av kranen annars börjar den läcka. Jag tycker det verkar rimligt, för var ska annars vattnet ta vägen, men en väninna säger att det tydligen ska spärras av av sig självt så att det ska kunna stå på hela tiden. För jag undrade verkligen efter 66 minuters diskprogram då vi passat maskinen och stängt av och på vattnet tre gånger om det verkligen är en så bra avlastning med en diskmaskin. Dessutom blockerar den som läget är nu hela diskhon så att man inte heller kan diska för hand. Måste lösa det här på något sätt...

Och det var inte alls det här jag tänkt blogga om, men nu har det förstört min dag så att jag inte hunnit städa någonting mer, jag glömde krokusarna så tre tomma krukor gapar i köket och jag är helt slut och förbannad och stressad över resten av städningen. Usch.
Jahaja, så kommer en polare och hävdar att maskiner är våra vänner...

tisdag 8 januari 2008

Nytt år - nytt badrum?


Nu kom fastighetsskötaren och tittade på vår blandare till duschen. Vattnet blir bara varmare och varmare och snart kan inte barnen bada mer. Och badrummet blir bara fuktigare och fuktigare, fyra personer som duschar och tvättar på en liten yta utan fläkt och utan avskiljt duschutrymme. Blött överallt hela tiden och dessutom blöt tvätt på tork i taket så länge det regnar och ruskar ute. Jo, fastighetsskötaren (som är den där populäre Richard på TV4 förresten) tyckte att det var befogat att försöka få till en renovering av badrummet. Men deras order från ägaren (kommunen) är att "göra så lite som möjligt" eftersom husen någon gång ska säljas. Jojo, men kommunen tvångsinköpte dessa hus i början av nittiotalet för att riva och bygga affärskomplex. Det blev det stopp för. I många år fick man jobba med nya planer som tog hänsyn till att människor ville ha kvar de gamla villaträdgårdarna i centrala stan. Efter att en ny detaljplan slutligen klubbats i slutet av nittiotalet så såldes tvillingkvarteret som nu fått ge plats för tre nya hus (i gammal stil) samt renoveringar av de övriga villorna. Det här kvarteret har kommunen kvar i avvaktan på beslut om den nya "förbifarten" som staden väntat på sedan femitotalet. Nu är det ju snack om att den kanske börjar byggas 2013. Så länge kan vi inte vänta på ett nytt badrum. Tjejerna växer ju och tidigare var badrummet till för en äldre dam, nu en hel familj. Eftersom badrummet är så illa planerat och gammalt (tapeterna lossar från väggarna, duschen är mitt på golvet med ett draperi mot tvättmaskinen och ett draperi mot toalettstolen) så drar det naturligtvis på sig fukt och svartmögel, men värre är ju att kanske huset skadas eftersom väggarna är i så dåligt skick. Och huset är enligt nya planen belagt med rivningsförbud, så det blir svårsålt med vattenskador.


Men kommunen prioriterar som sagt inte underhåll av dessa fastigheter. Innan vi fick vårt Mr Bean-kök med brunrandiga tapeter på skåpluckorna utbytt så skickade de hit två "experter" för att fotografera och konstatera att man verkligen måste renovera hela köket. Vi har också haft den lyckan att efter några års väntan fått smutsiga gamla heltäckningsmattor och bruna medaljongtapeter utbytta, så snart är lägenheten så gott som beboelig. jaja, vi trivs ju,,,

2007 - botten och toppen


Det verkar populärt att göra en liten sammanfattning av det gångna året i sin blogg så jag tänkte väl haka på den trenden. 2007 började inte särskilt muntert, eller det omuntra började tidigare, redan valet 2006 blev en stor besvikelse och tiden efter kändes mycket tung. Att förlora makt, men också att förlora poster som man tyckt varit stimulerande var supertråkigt. Till det kom ju att jag även förlorade en hel del ekonomiskt då jag helt plötsligt var mammaledig på heltid med hemmavarande sjukskriven sambo.


Fyra tunga månader från november till februari då jag började skola in Liten på dagis. Inskolningen gick trögt och Liten grät när jag lämnade och när jag hämtade. Lagom till midsommar då jag bestämt att gå på åtta ytterligare veckors föräldrarledigt började det fungera bättre på dagis.


Dåligt med jobb, sjukdom och usel ekonomi kulminerade i en total familjekris runt min fyrtioårsdag i april, och efter det blev det en tung vandring tillbaka till ett normalt liv igen. Men sambon började jobba och jag och barnen fick åtta veckor på stranden med kaffe i termosen så livet började se ljusare ut igen. Vi badade alla dagar utom två.


I slutet av sommaren lyckades vi få tag på en enkel sommarstuga. Med hjälp av min kära mamma att skriva på lånehandlingarna så var den vår. En gemensam dröm som gjorde det lättare att bygga ihop familjen igen. Och i september åkte vi på en superlyckad semester till sambons födelseland Turkiet, där vi solade, badade och hälsade på släkten.


Sen kom hösten och det blev åter för mig dåligt med jobb, stressiga dagar med mobilen tryckt mot kroppen för att hinna ringa om det kom något SMS om lediga tider från jobbet. Arbetsfria dagar tillbringade jag i stugan och fixade och donade så att det blev okej att vistas där redan nu. På nätterna sökte jag jobb via internet. Antalet sökta platser började närma sig hundra när jag helt plötsligt i december fick ett telefonsamtal om en intervju, ett par dagar senare blir jag kallad till en intervju till och veckan efter (mitt under Luciafirande) har jag fått mitt livs första fasta heltidsjobb!


Så, året började tungt, men tog en kraftig vändning och kan nu summeras som ett bra år på det personliga planet. På det politiska planet är det fortfarande tungt. Regeringen genomför mängder av irreversibla förändringar som drabbar de svagaste i samhället och trots att människors missnöje stiger och smittar av sig så är medlemsantalet i partiföreningen rekordlågt och antalet besökare på våra möten nästan pinsamt få med tanke på det arbete som läggs ned för att anordna möten, fika, föreläsare mm. Men jag är övertygad om att det vänder snart, mycket snart och 2008 års sammanfattning kommer att innehålla många fler politiska ljusglimtar.

lördag 5 januari 2008

Slutjobbat i kassan

Igår var sista dagen på jobbet. Ja, jag har väl inte fattat det än. Igår kändes som en vanlig fredag och idag som en vanlig lördag. Förutom att jag är så där infernaliskt trött som jag varit ända sen jul, helt otroligt, kommer inte ur sängen förrän efter nio på morgnarna. Och är trött hela dagarna. Eftersom vi sov så länge i morse så har jag hållt Liten vaken hela dagen, så hon somnade nu, för tjugo minuter sen. Storasyster ser på Disneydags så man har ett litet break här.


Alla på jobbet sa Lycka till och såna där saker och jag fick presenter från ledningen och från kompisarna i kassan; en keramikgubbe, ett stort blomsterarrangemang och 500 kronor i blomstercheckar. Jättefint. Och så sa personalchefen: - Tack för din tid här. Det har varit intressant att ha dig anställd, du är en sån... häftig... person.


Ursäkta, är det en komplimang eller? Inget man vill att de skriver i anställningsbetyg och sånt i alla fall, tror jag. Påminner mig mest om att man blir bjuden på mat som man inte tycker är så där överväldigande god och så frågar värdinnan hur det smakar... jo, det är en intressant smak, häftig blandning det här...




Själv tycker jag att jag har slitit och sällat mig i skaran av anställda på ett alldeles oklanderligt sätt. Svårt att se att jag över huvud taget haft utrymme att vara häftig eller intressant. Men kanske handlar det inte bara om vad jag gjort på min arbetsplats; jag har ju trots allt figurerat en del i lokaltidningen (och under en tid när akutmottagningen var nedläggningshotad även i riksmedia). Politik diskuterar jag nästan aldrig på jobbet, fackliga frågor naturligtvis eftersom jag varit engagerad i den numer nedlagda fackklubben och om någon frågar om någonting så svarar jag ju, men jag är ju inte den som sitter och triggar folk i fikarummet precis. Jag har ju också varit engagerad i konsumentfrågan i samband med att Lidl etablerade sig i stan. Jag har aldrig nämnt min egen arbetsplats i debatten även om jakten på låga priser på bekostnad av service, kvalitet och arbetsmiljö känts av även där.
Vi är vad vi äter, brukar det heta, och det stämmer helt och hållet. Det ökande utbudet av billiga livsmedel ser jag inte som någonting positivt för konsumenterna. De som har råd kommer fortfarande att låta kvalitet bestämma över inköpen, men de som har skral ekonomi och kanske inte alltid fullgod insikt i betydelsen av vad vi stoppar i oss, kommer med glädje att fylla sina korgar med besprutade, långväga fraktade, näringsfattiga produkter med tveksamma innehåll och innehållsdeklarationer. Och deras barn kommer att få växa upp på den kosten. Och det kommer med all säkerhet att påverka deras förmåga till inlärning och deras ork till engagemang. Utbredningen av lågprismarknader och lågprisprodukter är inte till gagn för vare sig konsumenter eller miljö. Inte heller för arbetstagarna skulle jag vilja säga, eftersom arbetsförhållandena blir sämre, inte bara på de nya arbetsplatserna utan också på de gamla där man är tvungen att svara upp mot konkurrensen.
Men, okej, konsumenter vill inte betala för mycket och ska inte betala för mycket för varan de köper. För att kunna ha en möjlighet att avgöra detta när du står i butiken måste alla varor vara ordentligt märkta, innehållsförteckningar på svenska, ursprungsland, jämförelsepris i kilo mm mm. Rättvisemärkningar och EKOmärkningar måste också förenklas och göras tydliga. Idag står det ofta på förpackningar att de är återvinningsbara, men det står inte hur eller var de återvinns. De flesta slänger dem säkert i soporna. Nu när jag inte längre arbetar i butik ska jag bli konsument på heltid, förhoppningsvis ska ni kunna läsa mer om det här i framtiden.

fredag 4 januari 2008

mer om tv och trotsålder


Oj då, klockan är redan 00,00. Kanske skulle hoppa bloggandet. Äsch, nu är jag ju ändå här. Var tvungen att kolla att alla pengar gått iväg från kontona som de skulle, det är ju lite osäkert i dessa tider av helger och åter helger. Det mesta verkade okej och resten åtgärdades. Snart ska jag krypa ner i sängen och vila kropp stel av arbete och TVkånkande. Var tvungen att långtitta på TV denna andra kväll eftersom jag började titta på Jane Eyre häromkvällen på landet och absolut ville se slutet (trots att jag tror att jag sett just slutet förut). Det är faktiskt som någon sa på jobbet, bara repriser på TV runt dessa långa helger. Det görs så mycket reklam om hur mycket bra filmer och serier som ska visas och sen är det nästan bara repriser och skräp. Till och med Bolibompa är fyllt av små julsagor som går i repris år efter år så att min femåring nu kommer ihåg att hon sett dem förut (och då började hon se på TV i november 2004 när hon blev sängliggande i tre veckor i någon slags illasinnad magåkomma). Liten har ju sett TV och film redan från scratch, men hon är som sagt en helt annan personlighet.


När min äldsta dotter började titta på TV och film tyckte jag det var guld värt, det var ett sätt för henne att koppla av (tror hon slutade sova middag vid ett års ålder och hon sov knappt aldrig före det heller, fram till två års ålder sov hon aldrig mer än två och en halv timma i streck, natten inräknad). För henne var det full fart dygnet runt och hon kunde aldrig släppa något, aldrig missa något. Detsamma gäller för henne i filmvärlden. Hon tittar koncentrerat på film och på Bolibompa och tål inte att bli störd, knäppa av mitt i eller knappt ta en kisspaus. När hon ska gå på toaletten får man stoppa videon tills hon är tillbaka trots att hon sett filmen flera gånger innan. Men när hon var i Lillasysters ålder hade hon knappt tålamod att se vinjetten till bolibompa innan hon var ute på nya äventyr.


Men hon har också varit i trotsåldern och då var det ju oftast bara hon och jag. Vi var lika envisa båda två och jag har många halvlustiga minnen, t ex när vi åt fredagsmiddag iklädda cykelhjälmar, när spegeln i hallen for i golvet efter en dörrsmäll så att grannen kom ner och kollade att vi levde, usch, och en hemsk gång då jag min dumskalle tog med pulkan ner på stan och mitt på torget kunde jag inte förstå om hon ville åka i pulkan, dra pulkan, lämna pulkan på torget eller vad det var; allt var fel, och där stod jag med en gapande skrikande unge, pulka och vagn och alla vände sig om och stirrade och undrade om jag slog henne eller på annat sätt torterade henne. aldrig mer den j-la pulkan tänkte jag... funderade senast idag på om jag skulle köpa pulka till Liten nu när det ligger ett par cm snö, men kanske inte ändå... jag går åtminstone inte ner på stan med den.


Imorgon är det sista dagen på jobbet. Lite konstigt känns det. Jag tänker inte bjuda på tårta för jag har varken tid eller pengar just nu. Kanske bakar nåt och går upp nästa vecka, jag är ju ledig då. Förhoppningsvis får man nya arbetskamrater som man kan fika och skratta med, fikat är ju ändå det bästa med jobbet, eller, jag menar, det bästa med det mesta. Nu ska jag sova.

onsdag 2 januari 2008

Tokvänstern kontra Tokcentern

Förresten kanske jag lite kort ska kommentera att det i dagens lokalblaska stod att Tokvänstern snart skulle bli ett minne blott i riksdagen. Detta efter förslag som att legalisera knark och förbjuda läxor.
Det var länge sedan jag hörde uttrycket Tokvänstern. Tror det var i min första valrörelse 1991 och det var en sosse som yttrade det. I övrigt var han mest intresserad huruvida Tokvänstern hade snygga ben eller inte (typ Gudrun).
Jag vill bara nämna att när jag gick med i Vänsterpartiet Kommunisterna 1990 hade vi 2,1% i opinionsmätningarna och då tänkte jag, nej, nu jävlar är det dags. Kanske nåt gäng starka, övertygade människor snart kommer att tänka detsamma.
Sen senaste valet pratas det ju annars mest om Tokcentern (kan ibland vara samma som Stureplanscentern, men inte alltid). Här hemma i kommunen är vi ju vana med centerpartister, det här var väl typ den enda kommunen i hela Sverige som Centern tappade i vid förra valet. Annars har de ju gått framåt på både landstings och riksnivå. Och det är ju då alla Tokcenterpartister blottas. Då då det plötsligt måste vaskas fram folk till nyvunna platser i landsting och riksdag. Vi ser det inte så tydligt i vår kommun, men visst blottas Tokcentern även lite grand då de försöker hålla jämna steg med ett mycket starkare Moderaterna. Tänk, jag känner inte alls igen centerns politik ibland (ärligt talat har jag ibland svårt att veta vilket parti de olika alliansbröderna härstammar ifrån). Jag har skrivit en del om tokiga Centerutspel i bloggen tidigare, just nu har jag inget färskt i minnet, är för trött antagligen, men jag lovar återkomma med fler så fort jag får nys om något...
God natt nu tokar från alla håll och kanter.

Nyår och trotsålder





































Min yngsta dotter har kommit i sin första trotsålder, hon är trotsåldern personifierad och det är rätt jobbigt (ha ha). Tjejerna och jag tillbringade lördag-söndag och halva måndagen ute på landet (med TV) och jag vet inte hur många gånger Storasyster fällde kommentaren; Kan inte ni två hålla sams ett litet tag?

Men med en snart två år gammal envis unge som gör precis tvärtemot hela tiden är det inte lätt att hålla sams. Spelar ingen roll att man är ostressad och ledig och låter saker och ting ta sin tid, man blir tokig i alla fall. Klä på sig, klä av sig, byta blöja, äta, spelar ingen roll vad man ska göra så är det inte bra. Och sen när man inte förstår riktigt vad hon säger heller. Skrik och gap och en Storasyster som tittar på en med arg blick och säger att man inte får vara dum mot hennes lillasyster. Puh. Tur att Storasyster fortfarande är lite av idol och kan få hjälpa till med påklädning t ex.
Nyårsafton åkte vi hem från landet för att se raketer i "stan". Utan Tv blev det både sång och teater från de små liven. Elva slocknade Liten och strax före ett lyckades jag söva Storasyster.

Nu är jag så trött att jag ska försöka visa med bilder hur vi haft det i helgen.

Ny TV


Nu har jag inhandlat en "ny" TV för 200 kronor. Det var lagom. Den är ungefär som vår gamla, det går till och med att använda samma fjärrkontroll. Kanske håller den ett år så kan vi köpa en ny TV på riktigt nästa mellandagsrea. Jag kom på att jag aldrig köpt en ny TV när jag satt och pratade med syrran igår. När jag flyttade hemifrån hade jag ingen TV. Sen träffade jag min första sambo och han hade TV. När den gick sönder fick vi en gammal från min brorsa och hans F D. Den fick första sambon ta med sig när vi separerade eftersom jag fortfarande ansåg att jag inte var beroende av TV. Det tog dock inte så lång tid innan min mamma bytte ut sin TV och jag fick ta den gamla. Efter några år började den trilskas lite och eftersom nuvarande sambons brorson skulle köpa widescreenTV så fick vi hans gamla och den har fungerat ända tills förra veckan. TVn på landet fick sambon med sig när han jobbade inom flyttsvängen ett tag. Och nu har jag alltså köpt en "ny!" TV genom fyndmarknaden i tidningen. Det lustiga var att det var kassören i samfällighetsföreningen vid stugan som sålde den. Vi som var i stugan i helgen, vi kunde ju tagit den med oss då om vi vetat... De hade trott att det var fel på TVn, lämnat in den, men i stort sett redan bestämt sig för att köpa en ny. Det visade sig vara fel på parabolen, TVn var helt okej, men de köpte ändå en ny, plattare, lättare modell. För oss som diggar tjockTV så är plattTV en välsignelse. Det gör ju att det alltid finns billiga TVapparater att tillgå.


Jag tittade inte ens på TVn innan jag lastade in den i bilen. Vissa saker är jag noga med, men en TV är en TV och fungerar den så... 200 kronor är ju ingenting i det avseendet heller.