Åke Malmström (Kd) slår sig för bröstet vad det gäller vårdnadsbidraget och menar att man genom detta ger föräldrar makt över sin tid. Jag måste hävda att han inte riktigt har koll på hur många familjers vardag ser ut idag. För väldigt många är vårdnadsbidraget på 3000 kronor i månaden inte en valmöjlighet. Det finns många andra åtgärder som faktiskt skulle förenkla vardagen för barnfamiljer, som skulle ge mer tid med barnen och större valmöjligheter. T ex utökad föräldrarförsäkring, fler dagar som går att utnyttja även när barnen är äldre än 8 år. Ett annat exempel är förkortad arbetstid med bibehållen lön. Det är ju ett känt faktum att många kvinnor redan idag arbetar deltid för att hinna med barn och familj, samtidigt som de halkar efter i löneutveckling och pensionssystem. Båda dessa åtgärder skulle ge föräldrar möjlighet att gå ner i arbetstid för att få mer tid med sina barn, vårdnadsbidraget innebär att man helt måste avstå från arbete för ynka 3000 kronor i månaden.
Det är bara att titta på hur det ser ut idag för att lista ut att föräldrar gärna arbetar lite mindre för att få mer tid med barnen, även när de är äldre än tre år, så att kunna mixtra med sin arbetstid under barnens uppväxt utan att gå i ekonomisk konkurs känns mer angeläget än att ett fåtal som är stadda i kassa t ex via den andra föräldern har möjlighet att vara hemma på heltid 2 år under småbarnstiden. Eftersom många föräldrar idag också inser att förskolan fyller en viktig uppgift för barnens utveckling så kanske möjligheten till kortare arbetstid och kortare vistelsetid på förskolan skulle vara ett bättre alternativ för barnfamiljerna. Som vårdnadsbidraget är utformat har inget av familjens barn rätt till vistelse i förskola eller kommunal barnomsorg, inte ens en liten stund per dag. Detta strider ju också mot tanken om Allmän förskola som idag finns 15 timmar i veckan för alla barn över 3 år.
Borgerligheten framhåller intensivt hur de vill hjälpa barnfamiljer att få ihop sina livspussel, det är vårdnadsbidrag och det är RUT som ska lätta bördan, men för de som inte har ekonomiska möjligheter att åtnjuta dessa subventioner, hur vill de borgerliga partierna hjälpa dem till ytterligare valmöjligheter och makt över sina liv? Det är ofta de som är mindre ekonomiskt bemedlade som saknar valmöjligheter och makt över sina egna liv. 25,5% av alla ensamstående mödrar lever under den relativa fattigdomsgränsen i Sverige idag och kommer aldrig att kunna utnyttja denna hjälp att få livspusslen att gå ihop och är det kanske inte de som behöver mest hjälp med detta.
Catarina Wahlgren, Vänsterpartiet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar