positiva responser, politiker, bokstäver och Pakistan

I fredags hade jag en debattartikel angående strandskyddet och dispenser i från detsamma i lokaltidningen. Några dagar tidigare hade jag tillsammans med en socialdemokrat ett inlägg om privat barnsjukvård och veckan dessförinnan ett inlägg i debatten kring vårdnadsbidraget (tillsammans med en annan socialdemokrat). Alla dessa debattinlägg har fått många positiva responser, från väntade och oväntade håll. T ex får man ganska många kommentarer när man jobbar i kassan (vilket jag ju gjorde extremt mycket, tre dagar, förra veckan). Det är allt från gamla arbetskamrater, politiska motståndare och helt okända som har positiva och uppmuntrande ord att dela med sig av. Men en del vill ju börja diskutera politik och då kan det ju bli lite svårt med en stampande kö efter... Men det stärker min tro att politiker behöver finnas lite här och där synliga i samhället och ha tid att prata med medborgare. Dessutom bör fler politiker bli kända för "ickepolitiker". De flesta vet kanske inte att en förälder i dagisgruppen, en lärare på skolan, en i kassan på konsum eller grannen är politiskt aktiv. Att; som jag brukar framhäva; politiker är vanliga människor!

Igårkväll då jag nattade barnen började jag dock undra hur pass vanlig jag själv är. Jag låg och tittade på böckerna i min bokhylla som står i sovrummet och funderade över bokstäver. Jag är en bokstavsmänniska - jag minns t ex registreringsplåtar på bilar. När någon presenterar sig för mig kommer jag sällan ihåg vad personen hette särskilt länge. Om jag däremot samtidigt ser personens namn skrivet eller själv skriver det så går det bättre. Jag kan t ex minnas att en person har 5 bokstäver i sitt namn och den första vokalen är O och den andra är A. Jonas eller Tomas, det har genast blivit mycket lättare att sålla ut vad det var personen hette...

Jag har inte särskilt mycket tid och ro att läsa böcker även om jag älskar att göra det. Men i perioder i mitt liv läser jag rätt mycket och jag vet att jag vid vissa tidpunkter har haft svårt att veta vad jag ska läsa. Så en gång i min ungdom gick jag helt enkelt in på bokstaven B på biblioteket och hittade där många författare som jag slukade; Ray Bradbury, Charles Bukowski, Anthony Burgess och William S Burroughs. När jag förr i tiden gick in i en skivaffär och inte visste riktigt vilken musik jag ville ha så gick jag till bokstaven S; Soft Cell, Sisters of Mercy, Spandau Ballet, Simple Minds, Stefan Sundström, Sonic Youth mm mm. För att vara riktigt ärlig, ska jag också medge att jag ibland går till den hyllan som är mest lätttillgänglig, ligger närmast el dyl. På biblioteket hade de ett tag en snurrställning vid disken med böcker som var utgivna i liten upplaga och övervägande författare från udda länder. Tror jag läste varenda bok på den ställningen, men jag minns särskilt en väldigt bra bok om författarens uppväxt i Libanon. Tyvärr kommer jag varken ihåg vad boken eller författaren hette och eftersom jag inte hittade den på nån speciell bokstav så kommer jag nog aldrig att hitta den igen...

Lördagen tillbringade familjen i stugan. Vi monterade skydd bakom kaminen och eldade. Det rykte in något, men var jättemysigt. Pappan gjorde turkisk soppa på torkad vete/yoghurt-blandning och klockan bara sprang iväg. Rätt var det var var det mörkt ute och vi droppade pappan i "stan" och åkte vidare för att delta i minnesgudstjänst vid kyrkan där min farmor är begraven. Det är ju nästan exakt ett år sedan hon gick vidare. Och...underbart... jag fick en känsla att hon nu kommit till ro. Jag har känt att även om hon var trött och inte ville mer, så var hon inte riktigt nöjd direkt efter sin död. Det var kanske allt strul med vårdboendet och en oro över arvet som hon hade haft i många år. Nu vet hon. Och hon såg oss där på bänken; jag, mina barn, min faster (hennes dotter) och hennes man. Och det var lugnt och vackert. Jag tror hon har ro nu.

Att dottern bytte Disneydags mot en gudstjänst, det vet hon inte om, men båda barnen tycker mycket om kyrkan. Äldsta dottern var i kyrkan första gången för ett och ett halvt år sedan. Jag har känt tveksamheter i och med att hennes pappa är muslim, men nu känns det bara bra. Naturligtvis ska de få så mycket som möjligt av båda sina religioner och kulturer, inte ingenting av något.

Ja, vilken färg ska man ha på kläderna för att visa sin sympati med människorna i Pakistan nu då?

Den 22 november ska vi ha ett medlemsmöte om Krig och Fred i världen i partilokalen. Jag hoppas verkligen att det kommer många och att de är ÖPPNA för samtal. Jag tycker det finns för mycket rätt och fel i hur vi ska tänka vem som är ond och vem som är god. Jag vill prata för människorna. Jag vill kunna ställa "förbjudna" frågor. Spännande. Kom du med om du har vägarna förbi.

Nu ska jag snart packa in mig i bilen och åka till Åkersberga på samverkansmöte mellan kommun och landsting. Sen blir det hämta barnen och iväg till kommunfullmäktige så jag vet inte om jag orkar skriva mer idag, men det är ju alltid kul att rapportera från tillställningar som fullmäktige. Annars har jag tid vid datorn en stund i morgon förmiddag.