Ett år kvar - vilket blir valets viktigaste fråga?

Det är cirka ett år kvar tills vi i Sverige går till val för att välja representanter för folket i kommun, landsting och riksdag. Samtidigt presenterar regeringen en ny budget och nya skattesänkningar för de som redan har det ganska bra. Massor av våra gemensamma pengar går åt till att spekulera och konkurrensutsätta det som vi en gång tyckt vara viktigt att äga och förvalta gemensamt. En mandatperiod till med borgerligt styre och det Sverige vi vuxit upp i och varit stolta över är historia blott.

Kommer då valet att än en gång handla om hur många extra hundralappar Svensson får i plånboken? Eller kommer vi att kunna styra blicken mot vad vi faktiskt får och vad vi vill ha/förväntar oss av våra skattepengar?

För mig som Vänsterpartist är det viktigt att solidariteten i samhället kan leva kvar, att vi faktiskt vill tillhandahålla en bra skola, god vård och omsorg och acceptabla levnadsförhållanden för alla och inte bara för oss själva och våra egna. Jag är inte nöjd med att jag valt "rätt" skola för mina barn, jag vill att alla skolor ska vara "rätt" för de barn som går där. Jag är inte bekväm med att äldre får välja vilket företag som ska ta betalt för att hjälpa dem, jag vill att de själva ska få vara med och bestämma VAD de vill ha hjälp med och NÄR, utan att behöva oroa sig för kvalitet hos utföraren. Jag tycker det är viktigare ATT de som snart ska bli föräldrar får en förlossningsplats än att de kan pseudovälja var de skulle föda om det funnits plats för dem. Människor som på olika sätt är oroliga för sin hälsa ska få plats och tid inom sjukvården utan att behöva bo på Östermalm och ha en akademisk utbildning.  Skolan ska vara medveten om sitt kompensatoriska uppdrag och de i samhället som har störst behov ska också vara de som får mest stöd.

Inget parti i Norrtälje kommun kommer att prata om skolnedläggningar i valrörelsen, men vad händer efter valet? Vilka strategier har partierna för att få ekonomin att räcka till en hög kvalitet på såväl stora som små skolor i kommunen? Hur vill partierna möta föräldrarnas önskemål om mindre barngrupper på förskola och fritids, barnomsorg på obekväm arbetstid osv?

Inget parti i Norrtälje kommun kommer att tala om att lägga ned sjukhuset i valrörelsen, men vad händer efter valet? Vilka strategier har partierna för att säkerställa underlaget för ett högkvalitativt sjukhus i Norrtälje? Hur ser partierna på en permanentning av projektet Tiohundra och de fortsatta möjligheterna till banbrytande utveckling i arbetet? På vilket sätt ämnar partierna se till att projektet slutar visa röda siffror år efter år?

Blir kvaliteten i välfärden, säkerställan om allas lika rätt till god utbildning, vård och omsorg, en viktig fråga i valrörelsen eller kommer det att handla om vem som får flest hundralappar kvar i den privata plånboken?

Vad är så bra med att allt är privat?

Ja, så är det vinter igen och det är väl bara att medge att det lutar åt en ny istid. Experterna var ´ju lite osäkra på om klimatet skulle förändras så att vi här i Norden fick Medelhavsklimat eller att det skulle bli en ny istid. Och nu verkar ju det vara fastställt. Sen tre år tillbaka har vi haft rikliga mängder snö redan i november. Den ligger kvar till slutet av mars. Kom inte och säg att vintrarna var mer vintriga förr. Förra vintern var det 20 minusgrader i över en månad. Och det lär inte bli bättre i år.

De som planerar snöröjningen i kommunen verkar dock utgå från att det är Medelhavsklimat som gäller. Förrförra vinter blev jag hemma två dagar från jobbet och kom försent resten av veckan p g a snö som låg kvar oplogad mitt i stan. Förra året var det tydligen så uselt att t o m Norrtälje kommun beslutade sig för att säga upp avtalet med den privata entreprenören. Nu har vi en ny entreprenör, är det bättre? Nej, det är bara november än och det är inte bättre. Månne det ligga något fel i avtalet och inte hos entreprenören?

Tja, min rygg är paj. Världens privataste sjukgymnast (ja, hon går inte ens på landstingstaxa, så privat är hon) har gjort sitt, nu är det musklerna.Voltaren verkar inte hjälpa. Handikappad ska man pulsa genom oplogade gator med 11 kilo bebis på armen. Bara för att komma hem. Nya (privata) hyresvärden har inte plogat så att det finns någonstans att ställa bilen. Apropå sjukgymnastik och privat så vill jag bara berätta att när man söker på sjukgymnastik på Eniro.se så hamnar man automatiskt under rubriken Privata sjukgymnaster och enligt Vårdguiden är det så man ska göra när man vill ha tid hos sjukgymnast. Alltså rekommenderar Vårdguiden dig att söka privatvård och så bygger man ett system. Hur kommer jag till den landstingsdrivna sjukgymnastiken?

Tiohundra AB är ju ett bolag som ägs av kommun och landsting, är det privat vård? Meningarna verkar gå isär. Enligt den borgerliga majoriteten är det tydligen inte tillräckligt privat i alla fall för de kommer ständigt med nya påbud om verksamheter som ska konkurrensutsättas och privatiseras i ytterligare led. På så sätt pl,ockas russinen ganska kvickt ur kakan och som Tiohundra ABs VD Lars Skoglund uttryckte det är det svårt att drva ett bolag vars främsta syfte är att bli mindre. Ja, det var ledamöter i den borgerliga skaran som inte heller vad han menade med det.

Vi bildade Tiohundra för att visa att vi med en sammanhållen vård och omsorg kunde skapa ekonomiska förutsättningar för att behålla Norrtälje sjukhus som ett akutsjukhus. Moderaternas dolda agenda har säkert redan från början varit att privatisera, stycka upp, sälja ut och skapa en zon helt utan offentligt driven vård. Tyvärr blir det nog också utan akutsjukhus. Men de har de övriga borgerliga partierna inte förstått än.

Snöröjningsbranschen måste vara flexibel, ingen kan säga hur mycket eller när det kommer att snöa. Därför fanns en god tanke i att kommunen själv stod för denna service och om det inte snöade kunde använda personal och maskiner till annat. Men effektivt tänkande finns väl inte längre? För vem innebär privat snöröjning en större frihet/valfrihet? Företaget är ju upphandlat enligt konstens alla regler (som ingen vågar bryta, men alla bryter ändå eftersom de inte kan dem). Du eller jag kan inte påverka vem som röjer bort snön. Småföretag göre sig sällan besvär i upphandlingsbusiness utan det blir jättelika oligopol som är ännu svårare att påverka än det offentliga eftersom de inte innehåller insyn och demokratiskt tillsatt styre.

privat personlig eller personligt privat?

Igår hade vi en utbildning i Sociala media med gurun Johan Westerholm. Och medan han bloggar om stora världsomspännande nyheter om Lundin Oil och Carl Bildt, så nöjer jag mig idag med att blogga lite om det vi pratade om under utbildningen.

Johan underströk att det är viktigt att blogga om det man känner för, det hjärtat slår för och hålla sig till det. Han menade att man måste våga vara personlig, men inte privat. Man måste vara personlig, för annars blir det torrt, tråkigt, som en basun från partihögkvarteret och då kan man ju lika gärna läsa partiets hemsida. Men var går gränsen för personligheten? När blir man för privat?

Johan berättade att han själv valde att använda Facebook för enbart politiskt arbete, sina vänner har han kontakt med på andra sätt. Han menade att man måste välja, att man måste tänka sig för och det sista kan jag hålla med om. Det är självklart att man måste veta vilka vänner man lägger till på Facebook, att man måste fundera ett extra varv ibland. Ibland blir det kanske tokigt, men det går också att plocka bort vänner man inte känner sig bekväm med.

Själv använder jag sociala media i både privata, studierelaterade, opinionsbildande och politiska syften. Jag kan använda Twitter för att tipsa om extrapriser, naturfenomen eller vad som händer under t ex en kongress eller kommunfullmäktige. Jag använder Facebook för att diskutera studieproblem med mina klasskamrater, retas med släkt och vänner, men även för att föra ut mina bloggar och länka vidare andra tänkvärda bloggar och artiklar.

Fel statusrad på Facebook kan leda till avsked från jobbet, det fick moderaten Per Unsgaard erfara då han efter ett par glas vin definierade sin syn på Arbetslinjen. Och vad det gäller arbetsstituation begränsar jag det privata inslaget ganska starkt just med tanke på att det jag skriver kan påverka min arbetssituation. Där försöker jag vara mer generell. Jag tycker att man helt enkelt väljer vilka delar av det privata man kan tänka sig att dela med sig av och till vem. I vilket syfte vara privat över huvud taget?

Det finns ibland en hårfin gräns mellan privat och personlig. Det kan emellanåt tjäna ett politiskt syfte att vara generös med det personliga. En blogg eller en Facebookprofil blir mycket intressantare om den inte enbart innehåller politiska budskap och torra fakta. Man kan känna sig som "vän" på riktigt med någon som delar samma vardagsbestyr och bekymmer som man själv. Man bygger en bild på nätet av vem man är, det är man själv som bygger bilden och vad som läses in mellan raderna är tolkningar. Nästan vad man än skriver kan misstolkas, men varje bloggare är sin egen författare eller reporter.

Men hur man än uppfattas på nätet och vad man än delar med sig av, så är man annorlunda IRL. Livet på nätet skiljer sig från livet i skogen. Ibland föredrar man det ena, ibland längtar man efter det andra. Så småningom skaffar man sig ett förhållningssätt som förhoppningsvis fungerar bra i båda miljöerna. Min uppfattning är att de sociala medierna ger oerhört stora möjligheter för fler människor att delta i debatten, att göra sin röst hörd och kunna påverka samhällsutvecklingen. Just för att du kan vara var somhelst när du deltar. Det finns inget krav på fysisk närvaro någonstans långt borta utan barnvakt eller handikappingång.