Jag vet, jag vet, jag vet, jag har inte bloggat nästan någonting på flera veckor. Anledningen till detta är att jag är så outgrundligt trött, begriper inte om jag är förgiftad eller sjuk eller vad det kan vara. Det märkliga är att det inte bara är jag, hela min släkt verkar ha blivit drabbade. Jag är så trött att när jag lägger mig på kvällen så domnar händer och fötter bort och jag själv känner mig som in någon slags febrig dimma och tror att jag aldrig kommer att vakna igen. Liten däremot sover oroligt och väcker mig ganska snart, upp och ned, upp och ned hela natten, men ändå hinner jag somna om och sova som en stock mellan räderna. Min mormor, som är snart 93 år, trodde att det berodde på åldern att hon nu plötsligt somnar framför TV:n, min syster hade en släng av vinterkräksjukan (som vi alla hade) och skyller tröttheten på den, min mamma har som vanligt arbetat alldeles för hårt och stressat inför julen, men jag är vare sig gammal eller har jobbat för mycket. Visserligen har jag stressat och var ju också lite krasslig i magen en dag, men...
Jo, det är sant, solen har enligt statistiken bara lyst två timmar på två veckor. Det är mörkt när man vaknar, mörkt när man försöker städa, mörkt innan man somnar och egentligen är det väldigt svårt att märka att det har vänt, att det blir ljusare och ljusare. Och om solen mot förmodan skulle skina så går man ju bara upp för att upptäcka att fönstren inte alls är rena trots att man putsade dem dagen före och ingenting annat heller för den delen... Så hinner man inte ut innan solen gömmer sig bakom granarna igen.
Enligt statistiken så tycker även 96% av svenska folket att män och kvinnor bör ta lika mycket ansvar för hem och barn. Vill bara meddela att jag känner alla de 4% som inte gör det. Jaja, en del kanske säger att de tycker så, men de gör inte det, inte på riktigt... Men nu är det nämligen så att i förrgår läste jag att ojämlikhet i hemmet gör kvinnor sjuka. Så det är en fråga arbetsgivare bör ställa innan de anställer en kvinna; vem gör jobbet hemma? Kvinnor i ojämställda förhållanden har fler sjukskrivningsdagar och skattar sin psykiska och generella hälsa lägre än kvinnor i jämställda förhållanden.
Igår läser jag så i lokaltidningen att även pendlare har sämre hälsa än andra. Grattis, grattis till mig själv, kvinna i ett ojämlikt förhållande som imorgon börjar pendla till arbetet. Det är bara att se fram emot ett liv i sjukdom och misär. Tur att jag i alla fall har ett jobb att vara sjukskriven från nu då.
Att pendlare mår sämre än andra kan kanske ses som en av anledningarna till vår kommun brukar knipa nån av bottenplatserna i folkhälsoundersökningarna som görs vart fjärde år i länet. 7400 människor pendlar varje dag ut från kommunen och 2000 människor pendlar in. Alltså, förutom att vi har lägre utbildning och lägre lön som ju också är faktorer som påverkar hälsotillståndet.
Imorgon börjar alltså mitt nya jobb och jag ska "Komma igång" igen. Även med bloggandet. Hur trött jag än är så lovar jag att avge lite rapporter. Igår tog jag ungarna och åkte ut till stugan som en sista avkoppling. Solen sken ju och vi skulle grilla korv, men fick inte fyr på kolen, så det blev en stund vid vattnet, lek och klättring på stenar innan vi gick in och stekte korv i stugan och sen sov vi kvar på Storasysters begäran. Och trots viss tidsbrist i morse så hann jag få ner det mesta av julsakerna och dammsuga av golven.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar