Tillbaka?

Nästan en månad sen man var här, ja, några veckor i alla fall, men det är mycket med det logistiska nu, som det så modernt heter. Imorgonkväll har jag klarat av min första arbetsvecka efter semestern som känns ack så kort och långt borta. Meningen var att det skulle fortsätta vara varmt och soligt och vi skulle bo kvar i stugan och köpa med oss pizza som vi skulle äta på stranden när vi kvällsbadade. Hur blev det? Regn, storm, höst och en olust att sitta och åka ut på landet för att mata kaninen. Samtidigt så går det knappt att vara på landet när verkligheten rycker i en igen. Man har behov av dator, internet, först och främst, men sen underlättar det givetvis med rinnande vatten och tvättmaskin också.

Vi var i lägenheten i början av veckan medan det åskade, regnade och stormade utanför. Tryggt och lugnt på något sätt. Sen åkte vi ut till stugan (där all mat, frukt och bröd fanns) på tisdagkvällen och pendlade därifrån till dagis, fritids och arbete. Med några mellanstopp. Eftersom bilen skulle på service lämnade jag på onsdagmorgon först liten på dagis, sen bilen, sen hämta mammas bil, skjutsa Storasyster till fritids sen jobbet. Och när jag kommer tillbaka efter jobbet är bilen inte klar, men jag får låna hem den över natten och göra nästan exakt samma vända morgonen efter igen. Förutom att jag då också måste hem och lämna lite mat och smutstvätt i lägenheten eftersom vi skulle vara här i natt. Och i all stress glömmer jag givetvis att ställa in filen i kylskåpet så vi får väl se om den går att äta imorgonbitti.

Idag fick vi gå hem när vi lämnat mammas bil eftersom vår inte är klar än. Och följaktligen så får vi gå till dagis imorgonbitti.

Liten är inte speciellt förtjust i att börja på dagis igen. Det var ju ingen hit före sommaren heller, men eftersom hon har vuxit och förändrats så mycket under de här veckorna (t ex bara slutat med blöja) så trodde jag att hon skulle gilla det bättre nu, men, njae. Inte hennes grej liksom. Trodde inte heller att det skulle bli så jobbigt för Storasyster att börja fritids eftersom hon är så social och jämt hittar nya vänner överallt. Men det är jättelite barn på fritids den här veckan och först igår hittade hon en kompis som hon lekte lite med. Imorgon ska den kompisen vara ledig och jag jobbar så gott som full dag (har haft lite kortare dagar för barnens skull denna vecka). Jag lovade Storasyster att få åka med till mitt jobb istället, vilket lugnade henne.

När vi åkte till fritids i morse visade hon mig ett ställe vid staketet där hon stått första dagen och tittat efter mig och känt sig övergiven. Jag måste säga att det skar genom mig. Hon skulle så gärna velat fortsätta på dagis. Hon är ju inte ens sex år fyllda, lilla gumman. Men det blir nog bra. Så småningom.

Och även om det är rätt kul på jobbet, så känns det oerhört stressande att vara tillbaka i verkligheten igen. kvällarna i stugan har jag ändå kopplat av, men idag när vi är hemma känner stressen inget stopp. Det är så mycket som ska göras, tvätt som ska sorteras, post som ska läsas, besvaras, behandlas, epost?-dit har jag inte kommit än, bloggen och jag har suttit och gjort en del grejor till jobbet (schemat, bilder mm). Sen skulle jag behöva kolla mina konton, skriva en inköpslista, barnens vistelsetider till dagis mm. Och, shit, anmäla till försäkringskassan att jag arbetar mindre och ska ta ut en del föräldrarpenning framöver. Måste göra det nu. Mors.