Sex timmars arbetsdag - på allas läppar

Vad handlar det om när Vänsterpartiets kongress beslutar att partiet ska lyfta frågan om sex timmars arbetsdag igen? Fattar vi inte vad det kommer att kosta? Fattar vi inte att folk då kommer att skaffa två jobb och vara borta ännu mer? Hur tänkte vi nu?

För mig är en förkortning av arbetstiden en mycket större jämställdhetsfråga än vad utökat partiledarskap någonsin kommer att vara. En generell förkortning av arbetstiden möjliggör för både kvinnor och män att ta mer ansvar och lägga mer tid på familjen och hushållsarbetet, medan borgarnas svar på livspusselgåtan innebär att (för det mesta) ännu en kvinna ska plockas in för att hjälpa den redan befintliga kvinnan i förhållandet med hushållsarbetet (RUT). Medan mannen köper sig fri.

Att förkorta standardarbetstiden är inte gjort i en handvändning, men det har gjorts tidigare i historien. Flera gånger. Det har alltid inneburit någonting gott, det tror jag de flesta är överens om. Precis som ökningen av antalet semesterveckor. Det är ju frågor som vi arbetare slagits för och vunnit. Även arbetsgivarna har blivit vinnare p g a dessa förändringar; friskare personal, bättre effektivitet mm.

Vad det handlar om nu är ju att frågan om arbetstidsförkortning dyker upp på dagordningarna igen, att den diskuteras, att det görs relevanta utredningar, men även att det blir ett reellt alternativ att fundera över för människor. Idag har borgarna helt dagordningarna i sina händer och Socialdemokraterna följer snällt punkterna med en liten vinkling eller lättvariant av samma fråga. Att de som har makten också sätter dagordningen märks tydligt då t ex frågor som RUT tillåts ta sådan plats att det framstår som att det är varje familjs högsta dröm att ha hemtjänst trots att det finns både friska vuxna och barn som kan städa sin egen skit till hands. Det råder ingen tvekan om att det är svårt för de flesta, särskilt barnfamiljer, att få vardagspusslet att gå ihop, men drömmen borgerligheten då erbjuder är skattefinansierad hemhjälp. Eller varför inte vårdnadsbidrag. Och så får de ensamstående vårdbiträden att drömma om att utbilda sig till undersköterskor och få tvåtusen mer i månaden som ska gå till hemhjälp eftersom de själva är tvungna att jobba häcken av sig för att över huvud taget få det att gå runt. "Det ska jag unna mig, det är jag värd". Nu vill vi ge dessa utschasade arbetare ytterligare en dröm, "sex timmars arbetsdag med bibehållen lön, det är jag värd". Det människor drömmer om, det är ju ändå det de fått presenterat för sig på något sätt. Och tjatar man riktigt mycket om det så tror ju var och en att det är en livsnödvändighet.

Från Norrtäljeföreningen hade vi en motion om att som start införa sex timmars arbetsdag för familjer med barn upp t o m tolv år, vi tänkte att det kanske är en väg att gå. Nu var kongressen överens om att arbetstidsförkortningen ska vara allmän och inte rikta sig mot enskilda grupper och det är ju också vårt slutmål. Jag ser det lite som när man diskuterar nolltaxa i kollektivtrafiken; det handlar lite om hur vi ska presentera paketet och vilket tidplan som gäller. Ibland är det gynnsamt att tala om nolltaxa, ibland ses det som ett steg på vägen att t ex införa studentrabatt. Så tänkte vi i Norrtälje i den här frågan också, ett steg på vägen, men det finns en arbetsgrupp i partiet centralt och en strategi kommer att plockas fram. Efter det kommer det väl att framgå om vårt förslag var intressant på något vis.

Sen när blev ungdomar höginkomsttagare?

I dagens Norrtelje tidning presenteras inkomsterna för de personer som kandiderar till kommunfullmäktige. Där framgår att Moderaterna har den högsta medelinkomsten bland sina kandidater. Det förklarar kommunalrådet Kjell Jansson (årsinkomst 2009: 760 226 kronor) med att partiet har många unga på sin lista... Det ter sig märkligt på flera sätt. För det första brukar det väl inte vara så att ungdomar är de som tjänar mest, för det andra är de tre som tjänar mest på Moderaternas lista 65, 56 och 49 år, knappast några ungdomar. Sammantaget av de tre som tjänar mest i varje parti är 15 av 24 (62,5%) över 50 år, flera i pensionsålder. Så jag tror inte att Kjell Janssons teori om varför partiet toppar inkomstlistan stämmer särskilt väl. Själv är jag väl bland de yngre av gruppledarna och har, sånär på Sverigedemokraternas gruppledare, den klart lägsta inkomsten. Men jag har ju valt fel jobb naturligtvis.

Hur kan man välja ett jobb där man är tvungen att ha barnen längst på dagis av alla, stiga upp tidigast av alla, komma hem och stupa i säng och dessutom tjäna sämst av alla. Ändå tycker jag att jag har det ganska bra. Barnen har fritidsaktiviteter, jag väljer till stor del ekologiska och rättvisemärkta livsmedel, vi har en sommarstuga och en bil och jag unnar mig att studera vidare. Allt handlar givetvis om prioriteringar och jag gissar att även den med en inkomst som är 3,5 gånger min egen är tvungen att göra prioriteringar.

Jag undrar dock om den med en årsinkomst på nästan en miljon har möjlighet att förstå vilka prioriteringar de sämre ekonomiskt lottade står inför. Jag undrar det verkligen med tanke på reformer som t ex vårdnadsbidrag och RUT, lättnader i strandskyddet mm. Är det prioriteringar som över huvud taget landar på de sämre ekonomisk bemedlades köksbord?

Ett delat samhälle

Nyheterna rapporterar nu på morgonen att 25% av alla hushåll inte klarar av en oförutsedd utgift på 5000 kronor utan att det blir ordentligt kännbart för vardagslivet. 50% av hushållen klarar inte en oförutsedd utgift på 20 000 kronor. Det betyder att hälften av Sveriges befolkning faktiskt lever med ganska knappa marginaler. Ändå försöker den borgerliga majoriteten göra frågor som vårdnadsbidrag och RUTavdrag till valfrågor som skulle öka valfriheten för familjerna. Med dessa siffror står det ju ganska klart att hälften av hushållen inte ens kommer i fråga för den här valfrihetsservicen.

Samtidigt rapporteras att övertidsarbetet ökar, ja, nästan fördubblas och nu ligger på 17%. Och med knappa ekonomiska marginaler och underbemannade arbetsplatser kommer ju inte detta som en överraskning direkt. Men det här är sånt som kostar i längden i form av dålig hälsa som kommer att bli dyrt för såväl individen som samhället.

Det lönar sig för alla att fler arbetar lagom. Det finns arbete som efterfrågas och ska utföras. Låt oss dela på bördan så att inte vissa jobbar ihjäl sig medan andra slår dank ihjäl sig. Låt oss skapa ett rättvist skatte/försäkringssystem som gör att resurserna fördelas så att alla kan känna ekonomisk trygghet. Låt oss föreslå möjlighetsreformer; som utökar alla familjer och människors möjligheter att planera och leva sina liv istället för att låta alla vara med och betala reformer som bara halva befolkningen har ekonomisk möjlighet att utnyttja.

succé för vårdnadsbidraget-fem röster till KD i höstens val

Kommunen har fått in 5 ansökningar om vårdnadsbidrag, sammantaget gällande 8 barn. Det står tydligt att bidraget inte är möjligt att utnyttja för en befolkning med relativt sett låga inkomster och höga sjukskrivningssiffror. Det är också fullt möjligt att många föräldrar inser att förskolan är en bra plats för deras barns utveckling. Jag tror fortfarande att det är så att de flesta vill ha sina barn i förskolan under en tid av dagen och mycket hellre skulle se någon typ av möjlighet att gå ner i arbetstid utan att förlora både lön och pension. Men grattis Åke Malmström (KD) - nu får du ju i alla fall 10 röster i höstens val (för det är väl inga ensamstående som har råd att vara hemma på vårdnadsbidrag?)

Familjen kommer först?

Rubriken har jag stulit från en bilaga som fanns i SvD igår (hela bilagan är en annons från Smart Media, whatever that is). Bilagan heter Vår Familj och ledarskribenten Göran Hägglund (ja, den Göran Hägglund som också är partiledare för Kristdemokraterna hur nu någon vettig människa kan låta honom skriva en ledare i en tidning om familjen, vilket hån!)

I sin ledare skriver Hägglund att det bästa politiker kan göra är att lämna familjen i fred. Ändå är han inte villig att låta människorna själva bestämma hur en familj får se ut. Kristdemokraterna motsätter sig ju bl a samkönade äktenskap och att homosexuella ska få adoptera barn.

Vidare skriver Hägglund att familjen är samhällets viktigaste grundsten som ger grundtrygghet till individerna. Ingen miljö kan ersätta en uppväxt i en fungerande familj, skriver han, men bara för att man är en kvinna och en man med två biologiska barn så är det inte med säkerhet en fungerande familj Göran! Och många familjer ser dessutom ut på helt andra sätt och för en ensamstående är det svårt att se funktionen i det politiska beslutet att dra ner på kvaliteten i den för henne livsviktiga barnomsorgen för att ekonomiskt välbeställda familjer ska kunna välja att låta en förälder vara hemma med barnet för 3000 kronor i månaden.

Familjen sätter gränser menar Hägglund, visar vad som är rätt och fel. Föräldrarna har ansvar för barnen och politiker ska inte styra dem att göra "riktiga" val när det gäller omsorg och hemmavarande. Meh!!!???

Jo jag förstår att Hägglund syftar på den individualiserade föräldrarförsäkringen som skulle "tvinga" fäder att ta större ansvar för barn och markservice, men hela föräldrarförsäkringen är ju ett politiskt grepp, kanske ska vi helt enkelt skippa den enligt Hägglund, och låta dem som har råd vara hemma med sina barn utan "bidrag"? Vad de andra ska göra? Tja, kanske finns några frikyrkliga välvilliga tanter som kan förbarma sig över deras barn medan de arbetar...

Hägglund avslutar med att familjen är en "lättstörd ekologi", familjepolitiska bidrag ska inte villkoras, det kallas tvång (nej, det finns ju inga villkor alls i vårdnadsbidraget...IRONI). Han menar att familjer betalar så mkt i skatt att de inte kan göra annat än att rätta sig efter de tvingande villkoren. "Familjefrihet ska gälla", skriver han, men problemet för de flesta är nog inte att de betalar så mkt i skatt utan att de tjänar så dåligt och att det inte finns heltider som är anpassningsbara efter barnomsorgens öppettider. Att vara hemma för 3000 kr i månaden är en frihet som de flesta familjer barA kan drömma om (men då är det ju också villkorat att inget barn i familjen tar del av den kommunala barnomsorgen och att ingen av föräldrarna är sjukskriven eller arbetslös). "Familjefrihet" ett begrepp myntat av en ledare för ett parti där många medlemmar inte ens vill att kvinnan själv ska få bestämma om hon är redo att bli familj eller inte (läs abortmotstånd).

Kan man betala RUT med vårdnadsbidraget???

Åke Malmström (KD) försvarar idag i Norrtelje tidning införandet av vårdnadsbidraget, som enligt flera borgerliga politiker i fullmäktige utlovas "inte kommer att nyttjas av så många". Han skriver att 3000 kronor är mer än noll och det har han ju rätt i, men om man kan vara hemma med sina barn för 0 kronor i månaden kanske man är så välbeställd att man inte behöver hjälp från våra gemensamma skattepengar? Malmström skriver dessutom att man visst kan fortsätta arbeta trots att man tar emot vårdnadsbidrag,,, man kan använda det för att betala sina egna föräldrar för att ta hand om barnet.................svart då eller??? Ja, man kan betala någon annan för att ta hand om barnet, bara man INTE, bara man ger F-N i, att utnyttja den kommunala barnomsorgen. Och för 3000 kronor i månaden får du ju knappast vit arbetskraft. Jag skulle, om jag ser det på Malmströms sätt, slutligen då få det till att vårdnadsbidraget uppmuntrar till svartarbete, vi ser en ny marknad. Eller är det så att jag kan använda vårdnadsbidraget att betala en barnflicka som jag sedan drar av enligt RUT? Har man pengarna kan man leka med dem. Vi andra får nog nytert hålla oss till att arbeta och gno för brödfödan och våra barns väl och ve.

Sätta mig i en stuga på Kläppen och skriva en bok - Om fåtalets politik

Den borgerliga majoriteten i kommunen är beredda att slåss med näbbar och klor för en politik som gynnar ett fåtal. Och med lite skicklighet lyckas de få ett flertal att ställa upp på det.

Visst, det handlar bl a om vårdnadsbidraget, som flera borgerliga politiker i talarstolen försäkrar kommer att utnyttjas minimalt, och därför inte medför några större kostnader. Ja, det kommer antagligen inte att utnyttjas av så många för det är ett oflexibelt, omodernt bidrag som de flesta inte har ekonomiska möjligheter att utnyttja. Det kräver att barnet helt avstår från barnomsorg och är ingenting som enkelt går att kombinera med att en förälder går ner i arbetstid. Det hela blir inte mindre absurt när kommunalrådet Kjell Jansson (M) vill få oss att tro att detta är någonting som han hade utnyttjat om det funnits när hans barn var yngre.

Att vara förtroendevald och förvalta våra gemensamma skattepengar handlar om att göra det man tror är bäst för de flesta, det kan inte vara att införa en reform som man från början vet endast kommer att utnyttjas av ett fåtal, varför ska de fåtalet få sitt val tillgodosett av våra gemensamma pengar? Jag vill också vara mer med mina barn, jag skulle vilja klara mig på att jobba halvtid, men det finns ingen sån möjlighet. Hur ser den borgerliga majoriteten på valmöjligheter för sämre ekonomiskt bemedlade, ensamstående, sjukskrivna m fl? Ska vi inte alla ha samma möjligheter att välja hur vi vill ha det med våra barn? Ulrika Falk skriver också om detta idag.

RUT är en annan användning av skatteinstrumentet för att öka valmöjligheterna för bättre bemedlade invånare. Helt plötsligt kan de till subventionerade kostnader välja att låta någon annan städa efter sig. Medan vi som städar hos dem aldrig har valmöjligheten att låta någon annan städa vårt hem. Subventionerade tjänster i hemmet ska, för bästa användning av skattemedel, knytas till äldre eller de som av andra orsaker har stora behov.

Vad har då Kläppen med saken att göra? Jo, det är en lång historia som Miljöpartiets Bridget Wedberg redogjorde ganska detaljerat för under gårdagens fullmäktigemöte. Och det handlar fortfarande om fåtalet. På en, av kommunen ägd, ö i ytterskärgården finns en gammal fiskebod som en f d polis och borgerlig kommunpolitiker utan nyttjandeavtal byggt till som fritidshus. Bygglovet har sedan år 2000 fått avslag i regeringsrätten 2 gånger. Nu ligger en tredje ansökan på ByggoMiljönämndens bord för behandling och innan den är behandlad i samtliga instanser så kommer nämnden inte att kräva någon rivning av svartbygget som nu stått där i tio år. AV HÄNSYN TILL KOSTNADER OCH OANGELÄGENHETER för lagbrytaren (fåtalet). Det är VÅR gemensamma fiskebod som kommunen köpt in för att se till allmänhetens intressen. Det finns inget nyttjandeavtal, stugan är olagligen utbyggd och kommer antagligen att stå kvar så länge den olaglige nyttjaren orkar använda den.

Men jag kanske åker ut till vår gemensamma fiskebod och sätter mig där och skriver - boken om fåtalets politik. Då slipper man åtminstone det pinsamma käbblet i fullmäktige.

Debatt vårdnadsbidrag, norrtelje tidning 100326

Åke Malmström (Kd) slår sig för bröstet vad det gäller vårdnadsbidraget och menar att man genom detta ger föräldrar makt över sin tid. Jag måste hävda att han inte riktigt har koll på hur många familjers vardag ser ut idag. För väldigt många är vårdnadsbidraget på 3000 kronor i månaden inte en valmöjlighet. Det finns många andra åtgärder som faktiskt skulle förenkla vardagen för barnfamiljer, som skulle ge mer tid med barnen och större valmöjligheter. T ex utökad föräldrarförsäkring, fler dagar som går att utnyttja även när barnen är äldre än 8 år. Ett annat exempel är förkortad arbetstid med bibehållen lön. Det är ju ett känt faktum att många kvinnor redan idag arbetar deltid för att hinna med barn och familj, samtidigt som de halkar efter i löneutveckling och pensionssystem. Båda dessa åtgärder skulle ge föräldrar möjlighet att gå ner i arbetstid för att få mer tid med sina barn, vårdnadsbidraget innebär att man helt måste avstå från arbete för ynka 3000 kronor i månaden.

Det är bara att titta på hur det ser ut idag för att lista ut att föräldrar gärna arbetar lite mindre för att få mer tid med barnen, även när de är äldre än tre år, så att kunna mixtra med sin arbetstid under barnens uppväxt utan att gå i ekonomisk konkurs känns mer angeläget än att ett fåtal som är stadda i kassa t ex via den andra föräldern har möjlighet att vara hemma på heltid 2 år under småbarnstiden. Eftersom många föräldrar idag också inser att förskolan fyller en viktig uppgift för barnens utveckling så kanske möjligheten till kortare arbetstid och kortare vistelsetid på förskolan skulle vara ett bättre alternativ för barnfamiljerna. Som vårdnadsbidraget är utformat har inget av familjens barn rätt till vistelse i förskola eller kommunal barnomsorg, inte ens en liten stund per dag. Detta strider ju också mot tanken om Allmän förskola som idag finns 15 timmar i veckan för alla barn över 3 år.

Borgerligheten framhåller intensivt hur de vill hjälpa barnfamiljer att få ihop sina livspussel, det är vårdnadsbidrag och det är RUT som ska lätta bördan, men för de som inte har ekonomiska möjligheter att åtnjuta dessa subventioner, hur vill de borgerliga partierna hjälpa dem till ytterligare valmöjligheter och makt över sina liv? Det är ofta de som är mindre ekonomiskt bemedlade som saknar valmöjligheter och makt över sina egna liv. 25,5% av alla ensamstående mödrar lever under den relativa fattigdomsgränsen i Sverige idag och kommer aldrig att kunna utnyttja denna hjälp att få livspusslen att gå ihop och är det kanske inte de som behöver mest hjälp med detta.

Catarina Wahlgren, Vänsterpartiet

Tjugotredje mars, läge:ymigt snöfall

Nu börjar det bli så länge sedan att man inte riktigt minns när vintern började, men lång har den varit och mycket snö har det kommit. Jo, jag minns att barnen och jag ett par dagar före jul var nere och åkte pulka för första gången vid Lommaren. Då låg inte isen än och man tänkte att det var bäst att passa på att åka pulka innan snön försvann igen. Men den ligger ju fortfarande kvar, tre månader senare.

Vi kämpade oss ut, 2-3 timmar varje dag hela jullovet. Då var det mest pulka som gällde. Efter jul gick vi in på skidor och skridskor.Tyvärr var det så mycket snö så att jag inte vågade ta bilen ut till landet, jag var ju inte i skottarskick precis. I februari blev det stjärtlapp och då hade det kommit så mycket snö att barnen kunde göra en egen backe på tomten. Fantastiskt.

Mars brukar vara månaden med kramsnö och häftiga byggen och till viss del kan man väl säga att det slagit in. Kanske inte bygglusten har varit den största bara, kanske kanske man tappat gnistan något att springa ut och leka i snön varevigaste dag. Men enligt Norrtelje tidning är detta en helt normal vinter.

Vad som är normalt och vad som är gångbart bestäms av gängse normer i samhället. Ju längre vi har borgerligt styre desto mer tar vi till oss deras idéer om samhället som normala och omöjliga att ändra på. Jag vet eftersom jag arbetar i en sedan långt tillbaka moderat kommun. Jag upplever att många där har en helt annan syn på t ex kommunal service än vad vi har i vår kommun som "bara" är borgerlig sedan 12 år tillbaka och där Moderaterna relativt nyligen gick om Centerpartiet i storhet.

Här bestäms också vilka frågor som ska debatteras inför valet och då har frågan om RUTavdraget (som jag skrivit om flera gånger) blivit en jättefråga, trots att det inte handlar om mycket pengar, många människor eller särskilt stor service. En annan fråga som berör få är vårdnadsbidraget. Ändå skrivs spaltmeter (även av mig).

Igår när vi hade gruppmöte i oppositionen i Tiohundranämnden diskuterade vi budget. Hur många miljoner mer än borgarna har vi i vår budget och vad ska vi lägga dem på? Konstigt utgångsläge egentligen, det innebär ju att vi ska ha allt precis som borgarna och sen lite till. Är det inte så att vi först ska forma en vision om hur vi vill att det ska se ut och sen ta reda på vad det kostar?

Vi måste bli bättre på att få valet att handla om det som är viktigt och berör många, det handlar om större omställningar än att förhålla sig till borgarnas sanningar och "den enda vägen". Om detta bloggar också Helene Sigfridsson.

Själv har jag tröttnat på "the american dream". Fattiga stretande människor som drömmer om att bo vid havet, vill ta bort strandskyddslagen så att "vemsomhelst" ska kunna bosätta sig vid vattnet. Fattiga stretande människor som drömmer om lite hjälp i hemmet slåss för RUTavdraget så att "vemsomhelst" ska kunna få den hjälpen. Fattiga stretande människor som aldrig kommer att ha råd med ett hus vid havet eller hemhjälp slåss för sin dröm och hjälper på så sätt borgarna att upprätthålla orättvisorna i stället för att omfördela resurserna.

Vårdnadsbidrag - nej tack

Det verkar inte bli något vårdnadsbidrag i kommunen och det är vi tacksamma för. Många av de som vill ha vårdnadsbidrag verkar inte ha förstått hur det kommer att fungera. En del förstår t ex inte att man måste fördela om pengar från förskolan till vårdnadsbidrag och att det på detta sätt riskerar att bli sämre kvalitet i förskolan. En del tror att de ska kunna arbeta halvtid och sen ta ut vårdnadsbidrag för halvtid (1500 kronor då?), men då måste man ju ha någon annan som tar hand om barnet när man arbetar eftersom ingen som nyttjar den offentligt finansierade barnomsorgen kan få vårdnadsbidrag, inte ens om det rör halvtid.

Vad dessa förespråkare för vårdnadsbidraget istället borde förespråka är ju en höjd och uttökad föräldrarförsäkring. Det ger föräldrar större möjlighet att gå ner i tid och inte jobba så mycket när barnen är små, alternativt att någon av dem är hemma på heltid under en längre tid.

Ett annat alternativ är sex timmars arbetsdag som norm. Man skulle kunna börja med att göra det till norm för föräldrar med barn under åtta år.

Vårdnadsbidraget

Här skriver Ulrika Falk om vårdnadsbidraget. Hon är klok den tjejen. http://www.norrteljetidning.se/site/page/1290?nid=5114188

Vad har Sovjetunionen med sex timmars arbetsdag att göra?

Jag blir aldrig klok på när ledaren i lokaltidningen skriver om Vänsterpartiet i sina ledare. Jag fattar helt enkelt inte vad han menar. Det enda jag förstår är att Vänsterpartiet är någonting som han starkt ogillar och gärna /med flit?/ missförstår. Sist var väl när han påstod att partiet är ivriga försvarare av fusk med VAB.

Idag uttrycker sig ledaren som så att Sovjetunionen och Kina har fallit för länge sedan, varför släpper inte Vänsterpartiet målet "sex timmars arbetsdag med bibehållen lön"? Som jag började denna blogg, jag förstår inte sambandet.

De diktaturer som i Sovjet och Kina kallade sig för kommunister är ju någonting som Vänsterpartiet för många år sedan (och ofantligt många gånger) tagit avstånd från och ursäktat sig för. Partiet har godtagit den allmänna definitionen av ordet kommunism och även tagit avstånd från detta. Kravet (som nu vad jag förstår är en vision/ett mål) om sex timmars arbetsdag är ett välfärdsmål som inte har någonting med Kina eller kommunism att göra. Arbetstiden har successivt förkortats i Sverige och givit människorna bättre levnadsvillkor, att de kommer att göra det även i fortsättningen är ingen utopi.

Argumenten för en kortare arbetsvecka är och förblir; friskare arbetskraft, högre livskvalitet, mer tid för barn och familj (bättre än vårdnadsbidrag), ett jämställdare samhälle, färre långtidssjukskrivna och mycket mycket mer. I vissa fall tillskapas även fler jobb, men det är inget huvudargument.

Det behöver inte bli jättedyrt, allting handlar om hur man prioriterar, vilket samhälle man vill ha, vilken politik man bedriver. Vad som lönar sig och inte lönar sig i ett samhälle beror till stor del på hur skatter och avgifter och belöningssystem används. Vi kan skapa det samhälle vi vill ha. Vi kan göra det genom att engagera oss och våga tro på våra idéer. Makten ska utgå från folket och inte från kapitalet.

Sen ska alla mål och visioner och dagsaktuella krav utgå från verkligheten och därför kan jag medge att vi först måste arbeta för att människor ska ha ett heltidsjobb. För den som jobbar ett par timmar här och där är sex timmars arbetsdag ingen tröst. Det är en reform som (så många andra regler i vårt samhälle) utgår från att varje människa har ett jobb, ett heltidsjobb hos samma arbetsgivare och så ser inte verkligheten ut idag. Kanske kan målet modifieras, kanske måste vi komma en bit på väg innan det är moget, men det är inget förlegat och dåligt mål, det är en framtidsvision värd att hålla fast vid.

Om vårdnadsbidrag tvista de okunniga

Och med okunniga menar jag oss allihop. Jag har ju flera gånger hävdat (och det är vad jag har läst mig till) att vårdnadsbidrag bara kan tas ut av den som inte utnyttjar den offentligt finansierade barnomsorgen. Därmed menar jag att vårdnadsbidraget inte på något vis förenklar möjligheterna till att "stegvis skola in barnet i förskolan i sin egen takt" som det har hetat i t ex kristdemokratiska inlägg för bidraget.

Jag har i denna blogg då blivit tagen för okunnig eftersom jag tydligen inte alls fattat det här med vårdnadsbidrag. enligt den som hävdade detta så är det så att man kan plocka ut t ex 50% vårdnadsbidrag och under de övriga 50% av tiden arbeta heltid och ha barnet i den kommunala barnomsorgen. Iofs hävdade den personen också att även dagmammor kan plocka ut vårdnadsbidrag för barn de tar hand om och då börjar det ju verka uppåt väggarna.

Men visst visst, vi fortsätter att utreda hur vårdnadsbidraget egentligen kommer att fungera. Fakta (enligt tidningen Kommunalarbetaren idag) säger att "De kommuner som önskar kan välja att ge ett skattefritt bidrag på max 3000 kronor per månad och barn mellan ett och tre år. Villkoret är att man inte nyttjar den offentligt finansierade barnomsorgen. föräldrar kan arbeta heltid och få bidraget om de ordnar barnomsorgen på annat sätt."

Så, om någon "svart dagmamma" tar hand om ditt barn kan ju hon få 3000 kronor i månaden i bidrag av dig! Men vad är vitsen med det? Farmor eller mormor kanske ställer upp för halva priset och då har man ju gjort sig en liten slant? Men min erfarenhet är att farmor/farfar och mormor/morfar idag jobbar heltid med ganska rejäla löner och har väl inte största möjligheterna att börja leva på svältlön (eller lust för den delen, då kan de ju inte ta den årliga treveckorssemestern i Thailand).

Kommunal har genomfört en undersökning där man frågat 1000 personer "om du tvingas välja, vad tycker du då att kommunerna ska välja att använda skattepengarna till?" 60% har svarat att de vill stärka förskolans kvalitet medan 28% vill använda pengarna till att införa vårdnadsbidrag. Och det är ju där valet ligger, vi måste välja, prioritera, vi får inte både ock.

75% av de tillfrågade personerna svarar att om kvaliteten i förskolan ytterligare försämras vill de inte ha vårdnadsbidrag, 9% vill ha det ändå (snacka om egon).

Jo, jag funderade ju lite på om jag skulle kunna plocka ut 25% av vårdnadsbidraget när jag nu ska gå ner och börja arbeta 75%, men som jag tolkar det så kan jag inte det eftersom jag i övrigt kommer att utnyttja den offentligt finansierade barnomsorgen både för min tvååring och hennes storasyster.

Förresten vet jag inte om det fungerar för mig att gå ner i tid. Jag var så nöjd när jag hade fattat beslutet, räknat och bestämt mig, lämnat en lapp till chefen med önskemål om hur min ledighet skulle tas ut. "Ja, det har du rätt till", svarade chefen, "men om det kan se ut precis så här det beror på om det går att lösa schematekniskt." Då nöjde jag mig med det och kände mig harmonisk. När jag nu börjar fatta att det är meningen att ingen ska gå in som vikarie för mig utan det är upp till mina arbetskamrater att lösa situationen, då börjar jag fatta att ingenting är schematekniskt möjligt. Vi jobbar ju redan på gränsen till vad som är möjligt och att lägga ytterligare 25% jobb på dem anser jag vara omöjligt. Så, nu känner jag mig bara nere vad det gäller den biten...

Valfrihet för gubbar

Idag skriver två män som nog passerat småbarnsåren för ett tag sedan på debattsidan i lokaltidningen och slår sig för bröstet för att de nu äntligen ska ge kommunens föräldrar valfrihet. Jag tycker egentligen att det är rätt komiskt hur man använder det där ordet valfrihet, ja, jag tänker på det varje dag i mitt arbete t ex. När barnomsorgen inte är tillräckligt utbyggd finns ju ingen möjlighet till valfrihet för föräldrarna, man får helt enkelt acceptera att barnen är där det erbjuds plats. och i Österåker är ju valfriheten förunnad förskolorna och inte föräldrarna i första hand. Så ordet valfrihet kan ju användas nästan hur som helst.

Hur som helst, så tycker jag att gubbarna i lokalblaskan pratar emot sig själva ganska rejält. De skriver att de vill ge föräldrarna verktyg att bättre kunna utforma sin barnomsorg efter familjens behov. I nästa stycke berättar man att föräldrar till barn mellan 1-3 år boende i vår kommun fr o m januari 2009 kan få del av vårdnadsbidraget om de inte utnyttjar den kommunalt finansierade barnomsorgen. På vilket sätt innebär då vårdnadsbidraget att föräldrar kan utforma sin barnomsorg efter familjens behov? Det finns som jag ser då bara två alternativ; antingen vara hemma med sina barn och leva på 3000 kronor i månaden eller så arbeta och utnyttja den kommunalt finansierade barnomsorgen.

Stycket som följer förklarar att detta är en valfrihetsreform som innebär att barnet kan börja i förskolan i den takt som är anpassad efter barnets behov och förutsättningar. Hur då?

Jag är övertygad om att de flesta föräldrar inte vill att deras små barn ska behöva vara i förskolan allt för långa dagar, som det tyvärr ofta blir om man är tvungen att arbeta heltid. I många fall är det säkert så att "barnets behov och förutsättningar" säger att barnet skulle må bra av att gå lite kortare dagar på förskolan, men vilken valfrihet finns då? Utnyttjar man den kommunala barnomsorgen har man inte rätt att ta del av vårdnadsbidraget - det är allt eller inget. Alltså kan barnen inte "skolas in i förskolan stegvis" eller få en barnomsorg "utformad efter familjens egna unika behov" med hjälp av ett vårdnadsbidrag.

Det finns andra reformer som skulle gynna föräldrarnas valfrihet och möjlighet att umgås med sina barn mer. Ett exempel är förlängd föräldrarledighet (och ett återställande av SGI), ett annat sex timmars arbetsdag. Det ger båda föräldrarna möjlighet att arbeta lite mindre och ge barnen kortare dagar på förskolan, det ger absolut större förutsättningar för barn att "börja i förskola i den takt som är anpassad efter barnets behov" än vad vårdnadsbidraget gör. Vårdnadsbidraget innebär som jag ser det att man kan vara hemma med sitt barn tills det är tre år, sen får det börja att gå heltid i förskolan när den hemmagående förälderna börjar jobba igen. Men eftersom det antagligen bara är de som redan går hemma utan lön som kommer att kunna ta del av vårdnadsbidraget så blir det väl inga såna drastiska förändringar. Ingen kan ju i alla fall behöva gå från att ha en inkomst på 3000 i månaden till att helt plötsligt behöva en heltidslön (iofs vid skilsmässa och dödsfall kan ju fallet bli sådant...).

sossarna hade förresten en del bra idéer som ni kan läsa mer om här: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_1267439.svd

debattartiklar, feber och jämställdhet

I morse började eländet med att Storasyster inte vill ta tempen med rumptermometern. Och i vårt samhälle handlar ju allt om hur mycket feber man har. Har man ingen feber så är man inte sjuk och jag kan skryta med att jag är hur cool och ostressad som helst, men detta fick mig att få dåndimpen (kan ha lite med PMS att göra också).

Vi fick åka ner till apoteket idag igen och köpa en annan termometer. Tänkte mig en till öronen för de ska visst vara träffsäkrast, men de kostade över 600 kronor så det kunde jag glömma. Inte tänker jag lägga så mycket på en febertermometer, mina barn är ju aldrig sjuka (?). Eller så är det bara så att innan jag jobbade heltid så brydde jag mig inte så speciellt mycket om att kontrollera febern. Jag kände ju liksom om de var varma eller om de på annat sätt inte kändes krya. Nu är det annat, nu är det som om man måste bevisa för sig själv att de faktiskt är sjuka och att man måste vara hemma.

En feberfri dag hemma, så säger vi till föräldrarna som har barn på vår förskola, och då måste ju personalen gå efter samma principer. Det försöker vi arbetskamrater övertyga varandra om när någon känner sig stressad att återgå till arbetet för att man "tycker" att sitt barn verkar ganska pigg. Idag när jag ringde jobbet så verkade förmiddagen ha flutit på rätt bra, men så hade en kollega fått samtal från sina barns förskola och var tvungen att gå hem och vabba. Så nu blir vi två som vabbar imorgon. Det är som förgjort att vi ska få vara full personalstyrka en enda hel vecka i streck.

Hur som helst så har febern sjunkit under dagen här hemma. Först var det ju helt omöjligt att ta tempen i armhålan eftersom jag inte visste vad jag skulle jämföra temperaturen med då vi tidigare mätt i rumpan. En väninna sa att jag skulle lägga på 0,5. Okej, då började dagen på 38,0. Feber alltså. Inget arbete imorgon. Dagen slutade med 37,2 och relativt pigg dotter. Hon vill tillbaka till dagis. Hon är less på att vara hemma. Jag hoppas morgondagen blir feberfri så att jag kan jobba torsdag-fredag. Två dagar på en vecka. Nej, ingenting blir som man tänkt sig.

Och debattartiklarna som jag tjatar om i den här bloggen (jag skrev två förra veckan, en själv och en tillsammans med MarieLouise) lyser med sin frånvaro i lokaltidningen. Okej, det är mycket med det här med socialchefens avgång och är givetvis det hetaste debattämnet just nu, men det känns liksom att frågorna kring MVCs nedläggning i Hallstavik och uppskjutandet av Familjens Hus också bränner lite. Och inte är det så kul att komma in i debatten flera veckor efter att den är aktuell då dessutom nya fakta kan ha tillkommit. Nej, imorgon när jag vaknar vill jag se min obstinata nuna på debattsidan.

Idag ringde en kille från tidningen Arbetaren förresten. Jag brukar delta i deras panel ibland och då ställer de en fråga som man får svara på. Idag var frågan vad det ska stå på mitt åttondemarsplakat. Svårt att svara så där på rak arm, men just nu känns ju jämställdhetsarbetet på förskolan väldigt nära och aktuellt för mig. Jag har två döttrar i förskolan och dessutom arbetar jag på en förskola. Jag vill att alla som arbetar inom förskolan ska få bättre utbildning, vidareutbildning och input vad det gäller jämställdhetsarbete. På förskolan har man möjlighet att systematiskt arbeta med barnen på ett sätt som man som förälder hemma inte klarar av. Det spelar ju ingen roll om jag behandlar mina barn könsneutralt hemma om de möts av en dockvärld med rosa tingeltangel på dagis. Masshypnosen är ett faktum. Jag är glad att det finns kompetenta och intresserade vuxna som "hjälper" mig att ge mina barn en bra skjuts in i livet och jag är glad att jag får möjlighet att göra samma sak för andras barn. Jag vill verkligen att mer skattepengar satsas på kvalitet i förskolan och inte på vårdnadsbidrag. Vårdnadsbidrag förminskar ALLA barns möjlighet till ett rikare och mer jämställt liv samt riskerar att öka ojämställdheten mellan föräldrarna.

Lättare liv för småbarnsföräldrar

Nej, jag har varken kollapsat eller lagt av med bloggen. Jag har bara varit så förbaskat trött att jag slocknat när jag lagt barnen på kvällarna och sen orkar jag bara inte upp igen. Eftersom jag gått upp tre kilo vill jag inte köra chokladkakemetoden heller. Och det är väl inte så konstigt att man är trött heller... Visserligen jobbar jag inte riktigt heltid, men man har ju sina fritidsengagemang och sen barnen, jag är ju nästan ensam med dem jämt och Storasyster har sovit dåligt i över en månad nu. Så ska det städas, lagas mat, diskas, tvättas och räkningarna ska betalas. Jag är trött och det är mörkt och grått ute.

Skulle livet bli lättare med någon som utförde tvätten, städningen, disken? Svaret är nja. Inte om det kostar pengar för då skulle ekonomin som stressfaktor växa sig alltför stor. Om det var gratis? Svaret är fortfarande nja. Jag vill helst sköta de där grejorna själv, jag vill bara få tid för det. Och ork.

Skulle livet bli lättare med vårdnadsbidrag? Svaret är antagligen helt och hållet nej eftersom bidraget utesluter att något av barnen får vistas i barnomsorgen. Då skulle jag ju inte kunna jobba. Och med 3000 kronor (för jag får ju bara bidrag för den som är mellan ett och tre år) baxar jag inte runt ekonomin. Och ärligt talat så vill jag att mina barn får komma iväg och träffa andra barn en stund, att de får lära sig andra vuxnas regler; jag kan ju inte lära dem allt, de behöver se att olika vuxna ser olika på saker och ting. Däremot vill jag ju inte ha dem i barnomsorgen tio timmar per dag. Och jag vill inte heller jobba så länge, för då orkar jag ingenting när jag kommer hem.

Skulle livet bli lättare med sex timmars arbetsdag som standard (givetvis med bibehållen lön). Svaret är absolut ja. Om man inte kan införa sex timmars arbetsdag för alla på en gång, varför inte börja med att införa det för dem som har barn under tio år. Mammor och pappor som träffar sina barn och har gemensamt ansvar för dem. Har man inte råd med det heller så säg under sex år, alltså innan skolåldern. Det skulle ge mammor och pappor, ensamstående som sammanboende, större ork och mer tid att umgås med sina barn. Det finns massor av lösningar som är till bättre stöd och bättre för jämställdheten än de tokiga idéer borgerligheten kommer med.

Vårdnadsbidrag, medborgardialog, söka jobb mm

Nu har jag kommit på varför det är så svårt att få jobb. Kolla denna länk: http://www.arbetaren.se/articles/ledare20071010.

Eller? Inte vet jag.

Igår skrev en f d moderat, numer kristdemokrat, i lokalblaskan om vårdnadsbidraget som hon höjer till skyarna och menar ger mer valfrihet till föräldrar. Det är ju lite skrattretande; 3000 kronor i månaden, vem kan leva på det? Alltså, jag är väldigt bra på att leva på lite pengar, men kom igen... Skribenten har i alla fall rätt i att det inte passar alla ett och ett halvtåringar att bli "inkastade" på dagis (tur att ingen heller kastar in dem då).

Min äldsta dotter har alltid krävt att det händer någonting, var vi inne längre än till halv elva på fm när hon var bebis blev hon ohanterlig. Hon hade gladeligen blivit "inkastad" på dagis vid ett halvårs ålder (om det inte vore för amningen då). Min yngsta dotter är inte alls likadan. Hon skulle helst vara hemma med mamma fortfarande (ett år och snart åtta månader). Båda två fick börja på dagis när de var elva månader.

Med äldsta dottern var det en befrielse. Hon var nöjd och blev mindre stressad av att jobba än av att sysselsätta henne. Med yngsta dottern var det ett gissel. Hon grät varje morgon och varje eftermiddag i månader (det är först sista månaden det börjat bli bättre). Hon var trött och grinig när hon kom hem och klängde på mamma hela tiden. Trots att jag inte jobbar så mycket. Med yngsta dottern var det en ekonomisk omöjlighet att stanna hemma längre, och det hade det varit även med ett vårdnadsbidrag på 3000 kronor.

Nu jobbar jag så mycket jag kan, men är tvungen att ta ut föräldrardagar upp till heltid för att behålla min SGI. Jag hade gärna velat jobba deltid och fylla ut med föräldrardagar, men inte så lite som jag gör. Det gör att dagarna snart tar slut och jag blir absolut tvungen att jobba heltid. Det känns inget vidare med två så små barn. Fler föräldrardagar, kortare arbetstid, höjd (inte sänkt som nu) SGI skulle ge mig fler möjligheter att vara hemma mer med mina barn. Och ge min äldsta dotter möjlighet att vara med sina kompisar på förskolan. Om jag haft möjlighet att välja vårdnadsbidrag och varit hemma med Liten lite längre hade även Storasyster fått avstå dagis och vännerna där. För man kan inte välja olika barnomsorg för sina olika barn.

Jag jobbade fyra timmar i kassan idag, vilket rent fysiskt är lagom. Man orkar hålla stilen så att säga. Sen hämtade jag barnen och åkte hem och gjorde snabbnudlar med surimisticks, russin och gröna ärtor. Slurp sa det. Lämnade äldsta dottern hos en kompis och tog med mig Liten till norra kommundelen för s k medborgardialog.

Dialogen var mycket välbesökt. Den behandlade hälsosituationen hos våra barn och unga och skolsköterskor, folkhälsosamordnare och dietister höll korta föredrag som varvades med bordsdiskussioner mellan föräldrar, skol/barnomsorgspersonal och politiker. Vi var överens om att vi måste hjälpa dem som inte är aktiva att aktivera sig samtidigt som vi var överens om att det måste finnas tid och plats för vila i 24timmarssamhället. Vi vuxna måste sätta gränser, stänga av TVn/datorn, lägga och väcka våra barn i god tid. Stress, övervikt och psykisk ohälsa är det som våra barn och unga lider mest utav. Vi måste alla engagera oss i detta. Vi är alla viktiga för våra barns hälsotillstånd.

På vägen upp till dialogen blev himlen plötsligt alldeles svart åt ena hållet medan solen sköt från låg vinkel från andra hållet, träden blev gula och en kraftig regnbåge tornade upp sig. Det stänkte på rutan. Jag fick för mig att det var jordens undergång (det är alltid något med väderfenomen) och oroade mig för att jag bara hade ett av mina barn nära mig.

När vi åkte hem var det två minusgrader. Vi krypkörde genom mörkret och i mitt huvud skrev jag början på en hemsk skräckbok om en bilolycka som jag inte ens vill sätta på pränt för jag är så rädd att det ska bli en självuppfyllande profetia.

Har redan försökt söka ett jobb via telefon idag, men den jag skulle prata med var sjuk så jag får fortsätta med det imorgon. Syster yster åker på anställningsintervju imorgon, på ett jobb som vi båda har sökt. Okej okej, hon får glänsa över mig nu då... Arbetslösheten har inte varit lägre sen 1991. Jo, den var lägre då, för då hade t o m jag jobb, två års vikariat på 35 timmar i veckan, slutade aldrig senare än kvart över två. Vilken lyxtillvaro. Men den anställningen slutade efter tre år i en smärre konflikt, undrar om det är därför jag är omöjlig att anställa? Men det är ju 15 år sen, jag var ju ung och mer utanpåkänslomänniska då. Nu kan jag hålla lite bättre på mig, åtminstone försöka låta bli att lägga för mycket känslor i sakliga konflikter. Då klarar man sig helare ur... Jag gick mycket sönder den gången.

Så, jag ska åtminstone söka ett jobb nu. Innan sängen och kort natt.

Vårdnadsbidrag, öppettider inom barnomsorgen och en lång härlig sommar

Ja, då har tydligen Sollentuna kommun blivit tvungna att avbryta sitt banbrytande projekt att "gå före" med att skänka kommunala pengar till föräldrar som är hemma och tar hand om sina egna barn. Och det låter helt rimligt med tanke på det vårt moderate kommunalråd yppade om att betala ut en premie till de som köper miljöbilar; "kommunala medel får inte betalas ut till privatpersoner". Så nu får vi väl verkligen hoppas att också Skattebetalarnas förening tar tag i den här frågan och reder ut vad skattepengar egentligen ska användas till, alltså om man ska använda dem på ett klokt sätt. I Sollentuna kunde man tydligen få ut 7000 per barn (vet inte vilka åldrar dock) och då kan det ju låta som om det kan bli en lönsam affär även för mig som bara har två barn att stanna hemma och låta bli att jobba. Men det var väl inte det som skulle vara lönsamt i Alliansens Sverige?

Under dagen har vi på stranden annars diskuterat de otidsenliga öppethållettiderna inom barnomsorgen. Igen. Vad beror det på att öppettiderna inom barnomsorgen i takt med privatiseringar inom densamma snarare går mot kortare öppethållande än mot längre som resten av samhället gör? Antalet ensamstående verkar ju inte minska och även de som är två kan ha det svårt att påverka sina arbetstider så att det alltid finns någon hemma och kan ta hand om barnen. Vad säger A-kassan om jag hävdar att jag inte kan söka vissa jobb p g a att jag inte kan jobba kvällar och helger (det får vi veta så snart mina föräldrardagar tar slut)? Det finns snart inga arbeten kvar som är förlagda till den gamla s k kontorstiden.

Sen diskuterades det faktum att manlighet enbart är en genetisk defekt, ett forskningsresultat som inte verkar överraska någon. Fick idag veta att man för att vara man dessutom måste kunna ett par riktigt dåliga blondinvitsar och helst tro att de är verklighetsbaserade också...

Så har idag även partidistriktstidningen talat om vilken regnig och kort sommar vi haft och med anledning av detta så har jag klurat ut att denna serie ur dagens lokaltidning egentligen handlar om mig. Och så blir jag glad för det är ju bra att jag är så positiv. Men sen tänker jag att tänk om nästa sommar verkligen blir dålig och så tänker jag att förra sommaren var ju också dålig och då låg jag på stranden hela tiden och så försöker jag göra samma och så är det dåligt väder på riktigt och jag tycker väl inte om att vara på stranden när det är dåligt väder och så blir jag jättebesviken...eller?

Det blev alltså inget möte i Stockholm för mig idag för vädret var på tok för varmt och PMSen hänger fortfarande som ett spöke runt tinningarna även om det var lite bättre idag än igår. Istället låg vi på stranden hela dagen och åkte till en kompis och grillade med alla våra barn på kvällen. Tvärskönt alternativ. Träffade brorsans ex och deras barn på stranden och garvar för mig själv åt hur otroligt lika åsikter och sätt att uttrycka sig de där två fortfarande har. Trots att de är separerade sedan länge. Märkligt.

Sen garvar jag åt äldsta tjejen som ondgjorde sig över att hennes låtsaskompis hade röjt runt i deras sovrum så att det knappt gick att sova där. "Kompisen" måste ha varit väldigt arg på henne och Liten, konstaterade hon, vad nu de kunde ha gjort för att få någon arg... Och sen blev PMSkärringen tyvärr arg på dem på riktigt när de envisades med att inte ligga ner och ens försöka sova trots att Morden i Midsomer snart skulle börja. Till sist somnade Liten och Storasyster fick somna på soffan så att inte Mamman skulle missa hela programmet. Liten fick ligga kvar i dubbelsängen och Mamma fick springa fram och tillbaka och kontrollera att hon låg kvar. I morse flög hon nämligen ur dubbelsängen i sömnen och åsamkade sitt lilla huvud ännu en blåaktig bula.

Idag fanns inga jobb att söka. Och inga nya stugor på Hemnet. Imorgon tror jag att jag badar hela dagen igen. Vilken lång härlig sommar vi ändå fick.