Spel för gallerierna eller beslut fattat eller kan vår röst bli hörd?

Förra gången Trafikverket ville ha ett yttrande från kommunen angående ny dragning av väg 77 fick de ett yttrande från ett enigt KSAU. Det är inte så svårt att vara eniga i KSAU eftersom inte alla partier i kommunfullmäktige, kommunens högst beslutande organ, finns representerade där. Vänsterpartiet skrev i december 2014 en interpellation till kommunalrådet Berit Jansson (C) för att ta reda på om det nya styret förespråkar samma alternativ som förespråkades av KSAU i december 2012. Som jag tidigare nämnt i denna blogg hade vi vid det tillfället ingen aning om att frågan var på väg upp för nytt ställningstagande.

Och en av frågorna var ju hur det nya styret ser på ombyggnaden av vägen, men underliggande fanns ju också frågan om hur kommunledningen kommit fram till sitt ställningstagande? Hur lyssnar kommunledningen till medborgarna och i vilket forum klubbas kommunens officiella ställningstagande? Detta har under resans gång blivit de viktigare punkterna i vår frågeställning. 

I januari håller Trafikverket sina samrådsmöten, 16 februari, samma datum som det kommunfullmäktige där Berit Jansson besvarar interpellationen, ska allmänheten ha lämnat in sina synpunkter på Trafikverkets olika alternativ och två dagar senare fattar nuvarande KSAU beslut om samma yttrande som gavs i december 2012, utan att ha hunnit se vad medborgarna tycker. Men det lovades åtminstone från talarstolen att detta yttrande skulle klubbas i kommunstyrelsen den här gången. Och det är också det som f d kommunalrådet Kjell Jansson (M) säger i repotaget i Norrtelje tidning. Repotaget som nu uppdaterats och inte längre anger att det var Vänsterpartiet som aktualiserade bristen på samtal och dialog i detta ärende utan i stället domineras av oppositionsrådets syn på det hela. Mycket märkligt. Kommunens yttrande fastställs vid nästa kommunstyrelse den 16/3 uppger Kjell Jansson (M) och det var också det vi hörde från talarstolen. Men enligt faktarutan i Norrtelje tidning ska kommunens yttrande vara Trafikverket tillhanda 2/3. Är då fastställandet i kommunstyrelsen ett spel för gallerierna? Varför ges inte kommunen tillräcklig tid att ta till sig enskilda medborgare och föreningars remissvar innan den förväntas yttra sig? Skickas yttrandet som togs i KSAU till Trafikverket som kommunens yttrande trots allt eller ska det kallas till extra kommunstyrelse då många är på sportlov? Norrtelje tidning har skrivit en utmärkt ledare i ämnet, men vad händer nu? Har lokal media tillräcklig stomme och självständighet för att kritiskt granska det ett styre med ingående centerparti företar sig? Granska gärna makten. Står orden om att det ska bli ett mer demokratiskt styre nu för någonting över huvud taget? Hur många fattar beslut om kommunens ställningstagande angående ombyggnad av väg 77? Och, ärligt talat, Kjell Jansson (och Ann Lewerentz), varför tror du att alla myndigheter med välutbildade tjänstemän skulle vilja oss illa; Trafikverket, Länsstyrelsen, varför skulle de vilja fatta beslut bara för att jävlas med oss? Om Trafikverket upptäcker att det finns olika intressen och åsikter bland medborgarna så tar de hänsyn till detta i sitt professionella beslut, om de tror att alla är eniga kanske de inte ens överväger att andra alternativ skulle kunna innebära konflikter. Att tro att vi alla måste vara eniga är en fördömd floskel, variation berikar som Hans-Åke Scherp hade uttryckt det. Antingen låter vi människor komma till tals på riktigt eller så ger vi ett yttrande, men kalla det inte för kommunens yttrande, kalla det för ett fåtals, iofs folkvalda men i en ytterst liten krets, yttrande, som de har all rätt att lämna, men gärna under den rätta benämningen. Ange också gärna argumenten på ett sätt som gör det lätt att förstå även för de som vill förespråka en annan dragning.  Visa att ni tar medborgarnas engagemang och åsikter på allvar genom att åtminstone låta det ta sån tid att vi hinner läsa dem innan vi fattar beslut.

Om nu vi får vara med.

Heta frågor i kommunpolitiken - spelar maktskiftet någon roll?

Flera intressanta frågor är i hetluften i kommunpolitiken just nu; en av dem är omdragningen av väg 77 mellan Rösa och länsgränsen. Det är en förbättring av vägen som diskuterats länge och väl, men inte hade väl vi i Vänsterpartiet en aning om att den skulle bli så aktuell just nu då vi skrev en interpellation i ämnet i december 2014. Då hade vi ingen aning om att Trafikverket i januari tänkte köra igång med s k samrådsmöten för att sedan vilja ha in ett yttrande från kommunen redan i mars. I Vänsterpartiet var vi intresserade av att veta om den nya kommunledningen tänkte förespråka samma dragning som KSAU gjorde 2012 och hur de i sådana fall såg på de invändningar som kommit fram emot dragningen norr om Rimbo (t ex barriäreffekter, bronsåldersgravar, eliminering av värdefull mark för friluftslivet etc). Vi visste verkligen inte att vi var så aktuella i vår frågeställning att KSAU bara ett par dagar efter att interpellationen besvarades i fullmäktige lämnade sitt förslag till yttrande i frågan. Och vi var inte beredda på det heller. En del tycker det är märkligt då frågan utretts flera gånger under många år, men så där är det med politik och förutsättningar ändras ju ständigt, hur ska en kunna veta att samma förhållanden, för- och nackdelar finns idag som igår? Särskilt med en fråga som funnits med så länge.

Det var inte bara vi i Vänsterpartiet som blev tagna på sängen att kommunen skulle ta ställning till denna fråga nu. I och med samrådsmötena har ju Trafikverket uppmanat enskilda medborgare och föreningar att inkomma med remissvar på vad de anser om Trafikverkets olika förslag. Dessa svar skulle vara Trafikverket till handa så sent som i måndags. Och samma vecka, utan att ha tagit del av vad medborgarna tycker, beslutar KSAU om hur kommunens hållning i frågan lyder. Det är märkligt. Varför vill den nya ledningen inte lyssna in vad boende längs väg 77 tycker innan de tar ställning? I Vänsterpartiet trodde vi att vi hade mer tid på oss att diskutera och lyssna till medborgarna för att försöka få till den bästa lösningen. Vi har inte tagit ställning till om vägen bör gå norr eller söder om Rimbo ännu, men vi vet att vi tycker att ombyggnaden av vägen är angelägen. Inte för att kunna öka den tunga trafiken utan för att skapa en säker och god miljö för de boende längs vägen och de som varje dag färdas längs vägen. Vi vill ha kvar tullklareringen i Kapellskär och minska lastbilstrafiken genom utbyggd järnväg. Men även om detta sker måste väg 77 förbättras för de bilar och bussar som ändå kör där. Detta ska ske med stor hänsyn till natur- och kulturmiljöer och med stor hänsyn till vad de boende runt vägen tycker. När dessa argument finns med i beslutsunderlaget känner vi oss redo.

En annan het fråga just nu är utvecklingen av Norrtälje stad, både österut och västerut. I öster är det Norrtälje hamn som engagerar. Skeptikerna tycker att den beslutade skelettplanen innehåller för många bostäder på för liten yta, att projektet kommer att bli dyrare än befarat och att skattebetalarna kommer att få betala notan. Det finns också en oro för att stadsdelen blir en stadsdel för de som har råd att bo där, samtidigt som en del siar om framtida klimatförändringar som kommer att få ödesdigra konsekvenser för de höga husen vid vattnet. Vänsterpartiet har haft en försiktigt kritisk inställning till projektet och delar en hel del av de farhågor jag räknat upp ovan. Vi röstade emot skelettplanen då den antogs och hade velat sett en försiktigare exploatering med miljömässig, kulturell och social hållbarhet beskriven. Nu har skelettplanen vunnit laga kraft och det gäller att agera i varje del beslut för att göra stadsdelen så bra som möjligt. Därför reserverade sig Vänsterpartiet mot att redan nu finansiera en bro över till Societetsparken för 27 mnkr. Varför ska bron byggas redan nu? Vem vill gå från parken över till en byggarbetsplats? Bygg först ett område, bygg sedan en bro. Om det finns pengar kvar till det då.

Området i väster, kommunalt ägda Nordrona, har ännu inte gått lika långt. Ett optionsavtal har slutits med ett privat företag utan erfarenhet av bostadsbyggande. Detta skedde under den förra kommunledningen och torde inte vara omöjligt att riva upp utan allvarligare konsekvenser. Innebär det några ekonomiska konsekvenser för kommunen ska dessa ändå vägas emot att behålla egen mark och genom demokratiska beslut se till att skapa  förutsättningar för att få de bostäder som staden har behov av för sin utveckling. Rune Karlsson skriver i dagens Norrtelje tidning ett mycket klokt inlägg om hur detta skulle kunna gå till. Det borde vara självklart för det nya styret i Norrtälje kommun att här ta chansen att utveckla en stadsdel för alla där även "vanligt folk" kommer att ha råd att bo. Norrtälje stad är inte bara en hamnstad som måste "vändas mot vattnet" som f d kommunalrådet (M) hävdar. Norrtäljes handel och resor gick också inåt landet via de vikingaleder som bl a idag finns kvar som Lommaren. Och för kommunens handel och utveckling var under de senaste 200 åren även järnvägen och Rimbo väldigt viktiga. Det är också värt att lägga på minnet.

Ingen ytterligare bro planeras vad jag vet ännu från Nordrona över till Lommarbadet.

Menar Norrtälje kommun att vänthallar spelat ut sin roll?

I det gamla stationshuset i Norrtälje som uppfördes 1885 i och med att järnvägen kom till staden fanns det flera väntrum; ett lite mindre för första och andraklassresenärer och ett lite större för tredjeklassresenärer. Det fanns också ett förvaringsrum för resgods, en expedition samt en rejält tilltagen vestibul. En damtoalett fanns i själva stationshuset och sedan fanns ett speciellt litet hus med ännu en damtoalett och ett flertal herrtoaletter som låg i närheten av stationshuset. Jag har inte faktauppgifter på hur det såg ut i Rimbo, men förmodligen fanns det en liknande inrättning, om inte större, eftersom Rimbo var en mycket mer central knutpunkt för järnvägen. Från Rimbo kunde du åka till Uppsala, Hallstavik, Norrtälje och Stockholm.

Idag verkar vänthallar ha spelat ut sin roll om vi ska lyssna till tjänstemän på Norrtälje kommun. Vänthallar har, liksom telefonkiosker en gång, blivit en uppmaning till brott. Vänthallar är otrygga och lockar till sig fel klientel och därför bör de avskaffas, likt telefonkioskerna en gång gjorde för att undvika att bli sönderslagna. Då det fanns en vänthall vid Rimbo busstation användes den inte av bussresenärer, menar Helen Lott, gatu- och parkchef i Norrtälje kommun, utan av personer som inte väntade på bussen som skapade en otrygg och otrevlig stämning. Det finns liknande problem vid vänthallen i Norrtälje, säger hon.

Själv tycker jag att det är en märklig syn på problem att låta de som förstör för andra bestämma att det inte ska få finnas en varm och trygg plats för de som väntar på bussen. Det är väl inte vänthallen som sådan som är problemet; problemet måste vara de som kommer dit i andra syften än att vänta på bussen. Varför kan en vänthall inte vara en trygg och trevlig plats? Hur var det 1885? Hur tänkte de då då de byggde så mycket utrymme för de som valde att resa med tågen? 

Idag förväntas vi åka våra egna bilar och ha våra egna mobiltelefoner. De flesta telefonkioskerna är borta för länge sedan och vänthallar ska ersättas med rymdfarkostliknande toalettinstallationer som kostar pengar för kvinnor, men inte för män, att besöka. Biljettsystemen för kollektivtrafiken krånglas till så att endast dagligpendlare förstår hur det går till att köpa biljetter. Dessutom är det dyrt att åka kollektivt.

De tankar som den politiska majoriteten i Norrtälje har för vänthallen i Norrtälje stad är väl att hela det relativt nya huset, byggt i gammal stil, ska rivas och hela busstationen ska överdäckas för att kunna bebyggas med trevåningslimpor. Jag förstår ärligt talat inte hur det resoneras om en tror att detta ska leda till en tryggare kollektivresemiljö för resenärerna. Hela området runt bussarna kommer ju då att hamna utanför dagsljus och vad som händer där under blir det dåligt med insyn i. Bara att gå under en vägviadukt tycker ju många är otäckt och det är också platser som lockar till sig urinerande män och klottrare. Inte kan en sådan miljö kallas för en välkomnande Roslagens famn?

Vill vi att människor ska åka mer kollektivt eller inser vi åtminstone att det snart kommer att bli en nödvändighet till följd av den klimatpåverkan vårt ohämmade bilresande har? Det är oerhört lätt att idag välja bilen då kollektivtrafiken är dyr, krånglig och på många ställen outbyggd. Ska vi dessutom behöva stå utomhus i alla väder och vänta på våra bussar och tåg? Om jag minns rätt finns ingen vänthall i Hallstavik heller sedan den brann ned för ett antal år sedan. 

Det är mest ungdomar och kvinnor som reser kollektivt medan män gärna tar sin bil, helt utan medpassagerare också. Är det kanske därför en bra kollektivtrafik och trevliga, trygga resemiljöer är så lågt prioriterat? 

I Vänsterpartiet vill vi bygga ut en trygg och säker kollektivtrafik som kan fungera som ett gott alternativ till bilen, det bästa alternativet faktiskt. Då måste vi också göra den billigare, på sikt helst gratis. Vi kallar det klimattaxa.

Vad är Vårdvalfrihet och för vem råder den?

Ingen vill/har råd att driva vårdcentralen i Edsbro med den special filialersättning som Norrtälje kommun, inom ramen för Vårdval Stockholm, tiggt till sig. Inte så häpnadsväckande kanske. Små mottagningar i områden med svagt befolkningsunderlag har inte visat sig vara framgångsrika i vårdvalsmodellen. Ändå pådyvlas landsbygdskommunen Norrtälje denna modell för enligt Moderaterna i Stockholms läns landsting ska ALLA i Stockholms län ha LIKADAN vård, samma villkor trots olika förutsättningar.Vårdvalsmodellen har redan drabbat MVC i Hallstavik, Familjens hus i Rimbo och hotat den prisbelönta vårdcentralen på Blidö. Vårdvalsmodellen tvingar även Tiohundra ABs parkinssonvård att rätta sig i ledet och inte sticka ut som bättre än annan parkinssonvård i länet.

Det är inte medborgare/brukare/patienter och deras behov av vård och trygghet som styr utbudet och inriktningen av vård, det är olika vårdföretags intresse av att driva vården efter politikernas regelböcker och ersättning. Och detta kamoufleras med begrepp som valfrihet. En kan bara undra, valfrihet för vem? Företag kan fritt välja om de vill driva en vårdcentral i Edsbro för den ersättningen som bjuds, vad kan invånarna i Edsbro välja på? Att åka till Hallstavik (så länge vårdcentralen finns kvar), Rimbo eller Norrtälje? Är det ett val som uppskattas då en tidigare haft en mottagning på hemorten? Om föräldrar i Rimbo vill ha tillgång till ett Familjens Hus hänvisas de till Norrtälje, annars får de besöka de olika ingående verksamheterna separat i Rimbo. Är det en reell valfrihet?

Idag varnar även ledaren i Norrtelje tidning för att Vänsterpartiet vill tvinga alla vårdföretag att gå med exakt +-0 i resultat, annars får de stänga igen. Naivt, eller medvetet vilseledande, skrivet av en politisk redaktör som borde veta att det inte är vinster som återinvesteras i verksamheten som Vänsterpartiet vill plocka bort från skattefinansierad välfärd utan vinstutdelning till aktieägare, d v s direkt utplock av skattepengar ner i privata fickor. Ledaren menar att människors rätt att välja måste gå före sådana principer. Det vore mycket intressant att se en objektiv utredning av hur många reella val människor kan göra till följd av detta system.

Ett val som t ex inte verkar gå att göra, är att få flytta in i ett Särskilt boende då en känner sig gammal, skruttig och otrygg i sitt eget hem. I kväll på kommunfullmäktige ställer jag en fråga till Sjukvård och omsorgsnämndens ordförande om hur många personer över 80 år som förra året nekades plats i särskilt boende i vår kommun. Svaret är 20 stycken. Förmodligen är flera av dem t o m över 90, förmodligen bor flera av dem långt ut på landet och har kanske dålig kontakt med anhöriga och grannar. Förmodligen känner de sig otrygga i sitt eget hem. Svaret från Erik Langby (M) talar nämligen om att vi tillämpar kvarboendeprincipen, eftersom gamla har det bäst i sitt eget hem. Frågan är om de personer som ansökt om plats i Särskilt boende anser att det bästa för dem är att bo kvar hemma? Varför finns ingen valfrihet för dessa gamla, otrygga människor? I Vänsterpartiet har vi tidigare motionerat om att alla personer över 80 år borde ha rätt till en plats i Särskilt boende utan behovsprövning. Det skulle innebära en trygghet och en valfrihet för de äldre.

Att tappa andan och se den gå upp i rök

Idag ser vi hur bit efter bit av det som en gång kallades Tiohundraandan splittras upp och försvinner. Privata och politiska intressen kliver också in för att påskynda processen. Det är inte meningen att vi ska komma ihåg vad Tiohundraandan hade sitt ursprung och vad den syftade till. Det är inte meningen att vi längre ska kunna tänka på den och få positiva förnimmelser.

Med argumenten att vården ska vara LIKA BRA i hela Stockholms län, tillägg: även i Norrtälje, så vill borgarna också att vården ska vara LIKADAN  i hela Stockholms län och har uppenbarligen inte förstått att detta inte har samma innebörd.

Trots att vi i Norrtälje kommun drivit samarbetsprojektet Tiohundra sedan 2006 har borgarna i Stockholms läns landsting påtvingat oss såväl kundval som vårdval. Trots att projektet skulle sudda ut gränser mellan kommunal och landstingsfinansierad vård och omsorg så har vi i Norrtälje tillåtits att skapa en egen modell av kundval inom hemtjänst/hemsjukvård/hemrehabilitering, men när det gäller vårdval inom primärvården så ska samma modell som i resten av Stockholms län tillämpas, oavsett förutsättningarna.

Vårdvalsreformen i Norrtälje kommun har hittills inte lett till någon större valfrihet för medborgarna. Däremot har stora resurser lagts på att plocka fram regelverk och att kontrollera företag och eventuella oegentligheter. Vårdvalet har lett till att Hallstavik i dag har hälften så mycket mödravård som de hade innan, i Rimbo har MVC och BVC i Tiohundra ABs regi stängt och på så vis splittrat Familjens hus-verksamheten. Distriktsläkarmottagningen i Edsbro kommer troligtvis inte att drivas vidare av privata Cevita care. Ett tag var prisbelönta Blidö vårdcentral med på nedläggningslistan. Och nu lägger den lokalt utvecklade Parkinssonverksamheten ned.

Tiohundrabarometern är en stor undersökning där 2400 personer tillfrågas varje år sedan projektets början. I den kan vi tydligt se hur den positiva inställningen till Tiohundraarbetet successivt minskar sedan 2011 och hur en stor majoritet (64%) anser att det inte ska finnas fler vårdföretag än idag i Norrtälje kommun. I sin verksamhetsberättelse för 2013 väljer sjukvård och omsorgsnämnden helt och hållet att bortse från dessa resultat och hänvisar i stället till att det finns så många olika undersökningar.

När Tiohundraprojektet startade 2006 och det fanns en positiv känsla och ingång bland medarbetare och invånare i Norrtälje kommun, praktiserades såväl medborgardialoger som att hänsyn togs till de resultat som Tiohundrabarometern visade. Nu var det mycket länge sedan nämnden träffade medborgare i dialog och de pengar som läggs på Tiohundrabarometern kan väl tyvärr ses som förlorade slantar. I stället för att förbereda dialoger med medborgare lägger tjänstemännen tid på att utforma regler för val mellan olika företag. Den positiva inställningen till projektet har i takt med detta minskat.

Just nu driver Roger Svensson, VD för ett av vårdföretagen i kommunen, en debatt i lokaltidningen där han ifrågasätter vårdbolaget Tiohundra ABs, som han tycker, ensamrätt på begreppet Tiohundraandan. Artiklarna verkar ha som syfte att få läsarna att glömma bort det projekt som lett till stora framgångar för vård och omsorg i Norrtälje kommun. I stället vill han lyfta fram vårdval och kundval som unika allenagörare inom hälso/sjukvård och omsorg. Det vore tråkigt om han och hans gelikar lyckas slarva bort allas vårt fina och framgångsrika projekt på detta sätt. Men det skulle inte förvåna mig.

Framtidens hälso/sjukvård?

Moderaterna i Stockholms läns landsting har nu under allt för lång tid fått härja fritt med sitt experimenterande inom hälso- och sjukvården. Huvudsyftet med politiken verkar inte vara att kunna erbjuda alla medborgare en god vård och en tillfredsställande tillgänglighet, utan att öka antalet utförare, minska egenregiandelen så mycket som möjligt och skapa en konkurrensmarknad som gör det enklare för människor som bor i innerstan att få tillgång till den vård de så önskar.

I Norrtälje hävdar alla partier att de är anhängare av Tiohundraprojektet och att de värnar fortsatt verksamhet vid Norrtälje sjukhus. På många sätt driver dock Moderaterna och deras jasägarpartier en helt motsatt politik. Tiohundraprojektets grundsyfte, att rädda en dygnetruntöppen akutmottagning på Norrtälje sjukhus, byggde helt och hållet på att kunna skapa tvärsektoriellt samarbete mellan kommun och landsting, mellan landsting och landsting, för att på så sätt finna lösningar som fungerar i en kommun som inte är så tätt befolkad utan att kosta allt för mycket extra.

Utan att fundera närmare över den kris som då rådde kör Allianspartierna på, och verkar på fullt allvar tro att de ska kunna skapa en marknad med ett överutbud som gör det möjligt för Norrtälje kommuns befolkning att praktisera någon form av valfrihet inom vård och omsorg. Låt mig ta ett exempel; förut fanns det ett BVC i Rimbo kopplat till ett Familjens Hus, nu finns det ett BVC i Rimbo, ej kopplat till Familjens Hus eftersom det fått stänga igen av ekonomiska skäl. Skillnaden är att det BVC som idag finns i Rimbo är privat. I Hallstavik fanns det tidigare ett BVC, det höll på att bli inget, eftersom ingen såg det som en lukrativ verksamhet, men efter direktiv från högsta ort finns även nu ett BVC i Hallstavik, dock med halverad öppettid. Jag önskar SÅÅÅÅ att någon kunde förklara för mig hur detta innebär någon som helst ökad valfrihet för våra medborgare.

Vad händer på vårt sjukhus? Utan att göra någon konsekvensbeskrivning för vare sig patienter eller sjukhusens verksamhet, beslutas om en omlokalisering av cancervården. En stor del av kirurgin på Norrtälje sjukhus består av mag/tarmcancerpatienter och att flytta dem härifrån skulle inte bara innebära extra bök för de sjuka utan även en dränering på kirurger vid sjukhuset. Som om det för patienternas del inte skulle räcka med detta så skriver Norrtelje tidning om hur den nästan helt nya bröstcancermottagningen vid Danderyds sjukhus ska stängas och patienter från Norrtälje kommun i stället kommer att hänvisas till Södersjukhuset, en avsevärd bit längre bort när det handlar om många besök.

Nu kommer det också fram att två avdelningar på Danderyds psykavdelning, även de nyrenoverade och anpassade att ta hand om svåra fall, ofta patienter med våldstendenser, ska stängas av ekonomiska skäl och patienterna kommer istället att vårdas tillsammans med andra på allmänna avdelningar. I stället för att ersätta sjuksköterskor med sjuksköterskor konverterar KS tjänsterna till underskötersketjänster. Av ekonomiska skäl. På förlossningsavdelningarna är det kaos och akut brist på barnmorskor. Cancerpatienter får vänta i månader både på diagnos och på behandling och de som är starka nog tjatar sig före i kön eller betalar ur egen ficka. Är det valfrihet? Betala själv eller dö. Är det den hälso/sjukvård vi vill ha i Sverige och i Stockholms län? Om du inte tycker det, kom gärna och diskutera sjukvårdspolitik med oss i Vänsterpartiet. Vi har en annan syn på hur vi skulle kunna få en mer jämlik och tillgänglig vård för alla i hela länet och landet. Och kanske kommer den äldre damen på Östermalm att få en färre fotvårdsspecialist att välja på för vi tycker att det är viktigare med ett fullvärdigt BVC i Hallstavik.

Familjens hus, MVC, BVC, Rimbo, Hallstavik och vidare....

Idag hade jag hoppats på att få en föredragning av ärendet "Avtalsuppföljning av Barn och Unga i Norrtälje kommun 2012" som lades till handlingarna vid förra sjukvård och omsorgsnämndsmötet. Tyvärr blev det inte så då vi skulle hinna träffa Tiohundra ABs nya VD Peter Graf samt vara ute ur lokalerna vid 14.00. Vi hann inte heller få någon föredragning om Tiohundrabarometern 2013, vilket hade varit intressant. Den visar nämligen att skaran som motsätter sig fler vård och omsorgsföretag i kommunen växer. Den visar också att kännedomen om Tiohundraprojektet som sådant sjunker drastiskt, snart minns ingen vad det är/var eller vilket syfte det hade. Om vi inte gör något åt saken vill säga.

Vad det gäller uppföljningen av barn och ungdomsverksamheterna fanns en hel del intressant information; t ex framgår arbetet i Familjens Hus, Norrtälje, nu försvåras av att vårdval införts för MVC och BVC. Det samarbete som idag bedrivs ska i fortsättningen utföras konkurrensneutralt (?). Vårdvalet försvårar också, enligt uppföljningen, beställarens möjligheter att ställa krav på MVC och BVCs medverkan i Familjens Hus eftersom de då måste ställa samma krav på ev nyetablerade MVC och BVC. Samarbetet på Familjens Hus måste således i framtiden bli frivilligt.

I uppföljningen nämns inte med ett enda ord den Familjens Husverksamhet som funnits i ett drygt år i Rimbo i Tiohundra ABs regi. En kan givetvis undra varför, men när verksamheterna en efter en ska läggas ned kanske det inte spelar nån roll om det var bra? Enligt den patientenkät som fanns med angående BVC framgår i alla fall att Tiohundra ABs BVC i Rimbo, som ingått i Familjens Hus, har fått gröna siffror rakt av. Det handlar om allt från bemötande, förtroende, delaktighet och upplevd nytta med besöken. Till årsskiftet stänger nu Tiohundra AB inte bara sin MVC utan även BVC i Rimbo. Den borgerliga majoriteten är inte oroad över detta, eftersom en privat entreprenör kommer att bedriva såväl MVC som BVC i Rimbo. Denna entreprenör har även tidigare haft en BVCmottagning i Rimbo som i enkäten som redovisas i uppföljningen har sex röda fält och ett gult (grönt är bättre än rikssnitt, gult rikssnitt och rött under rikssnitt). Uppföljningen visar också att den privata entreprenören har sämre samarbete med andra vårdgivare än Tiohundras verksamhet. Det är alltså inte kvalitet på verksamheten som avgör vilka mottagningar som blir kvar. Brukarna i Rimbo kan nu välja den privata entreprenören eller åka till Norrtälje (minst en timmas resa ToR). 

På sammanträdet idag kom också ärendet om MVC i Hallstavik upp. Stockholms läns landsting låter sig inte nöjas med en verksamhet som har stängt åtta veckor på sommaren. Från oppositionen ville vi också lyfta det snåla öppethållandet på två dagar i veckan som föreslås. Det är en för dålig tillgänglighet då MVCs verksamhet inte enbart ska bestå av planerade besök. En barnmorskemottagning ska vara tillgänglig så att oroliga gravida kan ringa eller komma förbi och bli undersökta/lugnade av en barnmorska under en stor del av veckans dagar. Annars åker dessa oroliga blivande mammor in till förlossningsavdelningen och där har ingen tid att ta emot dem med lugnande besked om graviditetens fortgång. Dessutom blir detta kostsamt för såväl kvinnorna som för samhället då ett besök på förlossningen är betydligt dyrare än ett besök hos en barnmorska på hemmaplan. Jag hörde tydligt hur en moderat kvinna viskade till sin bordskamrat att oplanerade besök under graviditeten får göras på sjukhuset. Undrar om Filippa Reinfeldt ställer upp på det upplägget av SLLs mödravårdskedja. 

Lite grand i skymundan har väl tilläggsuppdraget om Ungdomsmottagning i Hallstavik som tydligen hörde ihop med MVC, hamnat. Jag har ingen aning om hur det blev med det nu. Det är så mycket som försvinner på vägen, allt som inte är lagstyrt, allt som inte ger klirr i kassan.

Beslutet blev att om inte Tiohundra AB kan ordna en bättre tillgänglighet under sommaren på MVC Hallstavik så måste verksamheten stängas 31/12 2013. Men eftersom bolaget är beordrade att bedriva denna verksamhet vidare är det väl knappast troligt att det blir så?

Vårdval ger varken vård eller val

Vård på lika villkor innebär mycket riktigt som företrädare för Edsbrobygden påtalar i sin debattartikel tidigare i veckan att valmöjligheterna för de som redan idag har ett snålt utbud riskerar att försämras ytterligare. Utan att några direkta politiska beslut tas upphör omtyckta verksamheter som visar goda resultat i utvärderingar och uppföljningar. Ett annat exempel är nu att även Tiohundra ABs  BVC-verksamhet i Rimbo upphör. Det började med MVC, men vad är BVC i ett Familjens hus utan MVC? Vad är en verksamhet utan samarbete med en annan i en glesare bebyggd del av länet? När Tiohundra AB får i uppdrag av ägarna (kommun och landsting) att sälja vårdcentralen i Hallstavik blir följden att bolaget inte heller ser möjligheter att driva t ex MVC. Men då alltför många protesterar går ägarna in och beordrar fortsatt verksamhet, visserligen med halverade öppettider, vilket inte alls ger MVC den funktion av tillgänglig trygghet det borde ha, men ändå. Och pengarna måste ju tas någonstans.

Alla små mottagningar i länets utkanter hotas av vårdvalsreformerna. Modellen går, som jag många gånger tidigare påpekat, stick i stäv med grundtanken i Tiohundraprojektet som bygger på okonventionella samarbeten utanför gängse stuprör för att klara ett gott utbud av vård och omsorg utanför storstadens gränser. Arbetet på vård och omsorgsförvaltningen i norrtälje går inte längre ut på att finna dessa okonventionella lösningar utan på att sätta upp regelböcker, följa upp och administrera vårdvalen. Det är en sorglig utveckling för ett projekt som skulle kunna bli en trygghet och en hälsofaktor för kommunens invånare samt en framgångsmotor för en attraktiv livskvalitetskommun.

Nästa år är det val. Då har vi möjligheten att ändra inriktning. Tills dess gäller det att hålla fast och protestera. Och tro att Tiohundraprojektet kan bli ett permanent utvecklingsarbete i framkant.

Från Svarte Petter till Svälta Räv via en framgångssaga

Det fanns en tid då Norrtälje kommun och Stockholms läns landsting spelade Svarte Petter med de gemensamma medborgarna. Den ena respektive den andra parten tjafsade om vem som hade ansvar för medborgare med kluriga diagnoser. Den ena respektive den andra parten talade olika språk och hade svårt att ta ett gemensamt samlat ansvar för befolkningen. 

Ur en krissituation med rötter i ett nonchalant handhavande med landstingets ekonomi föddes idén om Tiohundra, ett samarbete med gemensamma mål och gemensam kassa, ett arbete där ingen medborgare skulle spelas bort som Svarte Petter, ett arbete där ingen blev förlorare. Tiohundraarbetet startades upp i en blocköverskridande överenskommelse då majoriteten i landstinget var röd och i kommunen blå. Projektet var från början femårigt och följdes av tre vetenskapliga utvärderingar. Samtliga utvärderingar visade på en rad vinster i kvalitet och ekonomi, men också på några saker som fungerat mindre bra, t ex styrning. Landstinget hade vid detta lag bytt majoritet och nu var både landsting och kommun moderatledda. Projektet förlängdes tre år, men samtidigt började nedmonteringen av grundtankarna. Bolaget skiljdes från nämnden och stort arbete lades ned på förvaltningen för att få in fler utförare/vårdbolag. Vartefter man misslyckades med att locka nya vårdföretag till kommunen så ändrades regler och strategier för att få in dem. Nämndens huvuduppgift verkade vara att se till företagarnas bästa inte till brukarna/medborgarnas. Då ungefär hälften av hemtjänst/hemsjukvård var utlagt på privata vårdföretag i det s k kundvalet var det dags för Moderaterna att forcera fram Vårdval Stockholm även i Tiohundraområdet, d v s Norrtälje kommun. Ingen hänsyn togs till att Tiohundraprojektet faktiskt fortfarande fortgick utan det påtalades att det måste se likadant ut i HELA Stockholms län. Trots att vårdvalet på alla sätt och vis går helt stick i stäv med den kvalitet och trygghet samverkanslösningarna i Tiohundra skulle kunna ge.

Tiohundraprojektet fick sitt startgodkännande tillsammans med ett stort sparbeting och otillräcklig finansiering från båda huvudmännen har sedan följt verksamheterna. Nu verkar den moderatledda majoriteten i landsting och kommun arbeta efter planen att helt förinta det gemensamt ägda vårdbolaget Tiohundra genom att inte ge dem förutsättningar att verka och utföra en högkvalitativ vård  och omsorg. Man beordrar dem att sälja vårdcentralen i Hallstavik samtidigt som man förväntar sig att man ska driva MVC vidare. Ett samverkansbolag utan möjligheter till samverkan. I Rimbo elimineras möjligheterna att fortsätta arbeta i det relativt nyöppnade Familjens Hus då de enstaka verksamheterna utsätts för vårdval. Varje månad nekas ett antal äldre människor plats i särskilt boende för att de är för pigga, hemtjänsten får ingen uppräkning av sina ersättningar trots att deras arbetsbelastning ökar. I DN deklareras att Norrtälje är en av de kommuner som lägger minst pengar på äldreomsorg och detta förklarar Folkpartisten Hans Andersson med att Tiohundramodellen är en modell som ska vara billigare eftersom den innehåller samverkan. 

Idag läser vi på Norrtelje tidnings sida att Tiohundra AB varslar minst 22 personer inom vård och omsorgsboende. Bolaget kommer också att tvinga sina anställda att arbeta mer för samma lön (öka nattarbetsmåttet). Ytterligare krav på effektiviseringar och översyn av administration tillkommer och ändå tror bolaget sig inte kunna hämta in de 25 mkr som man beräknas gå back i år. Vad detta kommer att leda till? Antagligen en flykt av anställda från Tiohundra AB, bättre förutsättningar för rekrytering hos de privata och på sikt också sämre kvalitet inom Tiohundra ABs verksamhet. Svarte Petterspelet har övergått till Svälta Räv och till sist har Alliansen nått sitt mål; att släppa vår gemensamma välfärd i privata händer, händer som de själva inte har tillräckliga kunskaper för att kunna kvalitetssäkra.

I Vänsterpartiet tycker vi att det är dags att Tiohundraprojektet nu får permanent form och att dess direktiv ska skydda verksamheten mot Vårdval Stockholm, fri konkurrens och fri etablering av vårdföretag. Verksamheten måste en gång för alla få tillräckliga resurser för att driva en utvecklande och kvalitativ vård och omsorg i forskningens framkant. Låt oss bygga vidare på framgångsfaktorerna, låt Norrtälje kommun bli en kommun där ingen, ung eller gammal faller mellan stolarna.

I vår budgettext för 2014 framhåller vi att alla äldre människor över 80 år som så önskar ska erbjudas plats i särskilt boende utan prövning. Vi vill se hur verklig valfrihet inom hemtjänsten, i form av att den äldre kan välja vad den vill ha hjälp med, skulle kunna se ut. Vi vill också se satsningar på förebyggande arbete, i skolan, på MVC, BVC och i Familjens hus samt på alla vårdcentraler och andra vård och omsorgsinrättningar. Vi vill att resurser till förebyggande arbete tas från pengar som idag slukas av privatiseringsexperimentet Vårdval Stockholm.

Om att inte förstå konsekvenserna av sina egna beslut

De moderatstyrda förvaltningarna i Norrtälje kommun har flera gånger lagt fram förslag som snudd på gått igenom. Om ingen annan i leden upptäckt hur tokigt det skulle bli skulle vi ha 10 färre kommunala grundskolor i kommunen, vi skulle ha en betydligt bantad skolhälsovård (SARAH-teamet skulle läggas ned som besparingsåtgärd) och vi skulle inte ha några MVC, BVC eller husläkarfilialer på landsbygden/mindre orter.

Nu ska majoriteten (M,C,KD,Fp) rädda MVC i Hallstavik från sitt eget beslut. När inte systemet fungerar som de vill kan de tydligen gå in och ändra förutsättningarna. Om ett beslut nu tas att Tiohundra AB ska tvingas driva MVC i Hallstavik vidare, så gäller ju inte Vårdvalet. Då gäller ju inte heller att Tiohundra AB ska behandlas som ett vårdföretag, vilket som helst, i kommunen. Det ska bli mycket intressant att se hur Alliansen samtidigt ska rädda MVC i Hallstavik och fortsätta försvara införandet av Vårdval Stockholm. Det ska bli intressant att se hur de fortsatt klarar att förneka att det behövs något annat än konkurrenspolitik för att klara av en bra service i mindre tättbefolkade områden.

Tyvärr bryr sig inte den borgerliga Alliansen ett dugg om att Tiohundra AB också aviserar en nedläggning av MVC i Rimbo, som också är en del av det relativt nystartade Familjens Hus. Det spelar ingen roll, menar Alliansföreträdarna, eftersom en privat gynekolog nyligen etablerat sig i Rimbo och denne förväntas också gå in och driva MVC. Och det är ju det de vill i majoriteten, avlöva Tiohundra AB och få in fler privata entreprenörer, så det passar dem som handen i handsken, men en rad frågor uppenbarar sig ju också; Är det meningen att den privata entreprenören (som nu inte finns på samma adress som Familjens Hus) ska flytta in i Tiohundra ABs gamla lokaler? Ska utrustningen övertas eller slumpas bort (sånt har sannerligen hänt för inom Stockholms läns landsting)? 

Antingen går väl den politiska majoriteten in och förändrar spelreglerna så att det blir lönsamt för Tiohundra AB att driva MVC vidare i såväl Hallstavik som Rimbo eller så särbehandlar de Hallstavik och sätter på så vis Vårdvalet ur spel.

Det är dags nu, att vi går samman för att erbjuda samma goda service i hela vår kommun. Det kan vi göra genom samverkan över gränser (som ju Familjens Hus är ett ypperligt exempel på), genom att utnyttja de möjligheter vi har genom att Tiohundra fortfarande är ett projekt som gör att vi kan testa nya lösningar och genom att genast stoppa experimentet Vårdval Stockholm.

Inte bara Hallstavik drabbas av Vårdval Stockholm

I Hallstavik pågår just nu en namninsamling mot att det kommun och landstingsägda bolaget Tiohundra, som en gång i tiden var en del av ett mycket framgångsrikt projekt, planerar att inte driva vidare MVC (mödravårdscentral) i Hallstavik. Det är naturligt att en bygd som utarmas på det mesta (arbetstillfällen, offentlig service mm) protesterar och det är också bra. Det tråkiga är väl att det i det nya borgerliga, privata Sverige är svårt att veta var protesterna ska riktas. Det är klart att vi kan protestera mot bolaget Tiohundra ABs planer på att inte driva Mvc vidare, det är klart att vi kan tycka att det strider mot grundtanken med Tiohundraprojektet, men där har väl inte Moderaterna varit tillräckligt tydliga med vad Tiohundra idag innebär; idag är Tiohundra bara ett bolag som har samma villkor och vinstkrav som vilket annat privat bolag som helst. Tanken med Tiohundraprojektet; samordning och tvärsektoriellt arbete för att undvika att medborgare (i fokus) hamnade mellan stolarna, har idag ingenting med bolaget Tiohundra AB att göra. Tiohundra AB drivs av en politisk styrelse som består av två moderater; Torbjörn Rosdahl, finanslandstingsråd i SLL och Kjell Jansson, kommunalråd i Norrtälje kommun, och det är ytterst dessa två som är ansvariga för bolagets handlingar.

Vinst vinst vinst och sänkta skatter. Var hamnar banbrytande idéer och nyskapande samarbeten? Förebyggande hälsovård. Familjens hus i Norrtälje kom i och med Tiohundraprojektet äntligen till efter år av samråd mellan kommun och landsting och ett gemensamt strävande över partigränser; det var typ något vi alla ville ha. Nu hotas Familjens hus av Vårdval inom Mvc, Bvc etc. Trots att så många yrkesverksamma vittnat om de stora fördelar som koncentrationen i ett speciellt hus, gemensamt lunchrum etc givit, hur mycket mer helhetssyn vi genom detta arbete kan få kring våra barn och unga och hur mycket mer förebyggande insatser vi kan göra till långt mycket lägre kostnader och mindre lidande för alla inblandade.

För ungefär ett år sedan lyckades man även i Rimbo att skapa samlade kompetenser och verksamheter i ett Familjens hus. Vilket lyft för hälsan för först och främst kvinnor och barn, men även för resten av befolkningen i Rimbo. Familjens hus är ett stort framgångskoncept som är viktigt för kommunens yttre delar, d v s allt som inte är Norrtälje tätort. Nu aviseras en stängning av Mvc Rimbo den 20/12 2013. Många som brukar Mvc i Rimbo bor på landsbygden runt omkring och har ganska lång väg intill Norrtälje. 30 minuters enkel resa, 200 kronor i bensin, det kan väl stoppa många från en cellprovtagning, ett dagenefterpiller, ett preventivmedelsbesök eller ett orosbesök under graviditeten? Ungefär 75% av alla gravida kvinnor besöker förlossningsavdelningen innan det är dags för att föda. Dessa besök är väldigt mycket dyrare för skattebetalarna än vad ett besök på Mvc som skulle kunna ge samma lugnande effekt är. Det var också därför vi i vänstermajoritet 2002-2006 i SLL beslutade om direktiv om längre öppettider och ökad tillgänglighet vid Mvc runt om i länet. Kvinnor ska inte p g a otillgänglighet behöva göra långa resor och bli uppstressade i onödan. Vård på rätt nivå. På förlossningen behöver de inte heller ökad arbetsbelastning, de är underbemannade som det är redan. 

Hur blir det nu? En nedläggning av Mvc i Rimbo innebär en avlövning av Familjens hus, när drabbar samma öde Bvc? Vad kommer att finnas kvar av Tiohundratanken, samarbete för glesbygden och samverkan för medborgarens bästa? I Stockholms läns landsting är även Norrtälje tätort en del av glesbygden och den som stöder en centraliseringspolitik kommer även att ta död på den service vi har i Norrtälje centrum. Den politik som ska lyfta den här kommunen måste ta ansvar för mer än det som ger utdelning i pengar. Eller; såga av den gren du sitter på....

Äh, ärligt talat, dags för lite upplopp i Rimbo nu va? Ni vill väl inte bara ha en ny bussterminal?