Spelet om budgeten

Idag var det dags för budgetdebatt i Norrtälje kommunfullmäktige. Samverkansstyret, bestående av Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Centern hade lagt fram ett mastigt budgetförslag som vi andra partier försökte förhålla oss till. Det gjorde vi på lite olika sätt, kan jag säga, men alla våra andra förslag var ju beroende av Styrets förslag som utgångspunkt. Inga andra partier har ju på samma sätt haft tillgång till tjänstemän och siffror som gjort att de med någon större säkerhet har kunnat peka på kostnader och intäkter.

Det välbetalda oppositionsrådet, som egentligen bara representerar sitt eget parti som alla vi andra gruppledare, yttrade visserligen att det var det sämsta budgetförslag han sett på 25 år. Själv hade han åstadkommit ett löst blad med siffror, ingen text som förklarade på vilket sätt han och moderaterna föreställde sig att dessa pengar skulle plockas in/delas ut eller någon slags vision. Där fick han ju hjälp kan jag avslöja av ett annat oppositionsparti, SD, som bara hade en vision och sedan yrkade bifall till de siffror som Moderaterna lade fram.

Precis som förra året hade oppositionsrådet en debattartikel om budgeten införd i lokaltidningen samma dag som den kommunala budgeten också skulle behandlas. I artikeln slår han fast att samverkansstyrets usla budget skulle gå igenom med stöd av Vänsterpartiet. På liknande sätt har han tidigare gått ut i en artikel och slagit fast att parkeringsstrategin skulle gå igenom med stöd av Vänsterpartiet. Jag vet inte vilken källa oppositionsrådet använder sig av, men tydligt är att han är desinformerad när han går ut i pressen.

Och sanningen är ju en helt annan.

Det fanns skillnader mellan de olika budgetförslagen som låg på bordet vid dagens fullmäktige, men som jag redan tidigare nämnt så byggde de allihop i stor utsträckning på det förslag som styret lagt fram. KD hade till exempel ett förslag som bara skiljde sig på tre att-satser från det som samverkansstyret lagt. Den allra tydligaste skillnaden mellan Styret och de andra budgetförslagen som fanns idag, var att i stort sett alla andra partier ville lägga mer pengar till Kommunförbundet för vård och omsorg. Moderaterna och SD hade 12,9 mnkr mer, Liberalerna hade 16 mnkr mer och från Vänsterpartiet föreslog vi 23,5 mnkr mer till vård och omsorg (minns inte vilket av detta KD stöttade). Hur detta skulle finansieras fanns det dock delade meningar om; medan Moderaterna ville göra neddragningar på fr a kultur och utbildning för att också få till stånd en skattesänkning föreslog vi i Vänsterpartiet en skattehöjning. Vad alla oppositionspartierna var överens om var dock att besparingsbetingen på vård och omsorg var på tok för otydliga i förslaget från Samverkansstyret. I Vänsterpartiet är vi inte beredda på att acceptera ospecificerade neddragningar inom vården av gamla och svaga människor på över 20 miljoner kronor. Det är helt horribelt.

Jag kan med ganska stor säkerhet säga att det fanns en majoritet i fullmäktige idag för att tillskjuta mer pengar till Kommunalförbundet för vård och omsorg. Och. Om fullmäktige beslutat i budgetärendena i den ordning som från början var bestämd och betat av nämnd för nämnd hade detta kunnat bli verklighet. Den moderate ordföranden föreslog dock en annan ordning som gjorde att de olika budgetförslagen ställdes emot varandra i sin helhet.

 Det är en helt klart lättare modell som säkert besparade oss många timmar i fullmäktigesalen och det är också lätt att se vad samverkansstyret hade att vinna på den här hanteringen; finansiering och kostnader hänger ihop, inga tilläggsyrkanden som riskerar att stjälpa budgeten osv. Det är också möjligt att tänka att Moderaterna, som suttit länge vid makten i Norrtälje, kan känna styrets kval över detta och därför går med på denna hantering för att på något sätt kunna räkna med samma förståelse i framtiden, ett slags "visomaxlardettungaansvaretatthamakten"-perspektiv. För ärligt talat, här hade en samlad opposition kunnat fälla styrets budget. Vi kunde ha enats om ett antal ytterligare miljoner till vård och omsorg och yrkat på det. Hur mer resurser till detta sedan skulle trollas fram skulle inte vara vårt problem. Det är alltid de som sitter vid makten som har ansvaret att se till att de har stöd för sin budget innan den ska beslutas. Det bör givetvis ske i god tid innan budgetfullmäktige. Har de inte det stödet så får de problem. Stöd för sitt budgetförslag får man ju bland annat genom att förhandla med andra partier om man som i detta fall inte har majoritet. Här förhandlades det i sista stund med det största oppositionspartiet som genom sitt bifall till ändrad hantering räddade den sämsta budget de sett på 25 år. Samverkansstyrets budget gick inte igenom med stöd av Vänsterpartiet, som oppostionsrådet hävdar i lokaltidningen, det gick igenom med stöd av Moderaterna.

Låga kostnader och varsel - ingenting att skryta med - är det ett sabotage?

Det är återigen pengabrist och varsel inom sjukvården och omsorgen i Norrtälje kommun. Trots att Tiohundra ABs VD för en tid sedan deklarerade att bolaget hade en budget i balans. Trots att flera genomlysningar av interna och externa krafter har gjorts för att ta reda på vart pengarna går. Trots att de båda ägarna, kommun och landsting, vid ett flertal tillfällen skjutit till mer pengar i efterskott. Trots att de flesta styrande politiker, och politiker i opposition, nu trodde att ekonomin var åtminstone duglig för en tillfredsställande vård och omsorg.

Visst tyder de faktum att kostnaderna för omsorg ligger nästan 10 % under rikets genomsnittskostnader för kommunal omsorg och Norrtäljebornas kostnader för Hälso-  och sjukvård ligger 7,2% under övriga länets kostnader för detsamma, på att det kanske finns områden som är ekonomiskt eftersatta. Visst känns inte det helt okej att tycka att det är någonting att skryta med? Visst känns det inte riktigt som att dessa verksamheter är så högt prioriterade? Ändå står oppositionsrådet (M) i kommunfullmäktige och är riktigt upprörd över att det nya styret tilldelar sjukvård och omsorgsnämnden mer pengar. "De pengarna behövs inte", menar moderaten.

Det är något som inte stämmer, menar Norrtelje tidnings ledare Reidar Carlsson, och det har han nog rätt i. När vi efter valet 2014 fick ett nytt styre i Norrtälje kommun beslutades om mer pengar för att täcka löneökningar och volymökningar inom omsorgen. Summan var, som vi politiker (åtminstone fritidspolitiker) förstod det fastställd i samförstånd mellan Tiohundra AB, Sjukvård och omsorgsförvaltningen samt styrande politiker genom nogranna genomgångar av vilka resurser som saknades. Det är klart att vi då alla blir förvånade att pengarna inte räcker. Men vi blev också förvånade över att vi under en tvådagarsöverläggning med nämnden får den korrespondens som funnits mellan bolaget och förvaltningen under flera månader, på bordet någon timma innan nämnd på överläggningens andra dag. Samtidigt får vi också detaljbudgeten för 2015 samt det nya geriatrikavtalet på bordet. Anledningen till att jag får upp ögonen för konstigheter i geriatrikavtalet beror på att jag samma morgon fått ett mail från en läkare som arbetar på geriatriken vid Norrtälje sjukhus som är oroad.

Förvaltningen förklarar korrespondensen med Tiohundra AB med att bolaget missförstått siffrorna. Först har bolaget missförstått och trott att de ska få hela summan på 13 mnkr som extrafinansierades av kommunfullmäktige för att täcka omsorgens löne- och volymökningar. Summan var, enligt förvaltningen ämnad att även gå till de privata utförare av omsorg som finns inom kommunen. Sedan har bolaget, enligt förvaltningen, även missförstått och tror att de ska få runt 6 mnkr fast det i detaljbudgeten framgår att de tilldelas nästan 9,5 mnkr. Och på grund av detta är deras hot om varsel och neddragningar irrelevanta. Vi politiker i nämnden har svårt att kunna kontrollera vad som egentligen stämmer när vi sitter där på nämnd och beslutet ska fattas för att bolaget inte ska få vänta ytterligare på sina avtal.

Förvaltningen förklarar även att den oro som finns hos bolaget för geriatriken är obefogad då de enligt de nya avtalet får mer pengar än vad de fick förra året. De har inte utnyttjat den budget de tilldelades förra året, men ändå har de fått mer pengar för 2015. Det är svårt att se detta som en neddragning, menar förvaltningen. För mig som politiker, men även som nyfiken medborgare, väcker detta ett naturligt intresse att också vilja höra varför den andra parten uppfattar detta som en neddragning som gör att de måste stänga åtta vårdplatser, stoppa direktintaget etc. Men det finns det ju inte tid för...

Vi som är lite frågvisa lugnas av att det mesta är i sin ordning och att det som inte är det kommer att lösas inom den närmsta framtiden. Det handlar om missuppfattninar, det är inga neddragningar osv.

Samma dag som Norrtelje tidning publicerar de konsekvenser som Tiohundra lyfter i den korrespondens som presenterades för nämnden på torsdagen innan är det Öppet hus hos fackförbunden och där möts jag inte alls av det lugn som förvaltningen försökte sprida. Här undrar de i stället över i vilka hål förvaltningen stoppar de extra pengar som borde gå ut i verksamheten. Som det presenteras nu kommer tillskotten inte ens att täcka löneökningarna.

Ja, Reidar Carlsson, det är något som inte stämmer. En sak som inte stämmer är att politikerna i nämnden får budgeten på bordet en timma innan beslut ska fattas. Budgeten verkar också enbart utarbetat efter hur det gick förra året, förbrukade verksamheten mindre än tilldelat minskar tilldelningen (gäller för typ alla verksamheter utom själva nämnden), förbrukade de mer än tilldelat kanske de får en viss ökning, men oftast inte lika stor ökning som de förbrukade året innan. Vad vi ville se producerat talades det inte om. Att t ex BUP hade en beställning på 70 neuropsykiatriska utredningar förra året och gjorde 74. Samtidigt vet vi att familjer i Norrtälje får vänta ett år på en utredning, trots vårdgaranti på 90 dagar. Borde vi inte då beställa fler utredningar? Till svar på denna fråga får jag: "De får göra hur många utredningar de vill, det finns inget tak." Grejen är väl att antalet beställda utredningar är kopplad till en summa pengar som räcker till ett visst antal anställda och inte mer, de kan ju inte jobba 24/7. Antalet beställda utredningar kopplat till den kö som finns idag vittnar om vilken ambitionsnivå som finns på området. Men det som inte stämmer är ju att vi inte ens ges tillfälle att diskutera detta i politiken innan budgetbeslut ska fattas. Ambitionerna har under de senaste åren bestått utav att skaffa fler privata utförare till kommunen, inte på vad vi vill att de ska göra eller var vi vill att de ska finnas för våra medborgare.

En fråga som vi fritidspolitiker som sitter som ersättare i nämnden, eller för den delen; vi medborgare, kan ställa oss är om det finns politiker i nämndens ledning, eller i kommunen eller landstingets ledning som tillsammans med de som sitter i Tiohundra ABs ledning som vet betydligt mer om vad detta är för spel, om vad det som inte stämmer, och om det finns ett syfte med att skapa oro och en negativ bild av Tiohundraprojektet som sådant nu precis innan det ska permanentas efter tio år som projekt. Hur som helst är det här fruktansvärt olyckligt. Tiohundraprojektet måste ses som ett projekt och ett arbetssätt med positiva effekter och verksamheten måste också prioriteras och satsas på i budgeten. Det är ingenting att skryta med att verksamheten är den billigaste i världen, när pengarna aldrig räcker. Att vi hela tiden satsar på och gör verksamheten bättre, det vore något att skryta med på riktigt.

Många samtal blir det

Valrörelsen är inte bara det vi ser på TV, i tidningar och i sociala media. Valrörelsen är också oändligt många möten och samtal. En del samtal verkar inte leda någon vart, andra blir informationstillfällen för samtliga inblandade och leder förhoppningsvis till en bättre demokrati och ett större utbyte mellan förtroendevalda och de som givit dem förtroendet, eller kommer att göra det den 14 september.

Igår hann jag bara vara i valstugan i 40 minuter eftersom ett av mina barn behagade försvinna iväg med en kompis utan att tala om vart hon skulle, så jag tillbringade eftermiddagen med att leta. Men under den tiden jag var där hann jag få kontakt med flera engagerade medborgare. Först dök ett gäng studenter från Komvux omsorgsprogram upp och ställde frågor kring löner och arbetsförhållanden i vården. De blev väldigt glada när jag svarade dem att lönerna inom omsorgen måste höjas och att arbetsförhållandena måste bli bättre. Det måste vara möjligt att få fasta heltidsanställningar utan delade turer där personalen får äta i bilen och kissa i skogen. Att ge våra äldre ett värdigt liv ska skattas högt. Vi blir allt äldre och i vår kommun är andelen äldre förhållandevis hög. Med anledning av detta kan det vara värt att fundera på om kommunen eller staten kan göra riktade insatser för att rekrytera arbetskraft till vård och omsorgsyrken. I kommunen tycker vi i Vänsterpartiet att vi ska använda det landstings- och kommunägda bolaget Tiohundra AB för att skapa en stabil organisation som har möjlighet att erbjuda en flexibel vård och omsorg där personalen också arbetar under goda arbetsvillkor och med bra lön. På så vis ska den demokratiskt styrda vården utan vinstintressen kunna konkurrera om brukare och arbetskraft. Vi skulle också kunna erbjuda delfinansierad utbildning för människor som annars är arbetslösa och möjlighet till körkortsutbildning vid omsorgsprogrammet för att också göra det möjligt för studenterna att få jobb dag ett efter avslutad utbildning. Omsorgsstudenterna var mycket nöjda med mina svar och jag undrade om inte alla svarade väldigt välmenande och extra positivt så här ett par veckor innan valet, men de svarade att så var inte fallet. Till exempel Moderaternas svar hade inte alls väckt något jubel i gruppen.

Efter en stund kom två herrar och ville prata om ett utbyggt cykelvägnät i kommunen samt olägenheter med buller från Mellingeholms flygplats. De lämnade en strategi för cykelvägsutbyggnad samt förslag på vägsträckningar som de tyckte var extra viktiga. Där fanns bl a förslag om att banvallen mellan Rimbo och Norrtälje skulle kunna bli cykelväg. Superintressant. Eftersom det var den cykelväg, förutom längs väg 76 Norrtälje-Älmsta, som jag föreslog i min första motion till Kommunfullmäktige för 20 år sedan. Dessutom, vill jag poängtera, är detta intressant eftersom den delen om banvallen blev bifallen.

Efter jobbet idag var jag inbjuden till Hyresgästföreningens mobila lägenhet som är placerad utanför Stadsbiblioteket. Där fick jag, förutom att se den fina compactliving-enheten, diskutera Hyresgästföreningens lokala handlingsprogram samt skriva på ett vykort till kommunalrådet om att låta det kommunala bostadbolaget Roslagsbostäders hyresgäster slippa straffskatt. Det fanns flera bra krav i föreningens handlingsprogram. Något som jag själv uppskattade väldigt mycket var stycket om att hyresgäster själva ska få vara med och påverka vid renovering och att renoveringen inte skulle kunna höja hyran som att hyresgästen inte har råd att bo kvar. Det är ju en fråga som ligger mig själv väldigt nära då jag väntat på en renovering i två år utan att faktiskt veta om jag kommer att ha råd att bo kvar om den blir verklighet och, beroende på hur mycket en som hyresgäst får vara med att påverka, om vi verkligen vill bo kvar till den nya hyran.

Flera av de besökande till den mobila lägenheten var överväldigade och en person föreslog att sådana enheter kunde staplas i hamnen för att göra det möjligt även för ungdomar att bosätta sig där. Efter att jag varit hos Hyresgästföreningen sprang jag ner till Radio Roslagen där jag skulle duellera med Landsbygdspartiet, oberoendes representant Magnus Malmsten. Där fick vi bl a informationen att en geoteknisk undersökning av hamnen totalt dömde ut allt bostadsbyggande där och med den informationen i handen kanske vi inte ska bygga för ungdomar just där och kanske inte helst för någon annan heller. Framtida miljö/naturkatastrofer och risk för sådana är ingenting vi ska ta lätt på. Det är reella risker som ska tas hänsyn till vid byggande och planering av samhällen.

Magnus och jag fick också duellera i frågor som skolan, landsbygden, näringsliv mm. Vi var ganska överens om det mesta. När vi kom till frågan om vargens existens i Sverige hade vi dock helt skilda åsikter. Medan Lpo står för att alla vargar ska finnas i hägn, d v s inga fria vargar, så tycker vi snarare att vargstammen, för att undvika inavel, måste bli större. Vi människor har inte ensamrätt på jordklotet och vi måste lära oss att leva sida vid sida med de djur och växter som finns här och har funnits här länge. Tamdjur måste helt enkelt skyddas och det får vi gemensamt betala för, djurägare ska givetvis också ersättas vid förluster. Magnus tyckte dock att det fanns alldeles för mycket varg, att de som vill ha varg ska komma överens med markägare och sätta upp hägn där de kan vara och han antydde t o m att den svenska vargstammen innehåller korsningar med ryska hundar som använts vid spaning under sovjettiden, korsningar som är som vakthundar, men ´som inte skäller.

Jag ska inte heller säga att vi var överens om blockpolitiken. Lpo stödjer alla förslag som enligt dem är bra för landsbygden, oavsett vem som lägger förslagen. Är det det som är att vara oberoende? Jag undrar ofta i dessa tider då det flirtas hej vilt och pratas om blocköverskridande och oberoende. Magnus sade sig också vara personligt oberoende; han kommer att uttrycka sin åsikt oavsett vad ett parti förväntar sig och därför kommer han troligtvis aldrig att bli en erfaren politiker, som jag beskrevs som.

Jo, jag har varit med ett tag. Jag har aldrig resonerat som jag hör en del göra, att jag kan inte engagera mig i något parti, för tänkt om jag inte tycker som de i någon fråga. Jag är ju en del av partiet, av rörelsen, och självklart kan jag påverka partiets ståndpunkt i frågor jag tycker är viktiga. Jag har bara varit oense med partiet om frågor som jag själv inte tycker är livsviktiga, det är inte ett problem för mig.  Magnus uttryckte det som att han aldrig kommer att bli en politiskt korrekt politiker, och det är nog inte jag heller, men jag är en väldigt politiskt korrekt person. Jag har höga krav på mig själv och mår som bäst när jag lever efter dem.

Senare på dagen pratar jag skola, kvarsittning, läxor, hemmasittare, nationella prov, betyg mm med föräldrar vid fotbollsplanen. Många samtal blir det och många ställer samma fråga; Hur tror du det går, hur är känslan? Och efter alla samtal jag har med er där ute är känslan god, men jag vet att det finns många fler där ute som inte pratar med mig utan med det moderata kommunalrådet. Och därför är nog känslan hos honom också god. Men gör Sverige och Norrtälje en tjänst, rösta rött, inte oberoende, inte blocköverskridande, utan riktigt rött så att vi får ett alliansfritt styre.

underlag för presentation i Älmstadalen

Vänsterpartiet eftersträvar ett samhälle som definieras av 

allas lika värde,rättigheter och möjligheter. I det samhället

bidrar alla efter sin egen förmåga och får stöd utifrån sitt behov.
 
Norrtälje kommun är en kommun med en ganska ålderstigen befolkning 

där mer än en tredjedel är bosatt på landsbygden. Till ytan är 

kommunen länets största, men innehar endast tre procent av befolkningen. 

Detta ger speciella förutsättningar, men också unika möjligheter.
 
Vänsterpartiet vill göra det möjligt för hela kommunen att leva 

och utvecklas. Vi tror inte att detta sker av sig självt som en 

bieffekt av satsningar på Norrtälje stad. I stället vill vi 

förbättra och förstärka den kommunala verksamheten i hela kommunen 

samt uppmuntra och stödja kreativa medborgarinsatser.
 
Vi vill inrätta en kommundelsnämnd med egen budget och med ansvar 

för de kommundelarna som ligger utanför norrtälje stad. Vi tror att 

detta kommer att sätta ett större fokus på de olika kommundelarnas 

utveckling och göra det möjligt för medborgarna i kommundelen att på 

ett mer demokratiskt sätt påverka resurserna.
 
I väddöbygden verkar många ideella krafter, bara runt Älmsta finns ett 

25-tal olika föreningar. Väddöbornas engagemang har bl a resulterat i 

det förnämliga Sjöfartsmuseet, en fullstor sporthall, ett unikt äldreboende 

på Solhem samt att området kring kanalbanken/roslagsleden röjts från sly, 

grusats och fått gräset klippt, genomfarten genom älmsta har också 

försetts med perenna planteringar. Vi anser att Väddöbornas engagemang 

för sin bygd bör ses som en tillgång för hela kommunen och få det stöd 

det förtjänar.
 
För att människor ska kunna bo och verka på mindre orter och på 

landsbygden året om krävs en väl fungerande samhällsservice. 

I vänsterpartiet vill vi se ett utbyggt bredband, en förutsättning 

för många att kunna arbeta och studera. Vi vill se utbyggd 

kollektivtrafik med säkra på- och avstigningsplatser längs våra slingriga 

vägar, vi vill införa ett logistikstöd för lanthandeln och vi vill se väl 

fungerande, livskraftiga skolor som kan utvecklas utan ett ständigt 

nedläggningshot.
 
 Det senare vill vi åstadkomma genom en grundlig genomgång av samtliga 

skolors förutsättningar där hänsyn kring den kringliggande 

samhällsutvecklingen också tas. Diskussioner och enkäter genomförs 

med verksamma föreningar, företag, föräldrar, elever etc. När detta är 

gjort fattas beslut om vilka skolor som långsiktigt ska finnas kvar 

där den tyngsta beslutsfaktorn är möjligheten att upprätthålla en god 

pedagogisk kvalitet. De skolor som beslutas vara kvar ska ges goda 

förutsättningar, t ex genom inrättande av någon akademisk enhet där 

skolan kopplas till universitet/högskola och fortlöpande bedriver 

forskning. ex på forskningsområden skulle kunna vara små skolors 

förutsättningar, distansundervisning i glesbygd.
 
Vi vill också se en vård och omsorg som finns tillgänglig i hela kommunen. 

Vi tror att detta bäst åstadkoms genom en permanentning och en fördjupning 

av Tiohundraprojektet. Det är vår övertygelse att en sammanhållen vård och 

omsorg har oändliga möjligheter. Genom samarbete kan vi skapa en flexibel 

organisation och erbjuda ett större utbud av service även i mindre 

tättbefolkade områden. Det är enkelt, det vi förlorar på gungorna, 

tar vi in på karusellerna och på så sätt kan människors behov ligga till 

grund för vårdutbudet. Säljer vi ut karusellerna får vi svårt att 

finansiera gungorna. Vi uppskattar initiativ som Solhem och tycker att 

kommunen ska stödja detta, men det räcker inte. Kommunen måste ta ansvar 

för att se till att tillräckligt med boenden för äldre finns. 

I vänsterpartiet föreslår vi att alla som fyllt åttio år själva ska få välja

om de vill bo kvar hemma eller om de behöver ökad trygghet i form av ett 

äldreboende. Vi vill också utveckla hemtjänsten så att den äldre i större 

utsträckning kan välja vilken service som ska ingå i biståndsbedömningen.
 
I Väddöbygden finns flera företagare som redan nu är verksamma i de 

branscher som vänsterpartiet ser som framtidsbranscher, t ex  produktion 

av lokala livsmedel på väddö gårdsmejeri, roslagskött, 

Danne och Britt-Inger i Senneby, Leffe i Musko m fl. Vi vill att det 

ska bli enklare för kommunen att upphandla ekologiska och 

närproducerade livsmedel till våra skolor, förskolor, sjukhus, 

äldreboenden mm. Det är ju något som så gott som alla partier säger 

sig vara för idag och då borde det inte vara omöjligt att genomföra. 

Det ger inte bara bättre kvalitet och bättre miljö utan även fler 

arbetstillfällen och ett bevarat/utvecklat kulturlandskap.
 
Vi vill också se över hur kommunen i större utsträckning ska kunna 

använda sig av lokalt producerad energi. Livsmedels- och hållbar 

energiproduktion är två av de stora potentialer som landsbygden besitter. 

Vår kommun är full av små kreativa företag som är en förutsättning för 

vårt välstånd och därför måste få goda villkor att verka. T ex måste det 

bli möjligt för små företag att delta vid offentliga upphandlingar. 

Vi vill också stödja sociala företag och kooperativa möjlighet att 

utvecklas i kommunen.
 
Sist, men inte minst, vill vi uppmuntra utveckling av ekoturism

i kommunen. Ett led i detta kan vara att kommunen tar över ansvaret 

för Roslagsleden. Vi vill också se en utbyggnad av gång- och cykelvägnätet 

i kommunen. På detta är vi beredda att satsa 15 Mkr/år, samma summa 

per person som satsas i Stockholms stad. Redan för 20 år sedan föreslog 

jag som första motion i kommunfullmäktige cykelväg mellan Norrtälje 

och Älmsta. Idag tycker jag nog att cykelvägen ska sträcka sig ända till 

Grisslehamn, men det finns också många andra vägsträckningar som behöver 

säkra cykelbanor inte minst runtom våra skolor och handelscentra.

Norrtälje kan bli bättre

Det är tydligt att den moderatledda majoriteten i kommunen litar helt till att väljarkåren inte har längre minne än någon månad tillbaka i tiden, möjligtvis ett par-tre månader. Så nu jäktas det med att inviga vägar, kulturhus och badhus för att det ska ligga i färskt minne hos valmannakåren den 14 september. Allt gott som denna borgerliga majoritet har åstadkommit under sina alltför många år vid makten. Det som de inte har lyckats åstadkomma får utgöra grund för de borgerliga småpartiernas manifest och löften inför nästa mandatperiod. För onekligen funderar en en hel del på varför Centern just nu vill satsa på bättre mat till de äldre och naturreservat i Färsna t ex, när de inte lyckats åstadkomma det under otaliga år i majoritetsamarbete. Onekligen funderar en en hel del över varför Moderaterna helt plötsligt säger sig vilja ha mindre klasser i skolan, då de i debatt efter debatt envist hävdat att klasstorleken inte har någon betydelse för barns inlärning. Kanske är de lite missnöjda med sitt eget arbete?

Det finns dock en som inte är det minsta missnöjd och det är kommunalrådet själv. I dagens Norrtelje tidning vill han passa på att presentera allt gott Moderaterna och deras nickedockor gjort för kommunen under den senaste mandatperioden. Nytt badhus, jehupp, kostade bara 20 mkr mer än beräknat, men en ny förskola i Vigelsjö för 30 mkr det var för dyrt. I stället dras barn och skolkontoret och alla kommunens förskolebarn nu med höga kostnader för inhyrda, icke ändamålsenliga baracker. Nytt kulturhus, jehupp, klubbades för under 20 mkr för då behövde majoriteten inte ens ta debatten om vad det skulle innehålla eller hur pengarna skulle kunna räcka till mer än ett tomt skal i fullmäktige; beslutet kunde nämligen klubbas direkt i kommunstyrelsen till följd av den låga kostnaden. Huset, har jag hört, är redan för litet och utrymmen på Pythagoras industrimuseum måste hyras in för att få plats. Renovering av det gamla gevärsfaktoriet och museiparken är däremot ingenting som majoriteten brytt sig om att ens diskutera.

Det byggs mer än någonsin, fortsätter kommunalrådet, men vad är det som byggs? Hittills har vi bara sett dyra bostadsrätter, många av dem inriktade enbart mot personer över 55 år. Det talas om hyresrätter, men innan valet har ingen satt spaden i marken för att åstadkomma något större antal hyresrätter som kan minska den hutlösa kö på 12 år för en hyresrätt i centrala Norrtälje. Oftast är det väl så att kommunalrådet har bättre koll än alla oss andra vad som är på gång. Att utkräva någon form av ekonomisk försäkring från det nystartade bolag som lovat bygga 300 hyresrätter bakom kommunhuset kom inte på fråga; det är pålitiga personer, lovar kommunalrådet. Vid sittande debatt i Rimbo får debattanterna också veta att det är klart med byggnation av ett nytt område i Rimbo. Trots att inga beslut tagits.

Och visst är det konstigt att några Moderater vill ha mindre klasser trots att kommunalrådet säger att resultaten i skolan redan förbättrats markant? Att Norrtälje kommun har ett högre meritvärde än samtliga S-styrda kommuner i länet verkar vara tillräckligt för kommunalrådet. Han påpekar att Norrtälje är länets tryggaste kommun. F d gruppledaren för Folkpartiet hävdar att Norrtälje är länets bästa äldrekommun. Kommunalrådet fortsätter att tro att en nödvändig utbyggnad och upprustning av VA-nätet är den ultimata och ända miljösatsningen en kommun måste göra under ett halvt sekel. Och att en utveckling av en skärgårdskommun måste innebära försämrat strandskydd och ökad byggrätt/äganderätt.

Det enda jag tänker hålla med kommunalrådet om är att Norrtälje kan bli bättre. Vi kan ändra fokus, vi kan se de förstärkningar som behöver göras i skolan, i förskolan och på fritids för att våra barn ska få en trygg uppväxt och de kunskaper de har rätt till. Vi kan se de förstärkningar vi måste göra inom vård och omsorg för att ge personalen drägliga arbetsvillkor, för att kunna erbjuda människor i hela kommunen närhet, trygghet och en kontinuerlig service som inte ständigt hotas av nedläggning, privatisering och centralisering. Vi kan se hur vi kan värna natur och kulturvärden och lyfta dem till någonting positivt för kommunens utveckling i form av t ex ekoturism samt lokal produktion av livsmedel och energi till kommunens olika verksamheter. Vi kan arbeta annorlunda för att nå de mål vi vill nå och som vi tror gör livet bättre för många i stället för att göra livet bättre för ett fåtal.

Om Tiohundraandan och Tiohundra ABs del av utvecklingen - debattartikel från dagens Norrtelje tidning

Det projekt som startades 2006 av ett rött Stockholms läns landsting och ett blått Norrtälje kommun heter Tiohundraprojektet. Det är det projekt som är känt över hela världen för de framgångar som rönts genom samarbete, inte genom konkurrens. Det är också det projektet, som faktiskt fortfarande rullar, som alla som hänvisar till Tiohundraandan eller Tiohundratanken avser. Den artikel som Roger Svensson, verksamhetsansvarig på Lung & Ro, skriver i Norrtelje tidning, bidrar i allra högsta grad till den begreppsförvirring han själv verkar ogilla då han om och om igen knyter begreppet till den verksamhet som han anser vara dålig inom vårdbolaget Tiohundra AB.

Tiohundraprojektet bidrog under de första åren, då grundtanken (andan) fortfarande var stark, till att minska antalet journalsystem från tvåsiffrigt till två. Något som starkt gynnade patienter och brukare. Efter införande av kundval och vårdval är antalet åter uppe i tvåsiffriga belopp.

Det är också häpnadsväckande att försöka jämföra ett bolag som driver akutsjukvård och specialistsjukvård vid sidan av hemtjänst och hemsjukvård med ett som bara bedriver det senare. Det är häpnadsväckande att försöka sig på jämförelser av ett bolag, vars verksamhet i mångt och mycket styrs av politiker, med ett företag som själv väljer var det vill etablera sig och hur många brukare de vill ha. Det gemensamt ägda bolaget åläggs ju ändå att driva den vård och omsorg som ingen annan vill ta sig an. Eller hur?

Visst kan privata vårdgivare tillföra idéer och kompetenser till välfärdsverksamheterna, men det finns inga bevis på att de per automatik skulle vara bättre eller sämre än gemensamt driven välfärd. Tvärtom är stordriftsfördelarna ganska stora då det gäller just sjukvård, möjligheten till samordning utan företagshemligheter är också viktig då det gäller att ta hand om människor som har behov av många olika delar av vården och omsorgen.

Tiohundra AB har varit en viktig del av de framgångar som projektet gjorde. Det finns flera vetenskapliga rapporter som styrker detta. Med en återgång till Tiohundratanken, samarbete – inte konkurrens, kan vi skapa en flexibel, individuell hälso/sjukvård och omsorg som också finns där behoven finns. Det är möjligt – om den politiska viljan finns.

Catarina Wahlgren, ledamot Stockholms läns landsting, gruppledare Norrtälje och ersättare i Sjukvård och omsorgsnämnden Norrtälje

Därför är vinster i välfärden den viktigaste, men inte den enda, valfrågan för Vänsterpartiet

Jag har så mycket jag vill skriva om; de nya upphandlingsreglerna i EU och bristen på svensk mat i skolor, sjukhus etc, steg vi kan ta mot en förkortad arbetstid och de livskvalitetvinster detta kan ge, Vänsterpartiets utmärkta politik för en levande landsbygd och en grön omställning osv osv osv. Men, fastnar till sist i att jag ska skriva om det som beskrivs som Vänsterpartiets enda valfråga; Vinster i Välfärden. Givetvis är detta inte partiets enda valfråga, det är ju rent löjligt att tro att ett parti som har funnits så länge och som faktiskt sitter i majoritet i flera kommuner och landsting redan idag, helt plötsligt skulle bli ett enfrågeparti. Men, det är likväl en viktig fråga.

Och det är en viktig fråga för svenska folket. En majoritet av tillfrågade har vid flera tillfällen visat sig vara emot att skattepengar, i stället för att användas till vård, skola, omsorg, tas ut i vinst av de företag som bedriver verksamheten. Här har speciellt de s k riskkapitalbolagen fått klä skott och t o m finansminister Anders Borg (M) har efterfrågat hårdare tag för att stoppa just riskkapitalbolagen och fått Annie Lööf (C) att uttrycka att han låter som en Vänsterpartist. Det är däremot ganska orealistiskt att se att det på ett effektivt och rättvist sätt skulle gå att stänga ute just vissa typer av företag från att bedriva verksamheter. Nu har det ju äntligen (!) blivit möjligt att enligt EUregler ställa krav på kollektivavtal och klimathänsyn i upphandling, men hur ska ett företag kunna "lova" att bedriva verksamhet i ett visst antal år, då de samtidigt ska lägga lägsta anbud och är tvungna att chansa på att det överhuvudtaget går att bedriva verksamheten för de pengar kommuner och landsting betalar ut? Det utestänger ju i stället de små lokala företag som privatiseringsivrarna säger sig vilja stärka.

Det här kan också bli en märklig debatt i en landsbygdskommun som Norrtälje. Det är nog inga välfärdsföretag som tar ut några högre vinster här. Att kunna göra vinst på en verksamhet kräver ett ganska gott underlag av brukare och möjligheter att effektivisera. Om det finns två anställda är det svårt att dra ner på personalen t ex. Effektiviseringar inom hemtjänsten är gjorda näst intill vägs ände och fler företag inom den verksamheten i den här kommunen leder snarare till en allt mindre effektiv organisation. Att bedriva verksamheter i en landsbygdskommun med låg utbildningsnivå är förknippat med kostnader utöver rikssnitt och det är väl också därför som den borgerliga majoriteten har fått arbeta hårt med att locka hit fler företag för att kunna avhända sig kommunala uppgifter. Med vinster som ända drivkraft lockar vi inga företag att ta över de verksamheter som vi själva inte klarar av att få att gå runt. Det är därför också nära till hands att tro att de företag som bedriver vård, skola och omsorg i Norrtälje kommun i många fall inte gör detta av vinstintresse utan av t ex ideologiska eller pedagogiska skäl.

Anders Borg (M) hojtar alltså om att sätta stopp för riskkapitalbolag i välfärden, men blir nu stoppad av privatiseringsfundamentalisten Annie Lööf (C). Socialdemokraterna vill inte sätta ner foten om vinster i välfärden och verkar också pyssla med nåt kompromissnickeri som de kallar för "ordning och reda", vilket för min del mest för tankarna till Folkpartiets misslyckanden inom skolpolitiken. LO har ett tydligt kongressbeslut som tar avstånd från vinster i välfärden, men trots detta ger förbundet sig nu ut på den hala kompromissisen och letar efter sossekompisarnas händer för att hålla balansen. LO menar att företagarna och facken tillsammans ska förhandla bort vinsterna, jo, tjena, det verkar ju vara en framkomlig väg.  Nej, det enda som sker här är att det läggs ut dimridåer för vad som egentligen händer med våra skattepengar.

Det är ganska många i Sverige nu som ser hur skolan (tänk senaste PISA), vården (senast cancervården i blickfånget) och omsorgen (typ varje dag i tidningen) är i stort behov av mer resurser, fler anställda, bättre mat osv. Behovet är inte fler företag, det tror jag ganska många är överens om. Fler personer vittnar om att de tjatat sig före i vårdköer och betalat ur egen ficka, så visst kan behovet av sänkt skatt för att kunna betala själv finnas, men det känns inte riktigt etiskt rätt. 

Klart och tydligt är att det behövs ingen Linje två i den här frågan, väljarna bör få klara besked vad vi tänker använda deras skattepengar till. Tydligast här är Vänsterpartiet som säger nej till vinster i välfärden. Det är ingen orealistisk utopi, det fungerar i många andra länder, det måste kunna fungera här. Drivkraften inom vård, skola och omsorg ska inte vara girighet utan att du är fylld av engagemang och intresse för det yrke du utövar och vill vara med och utveckla verksamheten till toppnivå.

Ett flaggskepp eller en sjunkbomb?

Nattpersonalen inom Tiohundra AB ska få sin arbetstid förlängd med 16 timmar i månaden. Samtidigt minskas bemanningen och det kan bli tal om att personalen ska börja sköta städningen på omsorgsboendena på natten. Bolagets VD Peter Graf säger i Norrtelje tidning att det blir en försämring för vissa medarbetare, men att brukarna inte kommer att märka någonting. Min erfarenhet säger mig att brukare nästan alltid märker av när personalen får det sämre.

Tiohundraprojektet, som trots motgångar och dålig ekonomi, varit en framgång för sjukvård och omsorg på många fronter i Norrtälje kommun, och som också skulle kunna bli ett riktigt flaggskepp, en framgångsfaktor, en anledning för människor att flytta till just vår kommun, blir nu sakta mer utav en sjunkbomb. De privata aktörerna är redan inbjudna i välfärdsverksamheten. På många vis har den borgerliga majoriteten vänt ut och in på regler och erbjudanden för att snabbare få in fler företag i vården. I landstinget har det upprättats ett särskilt kansli med detta uppdrag och en politisk nämnd har enbart haft företagsfiske som uppgift på agendan. I Norrtälje kommun, inom samverkansprojektet Tiohundras ramar, har tjänstemännen ålagts att lägga ned åtskilliga timmar på att skapa en organisation där de privata ska känna sig mer än välkomna. Jag skulle ljuga om jag inte sa att detta tagit stora resurser från det som kunnat gå till att skapa tryggare och smidigare vårdkedjor och tvärsektoriellt samarbete. Resurser som kunnat användas till det som projektet syftade till. Resurser som kunnat göra Tiohundra till ett bolag som lockade personal med goda arbetsvillkor och ett utmanande och flexibelt arbete.

När Tiohundraprojektet sattes i sjön och personal från kommunen och landstinget blev arbetskamrater i samma företag var det en hel del förändringar av villkor o dyl som var tvungna att göras, bl a sänktes nattarbetstiden för den personal som tidigare tillhörde kommunen för att den skulle vara densamma som i det då rödgrönt styrda landstinget som satsat på bättre arbetsmiljö för de anställda. Nu är det motsatta vindar. Nu ska medarbetarna i Tiohundra AB få det sämre, tvingas arbeta två timmar mer per natt utan extra betalt, bara för att det är gängse inom de privata omsorgsgivarna. Hur ser det ut inom Tiohundra AB? Är det all nattpersonal som drabbas av detta eller enbart de inom omsorgsverksamheterna? Om det är alla; hur reagerar tidigare landstingspersonal på att särbehandlas och få sämre arbetsvillkor än i övriga Stockholms läns landsting? Om det bara är omsorgspersonalen; hur fungerar det gränsöverskridande arbetet då personalen delas upp och får betalt utifrån sektoriellt tänkande?

VD Peter Graf delgav nämnden, när han var där på presentationsbesök, att han ville arbeta med att riva upp stuprör och därför hade ändrat organisationen så att det inte tydligt skulle framgå vad som var kommunal och vad som var landstingsverksamhet. Därför antar jag att han inte heller vill göra den löneskillnaden på personalen.

Vad beträffar Vårdval Stockholm får inga särregler införas inom projektet Tiohundra (Norrtälje kommun). Det heter att: "Befolkningen i Norrtälje kommun ska ha rätt till samma vård som i övriga länet", vilket emotsäger sig självt eftersom detta skulle kräva just särlösningar. När det gäller personalens arbetsvillkor är det tydligen helt okej att medarbetarna inom Tiohundra AB omfattas av särregler som får som följd att de inte alls arbetar som samma villkor som sina kollegor i Stockholms läns landsting.

Därför behövs tydliga alternativ inom politiken

Folkpartiet har haft landsmöte och tagit en rad beslut inför valrörelsen och de stundande valen under 2014. Ett viktigt ställningstagande har varit att värna den förödande vårdvalsmodellen och se till att sprida den över hela landet, oavsett om den fungerar eller inte. Fokus i Folkpartiets vård- och omsorgspolitik är således inte patienten/brukaren utan möjligheten för vårdföretag att verka och tjäna pengar på våra skattemedel. Skrivelsen som antogs löd enligt följande:

Vårdval och etableringsfrihet ska råda i hela landet för den som lever upp till kvalitetskraven. Vinstdrivande företag ska kunna verka i välfärdssektorn så länge kvalitetskraven uppfylls och ägarna tar ett långsiktigt ägaransvar. Den utförare som hållet otillräcklig kvalitet eller gör sig skyldig till allvarliga brister ska inte ha tillstånd att bedriva verksamhet inom välfärdssektorn. 

Jo, men det vet vi ju alla att Folkpartiet tycker att det är viktigt att företagare får goda villkor att verka, så goda att huvudsyftet  med skattefinansieringen glöms bort. Hur ska den fria etableringsrätten försäkra ett gott utbud av vård och omsorg i glesbygd, avfolkningsorter, områden med hög andel gamla/sjuka/fattiga? Det har inte lyckats hittills och risken är liten att det lyckas mer av att vårdvalsverksamheterna utökas. Vi kan se hur vårdutbudet påverkas av vårdvalet och den fria etableringsrätten inom Stockholms län och inom Norrtälje kommun. Ur Vänsterpartistisk synvinkel är det inte en modell som kommer att tillgodose hälso- och sjukvårdslagens skrivningar om likvärdig vård för alla.

När jag skriver detta sitter många och förfasar sig över hur media rapporterar kring SD och vill med yttersta tydlighet markera att de tar avstånd från SDs rasistiska politik. Det är mycket viktigt att ta avstånd från all främlingsfientlighet tycker jag, det går inte att nog understryka. Idag har jag varit och lämnat kläder och leksaker till flyktingbarn som just kommit till Sverige från ett krigsdrabbat Syrien. Det kändes bra och dåligt. Bra för att de blev så glada och för att det var konkret på ett annat sätt än att SMSa pengar till Filippinerna. Dåligt för att jag inte vill att vår humanism ska bygga på välgörenhet utan på grundläggande strukturer som stödjer alla människors lika värde. Det är viktigt.

Men, det är också viktigt att det finns andra skiljelinjer inom politiken. Varje människas val att utnyttja sin rösträtt kan skapa en förändring av samhället. I Vänsterpartiet accepterar vi inte vinstuttag inom välfärdssektorn. Det är för oss helt främmande att ekonomisk lönsamhet ska vara drivmedlet för var hälso/sjukvårdsservice eller skolor ska etableras/finnas kvar. Avgörande måste vara behovet som finns i området. Detta går enbart att uppnå genom att förtroendevalda anger var en verksamhet bör etableras. Ägarförhållanden är sedan inte alltid avgörande, men inga verksamheter ska etableras av vinstintresse. Människors rätt till likvärdig utbildning, hälso och sjukvård är viktigare än så.

Det finns alltså en avgörande skillnad mellan Folkpartiet och Vänsterpartiet. Det är något som Socialdemokraterna har att ta ställning till då det väljer samarbetspartner, men det är också något som Socialdemokratiska väljare lämnas i ovisshet om. En röst på Vänsterpartiet är en röst mot vinster i välfärden.

Ett år kvar - vilket blir valets viktigaste fråga?

Det är cirka ett år kvar tills vi i Sverige går till val för att välja representanter för folket i kommun, landsting och riksdag. Samtidigt presenterar regeringen en ny budget och nya skattesänkningar för de som redan har det ganska bra. Massor av våra gemensamma pengar går åt till att spekulera och konkurrensutsätta det som vi en gång tyckt vara viktigt att äga och förvalta gemensamt. En mandatperiod till med borgerligt styre och det Sverige vi vuxit upp i och varit stolta över är historia blott.

Kommer då valet att än en gång handla om hur många extra hundralappar Svensson får i plånboken? Eller kommer vi att kunna styra blicken mot vad vi faktiskt får och vad vi vill ha/förväntar oss av våra skattepengar?

För mig som Vänsterpartist är det viktigt att solidariteten i samhället kan leva kvar, att vi faktiskt vill tillhandahålla en bra skola, god vård och omsorg och acceptabla levnadsförhållanden för alla och inte bara för oss själva och våra egna. Jag är inte nöjd med att jag valt "rätt" skola för mina barn, jag vill att alla skolor ska vara "rätt" för de barn som går där. Jag är inte bekväm med att äldre får välja vilket företag som ska ta betalt för att hjälpa dem, jag vill att de själva ska få vara med och bestämma VAD de vill ha hjälp med och NÄR, utan att behöva oroa sig för kvalitet hos utföraren. Jag tycker det är viktigare ATT de som snart ska bli föräldrar får en förlossningsplats än att de kan pseudovälja var de skulle föda om det funnits plats för dem. Människor som på olika sätt är oroliga för sin hälsa ska få plats och tid inom sjukvården utan att behöva bo på Östermalm och ha en akademisk utbildning.  Skolan ska vara medveten om sitt kompensatoriska uppdrag och de i samhället som har störst behov ska också vara de som får mest stöd.

Inget parti i Norrtälje kommun kommer att prata om skolnedläggningar i valrörelsen, men vad händer efter valet? Vilka strategier har partierna för att få ekonomin att räcka till en hög kvalitet på såväl stora som små skolor i kommunen? Hur vill partierna möta föräldrarnas önskemål om mindre barngrupper på förskola och fritids, barnomsorg på obekväm arbetstid osv?

Inget parti i Norrtälje kommun kommer att tala om att lägga ned sjukhuset i valrörelsen, men vad händer efter valet? Vilka strategier har partierna för att säkerställa underlaget för ett högkvalitativt sjukhus i Norrtälje? Hur ser partierna på en permanentning av projektet Tiohundra och de fortsatta möjligheterna till banbrytande utveckling i arbetet? På vilket sätt ämnar partierna se till att projektet slutar visa röda siffror år efter år?

Blir kvaliteten i välfärden, säkerställan om allas lika rätt till god utbildning, vård och omsorg, en viktig fråga i valrörelsen eller kommer det att handla om vem som får flest hundralappar kvar i den privata plånboken?

I händerna på de som vet vad vi vill?

Idag tog så landstingsfullmäktige beslut om utformningen av Tiohundrasamarbetets framtid. Eller Norrtäljeprojektet, som ju kristdemokraten Stig Nyman länge sagt. Nu byter den politiska konstruktionen namn till "vård och omsorgsnämnden i Norrtälje". Projektnamnet Tiohundra kommer bara att finnas kvar som namn på ett av flera bolag som levererar vård och omsorg till länets medborgare.

Då vi i landstingsfullmäktige debatterar det över världen hyllade projektet Tiohundra framkommer en hel del vanföreställningar som förtjänar att nämnas. Egentligen skulle alla Norrtäljes medborgare titta på en websändning från fullmäktigemötet för att få höra vad landstingets höjdare anser om dem.

Att nämnden nu får en majoritet av ledamöter utsedda från landstinget samt en ständig ordförande från landstinget (istället för tidigare växlande med kommunen) beror på att landstinget vill säkerställa verksamheten. Någon sa; " det är ett sätt för landstinget att visa att de tar ansvar". Finanslandstingsrådet försäkrade att landstinget inte ville Norrtäljes medborgare något ont, men att representanterna från kommunen försämrade villkoren för medborgarna genom att försöka dra verksamheten baklänges in i framtiden.

Och att tre vetenskapliga utvärderingar visar goda resultat av det gemensamma arbetet enligt den ursprungliga idén om samarbete i stället för konkurrens, att verksamhetens egen kvalitetskontroll Tiohundrabarometern tydligt säger att 65% av Norrtäljes befolkning INTE vill ha fler privata vårdgivare i kommunen, det betyder ingenting för den borgerliga majoriteten i landstinget. Enligt dem är det fortfarande vi Tiohundrakramare som förnekar befolkningen "den goda vården", d V S Vårdval Stockholm, som de inte ser några problem med att tvinga på en befolkning som redan är nöjdare än resten av länet med sin vård.

Folkpartisten Birgitta Rydberg försvarar sig med att hon minsann också representerar Norrtäljes befolkning och deras rättigheter, det gör inte bara kommunpolitiker. Hon får det dessutom att låta som att norrtäljeborna idag har en usel vård som genast måste åtgärdas (med fler privata vårdgivare) och att det idag inte är möjligt för oss i Norrtälje att gå till doktorn någon annan stans i länet eller att det är omöjligt för andra länsinvånare att få behandling i Norrtälje. Vore det så illa hade väl sommargästerna sålt sina stugor och flytt för länge sen?

Projektet, som jag inte längre vet vad det heter, förlängs i tre år, men inte för att prova nya arbetssätt och utveckla samverkan utan för att ge verksamheten tid att likriktas med vårdval Stockholm. Nämnden byter namn och minskas med kommunala representanter, en maktförskjutning mot landstinget, eller en smygcentralisering om man så vill. Ett av syftena med projektet var ju att låta norrtäljeborna få större inflytande över hur resurserna fördelades utifrån de speciella förhållanden som råder i en kommun som upptar 30% av länets yta, men bara har 3% av befolkningen. Något som vi då alla ansåg landstingspolitikerna i allmänhet inte ha så god insyn i. Det har de inte nu heller. Då skulle ett förslag om att lägga tiohundra och Norrtälje kommun under vårdval Stockholm aldrig komma upp.

En gång var vi alla ense. En gång slog vi oss samman i en kamp och visade att vi genom detta kunde åstadkomma något världsunikt. Sen glömde vi bort oss. Sen kläckte någon igen idén att alla måste vara lika, att alla måste tycka som alliansen att vårdvalet är Guds gåva till folket. Tyvärr verkar vi inte ens närma oss några verbala handskakningar i den här frågan. Nästan som i frågan om att minska köttkonsumtionen. Men om man föreslår större valfrihet utan kött så tvingar man på andra sina egna preferenser medan det är helt okej att tvinga på folk fler privata entreprenörer att hålla reda på.

Jag ser fram emot att återta makten i kommun och landsting och säkra Tiohundrasamarbetet en gång för alla. Låter vi alliansen fortsätta härja blir tiohundra tyvärr en saga vi kan berätta för våra barnbarn.

Tiohundra - Ett livsprojekt?

Förr kunde en gå hur länge som helst på olika vikariat hos samma arbetsgivare, t ex Norrtälje kommun. Efter att jag avslutat min ungdomslagstjänst, som det hette på den tiden, vid fyllda 20 år, fortsatte jag att arbeta som vikarie inom barnomsorgen. Det var 1987. Jag fortsatte på olika vikariat till 1993, sen ledsnade jag på att aldrig bli aktuell för en fast anställning. Jag skulle börja plugga, utbilda mig till lärare, men kom på villovägar och blev biolog. Inte blev utsikterna bättre för att hitta en fast anställning efter utbildningen, men reglerna för vikarier har förbättrats. Idag får en inte vikariera hur länge som helst, efter en viss tid blir arbetsgivaren tvungen att erbjuda en tillsvidareanställning. Visserligen har den regeln lett till att en del arbetsgivare bara tar in en vikarie den tid de kan göra det och sedan låter bli att ringa till den personen och tar in en annan för att slippa anställa någon, men det är ändå ett steg mot något som skulle kunna bli bättre. Om personen inte uttryckligen vill så, så ska det inte vara möjligt för arbetsgivaren att ha hen kvar i osäker anställning hur länge som helst.

Det finns andra saker som också borde regleras. Hur länge kan egentligen ett projekt förlängas? En verksamhet kan väl inte vara ett projekt för alltid? På ett sätt är jag glad att Tiohundraprojektet föreslås förlängas, nu finns möjligheten att avgörandet om hur vård och omsorg i Norrtälje ska organiseras kommer att tas av en klokare majoritet under nästa mandatperiod. Ungefär som när en begär återremiss på ett ärende i fullmäktige så tycker jag att en förlängning av ett färdigutvärderat projekt borde motiveras på något sätt. Varför är projektet inte redo att permanentas? Det som är positivt med att vård och omsorg i Norrtälje kommun fortsätter att drivas i projektform är att det finns möjligheter att testa fler olika lösningar inom projektet. Det som är negativt är att det fortfarande kommer att råda en osäkerhet för de anställda, speciellt på förvaltningsnivå och att det kommer att vara fortsatt svårt att göra rekryteringar.

Samtidigt hoppas jag att ytterligare tre år ska ge oss chansen att visa att "den samlade pengapotten", "de gemensamma beställningarna" och "samarbete utan stuprör" är suveränt vad det gäller att skapa kvalitet och trygghet för invånarna och att det också är kostnadseffektivt. Vårdval Stockholm kommer att samexistera med Tiohundra, men förhoppningsvis kommer det bara att leda till att fördelarna med det senare och nackdelarna med en likriktad, stel vårdapparat kommer att framträda tydligare inför nästa gång det är dags för beslut. Jag hoppas få mandat att fortsätta värna vår unika vård och omsorgsstruktur i Norrtälje kommun tills den är permanentad och säker. Kanske blir det ett livsprojekt.