Jahaja, så har man jobbat några timmar. Jag jobbade mellan 11 och 16 och det är precis lagom länge att jobba i kassan. Alltså, inte ekonomiskt, men fysiskt. Man orkar inte mer. Armarna börjar värka, kroppen; av att man blivit tvungen att stå upp sista två timmarna av flera skäl och huvudet börjar surra. Och nu har folk börjat hamstra inför julen, de köper mest bakingredienser, men även rödbetssallad, sylta mm.
Jag var på bra humör när jag kom till jobbet och påminde genast kassachefen om att hon lovat mig tider till jul. Jag fick skriva upp vilka dagar jag kunde och efter en knapp kvart hade hon lagt in arbetstider på alla de dagarna. "Smörtider" som de kallades, alltså några timmar mitt på dagen. Jag är ändå nöjd. Jag har inte varit med om något liknande på mitt jobb tidigare och jag får ju erkänna att jag lovade att nämna kassachefen i mitt testamente. Jag sa testamente, men jag menade blogg. Det är nog mer förmånligt för henne att bli omnämnd i bloggen eftersom jag inte kommer att ha så mycket rikedomar att testamentera bort. Inte om inte något alldeles annorlunda sker. Dessutom fick jag tid att arbeta imorgon också. Tack Camilla!
Så det här är första året jag jobbar i mellandagarna (tycker jag har varit ledig rätt mycket i år redan). Det är också första året som jag kan lämna in barnens jul och nyårsschema med bara en dags försening och garanti om att inga större ändringar kommer att ske. Känns skönt. Nu vet jag hur jag ska jobba varje dag från den 17 december till den 6 januari. Vilken lyx! Och jag kommer att jobba alla dagar som dagis är öppet + lite till. Veckan före julafton jobbar jag 7 dagar i rad, 2 möten, en dag på partilokalen och resten i kassan.
Jag drömde faktiskt om mitt jobb i natt. Jag drömde att vi satt vid ett bord i lunchrummet och diskuterade rättvisa. Det är ju, som vi kunnat läsa i lokalblaskan under hösten, ett högst subjektivt ord, inte speciellt lättolkat. I drömmen diskuterade vi det utifrån att vissa på jobbet hävdar att det inte är rättvist om t ex jag får alla "smörtider". Det var en ganska realistisk dröm för jag hävdade precis som i verkligheten att det faktiskt finns de som vill (och kan) jobba så mycket OBtider som möjligt. De som inte vill jobba fyratimmarspass. Dessutom kan man ju diskutera rättvisa utifrån aspekten att ungdomar som sommarjobbat en sommar i kassan ges samma möjligheter som familjeförsörjare som stretat på i åratal att få arbetstider genom SMS. Rättvisa är krångligare än så. Alltså, det här var drömmen, men den överenstämmer rätt väl med hur jag resonerar.
Jag är i alla fall tacksam för de dagar jag nu har schemalagda. Jag har fortfarande ett antal dagar de närmaste veckorna som jag helst skulle vilja ha jobb (tror det handlar om 5 sammanlagt), men det är inte hela världen om jag missar ett SMS. Just den stressen kan lägga sig ner några veckor och det ser jag oerhört positivt på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar