Nej, jag fick något att grunna på som liksom känns större än huruvida man skjutsar sina barn till förskola och skola eller inte. Vi var på fotboll och Storasyster tyckte det var jättekul, hon hade längtat så och nu hade hon fått ett par bättre begagnade benskydd på smalbenen också. Nästan direkt träffade hon en tjej hon kände igen från klassen och de stod och småbusade lite medan vi väntade på resten. Rätt vad det är märker jag att klasskamraten står och slår min dotter med bollen i huvudet och ansiktet. Hon slår om och om igen trots att Storasyster säger Nej, jag vill inte och Sluta flera gånger. Jag lägger min arm över hennes huvud för att skydda och hon gömmer sig villigt, men kompisen fortsätter att försöka hitta nya vinklar att slå från. Efter en stund blir jag tvungen att ryta ifrån, jag menar, hur skulle det annars se ut om jag stod där och tillät någon att slå mitt barn trots att hon protesterade mycket tydligt?
- Sluta med det där, sa jag, hör du inte att hon säger nej? Hon vill inte, du måste väl lyssna lite också?
Fy, så pinsamt det blev. Storasyster slår ner blicken och byter sida, säger ingenting. Kompisen bara blänger på mig som om hon skulle ville dunka bollen i ansiktet på mig istället.
- Jag vill inte att hon ska bli arg, förklarar Storasyster när jag frågar vad hon tycker. Jag förstår, jag förstår faktiskt hur hon känner, men vad skulle jag ha gjort? Jag förklarar det för henne, jag kan inte bara låta någon trakassera en av dem jag älskar mest på jorden utan att göra någonting. Det är inte okej att slå någon som säger ifrån, det är inte på skoj då...
Fotbollsträningen börjar och allt verkar okej igen. Tills de ska stå på led och skjuta mot mål. Plötsligt tränger sig klasskamraten före Storasyster i kön, knuffar henne och gör fula miner. Inte en gång. flera gånger. Jag hör inte vad hon säger och dottern vill sen inte heller berätta.
- Vi leker ibland i skolan, säger hon. Hon är inte så där då.
Jag försöker förklara, men det känns som allt jag säger kommer att ha motsatt effekt, jag försöker få henne att förstå att hon måste tala om för mig om något liknande händer i skolan, att hon måste berätta det för någon vuxen. Hon försöker bagatellisera, jag försöker skydda. Helt krasst, helt ärligt, jag är livrädd, den där lilla tandlösa tjejen har fått mig ur balans. I natt får båda tjejerna sova bredvid mig.
3 kommentarer:
Gör ont även i en moster!!!!
Prata med henes fröken, om det är lik dant nästa vecka kanske även med "kompisens" föräldrar. Pressa inte storasyster till att berätta mer utan gå på din magkänsla. Fröken är trotsallt utbildad att klara av sånt här. Hur skulle du gjort om du fick såna här indikationer på ditt jobb???
Tänker på er.
Kram
Syrran
Blä! Fy, vad det knep till i magen nu. De som påstår att det är lätt att vara barn har nog bara lyckats förtränga sin egen uppväxt!
Jag håller med C. Ta hälp av andra närvarande vuxna, be dem hålla ögonen öppna för att se vad som egentligen händer. Och tjata, tjata, tjata in hur värdefull Storasyster är, vilken makt hon har över sitt eget liv och hur det faktiskt bara är människor som känner sig små och rädda som är elaka mot andra.
Är de så att kompisen faktiskt beter sig så här, som ett mönster, tror jag att det är bättre om informationen om det till föräldrarna kommer från deras lärare eller tränare. Inte från dig. Men den måste ju fram!
tack för pepping, har samtal med lärare på måndag. Ska ta upp det då.
Skicka en kommentar