Därför föreslår Vänsterpartiet Norrtälje en återställning av skattesatsen

Här följer Vänsterpartiets protokollsanteckning vid beslut om skattesats på veckans budgetfullmäktige. Vi är övertygade om att kommunen kommer att bli tvungna att återställa skattesatsen förr eller senare med de behov som vi ser idag. Vi föredrar förr för att stå rustade och inte behöva ställa grupper mot varandra.

Vänsterpartiet föreslår en återställning av skattesatsen till 2012 års nivå för att värna välfärden och långsiktiga investeringar i kommunens medborgare. Vi ser att det behövs resurser för att kunna höja kvaliteten inom skolan och för att klara av ett ökat antal äldre medborgare. Vi blir fler i vår kommun och vi blir äldre. Det finns också stora behov inom individ och familjeomsorgen.

Vi har under lång tid haft ett borgerligt styre med prioriteringar som skiljer sig från de vi har och vi förstår att det kan ta tid att lägga om ekonomin så att vi får en förebyggande och god välfärd för alla. Den, av det nuvarande styret, lagda budgeten klarar nätt och jämt av att upprätthålla den kvalitet vi har idag. Det ligger t ex fortfarande kvar besparingskrav i skolans verksamhetsplan. Vi vill se en starkare satsning på att ge alla våra medborgare goda förutsättningar till ett gott liv. En återställning till den skattesats vi hade för fyra år sedan ger oss ca 40 miljoner kronor till. Det är inte mycket, men vi står åtminstone något mer rustade för att möta de behov som kommunens medborgare har.

SKL, Sveriges kommuner och landsting, varnar för behov av mycket stora skattehöjningar de närmaste fem åren och flera stora kommuner väljer att justera skattesatserna redan 2016 för att bl a kunna anställa fler behöriga lärare. Exempel är Stockholm, Uppsala och Örebro.

Här följer även mitt anförande, del ett och två

Inlägg 1: Återställaren

Ordförande, fullmäktige

Norrtälje kommun, liksom många andra kommuner, står inför stora utmaningar. Efter många år av borgerligt styre i såväl kommun, landsting som riket har resurser omfördelats från den gemensamma kassan till privata fickor. Samtidigt har allt mer av samhällets kärnverksamheter konkurrensutsatts. Skola, äldreomsorg och vårdverksamhet har pressats att gå med vinst och sänka kostnaderna för personal och verksamhet. På vissa områden har detta varit positivt, på vissa enskilda enheter har detta också varit bidragande till en höjd kvalitet. På andra ställen har det varit ren katastrof. Rent ekonomiska förlustverksamheter blir ofta kvar i offentlig drift då ingen privat vill stå för de extra utgifterna. Det vi kan vara överens om är att privatiseringen av våra gemensamt finansierade verksamheter har lett till ojämlikheter; din bostadsadress har betydelse för vilken vård du får/kan välja, om du över huvud taget kan välja, om någon entreprenör väljer att etablera sig på din bostadsort, skolan är inte längre likvärdig och det finns risk att välja FEL skola.

Översiktsplanen för Norrtälje kommun talar om att kunskapsresultaten i skolan ska förbättras och utbildningsnivån ska höjas. För att detta ska bli möjligt tror vi att det behövs en hel del förstärkningar inom skolan. Just nu pågår en skolutredning som kommer att ge rekommendationer till utvecklingsplan för skolan. Oavsett vad dessa blir så kommer det inte att gå att spara sig till bättre kvalitet även om det säkert går att effektivisera en del funktioner med bättre studieresultat som på köpet. Några av de områden där vi ser att det kommer att kosta mer pengar för att nå en högre kvalitet är t ex att vi måste anställa fler behöriga lärare, vi måste tidigare och i större utsträckning nå alla elever i behov av särskilt stöd. Elevhälsan måste vara tillräckligt utbyggd för att fånga upp de barn och ungdomar som mår psykiskt dåligt. Fritidshemsgrupperna behöver bli mindre för att fritidshemmen ska kunna efterleva de mål som läroplanen anger. Vi behöver också bli bättre på att kunna erbjuda modersmålsundervisning och studiehandledning på modersmålet till de elever som har rätt till detta. Vi vill att lärarna som kollektiv ska ha ett bra löneläge. De utgör en nyckelfaktor i utbildningssystemet och ska ges det ansvar, förtroende och den lön denna roll tarvar. Vi vill dock inte se ett lönesystem som vänder kollegor emot varandra utan ett system som lyfter alla lärare eftersom alla barn har rätt till en bra lärare. Vi tror att detta är grundläggande funktioner som kanske kostar pengar idag, men som kommer att ge tiofalt tillbaka på längre sikt. Det är investeringar vi gör i barn och unga idag som ger oss trygga och kompetenta vuxna imorgon.

En annan satsning som vi i Vänsterpartiet länge drivit är gratis simundervisning till kommunens barn, utomhus och inomhus. Vi tycker att det är oerhört viktigt att vi som bor i en skärgårdskommun kan simma. Nu kommer till vår kommun också ett större antal människor från kulturer där simning inte är en självklar färdighet. Desto viktigare blir det att se till att alla får ta del av simundervisning samt utbildning i bad- och båtvett. Varje drunkningsolycka är onödig. Det finns resurser att lära människor hur vi undviker drunkning.

Trycket på socialförvaltningen har under lång tid varit stort. För att kunna göra rättvisa och riktiga bedömningar i situationer där det handlar om ”barns bästa” behövs tillräckligt med kompetent personal och idag finns ett behov av att anställa sju socionomer till för att hinna med att göra ett bra arbete. Att ett gott och förebyggande arbete görs för de människor i samhället som har det svårast är av yttersta vikt för att åstadkomma ett samhälle där alla kan må bra och vara delaktiga.

Därför kommer Vänsterpartiet idag att yrka på en återställning av skattesatsen till 2012 års nivå. Det ger oss runt 40 miljoner extra att investera i trygghet, omsorg och utbildning för våra medborgare. Detta är givetvis inga stora pengar i sammanhanget, men vi ser det som en investering i ett annat tänk där mjuka värden har hög status och solidaritet är ett ord som genomsyrar verksamheterna. Vi vill långsiktigt kunna investera i en stark välfärd och genomföra omfördelningar. I en tid då antalet medborgare i vår kommun ökar, och många av de som kommer hit är äldre eller har andra behov av stödinsatser för att få en bra start i vår kommun, kan vi inte lägga oss på en nivå utan marginaler så att grupper riskerar att ställas emot varandra. Att satsa och ha tillräckliga resurser nu ser vi som en långsiktig investering i våra medborgare och ett gott samhälle.

Inlägg två: Återställaren

Ordförande, Fullmäktige

Låt mig fortsätta tala om de omställningar vi i Vänsterpartiet vill se. Det borgerliga marknadstänket har inneburit ett eftersatt underhåll för våra hyresgäster i Roslagsbostäder då bolaget tvingats bidra till kommunens ekonomi. Detta gör att vi nu måste finna en varaktig modell som tillåter att bostadsbolaget kan behålla sina resurser för underhåll och nyproduktion. Att gå med vinst ska inte vara ett allmännyttigt bostadsbolags främsta uppgift, det måste vara att fungera som ett verktyg för kommunen att leva upp till lagen och försörja sina medborgare med bostäder till rimliga priser. Det finns modeller för att eftersträva så låga hyror som möjligt, men då krävs också en omställning av hur planering av nya bostadsområden sker. För att få ta del av den statliga bostadssatsningen krävs också att det finns en bostadsförmedling i kommunen, något som Vänsterpartiet länge har efterfrågat.

Likadant påverkar en marknadsmässig hyressättning nu möjligheten för kulturverksamheter att flytta in i gamla brandstationen/konsthallen i Norrtälje centrum. Vänsterpartiet tror på kulturen som en stark faktor i samhället som ska kunna komma så många som möjligt till del. Därför kan inte kulturverksamhet styras på ett marknadsmässigt sätt. Kulturen är viktigt för varje medborgare, den stärker, inspirerar och manar till eftertanke. Det måste finnas gott om offentliga, kostnadsfria rum där olika typer av kultur är tillgänglig och kulturella miljöer som t ex Gevärsfaktoriet måste öppnas upp så att det åter blir till ett värde för Norrtäljes medborgare.

I Vänsterpartiet tycker vi också att det är absurt att biltrafiken ohämmat har fått växa på de oskyddade trafikanternas bekostnad. Vi ser fler investeringar i utbyggnad av säkra gång- och cykelvägar som nödvändiga för att ändra den obalansen och stärka bl a barn och ungas position i samhället. Medborgare utan tillgång till bil måste säkert kunna ta sig till och från skola/arbete och fritidsaktiviteter. Detta är också en långsiktig satsning på en bättre miljö och en fossilbränslefri kommun.

Var kommer barnen in?

Alla partier i kommunen har sagt sig vilja höja kvaliteten inom skolan. Ambitioner om mindre klasser och fler vuxna i skolan, en förbättrad elevhälsa, har uttalats från representanter från flera olika läger. Norrtälje kommuns skolor har sedan länge legat på bottennivåer i olika nationella mätningar. Barn och unga i kommunen mår också sämre psykiskt än i andra kommuner i Stockholms län. Förhållandevis få väljer att fortsätta studera efter gymnasiet.

Ibland lägger de styrande i kommunen in en extra växel och satsar på matematik i förskolan, förstelärare eller någonting annat, men det är tungrott och det är kanske inte alltid rätt åtgärder som sätts in. Att jämföra kostnader med andra kommuner blir ofta snett då vi har långa avstånd, många små skolor (mycket lokaler) och andra förutsättningar som gör att vår skola kanske måste kosta lite mer än i s k jämförbara kommuner.

Idag kan vi läsa i Norrtelje tidning att skolan måste spara 25 miljoner kronor. Detta ska tas på att stänga ännu fler landsbygdsskolor eller att minska ner på antalet lärare och elevhälsa. Det är så en sätter frukosten i fel strupe. Det kan väl inte vara möjligt?

Lite senare på dagen deltar jag i sjukvård och omsorgsnämndens möte där vi bl a behandlar ett underlag till kommunen för att påtala behovet av resurser under den kommande åren. Det är stort, från kommun och landsting sammanlagt ca 110 miljoner kronor mer än budgeterat. Främst beror det på att andelen äldre kommer att öka massivt i kommunen och detta ses endast som en kostnad. Ett annat område som lyfts är den ökande psykiska ohälsan hos barn och unga i kommunen. Denna vill man få bukt med genom samarbete med Barn och skolnämnden och socialnämnden, d v s två andra nämnder som ekonomiskt går på knäna.

Idag konstaterar jag bara vad som händer framför våra ögon. Bakbundna av stora byggprojekt och hårda frågor ser vi hur barnen offras. Det är inte acceptabelt. Jag kommer att återkomma i denna blogg med vad vi måste göra, hur vi kan tänka på de äldre som en resurs och hur vi ska få barnfamiljer att stanna kvar i kommunen.

Det är detaljerna som gör helheten

Jag har haft en viss fabläs för ordet "detaljer" här i min blogg. Jo, det är ju ett sånt där ord som används av makthavare då de vill slå ifrån sig idéer och förslag från oppositionen. Det kallas för att "politiken vill peta i detaljer", vilket naturligtvis är strängt förbjudet. Det där med detaljerna, det kan ju professionen bäst, politiker ska hålla sig till att dra upp riktlinjer, sätta mål. Ja, det här vet ni ju, det var inte så länge sedan jag skrev om hur kommundirektör Per Nordenstam klargjorde för oss vem som förväntades göra vad och vad i synnerhet anställda definitivt inte förväntades göra. Tja, han vet väl, han är ju själv anställd i en politisk organisation.

Idag kom jag att snubbla över det här begreppet "detaljer" igen. Det var då jag läste en artikel i DN om att Lidingö kommun nu inför en köttfri dag i skolor och förskolor. 64% av svarande föräldrar och elever var positivt inställda till detta. När debatten har gått, såväl i kommunen som i Stockholms läns landsting, har förespråkarna för en köttfri dag från det kompakta borgerliga motståndet fått höra att detta är att peta i detaljer. "Rör inte min lunchtallrik", blev ju nästan en paroll efter Anna Starbrinks näst intill aggressiva inlägg i debatten. Samtidigt har dessa personer inga som helst problem med att matsedeln innehåller en korvdag, en färsdag eller en fiskdag; det är INTE att peta i människors lunchtallrikar. Konstigt nog.

Det där med att få äta sitt kött, det är i samma utsträckning kopplat till personlig frihet som att få köra sin egen bensinbil, oavsett klimatkonsekvenser. Om vi tänker efter var det tidigare samma sak med rökning, men allt fler accepterar att rökning inte längre är tillåtet på allmänna platser. När barnen ser gamla filmer, eller utländska filmer, reagerar de genast på att människor röker inomhus till exempel. I framtiden kommer barnen säkert att reagera på hur mycket privatbilar det finns i filmer och kanske även på hur mycket kött det äts.

Att äta kött eller att inte äta kött till lunch varje dag är ingen detaljfråga. Det är en inriktning, en målsättning, att påverka klimatet i mindre utsträckning, men också en målsättning att människor ska få möjlighet att leva ett hälsosammare liv, att fler ska kunna äta sig mätta på det vår jord kan producera. Det är många stora, viktiga och vetenskapligt belagda orsaker till att öka andelen vegetarisk kost, framför allt att lägga en grund för den uppväxande generationen. Motståndet kommer ju framför allt från den något åldrade generationen, främst från män.

Jag kommer aldrig att bli bara en politiker, bara en förälder, bara en anställd, en pensionär eller kund/brukare i något samhällssystem. Och är det någonting jag vill och brinner för så kommer jag att verka för det på alla olika plan. Visst är det så att det är olika verktyg som blir tillgängliga beroende på vilken roll en spelar, men det mest verksamma brukar ändå vara att kunna verka på många plan samtidigt, det är då vi får kunskap och når framåt.

Hur vill vi utveckla skolan?

I måndags var jag på en intressant föreläsning med Hans-Åke Scherp, docent i pedagogik, vetenskaplig ledare för problembaserad skolutveckling mm. Han har bl a arbetat som lärare och psykolog i skolan, haft egna barn i skolan och sedemera forskat om skolutveckling. Det var så skönt att lyssna till föreläsningen då den vetenskapligt bekräftade många av de idéer och tankar som jag själv har kring skolan och hur den borde fungera. Bl a så pratade Scherp om synen på betyg, en diskussion som jag själv hade med några kollegor för bara ett par veckor sedan, och han skiljde på den synen som ser betyg som ett mått på elevens kvalitet och den synen (som jag själv ansluter mig till) som ser betygen som ett mått på hur bra skolan/läraren lyckats med sitt uppdrag. Det är alla elevers rätt att få en undervisning som leder till att de blir godkända. Om lärare/skolan inte lyckas med detta är det inte elevens fel. Scherp talade kring det som Elisabeth Nordin Hultman flera gånger uppmärksammat; att vi alltför ofta söker problemet hos det enskilda barnet och inte försöker se vad det är i miljön, i vårt beteende, som gör att det inte fungerar så bra för barnet. Han lade på en rolig skämtteckning där läraren säger till eleven (argt): Men har du inte förstått någonting????, varpå eleven svarar: Jo, jag har förstått precis allt som du lyckats förklara. Mycket bra, tycker jag.

Scherp talade också om det som vi i Vänsterpartiet, Norrtälje, faktiskt motionerat om. Han beskrev det som att de skolor som har de bästa förändringsprocesserna och har störst framgång är de skolor där alla lärare än involverade och beforskar sin egen vardag. Detta är detsamma som vi i Vänsterpartiet vill skapa då vi talar om Akademiska enheter, vi vill att en utveckling som tar avstamp i lärarnas egen vardag, med denna som forskningsbas, ska kunna skapas, åtminstone på prov på några enheter i kommunen. Vi föreslog enheter i norra delen av kommunen för att vi tror att detta arbetssätt skulle kunna göra enheterna attraktiva för såväl lärare, föräldrar och elever. Detta skulle kunna bidra till ett större underlag att driva dessa skolor vidare med framgång.

Det handlar inte om att vara bäst, sa Scherp, det är lätt att vara bäst. Det kräver endast att alla andra är sämre. Det som vi i stället ska fokusera på är att få till en kontinuerlig förbättringsprocess där vi hela tiden blir lite bättre. Detta kan vi skapa genom att ta till vara den variation som finns i våra kompetenser och låta dem komplettera varandra och stärka varandra. En arbetsplats/enhet bör ha en helhetsidé som utgör ett ramverk för vad vi vill åstadkomma. Inom denna helhetsidé bör vi sedan kunna fånga upp den variation av kunskap och kompetens som finns bland medarbetarna. Scherps förslag är att medarbetarnas idéer om vad som är viktigt att arbeta diskuteras i lärande samtal som några personer utses att leda. Idéer och tankar diskuteras, verkställs, reflekteras och utvärderas och leder till nya idéer ungefär på samma sätt som en cykel av Pedagogisk dokumentation fungerar i den bästa av världar. Det intressanta är ju att hans tanke är att variationen berikar. I de flesta böcker du läser skrivna av olika verksamma pedagoger så bygger ju hela deras lyckade projekt på att alla tänker ungefär lika och drar åt samma håll, annars är det nästan omöjligt att åstadkomma något.

Scherps idéer handlar inte om konkurrens och benchmarking, de handlar inte om Best practice utan om Next practice, hur vi ska samverka för att göra varandra bättre. Vi behöver inte åka till andra skolor/förskolor och se hur de gör, vi ska titta på vår egen verksamhet och se hur vi kan förbättra den utifrån de förutsättningar vi har och själva utgör. Scherp talar om chefer/ledares betydelse för de anställda som samma som lärarens betydelse för sina elever och här är det elevinflytande och medarbetares delaktighet som han lyfter som viktiga framgångsfaktorer. En viktig fråga att ställa till oss själva i vårt utvecklingsarbete är: Vad var det som hände och varför gjorde jag som jag gjorde när det som hände hände? Där får vi säkert många intressanta svar.

Hans-åke Scherp var, som många andra som står på vetenskaplig grund, skeptisk till förre utbildningsministern Jan Björklund (Fp) och till tidiga betyg. Skeptiska till tidiga betyg är också Lärarförbundet, vilkas årsmöte jag ikväll bevistat. Men årsmötets ordförande var inte orolig över den överenskommelse som regeringen gjort med alliansen om försöksverksamhet med betyg i åk 4. "Fridolin sa att han litar på professionen", sa ordförande, och med detta menade han att det för att starta ett försök med betyg i åk fyra krävs att rektor, lärare och föräldrar på skolan är överens om att en ansökan om att få prova betyg i åk fyra ska skickas in. Sedan ska denna beviljas. Fridolin litar på professionen, alltså lärarna. Försöket är tänkt att omfatta 100 skolor, ett antal som kvällens ordförande inte trodde att man skulle komma upp i. Och om man ändå gör det så har det från vetenskapligt håll sagts att det är ett alldeles för litet underlag för att basera resultat för att införa betyg i åk fyra överlag utefter. Så, turligt nog, lär betyg för tioåringar dröja ännu ett tag.

Vad är detaljer Kjell Jansson? Tror du inte lärarna kan sitt jobb?

Vad roligt. Moderaterna som styrt Norrtälje kommun i 16 år och ständigt har beskyllt oppositionen för att vilja peta i detaljer, varenda motion, varenda interpellation, har ansetts vara detaljpetande, tycker nu att det är helt på sin plats att tala om för lärarna att de måste undervisa om vad som hänt i Europa under 1900-talet, ja, de vill t o m tala om för lärarna att de bör göra en resa till ett koncentrationsläger med sina elever. Det är ju en väldigt viktig del av undervisningen, naturligtvis, vi i Vänsterpartiet tycker också att lärarna ska göra sitt jobb och undervisa eleverna om detta, och visst är det önskvärt att de också gör studiebesök i samband med detta, om det finns ekonomi för det.

Det som vi skrattar åt nu, är väl att detta måste vara höjden av att peta i detaljer? Tror Moderaterna att lärarna inte kan sitt jobb? Vill de att alla elever ska få besöka ett koncentrationsläger så kan kommunen antagligen ge direktiv om detta, men inte utan att tala om hur det ska finansieras, var ska pengarna tas? Ska kommunen skjuta till extra medel för att göra detta möjligt? Ska eleverna betala ur egen kassa? Oavsett vilket, så är det på gränsen till om det är möjligt att detaljreglera av politiker i kommunfullmäktige. Lärare har ju en gedigen utbildning och har idag dessutom krav på att inneha legitimation för att bevisa att de är behöriga/kunniga/kompetenta på sina områden. Det finns antagligen många lärare som skulle vilja göra studiebesök i koncentrationsläger med sina elever, en del gör det också, men då gäller det ju att skapa utrymme för detta genom att dra in på någonting annat. Skolan badar inte precis i pengar.

När vi föreslog att införa ett maxtak på 15 barn per barngrupp i förskolan, sa Moderaterna att vi petade i detaljer. När vi ville införa EN vegetarisk lunch i veckan inom kommunens verksamheter, sa Moderaterna att vi petade i detaljer. Och detta är ju bara en bråkdel av alla idéer som vi fört fram och fått benämnt som detaljer.

Jag vill gärna spinna vidare på förslaget om ett maxtak på 15 barn per barngrupp i förskolan. Till en början var detta någon som även Socialdemokraterna motsatte sig, de hävdade att det var svårt att avgöra vad som var en barngrupp i förskolan. Efter det har ju partiet centralt kommit på  bättre tankar och vi kan bara hoppas att detta tänk kan få slå rot i huvudet på politiker, tjänstemän och verksamhetschefer i vår kommun. Idag är vi så itutade att sätta ekonomin och inte barnens bästa i fokus. Vi talar om idealbarngrupper på 23-25 barn för då kan vi behålla en stabil personalstyrka. Men det handlar ju inte om vad som är bäst för barnen egentligen. Jo, ok, det kanske är bättre med 17 barn och fyra personal än 16 barn och tre personal, men det är ju inte så vi ska diskutera den här saken. Att många chefer och politker får till svar av de verksamma på golvet att det är ok med barngrupper på 20 barn handlar ju om att de anställda vet att om barngruppen blir mindre försvinner personaltimmar från avdelningen. Och då blir det svårt att jobba i smågrupper, det blir skört när någon är sjuk osv osv. De flesta som jobbar ute i förskoleverksamheten vill inte ha stora barngrupper, de vill bara ha tillräckligt med personal för att hinna med omsorgen och det pedagogiska uppdraget med barnen. Och kanske t o m ta rast.

Går jag till nästa förslag om att införa en vegetarisk dag på matsedeln så slår Moderaterna verkligen bakut, i landstingsfullmäktige får även Folkpartiet spel när denna fråga lyfts; "Peta inte i MIN lunchtallrik", liksom. Det är ju otroligt märkligt att samma människor tycker det är helt ok att ha en fiskdag, en korvdag, en färsdag osv. Men GUD FÖRBJUDE en vegetarisk dag. Trots all kunskap och forskning som pekar på att detta vore bättre för så väl vår hälsa, miljön och ekonomin.

Och där kan vi ju fortsätta med nästa grej, som också går emot precis all vetenskap och forskning och där jag faktiskt är grymt besviken på regeringen. Hur kan de över huvud taget låta major Björklund få en enda påverkan till på den svenska skolan? Han är den människa i detta land som troligtvis är minst intresserad av lärande, lärandemiljöer och vetenskap och han har redan haft sin chans att bevisa det. Han har inte en gång under sin tid som högst ansvarig för kommande generationers kunskapsnivå lyssnat till vad forskningen säger. Nu går regeringen honom till mötes och inför betyg från årskurs fyra i 100 frivilliga skolor. Samtidigt föreslår hans parti att arbetslösa ska fungera som extraresurser i förskolans stora barngrupper, när ingen är sjuk vill säga, för då ska de gå hem till barnen och ta hand om dem i deras hem medan föräldrarna kan arbeta som vanligt.

Detta är ju ett förslag som sänker kvaliteten i förskolan, inte innehar något som helst barnperspektiv och ökar pressen på föräldrarna att arbeta trots att deras barn är sjuka och behöver dem. Hur sänker det kvaliteten i förskolan? Jo, det blir en större andel outbildad arbetskraft i förskolan. När ordinarie utbildad personal är sjuk kommer inte vikarier att tas in eftersom den extra arbetskraften ju finns där. Det kommer dessutom att kunna uppstå otrevliga tvister när personal har befunnit sig i de s k "kundernas" hem, saker kan försvinna ur hemmen, personalen kan bli anklagad, det kan spridas skvaller på förskolan om hur barnet har det hemma som gör att barnet inte behandlas likvärdigt (speciellt som andelen outbildad personal ökar). Förutom detta blir ju denna "extrapersonal" också en levande smittspridare som går från sjuksäng till sjuksäng och emellan detta kommer in i förskoleverksamheten och kramas med barnen. Vad som kan hända i hemmet med ett barn och en outbildad personal låter jag här vara osagt.

Oj, det blev lite mer än Moderaternas motion till kommunfullmäktige om att elever i årskurs åtta och nio ska få mer undervisning om nazismen och kommunismens illdåd och helst också besöka ett koncentrationsläger, men jag kände väl att jag måste skriva av mig om en del andra detaljer också.

Är du precis som jag mån om vår framtid?

Har skrivit om ett brev jag fick från en moderat kommunfullmäktigekandidat:

Jag heter Catarina Wahlgren och skriver till dig för att du är människa. Jag är aktiv inom Vänsterpartiet, som har varit nya lite längre än Moderaterna, i Norrtälje kommun och har varit det i ungefär 25 år. Till vardags jobbar jag i förskolan, samtidigt som jag sköter mitt uppdrag som gruppledare. Eftersom vi i Vänsterpartiet länge arbetat för att ge kvinnor mer plats i samhället och poltiken står jag på första plats i valet till kommunfullmäktige, följd av en annan kvinna Christina Hamnö. Tillsammans är vi kvinnor i stark majoritet på Vänsterpartiets valsedel till kommunfullmäktige. Tillsammans gör vi skillnad.

Jag valde Vänsterpartiet, inte för att mina föräldrar varit aktiva där, utan för att jag är övertygad om alla människors lika värde och alla människors rätt att få stöd utifrån just sina behov samt bidra efter sin egen förmåga. Att behandla alla lika är inte rättvist då vi alla är olika. Jag tror att alla människor har många tillgångar och förmågor, en del av oss behöver ett särskilt bemötande och stöd för att kunna leva ett gott liv och bidra  ett livskraftigt samhälle. Människans förmåga att själv välja och ta ansvar ska finnas för alla grupper i samhället och vara en möjlighet, men inte ett krav för att kunna ta del av det som är varje medborgares rättighet.

När mitt äldsta barn skulle börja skolan var en tvungen att välja vilken skola barnet skulle gå i. Rubriken på utskicket från kommunen var; Alla måste välja! Detta ledde till problem då alla inte valde och skolorna inte visste vilka elever som skulle komma till hösten. Det ledde också till ångest hos föräldrar som inte visste vilken som var "den bästa" skolan eller om det över huvud taget fanns plats för deras barn där. Barnen skulle ställas i kö till skolan redan på BB, hette det i dagligt tal. Vilken ångest genererar inte detta? Jag vill att alla skolor ska vara bra skolor och att föräldrar lugnt ska kunna skicka sina barn till den skolan som ligger närmast hemmet. De som så vill ska givetvis kunna byta eller välja en annan skola om de inte är nöjda. Redan på 1990-talet kunde du välja skola till dina barn, om ditt barn inte hade behov av särskilt stöd, då stängdes ofta dörrarna. När min dåvarande styvson blev nobbad plats i vald skola p g a detta startade mitt engagemang att ge förutsättningar för alla skolor att  bli bra skolor.

För våra barn är det också viktigt att de får tillgodogöra sig de kunskaper de har rätt till. Därför vill vi ha mindre barngrupper i förskolan och på fritids. På vissa håll behövs också mindre klasser och tvålärarsystem för att säkra kvaliteten. Alla barn måste få det stöd som de har rätt till, med eller utan diagnos.

Vänsterpartiets politik går ut på att utjämna skillnader mellan de som har lite mer och de som har lite mindre. Undersökningar visar gång på gång hur barn från lågutbildade hem presterar sämre i skolan och över huvud taget klarar sig sämre i samhället. Klyftorna här minskar inte, de ökar, och för att komma till rätta med detta krävs en helt annan politik än den som förs i kommunen idag. En viktig del i detta är det förebyggande arbetet, inom hälso/sjukvård, skola, kultur och fritid mm. Därför vill jag inte att samhälleligt viktiga verksamheter konkurrensutsätts och börjar tävla om att tjäna pengar på våra medborgare. Då försvinner resurserna till det långsiktigt förebyggande insatserna snabbt.

Det heter att vår kommun är den tryggaste i länet. Vad menas med det? Allt fler äldre tvingas bo hemma mot sin vilja då det inte finns plats i särskilt boende. Vänsterpartiet vill att den som fyllt åttio år ska ha rätt att välja om den känner sig tryggare i ett särskilt boende och därför vill flytta dit, utan biståndsbedömning. I dag nekar vi "AGDA, 92 år i Rörvik"*, särskilt boende för att hon är för frisk. Det är inte trygghet. En god ekonomi i vår kommun borde göra det möjligt för alla äldre att känna trygghet genom tillräcklig bemanning i hemtjänst och på äldreboenden samt möjlighet att själva välja när de behöver särskilt boende.

Jag vill sätta stopp för våld i nära relationer. För detta måste det ske ett metodiskt, långsiktigt arbete där många verksamheter samarbetar. Det måste finnas bostäder för de kvinnor (som det oftast rör sig om) som utsätts och deras barn, det måste finnas möjlighet att också få bostad i en annan kommun för att undgå att den våldsamme partnern hittar en. Norrtälje är en liten kommun. Det måste finnas hjälp för den som använder sig av våld och vi måste också arbeta förebyggande med alkohol och droger. Barnens bästa ska alltid finnas som ledstjärna för våra ögon och det ska kunna erbjudas hjälp för barn som blivit vittnen till våld i familjen. För att leda detta arbete vill vi i Vänsterpartiet tillsätta en kvinno/familjefridssamordnare.

Jag kommer att lägga min röst på Vänsterpartiet i valet på söndag, ett parti som ser ord som ekonomi och kapital som någonting mer än bara pengar. Vi vill värna det mänskliga kapitalet och stärka den humana tillväxten. Moderaterna har ägnat sexton år åt att bygga vägar och vattenledningar samt låta byggföretagen köpa upp den kommunala marken och göra sig rika på att bygga dyra bostadsrätter. Det är dags att kommunen lyfter de mjuka frågorna och blir en varmare kommun.

Kontakta mig gärna på catarina.wahlgren@norrtalje.se om du har något du undrar över!

Originalbrevet:

Jag heter Ann Lewerentz och skriver till dig för att du är kvinna. Jag är aktiv inom nya Moderaterna i Norrtälje kommun och har så varit under perioder sedan tonåren. Till vardags jobbar jag som säljare, men har också sedan i mars uppdraget som ordförande i Socialnämnden. Jag står på plats 5 i valet till kommunfullmäktige.

Jag valde nya Moderaterna för att jag tror på varje människas lika värde och allas rättigheter att behandlas lika. Jag tror också på varje människas förmåga att själv välja och ta ansvar för sitt liv.

När mitt äldsta barn skulle börja skolan fick man inte välja vilken skola ditt barn skulle gå i, utan du blev tilldelad den skola som låg närmast. Det startade mitt engagemang att fritt få välja och jag var också med och startade Montessoriskolan i Norrtälje.

För våra barn är det också viktigt att vi får jobba vidare med lärandet. Vi har startat ett stort arbete med läsa, skriva och räkna i de yngre åldrarna, något som nu börjar visa resultat.

Som ordförande i socialnämnden känner jag väldigt starkt för dem som fått en tuff start i livet. Det är viktigt att vi hittar dessa barn och unga så tidigt som möjligt i livet så att vi kan hjälpa dem till ett liv som de själva kan styra över. Vi jobbar redan en hel del förebyggande i vår kommun, jag vill stärka det arbetet ytterligare, ju tidigare insatser vi gör desto bättre!

Vår kommun har blivit tryggare både för unga och för äldre. Kanske har du sett att vi är den tryggaste kommunen i länet i undersökningar? Det är bra, men vi behöver jobba vidare även med det! Vi behöver hitta otrygga områden och göra dem bättre med till exempel belysning. En god ekonomi i vår kommun gör det möjligt att jobba vidare med de här frågorna.

Jag vill jobba vidare med våld i nära relationer och bättre se det trauma de är för alla inblandade, kanske framför allt barnen. Jag vill att våld i nära relationer ska ingå i Trygg Norrtäljes arbete.

Jag kommer att lägga min röst på nya Moderaterna i valet i höst, ett parti som värnar om god ekonomi ger också goda förutsättningar för att jobba med de mjuka frågorna. Hur gör du?

Kontakta mig gärna på ann.lewerentz@moderat.se om du har något du undrar över!

OBS! alla syftningsfel, stavfel och utropstecken fanns i originaltexten.

 

 

Många samtal blir det

Valrörelsen är inte bara det vi ser på TV, i tidningar och i sociala media. Valrörelsen är också oändligt många möten och samtal. En del samtal verkar inte leda någon vart, andra blir informationstillfällen för samtliga inblandade och leder förhoppningsvis till en bättre demokrati och ett större utbyte mellan förtroendevalda och de som givit dem förtroendet, eller kommer att göra det den 14 september.

Igår hann jag bara vara i valstugan i 40 minuter eftersom ett av mina barn behagade försvinna iväg med en kompis utan att tala om vart hon skulle, så jag tillbringade eftermiddagen med att leta. Men under den tiden jag var där hann jag få kontakt med flera engagerade medborgare. Först dök ett gäng studenter från Komvux omsorgsprogram upp och ställde frågor kring löner och arbetsförhållanden i vården. De blev väldigt glada när jag svarade dem att lönerna inom omsorgen måste höjas och att arbetsförhållandena måste bli bättre. Det måste vara möjligt att få fasta heltidsanställningar utan delade turer där personalen får äta i bilen och kissa i skogen. Att ge våra äldre ett värdigt liv ska skattas högt. Vi blir allt äldre och i vår kommun är andelen äldre förhållandevis hög. Med anledning av detta kan det vara värt att fundera på om kommunen eller staten kan göra riktade insatser för att rekrytera arbetskraft till vård och omsorgsyrken. I kommunen tycker vi i Vänsterpartiet att vi ska använda det landstings- och kommunägda bolaget Tiohundra AB för att skapa en stabil organisation som har möjlighet att erbjuda en flexibel vård och omsorg där personalen också arbetar under goda arbetsvillkor och med bra lön. På så vis ska den demokratiskt styrda vården utan vinstintressen kunna konkurrera om brukare och arbetskraft. Vi skulle också kunna erbjuda delfinansierad utbildning för människor som annars är arbetslösa och möjlighet till körkortsutbildning vid omsorgsprogrammet för att också göra det möjligt för studenterna att få jobb dag ett efter avslutad utbildning. Omsorgsstudenterna var mycket nöjda med mina svar och jag undrade om inte alla svarade väldigt välmenande och extra positivt så här ett par veckor innan valet, men de svarade att så var inte fallet. Till exempel Moderaternas svar hade inte alls väckt något jubel i gruppen.

Efter en stund kom två herrar och ville prata om ett utbyggt cykelvägnät i kommunen samt olägenheter med buller från Mellingeholms flygplats. De lämnade en strategi för cykelvägsutbyggnad samt förslag på vägsträckningar som de tyckte var extra viktiga. Där fanns bl a förslag om att banvallen mellan Rimbo och Norrtälje skulle kunna bli cykelväg. Superintressant. Eftersom det var den cykelväg, förutom längs väg 76 Norrtälje-Älmsta, som jag föreslog i min första motion till Kommunfullmäktige för 20 år sedan. Dessutom, vill jag poängtera, är detta intressant eftersom den delen om banvallen blev bifallen.

Efter jobbet idag var jag inbjuden till Hyresgästföreningens mobila lägenhet som är placerad utanför Stadsbiblioteket. Där fick jag, förutom att se den fina compactliving-enheten, diskutera Hyresgästföreningens lokala handlingsprogram samt skriva på ett vykort till kommunalrådet om att låta det kommunala bostadbolaget Roslagsbostäders hyresgäster slippa straffskatt. Det fanns flera bra krav i föreningens handlingsprogram. Något som jag själv uppskattade väldigt mycket var stycket om att hyresgäster själva ska få vara med och påverka vid renovering och att renoveringen inte skulle kunna höja hyran som att hyresgästen inte har råd att bo kvar. Det är ju en fråga som ligger mig själv väldigt nära då jag väntat på en renovering i två år utan att faktiskt veta om jag kommer att ha råd att bo kvar om den blir verklighet och, beroende på hur mycket en som hyresgäst får vara med att påverka, om vi verkligen vill bo kvar till den nya hyran.

Flera av de besökande till den mobila lägenheten var överväldigade och en person föreslog att sådana enheter kunde staplas i hamnen för att göra det möjligt även för ungdomar att bosätta sig där. Efter att jag varit hos Hyresgästföreningen sprang jag ner till Radio Roslagen där jag skulle duellera med Landsbygdspartiet, oberoendes representant Magnus Malmsten. Där fick vi bl a informationen att en geoteknisk undersökning av hamnen totalt dömde ut allt bostadsbyggande där och med den informationen i handen kanske vi inte ska bygga för ungdomar just där och kanske inte helst för någon annan heller. Framtida miljö/naturkatastrofer och risk för sådana är ingenting vi ska ta lätt på. Det är reella risker som ska tas hänsyn till vid byggande och planering av samhällen.

Magnus och jag fick också duellera i frågor som skolan, landsbygden, näringsliv mm. Vi var ganska överens om det mesta. När vi kom till frågan om vargens existens i Sverige hade vi dock helt skilda åsikter. Medan Lpo står för att alla vargar ska finnas i hägn, d v s inga fria vargar, så tycker vi snarare att vargstammen, för att undvika inavel, måste bli större. Vi människor har inte ensamrätt på jordklotet och vi måste lära oss att leva sida vid sida med de djur och växter som finns här och har funnits här länge. Tamdjur måste helt enkelt skyddas och det får vi gemensamt betala för, djurägare ska givetvis också ersättas vid förluster. Magnus tyckte dock att det fanns alldeles för mycket varg, att de som vill ha varg ska komma överens med markägare och sätta upp hägn där de kan vara och han antydde t o m att den svenska vargstammen innehåller korsningar med ryska hundar som använts vid spaning under sovjettiden, korsningar som är som vakthundar, men ´som inte skäller.

Jag ska inte heller säga att vi var överens om blockpolitiken. Lpo stödjer alla förslag som enligt dem är bra för landsbygden, oavsett vem som lägger förslagen. Är det det som är att vara oberoende? Jag undrar ofta i dessa tider då det flirtas hej vilt och pratas om blocköverskridande och oberoende. Magnus sade sig också vara personligt oberoende; han kommer att uttrycka sin åsikt oavsett vad ett parti förväntar sig och därför kommer han troligtvis aldrig att bli en erfaren politiker, som jag beskrevs som.

Jo, jag har varit med ett tag. Jag har aldrig resonerat som jag hör en del göra, att jag kan inte engagera mig i något parti, för tänkt om jag inte tycker som de i någon fråga. Jag är ju en del av partiet, av rörelsen, och självklart kan jag påverka partiets ståndpunkt i frågor jag tycker är viktiga. Jag har bara varit oense med partiet om frågor som jag själv inte tycker är livsviktiga, det är inte ett problem för mig.  Magnus uttryckte det som att han aldrig kommer att bli en politiskt korrekt politiker, och det är nog inte jag heller, men jag är en väldigt politiskt korrekt person. Jag har höga krav på mig själv och mår som bäst när jag lever efter dem.

Senare på dagen pratar jag skola, kvarsittning, läxor, hemmasittare, nationella prov, betyg mm med föräldrar vid fotbollsplanen. Många samtal blir det och många ställer samma fråga; Hur tror du det går, hur är känslan? Och efter alla samtal jag har med er där ute är känslan god, men jag vet att det finns många fler där ute som inte pratar med mig utan med det moderata kommunalrådet. Och därför är nog känslan hos honom också god. Men gör Sverige och Norrtälje en tjänst, rösta rött, inte oberoende, inte blocköverskridande, utan riktigt rött så att vi får ett alliansfritt styre.

underlag för presentation i Älmstadalen

Vänsterpartiet eftersträvar ett samhälle som definieras av 

allas lika värde,rättigheter och möjligheter. I det samhället

bidrar alla efter sin egen förmåga och får stöd utifrån sitt behov.
 
Norrtälje kommun är en kommun med en ganska ålderstigen befolkning 

där mer än en tredjedel är bosatt på landsbygden. Till ytan är 

kommunen länets största, men innehar endast tre procent av befolkningen. 

Detta ger speciella förutsättningar, men också unika möjligheter.
 
Vänsterpartiet vill göra det möjligt för hela kommunen att leva 

och utvecklas. Vi tror inte att detta sker av sig självt som en 

bieffekt av satsningar på Norrtälje stad. I stället vill vi 

förbättra och förstärka den kommunala verksamheten i hela kommunen 

samt uppmuntra och stödja kreativa medborgarinsatser.
 
Vi vill inrätta en kommundelsnämnd med egen budget och med ansvar 

för de kommundelarna som ligger utanför norrtälje stad. Vi tror att 

detta kommer att sätta ett större fokus på de olika kommundelarnas 

utveckling och göra det möjligt för medborgarna i kommundelen att på 

ett mer demokratiskt sätt påverka resurserna.
 
I väddöbygden verkar många ideella krafter, bara runt Älmsta finns ett 

25-tal olika föreningar. Väddöbornas engagemang har bl a resulterat i 

det förnämliga Sjöfartsmuseet, en fullstor sporthall, ett unikt äldreboende 

på Solhem samt att området kring kanalbanken/roslagsleden röjts från sly, 

grusats och fått gräset klippt, genomfarten genom älmsta har också 

försetts med perenna planteringar. Vi anser att Väddöbornas engagemang 

för sin bygd bör ses som en tillgång för hela kommunen och få det stöd 

det förtjänar.
 
För att människor ska kunna bo och verka på mindre orter och på 

landsbygden året om krävs en väl fungerande samhällsservice. 

I vänsterpartiet vill vi se ett utbyggt bredband, en förutsättning 

för många att kunna arbeta och studera. Vi vill se utbyggd 

kollektivtrafik med säkra på- och avstigningsplatser längs våra slingriga 

vägar, vi vill införa ett logistikstöd för lanthandeln och vi vill se väl 

fungerande, livskraftiga skolor som kan utvecklas utan ett ständigt 

nedläggningshot.
 
 Det senare vill vi åstadkomma genom en grundlig genomgång av samtliga 

skolors förutsättningar där hänsyn kring den kringliggande 

samhällsutvecklingen också tas. Diskussioner och enkäter genomförs 

med verksamma föreningar, företag, föräldrar, elever etc. När detta är 

gjort fattas beslut om vilka skolor som långsiktigt ska finnas kvar 

där den tyngsta beslutsfaktorn är möjligheten att upprätthålla en god 

pedagogisk kvalitet. De skolor som beslutas vara kvar ska ges goda 

förutsättningar, t ex genom inrättande av någon akademisk enhet där 

skolan kopplas till universitet/högskola och fortlöpande bedriver 

forskning. ex på forskningsområden skulle kunna vara små skolors 

förutsättningar, distansundervisning i glesbygd.
 
Vi vill också se en vård och omsorg som finns tillgänglig i hela kommunen. 

Vi tror att detta bäst åstadkoms genom en permanentning och en fördjupning 

av Tiohundraprojektet. Det är vår övertygelse att en sammanhållen vård och 

omsorg har oändliga möjligheter. Genom samarbete kan vi skapa en flexibel 

organisation och erbjuda ett större utbud av service även i mindre 

tättbefolkade områden. Det är enkelt, det vi förlorar på gungorna, 

tar vi in på karusellerna och på så sätt kan människors behov ligga till 

grund för vårdutbudet. Säljer vi ut karusellerna får vi svårt att 

finansiera gungorna. Vi uppskattar initiativ som Solhem och tycker att 

kommunen ska stödja detta, men det räcker inte. Kommunen måste ta ansvar 

för att se till att tillräckligt med boenden för äldre finns. 

I vänsterpartiet föreslår vi att alla som fyllt åttio år själva ska få välja

om de vill bo kvar hemma eller om de behöver ökad trygghet i form av ett 

äldreboende. Vi vill också utveckla hemtjänsten så att den äldre i större 

utsträckning kan välja vilken service som ska ingå i biståndsbedömningen.
 
I Väddöbygden finns flera företagare som redan nu är verksamma i de 

branscher som vänsterpartiet ser som framtidsbranscher, t ex  produktion 

av lokala livsmedel på väddö gårdsmejeri, roslagskött, 

Danne och Britt-Inger i Senneby, Leffe i Musko m fl. Vi vill att det 

ska bli enklare för kommunen att upphandla ekologiska och 

närproducerade livsmedel till våra skolor, förskolor, sjukhus, 

äldreboenden mm. Det är ju något som så gott som alla partier säger 

sig vara för idag och då borde det inte vara omöjligt att genomföra. 

Det ger inte bara bättre kvalitet och bättre miljö utan även fler 

arbetstillfällen och ett bevarat/utvecklat kulturlandskap.
 
Vi vill också se över hur kommunen i större utsträckning ska kunna 

använda sig av lokalt producerad energi. Livsmedels- och hållbar 

energiproduktion är två av de stora potentialer som landsbygden besitter. 

Vår kommun är full av små kreativa företag som är en förutsättning för 

vårt välstånd och därför måste få goda villkor att verka. T ex måste det 

bli möjligt för små företag att delta vid offentliga upphandlingar. 

Vi vill också stödja sociala företag och kooperativa möjlighet att 

utvecklas i kommunen.
 
Sist, men inte minst, vill vi uppmuntra utveckling av ekoturism

i kommunen. Ett led i detta kan vara att kommunen tar över ansvaret 

för Roslagsleden. Vi vill också se en utbyggnad av gång- och cykelvägnätet 

i kommunen. På detta är vi beredda att satsa 15 Mkr/år, samma summa 

per person som satsas i Stockholms stad. Redan för 20 år sedan föreslog 

jag som första motion i kommunfullmäktige cykelväg mellan Norrtälje 

och Älmsta. Idag tycker jag nog att cykelvägen ska sträcka sig ända till 

Grisslehamn, men det finns också många andra vägsträckningar som behöver 

säkra cykelbanor inte minst runtom våra skolor och handelscentra.

Norrtälje kan bli bättre

Det är tydligt att den moderatledda majoriteten i kommunen litar helt till att väljarkåren inte har längre minne än någon månad tillbaka i tiden, möjligtvis ett par-tre månader. Så nu jäktas det med att inviga vägar, kulturhus och badhus för att det ska ligga i färskt minne hos valmannakåren den 14 september. Allt gott som denna borgerliga majoritet har åstadkommit under sina alltför många år vid makten. Det som de inte har lyckats åstadkomma får utgöra grund för de borgerliga småpartiernas manifest och löften inför nästa mandatperiod. För onekligen funderar en en hel del på varför Centern just nu vill satsa på bättre mat till de äldre och naturreservat i Färsna t ex, när de inte lyckats åstadkomma det under otaliga år i majoritetsamarbete. Onekligen funderar en en hel del över varför Moderaterna helt plötsligt säger sig vilja ha mindre klasser i skolan, då de i debatt efter debatt envist hävdat att klasstorleken inte har någon betydelse för barns inlärning. Kanske är de lite missnöjda med sitt eget arbete?

Det finns dock en som inte är det minsta missnöjd och det är kommunalrådet själv. I dagens Norrtelje tidning vill han passa på att presentera allt gott Moderaterna och deras nickedockor gjort för kommunen under den senaste mandatperioden. Nytt badhus, jehupp, kostade bara 20 mkr mer än beräknat, men en ny förskola i Vigelsjö för 30 mkr det var för dyrt. I stället dras barn och skolkontoret och alla kommunens förskolebarn nu med höga kostnader för inhyrda, icke ändamålsenliga baracker. Nytt kulturhus, jehupp, klubbades för under 20 mkr för då behövde majoriteten inte ens ta debatten om vad det skulle innehålla eller hur pengarna skulle kunna räcka till mer än ett tomt skal i fullmäktige; beslutet kunde nämligen klubbas direkt i kommunstyrelsen till följd av den låga kostnaden. Huset, har jag hört, är redan för litet och utrymmen på Pythagoras industrimuseum måste hyras in för att få plats. Renovering av det gamla gevärsfaktoriet och museiparken är däremot ingenting som majoriteten brytt sig om att ens diskutera.

Det byggs mer än någonsin, fortsätter kommunalrådet, men vad är det som byggs? Hittills har vi bara sett dyra bostadsrätter, många av dem inriktade enbart mot personer över 55 år. Det talas om hyresrätter, men innan valet har ingen satt spaden i marken för att åstadkomma något större antal hyresrätter som kan minska den hutlösa kö på 12 år för en hyresrätt i centrala Norrtälje. Oftast är det väl så att kommunalrådet har bättre koll än alla oss andra vad som är på gång. Att utkräva någon form av ekonomisk försäkring från det nystartade bolag som lovat bygga 300 hyresrätter bakom kommunhuset kom inte på fråga; det är pålitiga personer, lovar kommunalrådet. Vid sittande debatt i Rimbo får debattanterna också veta att det är klart med byggnation av ett nytt område i Rimbo. Trots att inga beslut tagits.

Och visst är det konstigt att några Moderater vill ha mindre klasser trots att kommunalrådet säger att resultaten i skolan redan förbättrats markant? Att Norrtälje kommun har ett högre meritvärde än samtliga S-styrda kommuner i länet verkar vara tillräckligt för kommunalrådet. Han påpekar att Norrtälje är länets tryggaste kommun. F d gruppledaren för Folkpartiet hävdar att Norrtälje är länets bästa äldrekommun. Kommunalrådet fortsätter att tro att en nödvändig utbyggnad och upprustning av VA-nätet är den ultimata och ända miljösatsningen en kommun måste göra under ett halvt sekel. Och att en utveckling av en skärgårdskommun måste innebära försämrat strandskydd och ökad byggrätt/äganderätt.

Det enda jag tänker hålla med kommunalrådet om är att Norrtälje kan bli bättre. Vi kan ändra fokus, vi kan se de förstärkningar som behöver göras i skolan, i förskolan och på fritids för att våra barn ska få en trygg uppväxt och de kunskaper de har rätt till. Vi kan se de förstärkningar vi måste göra inom vård och omsorg för att ge personalen drägliga arbetsvillkor, för att kunna erbjuda människor i hela kommunen närhet, trygghet och en kontinuerlig service som inte ständigt hotas av nedläggning, privatisering och centralisering. Vi kan se hur vi kan värna natur och kulturvärden och lyfta dem till någonting positivt för kommunens utveckling i form av t ex ekoturism samt lokal produktion av livsmedel och energi till kommunens olika verksamheter. Vi kan arbeta annorlunda för att nå de mål vi vill nå och som vi tror gör livet bättre för många i stället för att göra livet bättre för ett fåtal.

Modersmålsundervisning lägsta prio

Jag har tidigare skrivit om det till synes outtömliga ämnet modersmålsundervisning i denna blogg. Det handlar om modersmålslärare med usla arbetsförhållanden och brist på integration med övrig undervisning, men det handlar också om hur du.som förälder måste slåss.för ditt barns rätt till lagstadgad undervisning. Det handlar också om hur modersmålsundervisning i all forskning bidrar till att förstärka barnets.resultat i övriga ämnen samt dess identitet och självbild.
Så långt om detta, när barnen börjar årskurs sex finns en skrivning i skollagen om att barn som inte önskar välja till ett.ytterligare språk utöver svenska, engelska och ev modersmål,  har möjlighet att i stället få läsa.mer av något av dessa språk. När det gäller svenska och engelska förstår jag det.som att.det blir någon typ av stödundervisning för de elever som inte hanterar ett språk till. Så skulle det också kunna.fungera.för de barn som vill stärka.sina kunskaper i modersmålet.
Då min dotter nu ska välja språk inför åk.sex tillskrev jag rektor, redovisade att jag förstod samordningssvårigheterna, lämnade numret till den modersmålslärare dottern har idag en timme/vecka och var på det hela väldigt öppen med hur vi skulle finna en lösning på detta tillsammans, för barnets bästa.
Jag fick till svar att extra engelska skulle lämpa sig bra som språkval för min dotter, i övrigt hänvisades jag till modersmålsenheten i kommunen. Så nästa mail, med rektorns svar bifogat, gick till nästa.rektor, hon på modersmålsenheten. Det tog lång tid. Sen fick jag till svar:

"Huvudmannen kan erbjuda modersmål som språkval, men är skyldig att göra det endast om fler elever än fem i kommunen har valt det. (7§) nedan.
När det gäller språkval är det huvudmannen som ansvarar, inte jag. Jag har bara ansvar för modersmål."

Med de två svaren tolkar jag.det som att ingen.har ansvar för att modersmålsundervisning som språkval erbjuds. Eftersom vare den som samordnar modersmålsundervisningen eller rektorn på den enskilda skolan verkar ha ansvar för att ta reda på om det finns fem elever i kommunen som skulle önska modersmålsundervisning i det aktuella språket tolkar jag det som att det är upp till föräldrarna att ta reda på det och sedan driva sin sak. Vanvettigt säger jag då detta ofta handlar om föräldrar som hanterar det svenska språket och det svenska systemet sämre än jag.
Om vänsterpartiet får något att säga till om efter valet ska.jag.kämpa för att höja statusen på modersmålsundervisningen, förbättra arbetsförhållandena för modersmålslärare samt stärka.rättigheterna för eleverna. Fy bubblan!

Om förskolans viktiga roll

Redan tidigare har forskning visat att en förskola av hög kvalitet förbättrar barnens resultat i skolan, men nu har det åter kommit en rapport som visar att så lite som ett år av förskola innan skolstart gör skillnad i hur barnen klarar av skolan. Nu är det väl väldigt få barn i Sverige som går mindre än ett år, eller inte alls, i förskola, och de flesta av dem tillhör, enligt DN, socioekonomiska svagare grupper. Barn till högutbildade går i högre grad i förskola, men samtidigt återfinns över 90% av Sveriges femåringar i förskolan. Även om hänsyn tas till detta visar den nya rapporten att förskolan har tydligt positiva effekter på hur barn klarar av skolan.

Tidigare rapporter visar att de positiva effekterna för hur barnen presterar i skolan hänger samman med en hög kvalitet på förskolan. Barn som gått i förskola med lägre kvalitet skiljer sig inte från de barn som inte gått i förskola alls. Kvalitetsmått i det här sammanhanget har varit barngruppsstorlek, personaltäthet och utbildningsnivå hos personalen. 

Det är viktigt att de politiker som styr över resursfördelningen av skattemedlen tar del av aktuell forskning. Lyckas vi skapa en god förskola för alla barn i Sverige kan vi utjämna skillnader som beror på klass, kön, etnicitet etc. Vi kan skapa jämlikare förutsättningar för alla barn att ta till sig kunskaper och klara av skolan för att sedan bli fria demokratiska medborgare med inflytande över såväl sina egna liv som över samhället.

Idag är barngruppsstorlekarna ofta på gränsen för att de går att klara av samtidigt som läroplanens mål ska uppnås för varje enskilt barn. Personalen känner sig ofta stressad och otillräcklig och ohälsotal och långtidssjukskrivningar för psykiska diagnoser är höga hos barnomsorgspersonal. I stället för att ta del av aktuell forskning pressas utbildningsväsendet för att kunna mäta sig med Kina i PISArapporterna, utan att ens reflektera över att ambulanser och poliser finns närvarande utanför kinesiska skolor då det är dags för prov. Bara för att ta hand om de elever som inte klarar pressen.

Avskyvärt och skrämmande tycker jag. När vi vet så mycket bättre. När vi vetenskapligen kan bevisa så mycket bättre. I media läser vi hur föräldrar ger sina barn en nonchalant syn på skolan och kunskaper, hur föräldrar medvetet låter sina barn komma för sent och strunta i läxor. Dessa utspel från politik och media, från andra föräldrar, ger så mycket skuld och skamkänslor hos oss alla som inte har de där barnen med stora A i alla ämnen, de får oss att tro att det är vi som inte är tillräckligt uppmärksamma, engagerade, kunniga, helt enkelt BRA föräldrar.

Egentligen vet vi bättre. Skolan, och förskolan, har kompensatoriska uppdrag. Barnen har rätt till kunskaper, har rätt till möjligheter och framgångar oavsett vår kompetens som föräldrar. Vill vi att alla barn ska ha likvärdiga möjligheter att välja och påverka hur de ska leva sina liv, då tror vi på en förskola av hög kvalitet till alla barn. Vi tror att det är bra för barnen, en rättighet för barnen, och inte någonting ont som vi ska minimera skadan av, då föräldrarna är tvungna att arbeta. Eller vill vi konservativt tro, att det bästa för alla barn är att vara hemma, då helst med mamma, så länge som möjligt och att förskolevistelse  till varje pris ska begränsas (trots forskningsresultat). Det är frågor vi ska ställa oss när vi väljer hur vi vill bygga vårt samhälle. Och i det läget kanske det inte bara bör handla om vad som är bra för mig och mina barn utan om vad de flesta barn och vårt gemensamma liv skulle må bäst av. Säg inte bara att "alla barn ska ha rätt till x veckors semester". Fundera också över vad semester innebär i t ex en missbrukarfamilj eller en familj där den ena partnern misshandlar den andra. 

Ha det gott. Barnen är vår framtid. 

Vänsterinriktad skolpolitik och Moderat sjukvårdspolitik - i samma blogg

Snart är det val och flera toppolitiker besöker kommunen för att träffa medborgarna. Den här veckan är det fyra stycken, varav tre har blivit annonserade av artiklar i Norrtelje tidning, Filippa Reinfeldt, sjukvårdslandstingsråd för Moderaterna och Marit Paulsen, EUparlamentskandidat för Folkpartiet. Reinfeldt besökte naturligtvis sjukhuset som Alliansen i landstinget är synonymt med all sjukvård och omsorg i Norrtälje kommun och Marit Paulsen skulle enligt pressen besöka "nån gård". SDs Jimmie Åkesson besöker Stora torget för att värva röster till EUparlamentsvalet. I Vänsterpartiet bjöd vi, trots att tidningen valde att inte skriva något om det vare sig i förväg eller efteråt, in vår riksdagsledamot och tillika talesperson i skolpolitiska och feministiska frågor Rossanna Dinamarca till ett öppet möte i Pythagoras café igår kväll. Det blev ett trevligt och välbesökt möte, dryga 30 personer samlades och lyssnade till musik av Maria Ribeiro och flermansorkestern samt Rossanna som berättade mycket intressant om både Vänsterpartiets och Alliansens skolpolitik. Det hon särskilt lyfte fram var hur skolvalet (hon vägrade kalla det fritt skolval eftersom det minsann inte är fritt för alla) ökar segregeringen och hur en segregerad skola påverkar alla elever negativt. Hon pratade också om ohållbart stora fritidsgrupper (hon nämnde en med 156 barn på tre personal) och hur denna fråga enbart uppmärksammas av Vänsterpartiet som vill ha mindre barngrupper och fler personal. Rossanna nämnde också vinstuttagen i skolan som nu snart alla utom Centerpartiet vill se ett stopp för. Det blev en intressant efterföljande diskussion där åhörarna ifrågasatte syftet med de nationella proven och vittnade om att många lärare, p g a individuell lönesättning, idag inte vågar säga vad de tycker. Frågan om förstelärare togs också upp av en åhörare som undrade om det hette förstelärare eller furstelärare.

I går besökte även sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt, vårdvalets främste vän och lierade, Norrtälje sjukhus. Om detta skriver Norrtelje tidning idag. I artikeln berättar Reinfeldt bl a om ett projekt med vårdcoacher i Stockholms läns landsting som hon hoppas att även Norrtälje ska vilja vara med på då det permanentas 2015. Vårdcoacher handlar om att på ett bättre sätt möta äldres vårdbehov. Det blir tydligt att Reinfeldt inte har en aning om att Norrtälje och Tiohundra redan tidigare har deltagit i detta projekt, Aktiv Hälsostyrning, men att det avbröts av ekonomiska skäl. Allt som inte var lagstadgat skulle dras in. Och att detta är en följd av att sjukvården och omsorgen i Norrtälje under ett decennium fått för lite pengar för sin verksamhet, det borde Reinfeldt också veta. 

Och med den typen av kortsiktiga besparingar blir det tyvärr så att verksamheter som tydligt kommer att spara pengar på sikt försvinner; vårdcoacher, träffpunkter och andra sociala verksamheter som får människor att må bättre längre.

Sjukvårdslandstingsrådet uttalar sig också om Norrtälje sjukhus, som, enligt henne, ska vara kvar som akutsjukhus, men tilldelas färre operationer. Detta för att sjukhuset, också enligt henne, inte har tillräckligt många operationer för att kvaliteten ska hålla standard. Reinfeldt talar om knivtid, men missar att varje enskild kirurg på ett litet sjukhus har mer knivtid är kirurgerna på de stora sjukhusen även om det utförs färre operationer vid det lilla sjukhuset. Det är ganska naturligt eftersom det också arbetar färre kirurger vid det lilla sjukhuset. Det vore intressant att i den här diskussionen få se knivtid/kirurg eftersom Reinfeldt både säger att en riktigt duktig kirurg måste operera mycket OCH kvaliteten på Norrtälje sjukhus är inte ifrågasatt.

Norrtelje tidning frågar också Reinfeldt om kommunen kan tänkas erhålla en högre ersättning för sjukvård eftersom befolkningen är äldre och sjukare. Detta finns det givetvis ingen diskussion om på moderatkansliet i landstingshuset. Den som är missnöjd kan ju själv välja att åka någon annan stans. För i vår kommun är det ju frågan om att åka, gå är knappast möjligt. Men att vi kan välja att åka till en BRA husläkare i Täby är långt mycket viktigare för Reinfeldt och hennes gäng i landstinget än att det finns vård av god kvalitet i t ex Hallstavik, Älmsta osv. Jag vill fortfarande ha svar på min fråga vad denna vårdvalsreform kostat i rena pengar som kunde ha använts för att anpassa vården till Norrtälje kommuns förutsättningar.

Modersmålsundervisningens status måste höjas för att kunna erbjuda en likvärdig skola

Läser i Norrtelje tidning att Sverigedemokraterna vill ta bort modersmålsundervisningen i syfte att barnen i stället ska lära sig svenska. Partiet ger inte sken av att ha så stora kunskaper i ämnet. Forskning visar att barn som får modersmålsundervisning också lär sig det svenska språket bättre samt klarar av andra ämnen i skolan bättre än de som inte får någon modersmålsundervisning. Ibland är det t o m bra att elever med annat modersmål än svenska får annan undervisning också på sitt modersmål för att bättre kunna klara skolans kunskapskrav.

Det finns många problem med modersmålsundervisningen idag, men lösningen är definitivt inte att ta bort den. I stället bör statusen på undervisningen höjas och barnens rättigheter till den stärkas. Det råder brist på utbildade lärare i modersmål, speciellt i "små" eller, i vårt land, ovanliga språk. Detta gör att långt i från alla elever som har rätt till modersmålsundervisning får någon sådan. Andra brister är att de som arbetar som modersmålslärare ofta har stora geografiska områden som de ska täcka, de åker runt på olika skolor och träffar eleverna endast en eller ett par timmar per vecka. De träffas mycket sällan några kollegor att reflektera och utveckla undervisningen tillsammans med. De blir ofta inte en del av arbetslagen på de skolor de besöker, tvärtom är de stationära lärarna ofta omedvetna om vilka de är och vad de gör på skolan. Modersmålsundervisningen är ofta inte på något sätt sammanlänkad med övrig undervisning som eleven har. Det beror ju på att läraren är väldigt sällan på skolan och på väldigt många olika skolor. 

Eftersom rättigheten till modersmålsundervisning baseras på att det också finns en undervisningsgrupp, d v s fler elever som önskar modersmålsundervisning i samma språk, så blir det ofta grupper med en väldigt stor variation av kunskaper hos eleverna. Elever från årskurs 1-6 i samma grupp. Elever med två föräldrar som talar modersmålet, elever med en förälder som talar modersmålet och en som talar svenska eller ev ett annat språk. Kunskaperna varierar brett och det krävs en mycket kompetent lärare för att anpassa undervisningen till allas behov.

Modersmålsundervisningen erbjuds en eller ett par timmar i veckan, ibland utanför skoltid, ibland krockar undervisningen med andra viktiga skolämnen, ibland erbjuds undervisningen på en annan skola som eleverna då blir tvungna att ta sig till på egen hand. Det finns många krav på legitimationer, dokumentationer och kunskapsnivåer i samtliga andra ämnen i skolan som modersmålsundervisningen saknar. Det finns också många rättigheter till undervisning i andra ämnen som barnen (deras föräldrar) inte behöver strida för. Detta trots att forskning visar vilka stora fördelar de elever som får modersmålsundervisning har då det gäller att ta till sig svenska språket och kunskaper i övriga skolämnen. Att inte satsa mer på att höja statusen på modersmålsundervisningen är att medvetet arbeta för en mindre likvärdig skola där vissa elever inte ges samma rättigheter till kunskap som andra.

Sverigedemokraterna vill dessutom stoppa all asyl- och anhöriginvandring. De vill med andra ord klippa banden mellan de barn med utländska rötter som finns i Sverige idag och deras familj, bakgrund och historia. Barnen ska lära sig svenska, punkt. Deras farmor får inte komma hit, punkt. Barnen ska inte lära sig sitt modersmål, punkt. Åk gärna och hälsa på farmor, men ni kommer inte att kunna prata med henne, punkt.

I min världsbild är kunskaper i många olika språk och om många olika kulturer värdefullt för individen och samhällets utveckling mot solidaritet, fred och värme där alla människors värde är lika högt. Att inte ta emot asylsökande? För mig låter det som att knuffa den som inte kan simma ur båten på djupt vatten, så gör en inte, har era föräldrar inte lärt er det?

Förstamajtalet 2014

Här följer textunderlaget till det tal som jag höll idag vid Vänsterpartiets förstamajfirande på Pythagoras industrimuseum i Norrtälje;

Kamrater, mötesdeltagare

Första maj detta supervalår

Det är inte bara ett supervalår för att vi i Sverige går till val på flera olika nivåer eller för att det runt om i världen hålls val till olika parlament. Det är också ett supervalår för att det här är året då vi, folket, återtar makten. Det är vi som ska ha makten över våra liv. Det är våra behov som ska styra var husläkarmottagningen ska ligga, det är våra behov som ska avgöra hur mycket personal det finns på äldreboendet på natten, det är våra behov som ska ligga till grund för bostadsutbudet i kommunen, för kollektivtrafikens turtäthet eller för barngruppernas storlekar på förskola och fritids. Det är våra behov som ska ligga till grund för hur samhället byggs och inte enskilda individers girighet och vinstintresse. Därför ska vi detta supervalår återta makten över det som är vårt och det som angår oss.

För att åstadkomma detta måste vi byta majoritet i landet, länet och här i kommunen. Vi måste ge samhället andra direktiv och förutsättningar för att skapa en jämlikare och mer solidarisk verklighet för många människor.

Nu ska jag berätta om några viktiga förändringar som vi i Vänsterpartiet vill medverka till i Norrtälje kommun.

·       Vi kan inte längre bara prata om att skolan måste lyftas, vi måste också se till att det finns resurser att göra det. Det räcker inte med att det finns bra skolor i kommunen, alla skolor måste vara bra, inga föräldrar eller elever ska kunna välja ”fel” skola. Detta vill vi bl a göra genom att höja lärarlönerna, minska kontroll, dokumentation och krav pålagt uppifrån och i stället satsa på fortbildning för lärare och fritidshemspersonal, kollegial utvärdering och vardagsnära forskning. I norra kommundelen skulle vi vilja göra ett försök med att skapa en ”akademisk enhet”. Det innebär ett brett samarbete med universitet/högskola, studentledd verksamhet och ständigt pågående forskning, vilket inte bara skapar attraktiva arbetsplatser utan också kvalitetssäkrar verksamheten samt ger arbetstillfällen. Satsningen kan också vara en del i att utveckla bygden. Utbildning är en rättighet och skolan har ett kompensatoriskt uppdrag, vilket innebär att det är elevernas behov som ska avgöra hur mycket resurser de får.

·       Vänsterpartiet vill också göra satsningar på fritidshemmen. Många barn tillbringar en stor del av dagen på fritids i väldigt stora barngrupper. Vi vill ge personalen större möjligheter att se alla barn och kunna erbjuda aktiviteter som passar barnen utifrån ålder och intresse. Det kan vi göra bl a genom fortbildning, ökad personaltäthet och mindre barngrupper. Särskilt vill vi se en granskning av verksamheten för barn mellan 10-12 år. Det är barnen och föräldrarnas behov som ska styra utbudet.

·       Även inom förskolan vill Vänsterpartiet se mindre barngrupper. I Norrtälje har vi föreslagit 15 barn som ett tak. Det är samma siffra som Skolverket tidigare rekommenderade. Det behöver inte vara krångligt då siffran inte ska vara statisk, men den som vill ha en större barngrupp under en period ska motivera detta med t ex stora utrymmen, kort tidsperiod, specialutbildad personal etc. Barn som gått i förskola med hög kvalitet klarar också skolan bättre. Det är barnens behov som ska styra storleken på barngruppen och personaltätheten.

·       Hälso/sjukvård och omsorg tillhör en av de starkaste trygghetsfaktorerna i vårt samhälle och har också en stark potential för att utjämna skillnader mellan starka och svaga och skapa ett jämlikare samhälle. I Norrtälje har vi i snart tio år haft ett projekt som skulle kunna göra det möjligt för oss att skapa Sveriges bästa sjukvård och omsorg; Tiohundra. Syftet med projektet var att se utanför boxen, ta bort stuprören och skapa verksamheter med medborgaren i fokus utan att se till vilken huvudman, kommun eller landsting, som stod för slantarna. Med borgerliga kaptener på skutan har den glidit i en helt annan riktning där i stället ansträngningar att locka nya vårdföretag till kommunen hamnat i fokus; regelböcker, kontrollsystem, ersättningsmodeller, i stället för att beställa gränsöverskridande vård och omsorg har förvaltningen arbetat med modeller för att tillgodose företagarnas önskemål. Vårdval Stockholm med fri etableringsrätt för företag ger inte vård efter de behov som finns i Hallstavik, på Blidö, i Edsbro, Rimbo eller Bergshamra. Under flera år har verksamheter runt om i kommunen levt med nedläggningshot. Verksamheter som inte är lagstadgade eller som inte ”ser ut som alla andra” verksamheter i Stockholms län riskerar också att försvinna, nu t ex Parkinsonmottagningen på Norrtälje sjukhus. Cancervården är ett annat exempel på hur vården ser ut när det inte är våra medborgares behov som styr.  Med ett permanentat Tiohundrasamarbete mellan kommun och landsting har vi möjlighet att, efter maktskiftet, återtagandet av makten, utveckla en vård och omsorg i framkant, en vård och omsorg anpassad efter våra medborgares behov och förhållanden. Tiohundraarbetet bör göras till ett flaggskepp för kommunen och ge oss högsta betyg i nationella och internationella mätningar.

·       Vänsterpartiet delar inte den politiskt fastlagda synen att Norrtälje stads utveckling ska vara motorn för hela kommunens utveckling. Vi tror att alla kommundelars integrering i den gemensamma utvecklingen är nyckeln och långt mer viktig än att Norrtälje integreras i Stockholmsregionen. Norrtälje kommun skiljer sig mycket från stora delar av övriga Stockholms län och det måste också synas i hur vi bygger vårt samhälle. I vår kommun finns stora resurser som ger oss enorm utvecklingspotential i en framtid där klimatfrågorna kommer att spela allt större roll. Här finns möjligheter att bli självförsörjande när det gäller såväl livsmedel till skolor/sjukhus/äldreboenden som energi till våra kommunala verksamheter. Norrtälje kommun är en ekokommun och det är dags att vi börjar göra skäl för den titeln nu. Lokal energiproduktion, närodlat till de offentliga köken, utveckling av vattenteknik, ekoturism, det finns så mycket vi kan göra. Och ska göra. Efter den 14e september.

·       Nu skulle jag kunna fortsätta berätta om våra idèer för hur vi ska kunna bygga billiga hyresrätter så att människor kan flytta hit och arbeta, så att ungdomar kan flytta hemifrån och så att de som så önskar kan välja att inte stå i skuld till bankväsendet i resten av sitt liv. Jag skulle också kunna berätta om vårt förslag till att få en utveckling av hela kommunen genom att inrätta en särskild kommundelsnämnd eller om hur vi vill åstadkomma en jämställd fördelning av resurser till flickor och pojkar som är aktiva inom kultur och fritidsområdet i kommunen. Vänsterpartiet i Norrtälje uppmärksammas detta supervalår för att vi har 80% kvinnor på de översta 10 platserna på kandidatlistan till fullmäktige. Vi är övertygade om att detta också kommer att påverka vår politik och, med många röster, även kommunens politik. Ett jämställdare samhälle tjänar vi alla på.

·       Men jag ska inte prata mer om det nu. För er som är mer intresserade av vår kommunala politik vill jag tipsa om releasen av vårt kommunala handlingsprogram som kommer att ske på Färsna gård den 6 juni. Ni kan också följa vår verksamhet på hemsidan, Facebooksidan, bloggen, twitter mm.

Ja, supervalåret 2014. Men det blir bara ett supervalår om vi också lyckas vända skutan, ta tillbaka makten och låta behoven, inte girigheten, styra. En röst på Vänsterpartiet är en röst för ett alliansfritt styre, av kommun, landsting och riksdag. Men det är också en röst för ett öppnare och mer solidariskt samhälle, i Sverige, Europa och världen.

Folkets makt är inte till salu. Vi är inte till salu.

Hantverkare i blåbyxor av gammal hävd eller finns det andra positioner att identifiera sig med som ny eller gammal rospigg?

Öppet Campus idag och utbildningar har presenterats under hela dagen. Finalen blev en debatt mellan 6 partier, d v s 6 debattörer och dryga dubbelt så många i publiken. Lite trist. Där satt 6 politiker och beskrev hur viktigt det är att höja utbildningsnivån samtidigt som inte särskilt många var intresserade av att höra. Kanske var det inte så mycket nytt som sas, samtliga partier i Norrtälje verkar överens om att de vill se fler som utbildar sig på högre nivå i kommunen. Samtliga partier vill också locka kunskapsintensiva företag till kommunen och en fråga i debatten rörde om Campus AB främst skulle arbeta för att få hit utbildningar som lockar nya företag till kommunen eller för att tillgodose de utbildningsbehov som finns hos befintliga företag. Jag kan inte påstå att någon riktigt kunde svara på den frågan och jag kan också tycka att den var intressant för verksamma inom Campus AB, men för medborgare som funderar kring utbildningar var den knappast särskilt givande.

Samtliga partier nämnde också den traditionellt låga utbildningsnivån i kommunen. Själv tycker jag väl lite att detta har blivit en tradition i sig, att luta sig bak på de låga utbildningssiffrorna och skylla dem på gammal hävd, det blir en ursäkt för att läget ser ut som det gör och att det är riktigt riktigt SVÅRT att göra någonting åt. Vad det handlar om, menar jag, är att göra nya roller och positioner möjliga att identifiera sig med för våra unga medborgare. Känner vi inte till hur vi kan nå en position och inte känner någon som innehar den, våra föräldrar är hantverkare (som verkar vara det populäraste jobbet i Roslagen enligt politiker) och har inte heller en aning så de kan inte pusha och stötta oss, då blir advokat eller mikrobiolog inte arbeten vi identifierar oss med och strävar efter att få. Barn och unga måste redan från början få träffa vuxna med akademisk examen som visar på intressanta arbeten som kan bli möjliga att läsa sig till. Detta kan bl a ske genom verksamhet som den som finns för barn på Erkenlaboratoriet. Norrtälje har nu också tillgång till ett Resurscentrum för vatten som kan verka innovativt och visa på nya karriärvägar.

I vänsterpartiet ser vi väldigt positivt på att Tiohundra AB nu kommer att få ett antal akademiska vårdcentraler. Det kommer att möjliggöra rekrytering av personal, vidareutbildning av befintlig personal samt forskningstillfällen och utveckling av vården. I Vänsterpartiet har vi föreslagit att någonting liknande införs inom skola/barnomsorg, t ex akademisk förskola med plats för studenter och forskning. Vi föreslår detta i norra kommundelen och tror att detta kan leda både till att skapa attraktiva arbetsplatser och utgöra en stabilare grund för att en enhet med små skolor ska kunna utvecklas i stället för att avvecklas. Detta kan på så sätt också öka inflyttningen av såväl barnfamiljer som högutbildade.

Satsningarna måste handla både om att våra nuvarande medborgare får möjlighet att utvecklas och ges verktyg att kunna påverka sina egna liv samt om att få nya människor med helt annan hävd och tradition att flytta hit. Det är egentligen inte långt att åka till Stockholm eller Uppsala för att utbilda sig, vilken annan stad har egentligen ett sånt drömläge i utbildningsperspektiv? Men ibland kan resan vara hindret och då är det viktigt att kunna erbjuda flexibla möjligheter till studier på hemmaplan. Alla studenter är olika och har olika erfarenheter från tidigare studier med sig. En del är unga och lite vilsna, andra är väl vuxna och vet precis vad de vill. En del kanske har familj som ska fungera ihop med studier, en del måste arbeta samtidigt för sin försörjning medan andra kanske fortfarande bor kvar hos föräldrarna och inte har någon hyra att betala. 

Boendegaranti är ett starkt kort, med attraktiva utbildningar kan vi locka unga att flytta till vår kommun och blir utbildningstiden god, kanske de blir kvar. Genom att erbjuda praktikplatser i kommunen kan studenterna också skaffa sig kontakter och kanske arbeten efter avslutade studier. Vänsterpartiet vill stärka studiemöjligheterna i norra kommunen, bl a genom inrättande av akademiska arbetsplatser inom skola/barnomsorg, men också genom att låta RB utreda en ny satsning på studentbostäder för studerande i Uppsala.

De sektorer som vi ser kommer att drabbas av rekryteringsproblem i framtiden är vård/omsorg och skola/barnomsorg. I Vänsterpartiet tycker vi att vi därför redan nu ska satsa extra på att höja kvaliteten inom dessa områden. Norrtälje ska ha den bästa vården och omsorgen i landet. Vi har en hög andel äldre medborgare och vi har ett unikt projekt, Tiohundra, som gör att vi kan arbeta annorlunda och förbättra och utveckla kvaliteten inom vård och omsorg. Vänsterpartiet har länge sagt att Tiohundraarbetet bör göras till ett flaggskepp för kommunen. De akademiska vårdcentralerna känns som ett gott steg i rätt riktning. Ett andra steg kanske kan vara att se till att våra sjuksköterskor får lika mycket i lönekuvertet som sjuksköterskor i övriga länet. Permanenta Tiohundraprojektet och ge det förutsättningar för att anställa kompetent personal.

Inrätta åtminstone en akademisk enhet inom skola/barnomsorg i norra delen av kommunen och se till att vardagsnära forskning och studentledd verksamhet lockar kompetenta handledare och skapar goda relationer med universitet och högskolor. Höj lärarlönerna och förskollärarlönerna och se till att skapa fasta heltider inom såväl barnomsorg som vård och omsorgsarbeten.

Att vara kvalitetsledande i riket, att utveckla unika samarbetsprojekt, bedriva forskning i vardagsarbetet och arbeta i något överdimensionerade arbetslag kommer att vara attraktivt och vara någonting att konkurrera med. Annars kommer vi att få kämpa för varje rekrytering av rätt kompetens.