fredag 30 november 2007

Freaky Friday

Nu har jag varit på sammanträde med Luftvårdsförbundet, utbildningsdag med sjukvårdsgruppen och ska nu åka och hämta barnen för att sedan direkt bege mig till kursgården och nordostträff med miljötema. Kommer hem imorgon em. Och adventspynta hinner jag inte...

torsdag 29 november 2007

Anställningsintervju!

Det här kommer ni aldrig att tro; jag ska på anställningsintervju!!! På måndag. Och jag kan säga till alla som haft en massa kloka råd om vad man ska ta med i ansökningsbrevet att det känns väldigt bra att jag varit tydlig och ärlig med mitt politiska engagemang. Då behöver man ju inte sitta och känna att det ska komma som en negativ överraskning för dem på intervjun. Alltså, inte för att jag kommer ihåg precis vad jag skrev i just den där ansökan, men alla fick ju samma meritlista och jag skriver ju ungefär samma sak, bara med lite olika betoning beroende på vilket jobb det rör sig om.
Det här är i alla fall ett barnskötarjobb. Och det är inte på hemmaplan utan det blir till att resa en bit om jag skulle få det. Det kan funka. Om de inte kräver att man ska öppna halv sju och stänga halv sju flera dagar i veckan. För då spricker ju hämtning och lämning av mina egna barn. Men men, bara en intervju muntrar upp tillvaron.
I övrigt har jag haft fullt upp med att arbeta några timmar om dagen ett par dagar i rad. Det är kul, men jag hinner inte alls städa inför första advent. På jobbet har vi bara kvällstidningar och det klarar jag inte av att läsa. Höll på att bryta ihop över en artikel om en mamma som torterat sin tvååring till döds på en kvartsrast och varje gång jag ska berätta om händelsen för någon (alltså min överkänslighet) så börjar tårarna rinna igen. Och kvällstidningarna innehåller ju i stort sett bara stora repotage om hur vidrigt barn behandlas i vår värld. Jag klarar inte sånt. Stäng av - lägg av - och två dagar helt utan riktigt kaffe blev det också. Men idag har jag hunnit med den saken så jag ska väl överleva.

tisdag 27 november 2007

Framtidsjobb

Förresten läste jag i tidningen idag att biolog och miljövetare var motsatsen till framtidsjobb. Egentligen underligt med den hotande klimatkatastrofen, men men, det blir väl någon ingenjör som får hugga tag i den...

Köpfri dag

På söndagar har jag DN och i söndags läste jag om en manifestation som en förening gjort i samband med Köpfri dag som tydligen infann sig i lördags. Synd att jag inte visste om det för då hade jag hoppat saffranen. Iofs är mitt liv kantat av köpfria dagar, men det hade varit skönt att manifestera en sådan viktig sak.
Det roliga är sen när man läser runt bland bloggar och hittar en centerpartist som med bestämdhet hävdar att man undanhåller stackars barn i biståndsländer pengar när man inte handlar... Eftersom en del av BNP går i bistånd, så menar han att BNP sänks om vi struntar i och handla och då blir något litet fattigt barn utan mat. Vilken logik. Shoppa mer alltså!
Jag tycker verkligen att centern har skaffat sig en hel del lustiga representanter efter den senaste valet /även om en som jag beskyllt för att vara tokig centerpartist i denna blogg tydligen är folkpartist/. Annars tycker jag att det är roligt med människor som tänker och drar egna slutsatser, men ibland går det bara för långt...
Jag tycker Köpfri dag är ett alldeles underbart påfund och mitt förslag är att man också stänger butikerna denna dag. Tänk om butikerna någon gång var stängda. När jag var liten var de stängda lördagar, söndagar, helgdagar etc. Det fanns många köpfria dagar då. Det roliga med Köpfri dag är också att man på många ställen runt om i världen har givit bort saker till varandra istället, gratismarknader.
Helskoj. Och om de fattiga barnen i de länder som Sverige fortfarande ger bistånd till överhuvudtaget ska ha någon framtid måste vi nog börja återanvända och inte hela tiden producera nytt att konsumera.

Arbetstider

Jahaja, så har man jobbat några timmar. Jag jobbade mellan 11 och 16 och det är precis lagom länge att jobba i kassan. Alltså, inte ekonomiskt, men fysiskt. Man orkar inte mer. Armarna börjar värka, kroppen; av att man blivit tvungen att stå upp sista två timmarna av flera skäl och huvudet börjar surra. Och nu har folk börjat hamstra inför julen, de köper mest bakingredienser, men även rödbetssallad, sylta mm.
Jag var på bra humör när jag kom till jobbet och påminde genast kassachefen om att hon lovat mig tider till jul. Jag fick skriva upp vilka dagar jag kunde och efter en knapp kvart hade hon lagt in arbetstider på alla de dagarna. "Smörtider" som de kallades, alltså några timmar mitt på dagen. Jag är ändå nöjd. Jag har inte varit med om något liknande på mitt jobb tidigare och jag får ju erkänna att jag lovade att nämna kassachefen i mitt testamente. Jag sa testamente, men jag menade blogg. Det är nog mer förmånligt för henne att bli omnämnd i bloggen eftersom jag inte kommer att ha så mycket rikedomar att testamentera bort. Inte om inte något alldeles annorlunda sker. Dessutom fick jag tid att arbeta imorgon också. Tack Camilla!
Så det här är första året jag jobbar i mellandagarna (tycker jag har varit ledig rätt mycket i år redan). Det är också första året som jag kan lämna in barnens jul och nyårsschema med bara en dags försening och garanti om att inga större ändringar kommer att ske. Känns skönt. Nu vet jag hur jag ska jobba varje dag från den 17 december till den 6 januari. Vilken lyx! Och jag kommer att jobba alla dagar som dagis är öppet + lite till. Veckan före julafton jobbar jag 7 dagar i rad, 2 möten, en dag på partilokalen och resten i kassan.
Jag drömde faktiskt om mitt jobb i natt. Jag drömde att vi satt vid ett bord i lunchrummet och diskuterade rättvisa. Det är ju, som vi kunnat läsa i lokalblaskan under hösten, ett högst subjektivt ord, inte speciellt lättolkat. I drömmen diskuterade vi det utifrån att vissa på jobbet hävdar att det inte är rättvist om t ex jag får alla "smörtider". Det var en ganska realistisk dröm för jag hävdade precis som i verkligheten att det faktiskt finns de som vill (och kan) jobba så mycket OBtider som möjligt. De som inte vill jobba fyratimmarspass. Dessutom kan man ju diskutera rättvisa utifrån aspekten att ungdomar som sommarjobbat en sommar i kassan ges samma möjligheter som familjeförsörjare som stretat på i åratal att få arbetstider genom SMS. Rättvisa är krångligare än så. Alltså, det här var drömmen, men den överenstämmer rätt väl med hur jag resonerar.
Jag är i alla fall tacksam för de dagar jag nu har schemalagda. Jag har fortfarande ett antal dagar de närmaste veckorna som jag helst skulle vilja ha jobb (tror det handlar om 5 sammanlagt), men det är inte hela världen om jag missar ett SMS. Just den stressen kan lägga sig ner några veckor och det ser jag oerhört positivt på.

måndag 26 november 2007

nattsök

Har jag inte gått och lagt mig än? Nej, uppenbarligen inte trots att jag behöver sova för att mota förkylningen i grind. Har sökt fyra jobb, duktig jag. Undrar om ansökningarna kommer fram någon gång, skulle bli oerhört förvånad om det blev någon reaktion...
Jag har i alla fall sökt allt från ett barnomsorgsjobb i kommunen (visserligen fritidspedagog och det är jag ju inte riktigt), två administratörsjobb i Stockholm och ett ekologjobb i Tierp. Jag tycker det visar bredden, att jag verkligen söker allt som jag verkligen över huvud taget kan tänkas få.
Nu måste jag knyta mig för imorgon ska jag avverka några timmar i kassan, trevlig och pigg.

Att vara tuff - å andra sidan livegen

Ibland är man så tuff. Och har åsikter om ditten och datten; hur människor gör och hur de borde göra och vad man själv skulle ha gjort osv. I nästa läge visar det sig ofta att det inte är så jäkla enkelt att göra så som man tyckte när man väl står där i en situation som man trodde att man aldrig kunde hamna i. Det här händer inte bara mig, det vet jag. Känner ni till exempel igen frågorna:
- Hur kan man vara så dum att man lever ihop med en sån idiot?
- Varför säger hon/han inte bara upp sig och går? Jag skulle aldrig ta sån skit från min chef.
- Varför skaffar man egentligen barn när man inte orkar med dem?
- Hur kan man gå på nåt så dumt som pyramidspel/timesharelägenheter etc?
- Hur kan man försätta sig i en sån situation att man blir gravid med en vilt främmande människa? Flera gånger dessutom.
- Hur kan man vara så korkad att man inte fattar att det är svartjobb när man betalar sin svåger för att han har hjälpt till med flytten?
JODÅ, nån av frågorna känner ni igen. Och påståendet att "Jag skulle minsann aldrig..." . Jag erkänner att jag själv kan uttrycka mig på liknande sätt, även om det var vanligare förr. Man blir väl mer tolerant med åren, vartefter man själv hamnar i situationer man inte skulle kunna föreställa sig innan. Livet är inte enkelt.
Men man fortsätter envisas. Idag beslutade jag t ex att jag struntar i mitt jobb och deras löjliga SMS fr o m nu. Jag vägrar bli en människa med mobilen tätt mot kroppen dygnet runt som överger snoriga barn, halvbäddade sängar och halvkissade toaletter för att kasta mig över ett meddelande. som allra oftast är från någon kompis. Och sen när man känner sig lyckligt befriad t ex en söndagkväll efter middag med släkten framför någon svensk deckare och lämnar mobilen kvar i jackfickan, nog fan har det ringt eller smsats från jobbet.
Förra veckan när jag var hemma med sjukt barn så fick jag ett SMS från jobbet exakt kl. 13.17 (ni märker ju hur sjuk man blir). Jag kastade mig över telefonen och ringde. Och kom fram!!! Men kassaledaren i andra änden lät helt förvånad när jag ville ha tider. Det SMSet hade hon skickat 08.03 på morgonen och tiderna var naturligtvis för länge sedan tillsatta. Jo, jag såg det i min mobil också; skickat 08.03, mottaget 13.17. Ändå var jag hemma på centralorten med full täckning.
Efter mitt kaxiga beslut var jag uppe på jobbet och handlade blöjor och träffade kassachefen. Och då lägger man in sin allra lenaste röst och undrar om det finns några tider till jul (måste lämna in schema för barnen till dagis). Jag har redan några tider i julveckorna så då kan jag lika gärna jobba fullt tycker jag. Annars har jag alltid varit ledig mellandagarna. Chefen svarar att det finns tider och att vi kan kolla igenom dem imorgon om det är några som passar mig. Otroligt. Men varför måste jag böna och be? Jobbar jag så dåligt att de hellre skickar ut tiderna med kort varsel på SMS och hoppas att någon annan är snabbare än jag? Vi är tydligen bara två stycken som helförsörjer oss på SMStider (andra t ex pluggar och har det här som extraknäck). Vad är det då som gör det så svårt för arbetsgivaren att underlätta för oss två? Att visa oss någon uppskattning för att vi sliter som livegna slavar med ständigt osäker inkomst? Arbetsmarknaden är åt helvete när människor är tvungna att arbeta under sådana förhållanden i ett välfärdsland som Sverige. Det tycker i alla fall jag.

söndag 25 november 2007

Rätten att hyra sin bostad

Igår fick jag besök av en gammal väninna. Hon var mycket orolig. Boende i hennes område har bildat en "bostadsrättsförening" med styrelse och allt och nu har de kontaktat en konsult för att få hjälp att övertala grannarna om att de ska ombilda sina hyresrätter till bostadsrätter. Jag blev rätt förvånad eftersom vi bara för ett par veckor sedan talade med VDn i det kommunala bostadsbolaget och han intygade att det inte fanns något som helst intresse hos hyresgästerna att köpa loss sina bostäder. Nu är det tydligen andra bullar och de drivande i området hävdar med bestämdhet att de fått löfte av självaste kommunalrådet att detta kommer att ske, så det spelar ingen roll om andra boende försöker motarbeta utvecklingen.
Jag har full förståelse för att min väninna har svårt att sova om nätterna. Hon hyr nu sin bostad (och har så gjort de senaste 17 åren) av ett proffesionellt bostadsbolag. Genom åren har det varit problem med fukt och mögel och husen är idag gamla och i behov av renovering. Hon har ingen lust (kanske inte ens möjlighet) att ta ett lån för att satsa på att köpa loss sin lägenhet, men hon vill ju gärna bo kvar. Alternativet att hyra av sina grannar (Lekmän i en bostadsrättsföreningsstyrelse) finner hon inte det minsta intressant. Särskilt inte nu när det råder osämja mellan de som vill köpa och de som inte vill i bostadsområdet.
Området är som sagt ganska gammalt och slitet, i behov av ordentlig upprustning. Ändå är det ett attraktivt hyresrättsområde; det ligger centralt, är ganska litet och bebyggt med tvåvånings radhusliknande hus med fyra lägenheter i varje. Ett bostadsbestånd som jag tycker är mycket viktigt att bevara som hyresrätter för att det ska finnas ett varierat utbud av den typen av bostad.
Men jag pratade i förrgår med en socialdemokrat som tidigare bott i Upplands Väsby om ett radhusområde i Upplands Väsby som byggdes som hyresrätter för att ge ett varierat utbud. Det var en succé, men är nu naturligtvis ett av de första områdena som borgarna vill sälja ut. Tråkigt att man inte inser att det finns olika typer av människor och behov som ändå efterfrågar hyresrätten som objekt.
Man pratar mycket om ungdomar som ännu inte har stadig inkomst och som inte vill binda upp sig på höga lån, man talar om äldre människor som inte ser någon anledning att plötsligt köpa lägenheten de bott halva sitt liv i och man talar om de som inte är ekonomiskt solida att få ta lån i banken. Men de finns också de som vill använda sina pengar på andra sätt, de som tycker det är bekvämt att bara ringa värden när kylskåpet klappar ihop eller värmen inte fungerar. De som flyttar ofta och inte vill hålla på och förlora pengar i fastighetsaffärer. Det finns de som hellre sparar ihop/tar lån till en båt eller som jag själv; en sommarstuga.
Den som blir hotat i sitt boende mår inte bra. Särskilt inte idag när det kanske inte finns någon annan bostad att få tag i. "mitt hem är min borg" brukar man säga och att mot sin egen vilja bli avhyst eller på annat sätt fråntagen sin möjlighet att bo på det sätt man valt på ett ställe man valt gräver ända ner i själen på en människa. I bygglovsansökningar åberopar barnbarnsbarn att de är uppvuxna på just den eller den tomten i skärgården och måste få bygga sitt hus just där och det får de ofta också (vad nu det är för dispensrätt), men vad det gäller hyresgäster och de val de gjort är det inte många som bryr sig om. Man utgår från att de bor i hyresrätt för att de inte haft något annat val när det i själva verket blir fler och fler som bor i bostadsrätt med höga lån för att de inte haft något val.
Det är dumt att utgå från att alla vill äga sin bostad. Istället bör man se till att det finns ett blandat utbud av bostäder och upplåtelseformer, hindra spekulation i bostäder som driver upp priserna så att människor tar lån som de aldrig kan betala av och se till att det finns subventioner som gör att alla har råd med en bostad av rimlig standard och storlek.

fredag 23 november 2007

Mitt liv - en protokollsanteckning

Idag var båda barnen tillbaka på dagis (med glädje) och mamma på byggnadsnämnden (med lika stor glädje). Alltså, vare sig ärendena eller hanteringen av desamma är väl till glädje när man står för de åsikter som jag gör, men det var kul att träffa sossar (mamma, vad är egentligen sossar som du pratar om hela tiden? Jo du, lilla vän, sossar är människor som går på möten och pratar och tycker en massa saker. Men mamma, då är ju du sosse? Nja, alltså, sossar tycker en sak, vi vänsterpartister tycker lite annorlunda. Och sen finns det moderater, de tycker någonting helt annat...). Jag tror inte riktigt att sossegruppen tog mig på allvar när jag sa att jag tyckte det var jättekul att se dem, men har man varit hemma och vabbat en vecka så... Och dessutom har ju jag varit inne på internet och läst om strandskyddslagen och dispens från densamma sedan sist vi sågs, så jag var fast besluten om att säga min åsikt i alla strandskyddsärenden. Jag var också snabb att påpeka hur dåligt kartmaterial vi får ut. Man ser ju inte ens vilket håll vattnet ligger åt på en del kartor.
Hur som helst blev jag ju ensam om att anmäla till protokollet att om jag hade haft rösträtt så hade jag yrkat på avslag. Jag tror det var sammanlagt fyra ärenden, varav tre gällde dispenser från strandskyddslagen. I ett ärende hade t ex sökande sänt med fotografier (vilka vi får i svartvita /mest svarta/ kopior för att visa hur det skulle se ut. Trots dåligt bildmaterial kunde man urskilja hur ett redan befintligt palats låg en bit upp från stranden, nu ville man bygga två hus till på tomten (i hörnen för att komma så långt från varandra som möjligt.). Genom att sprida ut byggnaderna längs hela tomtgränsen och genom stora solstolar som man redan ställt upp på stranden på allmänningen nedanför huset så kommer stranden att framträda som helt privat. Det tyckte alla andra att den redan gjorde, så de sa ja till fler hus.
I ett annat ärende angav man som skäl till att ge dispens att man lämnade ett "släpp" för allmänheten så att de kan ta sig mellan husen ner till en allmänning vid stranden. Har ingenstans lyckats läsa mig till att man genom att lämna ett s k "släpp" på ett par meters bredd kan ge dispens från strandskyddslagen. Då skulle vi ju kunna bygga igen hela kusten med endast smala "släpp" för allmänheten att ta sig ner till stranden på.
Sen måste jag bara följa min inslagna väg och min övertygelse om hur fult det stora huset i villaområdet här bakom kommer att bli och säga nej till det nysökta bygglovet. Bygglovet, som i förra omgången beviljades av Bygg och Miljöutskottet, undanröjdes av Länsstyrelsen och byggherren förbjöds även att fortsätta bygget. Desto mer tid har byggherren haft att färdigställa en likadan koloss på tomten bredvid. Naturligtvis kommer detta bygge att bli lika stort, malplacerat och fult eftersom den uppvuxna trädgården och det vackra trähuset som stod där redan är jämnat med marken och en kraftig betonggrund är lagd. Vi fick ärendet på bordet och det enda jag hann läsa mig till var att enligt grannyttrandena så är den enda skillnaden i den nya bygglovsansökan att balkongerna blir inglasade och får tak. Det ändrar ju varken bredd eller höjd på huset. Fult blir det, men sånt bryr sig inte övriga ledamöter i Bygg och Miljönämnden om.
Istället gläds de åt (förutom vice ordförande som tycker man ska bygga i modern stil) att få ett vackert nytt Strand hotell i gammal stil i centrum. Själv kan jag faktiskt ställa mig frågan vad vi ska med ett nytt hotell. Det som ligger vid södra infarten är ombyggt till äldreboende och stadshotellet i centrum byggs om till lyxlägenheter. Antagligen för att det var brist på gäster. Men det kanske bara är en omväg till ännu fler lyxlägenheter i centrum?
Efter mötet kändes det nästan bra. Varför bara nästan? Jo, jag skulle gärna velat gjort särskilda uttalanden till alla ärenden jag gjorde protokollsanteckning i. Tror det blir nästa sammanträde. Man måste göra det mesta av sitt liv, även om det bara är en protokollsanteckning.
Barnen var jättetrötta när jag hämtade dem, så det blev bad, mat, bolibompa och säng.

torsdag 22 november 2007

Grattis Tord 85, partimedlem i 60 år och kassör i 30!


Liten hade en bättre natt än den föregående och idag var hon inte alls så sjuk längre. Men man ska ju helst vara hemma en dag frisk också innan man orkar med att vara på sitt "arbete". Idag var hur som helst en dag fylld av vårdinrättningar, i alla fall kändes det så för oss som inte är vana att besöka hälso/sjukvården i tid och otid. Jag började redan 08.15 med cellprovtagning på MVC.


Det var lätt att avgöra att detta var en dag enbart ägnad åt cellprovtagning, då ingen i väntrummet såg det allra minsta gravid ut. Sanningen är nog att de flesta passerat bästföredatum för graviditet för flera år sedan. Det var löpandebandprincipen, kvinnor gick in och de gick ut och många träffade bekanta och pratade en stund. Med Storasyster på dagis och Liten på magen så fick man då skrapa loss ett litet prov från livmodertappen som förhoppningsvis ska visa att man är frisk.


Vi tog bilen hem (Liten jättesur för hon vill bara åka vagn) och hann med en kopp kaffe innan det var dags att hämta Storasyster och bege sig till ÖronNäsaHals och kolla halsmandlarna. Vi hade fått en återbudstid, vilken det kändes värt att nappa på eftersom det var två månaders väntetid. Ja, jag vet, man kan välja att gå någonannanstans där det inte är väntetid, men då skulle jag alltså ha ringt barnläkarmottagningen, bett läkaren att återkalla remissen och skicka den någonnannanstans. Bara det hade tagit tid och vi hade inte kunnat ta en återbudstid med samma enkelhet som när vi hade besöket på hemmaplan. Så vi kom nog fortast till hjälp på detta sätt ändå.


Halsmandlarna var stora, men inte jättelika och eftersom problemen med snarkningar och andningsuppehåll givit med sig lite, så fick vi en återbesökstid i februari. Eventuellt behöver hon inte operera och det vore väl skönt. Nu sover hon så sött och snarkar inte alls (peppar, peppar).


Vi åt lunch hos mormor och på vägen hem somnade Liten i vagnen, så jag hann dammsuga både ungarnas rum och vardagsrummet, hänga tvätt och skriva ut dagordning och andra handlingar till kvällens styrelsemöte. Mitt i pannkakstillverkandet ringde föredragande till kvällens medlemsmöte och talade om att han var sjuk. Ja, det var han nog. Jag ifrågasätter inte det, men visst är det tråkigt att det alltid händer att de personer vi bjuder in får förhinder på olika sätt. Det känns att vår stad ligger långt från Storstan.


Tjejerna och jag åt pannkakor och packade oss iväg till partilokalen. En iofs väntad, men i detta sena skede ändå oväntad, diskussion blossade upp och drog ut på tiden. Alla som är föreningsaktiva har säkert varit med om det, en sak diskuteras, man kompromissar, blir någorlunda överens, går vidare, kommer till nästa fråga, kompromissar, går vidare och helt plötsligt en dag sitter någon där som inte alls deltagit i diskussionen hittills och har helt andra åsikter. Gå tillbaka till Fängelse - gå direkt i fängelse-utan att passera Gå. Ruta ett.


Och som ordförande är man då tvungen att försöka få alla nöjda, att hitta medelvägen för de som snart ska spränga målsnöret och de som precis har startat. Ibland är lasset tungt att dra. Tur då att det finns partikamrater som fyller år och bjuder på tårta. Att föredragande inte kom blev ingen katastrof. Vi åt tårta, drack kaffe och diskuterade ... politik... Kassören fyllde 85, har varit med i partiet i 60 år och kassör i 30. Värt att fira. Inte ger man upp när man har sådana förebilder.


Imorgon blir det Bygg och Miljönämnd. Ev åker vi till stugan. Om ni inte ser någon kommentar här kan ni alltid prova mobilbloggen på länken till höger. Vet inte om jag orkar kolla nya jobb idag. Har skrivit protokoll och medlemsutskick och klockan är 00.08 nu. Kanske ska försöka sova.

tisdag 20 november 2007

Utdrag från Platsbanken. Nu finns 103 lediga arbeten i vår kommun. Men men, svårt att söka dem utan rätt kompetens...

071120
Lärare i Danska; TEC TRAVEL EDUCATION CENTRE AB; 071120

071120
LSS-handläggare; Nämnden för Hälso-, sjukvård och omsorg; 071120

071120
FÖRSKOLE-/SKOLPSYKOLOG; TioHundra AB, TioHundra AB 2; 071120

071120
Specialistläkare inom Ögonsjukvård TioHundra AB; TioHundra AB, TioHundra AB 2; 071120

071119
Lärare träslöjd till Vätö; Drottningdalenheten, Barn- och skolförvaltningen; 071119

Förskola för barnens skull?


Ännu en natt med två oroligt sovande barn i min närhet. Hosta, snor och halsmandlar, täcken på golvet och en mamma som ligger som ett S och försöker koppla av lite. Liten fick vara hemma en dag till, men verkade faktiskt betydligt piggare idag. Hon somnade inte förrän det var dags att hämta Storasyster på dagis så blev det stressigt och krångligt och mörkt ute och jag var tvungen att bjuda barnen på pizzeria för att greja ABFs styrelsemöte som började kl.17.00.



En väninna och jag diskuterade huruvida förskolor tar emot syskon till sjuka barn. Hon hade upplevt att förskolan inte ville ha det ena barnet där om hon "ändå var hemma" med ett sjukt syskon. Det har jag inte upplevt på vår förskola. Det finns fler aspekter på det tycker jag. Visst är man ändå hemma, så det friska barnet kan mycket väl vara hemma, men... är förskolan till för barnet då? Med det resonemanget tycker jag att det mer låter som att förskolan är en plats dit man måste lämna barnen för att man jobbar och ingenting annat. När barnen blir så stora som fem år har de ofta planerade verksamheter i grupp åtminstone tre dagar i veckan. Om de inte är där så missar de, kommer efter, kommer utanför...


En annan aspekt på det hela är ju att man faktiskt betalar för att ha dem där. Antingen betalar man fullt pris för hur många timmar som helst eller så betalar man halvt pris för 15 timmar i veckan eller mindre. Man betalar fullt pris året om, oavsett om barnen är sjuka om man två månaders semester eller annat. Det sporrar ju inte direkt till att tvinga en dagisälskande unge att vara hemma för att syskonet är krassligt.


Åh nej, vilken dålig uppkoppling jag har, nu får jag skriva om mer än halva bloggen. Jaja, det kan ju bli bättre...


Nästa aspekt som jag tog upp när jag skrev alldeles nyss är att fr o m barnet är fyra år gammalt så har det rätt till 15 timmar/vecka fri allmän förskola oavsett syskon som är sjuka, föräldrar som är föräldrarlediga eller arbetslösa. Förskolan är till för barnen. Inte skulle väl skolan komma på att skicka hem en elev för att dess syskon var sängliggandes?


Min väninna som lydigt och snällt fick ha både sjuka och friska barn hemma hade sina barn på privat förskola. En annan bekant som har sin dotter 15 timmar/vecka på en privat förskola (hon är själv hemma med barn nr 2) blev för ett tag sedan ombedd att ha sin dotter hemma eftersom förskolan hade dåligt med personal. Det gick ju bra eftersom hon ändå var hemma, men när hon sedan frågade om dottern fick vara där lite längre en annan dag så var det nobben. Hon får vara där tre timmar varje förmiddag, vare sig mer eller mindre. Mamman är tvungen att väcka henne eftersom de sover middag varje dag när hon ska hämta. Är förskolan då till för barnen?


Min syster har också haft sina barn på privat förskola och numer på privat fritids. När hon slutar jobba klockan två kan hon inte hämta dem för då sitter de precis och äter mellis och då får man inte störa. Därför passade hon en gång på att handla innan hon hämtade sin dotter, men fick då veta att man minsann inte får handla medan man har barnen på dagis. På dagis får de bara vara när föräldrarna arbetar. Schemat var inlämnat i början av terminen och inte kunde syrran jobba extra på sin lediga dag för då hade hon ingen barnomsorg... Syrran har också alltid ett väldigt sjå med att ordna barnvakter till sina barn vid alla lov, klämdagar och liknande för annars får de vara ensamma på deras fritids,,, alla andra är lediga. Och är de också lediga så kan ju fritids stänga och personalen gå hem.


När jag vikarierade inom barnomsorgen i slutet av åttiotalet så blev man beordrad att ta kompledigt och gå hem om många barn var borta en dag. Fungerar det så fortfarande kan jag se att förskolorna kan tjäna pengar på att skicka hem även friska barn. Annars tycker jag att det är enbart löjligt för personalen måste ju finnas där ändå, sjukdom är ju sällan planerad i förväg.


På vår förskola fungerar det mycket bättre. Det är stor närvaro bland barnen, såväl lov som klämdagar och vanliga dagar. Jag tror att en del föräldrar är sjukskrivna eller arbetslösa, andra barn har föräldrar/förälder som jobbar långa dagar/långt borta. Många bor i närheten av förskolan och har ingen tillgång till vare sig bil eller valmöjligheter. Men jag är övertygad om att förskolan är för barnens bästa, inte för föräldrarnas eller personalens eller för den delen någon faraway ägare som vill tjäna kosing. Visst är barngrupperna för stora och visst har lokalerna sett sitt bästföredatum för länge sedan (de var ju inte i bästa skick från början ens en gång). På första föräldrarmötet när Storasyster var ett år kom sex av sexton barns föräldrar.


Förskolan har öppet mellan halv sju och halv sju varje vardag. Inga önskemål från personal eller föräldrar ändrar detta (flera privata förskolor stänger tidigare t ex på fredagar då de flesta föräldrar kan hämta tidigare). Och det kanske låter bra, då kan ju personalen koncentreras då det är många barn. Men det är alltid någon som blir utanför, som inte vågar säga att hon/han jobbar till sex varenda fredag för då blir ju alla andra föräldrar besvikna... Och på så sätts stängs det barnet ute från den privata förskolan. På vår förskola kan vi, trots det obegripliga schemaanmälningssystemet via internet, komma med små lappar med barnens tider, ringa och ändra (t o m samma dag) tiderna och svaret har alltid varit; Vi har öppet halv sju till halv sju.


Jo, det finns mer att önska, jag har ju skrivit många gånger på den här bloggen om barnomsorgens otidsenliga öppettider i ett samhälle där mer och mer går mot 24timmarsöppet och arbetsmöjligheterna för den som bara kan jobba "kontorstid" krymper. Men efter en seg inskolning av Liten (som fortfarande är överdrivet mammig) så har jag fått två barn som älskar sin förskola och inte vill missa en dag där för allt i livet. Det är värt mycket i en tid då man måste slita för att försörja sig.


Nu hoppas jag bara att Liten är tillräckligt pigg för att gå och leka en stund imorgon så att mamma kan läsa in sig på ärendena inför Bygg och Miljönämnden på fredag. Och sen är det Öppet hus på Storasysters avdelning på eftermiddagen så då måste jag ju dit och ... FIKA... och titta så klart...

måndag 19 november 2007

Sossarna uppfann inte husläkarsystemet

På bilden ser ni hur mina döttrar leker sjukgymnastik.

Det var nån snubbe som skrivit i lokalblaskan i dag och lagt skulden på ett dåligt fungerande husläkarbesök på 70 års socialdemokratiskt vanstyre. Tydligen misstyckte han att husläkarmottagningen var förlagd på det gamla regementsområdet. Okej, att det kan vara ocentralt, men det är ju bra att lokalerna utnyttjas tycker jag, att personalen har en trevlig omgivning med skog och lunchrestaurant på gångavstånd. Det finns ju en annan husläkarmottagning som är mer centralt belägen och man har ju rätt att välja... eller hur? Dessutom var han missnöjd med att ha fått en remiss till röntgen om två veckor samt värktabletter. Det tycker jag verkar skumt. Vad jag vet så är det drop-in på röntgenavdelningen, så han borde väl bara ha fått med sig en remiss och åkt ned och vänta på sin tur? Värktabletterna måste han antagligen ta i alla fall för på röntgen får han ju ingen behandling. Antingen måste han väl tillbaka till husläkaren eller till annan specialist för behandling och det kanske var det han fick tid för två veckor senare? Hur som helst verkar det helgalet att anklaga de socialdemokratiska regeringarna för denna fadäs. Mitt förslag är att prova med någon folkpartist om man prompt måste lägga det på det politiska planet.

Att bli sjuk utan skyddsnät

Ja, idag har jag varit hemma med sjukt barn utan att vabba. Eftersom jag inte var schemalagd så hade jag ju inget att vabba från. Jag fick ett SMS i morse, men det var ju ingen idé att svara på när Liten var hostig och snorig och knappt hade sovit på hela natten. Det där kan vara en sån där rysare som man ligger och funderar på när man har svårt att somna (inte så ofta nu för tiden, men men); vad händer om något av barnen (eller jag själv) blir långvarigt sjuk? Eftersom jag bara är schemalagd en dag varannan vecka så blir det ju ingen höjdarersättning från FK. Att någon blir långtidssjuk ingår alltså inte i mina marginaler för att klara av livet. I Sverige. År 2007. Trots att jag ändå är en människa med normalinkomst som klarar mig rätt okej. Men något skyddsnät har jag inte. Måste vara frisk, måste vara pigg, måste vara på på på...
Än så länge har jag föräldrardagar kvar att ta av när vi är sjuka. Tänker fortsätta med dem fram till nyår, sen ska jag kanske nästla mig in i Arbetsförmedlingsträsket igen. Det är länge länge sedan och ingenting jag drömmer om precis, inga trevliga drömmar i alla fall. Men om jag bara har jobb en dag en vecka t ex så börjar det kännas taskigt gentemot Liten att ta ut föräldrarpenning för resten. Hon vill ju hellre vara på dagis och leka. Och jag skulle ju hellre vilja ha dagar kvar fram till hon börjar skolan för att ta ut någon gång då och då och göra något kul. Men man kanske får jobb, vem vet? En vacker novemberdag så...
Jo, det var vackert idag och en sån där måndag. Ni vet säkert vad jag menar, en sån där måndag som man börjar eller slutar med något. Jag har slutat äta sötsaker. Igen. Nu måste jag. Sötsaker förslappar mitt liv. Och jag har ju gått upp så mycket i vikt att jag inte kan ha några byxor längre. Det funkar ju inte mitt i vintern. Det sötaste jag ätit idag var faktiskt russinen i muslin i morse. Får se hur länge det håller. Jag måste hålla fyra dagar innan jag kommer över suget. Sen brukar det gå av sig självt.

söndag 18 november 2007

Ledig helg





















Ledig helg. Jag och barnen har varit på landet och sovit över där. Mysigt, spännande, is i diskvattnet, sova på golvet, härligt härligt, promenader till vattnet och mycket mycket mer. Barnen ville inte åka hem så nu får jag faxa jobbansökan som skulle vara inne innan imorgon. Återkommer.

torsdag 15 november 2007

Sista mötet med Glesbygdsverkets styrelse mm


Började dagen på vår gemensamma nämnd för hälso/sjukvård och omsorg, men hann inte stanna där särskilt länge (ungefär till efter fmfikat). Rapporterade snabbt om mitt studiebesök på det privata äldreboendet och skyndade sedan vidare till huvudstaden för att inta lunch i riksdagshuset och avverka mitt sista möte med Glesbygdsverkets styrelse. På bussen påminde jag mig mycket väl mitt första möte med densamma. Det var i mitten av februari 2006, exakt sex dagar före min yngsta dotters beräknade födelsedatum. Och exakt sex dagar före hennes faktiska födelsedatum. Jag var stor och tjock och mådde allmänt dåligt, led av förvärkar mellan tre och fem timmar varje dygn (företrädelsevis på nätterna) och inte kändes det lustigt att på egen hand bege sig med kollektivtrafik till Stockholm för att träffa människor jag aldrig träffat förut.


Vi bodde hos min mamma då, jag och äldsta dottern. Sambon var utomlands och renovering av köket hemma pågick. Det var ett företag att ta sig den ca 1000 meter långa sträckan från mammas bostad till bussterminalen. Det var en skräckupplevelse att åka tunnelbana i rusningstid med en jättestor mage. Men det värsta av allt var att jag skulle tillbringa hela dagen med människor jag inte kände; tänk om det blev dags att föda... det skulle ju vara närmare till BB än hemifrån, men jag ville liksom inte börja föda bland okända människor, man vill ju inte vara till besvär... inte första gången man träffas i alla fall.


Nu gick det ju bra och dottern kom som sagt på utsatt datum istället, men det var en otroligt jobbig dag. Idag blev också rätt jobbig innan jag kom hem, men på ett helt annat sätt. Styrelsemötet var över vid tretiden och nu kommer Glesbygdsverket, efter en statlig översyn, inte att ha någon politisk styrelse längre. Man vet inte ens hur länge verket kommer att finnas kvar i nuvarande form eftersom hopslagningar, privatiseringar och regionaliseringar väntar. Jag hade ett möte med distriktets valberedning kl. 18.00 och försökte slå ihjäl tiden genom att ägna mig åt shopping. Inte riktigt min grej. Trängdes lite med folk, men hamnade rätt snabbt på bakgator och det blev en lång promenad, lite julkappsshopping och sedan en stunds väntan innan jag kom in på nästa ställe och kunde ta en kaffe.


Var på väg att gå in på en dropinfrisör faktiskt. Det var väl ett par veckor sedan nu, men när någon misstar mig för miljöpartist brukar jag alltid tänka att nu är det dags att gå och klippa sig. Vet inte riktigt vad jag bär på för fördomar. Men snålheten (eller förståndet) tog vid, så någon dyr klippning blev det inte tal om. Det där rufset kan jag säkert klippa av själv...


Redan vid 19.00 var jag tvungen att lämna valberedningsmötet för att hinna upp till syrran och hämta ungarna vid 20.45. Alldeles för sent, båda barnen och mamma aströtta. Fick ett par alvedon av syrran, så jag klarade av att läsa och sjunga för barnen och ganska snart så sov de sött båda två. Själv sitter jag fortfarande vid datorn fast jag ska upp halv fem imorgon. Var tvungen att föra över lite pengar hit och dit och kolla mailen så jag vet vart jag ska imorgon. Jag ska gå och lägga mig snart, ska bara duscha också, sen krypa ned bland barnen, storasyster har önskat att ligga kvar i dubbelsängen hela natten och då blir det väl så.

onsdag 14 november 2007

Jobbsökartips

Nu har jag läst "sökajobb-tips" på MSN och gjort om min ansökan igen. Jag är faktiskt inte helt säker på att jag vet vad ett CV och ett presentationsbrev är, alltså, jag trodde jag visste det, men vissa kommentarer (som att man inte ska skriva att man är ambitiös i ett CV) gör mig fundersam. I mitt CV (eller meritlista som jag envisas med att kalla det) står det bara vilka jobb och utbildningar jag haft med datum, uppspaltat, kallt och faktamässigt. Var skulle man över huvud taget få in ett ord som ambitiös?
Sen skrev de på flera ställen att många glömmer att skicka med presentationsbrevet. ÖH? Är det inte det som är själva ansökan till jobbet? Man kan väl inte bara skicka en förteckning över sina tidigare arbeten? Och så stod det att man inte skulle skriva varför man slutat på ett jobb i CV:t. Jag fick bilden av att CV var någon slags berättelse om livet, vilket jag i såna fall tycker är mer presentationsbrevets roll.
Det stod också att man inte skulle skriva om sitt privatliv och sina intressen, tvärtemot alla tips som jag fått muntligen från människor. Och jag vet att folk som varit på intervju och fått jobb har skrivit just om sina intressen. Så skulle man inte skriva att man t ex var ansvarsfull eller flexibel eller kunde uttrycka sig väl i tal och skrift utan man skulle exemplifiera vad man gjort så att det med all önskvärd tydlighet framgick att man kunde detta eller hade dessa egenskaper.
Ärligt talat, jag tror jag kan allt utom att söka jobb. Och jag liksom känner inte för att lära mig det heller. Vill de inte ha mig som jag är... etc, ja, det känns lite grand som att slicka chefen i röven innan man ens träffat honom/henne.
Efter middagen (som vi intog med väninna och hennes tre barn här hemma) när jag böjde mig ner och skulle plocka upp leksaker som låg mitt i vägen så dunkade huvudvärken (ja, samma som jag haft sen i lördags) till igen och plötsligt kände jag något droppa. Från näsan. Näsblod. Blä. jag är nog inte riktigt frisk. Eller så är det november. Den kom inte förrän den tionde det här året, hoppas bara att den inte håller i sig till tionde december nu istället.

Anledningar till att man inte får jobb

Har hivat fram kall pannkaka och fruktsallad från igår och sätter mig nu för att skriva ansökan till drömjobbet. Puh. Har sedan bloggen i förrgår diskuterat dilemmat "inte få jobb" med ett antal väninnor och här radar jag nu upp anledningar som jag fått presenterade för mig:
  1. "Du är ju politiker"! Jo, den har jag hört förr, men jag har två invändningar mot den. Det första är att jag även söker jobb i t ex Stockholm, Uppsala och Gävle och människor där känner inte till mitt politiska engagemang på samma sätt som människor här i kommunen. Nu brukar jag iofs nämna att jag är en engagerad människa som är intresserad av samhällsutveckling och politik, men jag tror också att det måste finnas arbetsgivare som ser detta som positivt. Jag har enormt mycket kunskap och erfarenheter som jag fått enbart i och med mitt politiska engagemang och många av de erfarenheterna tycker jag är viktiga när jag söker jobb. Jag kan ju knappast skriva att jag är bra på att planera, leda grupper, tala inför människor mm mm utan att tala om var jag tränat på detta.
  2. "Du är överkvalificerad". Jag har sökt allt från städjobb till projektledarjobb och jag är definitivt inte överkvalificerad för alla jobb jag sökt. När jag t ex sökt ett städjobb eller som köksbiträde har jag mycket noggrant deklarerat att det handlar om att jag har små barn, jag kan inte pendla långt eller flytta. Jag behöver fler fasta timmar. I och med att alla städjobb jag sökt varit förlagda till skolor och förskolor och varit på deltid så har jag också gjort klart att jag är utbildad barnskötare och jag kan rycka in som vikarie för att fylla upp tiden. Genom min utbildning har jag också möjlighet att vara med och anordna t ex miljötemadagar och annat. På det sättet tar man ju tillvara överkompetensen.
  3. "Man ska inte söka jobb där man känner någon, en del har som policy att inte anställa såna de känner." Konstig policy, jag trodde de flesta fick jobb genom kontakter.
  4. "Du är småbarnsmamma". Ja, det är jag, men det är det ju många som är. Och jag skriver aldrig i mina ansökningar att jag är så mycket ensam med barnen. Jag söker inte heller jobb med rullande schema, tjänstgöring kvällar och helger etc.
  5. "Du är för gammal". Den kan vi inte göra mycket åt, men jag vet att det finns människor som är över 60 som ändå fått justa jobb.

Nu ska jag skriva ansökan.

Samma resonemang vid sjukskrivningsfusk som vid skattefusk?

Jag ska inte säga att jag tycker den nya beloppsgränsen på 10000 kronor per år innan man behöver betala skatt är dålig, nej, jag tycker det är bra så länge det gäller privatpersoner emellan. Jag tycker vi borde kunna ställa upp och hjälpa varandra mycket mer i samhället och självklart vill man när man får hjälp också kunna skänka någonting tillbaka för det. Och har man nu, stackars sate, bara pengar så må det ju vara så...

Men att som Moderata företrädare ställa mig upp och jubla... nu är alla bekymmer ur världen, det gör jag inte. Nu kan de rika köpa sig ännu mer tjänster utan att skatta samt dra av på de beskattningsbara tjänster de köper. Livet måste bli mycket enklare för dem. För mig kommer det väl knappast att märkas.

Men tänk om man resonerade på samma sätt när de gäller de som "fuskar" med sjukskrivning. Istället för att införa sjukintyg från första dagen för att sätta dit dem, kanske det borde vara tillåtet att sjukskriva sig för trötthet eller olust i, säg max två veckor per år? Då skulle vi antagligen få betydligt färre fuskare...

tisdag 13 november 2007

Fler jobb att söka?

Nu finns det 92 jobb att söka i vår kommun igen, men det beror bara på att alla lärartjänster som är tillsatta med obehöriga lärare måste annonseras ut inför varje termin. Alltså finns det redan någon som har tjänsten och kommer att behålla den tills någon behörig lärare träder in. Men i vår kommun har vi ju så stor andel obehöriga lärare, det har man läst i lokalblaskan idag. Skolorna här är verkligen usla enligt Lärarförbundets undersökning. Och inte har de lång tid på sig att bli bättre heller, min dotter börjar faktiskt skolan nästa höst. ´


Men igår fick vi lära oss att mätningar och poäng inte är allt inom skolan. I vår kommun kommer man att anamma någonting som kallas entreprenört lärande. Alla elever blir entreprenörer. Och det kan ju behövas i dessa tidevarv.

På SMSfronten intet nytt



Inget SMS idag. Jag åkte ut till stugan och försökte bli av med huvudvärken. Röjde i tjejernas rum. Nu fattas bara sängar och madrasser. Tog en promenad till sjön. Det blåste kallt. Huvudvärken dröjer sig kvar. Imorgon ska det visst bli högtryck, då kanske det släpper.




Har sovit dåligt, först låg jag och tänkte på pengar och jobb och sen hade nya grannen låst sig ute och tillbringade över en halvtimma med att kasta grus mot plåtfasaden på vårt hus och gorma utanför för att bli insläppt. Först blev jag rädd eftersom jag inte visste vad det var, sen blev jag arg, fick mer huvudvärk, började frysa och hade svårt att somna om. I morse hittade jag både tomglas och kondomer i trädgården så nu har jag ringt till soc och varit gnällkärring igen.

Syrran har lovat att kolla på min ansökan till drömjobbet innan jag skickar iväg den. Har också fått lite råd från bekanta (men det är ingen av dem som har något toppjobb). Känner mig lite novembertrött måste jag säga. Jag visste väl att det var något fel på mig förra veckan. Vitaminerna räcker inte alls till längre...

Hämtade barnen vid tre och gjorde pannkakor till middag och fruktsallad till efterrätt. Sen tittade vi på Bolibompa tillsammans innan Liten ville gå i säng. Hon kämpade på med att få på sig pyjamasen själv medan Storasyster lekte en extra stund. Imorgon fortsätter väntan på SMS.

måndag 12 november 2007

Drömjobbet? Än sen då?

Okej, nu har jag hittat det jobbet som jag vill ha på www.platsbanken.se. Vad gör jag nu? Jag vill inte bara slänga iväg en ansökan som jag gjort tiotusen gånger förr, jag vill ju ha det här jobbet. Nu börjar jag nästan grina för jag känner att det är så jävla kört.......

Är det någon som kan hjälpa mig? Alltså, någon som brukar söka jobb och få dem, åtminstone få komma på intervju. Hallå syrran, kan du hjälpa mig nu???

En faktaspäckad dag


Skulle ha bloggat igår egentligen, men jag var alldeles för slut för att ens orka sätta på datorn. Barnen och jag var inne hela dagen, jag var bara ut och hämtade DN på morgonen. Rekord. Alltid brukar man ju ta sig ut nån sväng. Men men, när det var dags att äta lunch hade femåringen inte fått av sig pyjamasen än och efter lunch var det dags att lägga Liten. Sen bakade Storasyster och jag en melonkaka för att fira Far som var på dop hela dagen och inte dök upp förrän till middagen. Sen var det fika och sovdags. Jag behövs inte längre för detta heller eftersom Storasyster berättade saga och Lillasyster sjöng. Mamma somnade. Gulligt.

Idag har varit en lärorik dag. Jag började med att lämna barnen på dagis vid åtta och åkte sedan direkt och handlade fikabröd, frukt, kaffe, mjölk och juice som jag parkerade i partilokalen. Ett gäng besökare från distriktets regionalpolitiska grupp var i antågande. Vi träffades strax efter nio vid bussterminalen och for vidare mot Kapellskärs hamn där vi skulle träffa hamnchefen och f d kommunalrådet Christer Candal. Där fick jag bl a lära mig vad en Ru-Ruhamn är (inte fick jag lära mig att stava till det), att det kostar 25 ton bränsle att låta ett fartyg gå in till Stockholms hamn i stället för att stanna i Kapellskär (alla båtar går ändå förbi Kapellskär på väg mot Stockholm) och att en ev järnväg bara skulle kunna fungera för passagerare och ej för gods eftersom det inte finns plats för en rangergård vid hamnen.


Vi blev sena från hamnen och planeringschef Gunnel Löfqvist fick vänta i en knapp kvart på oss innan vi stormade in på kommunhuset. Där fick vi höra det mesta om kommunens byggplaner de närmaste åren. Vi fick också klart för oss hur viktig Västra vägen är för stadens utveckling och att den i nuvarande förslag (Cederschiöldska) är framflyttad ännu tre år till 2016. 7500 personer pendlar varje dag ut från staden för att arbeta och ca 2000 personer pendlar in. En önskan om fler arbetsplatser i kommunen. En önskan om att polisens sambandscentral (som det lagts ned så mycket pengar på) på Arholma ska få vara kvar. Framtida nordostdrömmar om ett pendeltåg från Stockholm via Åkersberga (som dock omöjliggör järnvägsbygge Kapellskär - Arlanda?).

Vi drog över tiden igen och stressade nu vidare till lunch med havsutsikt. Åt torsk vilket jag bojkottat i många år nu, men pasta carbonara är verkligen ingen hit.
Efter lunchen började vi med fika och en representant, Anders Hermansson, från det kommunala bostadsbolaget. Han beklagade att bolaget haft byggförbud i nästan åtta år, men trodde på en ljusning nu med en början med 12-18 lyxlägenheter i centrala staden. Han ville bygga. Han bekräftade också ett rykte som jag hört att bostadsbolaget inte längre tar emot vilka människor med problem som helst via socialförvaltningen. De vill, iofs helt förståeligt, ej ha störande människor i sina lägenheter. Men var ska de då bo? Bostadsbolaget hade nyligen tackat nej till en familj med fyra utåtagerande barn, var ska de bo???

Vi fick avbryta bostadskillen eftersom Björn Sandblad från Barn och skola dykt upp och med honom diskuterade vi små skolor på landsbygden, skolskjutsar, restider, friskolor mm. Enligt honom har samtliga partier nu kommit överens om att inte gå ut med förslag om nedläggning av några skolor förrän det råder enighet i frågan. Politikerna kommer inte heller att yttra till skolverket att en ny friskola som vill starta inte påverkar den kommunala skolan negativt om de inte är överens. Kanske vore en idé för politikerna i Utbildningsnämnden att ta efter vad jag förstår efter kommunfullmäktigedebatten sist. Målet är att 50% av skolor och förskolor ska drivas i privat regi. Nu var siffran 30% om jag inte minns fel och det är redan det en hög siffra gentemot övriga landet.

Den sexåring som idag reser längst för att komma till närmaste skola reser ca 45 minuter enkel resa. Kostnaderna för skolskjutsar är 27 miljoner kronor per år.

Vi avslutade dagen med turistchef Annica Norström som berättade om Destination Roslagen. Turismen sysselsätter ca 700 årsarbetare bara i vår kommun, ca hälften av alla övernattande turister är sommargäster i fritidshus, men många är också tillfälliga turister. Turistchefen är mycket positivt inställt till ekoturism, turispaket, men saknar t ex bra cykelstråk. Bevarandet av obebyggda stränder är mycket viktigt för turismens utveckling i Roslagen.

Under dagen har jag ömsom sett dimma, regn och sol. När vi avslutade dagen regnade det och var beckmörkt. Jag hämtade barnen som innan vi kommit innanför dörren hemma grät av trötthet båda två. Jag stekte på ris och grönsaker från gårdagen och smulade ner ett par restade kycklinglår samt ett ägg. Det är svårt att få maten på bordet på tio minuter, men det gick nästan. Efter maten var de gladare, barnen alltså inte kycklinglåren. Vi sov framför Bolibompa, delade på ett äpple och gick till sängs. Jag läste på turkiska, Storasyster berättade slutet på sagan från igår och Lillasyster sjöng o aj aj aj aj buff...

lördag 10 november 2007

Hosta, PMS och migrän - lördag hela veckan

Trots att jag varit hemma i stort sett hela dagen så känns det här som den klart jobbigaste dagen på hela veckan. Började igår runt midnatt när jag skulle gå och lägga mig. Nya grannar ovanpå sovrummet som festade, mest ovanför ungarnas sovrum så jag lät tjejerna ligga kvar i dubbelsängen. Liten hostade. Hostade en halvtimma, vände och vred en halvtimma, sov en halvtimma osv genmom natten. Jag vaknade med huvudvärk och mensvärk. Ville inte släpa med Liten till Stockholm om hon var på väg att bli sjuk. Och femåringen hade redan dagen innan deklarerat att hon absolut inte orkade sitta på bussen ända till stockholm två dagar i rad. Hon ville leka med någon kompis.
Jag gav upp. Liten och jag åt frukost och hon slog ut juicen två gånger över bordet. Storasyster låg framför TVn och gnällde om att hon var trött, men hon ville leka med någon. Slängde på kaffe och hoppades att åtminstone huvudvärken skulle ge med sig. Förmiddagen gick. Storasyster vägrade klä på sig. Jag försökte få med tjejerna ut (måste köpa tamponger om inte annat), mutade med en korv på stan. Storasyster segade motvilligt på sig kläderna och behäftade mig med ett påhittat löfte om att hon skulle få leka med en kusin.
På ICA köpte vi a-fil, tamponger och digestivekex, på torget två kokta och en grillad. Vi hade tur, kusin ville leka så nästa station blev att lämna av storasyster. Hann inte förbi sömmerskan idag heller (ska klä om en fåtölj som går att göra till en säng till stugan). Mutade Liten med nappen så hon somnade i vagnen. Kallt kallt kallt.
Vår stadige granne hade lånat bakformar på förmiddagen och kom nu ner med nybakt matbröd. Jättegott med russin, nötter och fikon i (alltså, tror jag). Jag plockade fram symaskinen och skulle sy färdigt ett par kuddfodral, men innan jag satt igång hade jag istället börjat med att flytta femåringens dator till deras sovrum, städning ommöblering, fixa till i lekrummet där den tidigare stod. Hade inget jordat grenuttag, så datorn är inte inkopplad, men på plats. Monterade också en ny taklampa i tjejernas sovrum och bytte en av gardinerna. Tvättade och tumlade.
Det bästa med PMS är att den helt försvinner om man får vara i fred. Det värsta är att den återkommer med sällskap. Och nu kom den tillsammans med en släng migrän dessutom. Liten vaknade efter några timmar (jag tror hon sov rätt länge, men nu hostar hon inte längre heller) och vi klarade oss rätt bra tills Storasyster kom hem igen. Åh, hon kan verkligen reta gallfeber på mig. Migränen kom och gick under kvällen och PMSen bara tilltog tills vi äntligen låg i sängen och skulle börja läsa saga. Då mådde jag så illa att jag knappt kunde läsa, men efter en saga och lite sjungande så började jag må bättre i takt med att tjejerna somnade. Nu har jag suttit för mig själv framför TVn med en kopp te i ett par timmar och nu känner jag endast ett svagt bultande bakom ögonen. Ska alldeles strax sova, men de nya grannarna rumstrerar fortfarande omkring på ett störande vis där uppe. Tjejerna ligger i dubbelsängen så det blir väl ännu en natt att trängas... (Nu har liten rullat runt så hon ligger med huvudet på storasysters fötter, snart far hon i golvet om ingen lägger sig och stoppar upp. Gissar att det blir jag). Natt

fredag 9 november 2007

Vi måste se varandra

Det var ju kul att min blogg för andra gången blev citerad i lokaltidningen. Och det var ju för väl att de skrev att jag var ironisk. Det där med ironi är ju annars lite svårt, en del förstår det inte alls. För mig är det en livsstil, jag tror jag är född ironisk och jag älskar ironi när den inte är elak. Alltså, personliga elakheter tycker jag inte alls om, däremot får ju ironin gärna vara elak mot en statsmakt eller liknande. Jag älskar elakheter också, om de är sagda med kärlek.
Jag brukar säga att jag aldrig snackar skit om människor som jag tycker illa om. Det är sant. För jag bryr mig inte om dem. Snacka skit är ju ett sätt att bry sig om. Och jag tycker att ett gäng människor som bryr sig om samma människa ska kunna prata om saker som kanske inte står rätt till med den människan. Ibland är det inte läge att ta upp saken med vederbörande i just det skedet.
Det är viktigt att bry sig om varandra. Och att se varandra. Snackar jag skit om dig har jag sett dig. Jag tänker på den där killen i Finland. Han mådde inte bra. Han talade om det för hela världen via Internet, men ingen såg honom ändå. Vi måste se varandra. Och vi måste bry oss om varandra. Jag lovar mig själv om och om igen att så länge jag lever ska mina barn inte sakna uppmärksamhet. Jag ska se dem, jag ska lyssna till dem. Och släpper de inte in mig ska jag kämpa för att ta mig in. Känner de sig udda och utanför vill jag att de räknar in mig i sin utanförgemenskap. jag är alltid MED dem. Jag är aldrig MOT dem.
Äldsta dottern och jag har varit på Cosmonova och sett Deep Sea idag eftersom studiebesöket jag skulle på blev inställt. Det var en höjdardag. Vi gick en sväng på muséet också och hade vi inte varit så hungriga hade vi väl aldrig kommit därifrån.
Vi kom hem på eftermiddagen och jag tänkte få lite gjort, men Liten ville mest sitta i knä och klämma mamma på halsen. Vek lite tvätt, torkade tvätten som hängt ute hela veckan i torktumlaren, tvättade lite mer, hängde tvätt. Hann ingenting annat.
Imorgon är det region och trafikkonferens i Stockholm och jag ska prata i tio minuter om hamnen i Kapellskär. Lite dålig tajming eftersom vi ska dit på studiebesök på måndag... Och Liten hostar. Vi får se hur natten blir, för på måndag har jag dragit ihop en späckad regionalpolitisk dag för besökare från distriktets regionalpolitiska grupp. Då måste alla vara friska. Måste.
Annars har det som sagt varit en toppenvecka, har t o m lyckats hålla PMSen nere. Vet inte om det är kosttillskotten, men de gör väl sitt till. Sen har jag låtit bli att moffa i mig sötsaker varje kväll efter barnen somnat i en hel vecka nu. Jag har inte slutat med sött, jag äter på dagarna tillsammans med andra, men just det där ensamma moffandet på kvällarna ligger nere just nu och det känns oerhört bra. Känner inte ens suget. Har haft almanackan full också och inte behövt känna någon SMSstress. Full fart med roliga, meningsfulla grejor, det är så livet ska vara.
Den som tycker att public service bara visar kommunistpropaganda från Kuba ska givetvis inte betala TVlicens. Den som tycker så behöver ju inte ha någon TV. Jag hade ingen TV på den tiden jag levde som singel och skulle inte behöva någon nu heller om det inte vore för övriga familjen. Men jag brukar tvångstitta på helgerna för att slappna av, vissa fasta program. Jag betalar ju ändå för det. Nu ska jag se Jordan, rättsläkare.

torsdag 8 november 2007

Var finns jobben?

Ärligt talat, det är just nu urdåligt med jobb att söka. För ett par veckor sedan fanns det 103 lediga jobb bara i vår kommun. Nu är det nere på 81. Kanske ett eller två som jag överhuvudtaget kan söka... Den här veckan har jag bara lyckats söka ett deltidsjobb i Stockholm, det duger inte.

Skattefusk och bidragsfusk

Jo, idag på bussen hem från sammanträde med sjukvårdsstyrelsen i Stockholm så lyssnade jag på P1 i mobilen. Det var ett program om fusk (som ju är så väldigt på tapeten just nu) och man frågade bl a en representant från Skatteverket och en f d ordförande i Fria Moderata Studentförbundet vilket de tyckte var värst; att fuska med skatten (som staten förlorar ca 66 miljarder per år på) eller att fuska med bidrad (som staten förlorar ca 1 miljard per år på). Båda två svarade att det var en svår fråga, men det är nog ändå värst med bidragsfusket, för om man fuskar med skatten så fuskar man åtminstone med pengar som man själv arbetat ihop, när man fuskar med bidrag fuskar man med andras pengar...
Själv tycker jag det är ett supermärkligt sätt att se på saken. Visserligen sa de att väldigt många svenskar fuskar med skatten (ändå var vi typ bäst i världen på att inte göra det) och det tydde på att vi inte respekterar skattereglerna som de ser ut idag. Därför jobbar man på att förändra dem, t ex höja vissa avgiftsgränser etc. Jag kan tycka att det är bra. Det är bra om människor har respekt för lagar och regler och för detta krävs att det går att förstå dem. Jag tycker t ex att man i viss mån måste kunna byta tjänster med varandra. Jag tycker också att man ska kunna ge svågern en slant för att han klipper buskarna åt en (det var skatteverkssnubbens exempel).
Jag vet inte vilka det är som fuskar med vabbande och sånt. Någonstans läste jag att det var mest män. Jag vet inte. Men ibland kan det kännas som om Försäkringskassans regler är väldigt krångliga och det är svårt att hålla reda på hur man ska fylla i blanketterna. Jag erkänner villigt att jag antagligen fyllt i mina föräldrarpenninglappar fel hela tiden. Kom på det igår när jag satt och gjorde en ansökan för perioden 20 oktober-20 november. Men jag måste ju fortsätta göra på samma sätt annars blir det ju helgalet.
Och det handlar ju inte om att jag försöker fuska på nåt sätt. Tror inte jag tillskansar mig några mer pengar, men allt som står i blanketterna är väl inte helt riktigt. Och det skriver jag under på, det är ju det som är fel. Men det finns inga system i Sverige som är gjorda för de som inte arbetar heltid på ett och samma ställe. Jag har fortfarande inte fått klargjort från FK om jag hade rätt SGI under föräldrarledigheten med min första dotter eftersom de inte klarade av att få mina ca tio dåvarande arbetsgivare att fylla i deras blanketter på rätt sätt. Och sen blev det mitt jobb. Och det hade jag inte tid och ork med som nybliven förstagångsmamma med ett sjukhus som hotades av nedläggning om inte jag tog till strid. Så... på den fronten har ingenting hänt och att få tag i dessa arbetsgivare idag (en del av företagen finns inte ens längre) är ju bara ett garv...
Därför så är min uppfattning att de som ses som bidragsfuskare i många fall är människor som försöker fylla i sina blanketter på bästa sätt, som lever under knappa ekonomiska förhållanden och kanske gör ett försök att få ut så mycket som möjligt. Må det bära eller brista men det räcker till julklappar, smällen får vi ta sen...
Sen finns det olika typer av skattefuskare, många av dem är helt vanliga människor. Jag tror jag skrivit tidigare på den här bloggen om hur "inne" det är att jobba svart. Man blir nästan idiotförklarad i vissa kretsar (av främst yngre människor) om man inte både jobbar och betalar svart för vissa tjänster. Och då menar jag idiotförklarad, d v s; kan man jobba svart ska man ta den chansen annars är man dum i huvudet. Det är som gratis extrapengar liksom. Själv sitter jag där och försöker lyfta försäkringsfrågan, jag menar unga människor, tänk om något händer dem...de får ju inte ett öre, familjen får inte ett öre, tycker de verkligen att det är så smart???
Och de som jobbar svart köper också svart, de är övertygade om att det blir både bättre och billigare på det viset.
Sen finns det de välavlönade, högutbildade som betalar för pig- och drängtjänster svart. Det tycker jag är vedervärdigt. Människor som både har råd och förstånd att följa lagar och föregå med gott exempel, men väljer att inte göra det. En hel del av dessa människor sitter nu och styr vårt land och bestämmer att vi ska jaga bidragsfuskare, låtsassjuka och deltidsarbetslösa.
Dessutom sa den f d vice ordförande i Fria Moderata Studentförbundet att hon tyckte att det var en helt annan sak att fuska med TV-licensen eftersom statlig TV var ett brott mot tryckfrihetslagen och att Sveriges Television visade en massa kommunistpropagande, bl a från Kuba som hon inte ville betala för. Det gjorde hon dock eftersom hon inte var beredd att ta konsekvenserna av att låta bli (hon studerade till jurist).

onsdag 7 november 2007

GLAD

Förresten, vet inte varför jag känner mig så pigg och glad trots att det är november och allt. Men, det kan ju vara som min äldsta dotter säger; det kunde varit värre, det kunde ha funnits drakar här i världen.
och det finns det ju iofs, men inte just här och nu, så då kan man le lite extra. Undrar om det är vitaminerna jag käkar... jag som avbeställt p g a ekonomiska skäl. Kanske återupptar prenumerationerna... Nu, god natt god natt.

Några historier om Närvård

Idag har jag varit på Närvårdskonferens i Arlanda hela dagen. Inte speciellt kul att köra med sommardäck när det visade på 4 minusgrader i morse, men bussarna gick helt hopplösa tider, så det var bara att hålla tungan rätt i mun. Det sades nog en hel del klokt, och vi diskuterade ju också i grupper, men tänk att jag minns såna där roliga historier och anekdoter bäst. Nu ska jag delge er:
Fyra blinda män skulle undersöka en elefant. Den första kände på benet och konstaterade att en elefant är som en trädstam. Den andra kände på en bete och sa att en elefant är som ett spjut. Den tredje kände snabeln och tyckte att en elefant är som en orm och den fjärde kände på örat och menade att en elefant är som en filt.
Vad vill man säga med det? Jo, det ska väl likna när kommun, landsting och kanske staten/försäkringskassan/arbetsförmedlingen försöker samverka kring en och samma individ. Ingen ser helheten och får därför väldigt olika bild av vilken hjälp och stöd som kan behövas.
Nästa bild jag ska återge för er var det faktiskt VDn för vårt eget gemensamma vårdbolag 10 100 som gav. En man kämpar med att skjuta fram en skottkärra med ett fyrkantigt hjul. Bredvid står hans fru med ett runt hjul och frågar om han inte ska prova sätta på det i stället. Jag har inte tid, svarar mannen, jag måste fram med det här lasset i tid.
Okej, ni förstår, bristen på tid att stanna upp och fundera på hur man egentligen utför sitt arbete.
Sen, eftersom vi hade besök av Cirkus Cirkör också, blev en föredragshållare inspirerad att berätta följande cirkushistoria:
En man kom in på en cirkus och sökte jobb.
- Vad kan du göra då? undrade cirkusdirektören.
- Jag kan härma en fågel.
- Det är det många som kan. Vi har ingen användning av dig.
- Det var synd, sa mannen och flög ut genom fönstret.
Sen var det en massa allvar också, men det ska jag inarbeta i framtidens bloggar. Jag har också haft en massa mail och telefonkontakter de senaste dagarna inför en regionalpolitisk dag som vi ska genomföra på måndag. Nu hoppas jag det mesta är klart, så att jag kan släppa det några dagar. Frukt, kaffe och sånt får jag väl inhandla på söndag eller måndag morgon. Nu ska jag tuppa av och försöka sova ett par timmar innan barnen börjar röra på sig.

tisdag 6 november 2007

Svarta tjänster och fusk

Idag när jag var på ICA och postade ett brev så ringde lokaltidningen till mig och frågade om jag betalat svart för varor eller tjänster någon gång. Det var väl iofs väntat med tanke på vad som uppdagas i stort sett varenda dag nu för tiden. Nu vill den lokala tidningen ställa de lokala politikerna mot väggen. Och jag svarade att jag "tror inte" att jag gjort det. Olyckligt luddigt formulerat om jag själv får säga det, men ganska sant. Jag tror verkligen inte det, men ibland är det hårfint.
T ex vid byte av tjänster, då kan det ju vara svårt att veta. Nu tror jag inte att jag bytt så mycket tjänster heller för jag har liksom inget sånt yrke; jag kan inte banka plåt, dra ledningar, reparera bilar, måla hus eller lägga tak. Eller, ingen skulle i alla fall be mig om hjälp med dessa saker. Så om jag vill ha en hantverkare får jag nog snällt betala henne/honom med pengar och då helst vita. Eftersom jag bor i hyresrätt har jag ju heller inte anlitat särskilt många hantverkare som jag själv ska betala. Nu tänker jag verkligen; hjälp med städning, barnpassning eller annan service i hemmet har jag heller aldrig ens tänkt tanken att jag skulle ha råd med.
Sen sa jag något annat konstigt till reportern, nämligen att jag kan förstå att folk betalar svart. Hm. Alltså, här behövs ju en förklaring. Jag menar absolut inte att jag förstår högutbildade, välbetalda människor som medvetet betalar svarta pengar för löpande tjänster (eller för den delen engångssummor som är väldigt höga). Men jag förstår att man ibland av okunskap och ibland p g a dålig ekonomi väljer att betala svart. När jag nu riktigt tänker så minns jag att det fanns en kille som brukade hjälpa mig att fixa min renault4lajban i slutet av 80-talet. Hur eller om han fick betalt, det minns jag inte ens, men jag vet att det var en kompis kompis som var duktig liksom.
Annars gillar jag inte att folk fuskar, det har jag aldrig gjort. Inget ljug och inget fusk, då går jag hem. Att köpa svarta tjänster är väl lika mycket fusk som att VABBA trots att inget barn är sjukt? Eller att vara sjukskriven trots att man faktiskt kan jobba (åtminstone hänga tvätt, laga mat, bära matkassar mm som FK fångar i sina filmer av sjuka människor. Vem tror de annars gör de där arbetsuppgifterna? Man måste faktiskt äta för att överleva och restaurantbesök är väl föga möjligt på sjukpenning)? Ändå är det ingen som tänker förenkla för fuskvabbarna, de ska sättas dit medan de som fuskar med skatteinbetalningar ska få subventionerade tjänster istället för att lockas att betala vitt. Det är tydligen skillnad på fuskare och fuskare...

måndag 5 november 2007

Varför skyr majoriteten vindkraft?

Jo, som sagt, man har svårt att hålla sig borta från att kommentera fullmäktige. Eller vad sägs om det här: En vanlig dödlig från allmänheten ställer frågan varför han inte får sätta upp en ca 15 meter hög vindmölla på sin tomt på Väddö (som bedömts som lämpligt för vindkraft). Han har 70 meter till närmaste granne och alla grannar är positiva till möllan. Men Bygg och Miljönämnden i Norrtälje säger nej. Hahahaha, tillåt mig storskratta; Vindmöllor är det enda den nämnden (eller utskottet) säger nej till. Hade killen velat bygga ett kärnkraftverk fyra meter från grannens tomt mitt i Norrtälje centrum hade det säkert gått att få dispens för...
Nej, bygg och miljönämnden (fast här måste det ju vara bara byggnämnden) hänvisar till en kommande policy som säger att endast två områden i kommunen ska upplåtas för vindmöllor. Vill man bygga på andra platser gäller samma regler som för stora vindkraftverk på 90-100 meter, d v s; det ska vara 400 meter till närmsta granne! Som sökande på Väddö mycket riktigt påpekar så lönar det sig inte speciellt att uppföra en liten vindmölla av den storlek han tänkt sig så långt ut i bushen.
I ärenden som gäller bygglov för bostadshus på strandskyddat område eller andra attraktiva platser så letar nämndens ledamöter efter kryphål för att få tillåta dispenser för byggen som kan se ut precis hur som helst. När det gällde borrning efter bergvärme tillät man mot proffessionens bättre vetande att en sökande fick borra upp en söndertrasad sprucken berggrund med stora risker för läckage och påverkan på grundvatten. Utan att tveka, och som jag citerat en moderat i nämnden tidigare; "det är värt vad som helst att få bort ännu en oljepanna!" Bara inte en vindmölla...

positiva responser, politiker, bokstäver och Pakistan


I fredags hade jag en debattartikel angående strandskyddet och dispenser i från detsamma i lokaltidningen. Några dagar tidigare hade jag tillsammans med en socialdemokrat ett inlägg om privat barnsjukvård och veckan dessförinnan ett inlägg i debatten kring vårdnadsbidraget (tillsammans med en annan socialdemokrat). Alla dessa debattinlägg har fått många positiva responser, från väntade och oväntade håll. T ex får man ganska många kommentarer när man jobbar i kassan (vilket jag ju gjorde extremt mycket, tre dagar, förra veckan). Det är allt från gamla arbetskamrater, politiska motståndare och helt okända som har positiva och uppmuntrande ord att dela med sig av. Men en del vill ju börja diskutera politik och då kan det ju bli lite svårt med en stampande kö efter... Men det stärker min tro att politiker behöver finnas lite här och där synliga i samhället och ha tid att prata med medborgare. Dessutom bör fler politiker bli kända för "ickepolitiker". De flesta vet kanske inte att en förälder i dagisgruppen, en lärare på skolan, en i kassan på konsum eller grannen är politiskt aktiv. Att; som jag brukar framhäva; politiker är vanliga människor!


Igårkväll då jag nattade barnen började jag dock undra hur pass vanlig jag själv är. Jag låg och tittade på böckerna i min bokhylla som står i sovrummet och funderade över bokstäver. Jag är en bokstavsmänniska - jag minns t ex registreringsplåtar på bilar. När någon presenterar sig för mig kommer jag sällan ihåg vad personen hette särskilt länge. Om jag däremot samtidigt ser personens namn skrivet eller själv skriver det så går det bättre. Jag kan t ex minnas att en person har 5 bokstäver i sitt namn och den första vokalen är O och den andra är A. Jonas eller Tomas, det har genast blivit mycket lättare att sålla ut vad det var personen hette...

Jag har inte särskilt mycket tid och ro att läsa böcker även om jag älskar att göra det. Men i perioder i mitt liv läser jag rätt mycket och jag vet att jag vid vissa tidpunkter har haft svårt att veta vad jag ska läsa. Så en gång i min ungdom gick jag helt enkelt in på bokstaven B på biblioteket och hittade där många författare som jag slukade; Ray Bradbury, Charles Bukowski, Anthony Burgess och William S Burroughs. När jag förr i tiden gick in i en skivaffär och inte visste riktigt vilken musik jag ville ha så gick jag till bokstaven S; Soft Cell, Sisters of Mercy, Spandau Ballet, Simple Minds, Stefan Sundström, Sonic Youth mm mm. För att vara riktigt ärlig, ska jag också medge att jag ibland går till den hyllan som är mest lätttillgänglig, ligger närmast el dyl. På biblioteket hade de ett tag en snurrställning vid disken med böcker som var utgivna i liten upplaga och övervägande författare från udda länder. Tror jag läste varenda bok på den ställningen, men jag minns särskilt en väldigt bra bok om författarens uppväxt i Libanon. Tyvärr kommer jag varken ihåg vad boken eller författaren hette och eftersom jag inte hittade den på nån speciell bokstav så kommer jag nog aldrig att hitta den igen...

Lördagen tillbringade familjen i stugan. Vi monterade skydd bakom kaminen och eldade. Det rykte in något, men var jättemysigt. Pappan gjorde turkisk soppa på torkad vete/yoghurt-blandning och klockan bara sprang iväg. Rätt var det var var det mörkt ute och vi droppade pappan i "stan" och åkte vidare för att delta i minnesgudstjänst vid kyrkan där min farmor är begraven. Det är ju nästan exakt ett år sedan hon gick vidare. Och...underbart... jag fick en känsla att hon nu kommit till ro. Jag har känt att även om hon var trött och inte ville mer, så var hon inte riktigt nöjd direkt efter sin död. Det var kanske allt strul med vårdboendet och en oro över arvet som hon hade haft i många år. Nu vet hon. Och hon såg oss där på bänken; jag, mina barn, min faster (hennes dotter) och hennes man. Och det var lugnt och vackert. Jag tror hon har ro nu.


Att dottern bytte Disneydags mot en gudstjänst, det vet hon inte om, men båda barnen tycker mycket om kyrkan. Äldsta dottern var i kyrkan första gången för ett och ett halvt år sedan. Jag har känt tveksamheter i och med att hennes pappa är muslim, men nu känns det bara bra. Naturligtvis ska de få så mycket som möjligt av båda sina religioner och kulturer, inte ingenting av något.

Ja, vilken färg ska man ha på kläderna för att visa sin sympati med människorna i Pakistan nu då?

Den 22 november ska vi ha ett medlemsmöte om Krig och Fred i världen i partilokalen. Jag hoppas verkligen att det kommer många och att de är ÖPPNA för samtal. Jag tycker det finns för mycket rätt och fel i hur vi ska tänka vem som är ond och vem som är god. Jag vill prata för människorna. Jag vill kunna ställa "förbjudna" frågor. Spännande. Kom du med om du har vägarna förbi.
Nu ska jag snart packa in mig i bilen och åka till Åkersberga på samverkansmöte mellan kommun och landsting. Sen blir det hämta barnen och iväg till kommunfullmäktige så jag vet inte om jag orkar skriva mer idag, men det är ju alltid kul att rapportera från tillställningar som fullmäktige. Annars har jag tid vid datorn en stund i morgon förmiddag.

torsdag 1 november 2007

November är här

Man ska inte glömma att det är första dagen på den längsta och mörkaste månaden idag. Den månad som jag själv tycker man skulle kunna plocka bort ur almanackan. Den månad som många år i rad givit mig feber, huvudvärk och en i efterhand oförståelig sorg. Ingen idé att tro att man ska sluta proppa i sig godsaker varje kväll denna månad. Särskild inte när syrran dessutom dök upp med en sagolikt god cupcake (som för er som inte vet det är en muffins med kladd på, i detta fall rosa philadelphiaost). Jag bara måste lära mig baka såna. Och nu vet alla ni som jobbar på syrrans jobb vad ni får till fredagsfikat imorgon. Om ni nu är vakna så här sent. Det är ju fredag imorgon, den tyngsta (eller bästa) dagen i handeln.
Själv har jag emottagit ett antal SMS från jobbet idag, men de kom allihop för sent. Jag hade redan lämnat barnen på dagis vid nio och startat med partilokalsarbetet. Och förutom att barnen inte kan vara hur länge som helst på dagis, så sträckte sig samtliga tider över dagis öppettider. Men akut var det, vissa tider fick jag flera gånger från olika personer. Men jag kan inte jobba längre än sex i alla fall.
Så, jag är beredd på sms även imorgon, men kommer de inte före nio så är vi hemma i morgon. Äldsta tjejen ska ju på kalas vid fem också. Nu sover de båda i dubbelsängen igen. Vet inte varför de sover så oroligt. Nu är det lilltjejen som vaknar och gråter omoch om igen. Ska lägga mig jag med. Hittade ett jobb att söka idag, men eftersom det inte gick att söka via ett enkelt klick på tangentbordet så tar jag det i helgen. Har varit supertrött sen fyratiden så jag ska krypa ner och sova nu. Jag är trött men känner mig annars ovanligt uppåt för att veta om att det är november. Såg ju solen idag till och med. Sov nu alla vänner och andra som jag känner.