tisdag 29 april 2014

Varför vill vi inte göra det bästa för våra medborgare?

I många mätningar som görs gällande kvalitet och nöjdhet hos befolkningen så hamnar Norrtälje i botten. Ofta försvarar sig ansvariga politiker och tjänstemän med "att det ingår inte i uppdraget" och "vi bryter inte mot lagen". Fullkomligt absurt. Vill man inte göra det bästa för sin befolkning?

I Vänsterpartiet har vi länge påpekat möjligheten att göra Tiohundraarbetet till ett flaggskepp för kommunen. Inom projektramen har funnits möjligheter att testa unika samarbetssätt och synvinklar, men i stället har projektets senaste år ägnats åt att likrikta all verksamhet med den i övriga Stockholms län. Trots att tanken var den motsatta, att utveckla en unik samarbetsmodell, anpassad efter de specifika förhållanden som råder i  vår kommun.

Till exempel har en speciell Parkinsonmottagning utvecklats vid Norrtälje sjukhus. Denna ska nu avvecklas. Detta föranleds till synes först och främst av att den drivande läkaren ska gå i pension. Det är svårt att rekrytera en ny person med de rätta kvaliteterna. När jag läser kommentarer från Tiohundra AB kring avvecklingen av mottagningen får jag flera skäl serverade; verksamheten är uppskattad, men inte vetenskapligt utvärderad (vi vet inte om den är bra), personer med Parkinsons sjukdom finns inte med som enskild målgrupp för geriatrisk vård (vi MÅSTE inte tillhandahålla speciell vård för dem), att erbjuda hembesök ingår inte i uppdraget (vill de ha vård kan de ta sig till närmsta mottagning), vårdformen finns inte någon annan stans i länet eller landet (Vi bör anpassa oss till en lägre nivå) och bla bla bla, vi beslutar avveckla detta och fokuserar på kärnverksamheten enligt uppdraget. De parkinsonpatienter som finns idag (50-100 st) hänvisas till primärvården, neurologmottagning på Danderyds sjukhus eller eventuellt till ASIH.

Nej, det är väl inget olagligt i detta, men är det bra? Är vi nöjda med den utvecklingen av vården? Ger det oss ett flaggskepp att sätta kommunen på kartan? Från Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna föreslog vi vid dagens sjukvård och omsorgsnämnd i stället att Vårdbolaget Tiohundra AB får i uppdrag att återuppta rekryteringsförsöken av en specialistläkare med Parkinsonkunskaper och att överläggningar med nuvarande konsultläkare tas upp för att se om han kan vara kvar tills rekryteringen är klar. Inga personer ska hamna mellan stolarna i Tiohundraarbetet. Inte ens om de har Parkinsons sjukdom, kanske i synnerhet inte de som är sjuka ska hamna mellan stolarna t o m, kanske är det så.

Vi har sett för mycket av centralisering och likriktning inom hälso sjukvårdsarbetet i Norrtälje kommun de senaste åren. Allting måste se ut precis som i övriga Stockholms län. Inga möjligheter att anpassa efter geografi, åldersstruktur eller socioekonomi. Detta är antagligen en bidragande orsak till att medborgarnas nöjdhet med Tiohundraprojektet har sjunkit. Den senaste mätningen i Tiohundrabarometern, som utförts sedan projektets start 2006, visade inga muntra siffror och det är väl också därför den borgerliga majoriteten har valt att inte presentera den och nu också väljer att, med två år kvar av projekttiden, lägga ned mätningen. Detta trots att den näst sista utfrågningen, rundringningen till 2000 medborgare troligtvis redan är avslutad (skulle göras i februari 2014) och egentligen bara ska sammanställas. Sedan skulle en sista rundringning ske i mars 2015. Den borgerliga majoriteten hänvisar till andra mätinstrument som t ex Öppna jämförelser. Detta är dock ingen lokal mätning som ger svar på vad den lokala befolkningen tycker. Det är också en kvalitetsjämförelse över landet och ställer inte samma frågor som Tiohundrabarometern. Barometern ger dock, enligt nämndens ordförande Erik Langby (M), ingen information om sånt som majoriteten vill kunna sätta upp mål för. Nej, kan tro det. Senaste Tiohundrabarometern visade att 64% av Norrtälje kommuns befolkning inte vill ha fler privata vårdföretag i kommunen. Stämmer ju illa med de mål Moderaterna har för hälso och sjukvården.

Det är flera år sedan den moderatledda borgerliga majoriteten i kommun och landsting avvecklade en av Tiohundraprojektet grundstenar, medborgardialogen, ett annat fora som lyfte den lokala befolkningens synpunkter på vård och omsorg. Nu lägger de även ner Tiohundrabarometern, allt för att slippa veta vad invånarna i Norrtälje egentligen tycker om vården. Det är ju egentligen ointressant också, då man inte arbetar för att utveckla unika lösningar för att tillgodose den lokala befolkningens behov utan bara är intresserad av att så fort som möjligt genomföra ett systemskifte som blir näst intill irreversibelt inom sjukvård och omsorgssektorn.

måndag 28 april 2014

Att satsa på barn och unga är något helt annat än att curla - det är god hushållning med gemensamma resurser

Vänsterpartiet i Norrtälje har under flera år uppmärksammat situationen på våra fritidshem. Barngrupperna är stora och personaltätheten är låg. Det är svårt för pedagogerna att hinna med och se och tillgodose alla barns behov. Många barn väljer att sluta på fritids innan de fyller tio år. Hur dessa barns vardagar då ser ut kan vara mycket varierande. Kanske finns det de som, enligt vice kommunalråd Berit Janssons (C) visioner, går hem och viker strumpor och plockar ur diskmaskinen, men det finns säkert också de som bara driver runt på stan eller går hem och sätter sig med ett dataspel i väntan på att föräldrarna ska komma hem. Att ge pedagogerna resurser att utveckla och anpassa verksamheten för de barn mellan tio och tolv år kallar vice kommunalrådet för curling (liksom att erbjuda ungdomar kommunala sommarjobb för att hjälpa dem att få in en fot på arbetsmarknaden), och det ska inte Norrtälje kommun ägna sig åt. Nej, den sittande borgerliga majoriteten vill se livskraftiga och kreativa ungdomar som själva skapar sin framtid. Vad som händer med de som inte känner sig fullt så starka på egen hand framgår inte av den borgerliga punktprogrammet.

Vänsterpartiet i Norrtälje har lagt interpellationer och motioner om en översyn av barngruppsstorlekarna på fritidshemmen och vi har också föreslagit att verksamheten för tio till tolvåringar får möjlighet att utvecklas. Vi tror inte att alla tio till tolvåringar verkligen vill gå hem och vara ensamma med strumptvätten. Vi tror inte heller att alla ansvarsfulla föräldrar, som kanske pendlar till ett jobb utanför kommunen och inte kommer hem förrän flera timmar efter skolans slut, vill att deras barn är ensamma, alternativt är hänvisade till att hänga med de kamrater som inte heller har någonstans att ta vägen. Många barn behöver i tio till tolvårsåldern fortfarande stöd i att finna meningsfulla aktiviteter för sin fritid av kompetenta vuxna.

Vår representant i Barn och skolnämnden, Christina Hamnö, har besökt flera olika fritidshem i kommunen och fått vår bild av verksamheten bekräftad. Personalen gör att dunderbra arbete utifrån de förutsättningar de har, men många gånger känner de sig otillräckliga. Knappa resurser till fritids är något som i längden drabbar de barn som även har knappa resurser hemma genom att det ökar klyftorna mellan dessa barn och de barn som t ex har föräldrar som arbetar i närheten. Arbetsförhållandena för pedagogerna blir också ohållbara och detta riskerar leda till ökade sjukskrivningar och ohälsotal.

Nu stöttar Vänsterpartiet centralt upp med 750 miljoner kronor för att få in mer personal i förskolan och på fritids för att kunna minska barngrupperna och antal barn/vuxen. Vänsterpartiet i Norrtälje har även föreslagit ett tak på 15 barn per barngrupp i förskolan. Pengarna till satsningen ska bl a tas genom en återställd restaurantmoms. En hög kvalitet på barnomsorgen, trygga föräldrar och goda arbetsförhållanden för personalen som tar hand om våra barn är viktigare än att det är billigare att äta ute. Arbeten inom de pedagogiska verksamheterna borde kunna vara lika attraktiva för de ungdomar som arbetar inom restaurantnäringen idag och, som enligt Alliansen, med dessa förslag kommer att bli arbetslösa.

fredag 25 april 2014

Om tillgänglighet och springvik

Tillgänglighet är otroligt viktigt i dagens snabba samhälle. Finns du inte där när någon söker dig är du borta, du finns inte mer, du är utbytbar. För den som söker dig är det själva grejen; att kunna byta ut det/den som inte snabbt svarar upp mot förväntningarna. Att alltid nå snabb tillfredsställelse.

Därför ser det ut som det gör på.arbetsmarknaden i många branscher; du anställs under kortare perioder och på få timmar, men förväntas vara tillgänglig 24:7. Detta är ett faktum inom många kvinnodominerade branscher som handel, barnomsorg, äldreomsorg och sjukvård och säkert bidragande till höga ohälsotal inom dessa yrken.

Därför är det ett gott betyg för socialdemokraternas Ulrika Falk då hon får pris som mest företagarvänlig politiker med motivationen att hon alltid är tillgänglig när företagen behöver henne. Det låter ju lite som hon fått pris för "bästa springvikarie", men motiveringen har nog en.helt annan innebörd, en viktig sådan och det visar också att heltidspolitiker spelar i en helt annan division än vi andra.

Själv blev jag upprörd när jag läste artikeln i norrtelje tidning,  inte för att ulrika och Jansson (m) fick priset från företagarna utan för att vi missade en debatt kring centrumutvecklingen i Norrtälje,  en fråga som engagerar mig djupt. Varför missade vi debatten? Har mail och telefonsamtal lämnats olästa/obesvarade p g a den stora anhopningen av inbjudningar och förfrågningar?  Har jag själv haft så många bollar i luften att jag inte lyckats uppfatta just den här? Har vi varit otillgängliga och därför bortvalda i dagens snabba samhälle?  Eller har ingen ens behövt oss så att vår tillgänglighet aldrig testats? För det säger sig själv, om det var första gången företagarföreningen försökte få tag på oss och de av nån anledning inte lyckades, så har de ju aldrig provat förut och aldrig kunnat avgöra hur tillgängliga vi är när de "behöver" oss, och på så vis har vi aldrig ens fått kvala till priset med motiveringen "tillgängliga när vi behövs".

Sorry för ett djuplodande inlägg så.här en solig fredag eftermiddag,  men jag förebrår mig själv för att vara för otillgänglig samtidigt.som jag hoppas att detta inte var en medveten handling för att utestänga dem som en inte ser "behovet" av.

fredag 18 april 2014

Mer om fullmäktige 14/4 2014

Jag har ju lovat återkomma med rapport om debatterna under fullmäktige den fjortonde april. Veckan har varit körigt och jag har själv inte heller mått helt bra, så därför har det dröjt lite. Nu har jag "vilat" mig en hel dag på landet, så vad passar bättre att avsluta långfredagskvällen med än ett blogginlägg?

Jag kan börja med debatterna som aldrig blev av. Såväl undertecknad som Bernt Grönblad (oberoende) hade ställt interpellationer till sjukvård- och omsorgsnämndens ordförande Erik Langby (m). Han hade nog fem interpellationer att besvara, ändå dök han inte upp. Det gör det lite knepigt eftersom vi inte får ställa frågorna till nämndens vice ordförande Hans Andersson (fp) som är ordinarie ledamot i fullmäktige och nästan alltid där. En interpellation är ju en tämligen aktuell fråga och faller rätt snabbt om den inte besvaras på ett par månader. En demokratiproblem som rör vård och omsorgsfrågor. Dessutom uttryckte fullmäktiges ordförande Nils Mattsson (m) viss tvekan om det var ok att, som i min fråga, ifrågasätta personalenkäter som utförs hos privata vårdföretagare. För mig råder ingen tvekan, det är fortfarande våra skattepengar som finansierar deras verksamhet.

Andra frågor som debatterades var t ex ungdomsarbetslösheten och Mp vill ännu en gång påtala möjligheten att lyfta in sociala kriterier vid upphandling och på så sätt skapa fler arbeten för unga, men borgerligheten vill inte lyssna på detta utan nöjer sig med att konstatera att de inte gör någonting olagligt och att de inte för allt i världen vill bli påkomna med att curla någon stackare som inte är tillräckligt entreprenöriell och stark för att passa in i deras mallar. Här var vi i Vänsterpartiet helt överens med miljöpartiet, precis som vi var i ärendet angående skelettplan för norrtälje hamn. Vad vi däremot inte var överens om var införandes av LOV inom familjerådgivningsverksamheten. " människor måste själv få välja", skanderade miljöpartister och borgare i kör medan socialdemokraterna ville stå lite mittemellan och lägga till attsatser om noggrann uppföljning. Vår uppfattning är att införande av LOV eller vårdval sällan har lett till ökad valfrihet för medborgare. Oftast är det så att det är fullt möjligt för människor att välja redan innan systemen sätts i sjön. Oftast ökar systemen endast valfriheten för företag inom de verksamheter som ingår i LOVen eller vårdvalet. I Vänsterpartiet kan vi inte se att valfrihet för företagare är ett överordnat mål utan snarare en trygg och nära professionell verksamhet för människor som befinner sig i en livssvacka. Vi misstänker att den som vill redan idag kan välja en annan familjerådgivare om den kommunen erbjuder inte passar, men den frågan ville ingen av LOVförespråkarna svara på.

Så till kvällens stora ärende. Ärendet som lockat dit en mängd intresserade åhörare och som debatterats flitigare än något annat ärende i norrtelje tidning under en längre tid. Antagande av skelettplan för norrtälje hamn.

I Vänsterpartiet valde vi att ställa oss bakom Miljöpartiets återremissyrkande. Varför gjorde vi det? Vänsterpartiet vill se en långsiktigt hållbar utveckling av staden som kan svara upp mot de krav som ökade klimatförändringar kommer att ställa. Vi vill bygga och utveckla Norrtälje stad på ett varsamt och demokratiskt sätt som gör att människor känner att det här är vår stad. Vi tror att vi bör anställa en stadsarkitekt för att få ett helhetsgrepp om stadens utveckling. Vi anser också att det det hade varit av vikt att inte låsa fast sig juridiskt i en mycket dyr skelettplan som kommer att göra det svårt för kommunen att gå emot byggföretagens önskemål och krav på hur byggena ska utformas. Kommunen är nämligen beroende av att få sina utgifter ersatta av de byggföretag som ska bygga i området. Vi anser att förhållandena ska vara de omvända, demokratiskt valda representanter beslutar om hur området ska utformas och byggföretagen bygger på uppdrag av de folkvalda. Både S och Fp lämnade varsin protokollsanteckning och V och Mp reserverade sig till förmån för sitt återremissyrkande. Ändå känner sig vice kommunalråd Berit Jansson (C) stolt och nöjd att kunna fatta ett beslut i så stor enighet.... Majoriteten av åhörarna utstrålade besvikelse och bitterhet då de lämnade möte.

Snart har vi en vattenledning från ett nedsmutsat Mälaren som inte ens räcker till invånarna i närförorterna och en stadsdel byggd av profithunger och inte för att möta framtiden där dessutom ingen har råd att bo, men det finns ingen anledning att ge upp hoppet. Snart måste det vända. Det finns alternativ för den som tröttnat på betongstyret.

onsdag 16 april 2014

Hur språket konstruerar innanförskap och uteslutning

I måndags i fullmäktigedebatten (jag vet, ni vill att jag ska skriva om hamnen. Lugn det kommer ett inlägg om det) blev jag och/eller min partikollega för andra gången på bara några veckor återigen kallade för kommunister. Av samma person dessutom. Och inte vilken uteliggare som helst, utan av självaste kommunalrådet som inte bara borde veta bättre, utan även förstå vikten av att uttrycka sig respektfullt även om det råkar vara mot en meningsmotståndare. Nu var inte Kjell Jansson (M) och jag oense om precis allt på senaste fullmäktige. Vi var rörande överens om att det behövs en förlängning av Roslagsbanan från Kårsta till Rimbo, något som jag och mina kamrater i Vänsterpartiet länge har kämpat för. Det är inte bara bra för miljön, det är också en utökad kollektivtrafikservice som skapar snabbare resvägar mellan t ex Rimbo, Vallentuna och Täby. Motstånd mot detta kom förvånande nog från Rimbosossarna. Uppenbarligen lider de fortfarande av tron att Roslagsbanan innebär resor på 4 timmar mellan Rimbo och Stockholm och att en satsning på järnvägen innebär att ALLA busslinjer läggs ned. Tråkigt omodern syn på det hela från helt fel håll.

Tillbaka till det faktum att det nu är helt okej att kalla Vänsterpartister för kommunister igen. Det har under många år varit helt otänkbart, även för meningsmotståndare, att på detta sätt försöka förknippa den Vänsterpartistiska politiken för ett jämlikare och mer solidariskt samhälle med diktatur och våld. Ingen drar heller upp Moderaterna eller Centerpartiets tvivelaktiga historia i en modern debatt. I alla fall inte om debatten berör någonting helt annat.

Fullmäktiges ordförande Nils Mattsson (M) är mycket noga med regler och tilltal i fullmäktigesalen. Det är t ex inte okej att kalla Kjell Jansson för Kjelle eller Nils Mattsson för Nisse. Däremot är det tydligen helt i sin ordning att kalla någon för kommunist (trots att den inte kallar sig det själv samt inte driver en kommunistisk politik, annars hade det väl varit annorlunda). Ingen tillsägning för sådana tilltag.

Givetvis händer detta i en tid då Vänsterpartiet röner stora framgångar en kort tid innan ett val samtidigt som den sittande makten alltmer granskas i sömmarna och får sin ideologi ifrågasatt. Det brukar vara det sista desperata utfallet, då alla argument tryter, då blir borgarna blåröda i ansiktet och slänger helt ovidkommande för debatten ut K-ordet. Vi får väl hoppas att det är så. Att det som ska fungera som ett maktmedel för att förminska och förfula motståndaren enbart blir ett tecken på den sista argumentlösa sucken innan det är dags att lämna ifrån sig makten.

Mer om fullmäktigedebatten följer i en kommande blogg.

tisdag 8 april 2014

Ungdomar tror på Hallstaviks framtid, men vill ha vuxenstöd i sina projekt

Då var det dags för debatt i Hallstavik, den tredje i raden av totalt fyra som Hallstaviksnätverket anordnar. Själv jobbade jag extra och slutade inte förrän strax före halv fyra, hämtade barnen, lämnade två av dem hos mormor och en i badhuset, svängde förbi Konstgräset vid sportcentrum och lämnade pengar inför fotbollslägret i helgen och tryckte sen gasen i botten mot Hallstavik. Middag, vad är det när en är fritidspolitiker?

Ett antal frågor hade vi politiker ombetts svara skriftligt på i förväg. Jag mailade frågorna i går eftermiddag, men fick idag under arbetsdagen veta att jag mailat dem till fel adress, så det blev att söka rätt på dokumentet i telefonen och försöka få i väg det till rätt adress under eftermiddagen på jobbet. Jag lyckades precis i tid och svaren delades ut bland besökarna i Folkets Hus i Hallstavik. De frågorna och svaren kan ni läsa här.

Debattkvällen började med att ett antal partipolitiskt obundna personer presenterade berättelser om Hallstavik, först ut var Åke Uneskog, fritidsboende i bygden och fotbollsengagerad. Han berättade om hur Hallstavik IK arbetar för att göra idrottsplatsen till någonting mer än bara en idrottsplats, hur en konstgräsplan förlängt fotbollssäsongen från tre till sex månader, hur boulebanor, grusplan och andra kringinvesteringar gör det möjligt för människor att mötas över intresse och generationsgränser. Nyligen har tre tidigare Eritrianska landslagsspelare involverats i fotbollssatsningen vid IP. Tyvärr ingår inga flickor i verksamheten, men Uneskog hoppades att samma satsning fast för flickor gjordes i Häverödal där flickfotbollen är utvecklad.

Efter Åke pratade Marcus Radovanovic om en kampsport som han var engagerad i (minns ej namnet). Sporten handlar inte om våld utan inre balans och självförsvar. Marcus tycker självförsvarsutbildning ska vara obligatoriskt i skolan, att det behövs för att skapa trygghet i ett otryggt samhälle och han ville gärna komma i kontakt med fler kvinnor och unga som vill lära sig självförsvar. Hans viktigaste uppdrag såg han som att verka för en bättre värld där ungdomar inte hamnade på centrum bland droger och alkohol.

Sen gav fyra ungdomar oss en bild av hur det var att växa upp i Hallstavik samt ställde ett antal frågor som elever från Hallsta skola och Carl Wahrens gymnasium kommit in med. Ungdomarna ville bl a ha billiga hyresrätter, bättre kommunikationer och jobb. De yngre eleverna lyfte en ytterligare fritidsgård, så att det blir två fritidsgårdar, en för äldre och en för yngre ungdomar. De ville också se ett samarbete mellan folkets hus, biblioteket och skolorna som kunde erbjuda studiekvällar med bl a läxhjälp för de som har behov av detta. De hade också en hel del ganska modesta önskemål som upprustning av idrottsarenor, skatepark, styrkegym vid elljusspåret och att snygga till centrum och vänthallen vid bussterminalen.

Många gav oss en bild av ett centrum där många alkohol och drogpåverkade personer vistas, såväl utomhus som inomhus på de pizzerior som finns och ungdomarna undrar var de kan gå för att äta ute tillsammans utan att trakasseras av fulla människor.

Wedberg (Mp) berättade om hur de motionerat om att hänsyn till sociala kriterier ska tas vid upphandlingar, vilket skulle göra det möjligt för kommunen att kräva av företag att de anställer ungdomar då de utför arbete åt kommunen. Falk (S) berättade också om sommarjobbsgaranti som skulle omfatta alla ungdomar. Varför har den borgerliga majoriteten avslagit dessa motioner?

På detta svarade oppositionens bästa valarbetare, vice kommunalråd med ansvar för mjuka frågor; Berit Jansson (C); "Vi curlar inte ungdomar. Vi vill se starka, livskraftiga ungdomar med egen initiativkraft." Och som alternativ till sommarjobbssatsningar så pekade hon på Företagarföreningen och Sparbankens satsning "Egen sommar" där ungdomar får prova på att starta eget. Det är ju nämligen det de ska göra i framtiden om de vill bo kvar i Hallstavik. De borgerliga representanterna tryckte väldigt på hur de såg Hallstaviksbygden som en kreativ bygd full av entreprenörsanda och Lewerentz (M) menade att det var pendla eller våga vara entreprenör som gäller.

En sak var jag och Jansson (C) överens om och det var att det behövdes mer satsningar på kollektivtrafiken, 639 måste upphöjas till stomlinje, fler tvärförbindelser, även över länsgränsen och ett enklare taxesystem för att resa över länsgränsen. Falk (S) betonade att för att få igenom infrastruktursatsningar krävs också ett byggande av fler bostäder i Rimbo och Hallstavik.

Flera formuleringar och tankar, men också konkreta förslag tar jag med mig från debatten in i det arbete vi gör i kommunfullmäktige; bl a möjligheten att ha självförsvar på skolschemat och två fritidsgårdar i Hallstavik. Vill också gärna spara begreppet studiekvällar för att ersätta det som annars kallas läxhjälp. Jag gillar ju inte läxor, vilket jag bloggade om så sent som igår.

Till sist vill jag glädjas över den framtidstro som ändå finns hos ungdomarna i Hallstavik, de vill inte pendla, de vill veta hur de ska kunna satsa på Hallstavik. "Jag är inte hjärnkirurg, jag är barnskötare och det finns redan åtta dagis i Hallstavik, så jag tycker inte det verkar vara så smart att starta eget.", uttryckte en tjej som önskade arbete på hemmaplan efter avslutad utbildning.

måndag 7 april 2014

Om fritids, förskola, läxor och lite till

"Eleverna i fritidshem får allt sämre tillgång till personal, grupperna blir större och personalens utbildningsnivå sjunker. Det visar ny statistik som också finns på kommunnivå. Statistiken visar även att den negativa utvecklingen har pågått under många år." Så inleds en nyhetsartikel på Skolverkets hemsida. Det är ett någon vecka sedan den publicerades, men jag har inte hunnit kommentera den förrän nu. Artikeln bekräftar någonting som vi i Vänsterpartiet, Norrtälje länge befarat; barngrupperna på fritidshemmen är stora, blir större samtidigt som personaltätheten sjunker. Nu visar det sig även att personalens utbildningsnivå sjunker.

Fritidshemmen har många viktiga funktioner för våra barn och unga. I Läroplan för Grundskolan, Fritidshemmen och Förskoleklassen anges bl a; "Skolan ska främja elevernas harmoniska utveckling. Detta ska åstadkommas genom en varierad och balanserad sammansättning av innehåll och arbetsformer. Gemensamma erfarenheter och den sociala och kulturella värld som skolan utgör skapar utrymme och förutsättningar för ett lärande och en utveckling där olika kunskapsformer är de­lar av en helhet. Ett ömsesidigt möte mellan de pedagogiska synsätten i förskoleklass, skola och fritidshem kan berika elevernas utveckling och lärande."

Många barn i de yngre skolåren tillbringar mycket tid på fritids, flera timmar om dagen. Jag har tidigare skrivit om hur jag tycker att fritidspersonalen måste ha möjlighet att hjälpa barnen med ev läxor, eftersom många barn kommer hem sent på kvällen då både de själva och föräldrarna är trötta. Egentligen borde det, enligt mig, vara självklart att skolarbete görs under skoltiden, men jag vet ju att det inte alltid ser ut så och då måste alla barn åtminstone ges goda möjligheter att klara av hemarbete. Annars menar språkläraren Pernilla Alm att det är tunt med forskning som kan visa på nyttan med läxor. Förutom att de är orättvisa riskerar de ta död på barnens naturliga kunskapstörst, anser hon och skriver just nu på en debattbok mot hemarbete.

Fritidshemmen borde i stället, enligt mig, kunna erbjuda ytterligare möjligheter att reflektera och ta till sig olika kunskaper som erbjudits barnen under skoldagen. Precis som läroplanen anger så kan olika pedagogiska synsätt användas framgångsrikt för att alla barn ska ha möjlighet att ta till sig de olika kunskaperna på sätt som passar dem. För att ett lärande ska kunna ske krävs även trygghet och att varje barn blir sett och uppmärksammat varje dag.

I Vänsterpartiet Norrtälje har vi föreslagit att det görs en översyn av gruppstorlekarna och personaltätheten på fritids och att vi sätter ett maxtak som kan betraktas som lämpligt utifrån vad vi vill att fritids ska kunna åstadkomma. vi vill också att man särskilt tittar på verksamheten för barn mellan 10-12 år. Många barn slutar på fritids i den här åldern eftersom de inte tycker att fritids har någonting att erbjuda dem. I stället går de hem, sitter kanske ensamma, kanske fastnar de vid ett dataspel eller så drar de runt på stan eller går hem till någon, bara av den anledningen att de inte vill vara ensamma. Centerpartiets vice kommunalråd med ansvar för mjuka frågor har uttalat att hon tycker det är bra att barnen slutar på fritids i den här åldern. Hon tycker att de kan gå hem och plocka ur diskmaskinen och vika strumpor i stället, det får dem att mogna. Centerpartiets vice kommunalråd med ansvar för mjuka frågor tycker att det daltas för mycket med dagens unga och skryter stolt med att hon, trots att hon är fembarnsmamma, aldrig besökt ett "dagis".

Det är trist tycker jag.  För om vice kommunalråd med ansvar för mjuka frågor hade besökt en förskola eller för den delen ett fritidshem, så kanske hon haft en annan syn på verksamhetens nytta för barnen och den arbetsbelastning som idag tynger både barn och vuxna i verksamheterna. Då hade hon kanske förstått att mindre barngrupper och högre personaltäthet hade kunnat göra verksamheten ännu bättre och att detta skulle kunna ha betydelse för vad barnen kan prestera i skolan. Hade hon också tagit del av Skolverkets siffror som visar att över 90% av alla barn i förskoleåldern är inskrivna i förskolan i Sverige idag, så hade hon förstått hur viktigt det är att den här verksamheten håller hög kvalitet.

Nu har äntligen Norrtälje kommun tagit beslut att även barn till arbetslösa och föräldralediga får rätt till Förskola 30 timmar/vecka. Och snälla Centerpartiets vice kommunalråd med ansvar för mjuka frågor; det handlar inte om att frånta föräldrar ansvar eller att institutionalisera barnen, det handlar om en socialkonstruktivistisk syn på människans utveckling och lärande tillsammans med andra. Skriv upp det.

tisdag 1 april 2014

LRFdebatt om landsbygden som tillgång eller börda

Jo, det blev en lång dag idag också. Trots att vi kom hem sent igår efter att jag varit i Uppsala och examinerats, så var det ju vanlig arbetsdag idag. Och en vanlig arbetsdag på vår avdelning innehåller en hel del spännande saker. Idag introducerade vi t ex solurstanken. Barnen fick sitta runt en uppritad klocka i mörkret och så gjorde vi skuggor av en penna som var placerad i mitten av klockan genom att lysa på den med en ficklampa. Långa skuggor och korta skuggor. Vi har ju jobbat några veckor med ljus och skuggor nu, så detta var bara ett av många sätt som vi utvecklar projektet och arbetet vidare. Vi hann också med att reda ut en hel del konflikter mellan de ivriga barnen och försöka reflektera i våra uppsatta protokoll.

Direkt efter arbetsdagen for jag med fyraåringen till BVC och hon fick visa hur hon kunde rita, plocka klossar och skriva sitt namn. Hon satt där i sin rosa klänning och berättade att hon brukade leka mamma och mammor de lagar mat och går och handlar mat alldeles själva. Hon berättade också hur duktig hon var på att rita gummor och det fick hon också visa prov på. Den genustänkande mamman höll på att få spader. BVC-sköterskan frågade också om det var något hon inte tyckte att hon var så bra på. Då funderade hon länge och svarade sedan; Engelska. Jaha, så nu vet vi. Stor och lång som en 5,5 åring var hon också.

Mellis, träningsskjuts, snabbrestmiddag, träningsskjuts och sedan som en pil ut mot Lohärads bygdegård och LRF debatt. Glider in ett par minuter innan start med Riggadiggadingdingding, här glider Kingen in i högtalarna i bilen. Inser ganska snabbt att det här kommer att bli en debatt med en större andel kvinnor på podiet än i publiken. De har skrivit fel namn på mig också, men jag säger att det inte gör nåt.

Vi pratar om bredbandsutbyggnad, kollektivtrafik, grön omställning av energiproduktionen, offentlig service, skolor, lokalproducerad mat, strandskydd och turism. Moderatorn talar om att vi inte får tala om vad de andra gör dåligt, bara vad vi själva vill göra. Därför låter det som att vi är överens om det mesta. Den borgerliga majoriteten säger ju nämligen att de vill göra saker som de uppenbarligen inte gör trots att de har makten och har haft det länge.

Det moderata kommunalrådet deklarerar att de, tvärs emot kommunisterna, är för fri etableringsrätt inom vård och omsorg och ser det som positivt för landsbygden. Det efter att jag lyft Tiohundrasamarbetet som en modell som lämpar sig väl för en väl utbyggd vård- och omsorgsmodell som bygger på behov hos befolkningen och inte lust och vinstintresse hos företagare.

Då vi ska tala om skolan börjar moderatorn jiddra om privata skolor, det vill ni väl inte ha? när han ska lämna ordet till mig. Eftersom debattfrågan ska handla om de små landsbygdsskolorna blir jag lite paff och är tvungen att fråga honom vad han egentligen vill ha svar på. Sen får jag svara att jag inte tror att privatiseringar kommer att rädda de små skolorna, en fråga ingen annan behövde svara på. Jag fortsätter med att berätta om vår idé att, tillsammans med universitet/högskola inrätta Akademiska arbetsplatser inom skolenheter, främst i norra delen av kommunen. Detta skulle skapa attraktiva arbetsplatser, möjligheter till verksamhetsnära forskning på små skolor samt se till att verksamheten ligger kvalitetsmässigt i framkant. Detta är ETT sätt att satsa långsiktigt på kvalitet i skolan och bestämma sig för vilka skolor som kommer att  bli kvar och vilka som inte kommer att bli det. Centerpartiet var det enda parti som ville bevara alla skolor utan att diskutera innehållet alls. Vänsterpartiet och Miljöpartiet ville hellre hålla sig till begrepp som att utveckla skolorna.

En representant från Naturvårdsstiftelsen uppmärksammar efter debatten att jag är den enda som lyfter friluftsliv och ekoturism. Vänsterpartiet tror definitivt att det finns ett utrymme för sådana satsningar i vår kommun. Stora områden är ofta bara svarta då vi ser dem på kartor som ligger till grund för framtidsplanering. Ibland är de områdena rena vildmarken. Här finns utrymme för människor att vandra, cykla, paddla, åka skridskor, komma undan stressen och uppleva tystnaden. Kommunen kan främja detta genom cykelvägar, skyltade leder, rastplatser och ev övernattningsplatser, uthyrning av material etc. Norrtälje kommun innehåller inte bara värdefulla naturmiljöer utan också många intressanta kulturmiljöer som kan lämpa sig för varsam turism.

Trettiofyra procent av befolkningen är bosatta på landsbygden och där finns också en enorm potential och tillgång till utvecklingsbara näringar. Snart kommer vi alla att stå inför det faktum som klimatförändringarna för med sig och en energiomställning kommer att bli nödvändig. Norrtälje kommun som utgör 1/3 av Stockholms läns yta borde kunna vara självförsörjande på energi och även på livsmedel för matproduktion på skolor, förskolor, äldreboende mm. Detta är fullt möjligt, men det behövs en politisk vilja. Då vi ser mattransporter och plastlådor med mat idag, samtidigt som vi betänker att den borgerliga majoriteten har suttit vid makten i 16 år, förstår vi att den viljan hittills inte finns, oavsett vad representanterna hävde ur sig i debatten idag.

Kommunalrådet tycker alltså att mat ska lagas på plats. Ändå var det ett kök för 1 mkr som gjorde att han på sittande fullmäktigemöte drog ur ärendet om ett bygge av en ny förskola i Vigelsjö för några år sedan och i stället hamnade i en situation som gjorde att vi nu betalar hutlösa summor för illa anpassade baracker.

I övrigt ondgjorde sig i stort sett alla över Länsstyrelsen och en får väl bara vara glad att en aldrig fick jobb där. Jag vet att de som jobbar på Länsstyrelsen har en gedigen utbildning och vet vad de talar om. Antagligen befinner de sig också under en politisk styrning som vägleder deras handlande som ogillas av typ alla som var på den här debatten. Jag är uthärdligt av den åsikten, att ska vi kasta all skit på någon, så borde denne också vara inbjuden, hur ska vi annars lösa problemet?

Efter debatten kom en man fram och började med att tala om att han inte var kommunist, men att han ändå gillade det jag tagit upp om rekreation och friluftsliv.

Hm, är Lohärad ett så starkt kommunistiskt fäste? På de flesta andra orter i Sverige svänger folk sig inte med de termerna längre. I slutet av debatten slängde sig också kommunalrådet över mikrofonen och började gapa om att landsbygden skulle dö ut om de rödgröna får makten efter valet. Tänk bara på kilometerskatten! 

Verkar lite desperat tycker jag... om nån frågar mig alltså....