torsdag 26 juni 2008

stress inför semestern

Ojojoj, vad man stressar i onödan. Varför ska man stressa upp sig över att man ska gå på semester egentligen? Nu har jag lagt om mina planer och ett huvud som alldeles nyligen bara snurrade och dunkade har sakteliga börjat fungera igen. Ja, igår hann jag aldrig hit, det var fotbollen såklart (f-n) och sen gjorde jag kort till alla fröknar på Storasysters avdelning eftersom det är hennes sista dag på dagis imorgon. Sen hann jag inte mer eftersom Liten inte kunde sova utan bara vaknade och grät och ville ligga närmast mamma och nypa henne i halsen, ansiktet, håret... Hela natten! så jag var typ ännu mer slut än jag varit tidigare i veckan i morse, trots attjag hade sovmorgon till halv sju.
Liten vill nämligen inte vara på dagis eftersom hennes favvofröken har semester. Hon gråter och skriker och gör livet jobbigt för oss alla. Och jag undrar hur jag ens kunnat överväga att flytta henne till ett annat dagis och påbörja en ny inskolning. Hur som helst, imorgon ska hon följa med mamma till jobbet (vilket också kan bli en pers). Vi har bara sju barn på vårt jobb, så vi provar. Då har jag henne i alla fall i närheten när hon är ledsen.
Vi åkte ut till Stampe efter jobbet. Har varit där två gånger nu i veckan eftersom jag inte sett röken av grannen som lovat titta till honom. Men idag träffade jag henne och hon hade varit där, så vi var väl där lite i onödan, men man måste ju vara säker. Jag hade köpt med mat från stället jag inte gillar och vi satt på en filt i solen tills myggorna började slåss.
Sen var vi tvungna att handla inför helgen. Barnen var som två vilda getter i affären och plockade grejor, halkade, välte varuvagnen osv. Kände att jag inte ville handla så länge, hoppade citroner och jord. Måste köpa blommor och presenter till dagisfröknarna, och smör och blåbär eftersom Storasyster lovat bjuda på paj på sin sista dag.
På parkeringen ringde sambon och stressade upp mig över att virusskyddet på datorn inte fungerar och att jag måste fixa det. Jag, som planerat åka direkt till landet efter jobbet imorgon tillsammans med väninna och hennes dotter, höll på att få stresslag. Jag som inte ens har tid att sitta vid datorn. Jag ska ju baka, skura toaletten, bada barnen, packa...
Det blev för mycket. Vi kom hem och jag fick barnen i säng utan att börja gråta själv. Jag ringde väninnan och sa att jag inte mådde så bra (det var lugnt för hon hade själv kommit på att det blev lite för mycket), jag bakade paj, betalade några räkningar till och bestämde mig för att bada barnen och skura toaletten imorgonkväll. Komma hem, vara hemma, ta det lugnt och åka till landet på lördag förmiddag. Det går inte annars. Nu är jag lugn.
Det är bara det att jag inte kommer in på mailen så att jag kan se bekräftelsen på virusprogrammet jag beställde så då kan jag inte betala och då går det inte att installera... ond cirkel... Och varför kommer jag inte in på mailen? Har jag redan fått virus? Jag lägger ner detta nu och återkommer med lite tur imorgon kväll.
Förresten måste jag skryta och berätta att Storasyster varit med mormor på simskolan idag och tagit Silvergrodan. Det är 10 meter det. Och hon var den enda som klarade det. så nu är hon kaxig. Och nästa vecka tänkte jag att vi skulle ta simborgarmärket ihop (det är 200 meter det).

tisdag 24 juni 2008

Långa långa långa dagar

Jag ska inte blogga idag, klockan är tjugo i tolv. Jag är trött. Har städat, betalat en del av räkningarna, måste vänta in pengar från försäkringskassan innan jag kan ta resten, matat kanin, stekt blodpudding och packat. Och lagt fram tjejernas Turkiettröjor till imorgon.
Fick en flaska vin från ett par föräldrar på jobbet idag. Det var trevligt. Nu funderar jag på vad vi ska ge Storasysters fröknar på fredag, hon slutar ju liksom inte bara för sommaren. Och sen har hon tjatat om att få bjuda på paj och jag har frågat om det är okej (d v s, jag har lovat paj till fredag). Puh, jag hinner inte, jag får nog åka in och städa färdigt på måndag eller tisdag. Och handla.
Nu sängen.

måndag 23 juni 2008

Oj, jag glömde visst.


Nej, jag har inte gått under jorden, firat midsommar så att jag aldrig vaknar igen eller dött av PMS. Jag glömde bort kommunfullmäktigemötet, glömde, det försvann, men så har jag två trotsiga döttrar som verkligen varit i gasen hela dagen. Jo, för jag har ju varit ledig och följt med till första simskoletillfället för året. Bävade lite vid fyra i natt när jag vaknade av storm och regn, men det blev ju rätt okej till halv elva och blåfrusna blir de när de ligger i i 40 minuter, så är det ju bara.


Efter simskolestarten åkte vi tillbaka till stuga och fikade (varm choklad med vispgrädde som blev över efter alla 4 liter jordgubbar vi ätit i helgen), diskade och plockade undan. Barnen hjälpte till och torka disk och Liten satt och kastade saker till en assiett gick i bitar och sen blev alla på dåligt humör. Vi utfodrade vår nye vän Stampe (se mobilbloggen), tömde komposten och åkte tillbaka till stan. Meningen var att mamman nu skulle städa, men det blev väldigt rörigt med barn som hjälpte till överallt och Liten hade inte sovit middag (eftersom vi stannade och handlade en del skrutt på vägen från landet) så hon var på bästa stortjutarhumör. PMSen är, peppar peppar, lite låg, kanske tack vare den nya medicinen, men nog finns den där och en dag som denna...


Städade så gott det gick, serverade rester, tvättade två maskiner som fortfarande står ohängda, Storasyster stack ut med grannen, Liten tjöt som en tokig, fick henne att somna framför TVn. Storasyster försvann på riktigt. Blev tvungen att ringa systeryster för att kunna gå över till grannen och hämta hem henne en hel timma efter läggdags. Ingen saga, nej, nej, ibland är livet hårt. Hon somnade rätt snabbt och städningen var ändå avbockad för dagen så jag satt framför TVn en stund, drack en kopp te, åt hårt bröd med hård ost, duschade och hamnade här. Det var ett tag sedan. Om ni tror att jag dött, kolla mobilbloggen. Oftast lever jag lite grand i alla fall.


Imorgon jobba tidigt, fortsätta städa, ta mig ut till Stampe och kolla läget, vet inte om grannen kom tillbaka annars har hon lovat kolla till honom. Fullt ös hela veckan även utan kommunfullmäktige. Turkmatch onsdag. Sov nu så gott.

onsdag 18 juni 2008

Så var sagan all...

Fotbollen alltså, gick ju inget bra alls och det brukar det inte göra när vi svenskar är styva i korken innan. Förresten, vann inte ryssarna ESC också? Hm, men de är ju inte med i EU, hur ska detta gå?
Vi har efter nästan sömnlös natt tagit oss till läkare (igen, var ju där för ett par veckor sedan) och konstaterat att Liten har öroninflammation. Hade givit henne alvedon på förmiddagen så hon var pigg som en mört och jag beredd att ringa och avboka tiden eftersom jag ju inte vill ligga sjukvården till last med en massa onödigt gnäll. Var ju tur jag inte gjorde det. Nu har vi fått penicillin som hon vägrar ta, största delen av eftermiddagen(då hon inte heller ville ha alvedon) gick åt till att ligga på sängen med henne annars tjöt hon. Jag ansträngde mig som en galning för att åtminstone påbörja vinbladsdolmarna till midsommar, bada och tvätta håret på barnen och få i Storasyster och mig själv middag. Någorlunda lyckat eftersom Liten vid halvsjutiden gick med på alvedon och blev lite mer lätthanterlig.
Nu väntar säkert ännu en natt utan sömn. Storasyster kvider redan om att hon har ont i benet. Själv drabbades jag av vad jag trodde var ryggskott, men jag nu mer och mer härrör till kraftig PMS under dagen. Puh, inte redan, inte nu till midsommar, men alla symptom verkar vara på plats och innan jag fick ungarna i säng lyckades jag få ett riktigt utbrott på dem. Bu.
Har inte fått lokaltidningen i lådan på hela veckan och när jag ringer upp säger de att jag inte betalt. Men hallå! Eller ÅH. Nu kommer det en ny faktura och inte förrän jag betalt den kommer tidningen i lådan igen.
VAB idag, VAB imorgon, borde kännas skönt eftersom jag är så stressad inför midsommar, men det är stressigt att inte vara på jobbet också. Jag har bara fyra dagar kvar att jobba innan semestern. Känns lite stressigt. Och en av mina jobbarpolare är på semester nästa vecka så henne kommer jag inte att träffa förrän vecka 32. Jaja... PMS, örsprång och värkande ben, ser ut att bli en bra långhelg. Och inte har jag hunnit duscha heller.

tisdag 17 juni 2008

Ickevård av sjukt barn i ickehemmet

Usch, jag är en riktigt usel mamma. Och en riktigt lojal medarbetare. Igår vabbade jag med i stort sett frisk unge som haft feber på morgonen (och natten?), idag åkte jag till jobbet och lämnade sjukt barn till dagis. Puh. Hur ska man veta klockan halv sex på morgonen? Hur avgör man vad som är trötthet och vad som är sjukdom? Kände mig hur som helst usel när jag hämtade mitt febriga barn på dagis och har sedan suttit, legat, burit på henne hela kvällen. Som en tung, het säck slapp mot kroppen.
Tror jag fick ett SMS strax före elva igårkväll där jobbarkompisen undrade hur det var med barnen och om jag verkligen skulle komma och öppna idag. Jojomen, svarade jag, vi mår bra allihop. Klockan 01.38 väcks jag av en orolig, brännande kropp som rör sig av och an i dubbelsängen. Klockan 03.07 efter flera glas vatten får hon alvedon och somnar lugnt in. Klockan 04.45 ringer klockan. Vem är jag, var är jag, hur gör jag?
Först skickar jag SMS till kollegorna att jag inte kan komma idag, lägger mig ner igen och kan inte somna om. Upp igen och skickar ett SMS att jag kommer. Chansar på att samma sak som igår händer idag, att febern försvinner om några timmar.
Lämnar gråtande, omtöcknad Liten på dagis och kör iväg till jobbet. Vågar inte ringa och höra hur hon mår. Klockan kvart över två ringer de från dagis och jag kör hem igen. Liten ligger på golvet med mosiga dimmiga ögon och röda kinder. Hon är varm och tårögd. Vi åker hem. Hon sover i tiominuterspass i mitt knä, kroppen orolig av feber. Hon vill inte ha alvedon.
Storasyster leker med grannen ute. Inte förrän hon kommer in och lägger sig i sängen kan Liten slappna av och somna in. Men det tar ett par timmar och mamma hinner också sova en stund. Sen vinglar jag upp igen och sorterar en säck ärvda kläder som en väninna dumpat utanför. Mina barn skulle behöva typ en sån där garderob som jag sett att Oprah Winfrey har på TV.
Planerar för att handla lite inför midsommar imorgon då jag ändå är hemma och vabbar. Ingen har nappat på min önskan om att köpa kaniner (två honor). Ska försöka sova nu innan de långa vaktimmarna startar igen. (Eller hoppas hon är frisk nu, helst båda två, Storasyster gnyr i sömnen nu).

måndag 16 juni 2008

VAB igen


Det är väl lite sent att komma med några intelligenta politiskt korrekta kommentarer till dagen, men det hela började väl med att Liten helt plötsligt kom ut och störde spänningen i Turkietmatchen igårkväll. Det är inte vanligt att hon vaknar under kvällen. Sen var det ju svårt att somna om eftersom pappa blev fullkomligt galen av entusiasm när Turkiet kvitterade och vann matchen som han själv tänkte sluta titta på för att minsann visste hur det skulle gå.


Slutligen somnade hon och sov oroligt. Oroligt sov också Storasyster som hade en envis hosta som återkom från och till under natten. Mamma har också sovit oroligt under helgen eftersom det alltid varit någon av döttrarna som drömt eller vaknat av andra anledningar. Mamma har gjort Liten sällskap i underslafen på våningsäng såväl i tätorten som på landet, blivit väckt av Storasysters ylande och slagit huvudet i överslafen etc etc.


Gick upp tjugo över fem, klädde mig och åt frukost. väckte Liten vid sex och hon var kokhet. 38.3 i feber är väl inte så mycket, men man skickar ju inte ett barn till dagis i det läget. Vi gick och lade oss igen och jag tänkte avvakta hur Storasyster mådde när hon vaknade. Hon började drömyla vid halv nio och då var hon pigg och glad och längtade till dagis, så vi slängde på oss kläder och körde ner henne. Vid det här laget var även Liten pigg och feberfri.


Vi gick på stan och fikade och tittade på kaniner i zooaffären (kaninburen nästan färdig). 298 kronor styck kostade de, jag som trodde folk kastade kaniner efter en. Hm. Tur vi hade alla grejor till buren vid stugan så vi slapp investera nåt i den i alla fall, men jag ger det en chans att undersöka innehav av pregnanta kaniner hos vänner och bekanta. (Brukar man inte få kaniner gratis?)


Fikade med kompisarna Fabian och William och Liten ville absolut inte sova middag. Hade fått ett uppdrag av sambon att åka till Coop och köpa en jättegrill för 499 kronor (sänkt från det dubbla) och jag fick väl ställa upp och göra det eftersom han köpt en ny trimmer (Black & Decker, näst bäst i test i DN 15/6). Det var verkligen en jättestorgrill och vi bestämde oss för att köra ut den till landet på en gång. Hämtade Storasyster, åkte till landet, yoghurt till mellis och sen fortsatte vi med kaninburen. Det roliga är att hela familjen nu varit med och spikat på den där buren så den kan med rätta benämnas ett familjeprojekt.


Efter att ha ätit kålpudding a la Mammapolitik (strimlat, förvällt spetskål, köttfärs, grynblandning och parmesan) samt fruktsallad på banan, jordgubbar och melon satte jag barnen framför Bolibompa och fortsatte med buren. Nu är den klar. Fattas bara kaniner...


Vi kom inte iväg hemåt förrän åtta. Liten var supertrött eftersom hon inte ens sovit middag och somnat direkt i bilen. Nu ligger de båda i dubbelsängen och hostar och vrider och vänder och sover oroligt. Jag har lovat jobba imorgon. Jag öppnar. Jag ska krypa ned bredvid dem och se till att de sover ordentligt och vaknar pigga och krya. Puh.


Jo, de skrev förresten igår i DN att Turkiets fotboll speglar politiken kring landet. Hur tolkar man då att Turkiet om och om igen vänder matcherna från underläge till fördel för dem själva? Kan bli ett spännande resonemang. Och jag tänker inte kommentera Sverige - Spanien matchen här.

fredag 13 juni 2008

Skyldig för all framtid

Förresten kom jag på att jag just läste i LO-tidningen om hur arbetsgivare mer och mer kollar upp människor innan de anställer. Och det kan ju vara lite olika hur man ser på det. Visst är man glad om dömda pedofiler inte arbetar inom skolan/barnomsorgen eller våldsverkare i taxinäringen, men det tragiska är att människor nekas arbete p g a skuld hos kronofogden. Det är ju hemskt. Har man skulder är ju ett arbete ett grundläggande behov för att någonsin kunna ta sig ur sin sits. Och det finns många sätt att hamna i ett skuldläge som man själv kan ha svårt att styra över. Vanligast är säkerligen kärlek, sjukdom eller kanske både ock. En annan människa kan dra ner en i träsket och sen får man inte chansen ens att själv ta sig ur. Jag tycker nog att om man ska neka någon arbete p g a skuld till Kronofogden ska man granska skulden och hur den uppkommit noga innan man avfärdar någon p g a denna.
Sen skrivs det om det här med sex timmars arbetsdag som alla verkar tycka är en orealistisk dröm som man inte ens bör tala om. Det är lite grand som när man vill göra centrum bilfritt; genast börjar alla hojta om hur det ska gå med handikappade och varutransporter etc. När man talar om sex timmars arbetsdag då tror alla att det är någonting som i ett snäpp ska gälla alla överallt med omedelbar verkan. Men allt är inte svart eller vitt. Man kan förkorta arbetstiden successivt, man kan börja inom vissa tunga branscher, man kan börja med att erbjuda småbarnsföräldrar, det finns många vägar att gå mot en bättre framtid för alla.
Förresten förresten igen, vad underbart att det enda folk som fick säga nåt (irländarna) om mer centralstyre från Bryssel sa nej. De har räddat oss alla, givit oss en frist, snart kommer ett nytt förslag, ett nytt knep att lura oss till mindre självständighet. Må det blir för svårt. Låt oss i stället samarbeta om det som är viktigt att samarbeta om som fria och självständiga länder som själva bestämmer om krigsmakt, försvar, välfärd, skatter etc.

Bravo Försäkringskassan-ni är nåt på spåren

Ja, jag tycker det är bra att Försäkringskassan nu tänker ägna sig åt att betala ut sjukpenning i stället för att jaga VABfuskare. Detta betyder inte att jag tycker att det är okej att fuska, men då fusket har visat sig vara så försvinnande litet så tycker jag att Försäkringskassan i stället borde lägga sina resurser på att se till att människor som rätteligen ska ha pengar får dem i tid. Bravo.
Annars har det varit en bra dag på jobbet, schemat som jag satt och ritade på till närmare halv tolv i natt verkade vara justerbart och användbart inför hösten. Är mest stressad över att jag måste hinna handla inför midsommar just nu. Och att vi ska till parken och titta på Tobbe Trollkarl imorgon. Jag som vill till landet så fort som möjligt. Nu kommer vi inte ut förrän på eftermiddagen och sen är det fotboll hela kvällen och jag har lovat Storasyster att få se matchen.
I övrigt tyckte jag att jag hade ett bra förslag igår när jag bloggade om att barn själva borde få vara med och skapa sina förskolelokaler och apropå det har jag själv ringt en förskola idag för att höra mig för om plats för Liten till hösten. Jag känner mig tveksam redan från början eftersom det tog så lång tid att skola in henne och hon nu trivs så bra. Varför tänker jag då ens på att byta? Jo, det är ju så att Storasyster börjar skolan och skolan ligger åt andra hållet och iofs åker jag alltid bil, men kanske blir det ändå lite enklare om man bara ska åt ett håll. Och om någon ska hjälpa till att hämta... Vi ska på besök nästa torsdag så får jag väl bestämma mig sen...
Det har åskat och regnat och det har tydligen även haglat och stormat här hemma. I helgen ska det vara ostadigt, men inte så mycket nederbörd. Tja, inget vidare, hellre ostadigt med en massa nederbörd så kan det klarna upp och bli soligt och varmt till midsommar sen. Bara två veckor kvar till semestern. Får se hur jag ska lösa bloggen då.
Klockan är bara knappa tio men jag får väl ta mig i säng om jag ska orka köpa slang till pumpen, getingmedicin, myggmedel och storhandla mat samt kolla in Tobbe Trollkarl och Markoolio, och sent omsider ta mig till landet för nån typ av lugn och ro framför fotbollen. Natti.

torsdag 12 juni 2008

Heteronormativa förskolor eller luftslott?

Så har det blivit sent igen och jag är kvar vid datorn. Har suttit och skissat på ett schema till hösten. Men allt bygger ju på vilka vistelsetider barnen kommer att ha och det vet vi inte förrän i augusti. Eftersom vi bara är två avdelningar och 4,5 personal så blir det ju lite svårt att få ihop öppningar och stängningar och full täckning rakt igenom dagen så att säga. Så om barnen börjar lite senare eller går lite tidigare så kan vi lägga ett schema som innebär mindre stress och press för den redan hårt slitna personalen... Vi har ju en tjej som kom tillbaka efter utbrändhet när vi startade upp och redan är uppe i 110% igen och en tjej som brände ut sig direkt efter starten och nu är sjukskriven åtminstone till första augusti. sen har vi lilla mej som tänkte gå ner i tid (för att slippa följa de andras spår) och vår halvtidare som inte kan tänka sig att jobba mer än högst 25 timmar i veckan. Så, vi ska få ihop det, eller hur?


Annars tänkte jag skriva om en intressant artikel som jag läste i Boverkets tidning Planera, bygga, bo. Den handlar om heteronormativitet och börjar med enkla exempel på heteronormen som t ex skyltar vid familjeparkeringar (som består av en byxklädd, en kjolklädd och en barnvagn) och badhus (som är byggda med separat omklädningsrum för damer och herrar utan tanke på att det kanske finns de som fluktar på det egna könet också).


Det intressanta tycker jag är beskrivningen av förskolebyggen. Jag har ju skrivit en del om byggen av nya förskolor i bloggen, dels eftersom den förskola mina barn går till ska utrangeras och nytt ska byggas, dels för att min arbetsplats även kommer att bli en helt nybyggd förskola efter nyår.


Heteronormativiteten bestämmer hur miljö bedöms, vilka byggnader som är "stor arkitektur" och vilka som är bagatellartade. Förskolor (eller dagis som det står i artikeln) tillhör sällan prestigeprojekten. De bedöms som småskaliga och ickebeständiga eftersom barnkullarna i ett område varierar över tiden. Oftast använder man baracker som man sedan målar och pryder så att de ska efterlikna ett enfamiljshus för mamma-pappa-barn. Förskolorna byggs för att vara hemma fast man är borta, de byggs som enfamiljshus fast de egentligen ska inrymma ett kollektiv av barn.


Artikelförfattaren nämner två intressanta projekt i Danmark, ett arkitektkontor som heter Dorte Mandrop har ritat två förskolor som omskapar världen, är lekplats och förskola i ett. Det ena påminner om en borg (Naestvedgade) och det andra om en skrynklig lekpark (Skanderborggade). Samma arkitektkontor skissar nu på ett artificiellt landskap som förskola i Råå i Skåne. Låter ju superintressant.


I artikeln menar man att man kan släppa fantasin lös vid förskolebyggnation eftersom bygget är obeständigt, man kan våga testa, vara yvig, men jag menar att en förskolebyggnad inte behöver vara kortvarig, man bör våga testa och vara yvig och fantasifull ändå. Det står både i barnkonventionen och i Läroplanen för förskolan om barns inflytande och deltagande. Varför kan inte barn få var med och drömma fram sin egen framtida förskola?
I vår kommun är bygget av förskolor naturligtvis inte särskilt prestigefyllt. Här köps förskolor in i färdiga moduler och det är anledningen till att ersättningsförskolan för Blåklinten, 5 avdelningar, bara kommer att innehålla 4 avdelningar. Det får bara plats 2 moduler på den tilltänkta tomten.

onsdag 11 juni 2008

En fullt normal urtrött dag - och inte kom det mycket regn heller

Ikväll måste jag gå och lägga mig i tid och det är därför jag lämnat matchen mellan Turkiet och Schweiz som ju ändå inte verkar gå något vidare. Egentligen skulle jag väl hoppa över datorsittandet också, men redan på onsdagen så drar det, jag vet att jag inte hinner sitta något under helgen och då gäller det ju att passa på i veckorna. Annars är jag bara så himla trött.
Kom inte i säng förrän framåt tolv igår, upp vid fem och så en lång, regnig, tung dag på jobbet. Alltså vädret var tungt och vi skulle ha picknick med föräldrarna som vi då blev tvungna att ha inomhus och det är rätt jobbigt med ca 20 barn och nästan lika många föräldrar. Vi har ju små lokaler också, bara två rum. Lite jobbigt är det också att min kollega är långtidssjukskriven och att jag nu för tredje (eller fjärde?) gången är ensam ordinarie personal på vår avdelning. Föräldrarna har ju frågor och pratbehov såklart och det är lite svårt att komma iväg i tid när man slutar då.
Hur som helst, vid fem kunde jag hämta upp mina egna änglar, varav den äldsta var trött och vrång redan i dagishallen. Ja, det är en jobbig vecka igen, nästan utan kvällar. Måndag direkt till fotbollen och sent i säng, tisdag hade jag en extra stängning och barnen hämtades av moster, kom hem sent och sent i säng, onsdag normaldag (men upp jättetidigt), torsdag min vanliga stängning och barnen hämtas av mormor och sen direkt i säng, fredag puh-får vi sova sen?
När vi kom hem började barnen titta på foton som kommit med posten och sen ville de titta i sina album. Jag tyckte det var en bra idé eftersom det var enda dagen jag skulle hinna laga middag hemma. Tack vare min frukt och gröntlåda som levereras varje fredag hade jag kylen full av grönsaker som jag måste använda innan de blir gamla så det blev vegetariskt idag. Längsta tiden tog en glaskålssallad med tomat, lök, citron, parmesan och olja som jag gjorde utifrån ett recept som bifogades lådan (www.arstiderna.com). Barnen var trötta och hungriga i upplösningstillstånd och jag hade svårt att få ro att laga mat eftersom de hela tiden ropade och pekade i sina album: Vem är det?`Vad står det där? Där är du mamma. Där är jag. Titta, titta...
Jag gjorde spaghetti med veg sås, morötter, lök, vitlök, tomater, paprika i matlagningsgrädde. Det gick fort och var gott. Salladen var suverän. Barnen fick äta framför Bolibompa eftersom vi blev så sena. Ingen av dem orkade vara vaken och leka efter barnprogrammen så det blev ett kapitel i Pippiboken och sen sov de som stockar (även jag slocknade en stund). När jag kom upp satt jag och tittade i albumen och orkade inte göra ett dugg. Så idag är ingenting gjort. Inte ens disken. En färdigtvättad maskin väntar på att bli hängd i övrigt struntar jag i det här idag. Jag ska sova nu. God natt.

tisdag 10 juni 2008

Vad har Sovjetunionen med sex timmars arbetsdag att göra?

Jag blir aldrig klok på när ledaren i lokaltidningen skriver om Vänsterpartiet i sina ledare. Jag fattar helt enkelt inte vad han menar. Det enda jag förstår är att Vänsterpartiet är någonting som han starkt ogillar och gärna /med flit?/ missförstår. Sist var väl när han påstod att partiet är ivriga försvarare av fusk med VAB.
Idag uttrycker sig ledaren som så att Sovjetunionen och Kina har fallit för länge sedan, varför släpper inte Vänsterpartiet målet "sex timmars arbetsdag med bibehållen lön"? Som jag började denna blogg, jag förstår inte sambandet.
De diktaturer som i Sovjet och Kina kallade sig för kommunister är ju någonting som Vänsterpartiet för många år sedan (och ofantligt många gånger) tagit avstånd från och ursäktat sig för. Partiet har godtagit den allmänna definitionen av ordet kommunism och även tagit avstånd från detta. Kravet (som nu vad jag förstår är en vision/ett mål) om sex timmars arbetsdag är ett välfärdsmål som inte har någonting med Kina eller kommunism att göra. Arbetstiden har successivt förkortats i Sverige och givit människorna bättre levnadsvillkor, att de kommer att göra det även i fortsättningen är ingen utopi.
Argumenten för en kortare arbetsvecka är och förblir; friskare arbetskraft, högre livskvalitet, mer tid för barn och familj (bättre än vårdnadsbidrag), ett jämställdare samhälle, färre långtidssjukskrivna och mycket mycket mer. I vissa fall tillskapas även fler jobb, men det är inget huvudargument.
Det behöver inte bli jättedyrt, allting handlar om hur man prioriterar, vilket samhälle man vill ha, vilken politik man bedriver. Vad som lönar sig och inte lönar sig i ett samhälle beror till stor del på hur skatter och avgifter och belöningssystem används. Vi kan skapa det samhälle vi vill ha. Vi kan göra det genom att engagera oss och våga tro på våra idéer. Makten ska utgå från folket och inte från kapitalet.
Sen ska alla mål och visioner och dagsaktuella krav utgå från verkligheten och därför kan jag medge att vi först måste arbeta för att människor ska ha ett heltidsjobb. För den som jobbar ett par timmar här och där är sex timmars arbetsdag ingen tröst. Det är en reform som (så många andra regler i vårt samhälle) utgår från att varje människa har ett jobb, ett heltidsjobb hos samma arbetsgivare och så ser inte verkligheten ut idag. Kanske kan målet modifieras, kanske måste vi komma en bit på väg innan det är moget, men det är inget förlegat och dåligt mål, det är en framtidsvision värd att hålla fast vid.

Heja Sverige

JO, visst ville jag sätta mig framför TVn och se Sverige vinna, men samtidigt kände man sig lite blåst efter Eurovision SongContest; vi trodde vi var så bra, vi trodde vi hade chansen att sopa mattan med de andra... Och Sverige brukar ju inte göra en massa mål när de spelar fotboll, det brukar vara trögt, vi brukar vara på vippen att åka ur hela tiden, men ändå sega oss kvar till typ semifinal. Och Grekland blev ju Europamästare sist.
Jag brukar (skämtsamt) säga att det land som vinner ESC borde vara det land som fick inneha ordförandeskapet inom EU året efter. Nu känns ju det inte alls aktuellt. Kanske man skulle köra det land som vinner fotbollsEM istället?
Sverige spelade både roligt och bra, lite småmissar men vaddå? grekerna var ju görtråkiga. Heja Sverige nu tar vi det här...

måndag 9 juni 2008

McDonalds-ännu en vända

Glömde skriva det att efter sista fotbollsträffen innan sommaruppehållet så svängde vi förbi det där hemska stället där man kan köpa sk mat genom en lucka (festligt värre). Nu har de äntligen fått fiskburgare i barnmenyn (nåt som vi saknat länge). Båda tjejerna vill ha fisk och jag vill ju inte vara sämre jag så jag tar också det.
De urvattnade äppelbitarna äter vi upp i bilen medan vi väntar eftersom vad vi än väljer så är det alltid väntetid på just den grejen och fisk brukar det alltid vara väntetid på. Både barnen och jag är så trötta och hungriga att vi håller på att somna (tur barnens halvsyster körde förbi och underhöll oss en stund).
När vi kommer hem märker jag att barnens fiskburgare skiljer sig från min. De har inte fått den där vita fisksåsen utan ketchup på sina. Tur att de gillade det, jag tyckte det verkade jätteäckligt. Och sen att den här firman går ut och gör reklam för att man serverar måltider enligt tallriksmodellen........................ När utgjorde hårdfriterade pommes frittes med massor av salt, ketchup, mjukt vitt bröd och en panerad fiskbit tallriksmodellen? /just det, jag glömde de urvattnade äppelbitarna i plastpåse, allt för miljön/ "Nu är det lätt att välja rätt". (iofs kanske bräcker blodpudding och bacon)
Jaja, det är bara en av många reklamsnuttar jag skulle vilja anmäla. Denna? Jo, det är falsk marknadsföring och den riktar sig till barn. Jo, vem riktar den sig annars till?

Protester mot förskola

Jag har fått en kommentar från en utflyttad, tidigare boende i vår kommun, tidigare med barn på samma förskola som mina barn går på som undrar hur grannar kan protestera mot att få en förskola i området. Jag tycker det är en bra fråga. Själv skulle jag tycka det var fantastiskt att få flytta till ett område med både förskola och skola in på knuten. Barnen behöver inte korsa vägar, man behöver inte ta bilen för att lämna dem etc.
Men t ex där jag jobbar är grannarna mycket kritiska. Det har tidigare varit fritidshem i lokalerna och då var det bara verksamhet på eftermiddagarna. Nu är vi ju ute redan klockan åtta på morgonen och små barn låter ju ganska mycket, t ex när föräldrarna lämnar dem. Grannarna (som röker och slänger fimpar över vår gård från sina balkonger) klagar också på att det låter om grindarna som går in till gården och när barnen drar vagnar över asfaltsgården.
Min arbetsplats ligger på nedre botten i ett hyresrättsområde och många har sina balkonger och sovrumsfönster in mot gården så man kan ju förstå att de får utstå en del ljud på vardagar. Å andra sidan är vi ju aldrig där kvällar och helger. Den tänkta nya förskolan som ska ersätta mina barns förskolelokaler var tänkt att ligga mittemot ca 5-6 villor på parkmark intill hästhagar och skog med en gång och cykelväg mellan husen och den tilltänkta förskolan. Området är idag skog och gräsmatta (inget bullrande material direkt). Förutom de få antalet villor ligger ett hyresrättsområde upp i skogsdungen där det tidigare fanns en förskola med tre avdelningar i två plan. Hyresrätterna ägs av det kommunala bostadsbolaget som också hyr ut de lokaler där förskolan är belägen idag. Jag kan inte tänka mig att det är de grannarna som hotat överklaga bygget. Det måste helt enkelt vara boende i de 5-6 villorna som har makten att lägga en förskola på ett mycket sämre anpassat ställe och dessutom tvinga den att bli mindre. Otroligt.
Och jag har funderat över det där att det bara "får plats" fyra avdelningar på den idag tilltänkta tomten. Hur blir det med eget kök??? (jag är livrädd för att den här kommunen återgår till tanken att bygga ett kök som ska tillaga och distribuera över 3500 måltider per dag runt om i kommunen). Och hur blir det med gård för utevistelse, tomten låter ju onekligen ganska trång? Jag tänker följa den här frågan, tro ingenting annat och det ska bli intressant att se om Kjelle J och grabbarna har läget under kontroll som han intygade i fullmäktige sist.

Sveket mot flickorna

Idag var jag på en konferens om barns psykiska hälsa, en konferens som norra sjukvårdsstyrelsen inbjudit de norra kommunerna till för att diskutera fakta och samverkan. Och alla kommuner hade representanter på plats. Utom kommunen jag arbetar i. Och kommunen jag bor i, för den tillhör ju liksom inte längre landstinget efter som vi har vårt eget samarbete här uppe. Jaja...
Dagen inleddes med en påminnelse om arbetet med barnkonventionen. Intressant att bli påmind om den ännu en gång inom en veckas tid. Så sent som i torsdagskväll satt chefen och viftade med den på ett infomöte för nya föräldrar och talade om att vi arbetade aktivt med den. Och den kortversionen hon hade har jag aldrig sett förut...
Nu hör ni att jag låter lite bitter och spydig, men det var en bra dag i många avseenden, mycket information och även ett par goda exempel på bra arbete som utförs. Tiden före lunch fick vi lyssna till, jag tror inte mindre än fyra män, docenter allihop, experter, som talade om hur det ser ut idag och hur det såg ut igår, hur man mäter psykisk hälsa osv. Alla var rörande överens om att det som oroar är den ökande psykiska ohälsan hos unga flickor, 13-15 år. Några olika förklaringsmodeller presenterades också; Ungdomar dricker allt mer (en utmaning för oss vuxna i den fria marknadens tidevarv), ungdomsarbetslösheten som utvecklades under mitten av 90talet har inte återhämtat sig, många fler ungdomar studerar längre och för de ca 28% som går ut gymnasiet med ofullständiga betyg så ter ju detta sig inte särskilt lockande. En annan föredragare hade två punkter som han kallade Sveken mot barnen; det ena var den nya socialtjänstlagen 1981 och det andra var kommunaliseringen av skolan. Samma föredragare var också inne på flickors tidigare mognad och att denna skulle vara orsak till att flickorna börjar må dåligt redan innan de hinner ut på arbetsmarknaden och inte hittar ett arbete...
Ett arbete som presenterades var projektet Ung Tjej i Täby. Projektledaren arbetade med att träffa ungdomar och fråga dem kring alkohol- och sexvanor, hon frågade varför och hon fick bra svar. Hon arbetade också med tjej- och killgrupper samt med att utbilda fritidsledare och andra som arbetar med ungdomar i kommunen.
Jag tyckte det lät som ett föredömligt arbete, men jag saknar de förebyggande insatserna för små flickor. Varför börja med att stärka flickors självbild och självförtroende när de är tretton år? Varför inte medvetandegöra all personal som arbetar med barn från tidig förskoleålder till unga vuxna om det faktum att flickor i tonåren inte tycker om sig själva på det självklara sätt som många pojkar gör? Varför inte genom hela barndomen arbeta aktivt med att förändra de könsskillnader som ger självskadebeteende och inåtvändhet hos tonårsflickor?
En av åhörarna tyckte att jämställdhetsarbetet ställt till det för unga mammor som idag inte har ro att vara hemma och vara mammor åt sina små barn utan måste leva som pojkarna och ha sina tjejkvällar på krogen o dyl. Min kommentar till detta är väl bara den att jämställdhetsarbetet inte verkar ha kommit någon vart med de unga papporna om de nu inte kan ställa upp och vara pappor åt sina små barn utan prompt måste ränna på krogen med sina gamla killkompisar titt som tätt. Det är vi som är barnens förebilder. Och ett problem enligt mig är att föräldrar idag vägrar att själva bli vuxna och på det sättet kan vi inte heller uppfostra våra barn.
Så till sveket mot flickorna, min alldeles egen teori: Jag vet ju av egen erfarenhet både från mitt eget arbete och från mina barns förskola, att det arbetas en hel del med genustänk i förskolan. Samtidigt som man försöker få flickor att våga mer, bli tuffare, ta för sig mm så jobbar man med att låta pojkarna visa känslor, sätta ord på känslor etc. Det jag ofta hört i diskussioner är att detta arbete sedan nästan helt försvinner när barnen börjar skolan (hjälp hjälp) och för många flickor blir detta en chock.
Trots att genusglasögonen tas av så pratar samhället och de vuxna hela tiden om att Sverige är världens jämställdaste land; här har pojkar och flickor samma möjligheter. Och det får flickorna sig itutat, trots att killarna knuffar ut dem ur kön till maten, ropar ut svaret på frökens fråga högt trots att flera flickor räcker upp handen, trots att flickor skriver dikter för byrålådan och män blir stora författare, tjejer som blir kockar hamnar i skolkök och killar på gourmetrestauranter, tjejer har bättre betyg genom hela grundskolan och killar får de välbetalda jobben. MEN; tjejer och killar har samma möjligheter i världens mest jämställda land.
Sen ser tjejerna sina mammor streta och dra, sköta hemmet, jobbet, barnen, mannen och gamla mamma. Och de ser att det är precis vad de själva kommer att få göra (för har de inte räknat ut det redan vid femton års ålder kommer de att få en chock när deras första barn föds och pappan ränner ut på krogen och firar med kompisarna). De ser att visst kan de plugga och få jobb inom någon tuff bransch, men med lägre lön än sina manliga kollegor och de måste se till att orka med både att sköta det krävande jobbet och hemmet, barnen, hämtningar, lämningar, aktiviteter och disk. Gärna även en självförverkligande fritid för sig själva (kanske pappan kan ställa upp och "passa barnen" under tiden.
Nej, sluta ljug för barnen. Möjligtvis är Sverige det jämställdaste landet i världen, men till jämställdhet är det mycket långt kvar. När vi har ett jämställt samhälle kommer vi inte att kunna utröna skillnader i hur pojkar och flickor mår.
/sen är det givetvis en massa andra grejor med stress, konsumtionsmönster, kostvanor och annat, men det tar vi en annan dag./

söndag 8 juni 2008

besöksräknare

Nu har jag lagt mig till med en besöksräknare så nu får ni ta och besöka den här sidan lite grand så det slipper stå 0000001 hela tiden. Påminner för mycket om mina bankkonton då. Förresten har ju jag för första gången på typ tio år fått tillbaka på skatten. Tyvärr är väl hela vinningen så gott som intecknad redan då jag denna månad varit föräldrarledig för besök i skolan samt vabbat. Känns som noll kronor lön i nästa kuvert. Kommer det förresten före midsommar? Måste betala simskola för Storasyster etc (förresten kan hon ju redan simma nu).
Vågar inte släppa iväg den ungen med andra vuxna till badet. Rädd att de blir lite chockade. Hon beter sig nämligen inte som "vanliga" femåringar utan kastar sig ut så långt det går och tillbringar mesta tiden under vattnet, gärna mitt i gröten bland plaskande "storbarn" som KAN simma på riktigt. Då är det bäst mamma är med och kan rycka ut om något skulle hända. Själv tror hon ju inte att något kan hända (till trots att hon lyckades pula av sig puffarna i djupa poolen på semestern i Turkiet just när jag var uppe och bytte bajsblöja på Liten och endast Pappa stod handfallen på poolkanten medan hon skrek som en vettvilling). Så vuxna som ska med henne till badet bör vara snabba, simkunniga (villiga) och uppmärksamma.
Liten däremot håller sig förvånansvärt fint i strandkanten. Skönt att slippa jaga två stycken åt olika håll i alla fall.

slut på helgen

Oj, vilken härlig helg med sol och bad och lek. Både barnen och jag verkar ha svårt att anpassa tillbaka oss och komma i säng i tid inför en ny vecka. Bara tre veckor kvar till semester. Storasyster har 13 dagar kvar på dagis...
Hade som vanligt tänkt ut en massa saker att blogga om, men nu känner jag mig trött, färdig för sängen. Klockan lär ringa tjugo i fem imorgonbitti så blir det heldag med utbildning om barns psykiska hälsa och sen fotboll på det, puh... God natt. Iyi geceler.

torsdag 5 juni 2008

Om vårdnadsbidrag tvista de okunniga

Och med okunniga menar jag oss allihop. Jag har ju flera gånger hävdat (och det är vad jag har läst mig till) att vårdnadsbidrag bara kan tas ut av den som inte utnyttjar den offentligt finansierade barnomsorgen. Därmed menar jag att vårdnadsbidraget inte på något vis förenklar möjligheterna till att "stegvis skola in barnet i förskolan i sin egen takt" som det har hetat i t ex kristdemokratiska inlägg för bidraget.
Jag har i denna blogg då blivit tagen för okunnig eftersom jag tydligen inte alls fattat det här med vårdnadsbidrag. enligt den som hävdade detta så är det så att man kan plocka ut t ex 50% vårdnadsbidrag och under de övriga 50% av tiden arbeta heltid och ha barnet i den kommunala barnomsorgen. Iofs hävdade den personen också att även dagmammor kan plocka ut vårdnadsbidrag för barn de tar hand om och då börjar det ju verka uppåt väggarna.
Men visst visst, vi fortsätter att utreda hur vårdnadsbidraget egentligen kommer att fungera. Fakta (enligt tidningen Kommunalarbetaren idag) säger att "De kommuner som önskar kan välja att ge ett skattefritt bidrag på max 3000 kronor per månad och barn mellan ett och tre år. Villkoret är att man inte nyttjar den offentligt finansierade barnomsorgen. föräldrar kan arbeta heltid och få bidraget om de ordnar barnomsorgen på annat sätt."
Så, om någon "svart dagmamma" tar hand om ditt barn kan ju hon få 3000 kronor i månaden i bidrag av dig! Men vad är vitsen med det? Farmor eller mormor kanske ställer upp för halva priset och då har man ju gjort sig en liten slant? Men min erfarenhet är att farmor/farfar och mormor/morfar idag jobbar heltid med ganska rejäla löner och har väl inte största möjligheterna att börja leva på svältlön (eller lust för den delen, då kan de ju inte ta den årliga treveckorssemestern i Thailand).
Kommunal har genomfört en undersökning där man frågat 1000 personer "om du tvingas välja, vad tycker du då att kommunerna ska välja att använda skattepengarna till?" 60% har svarat att de vill stärka förskolans kvalitet medan 28% vill använda pengarna till att införa vårdnadsbidrag. Och det är ju där valet ligger, vi måste välja, prioritera, vi får inte både ock.
75% av de tillfrågade personerna svarar att om kvaliteten i förskolan ytterligare försämras vill de inte ha vårdnadsbidrag, 9% vill ha det ändå (snacka om egon).
Jo, jag funderade ju lite på om jag skulle kunna plocka ut 25% av vårdnadsbidraget när jag nu ska gå ner och börja arbeta 75%, men som jag tolkar det så kan jag inte det eftersom jag i övrigt kommer att utnyttja den offentligt finansierade barnomsorgen både för min tvååring och hennes storasyster.
Förresten vet jag inte om det fungerar för mig att gå ner i tid. Jag var så nöjd när jag hade fattat beslutet, räknat och bestämt mig, lämnat en lapp till chefen med önskemål om hur min ledighet skulle tas ut. "Ja, det har du rätt till", svarade chefen, "men om det kan se ut precis så här det beror på om det går att lösa schematekniskt." Då nöjde jag mig med det och kände mig harmonisk. När jag nu börjar fatta att det är meningen att ingen ska gå in som vikarie för mig utan det är upp till mina arbetskamrater att lösa situationen, då börjar jag fatta att ingenting är schematekniskt möjligt. Vi jobbar ju redan på gränsen till vad som är möjligt och att lägga ytterligare 25% jobb på dem anser jag vara omöjligt. Så, nu känner jag mig bara nere vad det gäller den biten...

onsdag 4 juni 2008

Varning för finansföretag

"Det är mänskligt att glömma", brukar de skriva i betalningspåminnelser från en bokklubb som Storasyster är medlem i. Det tycker jag är en juste formulering. Påminnelsen brukar vara okej att betala vid nästa månadsslut. Så är det med de flesta, men inte med alla.
Jag har från och till under åren prenumererat på olika hälsopreparat från ett företag som heter Vitalas och jag har absolut ingenting att anmärka på produkterna. Anledningen att jag då och då gör uppehåll i mina prenumerationer beror snarare på vacklande ekonomi. Nu senast beställde jag sex månaders förbrukning av ett vitamin för att det blev billigare att beställa för en längre period på en gång.
När leveransen kom stoppade jag in den i skåpet och glömde helt bort räkningen på 588 kronor. I början av maj fick jag en påminnelse utfärdad av Gothia Finans. Jag hade nyligen betalat räkningar och hade sålunda typ noll kronor kvar. Räkningen var på 643 kronor och jag tänkte "shit" och la den till nästa månads betalningar. Missade att den skulle betalas inom två veckor /hur nu det skulle gå till/.
I början av löneveckan kom ännu en påminnelse, nu på 801 kronor, snacka om stress. Jag kände mig dock glad att det nu var lönedags och lade räkningen högst i bunten och betalade den således också så fort lönen kommit in på kontot. Men men...
I måndags dimper så ner ännu en räkning från Gothia Finans där de har mage att uttrycka sig; eftersom du inkommit med en delbetalning så sänker vi din avgift... typ... och en räkning på 643 kronor igen...
Kollrig i hjärnan, kollar internet, räkningen är betald, kollar räkningarna om och om igen. Jahaja, den skulle vara betald 24 maj. Kul, då har man ju mindre än noll kronor. Får inte de allra flesta sin lön 25-27 i månaden? Vilket larv! Åh, vad arg jag var, men kände mig tvungen att betala, skrapa ihop vartenda överblivet öre, eftersom det förekom hot om fogden i brevet...
Tisdag dimper så brev från fogden ner i brevlådan. Suck och Adjö Vitalas. Inga fler produkter från er. Tyvärr.

Tidningskändisar vabbar

Vilken dag, ena dottern på bild i lokaltidningen och den andra i DN. Jag var hemma ännu en dag med Liten för även om hon var feberfri redan igår så visade det sig att hon var väldigt svullen i halsen och inte ville äta. Vi hade turen att komma fram till husläkaren, få en tid en halvtimma senare och konstatera att det inte var någon större fara med halsen. Fick också möjlighet att kolla min böld i ansiktet (men blev avrådd från att punktera den så här i rötmånadstider), ett granulat på mitt ben samt få medikamenter mot getingstick utskrivna.
Liten ville givetvis inte alls öppna munnen mot en okänd karl, och det förvånade mig faktiskt mycket att det gick att ta både halsprov och blodprov efter ett tags kämpande. Vi fick också reda på att man nu har TBEvaccin på husläkarmottagningen igen och beställde tid efter midsommar för att fylla på dosen. Det innebär väl att vi inte är skyddade i sommar, men dock nästa år om vi tar en tredje dos då. Krångligt det här, men läste i Vårdguiden att förskolebarn egentligen inte behöver vaccineras alls så jag tar det med ro.
Som sagt, idag har hon nog varit friskare än på flera veckor och glatt bubblande hela förmiddagen. Storasysters fotbollslag äntligen på bild i tidningen. När vi är och handlar får jag ett SMS att jag ska köpa DN idag, och däri finner jag bild på både mig själv och Liten från vår senaste sittning ute på kursgården. Kul!
Har promenerat nästan hela dagen och sen tog vi bilen till stranden där vi åt yoghurt och macka till middag och barnen badade. Skönt avslut på VAB. Imorgon åter till jobbet.

måndag 2 juni 2008

genuspedagogik, fotboll, skolstart mm


På jobbet diskuterar vi just nu genuspedagogik ganska mycket. Privat diskuterar jag det också. Och det är inte alltid så lätt som det först ser ut.


Vi diskuterade t ex en väninnas väninna som har två söner som hon låter gå i kjol och pippilotter till förskolan för att HON vill överbrygga könsåtskillnader i samhället. Och visst, nu reagerar ni, precis som jag. För man tycker det är FÖR, liksom. Man tycker att hon utsätter barnen. Antagligen mest för att de är pojkar och blir nedgraderade genom att kläs i utstuderat tjejiga attiraljer.

Det är helt annorlunda med tjejer som har tuffa kläder och spelar fotboll. Eller är det egentligen det?

Det är nu ett tag sedan jag läste boken "Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper andra kvinnor" (vem är det egentligen som lånat den av mig och inte lämnat tillbaka den?), men jag minns speciellt hur den berättar om hur en flicka som inte lärt sig flickors normer och koder känner ett utanförskap som är svårt att ta på, som man inte riktigt kan säga vad det beror på. I grunden beter sig flickan fel, på ett sätt som inte förväntas av henne och det gör henne konstig i andras ögon.

Jag är jätteorolig för att jag missat att ge mina flickor de här koderna. Eventuellt är jag inte helt på det klara med dem själv. Jag tog för givet att genom att de båda går på förskola så kommer de att få de bitarna automatiskt, jag behöver bara ta ansvar att de får motvikten; känslan av att vara människor obegränsade av kön. Men kanske begränsar jag dem ändå?

Fotbollen var hur som helst rolig som vanligt (även för Liten som med hjälp av alvedon kunde supporta Storasyster). 39 graders feber slog oss nämligen med storm här hemma, så nu blir det till att vara hemma imorgon. Många av tjejerna i Storasysters nya klass är med på fotbollen och det känns jättekul. Idag har vi även fått veta att grannen snett nedanför kommer att gå i samma klass till hösten. Spännande.

Annars har vi i helgen (med strålande soligt väder) klippt gräs, städat uterum, tagit första doppet (ja, även jag), varit på mulleavslutning och letat efter TBE-vaccin vid Coop. Visst är det typiskt, jag har ju bloggat om min skepsis mot att ta vaccin på parkeringar vid stormarknaden; när vi nu skulle ta vår andra spruta som skulle göra oss immuna redan denna sommar så fanns ingen vaccinatör på plats, bara att åka hem. Ska nu försöka med en privat vaccinklinik imorgon och hoppas att det inte är för sent. Husläkarmottagningen (de har slut på vaccin sedan länge) har jag försökt ringa ett antal gånger av andra skäl, men en röst talar bara om att telefonkön är full och hänvisar till jouren vid akuta åkommor. Vad är akut? Efter ett tag blir det mesta rätt akut.