En stor rubrik. Men den har också ett stort innehåll. Hur vi behandlar våra barn, det käraste vi har och den framtida generationen. Ofta helt oavsiktligt misshandlar vi dem genom att låta dem sitta still för länge och äta för mycket skräpmat och godis. Misshandel fast vi egentligen bara vill väl. Även förr i tiden när man uppfostrade barnen med spöstraff gjorde man det för deras eget bästa. Med tårarna rullande ner för kinderna pryglade föräldrarna sina barn för de trodde att de måste det. Nu vet vi bättre. Det faktum att var fjärde förälder till barn under ett år, tycker att det är rimligt att skaka dem, betyder inte att de tror att det är bra för barnet, det är ett symptom på en pressad livssituation. Och det är i många fall en helt oavsiktlig misshandel. Många föräldrar är nog inte medvetna om att fem sekunders skakande räcker för att ett spädbarn ska kunna avlida. Under en kartläggning genomförd 2006 uppger föräldrar stress i vardagen som orsak tilla tt de skakat sitt barn.
Misshandeln av barn under ett år ökar, men inte lika mycket som misshandeln av barn mellan ett och sex år. Okunnighet kan vara en del av problemet och det är en del som vi kan komma till rätta med genom föräldrarutbildning och upplysning på bl a MVC, BVC, Familjens Hus, förskolan mm. Den del av problemet som härrör från stress blir svårare att lösa. Borgerligheten har sina pigavdrag, men kanske får vi då istället bara en stressad piga som misshandlar våra barn (och då får hon givetvis sparken så att hon i ekonomisk livsstress kan springa hem och misshandla sina egna barn). Jag undrar på allvar om det inte är dags för sex timmars arbetsdag. Låt oss börja med föräldrar. Vad är det viktigaste i livet? Vad är meningen med livet om vi inte kan ta hand om våra barn på det sätt vi önskar?
Här bloggar även oppositionsråd Elisabeth Björk (S) om den ökande barnmisshandeln.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar