Vårdval ger varken vård eller val

Vård på lika villkor innebär mycket riktigt som företrädare för Edsbrobygden påtalar i sin debattartikel tidigare i veckan att valmöjligheterna för de som redan idag har ett snålt utbud riskerar att försämras ytterligare. Utan att några direkta politiska beslut tas upphör omtyckta verksamheter som visar goda resultat i utvärderingar och uppföljningar. Ett annat exempel är nu att även Tiohundra ABs  BVC-verksamhet i Rimbo upphör. Det började med MVC, men vad är BVC i ett Familjens hus utan MVC? Vad är en verksamhet utan samarbete med en annan i en glesare bebyggd del av länet? När Tiohundra AB får i uppdrag av ägarna (kommun och landsting) att sälja vårdcentralen i Hallstavik blir följden att bolaget inte heller ser möjligheter att driva t ex MVC. Men då alltför många protesterar går ägarna in och beordrar fortsatt verksamhet, visserligen med halverade öppettider, vilket inte alls ger MVC den funktion av tillgänglig trygghet det borde ha, men ändå. Och pengarna måste ju tas någonstans.

Alla små mottagningar i länets utkanter hotas av vårdvalsreformerna. Modellen går, som jag många gånger tidigare påpekat, stick i stäv med grundtanken i Tiohundraprojektet som bygger på okonventionella samarbeten utanför gängse stuprör för att klara ett gott utbud av vård och omsorg utanför storstadens gränser. Arbetet på vård och omsorgsförvaltningen i norrtälje går inte längre ut på att finna dessa okonventionella lösningar utan på att sätta upp regelböcker, följa upp och administrera vårdvalen. Det är en sorglig utveckling för ett projekt som skulle kunna bli en trygghet och en hälsofaktor för kommunens invånare samt en framgångsmotor för en attraktiv livskvalitetskommun.

Nästa år är det val. Då har vi möjligheten att ändra inriktning. Tills dess gäller det att hålla fast och protestera. Och tro att Tiohundraprojektet kan bli ett permanent utvecklingsarbete i framkant.