måndag 16 november 2015

Är alla barn barn? Är alla barn lika mycket värda? Är alla människor lika mycket värda?

Den västliga delen av världen blir snabbt varse om de ohållbara situationer som råder runt om i världen genom flyktingströmmar och terrordåd som flyttar sig närmare. Det står klart att vi inte var beredda på detta. Det står klart att vi nu i desperation försöker komma på olika lösningar för att visserligen kunna hjälpa människor, men på ett sätt så att det inte allt för mycket inkräktar på vårt vardagliga, drägliga liv. Norrtelje tidnings ledare skriver idag om hur alla partier, utom Sverigedemokraterna bidrar till idéer för att lösa situationen för alla inblandade. SD, menar ledaren, ägnar sig istället åt att rida på tänkbara motsättningar och katastrofer och utropa sig som de som inte behöver komma med lösningar, eftersom det inte är deras politik som orsakat situationen. Det sistnämnda kan ju diskuteras, då IS politiska agenda faktiskt påminner en del om SDs med hyllad monokultur, tystande av oliktänkande osv. En skulle också kunna säga att det är just enfalden och oviljan att låta människor vara olika som är orsak till de motsättningar vi ser idag.

Förslagen för att förbättra situationen här i Sverige handlar om tillfälliga lagändringar och tillfälliga lösningar, men det finns inga garantier för att detta inte blir förändrade normer som också hänger kvar och bidrar till ett förändrat samhälle med annan syn på människor som varande individer med lika värde och lika rättigheter. En del förslag bidrar också till att ställa grupper mot varandra och skapa motsättningar och orättvisor/oegentligheter som inte borde få förekomma i vårt land.

Som t ex ett förslag från Centerpartiet, som Norrtelje tidnings ledare idag hyllar, att flyktingbarn mellan 15-18 år inte ska betraktas som barn utan behandlas på samma villkor som vuxna flyktingar.

Detta är ett extremt märkligt förslag med tanke på de två första paragraferna i FNs deklaration för barns rättigheter, som ju också är på gång att bli lag i Sverige.

§1. Ett barn är varje människa under 18 år.
§2. Alla barn är lika mycket värda och har samma rättigheter. Ingen får diskrimineras.

Ska flyktingbarn som kommer till Sverige (som skrivit under barnkonventionen) inte behandlas som barn? Ska en 17åring från Afghanistan inte ha samma rätt till trygghet och utbildning som en 17åring med svenskt medborgarskap? Hur förändras statusen för det barn som kommer hit som 15åring och sedan blir svensk medborgare vid 17? Är denne då helt plötsligt barn? Hur påverkar detta vår syn på barnarbete, barnsoldater och barnäktenskap?

Jag skulle säga att ett genomförande av ett sådant här flyktingmottagande och en sådan syn på barn med bestämdhet strider mot FNs barnkonvention. Lägg till detta obligatoriska åldersbestämningsmetoder som kan slå fel med upp till fyra år. Då har vi elvaåringar som riskerar att bedömas som vuxna i det svenska samhället.

  1. catarina wahlgren @mammapolitik 4 hours ago Norrtälje, Sverige
  2. C tycker inte att flyktingbarn under 15 år ska räknas som barn - vad hände med FNs barnkonvention?

    1. C menar att asylsökande mellan 15 och 18 inte skall räknas som barn. Driftiga 17-åringar behöver inte sättas i HVB-hem.
    1. vi kan väl inte ändra definitionen barn för vissa barn till följd av ursprung?
    1. Nej, men vi kan väl bestämma att asylsökande barn mellan 15 och 18 skall behandlas som asylsökande vuxna?





    Jag skulle önska att vi istället för att göra skillnad på människor, ställa grupper mot varandra, misstänkliggöra människor för att ha slängt sina pass för att komma in i Sverige och lägga ned resurser på arbete som försvårar både hanteringen och den humana sidan av mottagandet skulle kunna göra ändringar som faktiskt förenklar och leder till ett bättre mottagande av människor på flykt. Till exempel behövs en snabb tillfällig lagändring i bygglovet för att kunna färdigställa fler boenden för ensamstående flyktingbarn. Idag är det krångliga bygglovsförfaranden som stoppar upp arbetet och gör att många människor lider i onödan. Att lika snabbt göra en förändring i reglerna på detta område som det gjorts på området med gränskontroller vore verkligen önskvärt för alla de som sliter med detta ute i kommunerna. Vi ska göra vårt bästa för att ge människor ett värdigt mottagande och det gör vi inte genom vare sig identitetskränkande åtgärder eller att definiera om internationellt vedertagna begrepp om vad ett barn är. Vi ska stå upp för allas lika värde.

    fredag 13 november 2015

    Är barn och unga också Fullvärdiga människor?

    idag har jag varit på en presentation av folkhälsorapporten 2015 för stockholms län. Här presenteras ett antal av de största ohälsosymptomen, orsaker och förslag till åtgärder. Särskilt presenterades rygg- och nackbesvär, psykisk ohälsa/självmord, rökning, övervikt/fetma, fysisk aktivitet och alkohol. Rökningen minskar visserligen stadigt, men tas ändå upp för att det fortfarande är den enskilda levnadsvana som orsakar störst sjukdomsbörda. Det rapporterades också om ojämlikheter i hälsa till följd av utbildningsbakgrund och bostadsort. Medellivslängden inom olika bostadsområden i Stockholms län skiljer sig idag mer än den gör mellan olika bostadsorter i en nationell jämförelse.

    Det framkommer under föredragningarna att kvinnor har mer ont i ryggen, mer ont i nacken, mer ont i huvudet och mår mer psykiskt dåligt än män. Trots att kvinnor äter bättre, dricker mindre och rör sig mer än män. Förutom levnadsvanor tror man att faktorer som materiella levnadsvillkor, psykosocial stress och tillgång till hälso- och sjukvård påverkar människors hälsa. Till exempel de faktum att kvinnor tjänar sämre än män och tar ett större ansvar för hem och familj.

    Flera gånger under förmiddagen lyfts det från talarstolen att det är viktigt med tidiga insatser. BVC, förskola och skola nämns som viktiga instanser i det förebyggande arbetet. Det ligger nog mycket i det, men känns det inte lite märkligt att bara lyfta det i föredragningarna och i åtgärdsförslagen? När vi talar om tidiga insatser kanske vi också ska nämna dem som befinner sig tidigt i livet, d v s barn och unga.

    Man brukar säga att det under slutet av1900-talet har skett ett paradigmskifte i vår syn på barn. Från att barn tidigare betraktats som ofullständiga becomings, som av oss vuxna skulle fyllas med kunskap och goda erfarenheter, till att barn idag redan från början betraktas som fullvärdiga individer med egna rättigheter. Detta synsätt förstärks bl a av att förskolan idag har en egen läroplan och FNs konvention för barns rättigheter som, om jag förstått det rätt, är på gång att antas som lag i Sverige.

    Det blir då märkligt med en folkhälsorapport som inte innehåller någon statistik för hur människor under 15 år mår. Barn- och ungdomsstadiet reduceras till en tid där insatser ska sättas in för att skapa friska och välmående vuxna. Som om barnens välmående inte har något värde i sig. Kanske handlar det om att barn inte är frånvarande från sitt arbete då de mår dåligt, att de inte är arbetsföra och därför direkt orsakar inkomstförluster för olika instanser i samhället? Är det så man tänker tror jag att det är ett feltänk då barns välmående och hälsa även påverkar föräldrarnas välmående och hälsa. Men barnen ska inte vara med i rapporten av den anledningen även om helhetsperspektivet är viktigt; de ska vara med i rapporten för att de är också en del av folket och således folkhälsan. I Rinkeby är en så stor andel som 50% av befolkningen barn och ungdomar.


    torsdag 5 november 2015

    Därför föreslår Vänsterpartiet Norrtälje en återställning av skattesatsen


    Här följer Vänsterpartiets protokollsanteckning vid beslut om skattesats på veckans budgetfullmäktige. Vi är övertygade om att kommunen kommer att bli tvungna att återställa skattesatsen förr eller senare med de behov som vi ser idag. Vi föredrar förr för att stå rustade och inte behöva ställa grupper mot varandra.

    Vänsterpartiet föreslår en återställning av skattesatsen till 2012 års nivå för att värna välfärden och långsiktiga investeringar i kommunens medborgare. Vi ser att det behövs resurser för att kunna höja kvaliteten inom skolan och för att klara av ett ökat antal äldre medborgare. Vi blir fler i vår kommun och vi blir äldre. Det finns också stora behov inom individ och familjeomsorgen.

    Vi har under lång tid haft ett borgerligt styre med prioriteringar som skiljer sig från de vi har och vi förstår att det kan ta tid att lägga om ekonomin så att vi får en förebyggande och god välfärd för alla. Den, av det nuvarande styret, lagda budgeten klarar nätt och jämt av att upprätthålla den kvalitet vi har idag. Det ligger t ex fortfarande kvar besparingskrav i skolans verksamhetsplan. Vi vill se en starkare satsning på att ge alla våra medborgare goda förutsättningar till ett gott liv. En återställning till den skattesats vi hade för fyra år sedan ger oss ca 40 miljoner kronor till. Det är inte mycket, men vi står åtminstone något mer rustade för att möta de behov som kommunens medborgare har.

    SKL, Sveriges kommuner och landsting, varnar för behov av mycket stora skattehöjningar de närmaste fem åren och flera stora kommuner väljer att justera skattesatserna redan 2016 för att bl a kunna anställa fler behöriga lärare. Exempel är Stockholm, Uppsala och Örebro.
    Här följer även mitt anförande, del ett och två

    Inlägg 1: Återställaren
    Ordförande, fullmäktige
    Norrtälje kommun, liksom många andra kommuner, står inför stora utmaningar. Efter många år av borgerligt styre i såväl kommun, landsting som riket har resurser omfördelats från den gemensamma kassan till privata fickor. Samtidigt har allt mer av samhällets kärnverksamheter konkurrensutsatts. Skola, äldreomsorg och vårdverksamhet har pressats att gå med vinst och sänka kostnaderna för personal och verksamhet. På vissa områden har detta varit positivt, på vissa enskilda enheter har detta också varit bidragande till en höjd kvalitet. På andra ställen har det varit ren katastrof. Rent ekonomiska förlustverksamheter blir ofta kvar i offentlig drift då ingen privat vill stå för de extra utgifterna. Det vi kan vara överens om är att privatiseringen av våra gemensamt finansierade verksamheter har lett till ojämlikheter; din bostadsadress har betydelse för vilken vård du får/kan välja, om du över huvud taget kan välja, om någon entreprenör väljer att etablera sig på din bostadsort, skolan är inte längre likvärdig och det finns risk att välja FEL skola.
    Översiktsplanen för Norrtälje kommun talar om att kunskapsresultaten i skolan ska förbättras och utbildningsnivån ska höjas. För att detta ska bli möjligt tror vi att det behövs en hel del förstärkningar inom skolan. Just nu pågår en skolutredning som kommer att ge rekommendationer till utvecklingsplan för skolan. Oavsett vad dessa blir så kommer det inte att gå att spara sig till bättre kvalitet även om det säkert går att effektivisera en del funktioner med bättre studieresultat som på köpet. Några av de områden där vi ser att det kommer att kosta mer pengar för att nå en högre kvalitet är t ex att vi måste anställa fler behöriga lärare, vi måste tidigare och i större utsträckning nå alla elever i behov av särskilt stöd. Elevhälsan måste vara tillräckligt utbyggd för att fånga upp de barn och ungdomar som mår psykiskt dåligt. Fritidshemsgrupperna behöver bli mindre för att fritidshemmen ska kunna efterleva de mål som läroplanen anger. Vi behöver också bli bättre på att kunna erbjuda modersmålsundervisning och studiehandledning på modersmålet till de elever som har rätt till detta. Vi vill att lärarna som kollektiv ska ha ett bra löneläge. De utgör en nyckelfaktor i utbildningssystemet och ska ges det ansvar, förtroende och den lön denna roll tarvar. Vi vill dock inte se ett lönesystem som vänder kollegor emot varandra utan ett system som lyfter alla lärare eftersom alla barn har rätt till en bra lärare. Vi tror att detta är grundläggande funktioner som kanske kostar pengar idag, men som kommer att ge tiofalt tillbaka på längre sikt. Det är investeringar vi gör i barn och unga idag som ger oss trygga och kompetenta vuxna imorgon.
    En annan satsning som vi i Vänsterpartiet länge drivit är gratis simundervisning till kommunens barn, utomhus och inomhus. Vi tycker att det är oerhört viktigt att vi som bor i en skärgårdskommun kan simma. Nu kommer till vår kommun också ett större antal människor från kulturer där simning inte är en självklar färdighet. Desto viktigare blir det att se till att alla får ta del av simundervisning samt utbildning i bad- och båtvett. Varje drunkningsolycka är onödig. Det finns resurser att lära människor hur vi undviker drunkning.
    Trycket på socialförvaltningen har under lång tid varit stort. För att kunna göra rättvisa och riktiga bedömningar i situationer där det handlar om ”barns bästa” behövs tillräckligt med kompetent personal och idag finns ett behov av att anställa sju socionomer till för att hinna med att göra ett bra arbete. Att ett gott och förebyggande arbete görs för de människor i samhället som har det svårast är av yttersta vikt för att åstadkomma ett samhälle där alla kan må bra och vara delaktiga.
    Därför kommer Vänsterpartiet idag att yrka på en återställning av skattesatsen till 2012 års nivå. Det ger oss runt 40 miljoner extra att investera i trygghet, omsorg och utbildning för våra medborgare. Detta är givetvis inga stora pengar i sammanhanget, men vi ser det som en investering i ett annat tänk där mjuka värden har hög status och solidaritet är ett ord som genomsyrar verksamheterna. Vi vill långsiktigt kunna investera i en stark välfärd och genomföra omfördelningar. I en tid då antalet medborgare i vår kommun ökar, och många av de som kommer hit är äldre eller har andra behov av stödinsatser för att få en bra start i vår kommun, kan vi inte lägga oss på en nivå utan marginaler så att grupper riskerar att ställas emot varandra. Att satsa och ha tillräckliga resurser nu ser vi som en långsiktig investering i våra medborgare och ett gott samhälle.
    Inlägg två: Återställaren
    Ordförande, Fullmäktige
    Låt mig fortsätta tala om de omställningar vi i Vänsterpartiet vill se. Det borgerliga marknadstänket har inneburit ett eftersatt underhåll för våra hyresgäster i Roslagsbostäder då bolaget tvingats bidra till kommunens ekonomi. Detta gör att vi nu måste finna en varaktig modell som tillåter att bostadsbolaget kan behålla sina resurser för underhåll och nyproduktion. Att gå med vinst ska inte vara ett allmännyttigt bostadsbolags främsta uppgift, det måste vara att fungera som ett verktyg för kommunen att leva upp till lagen och försörja sina medborgare med bostäder till rimliga priser. Det finns modeller för att eftersträva så låga hyror som möjligt, men då krävs också en omställning av hur planering av nya bostadsområden sker. För att få ta del av den statliga bostadssatsningen krävs också att det finns en bostadsförmedling i kommunen, något som Vänsterpartiet länge har efterfrågat.
    Likadant påverkar en marknadsmässig hyressättning nu möjligheten för kulturverksamheter att flytta in i gamla brandstationen/konsthallen i Norrtälje centrum. Vänsterpartiet tror på kulturen som en stark faktor i samhället som ska kunna komma så många som möjligt till del. Därför kan inte kulturverksamhet styras på ett marknadsmässigt sätt. Kulturen är viktigt för varje medborgare, den stärker, inspirerar och manar till eftertanke. Det måste finnas gott om offentliga, kostnadsfria rum där olika typer av kultur är tillgänglig och kulturella miljöer som t ex Gevärsfaktoriet måste öppnas upp så att det åter blir till ett värde för Norrtäljes medborgare.
    I Vänsterpartiet tycker vi också att det är absurt att biltrafiken ohämmat har fått växa på de oskyddade trafikanternas bekostnad. Vi ser fler investeringar i utbyggnad av säkra gång- och cykelvägar som nödvändiga för att ändra den obalansen och stärka bl a barn och ungas position i samhället. Medborgare utan tillgång till bil måste säkert kunna ta sig till och från skola/arbete och fritidsaktiviteter. Detta är också en långsiktig satsning på en bättre miljö och en fossilbränslefri kommun.

    måndag 2 november 2015

    Vad betyder ett uppdrag från kommunens högsta beslutande organ?

    Den femtonde december 2014, snart ett år sedan, beslutade Norrtälje kommunfullmäktige att tillsätta en parlamentarisk utredning för att se över ersättningsbestämmelserna gällande arvoden till våra förtroendevalda politiker. Detta gjordes efter en debatt där bl a Vänsterpartiet förde fram att de ersättningar som idag utgår är för subjektiva och för ojämnt fördelade. Det finns inga tydliga regler för vem som ska få hur mycket i ersättning utan det avgörs från mandatperiod till mandatperiod utifrån hur partierna samarbetar och fördelar uppgifter. Oavsett ett parti sitter i majoritet eller i opposition är det dock lika mycket material att läsa in, lika många invånare att träffa och lyssna på och lika mycket förberedelser, kanske t om mer i oppositon, att göra. Mängden dokument att läsa minskar inte heller för ett mindre parti. Idag finns också ett oppositionsråd med högre procentuellt arvode än vad oppostionsrådet hade förra mandatperioden. Detta trots att oppositionsrådet inte ens företräder hela oppositionen utan bara en liten del av den.

    Som ni hör fanns det anledning att se över ersättningsbestämmelserna och det var väl också därför vi fick gehör för detta på sittande fullmäktige som beslutade detta (§197).


    Vad hände sedan? Vi vänsterpartister var taggade och utformade ett ganska detaljerat förslag till hur ersättningarna skulle kunna se ut om vi fördelade dem annorlunda. Det handlade bl a om att inte basera arvoden på statsrådslöner utan på prisbasbelopp, det handlade om att kommunalråd kanske fick lite mindre arvode, gruppledare och fritidspolitiker fick lite mer. Det handlade om en omfördelning för att möjliggöra för en bredare demokrati.

    Men egentligen är det inte alls det som jag skulle skriva om här idag. Det jag vill skriva om är att den parlamentariska utredning som hänsköts från fullmäktige till val- och förtroendemannanämnden aldrig blev av. Ordförande Branting (C) fick plötsligt kalla fötter, eller så hade hon inte uppfattat uppdraget, och beställde i stället en språklig översyn av ersättningsbestämmelserna från tjänstemännen. Med anledning av att detta tjänstemannaförslag (med språkliga tillrättalägganden + med ett helt oförklarligt och oberett politiskt tillägg om att ytterligare två politiker ska tituleras kommunalråd!!!) nu är på väg upp för beslut i kommunfullmäktige i december ville vi från Vänsterpartiet ställa frågan till val och förtroendemannanämndens ordförande hur hon egentligen uppfattat det uppdrag hon fått från kommunens högsta beslutande organ, kommunfullmäktige.

    Och efter den debatten är väl den kvarhängande frågan; vad betyder ett uppdrag från kommunfullmäktige? Brantings (C) svar är att "hur hon uppfattar uppdraget är ointressant". Ett mycket märkligt svar med tanke på den position och det förtroende hon har. Tänk om övriga anställda och chefer i kommunen skulle svara så när fullmäktige givit dem ett uppdrag; "det är väl ointressant hur jag uppfattar uppdraget?" 

    Nej, Louise Branting, det är inte ointressant hur du som ordförande i val och förtroendemannanämnden uppfattar ett uppdrag som nämnden fått från kommunens högsta beslutande organ, det är ytterst väsentligt. Särskilt eftersom ganska många, även om inte så många vågade säga det i talarstolen, uppfattat det på ett annat sätt. Det kan inte vara möjligt att man ska kunna tolka uppdrag från kommunfullmäktige på ett sätt som passar en själv. En språklig redigering av ett dokument behöver inte ett beslut i kommunfullmäktige för att tjänstemännen ska kunna göra den. Att inte svara på en fråga som ställs av förtroendevalda i fullmäktige om ett uppdrag som en erhållit som ansvarig för den nämnden utan istället hänvisa till att svaret är ointressant är inte att fullgöra sin plikt. Det är inte du som avgör om ditt svar på den frågan är ointressant Louise Branting.

    Uppdraget - icke slutfört. Interpellation - icke besvarad utan nonchalerad. Förtroendet för fullmäktige som högsta beslutande organ - rubbat. Vi räknar inte med att få majoritet i fullmäktige för vårt förslag till förändrade ersättningsbestämmelser till politiker, men vi räknar med att våra förslag tas emot, diskuteras och förs till protokollet. Och vi räknar med att ansvariga politiker svarar då de får frågor om uppdrag som fullmäktige beslutat.