Sommarambulans

Idag kan vi läsa i Norrtelje tidning att kommunen ska få en sommarambulans. Antagligen var det någon allianspolitiker som i debatten som Vänsterpartiet lyfte i landstingsfullmäktige tidigare i år som kom på att de kanske inte skulle kunna få sjukvård på direkten när de skulle vistas på sitt sommarställe under sommaren. Vänsterpartiet lyfte frågan efter larm från ambulanspersonalen i Hallstavik och senare har skillnaderna i insatstider för ambulanser också lyfts på nationell nivå där det visar sig att Norrtälje kommun tillhör den fjärdedel av landet som har längst insatstider.

Många stockholmare (och andra) tillbringar delar av sin semester i Norrtälje kommun. Det gör att befolkningen tredubblas under sommartid och det har länge legat till grund för ett annorlunda sommartänk inom sjukvården jämfört med övriga Stockholms län. I Norrtälje kommun är t ex trycket på sjukhuset högre under sommaren medan det i andra delar är lågsäsong för att människor är bortresta. Personalen inom sjukvården i Norrtälje kommun har strikta regler för hur de får ta ut sin semester, inte för många veckor i rad under sommaren och under åren har det funnits extra ambulanshelikopter och extra sommardoktor under sommarmånaderna för att kunna ta emot alla de som söker sig till sjukvården.

Nu säger Anna Nergårdh, chefsläkare på Stockholms läns landsting, att beslutet om sommarambulans i Norrtälje kommun är någonting som vuxit fram efter årliga uppföljningar, men det känns lite krystat att tro på detta. Flera politiker ur olika läger erkände under fullmäktigedebatten i våras att deras kunskap om att läget var på detta viset var knapp, för många kom det som en överraskning. 

Beslutet om en extraambulans i kommunen under sommaren är bra, men det saknar en del aspekter. Fortfarande uppehåller sig de som beslutar enbart vid befolkningsunderlaget. Jag säger inte att detta inte spelar roll, för det gör det naturligtvis. Ju fler människor som finns i området desto fler kommer att vara i behov av ambulans och desto oftare kommer ambulansen att vara upptagen. Under sommaren, då befolkningen tredubblas, kanske ett par extraambulanser borde stationeras om till Norrtälje kommun? Eftersom SOS alarm ändå tillämpar fri dirigering i länet så skulle ju detta enbart innebära ett annat utgångsläge, att ambulanserna följer befolkningen ut på landet? De skulle fortfarande kunna dirigeras till körningar i Stockholms närförorter och innerstad. Å andra sidan glömmer beslutsfattarna att nästan 60 000 personer bor i kommunen året om, antagligen fler då fritidshussäsongen blir allt längre för varje år. Dessa människor har också rätt till en likvärdig vård och som läget ser ut idag så skulle inställelsetiderna för ambulansen behöva kortas ned även på vintern för att nå detta likvärdighetsmål. De stockholmare som befinner sig i skärgården på sommaren är inte viktigare än de personer som bor där året om. Därför behöver Norrtälje kommun en extra ambulans året om. Vi behöver också ett bättre samarbete med Uppsala län för att ge invånarna i norra kommundelen bästa möjliga vård.

En värdig ålderdom

Idag hade sjukvård- och omsorgsnämnden sitt sammanträde förlagt på Kristinagården i Hallstavik. Det är ett särskilt boende som jag besökt några gånger och jag blir alltid positivt överraskad och glad när jag är där. I anslutning till Kristinagården ligger också demensboendet Augustjansgården. På boendet bor de äldre i egna lägenheter och det finns också möjlighet till parboende. Just nu bor två par där tillsammans. Det finns också fem korttidsplatser som under förra året var hotade av nedläggning (eller flytt till ROS i Norrtälje). Det är bra att detta inte skedde. Många har växelboende där, men det förekommer också att en bor där när en blir utskriven från sjukhuset och inte är "tillräckligt" frisk för att klara sig själv hemma. En kvinna som jag träffade där hade bott där två veckor i taget i sju år och hon var så nöjd och ville givetvis inte bli flyttad till Norrtälje, 4,5 mil bort. Just växelboende tror jag är väldigt viktigt att det finns i närheten av hemmet så att eventuell partner eller familj har möjlighet att ha tät kontakt även under den tid då personen i behov av stöd är på boendet. Jag hoppas verkligen att alla planer på att lägga ned platserna är borta nu.

Enhetscheferna på de två boendena  berättar för nämnden att de har ett eget kök som lagar större delen av all mat från grunden. De talar om vikten av bra kost för de äldre och nämner bl a sömnen och fallolyckor. För några år sedan serverades mycket halvfabrikat och de äldre blev hungriga på natten, fick svårt att sova och personalen fick bre mackor åt dem. Nu sover de mycket bättre. Enhetscheferna nämner också kosten som förebyggande för fallolyckor, närmare går de inte in på det, men eftersom jag är övertygad om att en god kost har många positiva effekter på oss människor i livets alla skeden så tycker jag att det är mycket intressant om det finns vetenskapliga belägg för att en god kost också förhindrar fallolyckor hos äldre.

När vi går på en rundvandring efter lunch frågar en av enhetscheferna om särskilt boende utan biståndsbedömning. Hon har fått frågan från personer som besökt boendet på Öppet hus och fått för sig att detta kan vara någonting som diskuteras politiskt på någon nivå. De moderata representanterna avslår givetvis detta, troligtvis medvetna om att det är ett vänsterpartistiskt förslag, medan centerpartisten babblar på om att det måste finnas olika typer av boenden, t ex trygghetsboenden där de äldre själva kan välja om de vill bo. Enhetschefen berättar om en kvinna på 94 år som fått avslag från biståndsavdelningen två gånger för att hon är "för frisk". Hon undrar vem som bedömer det, om inte den gamle själv vet bäst hur hon mår och tycker att om det är så att det inte finns plats för att det är fullt så är det väl bättre att vi motiverar avslaget med detta? Hon har träffat flera äldre som undrar varför de inte anses kapabla att välja själva om de vill bo i särskilt boende vid sin ålder. Jag kan bara hålla med. Moderaterna är förstås rädda att alla då skulle välja att bo på särskilt boende och det skulle bli jättedyrt för skattebetalarna, men jag tror de har helt fel. De flesta vill antagligen bo kvar hemma så länge som möjligt, men det är dumt att utgå från att alla nödvändigtvis vill det. Äldre människor är antagligen fullt kapabla att bedöma hur de mår, hur trygga/ensamma de känner sig och om boende i ett särskilt boende skulle passa dem bättre än att bo kvar hemma. I vår kommun bor dessutom många äldre ensamma i stora hus, långt ut på landet och i hemtjänsten ingår långt i från allt som måste skötas på ett sånt ställe. Det är dags att vi diskuterar kvarboendeprincipen och hur den påverkar äldre människors valfrihet och delaktighet i vården.

Kristinagården har en egen facebooksida där de lyfter fram positiva händelser/upplevelser/moment från omsorgen och vården av de äldre. Det är ett äldreboende där de äldre ofta får komma ut, de har en härlig trädgård och inte bara höns utan även en vårdhund som kommer på besök två gånger i veckan.

Berör politik människor?

I fredags var det första maj, arbetarrörelsens internationella dag, en stor och viktig dag och det brukar jag alltid passa på att berätta när det är första maj. Det är inte så att arbetare idag har det bra och inte behöver någon dag, vare sig här i Sverige eller i världen. Tvärtom har anställningar blivit osäkrare, arbetsuppgifter tyngre och mer ansvarsfulla samtidigt som många utför viktiga jobb till alldeles för låga löner. Alla arbetare/anställda i Sverige idag har det definitivt inte bra, även om det givetvis är gött att ha ett jobb att gå till, att kunna betala sin hyra och sin mat. Klyftorna i Sverige har ökat och antalet fattiga barn växer. Vi har hemlösa och EU-migranter som på något sätt ger oss en illustration av klyftorna i vårt eget, lagomland Sverige.

I år 2015, har vi ett socialdemokratiskt kommunalråd i Norrtälje kommun. En företrädare för arbetarrörelsen som arbetar för att vända trenderna i kommunen mot ett samhälle med mindre klyftor och större delaktighet bland invånarna. Hon gör detta tillsammans med bl a lokaltidningens oberoende favoritparti, Centern. Av den anledningen borde det ju vara dubbelt intressant för tidningen att ta del av vad kommunalrådet har för politiskt budskap på självaste första maj?

Men i måndagens tidningen finns bara en liten stänkare från Socialdemokraternas förstamajfirande i parken, som enligt artikeln samlade ca 200 personer. Att oppositionspartiet Vänsterpartiet haft en tillställning med ca 60 deltagare vid Pythagoras industrimuseum nämns inte ens med en suck. Däremot ägnas tre stora uppslag åt att Knutby torgs handelsområde fyller tio år och att schlagerartisten Magnus Carlsson var där. Jo, men det är väl jättekul, men vad är proportionerna? Så vitt jag vet talade kommunalrådet Ulrika Falk (S) även i Hallstavik på första maj och för en lokaltidning borde det vara av yttersta intresse att ta del av de sittande styrets idéer för utvecklingen av Hallstavik, inte minst det nedläggningshotade poliskontoret som de faktiskt skriver om i en annan artikel. Det handlar ju inte bara om ett poliskontor, det handlar även om en halvt ödelagd vårdcentral, som jag själv talade om í mitt förstamajtal. Det handlar om vilka insatser vi vill se för att få till en utveckling av en bygd som behöver just utveckling. Det räcker ju inte här med att, som Berit Jansson (C) föreslår, låta ungdomarna gå hem och vika strumpor på eftermiddagarna. Här handlar mycket om arbete, om arbetare som blivit av med sina arbeten då behovet av mänsklig arbetskraft krymper på bruket, om en omställning, om ungdomars hopp om ett kvalificerat arbete med god lön. Hur ska vi möta detta? Det hade tidningen kunnat skriva om, men i sin pyttelilla artikel om första maj har de inte nämnt någonting om vilken politik Ulrika Falk förde i sitt tal. Fattigt, kan en tycka, fattigt. En dagstidning måste väl ändå kunna utgå från att politiken som styr kommunen också är någonting som berör människorna?

Och en kan ju undra om det är samma nyhetsredaktion som gång på gång får reda på besluten i kommunen innan ledamöterna själva vet om dem som sedan visar sånt totalt ointresse för politik över huvud taget.

råtext till förstamajtal

Kamrater, mötesdeltagare!

Välkomna till första maj med Vänsterpartiet i Norrtälje året efter val till riksdag, landsting och kommun. 2015. Det har hänt en del sen förra första maj, vi har fått ett nytt styre i riket och ett nytt styre i kommunen. I landstinget är det samma gamla borgarstyre. Skillnaden är att de idag måste styra med stöd av SD. Det som inte har förändrats är att vi fortfarande sitter i opposition i alla tre nivåer. Men det är en förändrad oppositionsroll då styret på alla tre nivåer är beroende av stöd från fler partier för att kunna driva igenom sin politik. I landstinget lutar man sig som sagt mot SD, men i kommun och riksdag har vi större möjlighet att påverka.

Vi är väldigt tacksamma att vi nu har en ny regering och ett nytt styre i kommunen. Vi är glada och tacksamma över det och önskar inte tillbaka de moderatledda allianserna som drivit landet mot ett kallare samhälle med större klyftor. Och det kändes kanske lite konstigt i början, att vara i opposition med ett annat styre, en inte lika tydlig motståndare, men nu har vi vant oss och tycker oss ändå kunna arbeta som ett skarpt oppositionsparti som drar politiken åt vänster.

Vi har fått väldigt många nya medlemmar. Och väldigt många vill vara aktiva och arbeta för en mer solidarisk politik. Vi har verkligen tur för på sista tiden har det vid flera tillfällen uppdagats att det krävs många uppmärksamma personer för att saker och ting ska gå rätt till i den här kommunen.

I vårt kommunala handlingsprogram för 2014-2018 inleder vi:

”Vänsterpartiet eftersträvar ett samhälle som definieras av allas lika värde, rättigheter och möjligheter. I det samhället bidrar alla efter sin egen förmåga och får stöd utifrån sina behov.

Vänsterpartiet vill demokratisera Norrtälje kommun. Människor som lever här måste känna att de kan ta del av och påverka beslut och förändringar som rör deras vardag. Varje människa måste kunna förstå hur hen kan vara med och bilda opinion för att förändra det som upplevs som felaktigt eller orättvist. Alla beslut ska föregås av en tydlig förberedelsetid och de ska vara enkla och begripliga samt fattas så nära människor som möjligt.

Vi vill också demokratisera vår gemensamma sektor. Brukare, anhöriga och personal ska få större inflytande över den verksamhet som i första hand berör dem. Vi motsätter oss fortsatt privatisering och marknadsstyrning av skola, vård och omsorg. Människors behov, inte företagares vinstintressen, ska styra den gemensamt finansierade välfärden.

Vår uppfattning, som bekräftas av aktuell forskning, är att minskade klyftor främjar en god samhällsutveckling. Vi vill bekämpa de klyftor som finns genom att, inom politikens alla områden, arbeta för jämställdhet och rättvisa.”

Japp. Och med dessa ambitioner känns det som vi har en del att göra.

Kommundirektörerna har redan trampat i klaveret åtminstone två gånger. Med vems goda minne kan undras? Först var det kontokorten som användes för privata utgifter och sprit. Sen var det utbyggnaden av vattenledningar, Moderaternas skötebarn och enligt f d kommunalrådet den största miljösatsningen genom tiderna och då menade han inte bara i Norrtälje utan i världen. Här hade tydligen direktörerna en hel del att göra med mörkandet av att allt inte stod rätt till.

Nu är frågan om kommundirektörens s k ”föreläsning” för samtliga nämnder och nya parlamentariker kan bli droppen som får bägaren att rinna över. Vi är flera inom Vänsterpartiet som reagerat på den bild av hur kommunikationen i kommunen ska gå till enligt kommundirektören. Politiker talar till chefer som talar till medarbetare som utför åt medborgare och åt andra hållet får ingen information gå. Medarbetare ska verkställa politiskt fattade beslut, inte protestera, inte prata med politiker. Det är helt på tvärs med den utveckling vi i Vänsterpartiet vill se. Frågan är om kommundirektören håller denna ”föreläsning” enligt uppdrag från politiker. Och i såna fall; Vilka politiker?

I Vänsterpartiet är vi glada att ambulansanställda i Hallstavik kontaktade såväl oss politiker som pressen för att visa på sin ohållbara situation med nuvarande politiska beslut. Det har också visat sig att patienter i Norrtälje kommun tillhör den fjärdedel som får vänta längst på ambulans i landet. Trots att vi tillhör Stockholms län. I Vänsterpartiets landstingsbudget finns nu en ytterligare ambulans i Norrtälje kommun med.

I Vänsterpartiet är vi glada att personalen på Häverö resursskola gick ut i tidningen för att berätta om sin oro över den omorganisation som skulle innebära nedläggning av enheten. I och med deras agerande kunde en diskussion startas kring inkludering och vad detta innebär i praktiken.

Vi är glada att läkare inom mag- tarmkirurgi kontaktade oss och berättade om konsekvenserna för sjukhuset då verksamheten flyttas till Danderyd. Att patienter med bröstcancer hör av sig till oss och berättar om hur bröstmottagningens flytt från Danderyd till St Göran drabbar dem. Vi vill som politiska representanter kunna fånga upp människors oro och synpunkter och föra in dem i beslutsunderlagen. Men det är svårt. Det är svårt när vi själva får veta vad som är på gång. När även vi som förtroendevalda får läsa om beslut, som t ex nedläggningen av Singö och Närtuna skola samt att det inte blir någon skolutredning, i Norrtelje tidning. Vi hade faktiskt hoppats att det skulle bli annorlunda med det nya styret.

Och enligt kommundirektören ska vi politiker inte ha någon kommunikation med medarbetare. Politiker får sedan gammalt i denna kommun inte heller besöka skolor utan att vara inbjudna, vilket vi blir ungefär en gång vart fjärde år.

Hur ska vi då kunna ha ett öppet och demokratiskt samhälle där vi tar till vara människors kraft och idéer?

Hur ska vi då kunna uppfostra våra ungdomar i den representativa demokratins anda? Hur ska vi engagera människor? Hur ska vi göra dem delaktiga i sin vardag och i sitt liv?

Ska den enda kommunikation förtroendevalda personer kan ha med andra medborgare vara genom anonyma nättroll i tidningens kommentarsfält? Vad ger de för signaler?

I Vänsterpartiet gillar vi att göra studiebesök. Förutom att alla vi vänsterpartister med uppdrag här i kommunen har civila arbeten, för ingen av oss är heltidsarvoderad som politiker, så besöker vi gärna även andras arbetsplatser och lyssnar till deras version av hur politiska beslut påverkar deras vardag. Det kan vara så väldigt annorlunda från den dragning vi får av tjänstemännen på ett sammanträde. Så, bjud gärna in oss. Vi kommer, vi lyssnar.

Vi besökte t ex Hallstaviks vårdcentral i februari. En vårdcentral som drabbats hårt av Vårdval Stockholm. En vårdcentral som var en av de enheter som skulle stärkas av tiohundrasamarbetet, men som offrades för Filippa Reinfeldts vårdvalsmodell. En modell som bygger på vinstintresse och utarmar enheter i olönsamma områden som t ex icke tättbebyggda områden, fattiga områden, områden med hög medelålder och höga sjuktal. På Hallstaviks vårdcentral finns en hel flygel byggd för sjukgymnastik, men den står tom. För enligt vårdvalet måste den som erbjuder sjukgymnastik även erbjuda arbetsterapeut och logoped, vilket vårdcentralen varken har behov eller resurser till. Ett rum på Hallstaviksvårdcentral som nästan också står tomt är mödravårdscentralen/ungdomsmottagningen. Hit kommer en sköterska från Norrtälje ett par timmar i veckan. Det finns inga fasta läkare på Hallstaviks vårdcentral. En sköterska berättar om en läkare som skulle stanna tre månader; hm, tänkte hon, då är det kanske värt att lära känna honom.

Bot på detta är enligt borgarna att sälja vårdcentralen, men det fanns ingen som ville köpa den. I Vänsterpartiet anser vi att vi måste låta behoven styra. Finns behov av sjukgymnastik i Hallstavik ska det finnas sjukgymnaster i lokalerna. Finns behov av mödravård, ska mödravårdscentralen vara bemannad till fullo. Ungdomarna ska ha en ungdomsmottagning som är bemannad, inte bara kunna plocka kondomer i ett öde väntrum.

Det kostar kanske mer än i centrala Norrtälje eller Stockholm, men det måste vara behoven som styr. För att kunna locka läkare vill vi göra arbetet vid vc mer intressant, kanske göra det till en akademisk vårdcentral med möjlighet till forskning och en viss överkapacitet. Samarbetet med Akademiska sjukhuset i Uppsala bör också kunna stärkas. Länsgränsen får inte förhindra den närmaste och bästa vägen till vård. Vårdvalet har för invånarna i Hallstavik knappast inneburit någon ökad valfrihet, snarare tvärtom när de nu blir tvungna att åka till Norrtälje för t ex sjukgymnastik.

Tiohundra AB är ett bolag och inte egen regi. Men det är kommun och landsting som äger bolaget och vi borde därför kunna utforma en personalstrategi för såväl Tiohundra AB som för Norrtälje kommun som gör vår kommun känd som en god arbetsgivare.

Till kommunfullmäktige på måndag 4/5 har vi fått bilagt ett personalbokslut som manar till en del funderingar. Till exempel beskriver bokslutet hur antalet tillsvidareanställda i kommunen sjunkit de senaste fem åren till följd av minskade barnkullar. Vad är det för slutsats att dra när vi har knökfulla barngrupper i förskolan och på fritids, stora klasser i skolorna och långt ifrån tillfredsställande resultat? Bör vi då i stället inte kunna se denna minskning av tillsvidareanställd personal som en utebliven satsning på högre kvalitet?

Bokslutet anger också att andelen tillfälliga anställningar ökat något, men inte hur stor den andelen är. Nu vet jag genom en interpellation som vi ställt i fullmäktige att siffran i december 2014 låg på 14,3 % av de månadsanställda. De flesta av dessa hittar ni inom barn och utbildning som står för nästan 70 % av kommunens anställda då kommunen inte har någon hemtjänst och äldrevård i egen regi. Då hade antagligen siffran för tillfälliga anställningar varit högre.

Till detta kommer att sjuktalen hos de anställda ökar, liksom långtidssjukskrivningarna. Hur påverkar allt detta kvaliteten på vår verksamhet?

Att människor drabbas av långtidssjukskrivningar beror inte sällan på stress och liten möjlighet till inflytande över sitt arbete. Båda dessa orsaker kan hänga ihop med osäkra anställningar och deltidsanställningar, men även med stora barngrupper och dåliga förutsättningar att kunna utföra sitt arbete med hög kvalitet. När nu barnkullarna blir mindre ser vi ändå hur fritidshemsgruppsstorlekarna ökar och personaltätheten minskar. Är detta verkligen önskvärt?

I Vänsterpartiet har vi sedan länge jobbat för att få mindre barngrupper i förskolan och på fritids. Vi är övertygade om att det har betydelse för barnens möjligheter att ta till sig kunskaper i skolan. Det har också betydelse för förskollärare, barnskötare och fritidspedagogers möjlighet att utföra sina uppdrag. Vi vill att de kommunala enheterna ska vara så bra att såväl barn, föräldrar och personal väljer dem. Därför vill vi förbättra arbetsmiljön genom att i första hand se till att bemanningen är tillräcklig med avseende på arbetsbelastningen. Vi vill att meddelarskydd och meddelarfrihet ska omfatta alla som arbetar inom skattefinansierade verksamheter samt att fasta heltider ska vara normen för kommunala anställningar. På så vis vill vi bli en attraktiv arbetsgivare, höja kvaliteten på verksamheten samt bidra till friskare medarbetare. Dessa initiativ vill vi också skapa förutsättningar för inom Tiohundra AB.

Till sist; ordning och reda, god ekonomisk hushållning, det sistnämnda enligt kommunens finanschef också likalydande med kommunens mantra. Känn på den; god ekonomisk hushållning…

Kommunens finanschef, sen finns kommunens ekonomichef och sen de två kommundirektörerna då. Det är nog för övrigt några av dessa som drar upp kommunanställdas genomsnittslön till över 28 000 kronor. God ekonomisk hushållning.

De initiativ och idéer som vi i Vänsterpartiet har, och några av dem har jag nämnt här idag, men skulle jag nämna alla skulle jag få prata i timmar, de finns i vårt kommunala handlingsprogram 2014 – 2018. Programmet kan ni hämta här om ni är nyfikna. Den sjätte juni gör vi vår årliga uppföljning på programmet ute på Färsna gård i form av seminarium, tal, men också underhållning, allsång och grillning. Mer om detta kommer att finnas på vår hemsida och på vår Facebooksida. Ni är varmt välkomna även då. På vår hemsida finner ni också debattartiklar, motioner, interpellationer mm som vi har lagt sedan den nya parlamentariska gruppen tillträdde vid årsskiftet.

Det finns mycket att göra kamrater. Tillsammans kan vi göra skillnad!

Den ojämlika vården

Så har då kommissionen för jämlik vård haft sin presentation. Jo, jag fick en inbjudan, men det skulle ju presenteras under ett s k frukostmöte i Stockholm, en timma på morgonen. Kändes inte som en så värst jämlik presentation. I alla fall var det nog svårt för såväl fritidspolitiker, vårdanställda och andra intresserade i länets utkanter att kunna ta sig in för den här presentationen. 

Hur som helst kom de fram till att vården är ojämlik. Och då har de jämfört mellan olika landsting. Vården är så ojämlik mellan landstingen att tio personer dör varje dag. Av sjukdomar som hade gått att åtgärda. Kommissionens ordförande Ilja Batljan (S) fruktar att dessa ojämlikheter kommer att leda till att människor väljer att skaffa sig privata sjukvårdsförsäkringar och att rätten till god vård blir en plånboksfråga. Och visst, det är skrämmande att människor med mer pengar ska tilldelas ett större värde, men redan nu tilldelas människor bosatta i rätt landsting (Halland) ett större värde genom tillgång till en bättre vård och mindre risk att dö av sjukdomar som faktiskt går att bota och behandla. Värre ser det ut i Västernorrland, Norrbotten och Jämtland.

I slutrapporten presenterar Kommissionen för jämlik vård 17 punkter för att förbättra jämlikheten inom vården och ett av dem är att riksdagen beslutar om en nollvision, att ingen ska behöva dö p g a ojämlik vård. Det finns också förslag på landstingsnivå som t ex att:

1. Landstingen måste med kraft agera mot ojämlik vård i olika befolkningsgrupper.
2. Alla landsting bör inrätta en fristående regional samordnare för jämlik vård.

Dessa två punkter tolkar jag som att landstingen får ett utökat ansvar att se över jämlikheten inom det egna landstinget. För vården är ojämlik även inom ett och samma landsting och det skulle vara intressant att få se siffror på hur detta drabbar t ex de boende i Hallstavik och Nynäshamn när det kommer till Stockholms län. Jag har ju tidigare på denna  blogg skrivit om tillgången på Ambulans i norra länet där endast en ambulans finns stationerad i Hallstavik och när den är utanför regionen skickas ingen annan bil upp på pass norr om Norrtälje. Jag har också skrivit om vårt besök på Hallstaviks vårdcentral där inte en enda fastanställd läkare arbetar och där vårdvalet sett till att invånarna blivit av med både sjukgymnast och arbetsterapeut, ungdomsmottagning och i stort sett även mödravård eftersom den är öppen bara ett par dagar i veckan. Att över huvud taget påstå att invånarna i länets utkanter har tillgång till en vård som är jämlik med den som boende i Stockholms innerstad har är groteskt. Marie Ljungberg Schött (M) talade i landstingsfullmäktige förra månaden om ett avtal med Uppsala som skulle ge understöd av såväl ambulanser som helikopter till norra Stockholms län, men det är något som de anställda knappt hört talas om. I stället påpekar de att de inte ges tillstånd att köra svårt sjuka personer till närmaste specialistsjukhus (Akademiska sjukhuset i Uppsala 6 mil) utan tvingas köra dem till Karolinska universitetssjukhuset i Solna (12 mil) för att det ligger inom Stockholms län och utomlänsvård kostar mer pengar.  Detta innebär inte bara längre tid till vård för den skadade utan även att norra länet under en längre period står utan ambulans.

Det finns mycket som landstingen kan göra för att agera mot ojämlik vård. Ett första steg kunde vara att ta bort det likriktande vårdvalet som idag finns inom 31 olika områden i Stockholms län. Nu föreslår den borgerliga alliansen även Vårdval geriatrik. Vårdvalen är kostnadsdrivande, vilket borgarna tycker är okej eftersom valfriheten måste få kosta, men de styr också vården till områden där avstånden är korta och behoven relativt små, kort sagt, där det går att göra vinst på verksamheten. Vårdcentralen i Hallstavik har inte gått att sälja trots att den varit till salu flera gånger eftersom de borgerliga politikerna tror att alla problem försvinner med en privatisering. I Hallstavik ger vårdvalen tvärtom ett mindre och mindre utbud av vård, en smalare och smalare valfrihet om ens någon alls.

Förebyggande insatser räddar också liv

När du blir jättesjuk och nästan dör får du kanske åka ambulans. Det är mycket möjligt att du förs till en akutmottagning på ett sjukhus och senare också till en intensivvårdsavdelning. Dessa funktioner i samhället är funktioner som du troligtvis kommit i kontakt med i samband med att du själv eller någon närstående varit mycket sjuk, svävat mellan liv och död, du har känt oro, skräck, sorg och kanske också glädje och tacksamhet. Och det är just p g a detta som dessa funktioner berör oss mycket starkt och vi blir väldigt upprörda om det uppdagas att de inte fungerar som de ska eller att det planeras indragningar/neddragningar på dessa områden. Detta såg vi inte minst då det uppkom ett hot mot akutmottagningen på Norrtälje sjukhus 2003. Det handlar om liv och död.

Förra veckan besökte undertecknad och landstingsråd Håkan Jörnehed (V) ambulansen i Hallstavik efter att vi också ställt en fråga kring detta i landstingsfullmäktige. Det hela initierades med att ambulanspersonalen gjorde utspel om att beredskap och säkerhet för de som vistas i norra delarna av Norrtälje kommun inte fungerar 24/7. Det har blivit en del uppmärksamhet kring detta; representanter från flera andra partier har uttryckt sin uppskattning över att vi ställt frågan och gjort besöket och i Norrtelje tidning verkar det nu också som ansvarigt landstingsråd Marie Ljungberg Schött (M) planerar ett besök i Hallstavik. Det är bra och det är väldigt viktigt, speciellt att politiker som inte dagligen konfronteras med denna del av länet kommer ut och ser och hör hur det fungerar utanför Stockholms innerstad. Det ger nya perspektiv på besluten.

Min förhoppning är att Ljungberg Schött vid sitt besök i Hallstavik plockar med sig ett antal ytterligare allianspolitiker och också ser till att besöka vårdcentralen för att lyssna till deras förutsättningar och hur vårdvalet drabbat deras verksamhet. För även om sjukgymnastik, kontakt med en fast distriktsläkare och tillgänglighet till MVC och ungdomsmottagning inte är akuta åkommor så är det verksamheter som räddar liv och som förhöjer tryggeheten och livskvaliteten för människor. Hallstavik har en stor andel invånare som är i behov av dessa icke-akuta och förebyggande insatser som kanske inte röner lika stora rubriker, men som på sikt har en stor betydelse för människors hälsa och vällevnad. Förmodligen kommer ingen att falla död ner på stört för att distriktsköterskan insåg att vårdcentralen skulle gå back om hon gjorde hembesök, men på sikt är dessa förutsättningar förödande för en god verksamhet. Dessa aspekter måste finnas med då vi diskuterar utformningen av den tiohundramodell som nu ska permanentas. Då är det viktigt att det inte bara är politiker bosatta i Norrtälje kommun som är varse hur förutsättningarna ser ut.

En dag i Hallstavik

Började dagen med att cykla till förskolan med minstingen, för att känna lite på den nollgradiga våren som bet i öronen. Sedan tankade jag bilen, köpte en mackkaffe och drog mot länets norra delar, Hallstavik, där jag mötte upp landstingsråd Håkan Jörnehed (V) och pressekreterare Anna Knöfel Magnusson vid bussen. De kom med buss 639 från Stockholm så de hade skumpat runt ett tag och var rätt möra redan vid ankomsten till Hallstavik.

Första besöket för dagen gjorde vi på brandstationen i Hallstavik där ambulansen finns stationerad, länets nordligaste placerade ambulans med ca 6,5 mil till Akademiska sjukhuset i Uppsala och 11 mil till Danderyds sjukhus, 4,5 mil till Norrtälje sjukhus. Besöket har initierats av att ambulanspersonalen varit i kontakt med media och med enskilda politiker för att uppmärksamma dem på det faktum att norra delarna av länet under långa tider står helt tomt på ambulans. Efter det har Norrtelje tidning skrivit om problematiken och undertecknad har ställt en interpellation, vilket ledde till en bra debatt i landstingsfullmäktige där representanter från andra partier kom fram och tackade för att jag lyfte frågan.

De norra delarna av länet står utan ambulans när Hallstaviksambulansen är ute på körning och ingen bil från Norrtälje eller stationer söderut dirigeras upp på pass. Det avtal med Uppsalaambulansen som Marie Ljungberg Schött (M) hänvisade till under interpellationsdebatten i landstingsfullmäktige existerar enligt personalen inte och det finns aldrig bilar att dirigera upp norr om Norrtälje då ambulansen är på uppdrag och kanske kör ner en patient till Karolinska universitetssjukhuset/Astrid Lindgrens barnsjukhus (12 mil). Bara för ambulansen att ta sig till patient längst ut på Björkö tar 50 minuter.

Mycket av diskussionen kommer att handla om hur ambulansen är organiserad i Uppsala län. Där ligger både dirigering och verksamhet kvar i landstingets egen regi och det verkar ge en bättre överblick och planeringsmöjlighet för att täcka upp hela länet. Personalen har inget ont att säga om arbetsgivaren Samariten AB, men de gör ju bara det som de får politiska direktiv om, så är det problem ligger de på det politiska planet. Kanske är det så att en landstingsdriven verksamhet också skulle ha en ambition att höja kvaliteten och förbättra verksamheten?

I och med befolkningsökningen och den variation av befolkning som finns under året (tredubblad på sommaren) samt att kommunen har länets i särklass äldsta befolkning finns ett behov av en ytterligare ambulans som är stationerad i kommunen, åtminstone mellan 07.00 och 22.00 om vi ska kunna garantera att det alltid finns en ambulans som också befinner sig i kommunen. Helikoptern kan inte flyga alla dagar, den flyger inte vid dåligt väder så ambulansbilarna är mycket viktiga. Vad som skulle hända vid en olycka med t ex båtbussarna i Grisslehamn vid dåligt väglag och ingen ambulans norr om Norrtälje? Det vågar vi inte ens tänka på.

Ett problem i de norra delarna av länet är också länsgränsen. Inte bara när en åker buss. Hallstaviksambulansen får inte köra en svårt brännskadad person direkt till Akademiska sjukhusets brännskadeavdelning utan måste först köra patientet till KS som ska dirigera patienten vidare till specialistklinik. Andra patienter får inte heller köras till akademiska, men detta görs ändå ibland. Om de kommer till Akademiska blir de alltid omhändertagna, men så fort de är pigga nog så skickas de för vidare vård i Stockholms län. För mig är det en självklarhet att en ambulans kör svårt sjuka människor till närmsta sjukhus, allt annat är galenskap.

Efter lunch fortsatte vi till Hallstaviks vårdcentral, länets nordligaste vårdinrättning, en vårdcentral som varit ämne för eventuell försäljning sedan 2011 och inte har en enda fast anställd läkare. Däremot fanns en trogen trupp undersköterskor, distriktsköterskor osv. Hallstaviks befolkning är åldersstigen, arbetslösheten är hög och missbruket förhållandevis stort. Nu har vårdcentralen även hand om de flyktingar som finns på de två flyktingförläggningarna vid Skebo och Bergby, så det är ingen liten Östermalmsskara med förkylningar och stukade tummar som utgör underlaget. Nej, det är ett underlag som i allra högsta grad har behov av ett brett utbud av primärvård med stabil och kunnig personal. Det är ju verkligen en utmaning för läkare som vill åstadkomma någonting i sin yrkesroll.

För Hallstaviks vårdcentral är det inte bara den eventuella försäljningen, som nu är avblåst sedan i fredags då Tiohundra AB avvisade den enda intressenten och valde att istället själva driva vårdcentralen vidare, som sätter käppar i hjulet för verksamheten. De olika vårdvalen som införts i Stockholms län och även i Norrtälje kommun har inte inneburit ett större utbud av service för invånarna i Hallstavik. Ersättningarna t ex, som ger 53 kr extra för ett hembesök av distriktssköterska, men resan till patienten kanske bara den tar 45 minuter och där är den extra ersättningen redan på minus. Eller vårdvalet MVC som gör att Hallstavik idag endast har en barnmorska på plats 1-2 dagar i veckan och ingen ungdomsmottagningsverksamhet alls. Blivande föräldrar, av vilka många talar ingen eller dålig svenska, ombeds vända sig till Familjens hus i Norrtälje för att boka tider genom knapptryckningar. Ca 60-70 barn per år föds i Hallstavik och kvinnorna som bär dem är hänvisade till Norrtälje sånär som någon dag i veckan. Jag skulle vilja ha statistik på hur många av de blivande mödrarna som regelbundet besöker mödravården, om siffrorna skiljer sig i Hallstavik från övriga länet och om besöken på förlossningen innan det är dags att föda är högre hos mödrar med en så dålig tillgänglighet till barnmorskemottagning. På BVC arbetar en kvinna som aldrig är sjuk. Hon upplever sin arbetsbelastning som stor, inte minst p g a att tolk nu behövs vid många besök. Stockholms läns landstings beslut att alla flyktingar ska erbjudas hälsosamtal verkade inte vara någonting som man på vårdcentralen kände till. 

Vårdvalet inom primärvårdsrehab har också inneburit att för att bli auktoriserad krävs att man är ett team med sjukgymnast, arbetsterapeut och dietist. Behovet av alla dessa funktioner finns inte i Hallstavik och det har inneburit att man också blivit av med de tre sjukgymnaster man tidigare hade. Nu står lokalerna spöklikt tomma medan de som är i behov av sjukgymnastik hänvisas till ortens enda privata sjukgymnast eller till Norrtälje.

Det är en stor utmaning att kunna erbjuda ett likvärdigt vårdutbud till Hallstaviksborna som de som bor i centrala Stockholm. Egentligen har ju många här ett större vårdbehov också till följd av sin höga ålder, sitt missbruk, sin långvariga arbetslöshet eller sina trauman från krig och flykt. Tiohundra ABs primärvård ska ha statusen "akademisk", men vad jag förstod idag är endast en vårdcentral idag inkopplad på detta. Jag hoppas verkligen att Hallstaviks vårdcentral nu blir en akademisk vårdcentral med tät koppling till forskning och studenter och att vi på så sätt kan locka duktiga och taggade läkare att etablera sig här. Men för det krävs kanske en del runt i kring också, en satsning på förbindelser och avtal med Uppsala, studentbostäder, satsning på bra skolor osv. Landstingets utmaningar är stora och sträcker sig, som Håkan Jörnehed sa idag, från Sergel torgsproblematik till att lösa sjukvården i glesbygd och skärgård.

Vad tycker politiken?

Förra veckan på sjukvård och omsorgsnämnden fick vi en dragning av kommundirektör Per Nordenstam. Det var ganska förvirrat, men det kändes som att grundbudskapet var; håll på era roller. Politiker (som ju enbart är politiker och inget annat) - peta inte i verksamheten! Anställda (som ju enbart är anställda) - förväxla er inte med medborgare och agera emot politiskt fattade beslut. Tjänstemän (som ju enbart är tjänstemän) - utför de politiskt fattade besluten utan att reflektera över att de kan vara knasiga. Kort alltså. Många av ledamöter och ersättare i nämnden, som ju inte alla härstammar från kommunen, undrade nog vad detta handlade om.

Kanske var denna dragning befogad, som fritidspolitiker, om än en med något tyngre uppdrag, så skrapar en ju hela tiden bara i utkanten av alla ärenden. Vi vet helt enkelt inte varje steg och snedsteg som tas i kommunhuset. Vi kanske bara passerar där någon gång i månaden, vi kanske inte ens vet hur alla tjänstemän ser ut eller vilka befattningsbeskrivningar de har. Det finns delegationsordningar och det har slagit mig både en och fjorton gånger den senaste tiden att jag behöver studera dessa närmare.

Till exempel så väljer ju f d kommunalrådet, numer oppostionsrådet Kjell Jansson, M, att skylla hela skandalen kring hans skötebarn, vattenledningsutbyggnaden, på tjänstemännen. Tydligen ligger tjänstemän bakom hotet mot Häverö resursskola, som nu är åtminstone tillfälligt hävt av politiker. En tjänsteman benämns i dagens Norrtelje tidning som "kommunen" när han försvarar en direktanvisning till ett privat bolag av den viktigaste utvecklingsmarken runt Norrtälje stad. I samma tidning har under de senaste veckorna kommunstyrelsens arbetsutskott benämnts "kommunen" då beslut fattats om ställningstagande i frågan om ombyggnad av väg 77.

Det är ju inte lätt att veta var gränsen går; ett tag under den borgerliga majoriteten var det påbud om att engagerade politiker inte fick prata politik ute i verksamheter som t ex skolan. Var går då gränsen när du som politiker också är förälder och hämtar ditt barn, personalen ställer en fråga, får du svara? Personalen på Häverö resursskola känner sig, trots ett besök av styrande politiker, så pass oroliga för sin verksamhet att de skriver en debattartikel; har de då förväxlat sig själva med medborgare när de i själva verket bara borde ha varit tysta och låtit politiken besluta? Utan att föra fram till allmänheten vad som är på väg att hända? Hade beslutet att tillfälligt stoppa nedläggningen av Häverö resursskola fattats även om personalen inte sagt någonting?

Jag är glad att ambulanssjukvårdare i Hallstavik tog kontakt med mig och andra politiker samt Norrtelje tidning i december för att tala om att de tycker att situationen är ohållbar i norra länsdelen. Detta ledde till att jag kunde ställa en interpellation i landstingsfullmäktige och få en viktig diskussion kring ett ämne som alla tror och förutsätter ska fungera. Flera politiker från olika läger kom efter debatten fram och tackade mig för att jag lyft frågan. De hade ingen aaaaaaning om att det inte fungerade optimalt. Imorgon, torsdag, är några representanter från Vänsterpartiet på väg till Hallstavik för att besöka ambulansen och höra mer. Vi kommer också att besöka vårdcentralen som nyligen fått veta att de blir kvar i Tiohundra ABs regi. Vi vill höra om deras förutsättningar att ge Hallstaviksborna ett brett och kvalitativt utbud av vård, vilka är deras utmaningar och hur tänker de kring dem. Är det inte meningen att de som är verksamheten närmast ska kunna kontakta de som beslutar/allmänhet osv för att uppmärksamma på brister? Hur ska det annars fungera?

De synpunkter och protester mot markanvisningen på Nordrona som lyfts av bl a Vänsterpartiet är politiska. Vi har en annan politisk syn på hur detta ärende skulle ha handlagts, och fortfarande borde gå att handlägga. Vi hoppades att det nya styret delade vår uppfattning om hur vi kan använda kommunal mark för att skapa de bostäder kommunens invånare behöver, som det råder brist på. Men politiska synpunkter bemöts av "kommunen" genom en tjänsteman. Men vad tycker politiken om detta?

Finns det tillräckligt med ambulanser för att vi ska kunna känna oss trygga även i länets utkanter?

Mitt inlägg när Marie Ljungberg-Schött (M) besvarar min interpellation om tillgången till ambulans i Norrtälje kommun.

Det låter ju bra med gränslös dirigering, att vi använder ambulanser där behovet är störst. Men det som jag har fått höra är att detta inte fungerar så bra i praktiken. T ex om ambulansen i Hallstavik, ca 12-13 mil från landstingshuset, är på uppdrag så dirigeras aldrig någon ambulans upp norr om Norrtälje.  När norrtäljeambulanserna kör i Stockholm, ibland båda två, så dirigeras på sin höjd en ambulans upp till Roslagsstoppet. Då är det en bra bit kvar av länet norrut.

Marie nämner helikoptern, men det är ganska många dagar under året som helikoptern inte kan flyga till följd av väderförhållanden. Hur avtalet med Uppsala fungerar vet jag inte i dagsläget, men jag ska ta med mig frågan då vi nästa vecka besöker ambulansen i Hallstavik. Jag tycker att det är bra! Ja, nödvändigt med samarbete över länsgränserna såväl när det gäller sjukvård som kollektivtrafik. Ambulanssjukvårdarna själva säger att det i stort sett aldrig dirigeras någon bil utifrån norr om Norrtälje, ofta för att det inte finns bilar att tillgå. Kanske är antalet ambulanser inte tillräckligt, vare sig i Stockholms län eller i Uppsala.

Marie skriver i sitt svar om högre och lägre beläggning och så fungerar det ju; akutfall inträffar ju inte med någon regelbundenhet. Kanske är också topparna och dalarna större i en kommun med dryga 55000 invånare på vinterhalvåret och nästan 200 000 invånare på sommaren.

Marie svarar att ambulansflottan förstärkts med tio nya ambulanser som placerats ut efter behov. Tio nya ambulanser, men räcker det med den befolkningsökning som idag sker i Stockholms län och i Norrtälje kommun? Vad jag förstår så beräknas också behoven utifrån antal fastboende, vilket kan ge en missvisande bild för en kommun med så pass stor variation i befolkning so. Norrtälje. Till detta kan också läggas att Norrtälje kommun har en äldre befolkning än resten av länet samt längre sträckor att ta sig fram för att nå till patienterna än centrala Stockholm.

Vid fullmäktiges sammanträde i januari uppfattade jag i ett motionssvar att landstinget ser över möjligheten att ta över ambulansdirigeringen i egen regi när avtalet med SOS Alarm går ut. Kanske ger det oss en möjlighet att se över hur den gränslösa dirigeringen fungerar i praktiken, om behovsanalysen av antalet ambulanser och deras placering är optimal och om det finns anledning att återinföra en maxtid för hur lång tid det ska ta innan ambulansen är på plats hos patienten.

Dag Larsson (s) kommer in i debatten och undrar om det inte vore lämpligt att återinföra inställningstiden för när ambulansen ska vara på plats och Marie Ljungberg-Schött (M) svarar att det togs bort i och med att de tio nya bilarna togs i bruk. Det blev då nämligen omöjligt att hålla dessa tider. Beror detta på fler bilar eller att befolkningen faktiskt ökar mer än vad antalet ambulanser räcker till? Marie fortsätter att försvara den gränslösa dirigeringen av ambulanser, påpekar gång på gång att beläggningen på ambulanserna i Norrtälje kommun är lägre (34%) än i övriga länet och att den patient som har störst behov ska få vård snabbast.

Japp, det tycker jag med. Men om den patient som har störst behov av akut vård befinner sig på Singö och det inte finns någon ambulans att tillgå norr om Norrtälje hur fungerar det då?

sammanträdestider och budget

I går var det kommunfullmäktige med nytt styre och allmänt strul. Visst fick det nya samverkansstyret igenom sina idéer trots att de inte har majoritet i fullmäktige, men det var inte utan debatt. Och nu finns det ju opposition i olika läger och med olika politisk grundfärg. Bland annat antogs de nya ersättningsbestämmelserna som jag också skrivit om tidigare här i bloggen. I dessa beviljades det moderata oppositionsråden, tidigare kommunalrådet, Kjell Jansson, en ersättning på 90% av kommunstyrelsens ordförandes arvode (tidigare har oppositonsrådet haft 85%). Detta motiverades med att samverkansstyret har mer kommunalrådstjänst (200%) än tidigare. Märkligt är väl då att de 5% som oppositionens ledare tilldelas i ökning för att kompensera detta, läggs på ett råd. Precis som Rossana Dinamarca så om tredje vice talmannen i riksdagen säger jag om det moderata oppositionsrådet; Vi är i opposition, men Kjell Jansson är inte mitt oppositionsråd! Och så mycket åsikter som han hade om ersättningar till andra förtroendevalda, så kunde han väl ha varit ödmjuk själv och delat med sig till den övriga oppositionen? Med höga ersättningar till vissa politiker medan andra partier får klara att sätta sig in i alla ärenden, hinna med alla möten, studiebesök etc på sin fritid ger inte likvärdiga förutsättningar för att skapa ett demokratiskt arbete. En översyn av ersättningsbestämmelserna är beslutad och vi hoppas från Vänsterpartiet att man vågar riva upp, göra om och göra nytt för att skapa ett mer demokratiskt politiskt klimat.

Med många olika perspektiv från oppositonen (bitterblå moderat, kritisk folkpartistisk, kränkt sverigedemokratisk,  uppstudsigt ROOPiskt och varmt, vaket vänsterpartistiskt) blir debatten förstås lång och voteringarna fler än normalt. Så lär det fortsätta. Det kommer att bli viktigt för det nya styret att se till att informera, förankra och tillmötesgå för att få igenom sina idéer.

Idag var det så dags för budgetfullmäktige i landstinget, dag 1. Där styr Alliansen i minoritet. Precis samma allians som före valet, men försvagad och med Sverigedemokrater som vågmästare. Alliansens företrädare avlöste varandra för att tala om hur överens de är om allting. Men finanslandstingsråd Torbjörn Rosdahl tycker att en skattehöjning med 25 öre är så enorm att det inte kommer att löna sig för människor att arbeta. Och KDs Ella Bolin tycker att en så fjuttig skattehöjning inte räcker till någon av de satsningar som Vänsterpartiet vill göra på vården eller kollektivtrafiken. Vidare pratar Ella Bolin om hur valmöjligheterna för människorna i Stockholms län ska öka, hur vården ska komma närmare människorna. Jag hoppas innerligt att hennes tal även gäller invånarna i Hallstavik, Edsbro, Älmsta, Yxlan osv. Jag hoppas, men jag tror inte hon vet hur alliansens vårdvalspolitik begränsar valmöjligheterna för de som bor i utkanterna av länet, hur den flyttar vården bort från medborgarna, gör resorna längre och tillgängligheten sämre.

Folkpartisten Anna Starbrink ondgör sig över usel landstingsdriven vård som inte hjälper gamla Gerd med en ny läslampa och hyllar privata alternativ som gör att Gerd kan välja bättre kvalitet. Det gör mig illamående när de som är högst ansvariga för kvaliteten i den landstingsdrivna vården ägnar sig åt att spy galla över den och i stället styra pengarna ner i privata fickor. Varför inte förbättra den egna verksamheten om den är så dålig? Aldrig skulle väl en privat arbetsgivare (som de styrande politikerna är) tala illa om sin egen verksamhet och styra kunderna till andra företag? så märkligt och oetiskt beteende.

Sverigedemokraten beskrev hur det kom 40 000 invandrare till ´Stockholms län varje år, och, säger han dramatiskt, hälften av dem kommer från andra länder. Det får en ju osökt att fundera över vilka som är invandrare i Sverigedemokraternas ögon, jo, samer, det vet vi, antagligen skåningar, värmlänningar och en hel del andra också, kanske även nyfödda bebisar eftersom 30 000 av länets nya medborgare är nyfödda och det är därför det är kris i förlossningsvården. Sverigedemokraten menar också att dessa invandrare tar väldigt mycket av vårdens resurser, vilket kanske inte är konstigt om de är nyfödda. Efter det gör Anna Starbrink (fp) faktiskt ett bra inlägg där hon konstaterar att en fjärdedel av de som är anställda inom vården i Stockholms läns landsting har utländsk bakgrund. Vården klarar sig inte utan de människor som kommit hit från andra länder, de är en förutsättning för en fungerande vård i långt större utsträckning än en särskild belastning för vården som SD ville göra gällande.

Både Socialdemokraternas Erika Ullberg och Vänsterpartiets Håkan Jörnehed gör sedan starka och bra inlägg där Håkan bl a ifrågasätter att skattepengar går till skatteparadis vid upphandlingen av  nya NKS i stället för att för halva summan införa avgiftsfri akutsjukvård för barn. Vänsterpartiets budgetförslag går under namnet att Hela länet ska leva. Det förpliktigar. Imorgon är det dag två med budgetdebatt i landstinget. då ska jag själv gå upp och säga ett par väl valda ord som kommer att beröra delar av länet som av Alliansen lämnas åt svältdöden. Underlaget för inlägget kommer sedan att publiceras här på bloggen.

R.I.P Tiohundra

Nu är det snart dags, snart dags att gå till valurnorna och säga sitt om vilka som ska styra kommun och landsting de närmaste fyra åren. Kommunen och landstinget är gemensamma ägare till Tiohundraprojektet och bolaget Tiohundra AB. Det jag kommer att fokusera på i denna blogg är det förstnämnda.

Mycket sägs i en valrörelse och mycket lovas av partierna. Senast idag hörde jag en folkpartist vid valstugan bedyra för en väljare att akutsjukhuset skulle bli kvar och att sjukhuset också skulle komma att innehålla en äldrevårdcentral i framtiden. Enligt Centerpartiet så ska akutsjukhuset räddas och dessutom få bättre, mer närodlad mat serverad. Moderaterna säger lite kort att sjukhuset är viktigt för Stockholms län, det kommer att behövas. Socialdemokraterna är lite mer tydliga i sin annons då de samtidigt som de deklarerar att sjukhuset ska vara kvar som fullvärdigt akutsjukhus också säger nej till Moderaternas utförsäljning av t ex ortopeden. Det är en bit på väg. Inte från något av de borgerliga partierna har vi hört hur en finansiering av en fortsatt drift av ett akutsjukhus i Norrtälje ska se ut, hur ska sjukhuset räddas?

I Vänsterpartiet vill vi vara noga med att påpeka att vi inte bara vill bevara och utveckla akutsjukhuset utan hela Tiohundraprojektet. Tiohundraprojektet är inte bara en samverkansmodell för att ingen ska hamna mellan stolarna, det är också en samverkansmodell för att finansiera bl a ett akutsjukhus, men också vårdservice i alla kommunens delar. Vi vill inte behöva sälja vårdcentralen i Hallstavik, stänga vårdcentralen på Blidö och Edsbro, lägga ned mödravård, BVC, habilitering, mötesplatser inom psykiatrin osv för att kunna finansiera en akutmottagning. Vi vill kunna behålla ett stort utbud av hög kvalitet i kommunens alla delar. 

Därför måste hela Tiohundrakonceptet bevaras och utvecklas. Därför måste vi behålla olika vårdformer vid Norrtälje sjukhus för att kunna upprätthålla kvalitet och stödja rekrytering. Därför måste effektivisering och förbättring inte ske genom konkurrens utan genom en satsning på förebyggande åtgärder som gör att vi håller oss friska längre och att vi kan få hjälp så nära som möjligt om vi skulle bli sjuka och skröpliga. Att inte satsa på hela Tiohundrakonceptet är att äventyra akutsjukhusets framtid.

Nu vill jag att ni tänker efter alla ni som tänker rösta borgerligt, har er centerpartistiska väninna lovat er att de ska rädda sjukhuset? Har din folkpartistiska kollega sagt att han vill permanenta Tiohundraprojektet? Tänk efter en gång till, för dessa partier samarbetar med Moderaterna som inte har det minsta intresse av detta. Moderater i Norrtälje, och framför allt i Stockholms läns landsting, vill inte se några andra modeller än Vårdval Stockholm i Stockholms län. Tycker du att det är bra? Rösta borgerligt och säg R.I.P Tiohundra.

Samma men mycket annorlunda

Idag följde jag med vår
fantastiske partiledare (oavsett var han är bosatt för stunden) på ett Arbetsplatsbesök på Holmen.paper i Hallstavik. Pappersbruket där en.gång min farmors bror.och.hans.barn en gång arbetade, där ca 1000 av Hallstaviks 4500 invånare.hade.anställning 2008 och där.knappa.400 arbetar idag. Men, som de fackliga.representanterna från Pappers avdelning 68, som också bjudit in.Jonas Sjöstedt, förklarade så har.alla.o.bygden någon anknytning till bruket. Och det är kanske därför.som fackförbundet också engagerar.sig.utöver det vanliga för sina medlemmar och för bygden. Till exempel har de tagit initiativ till en.framtidsdag då.de.matchar.arbetslösa med.företagare i.behov av.arbetskraft. De.erbjuder sina medlemmar en.extra tandvårdsförsäkring och.tar hand.om dem en.längre tid efter.att.de.förlorat jobbet. Tillsammans med.bl a. ABF försöker.de hitta sysselsättning och vidareutbildning för uppsagd och varslad personal.

Vid besöket.idag.diskuterades arbetsrätten. Pappers representanter.berättade att de inväntade svar från AD i ett fall där.de.ansåg att arbetsgivaren valt.ut.vilka.som skulle få.sparken bl a utifrån deras fackliga engagemang och deras mod att säga vad de tyckte. Jonas var mycket intresserad av att få veta utfallet av domen i höst och om den kommer att föranleda en omedelbar översyn av LAS. arbetsrätten är, enligt Jonas, den viktigaste frågan efter ett stopp.för vinstuttag i välfärden, som vänsterpartiet kommer att driva i opposition eller i en eventuell majoritet efter valet i september.

Efter samtal med pappers, intervju med Norrtelje tidning och lunch var det dags för samtal med platschefen och rundvandring på bruket. Här märkte jag en tydlig skillnad från när jag för några år sedan besökte bruket tillsammans med dåvarande partiordförande Lars Ohly. Då var platschefen sprallig och glad över besöket även om han gärna ville hugga lite grand vad det gällde kärnkraftsavvecklingen. Jonas hade ju dessutom bra svar på detta; han vill säkra den svenska industrin,  utbyggnad av långsiktigt hållbar energiproduktion ska byggas ut till överkapacitet innan kärnkraftsreaktorer stängs. Den här platschefen verkade närmast rädd. Vi gick en ganska snabb promenad genom.bruket och.han talade mest om vikten av ordning och.reda som alltings lösning, trots att han.själv inte hade skyddsskor på sig. Vi blev tillsagda.att inte fotografera några.detaljer som om vi var inne i en nordkoreansk kärnvapenfabrik. Lite annorlunda från när jag besökte pappersbruk i min förra utbildning då de gärna skröt med varenda liten detalj i sin ytterst miljövänliga process. Jaja, det var de inte så intresserade av här. Vad vi fick förstå så var ledningen.endast plågad.av.att.det.fanns.en.aktiv fackförening. Riktigt trist att höra, särskilt i en bygd som behöver sammanhållning. Jag måste ändå tacka Aleksandar för ett mycket lärorikt besök där vi också fick vetskap om att Hallstaviks samhälle troligtvis står utan fjärrvärme i höst.

Vem sa att politik var en räkmacka?

När jag och Sara Magnusson från Kommunal åkte från Norrtälje mot Hallstavik för att besöka ett arbetsplatsmöte på Augustjansgården ställde hon frågan hur det rent praktiskt fungerade att vara politiker och samtidigt sköta ett ordinarie arbete. Ja, svaret är ju att arbetsdagarna kan bli rätt långa. Jag arbetar på en kommunal arbetsplats 25 timmar i veckan. Dessa timmar är inte anpassade efter mina behov utan efter våra brukare (barn och föräldrars) behov. För ett planerat sammanträde har jag rätt att vara ledig från mitt ordinarie arbete och då utgår även sammanträdesersättning och ibland även ersättning för förlorad arbetsinkomst. Jag har som gruppledare också ett grundarvode som täcker tid för inläsning, studiebesök och annat politiskt arbete. Detta arbete sker dock på den tid som blir över. Givetvis handlar politik också om en hel del ideellt arbete.

Jag tror på politikens möjligheter att förändra världen till det bättre och när förnumstiga människor vill tala om för mig (i egenskap av kvinna) att barnen kommer i första rummet, så kan jag bara svara att, ja, det gör dem, men jag ser också mitt politiska engagemang som ett engagemang för barnen och en bättre värld för dem att leva i.

Igår åkte jag direkt från mitt arbete som förskollärare (efter en ganska tung dag med full barngrupp och sjukdom i personalstyrkan) till ett möte med partiföreningens redaktionskommitte som nu snart ska presentera vårt kommunala handlingsprogram. Efter detta möte hämtade jag barnen, lade fram deras träningskläder och ställde mat på bordet. Sen fick de äta och byta om medan jag var på styrelsemöte. Efter det tillbringade vi två timmar på sportfältet där två av barnen tränade fotboll. Sen disk, tvätt, nattning och det där vanliga...

Idag blev också en dag med ganska högt tempo på arbetsplatsen och sen var det direkt avfärd mot Hallstavik. Det var fackförbundet Kommunal som bjudit in mig och oppositionsråd Ulrika Falk (S) till att delta i besöket på Augustjansgården, ett äldreboende med demensavdelningar. Vi passerade även Birgittagården och de fem korttidsplatser som ska läggas ned och centraliseras till Norrtälje ROS i september, antagligen av ekonomiska skäl, vilket har gjort brukare och anhöriga väldigt ledsna och besvikna. Även personalen beklagar att denna väl fungerande vårdenhet inte får leva vidare.

På arbetsplatsträffen informerade Sara Magnusson och Christer Hallingström från Kommunal bl a om vikten av att rösta i EUparlamentsvalet den 25 maj och om fackets försäkringar. Ulrika och jag fick möjlighet att berätta lite om våra visioner om ett permanentat Tiohundraarbete och mer resurser till vård och omsorg samtidigt som personalen fick ställa frågor. En fråga vi fick handlade om hur vi såg på utbudet av offentlig service i Hallstavik och vårt ganska entydiga svar var att genom samarbete, inte konkurrens, så ska vi samla resurser och förstärka kvaliteten och öka utbudet där behoven är som störst.

Kommunal passade också på att presentera de sex punkter de har i sin valplattform.
1. Ökad bemanning i barn- och äldreomsorgen, en arbetsmiljö- och kvalitetsfråga som även vi i vänsterpartiet driver på olika nivåer.
2. Rätt till heltid. En mycket viktig kvinnofråga som vänsterpartiet ställer sig bakom.
3. Rätt till barnomsorg på obekväm arbetstid, ett krav som vänsterpartiet lyfter centralt och som vi också driver lokalt.
4. Fler unga med fasta jobb i välfärden. En viktig punkt. Med ett starkt Tiohundra AB ska vi erbjuda trygga jobb med bra lön och goda arbetsförhållanden. På så sätt säkrar vi välfärden och konkurrerar ut lycksökare.
5. Sänk avgifterna och höj taket i a-kassan.  En viktig åtgärd som diskuteras på tok för litet i denna valrörelse. En eloge till Kommunal som lyfter frågan.
6. Inför en tredelad föräldraförsäkring. Ja, ansvar för barn och familj måste delas mer jämställt för att minska ohälsotalet bland kvinnor som idag ofta arbetar mer än dubbelt.

Skönt att känna att vi i Vänsterpartiet är överens med Kommunal om det mesta. För någon månad sen visade det sig att vi också ställde oss bakom så gott som samtliga av Hyresgästföreningens krav. Vänsterpartiet var oxå det parti som ställde upp på flest av LOs krav inför valet. Detta betyder att stora grupper av människor tycker som vi när det handlar om Vilken politik som ska drivs i Sverige i framtiden. Det är väl också därför högerspökena dammat av kommunistbegreppet; de är rädda nu.

Förstamajtalet 2014

Här följer textunderlaget till det tal som jag höll idag vid Vänsterpartiets förstamajfirande på Pythagoras industrimuseum i Norrtälje;

Kamrater, mötesdeltagare

Första maj detta supervalår

Det är inte bara ett supervalår för att vi i Sverige går till val på flera olika nivåer eller för att det runt om i världen hålls val till olika parlament. Det är också ett supervalår för att det här är året då vi, folket, återtar makten. Det är vi som ska ha makten över våra liv. Det är våra behov som ska styra var husläkarmottagningen ska ligga, det är våra behov som ska avgöra hur mycket personal det finns på äldreboendet på natten, det är våra behov som ska ligga till grund för bostadsutbudet i kommunen, för kollektivtrafikens turtäthet eller för barngruppernas storlekar på förskola och fritids. Det är våra behov som ska ligga till grund för hur samhället byggs och inte enskilda individers girighet och vinstintresse. Därför ska vi detta supervalår återta makten över det som är vårt och det som angår oss.

För att åstadkomma detta måste vi byta majoritet i landet, länet och här i kommunen. Vi måste ge samhället andra direktiv och förutsättningar för att skapa en jämlikare och mer solidarisk verklighet för många människor.

Nu ska jag berätta om några viktiga förändringar som vi i Vänsterpartiet vill medverka till i Norrtälje kommun.

·       Vi kan inte längre bara prata om att skolan måste lyftas, vi måste också se till att det finns resurser att göra det. Det räcker inte med att det finns bra skolor i kommunen, alla skolor måste vara bra, inga föräldrar eller elever ska kunna välja ”fel” skola. Detta vill vi bl a göra genom att höja lärarlönerna, minska kontroll, dokumentation och krav pålagt uppifrån och i stället satsa på fortbildning för lärare och fritidshemspersonal, kollegial utvärdering och vardagsnära forskning. I norra kommundelen skulle vi vilja göra ett försök med att skapa en ”akademisk enhet”. Det innebär ett brett samarbete med universitet/högskola, studentledd verksamhet och ständigt pågående forskning, vilket inte bara skapar attraktiva arbetsplatser utan också kvalitetssäkrar verksamheten samt ger arbetstillfällen. Satsningen kan också vara en del i att utveckla bygden. Utbildning är en rättighet och skolan har ett kompensatoriskt uppdrag, vilket innebär att det är elevernas behov som ska avgöra hur mycket resurser de får.

·       Vänsterpartiet vill också göra satsningar på fritidshemmen. Många barn tillbringar en stor del av dagen på fritids i väldigt stora barngrupper. Vi vill ge personalen större möjligheter att se alla barn och kunna erbjuda aktiviteter som passar barnen utifrån ålder och intresse. Det kan vi göra bl a genom fortbildning, ökad personaltäthet och mindre barngrupper. Särskilt vill vi se en granskning av verksamheten för barn mellan 10-12 år. Det är barnen och föräldrarnas behov som ska styra utbudet.

·       Även inom förskolan vill Vänsterpartiet se mindre barngrupper. I Norrtälje har vi föreslagit 15 barn som ett tak. Det är samma siffra som Skolverket tidigare rekommenderade. Det behöver inte vara krångligt då siffran inte ska vara statisk, men den som vill ha en större barngrupp under en period ska motivera detta med t ex stora utrymmen, kort tidsperiod, specialutbildad personal etc. Barn som gått i förskola med hög kvalitet klarar också skolan bättre. Det är barnens behov som ska styra storleken på barngruppen och personaltätheten.

·       Hälso/sjukvård och omsorg tillhör en av de starkaste trygghetsfaktorerna i vårt samhälle och har också en stark potential för att utjämna skillnader mellan starka och svaga och skapa ett jämlikare samhälle. I Norrtälje har vi i snart tio år haft ett projekt som skulle kunna göra det möjligt för oss att skapa Sveriges bästa sjukvård och omsorg; Tiohundra. Syftet med projektet var att se utanför boxen, ta bort stuprören och skapa verksamheter med medborgaren i fokus utan att se till vilken huvudman, kommun eller landsting, som stod för slantarna. Med borgerliga kaptener på skutan har den glidit i en helt annan riktning där i stället ansträngningar att locka nya vårdföretag till kommunen hamnat i fokus; regelböcker, kontrollsystem, ersättningsmodeller, i stället för att beställa gränsöverskridande vård och omsorg har förvaltningen arbetat med modeller för att tillgodose företagarnas önskemål. Vårdval Stockholm med fri etableringsrätt för företag ger inte vård efter de behov som finns i Hallstavik, på Blidö, i Edsbro, Rimbo eller Bergshamra. Under flera år har verksamheter runt om i kommunen levt med nedläggningshot. Verksamheter som inte är lagstadgade eller som inte ”ser ut som alla andra” verksamheter i Stockholms län riskerar också att försvinna, nu t ex Parkinsonmottagningen på Norrtälje sjukhus. Cancervården är ett annat exempel på hur vården ser ut när det inte är våra medborgares behov som styr.  Med ett permanentat Tiohundrasamarbete mellan kommun och landsting har vi möjlighet att, efter maktskiftet, återtagandet av makten, utveckla en vård och omsorg i framkant, en vård och omsorg anpassad efter våra medborgares behov och förhållanden. Tiohundraarbetet bör göras till ett flaggskepp för kommunen och ge oss högsta betyg i nationella och internationella mätningar.

·       Vänsterpartiet delar inte den politiskt fastlagda synen att Norrtälje stads utveckling ska vara motorn för hela kommunens utveckling. Vi tror att alla kommundelars integrering i den gemensamma utvecklingen är nyckeln och långt mer viktig än att Norrtälje integreras i Stockholmsregionen. Norrtälje kommun skiljer sig mycket från stora delar av övriga Stockholms län och det måste också synas i hur vi bygger vårt samhälle. I vår kommun finns stora resurser som ger oss enorm utvecklingspotential i en framtid där klimatfrågorna kommer att spela allt större roll. Här finns möjligheter att bli självförsörjande när det gäller såväl livsmedel till skolor/sjukhus/äldreboenden som energi till våra kommunala verksamheter. Norrtälje kommun är en ekokommun och det är dags att vi börjar göra skäl för den titeln nu. Lokal energiproduktion, närodlat till de offentliga köken, utveckling av vattenteknik, ekoturism, det finns så mycket vi kan göra. Och ska göra. Efter den 14e september.

·       Nu skulle jag kunna fortsätta berätta om våra idèer för hur vi ska kunna bygga billiga hyresrätter så att människor kan flytta hit och arbeta, så att ungdomar kan flytta hemifrån och så att de som så önskar kan välja att inte stå i skuld till bankväsendet i resten av sitt liv. Jag skulle också kunna berätta om vårt förslag till att få en utveckling av hela kommunen genom att inrätta en särskild kommundelsnämnd eller om hur vi vill åstadkomma en jämställd fördelning av resurser till flickor och pojkar som är aktiva inom kultur och fritidsområdet i kommunen. Vänsterpartiet i Norrtälje uppmärksammas detta supervalår för att vi har 80% kvinnor på de översta 10 platserna på kandidatlistan till fullmäktige. Vi är övertygade om att detta också kommer att påverka vår politik och, med många röster, även kommunens politik. Ett jämställdare samhälle tjänar vi alla på.

·       Men jag ska inte prata mer om det nu. För er som är mer intresserade av vår kommunala politik vill jag tipsa om releasen av vårt kommunala handlingsprogram som kommer att ske på Färsna gård den 6 juni. Ni kan också följa vår verksamhet på hemsidan, Facebooksidan, bloggen, twitter mm.

Ja, supervalåret 2014. Men det blir bara ett supervalår om vi också lyckas vända skutan, ta tillbaka makten och låta behoven, inte girigheten, styra. En röst på Vänsterpartiet är en röst för ett alliansfritt styre, av kommun, landsting och riksdag. Men det är också en röst för ett öppnare och mer solidariskt samhälle, i Sverige, Europa och världen.

Folkets makt är inte till salu. Vi är inte till salu.