söndag 21 mars 2010

Tjugotredje mars, läge:ymigt snöfall

Nu börjar det bli så länge sedan att man inte riktigt minns när vintern började, men lång har den varit och mycket snö har det kommit. Jo, jag minns att barnen och jag ett par dagar före jul var nere och åkte pulka för första gången vid Lommaren. Då låg inte isen än och man tänkte att det var bäst att passa på att åka pulka innan snön försvann igen. Men den ligger ju fortfarande kvar, tre månader senare.
Vi kämpade oss ut, 2-3 timmar varje dag hela jullovet. Då var det mest pulka som gällde. Efter jul gick vi in på skidor och skridskor.Tyvärr var det så mycket snö så att jag inte vågade ta bilen ut till landet, jag var ju inte i skottarskick precis. I februari blev det stjärtlapp och då hade det kommit så mycket snö att barnen kunde göra en egen backe på tomten. Fantastiskt.
Mars brukar vara månaden med kramsnö och häftiga byggen och till viss del kan man väl säga att det slagit in. Kanske inte bygglusten har varit den största bara, kanske kanske man tappat gnistan något att springa ut och leka i snön varevigaste dag. Men enligt Norrtelje tidning är detta en helt normal vinter.
Vad som är normalt och vad som är gångbart bestäms av gängse normer i samhället. Ju längre vi har borgerligt styre desto mer tar vi till oss deras idéer om samhället som normala och omöjliga att ändra på. Jag vet eftersom jag arbetar i en sedan långt tillbaka moderat kommun. Jag upplever att många där har en helt annan syn på t ex kommunal service än vad vi har i vår kommun som "bara" är borgerlig sedan 12 år tillbaka och där Moderaterna relativt nyligen gick om Centerpartiet i storhet.
Här bestäms också vilka frågor som ska debatteras inför valet och då har frågan om RUTavdraget (som jag skrivit om flera gånger) blivit en jättefråga, trots att det inte handlar om mycket pengar, många människor eller särskilt stor service. En annan fråga som berör få är vårdnadsbidraget. Ändå skrivs spaltmeter (även av mig).
Igår när vi hade gruppmöte i oppositionen i Tiohundranämnden diskuterade vi budget. Hur många miljoner mer än borgarna har vi i vår budget och vad ska vi lägga dem på? Konstigt utgångsläge egentligen, det innebär ju att vi ska ha allt precis som borgarna och sen lite till. Är det inte så att vi först ska forma en vision om hur vi vill att det ska se ut och sen ta reda på vad det kostar?
Vi måste bli bättre på att få valet att handla om det som är viktigt och berör många, det handlar om större omställningar än att förhålla sig till borgarnas sanningar och "den enda vägen". Om detta bloggar också Helene Sigfridsson.
Själv har jag tröttnat på "the american dream". Fattiga stretande människor som drömmer om att bo vid havet, vill ta bort strandskyddslagen så att "vemsomhelst" ska kunna bosätta sig vid vattnet. Fattiga stretande människor som drömmer om lite hjälp i hemmet slåss för RUTavdraget så att "vemsomhelst" ska kunna få den hjälpen. Fattiga stretande människor som aldrig kommer att ha råd med ett hus vid havet eller hemhjälp slåss för sin dröm och hjälper på så sätt borgarna att upprätthålla orättvisorna i stället för att omfördela resurserna.

Inga kommentarer: