Varför engagerade du dig politiskt?

Varför engagerade du dig politiskt? Varför blev du Vänsterpartist? Det är en fråga som otaliga gånger genom ett politiskt liv dyker upp; ibland ställer andra den, ibland ställer du den till dig själv. Senast för en dryg vecka svarade jag på frågan i ett öppet sammanhang. 

Det finns givetvis både bakomliggande strukturella anledningar till att en människa engagerar sig, och i vad hon engagerar sig, men det finns också konkreta frågor som kan bli startskottet i ett engagemang. Jag är en person som vill ta tag i saker och få saker att hända, jag vill åtminstone ha sagt vad jag tycker innan det bara händer. Och det sista jag vill är att bli en person som bara sitter ner och gnäller och känner sig bitter över världens utveckling.

En känsla av att göra sin röst hörd fick jag nog först i och med kärnkraftsomröstningen 1980. Det handlade om vår framtid. Jag var 12 år. Jag ville få säga mitt om framiden.

Den dag då jag tog steget och engagerade mig partipolitiskt var det framför allt två konkreta frågor som jag upplevde att många bara satt och gnällde om, utan att göra ett dugg för att förändra situationen; det första var att det fanns för få ställen för ungdomar att hänga och det andra var att det gick för dåligt med bussar, sur turtäthet och inga nattbussar. Det gjorde att vi ungdomar kände oss låsta, inget att  göra på hemorten och inga möjligheter att ta oss härifrån och hem igen.

Kollektivtrafiken är enormt viktig, inte bara för barn och ungdomar som inte har körkort. Kollektivtrafiken nyttjas främst av kvinnor, men skulle behöva nyttjas av många fler både för att få bättre framkomlighet på vägarna, men också för ökad säkerhet och bättre miljö. I Sveriges huvudstadsregion bör vi kunna erbjuda en högkvalitativ kollektivtrafik till rimligt pris. Det är en av anledningarna till att vi i Vänsterpartiet inte vill se en höjning av SL-kortet, det slår mot de med låga inkomster som då utestängs från många verksamheter i samhället för att de inte kan ta sig dit. Nu vill borgarna i landstinget straffa kollektivtrafikresenärerna för att de inte fick majoritet för en höjning av SL-kortet i landstingsfullmäktige genom att göra kraftiga nedskärningar i bl a busstrafiken. Detta är helt vansinnigt. Kvinnor, barn och miljö ska få betala för borgarnas oförmåga att stoppa privatiseringarna, ta kontroll över ekonomin i landstinget och lägga ett finansierat budgetförslag.

Jag läser i Norrtelje tidning hur ungdomar nu drabbas när deras buss till skolan dras in. Enligt mig och oss i Vänsterpartiet är detta helt fel väg att gå. I stället borde unga människor uppmuntras att åka kollektivt och få möjlighet att göra detta gratis. Det grundlägger ett beteende som är bra för miljön och för framtiden. Därför ställer jag idag på landstingsfullmäktige frågan till trafiklandstingsråd Christoffer Tamsons om han är medveten om att de indragna turerna i Norrtälje kommun kommer att slå särskilt hårt mot barn och ungdomar.

Lite tankar kring kollektivtrafiken

Idag skriver Norrtelje tidning om förändringar i busstrafiken. Det är SL som har funderingar och det är meningen att kommunerna ska säga sitt om förslagen också. Samma dag hittar jag denna länk på Facebook om hur bilpendlare i Tyresö erbjudits två veckors gratis SL-kort för att undersöka hur detta skulle påverka kösituationen på Tyresövägen. För en tid sedan framhöll även Socialdemokraten Nanna Wikholm vikten av att vi måste åka mer kollektivt i en debattartikel i Norrtelje tidning.

För att vi ska få fler människor att åka kollektivt måste flera saker till; det måste vara enkelt, det måste vara förhållandevis billigt, det måste vara bekvämt och trafiken måste ta dig dit du ska är några kriterier. För att det ska bli enkelt finns en rad förslag; enhetstaxa är ett, då vet du vad det kostar oavsett vart du ska åka. Möjlighet att snabbt ladda ditt kort oavsett var du befinner dig är ett annat. Idag måste du ibland åka till Stockholm eller Uppsala för att ladda det kort du ska åka på, att ladda det via dator kan ta ett par dagar. Jag syftar i denna blogg på att det ska vara enkelt att resa i närområdet/intresseområdet och det avser även att enkelt kunna resa över länsgränsen till Uppsala där många arbetsplatser och rekreationsmöjligheter erbjuds. Därför måste även SL och UL utveckla ett enklare system för att kunna resa över länsgränsen. Idag kommer jag till Uppsala på mitt årskort hos SL, men jag kommer inte hem, det gör jag bara om jag har ett påladdat reskasseekort. Att göra det enkelt kan också vara att erbjuda olika grupper gratis SL-kort, t ex anställda i kommun/landsting/företag, ungdomar, pensionärer etc. Målet bör vara en avgiftsfri kollektivtrafik för alla.

På landsbygden är det inte alltid möjligt att upprätthålla busslinjer p g a att det är för få som nyttjar dem helt enkelt. Detta skulle kunna avhjälpas med anropsstyrd trafik som finns bl a på västkusten och i skärgårdsbåtstrafiken. Anropsstyrd trafik kan med fördel ske i samarbete med t ex ett lokalt taxiföretag. 

Bussfiler måste finnas och respekteras för att kollektivtrafiken ska kunna ta sig fram snabbt och smidigt, jättebra om du kan få ta med din cykel på bussen så att du lätt kan fortsätta din resa då du kommit till ändhållplatsen. Bussar, tåg och båtar ska givetvis också gå då människor som mest har behov av att resa.

I Norrtälje stad kan jag idag se ett behov av en busslínje som passerar Sportcentrum och nya badhuset. Vägen till nya badhuset är anskrämlig, mörk, kurvig och bara till hälften asfalterad. Här tar sig varje dag en mängd barn och ungdomar upp gåendes medan andra får skjuts i bilar som knappt kan mötas på den smala vägen. Det är en tidsfråga innan det sker en olycka här. Jag är inte helt säker på att en buss behöver gå hela vägen upp till badhuset, men ett stopp vid Gustav Adolfs väg och en säker gångväg med belysning upp till badhuset vore inte helt fel. Bussen kan sedan också stanna vid Sportcentrum, bandybana och fotbollsplaner. Detta skulle minska behovet av att föräldrar tog sina bilar för att säkert frakta barnen till och från träningar och det skulle också kunna öka barnen/ungdomarnas självständighet då de själva kan klara av att ta sig till träningen och hem igen. Denna busslinje bör utgå från bussterminalen och kunna anslutas till via de andra stadsbussarna som kommer in från stadens ytterområden.

Ungdomar tror på Hallstaviks framtid, men vill ha vuxenstöd i sina projekt

Då var det dags för debatt i Hallstavik, den tredje i raden av totalt fyra som Hallstaviksnätverket anordnar. Själv jobbade jag extra och slutade inte förrän strax före halv fyra, hämtade barnen, lämnade två av dem hos mormor och en i badhuset, svängde förbi Konstgräset vid sportcentrum och lämnade pengar inför fotbollslägret i helgen och tryckte sen gasen i botten mot Hallstavik. Middag, vad är det när en är fritidspolitiker?

Ett antal frågor hade vi politiker ombetts svara skriftligt på i förväg. Jag mailade frågorna i går eftermiddag, men fick idag under arbetsdagen veta att jag mailat dem till fel adress, så det blev att söka rätt på dokumentet i telefonen och försöka få i väg det till rätt adress under eftermiddagen på jobbet. Jag lyckades precis i tid och svaren delades ut bland besökarna i Folkets Hus i Hallstavik. De frågorna och svaren kan ni läsa här.

Debattkvällen började med att ett antal partipolitiskt obundna personer presenterade berättelser om Hallstavik, först ut var Åke Uneskog, fritidsboende i bygden och fotbollsengagerad. Han berättade om hur Hallstavik IK arbetar för att göra idrottsplatsen till någonting mer än bara en idrottsplats, hur en konstgräsplan förlängt fotbollssäsongen från tre till sex månader, hur boulebanor, grusplan och andra kringinvesteringar gör det möjligt för människor att mötas över intresse och generationsgränser. Nyligen har tre tidigare Eritrianska landslagsspelare involverats i fotbollssatsningen vid IP. Tyvärr ingår inga flickor i verksamheten, men Uneskog hoppades att samma satsning fast för flickor gjordes i Häverödal där flickfotbollen är utvecklad.

Efter Åke pratade Marcus Radovanovic om en kampsport som han var engagerad i (minns ej namnet). Sporten handlar inte om våld utan inre balans och självförsvar. Marcus tycker självförsvarsutbildning ska vara obligatoriskt i skolan, att det behövs för att skapa trygghet i ett otryggt samhälle och han ville gärna komma i kontakt med fler kvinnor och unga som vill lära sig självförsvar. Hans viktigaste uppdrag såg han som att verka för en bättre värld där ungdomar inte hamnade på centrum bland droger och alkohol.

Sen gav fyra ungdomar oss en bild av hur det var att växa upp i Hallstavik samt ställde ett antal frågor som elever från Hallsta skola och Carl Wahrens gymnasium kommit in med. Ungdomarna ville bl a ha billiga hyresrätter, bättre kommunikationer och jobb. De yngre eleverna lyfte en ytterligare fritidsgård, så att det blir två fritidsgårdar, en för äldre och en för yngre ungdomar. De ville också se ett samarbete mellan folkets hus, biblioteket och skolorna som kunde erbjuda studiekvällar med bl a läxhjälp för de som har behov av detta. De hade också en hel del ganska modesta önskemål som upprustning av idrottsarenor, skatepark, styrkegym vid elljusspåret och att snygga till centrum och vänthallen vid bussterminalen.

Många gav oss en bild av ett centrum där många alkohol och drogpåverkade personer vistas, såväl utomhus som inomhus på de pizzerior som finns och ungdomarna undrar var de kan gå för att äta ute tillsammans utan att trakasseras av fulla människor.

Wedberg (Mp) berättade om hur de motionerat om att hänsyn till sociala kriterier ska tas vid upphandlingar, vilket skulle göra det möjligt för kommunen att kräva av företag att de anställer ungdomar då de utför arbete åt kommunen. Falk (S) berättade också om sommarjobbsgaranti som skulle omfatta alla ungdomar. Varför har den borgerliga majoriteten avslagit dessa motioner?

På detta svarade oppositionens bästa valarbetare, vice kommunalråd med ansvar för mjuka frågor; Berit Jansson (C); "Vi curlar inte ungdomar. Vi vill se starka, livskraftiga ungdomar med egen initiativkraft." Och som alternativ till sommarjobbssatsningar så pekade hon på Företagarföreningen och Sparbankens satsning "Egen sommar" där ungdomar får prova på att starta eget. Det är ju nämligen det de ska göra i framtiden om de vill bo kvar i Hallstavik. De borgerliga representanterna tryckte väldigt på hur de såg Hallstaviksbygden som en kreativ bygd full av entreprenörsanda och Lewerentz (M) menade att det var pendla eller våga vara entreprenör som gäller.

En sak var jag och Jansson (C) överens om och det var att det behövdes mer satsningar på kollektivtrafiken, 639 måste upphöjas till stomlinje, fler tvärförbindelser, även över länsgränsen och ett enklare taxesystem för att resa över länsgränsen. Falk (S) betonade att för att få igenom infrastruktursatsningar krävs också ett byggande av fler bostäder i Rimbo och Hallstavik.

Flera formuleringar och tankar, men också konkreta förslag tar jag med mig från debatten in i det arbete vi gör i kommunfullmäktige; bl a möjligheten att ha självförsvar på skolschemat och två fritidsgårdar i Hallstavik. Vill också gärna spara begreppet studiekvällar för att ersätta det som annars kallas läxhjälp. Jag gillar ju inte läxor, vilket jag bloggade om så sent som igår.

Till sist vill jag glädjas över den framtidstro som ändå finns hos ungdomarna i Hallstavik, de vill inte pendla, de vill veta hur de ska kunna satsa på Hallstavik. "Jag är inte hjärnkirurg, jag är barnskötare och det finns redan åtta dagis i Hallstavik, så jag tycker inte det verkar vara så smart att starta eget.", uttryckte en tjej som önskade arbete på hemmaplan efter avslutad utbildning.

Menar Norrtälje kommun att vänthallar spelat ut sin roll?

I det gamla stationshuset i Norrtälje som uppfördes 1885 i och med att järnvägen kom till staden fanns det flera väntrum; ett lite mindre för första och andraklassresenärer och ett lite större för tredjeklassresenärer. Det fanns också ett förvaringsrum för resgods, en expedition samt en rejält tilltagen vestibul. En damtoalett fanns i själva stationshuset och sedan fanns ett speciellt litet hus med ännu en damtoalett och ett flertal herrtoaletter som låg i närheten av stationshuset. Jag har inte faktauppgifter på hur det såg ut i Rimbo, men förmodligen fanns det en liknande inrättning, om inte större, eftersom Rimbo var en mycket mer central knutpunkt för järnvägen. Från Rimbo kunde du åka till Uppsala, Hallstavik, Norrtälje och Stockholm.

Idag verkar vänthallar ha spelat ut sin roll om vi ska lyssna till tjänstemän på Norrtälje kommun. Vänthallar har, liksom telefonkiosker en gång, blivit en uppmaning till brott. Vänthallar är otrygga och lockar till sig fel klientel och därför bör de avskaffas, likt telefonkioskerna en gång gjorde för att undvika att bli sönderslagna. Då det fanns en vänthall vid Rimbo busstation användes den inte av bussresenärer, menar Helen Lott, gatu- och parkchef i Norrtälje kommun, utan av personer som inte väntade på bussen som skapade en otrygg och otrevlig stämning. Det finns liknande problem vid vänthallen i Norrtälje, säger hon.

Själv tycker jag att det är en märklig syn på problem att låta de som förstör för andra bestämma att det inte ska få finnas en varm och trygg plats för de som väntar på bussen. Det är väl inte vänthallen som sådan som är problemet; problemet måste vara de som kommer dit i andra syften än att vänta på bussen. Varför kan en vänthall inte vara en trygg och trevlig plats? Hur var det 1885? Hur tänkte de då då de byggde så mycket utrymme för de som valde att resa med tågen? 

Idag förväntas vi åka våra egna bilar och ha våra egna mobiltelefoner. De flesta telefonkioskerna är borta för länge sedan och vänthallar ska ersättas med rymdfarkostliknande toalettinstallationer som kostar pengar för kvinnor, men inte för män, att besöka. Biljettsystemen för kollektivtrafiken krånglas till så att endast dagligpendlare förstår hur det går till att köpa biljetter. Dessutom är det dyrt att åka kollektivt.

De tankar som den politiska majoriteten i Norrtälje har för vänthallen i Norrtälje stad är väl att hela det relativt nya huset, byggt i gammal stil, ska rivas och hela busstationen ska överdäckas för att kunna bebyggas med trevåningslimpor. Jag förstår ärligt talat inte hur det resoneras om en tror att detta ska leda till en tryggare kollektivresemiljö för resenärerna. Hela området runt bussarna kommer ju då att hamna utanför dagsljus och vad som händer där under blir det dåligt med insyn i. Bara att gå under en vägviadukt tycker ju många är otäckt och det är också platser som lockar till sig urinerande män och klottrare. Inte kan en sådan miljö kallas för en välkomnande Roslagens famn?

Vill vi att människor ska åka mer kollektivt eller inser vi åtminstone att det snart kommer att bli en nödvändighet till följd av den klimatpåverkan vårt ohämmade bilresande har? Det är oerhört lätt att idag välja bilen då kollektivtrafiken är dyr, krånglig och på många ställen outbyggd. Ska vi dessutom behöva stå utomhus i alla väder och vänta på våra bussar och tåg? Om jag minns rätt finns ingen vänthall i Hallstavik heller sedan den brann ned för ett antal år sedan. 

Det är mest ungdomar och kvinnor som reser kollektivt medan män gärna tar sin bil, helt utan medpassagerare också. Är det kanske därför en bra kollektivtrafik och trevliga, trygga resemiljöer är så lågt prioriterat? 

I Vänsterpartiet vill vi bygga ut en trygg och säker kollektivtrafik som kan fungera som ett gott alternativ till bilen, det bästa alternativet faktiskt. Då måste vi också göra den billigare, på sikt helst gratis. Vi kallar det klimattaxa.

Vänsterpartiet - ett landsbygdsparti, men också en parti som kräver solidaritet och kvalitet

Vänsterpartiet - det nya landsbygdspartiet, så löd titeln på en debattartikel författad av Ulla Andersson och Lena Ohlsson, Vänsterpartiet, som var införd i Norrtelje tidning i juni 2011. De två vänsterpartisterna skriver om hur det lokala och regionala inflytandet över statliga utvecklingsmedel ska öka, de skriver om hur de gröna näringarna ska satsas på, bl a inom energipolitiken och lokal matproduktion, de skriver om samarbete mellan regionala högskolor och småföretag samt om ett samarbete med landsbygdens medborgare och intresseorganisationer. 

Denna artikel läste aldrig Norrtälje kommuns vice kommunalråd, Berit Jansson (C), för när några lokala representanter för Vänsterpartiet förra veckan lyfte en rad satsningar som Vänstern vill göra på landsbygdens utveckling i en debattartikel blev hon totalt tagen på sängen; hon hade ingen aaaaaaning om att Vänsterpartiet intresserade sig för landsbygden. Och efter att ha skummat igenom några dokument på partiets hemsida så konstaterar hon att det bara handlar om att Vänstern är ute efter att förstatliga hela landsbygden.

I själva verket lyfte artikeln satsningar på utbyggd kollektivtrafik och fibernät, förändring av Lagen om Offentlig Upphandling för att kunna göra fler lokala inköp av t ex mat till skolor, sjukhus etc, starta forskning kring hur bygdeskolor kan behållas med hög kvalitet, införa logistikstöd för handeln, rabatt på studielånet för de som tar anställning inom bristyrken på landsbygden.

Nej, B Jansson är nog bara ledsen för att hennes eget parti inte kan genomföra några som helst vettiga satsningar på landsbygden. Visst finns det de som försöker, men centerledningen läser nog inte ens artiklar som de egna partikamraterna skriver. Med ena handen skriver de en artikel om att satsa på lokalproducerade matlådor till äldre, med andra handen fattar de ett helt annat beslut - dagen efter. Och det är väl lite av Centerns dilemma, det skrivs en massa om satsningar man säger sig vilja göra, men varje dag är man med och fattar motsatta beslut. Det är nog bara Annie Lööf som säger rakt ut vad det är Centerpartiet verkligen arbetar; privatisera allt, må bäste man sko sig.

Vänsterpartiet är idag ett parti i opposition, efter valet i september hoppas vi få förtroende att försöka påverka samhället med våra idéer. Ju fler röster vi får, desto mer får vi möjlighet att påverka. Centerpartiet är ett litet parti, MEN de sitter i majoritet idag, i riksdag, i landstinget, Stockholms län och i Norrtälje kommun. Vill de förändra den politik som förs idag? Då har de chansen nu, snart är det försent.

Får vi grisen i säcken?

Idag berättar Norrtelje tidning att SL är beredda att skjuta till ett stort antal miljoner (49) för att bygga om busstationen i Norrtälje. Det ger nytt liv till projektet Roslagens famn inte lyckats hitta finansiärer till sitt miljardprojekt i centrala Norrtälje. Finansieringen skulle ha varit färdig till 30 september i år och nu har konsortiets positiva förhandsbesked från Norrtälje kommun löpt ut. Kommunalrådet K Jansson (M) är dock mkt positivt inställd eftersom det handlar om flera starka, börsnoterade byggbolag som är villiga att bygga.

Samtidigt som jag naturligtvis är glad för att SL vill satsa pengar på Norrtäljependlarna, det är ett antal tusen varje dag, så blir min fråga; får vi grisen i säcken nu? Enligt min uppfattning kan bussterminalen och vänthallen fräschas upp på många attraktivare sätt än att överdäckas. Det omöjliggör förstås bebyggelse ovanpå, men det ger en anrik, öppen mötesplats för kommunens befolkning och dess besökare. Det blir säkert inte heller lika dyrt, kanske skulle pengarna räcka till att snygga till bussterminalerna i Rimbo, Hallstavik och Älmsta också?

Storskalig bebyggelse och affärscentra ovanpå bussarna anser jag inte vara en lösning som passar ihop med Norrtäljes karaktär och historia som det så fint heter i bevarandeplanen för Norrtälje stad. Att flera starka, börsnoterade byggbolag ska bli de som utformar och beslutar om denna stadsdel känns inte heller särskilt attraktivt.

Lika avstånd är inte alltid lika avstånd

På måndag börjar min nya kurs vid Uppsala universitet. Det är ca 7-8 mil till Uppsala härifrån, lika långt som det är till Stockholm faktiskt. Skillnaden är att Stockholm är beläget i samma län som bostaden. Det är antagligen därför som det finns en rak, fin motorväg hela vägen dit som dessutom är trafikerad av täta bussturer i moderna, bekväma bussar. Ja, jag vet att jag ofta hörs stämma in i den klagosång som antyder hur långt det är till Stockholm och hur omöjligt det är för oss som är bosatta här ute att delta i möten och aktiviteter på kvällstid, men jämfört med Uppsala så är det rena barnleken att åka till Stockholm. Bara det att det är samma taxa på bussen, det räcker att blippa sitt kort på bussen och sen sova en stund. 

Nu ska jag åka till Uppsala, kortet gäller bara till Åby vägskäl, länsgränsen på gärdena utanför Arlanda. Sen vet jag inte. Jag måste nog gå ner till Pressbyrån i helgen och höra mig för så att jag kan ta mig både dit och tillbaka. Betala på bussen brukar ju inte vara gångbart längre. Bussarna går ju inte heller särskilt ofta, så det blir att bege sig på eftermiddagen och komma hem sent på kvällen för ett par timmars föreläsning. Vägarna är också krokiga och det tar betydligt längre tid att ta sig dessa 7-8 mil än vad det gör att ta sig till huvudstaden med samma färdmedel. Av någon anledning räknar jag med att det kommer att kosta en del slantar också.

Vad är egentligen problemet med detta förutom att det blir krångligt för mig att ta mig till de här fyra föreläsningarna som ingår i kursen? Jo, problemet är att en länsgräns här utgör ett hinder för såväl studiemöjligheter som en lättillgänglig arbetsmarknad. Och det blir så fånigt. Med moderna, säkra vägar, eller varför inte järnväg, mellan Norrtälje och Uppsala skulle vi få en dubbelt så stor arbetsmarknad alldeles runt hörnet. Med en knapp timmas pendlingsavstånd i bekväma vagnar öppnar sig också möjligheter för Norrtälje att erbjuda Uppsala ett utbud av t ex studentbostäder, sjukvårdssamarbete, skärgårdsupplevelser och även arbetstillfällen. Allt detta försvåras och ibland omöjliggörs p g a en länsgräns. Är inte det lite löjligt?

För några år sedan då jag också läste en kurs i Uppsala hade jag ett SLkort + ett särskilt kort för pendlare sträckan Norrtälje - Uppsala. Sammanlagt gick dessa på över 1000 kr för en månad. En kväll skulle jag åka direkt från Uppsala till Stockholm, men nu hjälpte inget av mina kort, tåget mellan Uppsala och Stockholm måste betalas separat. Ända sättet jag kunnat åka på korten var om jag åkt buss till Märsta och där bytt till pendeltåg, vilket hade tagit betydligt längre tid. allt på grund av en länsgräns.

Hur stor kan gemensamheten bli?

På "vår" strand på landet har man i samfälligheten satt upp en lina mellan två pinnar längs med stranden. Linan tar man ner när man badar under dagen och sen spänner siste man upp den på kvällen. På detta sätt undviker man att Kanadagäss går upp på stranden och bajsar på nätter och morgnar. Helt otroligt, det fungerar, och vi har en ren och fin strand.

När jag föreslog liknande tillvägagångssätt vid en kommunal badplats, med stora bajsproblem, för några av besökarna så skakade de bara på huvudet och undrade vem som skulle spänna upp linan. Det skulle ju ingen känna ansvar för.

I samhället runt den kommunala badplatsen bor kanske ett tusental personer, men naturligtvis besöks den av många fler. I vårt stugområde har vi två badplatser på 110 tomter, men även dessa besöks av omkringboende. Hur stort kan ett gemensamt ansvar vara för att man ska känna sig delaktig?

Kollektivtrafiken ägs av oss gemensamt, men där finns uppenbara problem för människor att inse att det är vi som betalar och tar hand om verksamheten och materielet. När skolor och vårdinrättningar slumpas bort till privata entreprenörer är det få som verkar märka att det är våra gemensamma tillgångar som säljs ut/ges bort. skulle det vara familjens sommarhus skulle det nog bli högre ljud i skällan.

Men i ett område med 110 tomter verkar ansvarsandan vara någorlunda. Nog finns det de som slänger ölburkar i dikena och struntar i att plocka upp hundarnas avföring, men det känns ändå som om alla anstränger sig LITE mer för att hålla det gemensamma i ordning och reda och skick som man själv vill finna det i. En helt privat strand skulle inte alls behöva hållas i samma goda skick.

Lite tankar apropå att några ungmoderater igår skrev i lokaltidningen att det enda sättet att rädda Östersjön var att privatisera den för om den vore privat skulle någon bry sig om den. Det skulle ju vara en tråkig ytterlighet om det var på det viset. Jag tror att vi är rätt många som bryr oss om vårt gemensamma innanhav och tyvärr är det nog så att när stora (eller små) företag ser sätt att tjäna pengar så bryr de sig inte om det är ett gemensamt eller ett privat hav de släpper ut skiten i.

Tomma bussar

Tomma bussar kör ungefär fyra varv runt jorden varje dygn i Stockholms län. För att komma tillrätta med detta har man idag diskuterat sänkta avgifter under tider då få människor åker kollektivt samt samarbete med taxibolag. Och när man pratar om detta på Stockholmsradion så nämner man förstås bara tomma, eller nästan tomma, bussar som går i stadsdelar i Stockholm vissa tider på dygnet. Man nämner inte de nästan tomma bussar som trafikerar glesbygden i Stockholms län där också lösningar skulle vara välkomna.

Jag har under flera år (massor faktiskt) försökt föra fram idéer om mindre bussar till sådana sträckor/turer. Givetvis är sänkta avgifter en tanke, men även samarbete med taxi som man har bl a på västkusten. Där har man på vissa linjer så att man måste ringa en viss tid innan bussen går och meddela om man vill åka. Sen betalar bussbolaget taxi för att skicka ut en bil/buss som är lagom stor att ta de passagerare som anmält sitt intresse. Tydligen blir detta en vinst för så väl bussbolag, taxibolag, men inte minst för passagerarna som får ha sin busslinje kvar.

Det är bra att Storstockholms lokaltrafik börjar tänka i andra banor än att bara lägga ner linjer och turer som har få passagerare. Lycka till.