Man ska inte glömma att det är första dagen på den längsta och mörkaste månaden idag. Den månad som jag själv tycker man skulle kunna plocka bort ur almanackan. Den månad som många år i rad givit mig feber, huvudvärk och en i efterhand oförståelig sorg. Ingen idé att tro att man ska sluta proppa i sig godsaker varje kväll denna månad. Särskild inte när syrran dessutom dök upp med en sagolikt god cupcake (som för er som inte vet det är en muffins med kladd på, i detta fall rosa philadelphiaost). Jag bara måste lära mig baka såna. Och nu vet alla ni som jobbar på syrrans jobb vad ni får till fredagsfikat imorgon. Om ni nu är vakna så här sent. Det är ju fredag imorgon, den tyngsta (eller bästa) dagen i handeln.
Själv har jag emottagit ett antal SMS från jobbet idag, men de kom allihop för sent. Jag hade redan lämnat barnen på dagis vid nio och startat med partilokalsarbetet. Och förutom att barnen inte kan vara hur länge som helst på dagis, så sträckte sig samtliga tider över dagis öppettider. Men akut var det, vissa tider fick jag flera gånger från olika personer. Men jag kan inte jobba längre än sex i alla fall.
Så, jag är beredd på sms även imorgon, men kommer de inte före nio så är vi hemma i morgon. Äldsta tjejen ska ju på kalas vid fem också. Nu sover de båda i dubbelsängen igen. Vet inte varför de sover så oroligt. Nu är det lilltjejen som vaknar och gråter omoch om igen. Ska lägga mig jag med. Hittade ett jobb att söka idag, men eftersom det inte gick att söka via ett enkelt klick på tangentbordet så tar jag det i helgen. Har varit supertrött sen fyratiden så jag ska krypa ner och sova nu. Jag är trött men känner mig annars ovanligt uppåt för att veta om att det är november. Såg ju solen idag till och med. Sov nu alla vänner och andra som jag känner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar