torsdag 28 augusti 2008

Företag jag inte gillar

Jag brukar ju blogga om företag som använder sig av fula metoder enligt mig. Den här gången har vi kommit till telefonkatalogen Din Del. Jag har tidigare tyckt bra om Din Del, de brukar ringa varje år och boka en träff för att titta på en annons till partiföreningen. De har alltid varit väldigt måna om att faktiskt träffas, trots att det ibland bara varit fråga om några minuter och att de faktiskt haft en ganska lång resväg hit. Vi har också under flera år haft ganska glassiga annonser som kostat en del, men man har ju velat satsa på att synas inför valet t ex.
Valet var ju ingen framgång direkt och med en sämre ekonomi, larvigt höga annonskostnader och ett mer utbrett användande av Internet så bestämde vi oss för att säga nej till alla typer av annonser under 2008.
Trots att jag inte talat med någon från Din Del dimper det i slutet av våren ner en orderbekräftelse från Din Del på en glassig annons och klickbar hemsida på internet med mitt namn som referens. Pappret ser exakt ut som de papper som företaget tidigare skickat ut för att man ska granska, godkänna, skriva in ev ändringar, underteckna och skicka tillbaka för att bekräfta.
Eftersom vi inte var intresserade av någon annons så struntade vi i pappret. I mitten av sommaren kommer ett krav på inbetalning från ett indrivarföretag som kraftigt lagt på avgifter. Vi skriver till Din Del att ingen varit i kontakt med oss och att vi inte godkänt någon annons. Din Del skriver tillbaka till oss att vi ingått ett tillsvidareabonnemang, anger åter att någon (namngiven) varit i kontakt med mig och att vi inte hört av oss i tid efter att de skickat ut orderbekräftelsen.
Nu har vi betalat, men jag tänker fortsätta bestrida det sätt Din Del säljer annonser. Jag tänker kräva att få se ett tillsvidareabonnemangskontrakt som någon från oss undertecknat (det kan väl inte vara giltigt annars?), jag tänker be deras kontakt att redovisa när han varit i kontakt med mig, jag tänker påvisa att någon klickbar hemsida på Din Del internet inte finns och jag tänker ifrågasätta varför man övergivit ett trevligt och hederligt försäljartrick för att köra fulmetoder. Har också fått höra att fler blivit "lurade" på detta vis här i byn.

Fritids - en bortglömd vardag?

Ulrika Falk skriver idag en mycket bra artikel angående fritids i lokaltidningen. Det pratas hela tiden om kvalitet i skolan, krav på kunskaper, utbildade lärare etc. Men vem pratar om fritids? Vem vet egentligen hur barnen har det på fritids om dagarna? Frågan är om ens personalen vet det (utan att mena något ont om personalen).
På min dotters skola finns det tre fritids inrymda i skolans lokaler tidiga morgnar och eftermiddagar efter skolans slut. På det fritids min dotter går är det 55 barn inskrivna. Jag gissar att det ser ungefär likadant ut på de båda andra, d v s ca 165 barn. På 55 barn finns 4 faktiska personer anställda (jag vet ju inte om de jobbar heltid allihop). Det gör mer än 10 barn per vuxen. Barnen vistas i lokalerna eller på gården. Ofta verkar det som om de är ensamma ute på gården och de vuxna finns tillgängliga inomhus. Det är då svårt för personalen att veta hur varje barn egentligen har det på fritids.
Att börja skolan det år man fyller 6 år kanske är lämpligt, jag säger ingenting om det här, man kanske är lagom mogen för skolan då, men att börja på fritids, det tycker jag att man är för liten för. Från att ha varit på förskolan med 4 personal på runt 20 barn, ständig uppsyn och tydliga föräldrakontakter vid hämtning och lämning ska ett barn helt plötsligt klara av att ta kontakter och sysselsätta sig själva, gå på toaletten själva (även vid numbertwo), veta vad man ska klä på sig och klara av det själva, välja om man vill äta frukost eller inte och mycket mycket mer. På fritids ska man i stort sett klara sig själv, men det finns vuxna till hands. På förskolan är ju de vuxna mycket mer involverade i att se barnen och hjälpa dem som inte kommer in i eller klarar av leken.
Efter långa stojiga dagar är barnen trötta och trots att de gärna vill leka för sig själva hemma en stund så orkar de inte så länge. Det blir nästan bums i säng. Helt klart blir det ett fördelaktigt läge för de som har möjlighet att tillbringa sin tid efter skolans slut i en lugnare miljö. Dessa barn kommer säkert att vara mer utvilade och klara av skolarbetet bättre. Blir det sen läxor på det här också så har jag faktiskt ingen aning hur man håller glöden uppe att klara av dessa också.

tisdag 26 augusti 2008

Läs och må illa - barn ska vara barn

Länkar till en artikel om barnvaxning som tydligen blir allt vanligare. Var går gränsen`?
http://nyhetskanalen.se/1.596127/2008/08/22/barn_vaxar_sig

Kort om dagen

Det är mycket på jobbet nu och eftersom jag gått ner i tid är jag tvungen att ringa till jobbet från bilen varje dag när jag åker därifrån eftersom min hjärna inte arbetat färdigt när kroppen lämnar arbetsplatsen. Åkte efter lunch idag, direkt till ett möte i Stockholm, pust och puh, och så hann jag bara stanna 45 minuter för dagis hade planering och stängde klockan 16.00. båda barnen verkade i alla fall glada när jag hämtade dem. vi åt något av en favvomat; broccoli, bacon och pasta, såg Bolibompa och sen ville vi alla sova. Och det var okej för barnens del. Själv har jag diskat, tvättat, hängt tvätt, vikt tvätt, gjort pastasallad till Storasysters "nollning" imorgon mm. Nu måste hjärnan försöka ta paus. God natt.

måndag 25 augusti 2008

Ett äpple till fröken

Jag som funderade på om det där att barnen ska ha med sig en frukt varje dag till skolan skulle kunna vara något som diskriminerade fattiga familjer. http://alliansfrittsverige.blogspot.com/2008/08/augusti-25-2008-diskriminering-av.html

Inte riktigt på humör nu

Nej, jag fick något att grunna på som liksom känns större än huruvida man skjutsar sina barn till förskola och skola eller inte. Vi var på fotboll och Storasyster tyckte det var jättekul, hon hade längtat så och nu hade hon fått ett par bättre begagnade benskydd på smalbenen också. Nästan direkt träffade hon en tjej hon kände igen från klassen och de stod och småbusade lite medan vi väntade på resten. Rätt vad det är märker jag att klasskamraten står och slår min dotter med bollen i huvudet och ansiktet. Hon slår om och om igen trots att Storasyster säger Nej, jag vill inte och Sluta flera gånger. Jag lägger min arm över hennes huvud för att skydda och hon gömmer sig villigt, men kompisen fortsätter att försöka hitta nya vinklar att slå från. Efter en stund blir jag tvungen att ryta ifrån, jag menar, hur skulle det annars se ut om jag stod där och tillät någon att slå mitt barn trots att hon protesterade mycket tydligt?
- Sluta med det där, sa jag, hör du inte att hon säger nej? Hon vill inte, du måste väl lyssna lite också?
Fy, så pinsamt det blev. Storasyster slår ner blicken och byter sida, säger ingenting. Kompisen bara blänger på mig som om hon skulle ville dunka bollen i ansiktet på mig istället.
- Jag vill inte att hon ska bli arg, förklarar Storasyster när jag frågar vad hon tycker. Jag förstår, jag förstår faktiskt hur hon känner, men vad skulle jag ha gjort? Jag förklarar det för henne, jag kan inte bara låta någon trakassera en av dem jag älskar mest på jorden utan att göra någonting. Det är inte okej att slå någon som säger ifrån, det är inte på skoj då...
Fotbollsträningen börjar och allt verkar okej igen. Tills de ska stå på led och skjuta mot mål. Plötsligt tränger sig klasskamraten före Storasyster i kön, knuffar henne och gör fula miner. Inte en gång. flera gånger. Jag hör inte vad hon säger och dottern vill sen inte heller berätta.
- Vi leker ibland i skolan, säger hon. Hon är inte så där då.
Jag försöker förklara, men det känns som allt jag säger kommer att ha motsatt effekt, jag försöker få henne att förstå att hon måste tala om för mig om något liknande händer i skolan, att hon måste berätta det för någon vuxen. Hon försöker bagatellisera, jag försöker skydda. Helt krasst, helt ärligt, jag är livrädd, den där lilla tandlösa tjejen har fått mig ur balans. I natt får båda tjejerna sova bredvid mig.

Fotboll

Ja, en ny fullspäckad vecka har bara börjat och det har inte regnat på flera dagar. Helg med sol och bad är ju precis vad man behöver. Nu ska vi iväg på första fotbollstillfället för hösten och barnen är otåliga. Får se om jag hinner (alltså, hinner innan jag somnar...) in senare för en mer ingående tanke om det här med att skjutsa sina barn till förskola och skola...

torsdag 21 augusti 2008

Citat

"Den största kränkningen ett barn tvingas uppleva är när det inser att det är antingen pojke eller flicka. Det kan inte vara både och!" Joyce McDougall

onsdag 20 augusti 2008

Hårlöst

Nu när jag äntligen fått tillbaka min bil igen och lyckas få in radion (har hört mammas 4 cdskivor till leda; Depeche modes samlade hits, Peter LeMarc, Ted Gärdestad och en hembränd cd med E-type) berättades det i morse om en undersökning som visar att 96% av kvinnorna (vet inte om det var i Sverige, men det kan ju knappast ha varit världen?) rakar sig under armarna, 90% rakar benen och 82% bikinilinjen. Jag blir alldeles häpen. Och jag undrar lite hur snabbt detta förändrats.
Själv rakade jag mig första gången 2004 till min systers bröllop och jag kan inte säga att jag precis gör det ofta, men det händer väl någon gång då och då (typ en gång om året på våren), men jag har ju upptäckt att mina arbetskamrater (som på alla andra vis verkar vettiga och normala) talar onormalt mycket om rakning och vaxning som en naturlig del av livet. Jag kan inte minnas att min mamma någonsin rakat sig och när jag nämnde min rakning av benen inför bröllopet för min mormor sa hon bara: varför det? med ett uttryck som om jag blivit skvatt galen. Vi har väl ingen tradition av kvinnlig rakning i vår släkt.

tisdag 19 augusti 2008

rätt och fel

Ja Ledarskribenten i lokaltidningen; kommunen bör stoppa alla sina tänkta avknoppningar. Nej, krönikören i lokaltidningen; sommaren är inte slut.

måndag 18 augusti 2008

Barnen




Våra gemensamma barn

Bra artikel om varför skolor bör vara gemensamt ägda. http://helenaduroj.blogspot.com/2008/08/viktigt-och-oviktigt-gande.html

genusproblemus

Ja, det är inte lätt att vara snart sex år. Och det är inte lätt när alla tycker att man ser ut som en kille, är som en kille. Som tröst kan man väl säga att det ändå är mer accepterat än att som kille se ut som en tjej... eller? Vad svarar man när en ledsen dotter säger att "Alla säger att jag ser ut som en kille"?

a) Säger att det gör väl ingenting, har du tur växer det snart ut mustasch också.
b) Springer till frissan och löder fast löshår till rumpan alternativt köper peruk.
c) Klär barnet enbart i rosa tyllklänningar och balettskor och sminkar med läppstift och ögonskugga varje morgon.
d) Förklarar att de som säger så är stereotypa, trångsynta människor utan perspektiv på verkligheten.

Jag vet inte. Men visst tänker man en eller två gånger extra innan man plockar fram Spindelmannentröjan.

Själv tycker man ju inte att det spelar någon roll, barn är barn, och den som känner en människa bryr sig väl inte om om det är en kille eller en tjej? Men vi vuxna säger också mycket som sårar barnens självkänsla, utan att tänka oss för. Här kommer några exempel:

Alla säger till den lilla flickan; Åh vad du är lik din pappa. Ni är lika som bär. (Betänk nu att pappan är en vuxen karl, kanske med hårväxt både på kroppen och i ansiktet och inte alls någon som flickan vill se ut som). Ja, jag erkänner, jag har varit med om den här varianten själv.

Någon säger till en lite tuff tjej: Men du är väl ingen sån där prinsesstjej? Den vuxne menar det som positivt, men tolkningen hos en liten flicka är nog snarare; Men du ser väl inte ut som en prinsessa (vilket av någon anledning är synonymt med att vara vacker och det vill ju alla vara).

En kompis till min dotter sa för en tid sedan till henne: Du har bruna ögon. Jag har blåa som prinsessor har... Sånt hugger, så är det bara.

Ja, jag kan skriva om detta i evighet, det vet ni redan. Läs gärna boken; Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper andra kvinnor av Liza Marklund och Lotta Snickare. Kom sen och försök övertyga mig om att flickor och pojkar är olika från födseln............................

Efterlängtad bil tillbaka

Trodde knappt mina öron då jag idag fick veta att jag skulle få min bil tillbaka. Tyvärr hade de inte helt och hållet kunnat åtgärda problemet (missljud från motorn vid tomgång), men nästa steg i deras gissning skulle kosta 7500 kronor och de var inte säkra på att bilen skulle bli helt bra av det heller. Den går ju bra, sa de nu, det är bara på tomgång den är lite knasig. Jag får väl nöja mig med det. Med de justeringar som redan gjorts på bilen är också 12000milaservicen nästan avklarad, bara lite smågrejor kvar och det ska jag lämna in bilen någon måndag i höst för att göra. det tar nämligen bara ca 2 timmar.
Det bästa av allt var nästan priset; 1685 kronor, och för det har jag fått nya tändstift, nya tändkablar, tändhattar, spridare och vindrutetorkare till bakrutan. Snyggt, de har nog nån sån där McDgaranti i alla fall. Nu har jag råd att både serva färdigt bilen och eventuellt byta avgasröret i höst också. Det blir märkesverkstad även framöver.

söndag 17 augusti 2008

Lekarlegitimation tack!

Jo, jag måste bara berätta att igår var vi i parken och lekte hela dagen. Lekjakten anordnades i stan för jag vet inte vilken gång i ordningen och vi har varit där ett par gånger förut, men jag har aldrig tyckt att det varit något vidare, osammanhållet och lite upp till var och en att vara gåpåig vilket jag inte är, men i år; vilken skillnad!
Vi kom ner till parken vid elva för att delta i stadsvandring för barn eftersom Storasyster ville veta mer om gamla hus och hade valt det (med mycken vånda) framför gamla traktorer. Veterantraktordagen var alternativet denna dag. Efter en lyckad vandring stannade vi och lekte i parken till klockan fem och barnen var saliga av lycka. Mycket bra anordnat. Och gratis. Vi klarade av hela 15 av 23 stationer och vi stannade inte kort tid vid varje precis. Vilken höjdare!
Idag var vi ner och hämtade våra lekarlegitimationer. Tyvärr hade arrangörerna inte samma tur med vädret och det såg rätt barnfattigt ut i parken, men de var optimister och vid gott mod. Det klarnar nog upp.
Vet inte om det gjorde det. Vi åkte till landet, plockade vinbär, grävde potatis, matade kaninen, plockade hem persilja, sallad och spenat. Barnen tittade på Aristocats, drack varm choklad med vispgrädde och lekte med barbie framför brasan. Sen åkte vi hem och gjorde pannbiff med färskpotatis och grönsallad och broccoli och varenda smula gick åt. Barnen somnade snabbt och nöjda (precis som igår). Imorgon en ny vecka med ovisshet om bilens status i familjen etc. Återkommer.

fredag 15 augusti 2008

En skymf mot våra äldre

Äntligen uppmärksammas vårdskandalerna med Attendo Care, ett företag som på ett enkelt sätt visar för oss alla varför vård inte ska bedrivas i vinstsyfte av den som kan utföra den till lägsta pris. Jag tycker det är beklagligt att den kommun jag själv bor i är villig att låta företaget driva ännu ett vårdboende i kommunen trots att man haft flera anmärkningar och anmälningar på det man redan driver. När ska vi lära oss?

Läs mer: http://www.arbetaren.se/articles/inrikes20080813-4

Fredagkväll hos bilberoende

Fredagkväll och fortfarande ingen bil. Idag ringde jag inte ens till verkstan, jo, det gjorde jag, men det var ingen som svarade. Inte en enda gång under dessa nio dagar har de ringt mig och delgivit mig läget med bilen, varje dag har jag ringt och tjatat. Och fått samma svar. Imorgon... När de igår sa att bilen fortfarande inte gick bra och att de måste göra ännu en felsökning kändes det som om nu skiter jag i det här, jag köper en ny bil, behåll den där. Men det har jag ju inte råd med. Tänk om de måste göra en reparation för typ miljoner och då har jag inte råd med det, men jag kan ju inte heller sälja en trasig bil så jag är tvungen att låta reparera den vad det än kostar. Puh. nej, nu måste jag göra lite nytta och dra ner på mina månatliga kostnader.

onsdag 13 augusti 2008

Fattigdom, arbete och lön - genom en sexårings ögon

Storasyster pratar rätt mycket om hur fattiga vi är. Mamma säger ju alltid att vi inte har några pengar. Jag försökte förklara för henne att vi inte är fattiga; vi har bil och sommarstuga, stor lägenhet och god mat på bordet (dessutom ofta svensk ekologisk mat och det har jag läst att bara rika har råd med). Men inga pengar, det stämmer, för efter att ha investerat i allt det där blir det inga pengar kvar. Inte så lätt att förstå. Och rikedom är så mycket mer än pengar.
När vi åkte genom centrum till fritids i morse så kommenterade Storasyster att det var väldigt många byggen på gång och att man såg arbetare överallt. Ja, svarade jag, det är väl bra att det finns jobb så att människor kan arbeta och få pengar så att de kan köpa mat och kläder till sina barn. Då säger hon att det är bara de som jobbar på dagis som inte får några pengar! Va? undrar jag, jag får väl pengar när jag jobbar, varför tror du annars jag jobbar? Bara för att det är kul? Njaee, men barnen behöver ju någon som tar hand om dem...
Min dotter tror alltså att jag är nån slags Moder Theresa som åker till en annan kommun och tar hand om andra människors barn gratis, bara för att barnen behöver det... Riktigt så snäll är jag faktiskt inte.
Men hon är rolig och detta blir en liten samling av kloka ord. I fredags sa hon t ex; Mamma, det är inte så konstigt att jag saknar dagis. Jag har ju gått där i hela mitt liv.
Började detta inlägg med fattigdom och tänkte avsluta med rikedom. Runtom den nya förskolan där vi ska flytta in i januari bygger man bostadsrättsradhus. De kostar 4,5 miljoner att köpa, sen tillkommer hyra. På hela ön byggs det utav bara den och det är inte bara bostadsrättsradhus utan i första hand stora flådiga villor med sjönära läge. På den ön bor ingen fattig, inte riktigt fattig i alla fall. Men det konstiga är att de som bor där inte verkar förstå att de har det bättre än andra, de verkar tro att de tillhör skaran medelsvensson. Dessutom verkar de tro att vem som helst som vill ha det som dem kan få det om de bara anstränger sig lite, pluggar och skaffar ett okej jobb. Och för dem kan det vara svårt att förklara en politik annat än Reinfeldts.

följetong om bilen, fritids mm


Imorgon är det torsdag och jag åker fortfarande i mammas bil. I måndags beställde man grejor från verkstaden på tisdagen hade de kommit fel och idag hade man hittat dem i Skåne så nu hoppades man få dem imorgon så att jag också skulle kunna få min bil. När jag skriver det här funderar jag; är det sant? I vilken annan bransch kan man behandla kunden på detta vis? Okej, jag förstår att saker kan gå snett, men det verkar ju vara vardagsmat för dem att saker de beställer hamnar både här och där i Sverige. Det skulle jag aldrig acceptera, vare sig som beställare eller som leverantör. Jag tänkte nästan fråga om de inte har sån där garanti som de har på McDonalds; att om de inte levererar inom en viss tid så får man det gratis. Skulle vara rimligt tycker jag i det här fallet.


Annars försöker vi få livet att rulla på, med en snart sexåring som har det ganska jobbigt och en två och ett halvt åring som inte har det fullt så jobbigt, men är rätt jobbig själv emellanåt. Igår åkte vi till stugan, badade och tvättade håret i sjön, gick hem och tände brasa och somnade allihop framför en Bamsevideo (ettan och tvåan funkade inte och på fyran var det nyheter med krig). Jag vaknade till strax efter nio, gick upp och låste och satte på pyjamasen och kröp sedan tillbaka ner i sängen. Så enkelt är det aldrig här hemma.


Jag ville egentligen åka tillbaka till landet idag efter jobbet också, men eftersom jag slutade sent och börjar tidigt imorgon kändes det lite grand som att bara åka ut och sova. Och då skulle det bli disk och det är inget kul att sitta och köra mammas bil med barnen lite halvdåligt fastspända så vi åkte hem, åt oxkorvgryta och pasta med grönsallad, såg Bolibompa och gick i säng. Barnen somnade på 20 minuter, själv var jag tvungen att ta hand om krusbär, tvätten och diskmaskinen som måste fyllas två gånger.


Hela tiden känner jag en klump i magen eftersom Storasyster berättade att några stora killar retat henne på fritids idag, sagt att hon var en kille och att hon hade peruk. Hon verkar visserligen ganska glad (även om hon ofta bryter ihop eller får utbrott), men hon har visat mig var man sitter om man är ensam eller arg eller inte har någon att leka med. Jag vet att hon snart blir sex år, jag vet att det är jobbigt, men jag är så orolig för henne. Från att ha varit världens gladaste, charmigaste, sociala lilla varelse är hon nu rädd för allt; bromsar, getingar, åska, krig, död och mycket mycket mer, hon blir ledsen för minsta lilla och nedervärderar ständigt sig själv och sin roll. Och ser jag någonsin någon reta henne kommer jag själv att förvandlas till ett litet barn och gå in och knuffa bort de fulingarna och tala om vad jag tycker om dem. Jag tror inte jag har en enda mognadsmekanism i min kropp som skulle kunna stoppa mig från det.

måndag 11 augusti 2008

Fortfarande utan bil

Efter helg med sol, bad, bärplock, buskklippning, regn, åska, mysbrasa mm är det så åter måndag och bilen lyser med sin frånvaro. Verkstan har nu beställt en spridare (brydde mig inte om att fråga vad den kostade) och förhoppningsvis kommer den i morgon och då kan jag få bilen imorgon efter jobbet (tur att jag slutar så att jag hinner dit före fem). Superjusta mamma lånar ut bilen en dag till och promenerar själv till jobbet. Vad skulle man göra utan släkten? Tur att man inte flyttat och bor på avlägsen ort.
Läsa böcker? nej, det är ingenting som fungerar just nu. Allt är uppochned. Vill få ordning, struktur på min vardag. Även under semestern så hade jag mina rutiner fasta (tills sista veckan då grannarna kom ut och sambon var ledig, då blev det bara kaos av semestern också). Jag vet ju att det ska fungera, men den så populärt benämnda logistiken sitter inte, vägrar sätta sig. Jag har inte ens förstått vilken som är närmaste vägen mellan dagis och fritids, mellan fritids och utfarten från stan, var man stannar och släpper av och hämtar upp, vilken dag man lämpligast handlar eller någonting annat.
Jag har inte handlat än. skulle handla lördag fm, men det blev bara ett par liter mjölk, toapapper och lördagsgodis. Långa listan ligger kvar på bänken i köket och ikväll blev det för sent för trötta små döttrar /och supertrött mamma med begynnande PMS/. Det får bli imorgon istället. Och sen direkt till stugan. Hoppas det inte regnar. Till middag åt vi linssoppa med senap och dill (rester från lördagens lunch) och stekt färskpotatis som blev över efter middagen igår (med lax och stuvad spenat från det egna landet). Nu får jag äta knäckebröd till frukost imorgon eftersom jag inte orkade handla. Snacka om att ingenting fungerar.
Vad har hänt under sommaren? Jo, jag läser ju lokaltidningen och på helgerna även DN, så jag har inte missat allt. FRA diskuteras livligt (snart rivs den upp), Moderate Mikael har varit i östeuropa och fått inspiration, Roland Larsson har suttit hemma på Väddö och flitigt vässat pennan i debatten kring höghus i Älmsta och sen då... jo, den forne riksdagsledamoten och Robinsonvinnaren Jan Emanuel dök upp med far och avkommor i en båt vid stranden på landet. Just när man försökte gömma sig som bäst. Annars kommer jag nog snart igång även med politikandet, så fort rutinerna sitter och logistiken fungerar.
Tjejerna har hjälpt mig att vika mängder av tvätt som samlats under sommarens korta vistelser i lägenheten och snart har vi rensat ur allt smått och fyllt på byråer och skåp med större storlekar till dem båda. Måste väl dra en sväng genom källaren också för att få klart det. Skor och stövlar och regnkläder måste också sorteras, bytas ut och finnas i trippla uppsättningar (minst) för hemmet, stugan och dagis/fritids. Återkommer.

fredag 8 augusti 2008

Bilverkstans makt

Förra veckan (när det fortfarande var semester och faktiskt riktigt hett ute) lämnade jag in min bil för en gratiskontroll inför besiktningen (som jag hade tid för på måndag morgon). Det enda fel man hittar är ett missljud i motorn som gör att bilen släpper ut för mycket koldioxid och således beställer jag en tid för att justera detta. Den tiden var i onsdags.
Jag ordnar så att jag kan låna mammas bil till jobbet och den struliga vägen till arbetet har jag väl redan tidigare väl beskrivit här. Ingen på verkstan hinner titta på min bil på onsdagen och jag blir tvungen att göra samma resa torsdagmorgon. Som tur är behöver inte mamma sin bil förrän på kvällen. Får besked om att bilen inte hinner bli färdig under torsdagen så jag får lämna tillbaka mammas bil, gå hem med megatrötta tjejerna från dagis och sen gå tillbaka denna underbara skyfallsmorgon för att åter hämta mammas bil och åka till jobbet. Dyngsur.
Ringer verkstan och frågar om mamma kan hämta ut min bilnyckel om jag inte hinner från jobbet före fem då verkstan stänger (det gjorde jag inte heller). Det går tyvärr inte om hon inte betalar. visst, hon hostar säkert upp några tusen, skojar du med mig? Ni har ju mitt namn och adress? Nej, tyvärr, sån är vår policy. Och sen har de mage att ha stängt till måndagmorgon klockan sju dessutom. Som tur är (?) kommer vi underfund med att jag har Volvokort och om han i telefonen får mitt kortnummer så kan de ordna med betalningen och mamma kan hämta nyckeln. Puh, så långt.
Sen, när jag är ensam kvar på jobbet (visserligen bara tre barn plus min egen söta dotter som hjälpreda), ringer de från verkstan och säger att det är något allvarligare (dyrare...) fel på bilen och att den inte blir klar under fredagen. Men!!! Jättekul, vår kanin kommer ju att svälta ihjäl, tänker jag.
På allvar, riktig tur är det att min mamma fortsätter låna ut bilen ända till måndag eftermiddag. Nu kan vi handla, åka till landet och, inte minst, komma till jobbet på måndag. Tur att hon har semester just nu. Tänker inte bilmekaniker på att vanligt folk måste lämna ett barn här och ett barn på andra sidan stan och sen åka till en helt annan ort och arbeta och ta hand om hem och sommarstuga och kanin och handla och allt sånt där? Eller tror de att alla har två bilar? Typ, jag kan ju ta den lilla bilen den här veckan...
Nej, då gör det mig glad att diskmaskinsreparatören bara steg in kopplade in maskinen och så var den hel. För i vårt nedpackande och kånkande och stapplande runt med maskinen hade cous cousen som täppte till utflödet torkat och lossnat och nu fungerar den som ny igen. Tänk om det kunde vara så med bilen. Och gratis blev det också för den delen. Bilen har jag väl aldrig råd att lösa ut. Borde man inte åtminstone få rabatt när de lägger beslag på bilen så länge?

torsdag 7 augusti 2008

Tillbaka?

Nästan en månad sen man var här, ja, några veckor i alla fall, men det är mycket med det logistiska nu, som det så modernt heter. Imorgonkväll har jag klarat av min första arbetsvecka efter semestern som känns ack så kort och långt borta. Meningen var att det skulle fortsätta vara varmt och soligt och vi skulle bo kvar i stugan och köpa med oss pizza som vi skulle äta på stranden när vi kvällsbadade. Hur blev det? Regn, storm, höst och en olust att sitta och åka ut på landet för att mata kaninen. Samtidigt så går det knappt att vara på landet när verkligheten rycker i en igen. Man har behov av dator, internet, först och främst, men sen underlättar det givetvis med rinnande vatten och tvättmaskin också.
Vi var i lägenheten i början av veckan medan det åskade, regnade och stormade utanför. Tryggt och lugnt på något sätt. Sen åkte vi ut till stugan (där all mat, frukt och bröd fanns) på tisdagkvällen och pendlade därifrån till dagis, fritids och arbete. Med några mellanstopp. Eftersom bilen skulle på service lämnade jag på onsdagmorgon först liten på dagis, sen bilen, sen hämta mammas bil, skjutsa Storasyster till fritids sen jobbet. Och när jag kommer tillbaka efter jobbet är bilen inte klar, men jag får låna hem den över natten och göra nästan exakt samma vända morgonen efter igen. Förutom att jag då också måste hem och lämna lite mat och smutstvätt i lägenheten eftersom vi skulle vara här i natt. Och i all stress glömmer jag givetvis att ställa in filen i kylskåpet så vi får väl se om den går att äta imorgonbitti.
Idag fick vi gå hem när vi lämnat mammas bil eftersom vår inte är klar än. Och följaktligen så får vi gå till dagis imorgonbitti.
Liten är inte speciellt förtjust i att börja på dagis igen. Det var ju ingen hit före sommaren heller, men eftersom hon har vuxit och förändrats så mycket under de här veckorna (t ex bara slutat med blöja) så trodde jag att hon skulle gilla det bättre nu, men, njae. Inte hennes grej liksom. Trodde inte heller att det skulle bli så jobbigt för Storasyster att börja fritids eftersom hon är så social och jämt hittar nya vänner överallt. Men det är jättelite barn på fritids den här veckan och först igår hittade hon en kompis som hon lekte lite med. Imorgon ska den kompisen vara ledig och jag jobbar så gott som full dag (har haft lite kortare dagar för barnens skull denna vecka). Jag lovade Storasyster att få åka med till mitt jobb istället, vilket lugnade henne.
När vi åkte till fritids i morse visade hon mig ett ställe vid staketet där hon stått första dagen och tittat efter mig och känt sig övergiven. Jag måste säga att det skar genom mig. Hon skulle så gärna velat fortsätta på dagis. Hon är ju inte ens sex år fyllda, lilla gumman. Men det blir nog bra. Så småningom.
Och även om det är rätt kul på jobbet, så känns det oerhört stressande att vara tillbaka i verkligheten igen. kvällarna i stugan har jag ändå kopplat av, men idag när vi är hemma känner stressen inget stopp. Det är så mycket som ska göras, tvätt som ska sorteras, post som ska läsas, besvaras, behandlas, epost?-dit har jag inte kommit än, bloggen och jag har suttit och gjort en del grejor till jobbet (schemat, bilder mm). Sen skulle jag behöva kolla mina konton, skriva en inköpslista, barnens vistelsetider till dagis mm. Och, shit, anmäla till försäkringskassan att jag arbetar mindre och ska ta ut en del föräldrarpenning framöver. Måste göra det nu. Mors.