Arbetslinjen, vabben och vobben

Jag har tidigare skrivit om dessa knasiga förslag som dyker upp då och då från olika håll, det handlar om att låta människor komma hem till sjuka barn så att föräldrarna kan jobba utan avbrott. Jag tycker förslagen är lika dumma, vem som än kommer med dem. Nu senast är det Svenskt Näringslivs VD, Carola Lemne, som menar att det kan skapas 40 000 nya jobb genom RUT-bidrag till högpresterande föräldrar som inte hinner vara hemma med sina sjuka barn.

Vad är fel med detta? Jag börjar med situationen för barnet, som givetvis vill känna sig trygg tillsammans med sina föräldrar när hen är sjuk och hängig. Är det någon gång en längtar efter mamma/pappa så är det väl när en ligger med feber, kräkningar eller liknande? Det sker ju även för oss vuxna. Till det kommer pressen och kravet på föräldrarna, när detta alternativ finns, kanske t o m företaget/chefen går in och betalar, så blir det svårt för föräldrarna att hävda att de faktiskt vill vara hemma med sina barn när de är sjuka. Ett problem kan också vara att det är svårt att uppbringa lämpliga personer för uppgiften, särskilt utanför storstan. Där kan jag bara jämföra med kompensation för "barnvakt" som en kan få som förtroendevald. Kompensationen utgår till person som inte ingår i familjen. Och var, utanför storstaden hittar du en lämplig barnvakt att plocka in; dagtid till sen kväll? Varför skulle en lämplig person vara arbetslös och kunna ställa upp på det uppdraget en knapp gång i månaden?

Vad kan hända när en okänd person befinner sig ensam med ditt sjuka barn i hemmet? Helt uppenbart är ju att hemska saker kan ske med barn på förskolor där det finns gott om vuxna som har ansvar för alla barn och ev praktikanter. Vad kan då ske i en privat bostad med ett barn som är sjukt? Och hur blir situationen för de som arbetar med att gå runt bland sjuklingar? De borde ju åtminstone bli  befriade från karensdagar själva, men hur blir det när de drar runt smittor från hem till hem? När någon har magsjuka rekommenderas ju att de är hemma minst 48 timmar efter sista symptom för att minska smittorisken. Syskon välkomnas inte heller till förskola eller skola när något av barnen har magsjuka. Får en professionell "vabbare" vara ledig med betalt ett par dagar mellan magsjukevab eller hur är det tänkt?

Alternativet till att ta in en RUTvabbare är tydligen att själv vobba, d v s att jobba hemma samtidigt som en vabbar. För att inte arbetet ska ta överhand har tjänsten Vobbomatic tagits fram. Den mäter hur lång tid du suttit med mailen t ex och talar om när det är dags att i stället ta hand om det sjuka barnen. Även detta känns ju väldigt tveksamt. Det fungerar säkert bra ibland, ett lite äldre halvsjukt barn klarar säkert att kolla en film eller pyssla för sig själv en stund, men ett litet barn eller ett väldigt sjukt barn tar väldigt mycket kraft och tid i anspråk, det är min erfarenhet. En risk med vobbande är att det blir på arbetsgivarens villkor, att arbetsgivaren talar om att det fungerar bra och den anställde inte vågar neka och sedan får sitta uppe på natten eller helgen och arbeta eftersom det inte hanns med under vabben. En annan risk är väl att det blir lite oklart vem som betalar; hur mycket arbetas det, hur mycket vabbas det? Hur kontrollerar försäkringskassan att de inte  betalar ut för mycket i ersättning?

När barnen fyller 12 år är det inte längre tillåtet att vara hemma när de är sjuka. En tolvåring ska således kunna klara sig själv hemma ca 10 timmar (arbete - resa) med hög feber och/eller kräkningar, förkylning osv. en tolvåring förväntas med andra ord att, trots sjukdom, själv kunna fixa frukost, lunch och mellis till sig själv under dagen. Jag är övertygad om att många föräldrar idag tar ut en semesterdag eller sjukskriver sig själva utan betalning för att kunna vara hemma med sina sjuka tolvåringar.

Sammantaget tror jag att denna okänslighet då det gäller föräldrars vilja att ta hand om och finnas där för sina barn då de inte mår bra kommer att vara kontraproduktiv. I stället för att få fler människor att arbeta mer och bli mer högpresterande kommer röster att höjas för det otidsenliga vårdnadsbidraget. "Föräldrar måste få vara med sina barn", "Barn behöver sina föräldrar", kommer det att heta. Det kommer att publiceras rapporter som visar att barnen och föräldrarna far illa av kraven på att föräldrarna ska arbeta allt mer och prestera 24/7. I stället för dessa dumma förslag behövs det en modern syn på arbete, familj och möjligheterna att kombinera dessa samtidigt som det också skapas arbeten åt fler. Den moderna synen innehåller en arbetstidsförkortning som ger föräldrar och barn mer tid tillsammans, tär mindre på dem och gör dem friskare. Föräldrar och barn får mer tid tillsammans, vilket de behöver, speciellt när de inte mår så bra.

Hur många timmar måste Rut städa för att själv kunna utnyttja Rut?

Enligt Dagens ETC så tjänar en städare i privat sektor 16800 kronor i månaden efter skatt. Ett månadsabonnemang hos Hemfrid som innehåller 8 timmars städning i hemmet kostar 2000 kronor efter subventionering. Det innebär 13 % av de pengar städaren får ut efter skatt eller motsvarar 19 arbetstimmar, d v s nästan en halv veckas arbete för två timmars städning i veckan.

En lärare med 20 000 i månaden efter skatt måste arbeta 14 timmar för samma städtjänst och ett vårdbiträde med en heltidslön på 18500 efter skatt måste arbeta 16 timmar. Det innebär 2 timmars arbete för varje timme städhjälp eller över 10% av en heltidslön. Det är dock många vårdbiträden som bara kan drömma om att arbeta heltid och få ut 18500 i månaden. Snittlönen för ett vårdbiträde ligger på 125 kronor i timmen och städtjänsten hos Hemfrid kostar 230 kronor i timmen efter subventionering, så det verkar inte vara en särskilt lönsam lösning på det s k livspusslet. Kanske blir det billigare att gå ner i tid på jobbet och gå hem och städa själv?

Hemfrids VD som har en årslön på 1,2 miljoner behöver bara jobba 5 timmar för att slippa städa hemma i en månad.

De som förespråkar rutavdrag brukar ofta visa på siffror att avdraget utnyttjas mer och mer i hela landet, inte bara i Danderyd och på Östermalm även om det fortfarande är där de flesta avdragen görs. De brukar också peka på gamla och sjuka människor som inte får tillräcklig hjälp från hemtjänsten och därför vill köpa till extratjänster, ska de inte få det då? Rutavdraget beskrivs som en frigörelse för kvinnor på flera olika sätt; kvinnor kan nu jobba mer eftersom de inte behöver städa hemma och inte heller ha dåligt samvete för att de inte har städat eller för att de inte hinner läsa läxorna med sina barn. De som städar andras hem är också i väldigt hög grad kvinnor, därför beskrivs avdraget som ett öppnande av möjligheter för kvinnor att göra karriär. Detta gäller i många argumentationer främst kvinnor med utländsk bakgrund.

Jag tror att de som använder sig av rutavdrag idag är personer som i de allra flesta fall skulle ha råd att betala dessa tjänster ändå. Det är min övertygelse att skattepengar inte ska gå till att göra Hemfrids VD löjligt rik medan nedskärningar görs i den biståndsbedömda hemtjänsten. De som har råd anlitar extra hjälp och betalar med skattesubvention för detta. De som inte har råd får en sämre hemtjänst och i många fall, om det finns kvinnliga släktingar, så faller ansvaret för den äldres väl och ve tillbaka på t ex en syster, en dotter, en maka. Det ger ett orättvist samhälle som inte gynnar kvinnor. I stället placeras kvinnor i arbetarklass och kvinnor med sämre förutsättningar i en situation där de själva tvingas att obetalt ta hand om sina sjuka och/eller gamla nära och kära.

Jämför inte Rut med Rot, outbildade människor kan inte dra el eller vatten i sitt hem, det behövs professionell hjälp. De som själva kan städa sitt hem ska göra det eller betala fullt pris för att få någon annan som gör det. Skattepengar ska subventionera städning och hjälp i hemmet till de som inte själva klarar av det till följd av sjukdom eller ålder.

att ha upplevt en svunnen tid

Under helgerna har jag, som så många andra, tagit del av Palmedokumentären på SVT. Det har för min del inte blivit 100%igt eftersom familjen sällan ger ro att ge sig hän åt TV-tittande (är mycket impad och avundsjuk på de som faktiskt hör ledtrådarna i På spåret och kan vara med och "tävla").

 

Hur som helst, efter Palmedokumentären har det blivit en hel del inlägg och reaktioner i media och på nätet. Och medan jag förfasas över Palmehatet och hur det kan vara möjligt att på en moderat valvaka kasta runt en karikatyrdocka av Palme som stampas och spottas på, så verkar dokumentären hos andra, väckt och bekräftat samma hat.

 

Exempel på hur högern nu räds den demokratiska socialismen och fortsätter svartmåla Palme kan vi bla annat läsa i Gunnar Hökmarks blogg och i Norrtelje tidnings ledare.

 

Jag var själv barn, eller ungdom, under Olof Palmes verksamma tid inom politiken och hade ingen möjlighet att förstå hans storhet, inte minst internationellt. För mig representerade Olof Palme makten och maktfullkomligheten som Socialdemokratin utstrålade. Och trots att det då är lätt att vara kritisk så sattes ju världen och tryggheten lite lätt i gungning under de borgerliga regeringsåren. Socialdemokraternas betongpolitik på alla nivåer och deras "nja" till kärnkraft var och är alltid någonting som jag kommer att ha svårt för, men Olof Palmes ärliga engagemang och solidariska ideal är någonting som jag starkt saknar hos dagens RUT/ROT/Vinstärnödvändigtivården-sossar. Det var så härligt att se att Socialdemokratin faktiskt en gång haft en vision om ett annat samhälle. Det är den drömmen och visionen som präglat min uppväxt och jag har fått ta del av såväl fördelar som nackdelar.

 

Palme var demokratisk socialist, något som Norrtelje tidning skriver att bara Vänsterpartiet idag är i Sverige. Här förklarar han varför. När borgarna blir rädda och saknar argument kastar de dynga. Även om Olof Palme givetvis inte var något helgon, utan en produkt av den tid han levde och verkade i, men också med en stark påverkan på den tidens utveckling, så är det befängt att beskylla honom för borgarna och kapitalismens tillkortakommanden långt efter hans död.

 

Som ung på åttiotalet såg jag, som sagt, Olof Palme som en representant för makten och maktfullkomligheten som skulle protesteras mot och sättas i gungning. Det är bara sunt förnuft, att vilja vara med att påverka sin framtid, att ifrågasätta det nu rådande. När Olof Palme blev brutalt mördad på öppen gata i Stockholm 1986 och mordet aldrig klarades upp, visade det sig att makten fanns någon helt annan stans och Olof Palme fick en roll som frontfigur för oppositionella i samhället. Han var en person som stack ut och vågade tro på sina visioner och många hade redan många år innan hans död förutspått att något sådant skulle hända.

 

En skrämmande dokumentär och när Anna Lindh höll tal vid Olofs begravning, med vetskap om vad som sedan hände henne, är det svårt att hålla en okonspiratorisk inställning till hur samhället utvecklats. Lägg ner hatet. Fortsätt kämpa för demokrati. Kämpa för det ni tror är rätt, men lägg ner hatet. Det har aldrig lett till någonting bra.

En omfördelning från fattiga till rika

Jag fortsätter väl tjata om RUT. För även om Norrtelje tidning anser att det är en succé som främst kommer fattiga pensionärer och barnfamiljer till godo och att RUTanvändarna under 2011 ökat med 27% så finns det de som ser annorlunda på siffror och verklighet. Martin Klepke skriver på ledarsidan i fredagens LO-tidning att användningen av RUT för schemalagd veckostädning är någonting som bara görs av en liten klick med relativt höga inkomster. Låg- och mellaninkomsttagarna använder främst RUTavdraget vid enstaka tillfällen för t ex flyttstädning eller fönsterputs. Och den relativt lilla summa som gemene man då kan dra av vid ett enstaka tillfälle äts med råge upp av de avgifter hen får betala för att skattesubventionera den lilla gruppen högavlönades stora RUTavdrag.

Klepke slår hål på argumenten för RUT, t ex att det skulle skapa jobb. Arbetstillfällen trängs undan från andra sektorer där skattepengar för att bekosta RUTtjänster tas. T ex har stora neddragningar och försämringar gjorts inom äldreomsorgen och hemtjänsten. Hemtjänsten är dessutom på många orter konkurrensutsatt och utförarna ska även få den lilla ersättningen att räcka till vinst. Norrtälje kommun är inte undantaget från detta då vi t ex har Attendo Care som ägs av ett riskkapitalbolag som nyligen blivit varnade och knappast bedriver äldreomsorg som välgörenhet.

Vidare pekar Klepke på en ny utredning från Institutet för framtidsstudier som visar att efterfrågan eller utbud av svarta tjänster inom RUTsektorn inte försvunnit, så att svarta jobb blir vita är alltså ingen sanning. Klepke tar död på flera RUTargument, men det allra viktigaste tycker jag är att "en förutsättning vid skattefinansierade välfärdssystem brukar vara att behovet ska styra användningen". Det är ju också fallet med äldreomsorgen/hemtjänsten, den är behovsprövad, och kommunerna har blivit allt stramare i sina behovsbedömningar p g a sämre ekonomi. Ett exempel är ju bara att människor över 90 år fyllda som önskar plats i särskilt boende nekas p g a för god hälsa. Det är skit i ett välfärdssamhälle tycker jag.

När det gäller RUT så är det inte behoven som styr användningen utan ekonomin. Låg- och mellaninkomsttagare luras med att detta är någonting som kommer alla till del och som "alla andra" använder sig av, som man kan drömma om och, kanske någon gång, utnyttja för "det är man värd". Sliter som ett djur och dåligt betalt, klart jag är värd att det är städat när jag kommer hem... men nog har det litet klangen av ett SMS-lån? Vi vaggas in i en dröm som vi egentligen inte har råd med. Medan sanningen är att vi just nu, medan vi oroar oss för gamla mamma på det privata (eller kommunala) hemmet med för lite pengar i verksamheten, betalar för de rika Danderydarnas veckostädning av megavillan. Rut och Rot kostar, enligt en annan artikel i LO-tidningen, lika mycket som hela polisväsendet (ja, jag vet, det blir mycket poliser på den här bloggen just nu) per år. Det gäller att visa alternativen tydligt tycker jag. Vad kan vi drömma om, eller vad skulle vi kunna göra i stället.

RYT till om RUT

Rutbidragen blir alltmer populära och nu är det endast Vänsterpartister som inte inser hur bra det är. Ungefär så skriver Norrtelje tidnings ledare. Dagen efter tidningen valt att fråga en entreprenör inom hemhjälpsgenren och en företrädare från företagsföreningen om hur RUT används i Norrtälje kommun. Dessa två intygar att det är "pensionärer och barnfamiljer med låga inkomster" som främst utnyttjar bidraget. Såväl företagarföreningens representant som VDn för hemhjälpsföretaget är män. Egna slutsatser dras nu i Norrtälje och det är viktigt för media att basunera ut att RUT är något vi alla vill ha. Det är det borgerligheten erbjuder och sossarna har inget annat alternativ än att erbjuda en modifierad variant av moderaternas verklighet. Sossarna är medvetna om vad den högre medelklassen njuter av för bekvämlighetsnormer och ogillar att behöva ifrågasätta dem. Många av deras egna ingår ju också i den kategorin. Men man kan inte bedriva oppositionspolitik om man är rädd.

Det görs ju statistiska mätningar som visar faktiska siffror och jag tycker det är mer tillförlitligt än att fråga två som har allt att vinna på att RUT är en succé. Lite annat än det som skrivs i lokaltidningen går att läsa om här.

Ibland tror jag att vi människor är fel ute när vi tar ställning i vissa frågor. I stället för att fråga oss vad som är bra för samhället och de flesta så tänker vi hur vi själva vill ha det. Det här gäller i frågan om RUT, det gäller frågan om Systembolagets vara eller inte vara, det gäller frågan om skolavslutning i kyrkan, strandskyddslagen, hastighetsbegränsningar, köttfri måndag och många andra frågor.

Vi tänker att vi gärna skulle vilja ha nån som kom och städade (även om vi inte har råd), att vi gärna skulle bo vid stranden (även om vi inte har råd), att vi gärna går på skolavslutning i kyrkan, äter kött, kör fort eller handlar vin på ICA utan att ta hänsyn till de som ogärna besöker kyrkan, att naturen och hälsan tar stryk av för mycket kött (plus en fabrikmässig oacceptabel behandling av djuren), att stora delar av befolkningen lider, skadas och dör av alkohol eller dör och skadas i trafiken just p g a höga hastigheter. Att kostnaderna (som än så länge till stor del består av skattepengar) rusar i höjden. Det bekommer oss inte för vi vill ha, vi vill vara bekväma, vi vill njuta.

Vad det gäller RUTbidragen så faller det sig självklart tycker jag att skattesubventioner ska gå till de som behöver dem, att pengarna ska ligga inom hemtjänstsektorn som med mera pengar kan utvecklas och bli bättre för dem som verkligen behöver. Vi andra som inte hinner/vill/orkar städa får betala vad det kostar. Eller så kan vi byta dröm; tänk om vi kunde jobba lite mindre och hinna dra ett varv med dammsugaren själva, hinna vattna blommorna och köra en tvätt. Och umgås med våra barn. Jo, en dröm om förkortad arbetstid och själv hinna ta hand om sin familj istället för att jag städar åt nån som samtidigt städar hos mig och barnen är i barnomsorgen, det tycker jag låter som en dröm att drömma.

Sex timmars arbetsdag - på allas läppar

Vad handlar det om när Vänsterpartiets kongress beslutar att partiet ska lyfta frågan om sex timmars arbetsdag igen? Fattar vi inte vad det kommer att kosta? Fattar vi inte att folk då kommer att skaffa två jobb och vara borta ännu mer? Hur tänkte vi nu?

För mig är en förkortning av arbetstiden en mycket större jämställdhetsfråga än vad utökat partiledarskap någonsin kommer att vara. En generell förkortning av arbetstiden möjliggör för både kvinnor och män att ta mer ansvar och lägga mer tid på familjen och hushållsarbetet, medan borgarnas svar på livspusselgåtan innebär att (för det mesta) ännu en kvinna ska plockas in för att hjälpa den redan befintliga kvinnan i förhållandet med hushållsarbetet (RUT). Medan mannen köper sig fri.

Att förkorta standardarbetstiden är inte gjort i en handvändning, men det har gjorts tidigare i historien. Flera gånger. Det har alltid inneburit någonting gott, det tror jag de flesta är överens om. Precis som ökningen av antalet semesterveckor. Det är ju frågor som vi arbetare slagits för och vunnit. Även arbetsgivarna har blivit vinnare p g a dessa förändringar; friskare personal, bättre effektivitet mm.

Vad det handlar om nu är ju att frågan om arbetstidsförkortning dyker upp på dagordningarna igen, att den diskuteras, att det görs relevanta utredningar, men även att det blir ett reellt alternativ att fundera över för människor. Idag har borgarna helt dagordningarna i sina händer och Socialdemokraterna följer snällt punkterna med en liten vinkling eller lättvariant av samma fråga. Att de som har makten också sätter dagordningen märks tydligt då t ex frågor som RUT tillåts ta sådan plats att det framstår som att det är varje familjs högsta dröm att ha hemtjänst trots att det finns både friska vuxna och barn som kan städa sin egen skit till hands. Det råder ingen tvekan om att det är svårt för de flesta, särskilt barnfamiljer, att få vardagspusslet att gå ihop, men drömmen borgerligheten då erbjuder är skattefinansierad hemhjälp. Eller varför inte vårdnadsbidrag. Och så får de ensamstående vårdbiträden att drömma om att utbilda sig till undersköterskor och få tvåtusen mer i månaden som ska gå till hemhjälp eftersom de själva är tvungna att jobba häcken av sig för att över huvud taget få det att gå runt. "Det ska jag unna mig, det är jag värd". Nu vill vi ge dessa utschasade arbetare ytterligare en dröm, "sex timmars arbetsdag med bibehållen lön, det är jag värd". Det människor drömmer om, det är ju ändå det de fått presenterat för sig på något sätt. Och tjatar man riktigt mycket om det så tror ju var och en att det är en livsnödvändighet.

Från Norrtäljeföreningen hade vi en motion om att som start införa sex timmars arbetsdag för familjer med barn upp t o m tolv år, vi tänkte att det kanske är en väg att gå. Nu var kongressen överens om att arbetstidsförkortningen ska vara allmän och inte rikta sig mot enskilda grupper och det är ju också vårt slutmål. Jag ser det lite som när man diskuterar nolltaxa i kollektivtrafiken; det handlar lite om hur vi ska presentera paketet och vilket tidplan som gäller. Ibland är det gynnsamt att tala om nolltaxa, ibland ses det som ett steg på vägen att t ex införa studentrabatt. Så tänkte vi i Norrtälje i den här frågan också, ett steg på vägen, men det finns en arbetsgrupp i partiet centralt och en strategi kommer att plockas fram. Efter det kommer det väl att framgå om vårt förslag var intressant på något vis.

Allt nytt är inte guld som glimmar

Samtidigt med skolavslutningen duggar artiklarna om den "nya barnfattigdomen" tätt. Det verkar som om Den nya barnfattigdomen har ett samband med De nya Moderaterna. Åtminstone hänger den tätt samman med Den nya familjepolitiken. Själv besökte jag inte skolavslutningen i år och lika väl var väl det. Jag tillhör den gruppen som nästan mår illa av rektorstal om det efterlängtade sommarlovet och alla spännande aktiviteter som det ska medbringa. Jag tänker på barn som kanske inte får någon ledighet. Jag tänker på barn där ledigheten innebär ångest och vånda. Jag tänker på barn som inte ska nås av de spännande aktiviteterna. Jag tänker på barn som ska delas på och tvistas om av oense föräldrar under sin ledighet.Jag tänker på ungdomar som går utan sommarjobb och således utan pengar.

Idag finns 220 000 barn i Sverige som räknas som fattiga. Ännu fler lever med knappa marginaler. Idrottsläger, simskolor, semesterresor och utflykter är för många inte att tänka på. För många i den kommun jag bor är sommaren den enda tid på året det finns arbete och föräldrarna kanske måste jobba hela sommaren. Jag är glad att Kristian Krassman motionerat om en avgiftsfri skola. Lika ledsen är jag att den moderatledda majoriteten aldrig kommer att ens undersöka vad den innebär. Förhoppningsvis kan den leda till en seriösare och bredare debatt på andra arenor än "goddag yxskaft-debatt" på fullmäktigesammanträdet. I Vänsterpartiet vill vi också att det ska finnas avgiftsfria simskolor för kommunens barn vid våra utomhusbad på somrarna. Vi vill att muséer åter ska bli avgiftsfria och att teatergrupper ska besöka skolor och förskolor regelbundet. Och...

Nej, det går förstås inte om man vill sänka skatten med ytterligare 20 öre. Jag är inte principiellt för skyhöga skatter, skattemedel måste också användas förnuftigt för att utjämna skillnader mellan fattig och rik, mellan svag och stark. Idag används skattemedel bl a för att subventionera rikas städhjälp medan skolan har stora kvalitetsbrister och den gemensamma omsorgen om våra äldre falnar till ett minne blott. Moderaterna med bihang i Norrtälje menar att kvalitet på skola, förskola, äldreomsorg mm år 2013 ska vara så god att den medger en skattesänkning. Tillåt mig bita mig själv i köttet för att inte skrika/skratta/gråta/få ett vansinnesutbrott eller helt enkelt föraktfullt säga: Lycka till grabbar! (och ta med tanten som "aldrig varit på ett dagis" också)

meningen med livet

En stor rubrik. Men den har också ett stort innehåll. Hur vi behandlar våra barn, det käraste vi har och den framtida generationen. Ofta helt oavsiktligt misshandlar vi dem genom att låta dem sitta still för länge och äta för mycket skräpmat och godis. Misshandel fast vi egentligen bara vill väl. Även förr i tiden när man uppfostrade barnen med spöstraff gjorde man det för deras eget bästa. Med tårarna rullande ner för kinderna pryglade föräldrarna sina barn för de trodde att de måste det. Nu vet vi bättre. Det faktum att var fjärde förälder till barn under ett år, tycker att det är rimligt att skaka dem, betyder inte att de tror att det är bra för barnet, det är ett symptom på en pressad livssituation. Och det är i många fall en helt oavsiktlig misshandel. Många föräldrar är nog inte medvetna om att fem sekunders skakande räcker för att ett spädbarn ska kunna avlida. Under en kartläggning genomförd 2006 uppger föräldrar stress i vardagen som orsak tilla tt de skakat sitt barn.

Misshandeln av barn under ett år ökar, men inte lika mycket som misshandeln av barn mellan ett och sex år. Okunnighet kan vara en del av problemet och det är en del som vi kan komma till rätta med genom föräldrarutbildning och upplysning på bl a MVC, BVC, Familjens Hus, förskolan mm. Den del av problemet som härrör från stress blir svårare att lösa. Borgerligheten har sina pigavdrag, men kanske får vi då istället bara en stressad piga som misshandlar våra barn (och då får hon givetvis sparken så att hon i ekonomisk livsstress kan springa hem och misshandla sina egna barn). Jag undrar på allvar om det inte är dags för sex timmars arbetsdag. Låt oss börja med föräldrar. Vad är det viktigaste i livet? Vad är meningen med livet om vi inte kan ta hand om våra barn på det sätt vi önskar?

Här bloggar även oppositionsråd Elisabeth Björk (S) om den ökande barnmisshandeln.

opposition - önskad eller inte?

Apropå detta blogginlägg ska jag medverka i http://www.tvrr.se/ imorgonbitti mellan 9.00-10.00 och prata opposition. Det ska bli intressant. För det första för att jag själv reagerade så sent som på senaste kommunstyrelsegrupp på att det fanns personer i gruppen som verkade vara ovilliga att stöta sig med borgarna (är vi i opposition eller?). För det andra för att väljarna faktiskt efterfrågar två helt olika saker, de efterfrågar mindre politiskt tjafs och mer samförstånd, samtidigt vill de ogärna att alla tycker lika. Om ni frågar mig, så tror jag att det till stor del beror på vad man tycker lika om, eller vad man är oense om. Om man hela tiden är oense om saker som politiska positioner (som gemene man inte bryr sig ett dugg om) samtidigt som man är rörande överens om vattenledningar, vägbyggen, strandskydd och privatiseringar som skulle kunna ha en politisk vinkling, så blir politiken obegriplig för de flesta, oppositionen otydlig och insnöad. I landstingsfullmäktige är man oense om ALLT, man skulle aldrig bifalla oppositionens förslag. Bästa argumentet för att inte göra det är att man har lagt ett snarlikt förslag själva. Det är ju lite löjligt. I kommunen kanske det är tvärtom just nu. Alla större projekt har en rad aspiranter på vem som egentligen är initiativtagare. Oppositionen skapar bara ett förhållningssätt till majoritetens politik, inga egna visioner... Kan det vara så? Då är det bäst vi jobbar på nu. Vi måste visa att det finns en annan väg att gå. Att det finns andra värden att ta hänsyn till än de ekonomiska och "vad entreprenörerna vill göra" eller var "entreprenörerna vill etablera sig". Det finns också behov. Och vi måste ta reda på vad behoven är. För alla skriker inte lika högt.

3,3% av befolkning utnyttjar RUTavdraget. De flesta bor i Danderyd och de rika kommunerna runt Stockholm och i Skåne. I norra Sveriges avfolkningsbygder och Södertälje/Botkyrka är utnyttjandet lägst. 100% av befolkningen betalar. Var tionde familj i Danderyd utnyttjar. Var tionde familj i Danderyd har en årsinkomst på över en miljon. Hur kan det komma sig att detta var någonting som åberopades som var människas rättighet i valrörelsen? Jo, vi låter någon annan sätta dagordningen.Vi låter inte behoven styra. Vi lyssnar inte på dem som inte skriker.

För att driva kraftfull opposition i det egoistiska samhället; ha två öron, var tyst, lyssna till de som inte skriker, ta reda på behoven och använd din hjärna och din mun som en kraftig megafon för att driva dessa människors sak. Allas vår sak och vår rättighet till ett jämlikt, jämställt samhälle. Wrrrroaaaaw

ganska oglamouröst

Efter en helg med konferens, ridning, simning och farsdagsbesök känner man sig rätt mör när måndagen kommer. Och måndag tisdag är skoldagar, nu med matematik på schemat från 9.30-16.00. Jo, vi ska lära oss hur man lär barn matematik, och det låter ju bra i teorin. Halv fem kommer man hem och kastar i Storasyster en smörgås så att hon kan byta om och åka till fotbollsträningen. Medan hon är borta tittar jag i henner skolväska och finner att hon har tre läxor den här veckan; turkiska läxan till på onsdag, den vanliga läs- och skrivläxan till på fredag och; hej och hå; en matteläxa till imorgon.

Dottern kommer hem vid halv sju och ska då äta middag, duscha, ringa ett samtal och sedan göra tre sidor matematik. Klockan går och två småsyskon är trötta, gråter och bråkar kring köksbordet där Storasyster ska göra sin läxa. Mamman försöker diska, plocka undan och underhålla dem för att låta Storasyster räkna i fred. Men hon behöver ju mammans hjälp. Klockan blir åtta och mamman tvingar Storasyster att avbryta läxorna, hon får gå upp tidigare imorgon bitti. Pedagogiken hoppade vi över. Storasyster vill inte göra läxan alls. Hon är bara sämst på matte. Hon fattar ingenting. "Du kan", säger mamman trots att hon lärt sig annorlunda i skolan idag. "Hon kanske är koko", säger Mellansystern och allting flyter på ungefär som vanligt; ganska oglamouröst bland spaghetti och brödsmulor under köksbordet.

Nu när jag pluggar och är mammaledig hämtar jag barnen tidigare än när jag jobbade. Men det blir ändå svårt att hinna med läxor när det är aktiviteter flera gånger i veckan, samt att det är svårt att få lugn och ro med två småsyskon som också vill ha uppmärksamhet och läxor och mammans hjälp. Precis samtidigt.

Vi har inte råd att anställa någon för att läsa läxorna med Storasyster, inte ens med RUTavdrag, och jag vet inte när i vårt tämligen späckade schema vi skulle kunna få in den aktiviteten heller. Bättre vore väl om barnen fick göra skolarbetet i skolan? Inte vill väl vi vuxna ta med oss arbetet hem (även om vi gör det ibland). Annars borde åtminstone barn med långa dagar på fritids ges möjlighet att få hjälp med läxorna där. Det är oacceptabelt att de som har råd ska kunna anställa läxhjälp till sina barn med subvention av våra skattepengar. Då får vi dubbelt betala för att deras barn ska ges försprång framför våra i den jämlika svenska skolan. Vi behöver inse att samhället måste förändras. För våra barns framtids skull. För alla barns framtids skull.

Sen när blev ungdomar höginkomsttagare?

I dagens Norrtelje tidning presenteras inkomsterna för de personer som kandiderar till kommunfullmäktige. Där framgår att Moderaterna har den högsta medelinkomsten bland sina kandidater. Det förklarar kommunalrådet Kjell Jansson (årsinkomst 2009: 760 226 kronor) med att partiet har många unga på sin lista... Det ter sig märkligt på flera sätt. För det första brukar det väl inte vara så att ungdomar är de som tjänar mest, för det andra är de tre som tjänar mest på Moderaternas lista 65, 56 och 49 år, knappast några ungdomar. Sammantaget av de tre som tjänar mest i varje parti är 15 av 24 (62,5%) över 50 år, flera i pensionsålder. Så jag tror inte att Kjell Janssons teori om varför partiet toppar inkomstlistan stämmer särskilt väl. Själv är jag väl bland de yngre av gruppledarna och har, sånär på Sverigedemokraternas gruppledare, den klart lägsta inkomsten. Men jag har ju valt fel jobb naturligtvis.

Hur kan man välja ett jobb där man är tvungen att ha barnen längst på dagis av alla, stiga upp tidigast av alla, komma hem och stupa i säng och dessutom tjäna sämst av alla. Ändå tycker jag att jag har det ganska bra. Barnen har fritidsaktiviteter, jag väljer till stor del ekologiska och rättvisemärkta livsmedel, vi har en sommarstuga och en bil och jag unnar mig att studera vidare. Allt handlar givetvis om prioriteringar och jag gissar att även den med en inkomst som är 3,5 gånger min egen är tvungen att göra prioriteringar.

Jag undrar dock om den med en årsinkomst på nästan en miljon har möjlighet att förstå vilka prioriteringar de sämre ekonomiskt lottade står inför. Jag undrar det verkligen med tanke på reformer som t ex vårdnadsbidrag och RUT, lättnader i strandskyddet mm. Är det prioriteringar som över huvud taget landar på de sämre ekonomisk bemedlades köksbord?

Ett delat samhälle

Nyheterna rapporterar nu på morgonen att 25% av alla hushåll inte klarar av en oförutsedd utgift på 5000 kronor utan att det blir ordentligt kännbart för vardagslivet. 50% av hushållen klarar inte en oförutsedd utgift på 20 000 kronor. Det betyder att hälften av Sveriges befolkning faktiskt lever med ganska knappa marginaler. Ändå försöker den borgerliga majoriteten göra frågor som vårdnadsbidrag och RUTavdrag till valfrågor som skulle öka valfriheten för familjerna. Med dessa siffror står det ju ganska klart att hälften av hushållen inte ens kommer i fråga för den här valfrihetsservicen.

Samtidigt rapporteras att övertidsarbetet ökar, ja, nästan fördubblas och nu ligger på 17%. Och med knappa ekonomiska marginaler och underbemannade arbetsplatser kommer ju inte detta som en överraskning direkt. Men det här är sånt som kostar i längden i form av dålig hälsa som kommer att bli dyrt för såväl individen som samhället.

Det lönar sig för alla att fler arbetar lagom. Det finns arbete som efterfrågas och ska utföras. Låt oss dela på bördan så att inte vissa jobbar ihjäl sig medan andra slår dank ihjäl sig. Låt oss skapa ett rättvist skatte/försäkringssystem som gör att resurserna fördelas så att alla kan känna ekonomisk trygghet. Låt oss föreslå möjlighetsreformer; som utökar alla familjer och människors möjligheter att planera och leva sina liv istället för att låta alla vara med och betala reformer som bara halva befolkningen har ekonomisk möjlighet att utnyttja.

Sortering av viktigheter

Efter ett inspirerande möte med Josefin Brink (andra namn på Vänsterpartiets riksdagslista i Stockholms län) i förrgår och ett idag med Jens Holm (tredje namn på Vänsterpartiets riksdagslista i Stockholms län) så är hjärnan i full gång med att sortera information och idéer. Som jag redan tidigare bloggat om är jag glad att Josefin tog upp att den rödgröna oppositionen nu lyfter kommunernas skyldighet att erbjuda barnomsorg på obekväm arbetstid. Det är en jätteviktig möjlighetsreform som ger främst många kvinnor valmöjligheten att arbeta heltid och på ett bättre sätt ta försörjningsansvar för sina barn. För andra kan det innebära valmöjligheten att gå ner i arbetstid och få mer tid med sina barn eftersom arbete på obekväm arbetstid ger bättre betalt. Idag erbjuder endast 40% av kommunerna barnomsorg på OBtid, det heter att det inte finns något behov, men har man frågat? Vi går mot ett samhääle med längre och längre öppettider inom all annan service och att då enbart erbjuda barnomsorg på kontorstid känns oerhört förlegat.

Josefin talade också om de stora grupperna på fritids, något som jag så sent som för ett par veckor sedan debatterade med Barn o skolnämndens ordförande Anne S Pihlgren (M) i kommunfullmäktige. Anne S Pihlgren tyckte inte att stora barngrupper på fritids var något problem så länge vi har kompetent personal, men jag och Ulrika Falk är uupenbarligen överens med våra riksdagsrepresentanter om att det behövs fler vuxna och en högre kvalitet på skolbarnomsorgen.

En annan välfärdsfråga som Josefin tog upp var äldreomsorgen och hemtjästen. Som det ser ut idag är 59% (trots att så få får del av den friheten)av storstadsbefolkningen villiga att låta RUT vara med och avgöra valet och då måste vi rödgröna bli tydligare med att tala om vad vi menar med vårt alternativ; en förstärkt hemtjänst. Josefin berättade att en stor del av personalen inom hemtjänsten saknar utbildning (vilket också ger arbetet lägre status). De måste erbjudas utbildning och under tiden de studerar kommer många fler att kunna erbjudas arbeten. Om några år kommer de alla att behövas. Hemtjänstpersonalen har under många år gått på knäna och sliter för att hinna mellan gamlingarnas hem och göra begränsade, beviljade tjänster på tid. Det måste bli mer öppet vilken hjälp den äldre vill ha, man måste få möjlighet att själv välja på ett större utbud av tjänster, t ex fönsterputsning, ge katten mat, läsa en tidning, skotta runt soptunnan, laga ett mål mat eller vad det nu kan vara. Detta ska göras till en inkomstrelaterad låg avgift. Om vi inte subventionerar unga, friska människors hjälp i hemmet har vi råd att subventionera hjälpen till dem som behöver den desto mer.

Jens Holm (som för övrigt även besöker Norrtälje första maj) talade om skillnaden mellan de rödgrönas skärpta klimatkrav och regeringens. När vi säger att utsläppen av kolidioxidekvivalenter (just det, kul ord) ska minska med 40% till 2020 då menar vi 40% av alla utsläpp som görs i Sverige idag, medan regeringen (som också säger 40%) menar 40% av de utsläpp som är undantagna från EUs handel med utsläppsrättighetet. Regeringen menar också att vi kan minska utsläppen genom att köpa utsläppsrättigheter i andra, fattigare länder medan vi menar att själva minskningarna måste göras här. Det gör en skillnad på vårt förslag och regeringens på ca 8 miljoner ton koldioxidekvivalenter (hoppas allt blev rätt och riktigt där nu).

För de som inte tror att det finns några av människan orsakade klimatförändringar (om t ex Elisabeth Höglund skulle läsa det här) kan jag tala om att man på de senaste 25 åren ser en kraftig minskning av inlandsisen på Grönland och om den försvinner (vilket kan ske inom vår livstid, även E.Höglund tror jag) så höjs havsnivån med 7 meter. Sen kan var och en få fantisera fritt om vad det innebär ett tag.

Vi talade också med Jens Holm om kärnkraften, som ju debatterats på Norrtelje tidnings debattsida under vintern. Flera Folkpartister hejar ivrigt på byggandet av nya kärnkraftverk och ser dessutom kärnkraften som en förnyelsebar energikälla. I Finland bygger man just nu ett nytt kärnkraft och vad det kostar har Jens Holm skrivit lite om här. Han menar att säkerhetsaspekten fortfarande är det viktigaste argumentet mot kärnkraft, men att alltför sällan diskuteras ekonomin i det hela.

För att kunna använda sig av kärnkraft behöver man uran och uranbrytningen brukar för det mesta även av kärnkraftsförespråkare ses som den skitiga delen av den sååååå rena kärnkraften. Sverige råkar vara ett av de länder som har mest uran i Europa och om det är så att vi ska ha kärnkraft kanske vi också ska bryta uranen här inom Sveriges gränser? Flera bolag prospekterar redan uran i Sverige. Enligt reglerna så är uranet vårt så länge det ligger i marken, men skulle vi börja bryta det så skulle EUs behov av uran gå före vårt, då tillhör uranet EU, så att säga. Frågan är om Reinfeldt kommer att tillåta uranbrytning i Sverige. Han har inte ställt sig helt negativ till detta. För några veckor sedan var det 30 år sedan svenskarna röstade igenom en långsam avveckling av kärnkraften. Redan då som tolvåring misstänkte jag att en långsam avveckling också skulle kunna innebära en avveckling av själva folkomröstningsresultatet och det svenska folkets vilja. Det man ser idag med Centerpartiets totala omsvängning i frågan och galningarna i Folkpartiet som inget hellre vill än att bygga mer av detta förkastliga är skrämmande. Vart tog solidariteten med kommande generationer vägen?

Maten, transporterna, odlingen, köttkoncentrationen, offentliga upphandlingar och andra av mina absoluta hjärtefrågor avhandlades också. Tjo. Ni fick inte mer av den just nu. Jag ska nämligen inte skriva en längre blogg än så här. Den är säkert avsevärt mkt längre än 4000 tecken som är max vad en läsare av t ex Norrtelje tidning orkar läsa. Men jag återkommer i samma frågor och fler. Var så säker. På en blogg nära dig.

Kan man betala RUT med vårdnadsbidraget???

Åke Malmström (KD) försvarar idag i Norrtelje tidning införandet av vårdnadsbidraget, som enligt flera borgerliga politiker i fullmäktige utlovas "inte kommer att nyttjas av så många". Han skriver att 3000 kronor är mer än noll och det har han ju rätt i, men om man kan vara hemma med sina barn för 0 kronor i månaden kanske man är så välbeställd att man inte behöver hjälp från våra gemensamma skattepengar? Malmström skriver dessutom att man visst kan fortsätta arbeta trots att man tar emot vårdnadsbidrag,,, man kan använda det för att betala sina egna föräldrar för att ta hand om barnet.................svart då eller??? Ja, man kan betala någon annan för att ta hand om barnet, bara man INTE, bara man ger F-N i, att utnyttja den kommunala barnomsorgen. Och för 3000 kronor i månaden får du ju knappast vit arbetskraft. Jag skulle, om jag ser det på Malmströms sätt, slutligen då få det till att vårdnadsbidraget uppmuntrar till svartarbete, vi ser en ny marknad. Eller är det så att jag kan använda vårdnadsbidraget att betala en barnflicka som jag sedan drar av enligt RUT? Har man pengarna kan man leka med dem. Vi andra får nog nytert hålla oss till att arbeta och gno för brödfödan och våra barns väl och ve.

Sätta mig i en stuga på Kläppen och skriva en bok - Om fåtalets politik

Den borgerliga majoriteten i kommunen är beredda att slåss med näbbar och klor för en politik som gynnar ett fåtal. Och med lite skicklighet lyckas de få ett flertal att ställa upp på det.

Visst, det handlar bl a om vårdnadsbidraget, som flera borgerliga politiker i talarstolen försäkrar kommer att utnyttjas minimalt, och därför inte medför några större kostnader. Ja, det kommer antagligen inte att utnyttjas av så många för det är ett oflexibelt, omodernt bidrag som de flesta inte har ekonomiska möjligheter att utnyttja. Det kräver att barnet helt avstår från barnomsorg och är ingenting som enkelt går att kombinera med att en förälder går ner i arbetstid. Det hela blir inte mindre absurt när kommunalrådet Kjell Jansson (M) vill få oss att tro att detta är någonting som han hade utnyttjat om det funnits när hans barn var yngre.

Att vara förtroendevald och förvalta våra gemensamma skattepengar handlar om att göra det man tror är bäst för de flesta, det kan inte vara att införa en reform som man från början vet endast kommer att utnyttjas av ett fåtal, varför ska de fåtalet få sitt val tillgodosett av våra gemensamma pengar? Jag vill också vara mer med mina barn, jag skulle vilja klara mig på att jobba halvtid, men det finns ingen sån möjlighet. Hur ser den borgerliga majoriteten på valmöjligheter för sämre ekonomiskt bemedlade, ensamstående, sjukskrivna m fl? Ska vi inte alla ha samma möjligheter att välja hur vi vill ha det med våra barn? Ulrika Falk skriver också om detta idag.

RUT är en annan användning av skatteinstrumentet för att öka valmöjligheterna för bättre bemedlade invånare. Helt plötsligt kan de till subventionerade kostnader välja att låta någon annan städa efter sig. Medan vi som städar hos dem aldrig har valmöjligheten att låta någon annan städa vårt hem. Subventionerade tjänster i hemmet ska, för bästa användning av skattemedel, knytas till äldre eller de som av andra orsaker har stora behov.

Vad har då Kläppen med saken att göra? Jo, det är en lång historia som Miljöpartiets Bridget Wedberg redogjorde ganska detaljerat för under gårdagens fullmäktigemöte. Och det handlar fortfarande om fåtalet. På en, av kommunen ägd, ö i ytterskärgården finns en gammal fiskebod som en f d polis och borgerlig kommunpolitiker utan nyttjandeavtal byggt till som fritidshus. Bygglovet har sedan år 2000 fått avslag i regeringsrätten 2 gånger. Nu ligger en tredje ansökan på ByggoMiljönämndens bord för behandling och innan den är behandlad i samtliga instanser så kommer nämnden inte att kräva någon rivning av svartbygget som nu stått där i tio år. AV HÄNSYN TILL KOSTNADER OCH OANGELÄGENHETER för lagbrytaren (fåtalet). Det är VÅR gemensamma fiskebod som kommunen köpt in för att se till allmänhetens intressen. Det finns inget nyttjandeavtal, stugan är olagligen utbyggd och kommer antagligen att stå kvar så länge den olaglige nyttjaren orkar använda den.

Men jag kanske åker ut till vår gemensamma fiskebod och sätter mig där och skriver - boken om fåtalets politik. Då slipper man åtminstone det pinsamma käbblet i fullmäktige.

Tjugotredje mars, läge:ymigt snöfall

Nu börjar det bli så länge sedan att man inte riktigt minns när vintern började, men lång har den varit och mycket snö har det kommit. Jo, jag minns att barnen och jag ett par dagar före jul var nere och åkte pulka för första gången vid Lommaren. Då låg inte isen än och man tänkte att det var bäst att passa på att åka pulka innan snön försvann igen. Men den ligger ju fortfarande kvar, tre månader senare.

Vi kämpade oss ut, 2-3 timmar varje dag hela jullovet. Då var det mest pulka som gällde. Efter jul gick vi in på skidor och skridskor.Tyvärr var det så mycket snö så att jag inte vågade ta bilen ut till landet, jag var ju inte i skottarskick precis. I februari blev det stjärtlapp och då hade det kommit så mycket snö att barnen kunde göra en egen backe på tomten. Fantastiskt.

Mars brukar vara månaden med kramsnö och häftiga byggen och till viss del kan man väl säga att det slagit in. Kanske inte bygglusten har varit den största bara, kanske kanske man tappat gnistan något att springa ut och leka i snön varevigaste dag. Men enligt Norrtelje tidning är detta en helt normal vinter.

Vad som är normalt och vad som är gångbart bestäms av gängse normer i samhället. Ju längre vi har borgerligt styre desto mer tar vi till oss deras idéer om samhället som normala och omöjliga att ändra på. Jag vet eftersom jag arbetar i en sedan långt tillbaka moderat kommun. Jag upplever att många där har en helt annan syn på t ex kommunal service än vad vi har i vår kommun som "bara" är borgerlig sedan 12 år tillbaka och där Moderaterna relativt nyligen gick om Centerpartiet i storhet.

Här bestäms också vilka frågor som ska debatteras inför valet och då har frågan om RUTavdraget (som jag skrivit om flera gånger) blivit en jättefråga, trots att det inte handlar om mycket pengar, många människor eller särskilt stor service. En annan fråga som berör få är vårdnadsbidraget. Ändå skrivs spaltmeter (även av mig).

Igår när vi hade gruppmöte i oppositionen i Tiohundranämnden diskuterade vi budget. Hur många miljoner mer än borgarna har vi i vår budget och vad ska vi lägga dem på? Konstigt utgångsläge egentligen, det innebär ju att vi ska ha allt precis som borgarna och sen lite till. Är det inte så att vi först ska forma en vision om hur vi vill att det ska se ut och sen ta reda på vad det kostar?

Vi måste bli bättre på att få valet att handla om det som är viktigt och berör många, det handlar om större omställningar än att förhålla sig till borgarnas sanningar och "den enda vägen". Om detta bloggar också Helene Sigfridsson.

Själv har jag tröttnat på "the american dream". Fattiga stretande människor som drömmer om att bo vid havet, vill ta bort strandskyddslagen så att "vemsomhelst" ska kunna bosätta sig vid vattnet. Fattiga stretande människor som drömmer om lite hjälp i hemmet slåss för RUTavdraget så att "vemsomhelst" ska kunna få den hjälpen. Fattiga stretande människor som aldrig kommer att ha råd med ett hus vid havet eller hemhjälp slåss för sin dröm och hjälper på så sätt borgarna att upprätthålla orättvisorna i stället för att omfördela resurserna.

Visioner och verklighet

Superstressig fredageftermiddag, någonting ska ätas innan vi beger oss mot kursgården för två dagar landstingsvisioner, hur ska vården, hälsan och kollektivtrafiken skötas när vi vinner valet, när vi tar över. Telefonen ringer. Barnen är stirriga och vill iväg, Skruttet vill äta...

I andra änden av luren, en äldre kvinna som läst mitt debattinlägg om att RUTavdraget inte behövs vid en utbyggd, breddad hemtjänst efter behov. En äldre kvinna som inte vill förstå min vision, som tycker att hemtjänsten suger och inte på några villkors vis kan mäta sig med den service äldre människor kan få genom RUTavdraget. Själv har hon inte hemtjänst, men hon känner många äldre och alla tycker att den är jättedålig. Det kan jag inte ha någon aning om, enligt henne, för jag är inte tillräckligt gammal. Och de äldre jag påstår mig känna, tycker inte som jag, oavsett vad de säger till mig.

Barnen stojar och Skruttet skriker, jag försöker röra i stekpannan och hon fortsätter berätta att hon inte skulle rösta på mig om hon så låg för döden. Vad ska jag svara? Vilken tur att vi har demokrati då, så att vi får tycka olika. Ja, svarar hon, om man nu kan kalla det här demokrati. Allmänt negativ alltså... Hon berättar att det kostar 650 kronor att få fönstren putsade i hennes tvåa, med RUT kan hon få det för halva priset. Hemtjänsttanterna får minsann inte putsa fönstren, kontrar hon när jag säger att jag tycker att det borde ingå i hemtjänsten, de kan ju ramla ut...

Jag förklarar en vision om att de äldre i större utsträckning ska kunna välja vad de vill ha hjälp med och hon svarar att det kommer vi aldrig att kunna driva igenom. Jag förklarar att vi nog inte är ensamma om att driva den frågan, men hon bara fnyser. Hemtjänsten är och förblir dålig oavsett vad våra kundundersökningar säger; vi väljer ju vilka vi frågar...

Till sist lägger hon på och jag säger Tack för att du ringde...

Uppställning, snabbt med barnen mot matbordet, duka, telefonen ringer... Det är hon igen, hon vill bara berätta om när hon bröt lårbenshalsen för några år sedan. Tja, jag fick i barnen mat och kom iväg för att skapa nya visioner. Hade dock fått med mig en fundering om hur ordet behov kan uppfattas på olika sätt. Hos RUTkramarna tolkas ordet som att politiker godtyckligt bestämmer vem som ska få hjälp...

RUT, omega3 och vädret

Det är plusgrader ute idag och jag är med på 2 ställen i lokaltidningen. Först är det ett repotage om de olika gruppledarna och partierna inför valrörelsen. Vi får veta att Vänsterpartiet kommer att vara drivande i miljöfrågor, att vi är skeptiska till friskolor och att vi vill ha mindre grupper inom barnomsorgen. Ja, det är inget fel i det, sen att samarbetet med S ska gå på rutin kan man ju förhålla sig till. Nog tycker jag att det behövs uppfräschning och fördjupning även om det naturligtvis underlättar att ha bra grunder att stå på. Egentligen får politik aldrig på något vis gå på rutin. Vi förtroendevalda måste alltid ha i minne på vems mandat vi agerar och vad grunden till olika ställningstaganden vilar på.

Idag publicerar Norrtelje tidning även mitt svar på en Ledare om RUTbidraget som var med i tidningen för snart två veckor sedan. Och på den får jag som svar att min hållning är typisk för Vänsterpartiet, vilket man väl får ta som en komplimang. Sen ställer jag mig frågande till att behovsbedömd hemtjänst innebär att politikerna vet bäst och att RUTavdrag istället ger makten till enskilda att bestämma hur de vill ha det. Jag är också ovan med att bli förpassad till mitten av förra seklet även om jag blivit beskylld för att vilja tvinga människor tillbaka till stenåldern både när jag förespråkat torra toalettlösningar och en utbyggnad av Roslagsbanan till Rimbo (vilket f ö två moderater skrev föredömligt om i lokaltidningen häromdagen).

Läser också idag på nätet att Uppdrag granskning gjort ett repotage om hur fisk som ska mätta flyktingar i Västsahara i stället blir till omega3tabletter i Norge.

Igår skrev Clarence Werngren i lokaltidningen om vilka åtgärder som behövdes för att få tillbaka skolan till 1960talets nivå (vilket tydligen är önskvärt). Att döma av artikeln skulle det bästa vara om handelsstudenter tog över lärarnas roll (handelsstudenter läser in en 7,5 poängskurs på lärarhögskolan på en dag medan 25% av lärarstudenterna egentligen borde ha blivit underkända). Hmmmmm, får återkomma till det...

RUTkramare

Så har nu RUT fått sina kramare och det är inga mindre än självaste Moderaterna som nu är så förtjusta i denna statliga subvention att de springer runt med knappar som det står "Rör inte RUT" på. Alltså... hur viktig är denna subvention av åtminstone någorlunda välbeställdas städhjälp? Känns lite smått larvigt tycker jag. "Ropen skalla, subventionerad städhjälp åt alla", hojtar de arga demonstranterna utanför riksdagshuset; en framtida tidningsrubrik? Jag tycker Norrtelje tidnings egen bloggare Frida Goar hade fått till det väldigt enkelt och tydligt på tidningens debattsida idag; den som själv är kapabel att städa sitt hem ska själv betala för det. Skattepengar ska subventionera hjälp till de som inte är förmögna att klara sig själva.

RUTkramarna menar att det handlar om en subvention som betalar sig självt genom att många svarta arbeten blir vita. Tidningen Dagens samhälle skriver idag om hur köp av avdragsgilla hushållsnära tjänster blivit ett alternativ tillen urholkad hemtjänst för äldre med skapliga inkomster. Marta Szebehely, som forskar i socialt arbete med inriktning på äldreomsorg, menar att det är bättre att rikta pengar till äldreomsorgen än att behålla RUT om man vill att pengarna ska komma alla äldre till del. Som RUT idag används av äldre kan det i förlängningen leda till att hemtjänst endast blir något som fattiga pensionärer använder.

Såväl RUT som LOV (Lagen om valfrihet) påverkar möjligheten att tillgå likvärdig äldreomsorg. Privata företag kan erbjuda tilläggstjänster som extra städning och snöskottning som den kommunala hemtjänsten inte kan erbjuda samtidigt som en städfirma inte givet har den nödvändiga blicken för den äldres ökande omsorgsbehov så att denne kan få tillräcklig och rätt hjälp.

Som jag redan tidigare skrivit på denna blogg är RUT en statlig inblandning som fördelar pengar åt fel håll, låt er inte luras att slåss för något som bara kommer några få till del för att ni så gärna själva skulle vilja åtnjuta hjälpen, om ni bara hade råd. Vi ska inte slåss för de friska och välbärgades rätt till hemhjälp, vi måste slåss för de svagas rätt till anständiga liv. Låt inte detta bli "musen som RUT".

Vem behöver mina skattepengar?

Ledaren i Norrtelje tidning skriver idag att vänsterledaren Lars Ohly nu kastar ut ett förslag om förstärkt kommunal hemtjänst och hembesök hos alla över 75 år för att se över behov av ev hjälp i hemmet. Enligt ledarskribenten är detta ett desperat motförslag då Vänsterpartiets ledare nu inser att 66% av svenska befolkningen vill behålla RUT och en majoritet av dem är över 60 år.

Om ledarskribenten vore lite mer påläst än att bara kunna citera en rad ur partiprogrammet som säger att "privata företag kan bidra till samhällets utveckling", så skulle han veta att Vänsterpartiet länge arbetat för att förstärka hemtjänsten. Under senare år har denna blivit mer och mer slimmad under besparingar och effektiviseringar (och dessutom experiment med privatiseringar, allt givetvis för att uppnå just besparingar och effektiviseringar). I stället för att se hur vi kan stärka upp hemtjänsten, erbjuda de äldre fler tjänster och valmöjligheter, väljer borgerligheten att privatisera och snäva in valet för de äldre till vilket företag som ska sköta den minimerade servicen. Privatisering av hemtjänsten leder inte bara till ökad byråkrati utan även till ökade resor runt om i kommunen. Men, det fäller ledarskribentens argument att privata företag skulle försvinna om hemtjänsten förstärktes och RUT slopades...

Förslaget om att alla invånare över 75 år ska få ett hembesök där man ser över behov av hjälp är på intet sätt nytt. Det har bl a diskuterats i positiv anda av samtliga partier i Tiohundranämnden och det finns också redan i flera kommuner, däribland moderata Täby. Det är ett bra sätt att komma i kontakt med de äldre i kommunen och även en bra service för de äldre som kanske inte riktigt vill och vågar kontakta omsorgen. Ett "Jag vill om du vågar"-koncept så att säga.

Vänsterpartiets förslag är bra använda skattepengar som omfördelar från friska arbetande människor till de som är i behov av tjänsterna. RUT står för en omvänd omfördelning av resurserna i samhället och bör avvecklas. De som nu tjänar sitt uppehälle inom RUTsektorn behöver inte återgå till brottsligt svartarbete. Det finns behov och efterfrågan av deras tjänster. Dem som det finns behov av ska vi skattesubventionera, de som efterfrågas får efterfrågaren själv betala.