HELA mina inlägg från budgetdebatten i landstinget

I budgetdebatten delar vi kamratligt på talartiden, vilket betyder att vi inte har så många minuter på oss att säga allt vi vill och allt eftersom tiden tickar så stryker vi mer och mer ur våra manus. Här tänkte jag publicera en text som utgår mer från originalinnehållet, d v s lite mer än det jag hann säga från talarstolen. Mina talarområden är 1. Barn, kvinnor och förlossning. 2. Tiohundra/Norrtäljemodellen



"I går sa Torbjörn Rosdahl att 92000 personer skulle bli arbetslösa om vinstuttag i vården förbjuds. Inte då det är vårt primära ansvar att se till detta, men jag undra ändå om medborgarnas behov av vård, som ju är vårt ansvar, kommer att minska så pass. Kommer ett vinstförbud i vården att göra människor friskare? Nej, så är det ju inte. Och visst ska vi ha vinster i vården, men kanske inte nödvändigtvis ekonomiska. Vi ska göra hälsovinster. För den största besparingen är ju ändå de människor som aldrig behöver uppsöka vården.



BVC och MVC är exempel på beprövande förebyggande verksamheter som funnits länge i Sverige. Just nu råder ett särskilt stort tryck på dessa att stödja blivande och nyblivna föräldrar under experimentet Vårdval Förlossnings haveri. De ska ge föräldrarna tillräcklig trygghet för att de ska hålla sig borta från förlossningsavdelningarna så mycket som det bara går.



Tillsammans med kommunens öppna förskola och socialtjänsten kan MVC och BVC skapa ett brett stöd för familjen i Familjecentraler. I Norrtälje och Tiohundra har vi utökat detta ytterligare med BUP och andra verksamheter som berör familjerna i ett Familjens hus. Samarbete med kommunens verksamhet har också skett i  Ritnkebyprojektet med ett utökat hembesöksprogram för förstagångsföräldrar. BVC-sköterskor tillsammans med familjerådgivare från kommunen har besökt familjer sex gånger i stället för en gång i ett projekt som slagit mycket väl ut och fungerat som en brobyggare mellan svenska myndigheter och människor som innan hade lågt förtroende för samhället. I vårdtunga och svårarbetade områden är dessa verksamheter speciellt viktiga för att åstadkomma en jämlik vård. På de ställena har man också upplevt stora problem att rekrytera. Förstärkning genom samarbete kan vara det som hjälper oss att minska ojämlikheten i hälsa i länet. Vänsterpartiets budget innehåller fler Familjecentraler med sikte på en i varje kommun/stadsdel.



Även när barnen blir ungdomar vill vi förstärka deras möjligheter att behålla sin hälsa. Många unga mår idag dåligt, inte minst psykiskt. Vänsterpartiet vill satsa på utökade öppettider, ökad tillgänglighet och flera olika kompetenser på ungdomsmottagningarna. Vi vill göra särskilda insatser för att locka fler pojkar till mottagningarna. Mottagningarna ska finnas där ungdomarna finns och vara öppna när de behöver dem. Därför innehåller vår budget två nya ungdomsmottagningar, varav en mobil.



När barnen mår bra påverkar det också föräldrarnas hälsa. En studie som gjordes på långtidssjukskrivna kvinnor i Norrtälje visade att en betydande andel av dem, utöver sin egen sjukdom, låg i en svår vårdnadstvist eller hade barn med någon slags diagnos. Generellt drabbas kvinnor i högre grad av stress, ångest och kronisk smärta än män. Samtidigt har män omotiverat kortare väntetider och får dyrare behandlingar än kvinnor. En färsk undersökning från Försäkringskassan visar att ensamstående mammor är fattigast i Sverige. Vänsterpartiets feministiska vårdpolitik innehåller en satsning på ökad forskning om kvinnors hälsa, kartläggningar om kvinnors vårdbehov samt kvalitetsuppföljning av verksamheter där kvinnors vårdbehov dominerar.



I och med den nya cancerplanen har bröstcancervården centraliserats till tre bröstcentra i länet. Det har inneburit kraftiga försämringar i tillgänglighet till screening för kvinnor, framför allt i de norra länsdelarna. Anna Starbrink talade tidigare om att det inte var något fel med att verksamheter etablerades centralt eftersom det är lätt att ta sig till centrala delar med kollektivtrafiken. Anna  har nog aldrig försökt ta sig från norra länsdelarna till Karolinska sjukhuset. Vänsterpartiet föreslår att bröstcancerscreeningen förstärks med en mobil mammografivagn.



Naturligtvis ska vården också fungera när barnen blir sjuka. Ett svårt sjukt barn i förskoleåldern ska inte kallas till operation, sövas för att sedan vakna och få åka hem igen. Tre gånger! Detta är inte bara ett skandalöst brott mot Barnkonventionen, det är också ett slöseri med resurser. Operationssal och läkare står och väntar och sedan faller det på, enligt läkarna, att sjukhuset inte får betala tillräckliga löner för att kunna anställa de specialistsjuksköterskor som behövs. Men blir inte detta dyrt?



Borde inte Sveriges främsta barnsjukhus ha möjlighet att betala de löner som krävs för att kunna anställa de främsta specialisterna?"



Inlägg 2

"Tiohundra är namnet på projektet som pågick i tio år innan det blev permanent fr o m årsskiftet. Det finns många exempel i arbetet på hur ett utvecklat samarbete mellan kommun och landsting ger fördelar för medborgarna. I en kommun som Norrtälje, som inte på något vis gynnats av införande av olika vårdvalsområden, snarare tvärtom, så är samverkan och samutnyttjande av resurser nödvändigt. Att prata om att få välja var, vem och när i vården är ett hån mot våra medborgare i t ex Hallstavik där MVC/ungdomsmottagning är bemannad en dag/vecka med olika personal, där vårdcentralen inte haft några fasta läkare på flera år och där fysioterapin fick stänga igen när vårdvalet infördes.  Nu har både fysioterapi och MVC räddats genom specialkonstruktioner som bara har varit möjliga genom Tiohundraarbetet.

I Vänsterpartiet ser vi positivt på denna typ av samarbete och tycker att det kan spridas till flera platser i länet, t ex Nynäshamn. Det är viktigt att uppföljning och statistik görs jämförbar med övriga länet."

 

Är förlossningsvården i Stockholm verkligen optimalt organiserad?

I Uppsala försöker man få till en effektivare styrning av sina verksamheter genom en ny organisation. Det låter bra. I den meningen känns effektivare som någonting som händer i den vägen resurserna tar till verksamheterna och inte ett sätt att benämna hur de anställda på golvet ska arbeta. Många som jobbar inom t ex vård och omsorg har tröttnat på att höra att de hela tiden ska bli effektivare, även om det rent krasst är ett mål som vi alla borde ha i vår yrkesutövning. Att styra pengar och resurser mer effektivt tror jag är ett bättre sätt att höja kvaliteten på servicen.


Det är inte sällan man tänker att Stockholms läns landsting borde ha ett liknande tänk för att få till ett bra utbud och en bra service till sina medborgare. Men tyvärr i Stockholm härskar ännu drömmen om vårdvalet som lösning på alla problem. Idag har vi t ex pratat förlossning. Jo, hur lite det borgerliga politiska styret än vill erkänna det, så kommer det faktum att BB Sofia stänger igen få effekter på förlossningsvården i länet. Speciellt under sommaren då det alltid är högt tryck. Nu kommer samtliga andra förlossningskliniker att få dela på de förlossningar som man tidigare räknade skulle utföras på BB Sofia. SÖS kommer att kunna ta ett stort antal fler eftersom omstruktureringen då Södra BB flyttade ut ger fler förlossningsplatser. Södertälje BB kommer också att kunna ta ett stort antal fler trots att de ställer om hela sin förlossningsenhet till Södra BB-konceptet. Märkligt. Det känns spännande att vi i Vänsterpartiets landstingsgrupp kommer att göra besök på dessa båda förlossningskliniker den närmaste månaden så att vi själva får se och  höra hur det är tänkt från verksamheterna.


Valfriheten kommer dock att naggas i kanten lite, jo, du läser rätt. Även Alliansen har insett att alla inte kommer att kunna välja förlossningsenhet under en tid framöver. Därför kommer klinikerna att få ett listningstak precis som vårdcentralerna redan har. BB Stockholm har redan nått sitt tak och nu blir det MVCs delikata uppdrag att uppmana föräldrar att välja om. Antagligen kommer detta i praktiken inte innebära så mycket mindre valfrihet än vad föräldrar tidigare haft eftersom väldigt många födande kvinnor redan nu dirigerats om. Att BB Sofia öppnade för några år sedan ökade inte valfriheten eftersom det faktiskt blev fler som dirigerades om efter öppningen, väldigt många dirigerades dessutom om just till BB Sofia. Så ett av Stockholms problem inför sommaren är väl att det inte finns något ställe att dirigera om till.


I Stockholms läns norra delar blir vi ofrivilligt en del av denna cirkus trots att vi nu fått en permanentning av det samarbetsprojekt som genom just en annan organisation ska kunna gynna samarbete och helhetsansvar. Tiohundrasamarbetet är ett arbete som varit framgångsrikt inom många områden och som visar att konkurrens inte alltid är den effektivaste styrningen av vården. På måndag gästar oss en delegation politiker och tjänstemän från Sollefteå som är mycket intresserade av hur samarbetet fungerar och undrar om detta är någonting som kan rädda och förbättra vården på och runt omkring Sollefteå sjukhus. De kommer att få information från Tiohundra AB, träffa en jurist från Kommunakuten som var med då Tiohundraprojektet sattes i sjön och på eftermiddagen träffa politiker och fackliga representanter för samtal. Jag kommer att skicka med dem att de säkert har stor potential att lyckas med en liknande modell då de inte dras med ett vårdvalsfundamentalistiskt landsting.

styret i landstinget är inte intresserad av neddragningarnas konsekvenser

Innan ni läser min fråga till trafiklandstingsråd Christoffer Tamsons (m) vill jag upplysa er om att han svar var: "det är ert fel. I alla kommuner och landsting där rödgröna styr läggs busslinjer ner. Det är ert fel. Ni är norrtäljeborna svaret skyldiga!"

133 busslinjer berörs av de s k effektiviseringar som den styrande borgerliga minoriteten ämnar genomföra i kollektivtrafiken. Nu brukar ju effektiviseringar vara lika med besparingar, men vi får knappast en effektivare busstrafik med färre bussturer. 15 av de 133 berörda linjerna ligger i Norrtälje kommun, den till ytan största kommunen i länet där många barn och unga är beroende av busstrafiken för att kunna ta sig till och från skola och fritidsaktiviteter. Fyra busslinjer i Norrtälje kommun läggs ned helt och hållet. Trafikförvaltningen hänvisar till övrig kollektivtrafik i området. Bosatta längs dessa busslinjer berättar att det kan vara sju km till närmaste övrig kollektivtrafik. Situationen är lite annorlunda än i Stockholms innerstad. Min fråga till trafiklandstingsråd Christoffer Tamsons idag är; är du medveten om att de indragna turer och busslinjer som läggs ned i Norrtälje kommun kommer att slå särskilt hårt mot barn och ungdomar?

Vi vill ju att fler ska resa kollektivt och att hela länet ska kunna leva och vi har ju också för detta föreslagit en skattehöjning och solidarisk finansiering. XXXX Flera av de busslinjer som drabbas av neddragningar ligger på landsbygden och är direkt kopplade till att gå mellan bostadsområden och skolor, t ex "Avgångarna klockan 07.28 samt 07.40 på sträckan Långsjö torg - Rånäs skola dras in under skoldagar." "Avgången klockan 14.03 på sträckan Rånäs skola-Långsjö torg dras in under skoldagar." Det vill säga direkta skolbussar. Detta drabbar, Christoffer Tamsons, inte bara dessa ungdomar, utan blir även ett slag mot landsbygdsskolorna och, hör och häpna, det fria skolvalet för de elever som inte har föräldrar som kan skjutsa dem! Andra turer som dras in är tex kvälls-och nattbussar mot Hallstavik, bussar som gjort det möjligt för hallstaviksborna att ta del av kultur- och nöjesliv i Norrtälje, Stockholm och Uppsala. Det här är oacceptabla försämringar i tillgänglighet för den uppväxande generationen på landsbygden och kommer sannolikt att leda till att många väljer att flytta därifrån. Känns det som ett bra beslut? Att låta landsbygdsungdomar gå sju km enkel resa till "övrig kollektivtrafik" för att komma till skolan?

När jag var liten fanns det EN busslinje som trafikerade Norrtälje stad. Den gick runt hela staden och det tog ungefär en timme att ta sig till andra sidan staden. Min morfar brukade kalla den bussen för nykteristen. För den var aldrig full. Och nu tycker jag att det är rätt bra att vara nykter, men vad det gäller bussar ska de gärna utnyttjas optimalt. Idag är det minst fyra olika linjer som trafikerar Norrtälje stadstrafik och det går att byta för att ta sig på ett mer effektivt sätt till den plats i staden man vill ta sig. Dessa bussar används flitigt av skolungdomar som tar sig mellan skolan, hemmet och fritidssysselsättningar. Denna utökade turtäthet och förändrade sträckningar kan kallas verkliga effektiviseringar av kollektivtrafiken. Nu föreslås stadstrafiken under rusningstid få halvtimmestrafik i stället för 15minuterstrafik och på vissa sträckor heltimmestrafik under dagtid. Detta drabbar många barn och unga hårt och kommer kanske omöjliggöra deltagande i fritidsaktiviteter för vissa? Kanske kommer nykteristen åter inta Norrtäljes gator? Är du nöjd med det Christoffer Tamsons?

Varför engagerade du dig politiskt?

Varför engagerade du dig politiskt? Varför blev du Vänsterpartist? Det är en fråga som otaliga gånger genom ett politiskt liv dyker upp; ibland ställer andra den, ibland ställer du den till dig själv. Senast för en dryg vecka svarade jag på frågan i ett öppet sammanhang. 

Det finns givetvis både bakomliggande strukturella anledningar till att en människa engagerar sig, och i vad hon engagerar sig, men det finns också konkreta frågor som kan bli startskottet i ett engagemang. Jag är en person som vill ta tag i saker och få saker att hända, jag vill åtminstone ha sagt vad jag tycker innan det bara händer. Och det sista jag vill är att bli en person som bara sitter ner och gnäller och känner sig bitter över världens utveckling.

En känsla av att göra sin röst hörd fick jag nog först i och med kärnkraftsomröstningen 1980. Det handlade om vår framtid. Jag var 12 år. Jag ville få säga mitt om framiden.

Den dag då jag tog steget och engagerade mig partipolitiskt var det framför allt två konkreta frågor som jag upplevde att många bara satt och gnällde om, utan att göra ett dugg för att förändra situationen; det första var att det fanns för få ställen för ungdomar att hänga och det andra var att det gick för dåligt med bussar, sur turtäthet och inga nattbussar. Det gjorde att vi ungdomar kände oss låsta, inget att  göra på hemorten och inga möjligheter att ta oss härifrån och hem igen.

Kollektivtrafiken är enormt viktig, inte bara för barn och ungdomar som inte har körkort. Kollektivtrafiken nyttjas främst av kvinnor, men skulle behöva nyttjas av många fler både för att få bättre framkomlighet på vägarna, men också för ökad säkerhet och bättre miljö. I Sveriges huvudstadsregion bör vi kunna erbjuda en högkvalitativ kollektivtrafik till rimligt pris. Det är en av anledningarna till att vi i Vänsterpartiet inte vill se en höjning av SL-kortet, det slår mot de med låga inkomster som då utestängs från många verksamheter i samhället för att de inte kan ta sig dit. Nu vill borgarna i landstinget straffa kollektivtrafikresenärerna för att de inte fick majoritet för en höjning av SL-kortet i landstingsfullmäktige genom att göra kraftiga nedskärningar i bl a busstrafiken. Detta är helt vansinnigt. Kvinnor, barn och miljö ska få betala för borgarnas oförmåga att stoppa privatiseringarna, ta kontroll över ekonomin i landstinget och lägga ett finansierat budgetförslag.

Jag läser i Norrtelje tidning hur ungdomar nu drabbas när deras buss till skolan dras in. Enligt mig och oss i Vänsterpartiet är detta helt fel väg att gå. I stället borde unga människor uppmuntras att åka kollektivt och få möjlighet att göra detta gratis. Det grundlägger ett beteende som är bra för miljön och för framtiden. Därför ställer jag idag på landstingsfullmäktige frågan till trafiklandstingsråd Christoffer Tamsons om han är medveten om att de indragna turerna i Norrtälje kommun kommer att slå särskilt hårt mot barn och ungdomar.

Låga kostnader och varsel - ingenting att skryta med - är det ett sabotage?

Det är återigen pengabrist och varsel inom sjukvården och omsorgen i Norrtälje kommun. Trots att Tiohundra ABs VD för en tid sedan deklarerade att bolaget hade en budget i balans. Trots att flera genomlysningar av interna och externa krafter har gjorts för att ta reda på vart pengarna går. Trots att de båda ägarna, kommun och landsting, vid ett flertal tillfällen skjutit till mer pengar i efterskott. Trots att de flesta styrande politiker, och politiker i opposition, nu trodde att ekonomin var åtminstone duglig för en tillfredsställande vård och omsorg.

Visst tyder de faktum att kostnaderna för omsorg ligger nästan 10 % under rikets genomsnittskostnader för kommunal omsorg och Norrtäljebornas kostnader för Hälso-  och sjukvård ligger 7,2% under övriga länets kostnader för detsamma, på att det kanske finns områden som är ekonomiskt eftersatta. Visst känns inte det helt okej att tycka att det är någonting att skryta med? Visst känns det inte riktigt som att dessa verksamheter är så högt prioriterade? Ändå står oppositionsrådet (M) i kommunfullmäktige och är riktigt upprörd över att det nya styret tilldelar sjukvård och omsorgsnämnden mer pengar. "De pengarna behövs inte", menar moderaten.

Det är något som inte stämmer, menar Norrtelje tidnings ledare Reidar Carlsson, och det har han nog rätt i. När vi efter valet 2014 fick ett nytt styre i Norrtälje kommun beslutades om mer pengar för att täcka löneökningar och volymökningar inom omsorgen. Summan var, som vi politiker (åtminstone fritidspolitiker) förstod det fastställd i samförstånd mellan Tiohundra AB, Sjukvård och omsorgsförvaltningen samt styrande politiker genom nogranna genomgångar av vilka resurser som saknades. Det är klart att vi då alla blir förvånade att pengarna inte räcker. Men vi blev också förvånade över att vi under en tvådagarsöverläggning med nämnden får den korrespondens som funnits mellan bolaget och förvaltningen under flera månader, på bordet någon timma innan nämnd på överläggningens andra dag. Samtidigt får vi också detaljbudgeten för 2015 samt det nya geriatrikavtalet på bordet. Anledningen till att jag får upp ögonen för konstigheter i geriatrikavtalet beror på att jag samma morgon fått ett mail från en läkare som arbetar på geriatriken vid Norrtälje sjukhus som är oroad.

Förvaltningen förklarar korrespondensen med Tiohundra AB med att bolaget missförstått siffrorna. Först har bolaget missförstått och trott att de ska få hela summan på 13 mnkr som extrafinansierades av kommunfullmäktige för att täcka omsorgens löne- och volymökningar. Summan var, enligt förvaltningen ämnad att även gå till de privata utförare av omsorg som finns inom kommunen. Sedan har bolaget, enligt förvaltningen, även missförstått och tror att de ska få runt 6 mnkr fast det i detaljbudgeten framgår att de tilldelas nästan 9,5 mnkr. Och på grund av detta är deras hot om varsel och neddragningar irrelevanta. Vi politiker i nämnden har svårt att kunna kontrollera vad som egentligen stämmer när vi sitter där på nämnd och beslutet ska fattas för att bolaget inte ska få vänta ytterligare på sina avtal.

Förvaltningen förklarar även att den oro som finns hos bolaget för geriatriken är obefogad då de enligt de nya avtalet får mer pengar än vad de fick förra året. De har inte utnyttjat den budget de tilldelades förra året, men ändå har de fått mer pengar för 2015. Det är svårt att se detta som en neddragning, menar förvaltningen. För mig som politiker, men även som nyfiken medborgare, väcker detta ett naturligt intresse att också vilja höra varför den andra parten uppfattar detta som en neddragning som gör att de måste stänga åtta vårdplatser, stoppa direktintaget etc. Men det finns det ju inte tid för...

Vi som är lite frågvisa lugnas av att det mesta är i sin ordning och att det som inte är det kommer att lösas inom den närmsta framtiden. Det handlar om missuppfattninar, det är inga neddragningar osv.

Samma dag som Norrtelje tidning publicerar de konsekvenser som Tiohundra lyfter i den korrespondens som presenterades för nämnden på torsdagen innan är det Öppet hus hos fackförbunden och där möts jag inte alls av det lugn som förvaltningen försökte sprida. Här undrar de i stället över i vilka hål förvaltningen stoppar de extra pengar som borde gå ut i verksamheten. Som det presenteras nu kommer tillskotten inte ens att täcka löneökningarna.

Ja, Reidar Carlsson, det är något som inte stämmer. En sak som inte stämmer är att politikerna i nämnden får budgeten på bordet en timma innan beslut ska fattas. Budgeten verkar också enbart utarbetat efter hur det gick förra året, förbrukade verksamheten mindre än tilldelat minskar tilldelningen (gäller för typ alla verksamheter utom själva nämnden), förbrukade de mer än tilldelat kanske de får en viss ökning, men oftast inte lika stor ökning som de förbrukade året innan. Vad vi ville se producerat talades det inte om. Att t ex BUP hade en beställning på 70 neuropsykiatriska utredningar förra året och gjorde 74. Samtidigt vet vi att familjer i Norrtälje får vänta ett år på en utredning, trots vårdgaranti på 90 dagar. Borde vi inte då beställa fler utredningar? Till svar på denna fråga får jag: "De får göra hur många utredningar de vill, det finns inget tak." Grejen är väl att antalet beställda utredningar är kopplad till en summa pengar som räcker till ett visst antal anställda och inte mer, de kan ju inte jobba 24/7. Antalet beställda utredningar kopplat till den kö som finns idag vittnar om vilken ambitionsnivå som finns på området. Men det som inte stämmer är ju att vi inte ens ges tillfälle att diskutera detta i politiken innan budgetbeslut ska fattas. Ambitionerna har under de senaste åren bestått utav att skaffa fler privata utförare till kommunen, inte på vad vi vill att de ska göra eller var vi vill att de ska finnas för våra medborgare.

En fråga som vi fritidspolitiker som sitter som ersättare i nämnden, eller för den delen; vi medborgare, kan ställa oss är om det finns politiker i nämndens ledning, eller i kommunen eller landstingets ledning som tillsammans med de som sitter i Tiohundra ABs ledning som vet betydligt mer om vad detta är för spel, om vad det som inte stämmer, och om det finns ett syfte med att skapa oro och en negativ bild av Tiohundraprojektet som sådant nu precis innan det ska permanentas efter tio år som projekt. Hur som helst är det här fruktansvärt olyckligt. Tiohundraprojektet måste ses som ett projekt och ett arbetssätt med positiva effekter och verksamheten måste också prioriteras och satsas på i budgeten. Det är ingenting att skryta med att verksamheten är den billigaste i världen, när pengarna aldrig räcker. Att vi hela tiden satsar på och gör verksamheten bättre, det vore något att skryta med på riktigt.

Den ojämlika vården

Så har då kommissionen för jämlik vård haft sin presentation. Jo, jag fick en inbjudan, men det skulle ju presenteras under ett s k frukostmöte i Stockholm, en timma på morgonen. Kändes inte som en så värst jämlik presentation. I alla fall var det nog svårt för såväl fritidspolitiker, vårdanställda och andra intresserade i länets utkanter att kunna ta sig in för den här presentationen. 

Hur som helst kom de fram till att vården är ojämlik. Och då har de jämfört mellan olika landsting. Vården är så ojämlik mellan landstingen att tio personer dör varje dag. Av sjukdomar som hade gått att åtgärda. Kommissionens ordförande Ilja Batljan (S) fruktar att dessa ojämlikheter kommer att leda till att människor väljer att skaffa sig privata sjukvårdsförsäkringar och att rätten till god vård blir en plånboksfråga. Och visst, det är skrämmande att människor med mer pengar ska tilldelas ett större värde, men redan nu tilldelas människor bosatta i rätt landsting (Halland) ett större värde genom tillgång till en bättre vård och mindre risk att dö av sjukdomar som faktiskt går att bota och behandla. Värre ser det ut i Västernorrland, Norrbotten och Jämtland.

I slutrapporten presenterar Kommissionen för jämlik vård 17 punkter för att förbättra jämlikheten inom vården och ett av dem är att riksdagen beslutar om en nollvision, att ingen ska behöva dö p g a ojämlik vård. Det finns också förslag på landstingsnivå som t ex att:

1. Landstingen måste med kraft agera mot ojämlik vård i olika befolkningsgrupper.
2. Alla landsting bör inrätta en fristående regional samordnare för jämlik vård.

Dessa två punkter tolkar jag som att landstingen får ett utökat ansvar att se över jämlikheten inom det egna landstinget. För vården är ojämlik även inom ett och samma landsting och det skulle vara intressant att få se siffror på hur detta drabbar t ex de boende i Hallstavik och Nynäshamn när det kommer till Stockholms län. Jag har ju tidigare på denna  blogg skrivit om tillgången på Ambulans i norra länet där endast en ambulans finns stationerad i Hallstavik och när den är utanför regionen skickas ingen annan bil upp på pass norr om Norrtälje. Jag har också skrivit om vårt besök på Hallstaviks vårdcentral där inte en enda fastanställd läkare arbetar och där vårdvalet sett till att invånarna blivit av med både sjukgymnast och arbetsterapeut, ungdomsmottagning och i stort sett även mödravård eftersom den är öppen bara ett par dagar i veckan. Att över huvud taget påstå att invånarna i länets utkanter har tillgång till en vård som är jämlik med den som boende i Stockholms innerstad har är groteskt. Marie Ljungberg Schött (M) talade i landstingsfullmäktige förra månaden om ett avtal med Uppsala som skulle ge understöd av såväl ambulanser som helikopter till norra Stockholms län, men det är något som de anställda knappt hört talas om. I stället påpekar de att de inte ges tillstånd att köra svårt sjuka personer till närmaste specialistsjukhus (Akademiska sjukhuset i Uppsala 6 mil) utan tvingas köra dem till Karolinska universitetssjukhuset i Solna (12 mil) för att det ligger inom Stockholms län och utomlänsvård kostar mer pengar.  Detta innebär inte bara längre tid till vård för den skadade utan även att norra länet under en längre period står utan ambulans.

Det finns mycket som landstingen kan göra för att agera mot ojämlik vård. Ett första steg kunde vara att ta bort det likriktande vårdvalet som idag finns inom 31 olika områden i Stockholms län. Nu föreslår den borgerliga alliansen även Vårdval geriatrik. Vårdvalen är kostnadsdrivande, vilket borgarna tycker är okej eftersom valfriheten måste få kosta, men de styr också vården till områden där avstånden är korta och behoven relativt små, kort sagt, där det går att göra vinst på verksamheten. Vårdcentralen i Hallstavik har inte gått att sälja trots att den varit till salu flera gånger eftersom de borgerliga politikerna tror att alla problem försvinner med en privatisering. I Hallstavik ger vårdvalen tvärtom ett mindre och mindre utbud av vård, en smalare och smalare valfrihet om ens någon alls.

Förebyggande insatser räddar också liv

När du blir jättesjuk och nästan dör får du kanske åka ambulans. Det är mycket möjligt att du förs till en akutmottagning på ett sjukhus och senare också till en intensivvårdsavdelning. Dessa funktioner i samhället är funktioner som du troligtvis kommit i kontakt med i samband med att du själv eller någon närstående varit mycket sjuk, svävat mellan liv och död, du har känt oro, skräck, sorg och kanske också glädje och tacksamhet. Och det är just p g a detta som dessa funktioner berör oss mycket starkt och vi blir väldigt upprörda om det uppdagas att de inte fungerar som de ska eller att det planeras indragningar/neddragningar på dessa områden. Detta såg vi inte minst då det uppkom ett hot mot akutmottagningen på Norrtälje sjukhus 2003. Det handlar om liv och död.

Förra veckan besökte undertecknad och landstingsråd Håkan Jörnehed (V) ambulansen i Hallstavik efter att vi också ställt en fråga kring detta i landstingsfullmäktige. Det hela initierades med att ambulanspersonalen gjorde utspel om att beredskap och säkerhet för de som vistas i norra delarna av Norrtälje kommun inte fungerar 24/7. Det har blivit en del uppmärksamhet kring detta; representanter från flera andra partier har uttryckt sin uppskattning över att vi ställt frågan och gjort besöket och i Norrtelje tidning verkar det nu också som ansvarigt landstingsråd Marie Ljungberg Schött (M) planerar ett besök i Hallstavik. Det är bra och det är väldigt viktigt, speciellt att politiker som inte dagligen konfronteras med denna del av länet kommer ut och ser och hör hur det fungerar utanför Stockholms innerstad. Det ger nya perspektiv på besluten.

Min förhoppning är att Ljungberg Schött vid sitt besök i Hallstavik plockar med sig ett antal ytterligare allianspolitiker och också ser till att besöka vårdcentralen för att lyssna till deras förutsättningar och hur vårdvalet drabbat deras verksamhet. För även om sjukgymnastik, kontakt med en fast distriktsläkare och tillgänglighet till MVC och ungdomsmottagning inte är akuta åkommor så är det verksamheter som räddar liv och som förhöjer tryggeheten och livskvaliteten för människor. Hallstavik har en stor andel invånare som är i behov av dessa icke-akuta och förebyggande insatser som kanske inte röner lika stora rubriker, men som på sikt har en stor betydelse för människors hälsa och vällevnad. Förmodligen kommer ingen att falla död ner på stört för att distriktsköterskan insåg att vårdcentralen skulle gå back om hon gjorde hembesök, men på sikt är dessa förutsättningar förödande för en god verksamhet. Dessa aspekter måste finnas med då vi diskuterar utformningen av den tiohundramodell som nu ska permanentas. Då är det viktigt att det inte bara är politiker bosatta i Norrtälje kommun som är varse hur förutsättningarna ser ut.

Vad är permanent?

Vad är permanent? Tja, när jag var liten var det en krullig frisyr på annars rakhåriga personer. Egentligen är väl ingenting permanent, allting förändras i högre eller långsammare takt. Nu pratar vi om Tiohundraprojektet. Så gott som alla partier ville permanenta arbetsformen före valet 2014, riktigt vad som skulle permanentas framgick inte. Men permanenta menade partierna här inte att arbetet skulle krullas upp utan att det skulle bli en normal arbetsform inom Stockholms läns landsting och Norrtälje kommun, inte längre ett projekt med starttid och sluttid och utvärdering. På budgetfullmäktige i landstinget i december ville S, V och Mp att det skulle fattas beslut om att Tiohundraprojektet skulle permanentas. Det motsatte sig den borgerliga alliansen och Sverigedemokraterna (som lade ner sina röster). Alliansen menade att permanentningen inte utretts och klargjorts tillräckligt för att fatta ett sådant beslut. Jag är benägen att hålla med om att vi måste komma överens och förfina direktiven för vad som ska ingå i en permanentning av projektet, men detta kan ske efter att ett övergripande inriktningsbeslut är fattat.

Men nu blir jag konfunderad. För i dagens Norrtelje tidning vill Ella Bolin (KD) lugna mig genom att förklara att sjukvård och omsorgsnämnden och Tiohundra AB numer är permanenta delar av Stockholms läns landstings verksamhet.

1. Sjukvård och omsorgsnämnden (tidigare Tiohundranämnden) har under hela projektet varit en del av Stockholms läns landsting, även om det finns personer som velat låtsas annorlunda.

2. Inga beslut om permanentning av projektet som driftsform är väl fattade? I så fall var?

För Ella Bolin (KD) är Tiohundra en självklar del av vården i Stockholms läns landsting, men vilka delar av verksamheten menar hon? Vilka verksamheter ska få arbeta fokuserat utan hot om ständiga organisationsförändringar? Gäller det även att kunna arbeta fokuserat utan hot om nedläggning, utförsäljning, privatisering och konkurrens? Vilka delar av Tiohundraprojektet är permanentade Ella Bolin? Och vem har kommit fram till vilka delar som skulle permanentas?

Finns det tillräckligt med ambulanser för att vi ska kunna känna oss trygga även i länets utkanter?

Mitt inlägg när Marie Ljungberg-Schött (M) besvarar min interpellation om tillgången till ambulans i Norrtälje kommun.

Det låter ju bra med gränslös dirigering, att vi använder ambulanser där behovet är störst. Men det som jag har fått höra är att detta inte fungerar så bra i praktiken. T ex om ambulansen i Hallstavik, ca 12-13 mil från landstingshuset, är på uppdrag så dirigeras aldrig någon ambulans upp norr om Norrtälje.  När norrtäljeambulanserna kör i Stockholm, ibland båda två, så dirigeras på sin höjd en ambulans upp till Roslagsstoppet. Då är det en bra bit kvar av länet norrut.

Marie nämner helikoptern, men det är ganska många dagar under året som helikoptern inte kan flyga till följd av väderförhållanden. Hur avtalet med Uppsala fungerar vet jag inte i dagsläget, men jag ska ta med mig frågan då vi nästa vecka besöker ambulansen i Hallstavik. Jag tycker att det är bra! Ja, nödvändigt med samarbete över länsgränserna såväl när det gäller sjukvård som kollektivtrafik. Ambulanssjukvårdarna själva säger att det i stort sett aldrig dirigeras någon bil utifrån norr om Norrtälje, ofta för att det inte finns bilar att tillgå. Kanske är antalet ambulanser inte tillräckligt, vare sig i Stockholms län eller i Uppsala.

Marie skriver i sitt svar om högre och lägre beläggning och så fungerar det ju; akutfall inträffar ju inte med någon regelbundenhet. Kanske är också topparna och dalarna större i en kommun med dryga 55000 invånare på vinterhalvåret och nästan 200 000 invånare på sommaren.

Marie svarar att ambulansflottan förstärkts med tio nya ambulanser som placerats ut efter behov. Tio nya ambulanser, men räcker det med den befolkningsökning som idag sker i Stockholms län och i Norrtälje kommun? Vad jag förstår så beräknas också behoven utifrån antal fastboende, vilket kan ge en missvisande bild för en kommun med så pass stor variation i befolkning so. Norrtälje. Till detta kan också läggas att Norrtälje kommun har en äldre befolkning än resten av länet samt längre sträckor att ta sig fram för att nå till patienterna än centrala Stockholm.

Vid fullmäktiges sammanträde i januari uppfattade jag i ett motionssvar att landstinget ser över möjligheten att ta över ambulansdirigeringen i egen regi när avtalet med SOS Alarm går ut. Kanske ger det oss en möjlighet att se över hur den gränslösa dirigeringen fungerar i praktiken, om behovsanalysen av antalet ambulanser och deras placering är optimal och om det finns anledning att återinföra en maxtid för hur lång tid det ska ta innan ambulansen är på plats hos patienten.

Dag Larsson (s) kommer in i debatten och undrar om det inte vore lämpligt att återinföra inställningstiden för när ambulansen ska vara på plats och Marie Ljungberg-Schött (M) svarar att det togs bort i och med att de tio nya bilarna togs i bruk. Det blev då nämligen omöjligt att hålla dessa tider. Beror detta på fler bilar eller att befolkningen faktiskt ökar mer än vad antalet ambulanser räcker till? Marie fortsätter att försvara den gränslösa dirigeringen av ambulanser, påpekar gång på gång att beläggningen på ambulanserna i Norrtälje kommun är lägre (34%) än i övriga länet och att den patient som har störst behov ska få vård snabbast.

Japp, det tycker jag med. Men om den patient som har störst behov av akut vård befinner sig på Singö och det inte finns någon ambulans att tillgå norr om Norrtälje hur fungerar det då?

Familjens Hus hotas

Idag är det dags för första sammanträdet med nya sjukvård och omsorgsnämnden i Norrtälje. Det blir en spännande konstellation där Centern ingår i styret i såväl landsting som kommun. Vänsterpartiet ingår i opposition i de båda församlingarna. Resten sitter i styre (minoritetssådana) i det ena sammanhanget och i opposition i det andra sammanhanget. Så det blir en brokig grupp ledamöter, varav en hel del är nya i sammanhanget också. Hur kommer konstellationerna se ut? Kommer det finnas några grupper? Kommer varje parti att kunna hålla med sig självt, d v s representanter från kommun respektive landsting? Egentligen borde väl Centerpartiet inneha ordförandeposten och Vänsterpartiet oppositionsledarposten med dessa förutsättningar? Hahahaha, skämt åsido.

Idag är också dagen då ett ärende som vi i Vänsterpartiet tidigt flaggat och varnat för dyker upp. Ansökningsärenden om att bli godkända utförare av Barnmorskemottagningsverksamhet och Barnavårdcentralsverksamhet i Norrtälje stad. I början av diskussionerna kring att införa vårdval i Norrtälje kommun trots vårt unika samarbetsprojekt Tiohundra, så höjde Vänsterpartiet ett varnande finger vad det gällde just dessa verksamheter. Detta gjorde vi trots att diskussionerna i början handlade om en vårdvalsmodell anpassad någorlunda efter Norrtälje kommuns förutsättningar. Vi hade ganska starka argument för att dessa verksamheter inte skulle ingå i vårdval och i första omgången fick vi också med oss hela nämnden i detta, så dessa verksamheter drogs från början ur.

För att förklara saken från början: I Norrtälje kommun finns barnmorskeverksamhet och BVC på flera olika platser, Norrtälje stad, Blidö, Bergshamra, Hallstavik, Rimbo/Edsbro. Det finns också andra verksamheter som i stor utsträckning vänder sig till familjer med små barn, vissa är kommunalt ansvar andra går under landstingets försorg. Under nästan 15 år pratades det i samverkansgrupper mellan kommun och landsting hur vi skulle kunna samla dessa verksamheter under ett tak för att förenkla för såväl familjerna som för de anställda inom de olika verksamheterna, som ju alla hade uppdrag att samverka. Inte förrän Tiohundraprojektet startade lyckades vi dock med att frigöra lämpliga lokaler och låta verksamheterna flytta in i det som idag är Familjens hus på Flygfältet i Norrtälje. Här finns barnmorskemottagning, BVC, BUP, Elevhälsan, Öppen förskola och mycket mer. Det finns dessutom gemensamma fika- och lunchrum, något som personalen pekat på som en faktor för ökat samarbete. De hade, som sagt, redan uppdrag att samverka, men verkligt samarbete uppstår genom gemensamma lokaler där man stöter på varandra på t ex fikarasten. Det var ett mål vi strävat efter, från kommun och landsting, från rött till halvblått åtmistone, vad jag minns var Bengt Ericsson (C) ansvarig för att driva frågan så att den verkligen skulle bli av.

Underlaget för dessa verksamheter i Norrtälje kommun är inte jättestort. Det föds inte tillräckligt många barn för att ha så många mottagningar som vi har och därför är de små mottagningarna bara filialer med begränsad service. Det duger egentligen inte. Under det röda majoritetsstyret i landstinget 2002-2006 arbetade vi för att utöka barnmorskemottagningarnas tillgänglighet, något som är nog så viktigt i vår kommun där det är långt till närmsta förlossningsmottagning. Oroliga föräldrar och havande kvinnor skulle inte behöva åka till förlossningen för att få hjälp av en barnmorska, detta skulle gå att lösa på barnmorskemottagningen. Jag har sagt det förr och jag säger det igen, 75% av alla havande kvinnor besöker någon gång förlossningen innan det är dags att föda, p g a oro och funderingar som skulle gått att avhjälpa med ett besök på barnmorskemottagningen. Om den varit öppen. Om de haft tid att ta emot. Osv.

Samarbete mellan olika verksamheter gör att vi kan hålla en tillgänglig och högkvalitativ service även där underlaget inte är megastort. I vårdvalskonkurrensen där ekonomin stramas till har t ex barnmorskemottagningen i Hallstavik varit nedläggningshotad. Efter politiska påtryckningar finns den nu kvar, men med mycket begränsade öppettider. Försöket att starta ett Familjens hus i Rimbo avslutades efter endast ett år då en privat entreprenör öppnade upp BVC och Tiohundrabolaget valde att då lägga ner sina verksamheter i Familjens hus. Detta har inte drabbat enbart Norrtälje kommun, i Stockholms län finns nästan inga s k Familjecentraler (en enklare form av Familjens hus som ändå innehåller kommunala och landstingsverksamheter i samverkan) kvar efter införandet av vårdval inom verksamheterna barnmorskemottagning och BVC.

Idag finns alltså ärendet att godkänna utföraren Lugn och Ro för att bedriva barnmorskemottagning och BVC i andra lokaler än Familjens hus i centrala Norrtälje. Den fria etableringsrätten ger dem full rätt att göra det även om behovet kanske egentligen är en fullskalig verksamhet i Hallstavik. Även om detta påverkar underlaget för att driva verksamheterna vid Familjens Hus med hög kvalitet och kontinuitet. Jag ser med stor oro på detta och kommmer på dagens sammanträde att nämna detta, även om jag själv bara är ersättare och inte får delta i beslutet. Detta är ett beslut i helt annan anda en tiohundraandan. Detta är ett beslut som går emot det som vi från alla läger kämpat länge för att få till. Spännande att se vad alla andra minoriteter och styren och opponenter har att säga.

Inlägg landstingsbudget 17/12 2014

Inlägg budget 2014

 Många nämner här i talarstolen bättre samverkan mellan kommuner och landsting. Jag säger tiohundra.  Vänsterpartiet föreslår permanentning och utveckling av Tiohundraprojektet samt att se över liknande lösning i Nynäshamn. Några representanter från alliansen verkar vara inne på samma linje, men Var ser vi detta i alliansens budget?

https://twitter.com/isafly/status/545222525106794496

Jag tror att vi måste inse att Samarbete på riktigt är nödvändigt för att kunna erbjuda tillgänglig vård även i mindre folktäta områden. Att kunna behålla och utveckla vården genom integrering och samverkan var ett av syftena då Tiohundraprojektet startades 2006. Ett annat syfte var att flytta besluten närmare de som bodde i kommunen och kände till tillgångar, förutsättningar och ev svårigheter. Norrtälje kommun ser inte ut som centrala Stockholm. Inte heller som nån förort med tunnelbana. Och olika förutsättningar kräver olika lösningar. Tiohundraprojektet har lett till ett antal lyckade samverkanslösningar som också är vetenskapligt utvärderade. Mycket till följd av att lokalkännedom tagits till vara. Efter nio år är det dags att bestämma sig för en permanentning.

Nu larmar även ambulanspersonalen i norra länet om svårigheter att hinna ut på larm. Ambulanser fördelas efter befolkningsstorlek utan hänsyn till avstånd och utan hänsyn till att norrtälje kommuns befolkning tredubblas under sommaren. Slimmade verksamheter och dåligt fungerande system är en följd av konkurrens, Ensidiga ideologiska satsningar på privatiseringar och likriktning. Vad vi behöver är en vård som är anpassad utifrån olika förutsättningar. Vänsterpartiet menar att detta krävs för att skapa en jämlik vård. Låt hela länet leva!

Bifall till vänsterpartiets budgetförslag

sammanträdestider och budget

I går var det kommunfullmäktige med nytt styre och allmänt strul. Visst fick det nya samverkansstyret igenom sina idéer trots att de inte har majoritet i fullmäktige, men det var inte utan debatt. Och nu finns det ju opposition i olika läger och med olika politisk grundfärg. Bland annat antogs de nya ersättningsbestämmelserna som jag också skrivit om tidigare här i bloggen. I dessa beviljades det moderata oppositionsråden, tidigare kommunalrådet, Kjell Jansson, en ersättning på 90% av kommunstyrelsens ordförandes arvode (tidigare har oppositonsrådet haft 85%). Detta motiverades med att samverkansstyret har mer kommunalrådstjänst (200%) än tidigare. Märkligt är väl då att de 5% som oppositionens ledare tilldelas i ökning för att kompensera detta, läggs på ett råd. Precis som Rossana Dinamarca så om tredje vice talmannen i riksdagen säger jag om det moderata oppositionsrådet; Vi är i opposition, men Kjell Jansson är inte mitt oppositionsråd! Och så mycket åsikter som han hade om ersättningar till andra förtroendevalda, så kunde han väl ha varit ödmjuk själv och delat med sig till den övriga oppositionen? Med höga ersättningar till vissa politiker medan andra partier får klara att sätta sig in i alla ärenden, hinna med alla möten, studiebesök etc på sin fritid ger inte likvärdiga förutsättningar för att skapa ett demokratiskt arbete. En översyn av ersättningsbestämmelserna är beslutad och vi hoppas från Vänsterpartiet att man vågar riva upp, göra om och göra nytt för att skapa ett mer demokratiskt politiskt klimat.

Med många olika perspektiv från oppositonen (bitterblå moderat, kritisk folkpartistisk, kränkt sverigedemokratisk,  uppstudsigt ROOPiskt och varmt, vaket vänsterpartistiskt) blir debatten förstås lång och voteringarna fler än normalt. Så lär det fortsätta. Det kommer att bli viktigt för det nya styret att se till att informera, förankra och tillmötesgå för att få igenom sina idéer.

Idag var det så dags för budgetfullmäktige i landstinget, dag 1. Där styr Alliansen i minoritet. Precis samma allians som före valet, men försvagad och med Sverigedemokrater som vågmästare. Alliansens företrädare avlöste varandra för att tala om hur överens de är om allting. Men finanslandstingsråd Torbjörn Rosdahl tycker att en skattehöjning med 25 öre är så enorm att det inte kommer att löna sig för människor att arbeta. Och KDs Ella Bolin tycker att en så fjuttig skattehöjning inte räcker till någon av de satsningar som Vänsterpartiet vill göra på vården eller kollektivtrafiken. Vidare pratar Ella Bolin om hur valmöjligheterna för människorna i Stockholms län ska öka, hur vården ska komma närmare människorna. Jag hoppas innerligt att hennes tal även gäller invånarna i Hallstavik, Edsbro, Älmsta, Yxlan osv. Jag hoppas, men jag tror inte hon vet hur alliansens vårdvalspolitik begränsar valmöjligheterna för de som bor i utkanterna av länet, hur den flyttar vården bort från medborgarna, gör resorna längre och tillgängligheten sämre.

Folkpartisten Anna Starbrink ondgör sig över usel landstingsdriven vård som inte hjälper gamla Gerd med en ny läslampa och hyllar privata alternativ som gör att Gerd kan välja bättre kvalitet. Det gör mig illamående när de som är högst ansvariga för kvaliteten i den landstingsdrivna vården ägnar sig åt att spy galla över den och i stället styra pengarna ner i privata fickor. Varför inte förbättra den egna verksamheten om den är så dålig? Aldrig skulle väl en privat arbetsgivare (som de styrande politikerna är) tala illa om sin egen verksamhet och styra kunderna till andra företag? så märkligt och oetiskt beteende.

Sverigedemokraten beskrev hur det kom 40 000 invandrare till ´Stockholms län varje år, och, säger han dramatiskt, hälften av dem kommer från andra länder. Det får en ju osökt att fundera över vilka som är invandrare i Sverigedemokraternas ögon, jo, samer, det vet vi, antagligen skåningar, värmlänningar och en hel del andra också, kanske även nyfödda bebisar eftersom 30 000 av länets nya medborgare är nyfödda och det är därför det är kris i förlossningsvården. Sverigedemokraten menar också att dessa invandrare tar väldigt mycket av vårdens resurser, vilket kanske inte är konstigt om de är nyfödda. Efter det gör Anna Starbrink (fp) faktiskt ett bra inlägg där hon konstaterar att en fjärdedel av de som är anställda inom vården i Stockholms läns landsting har utländsk bakgrund. Vården klarar sig inte utan de människor som kommit hit från andra länder, de är en förutsättning för en fungerande vård i långt större utsträckning än en särskild belastning för vården som SD ville göra gällande.

Både Socialdemokraternas Erika Ullberg och Vänsterpartiets Håkan Jörnehed gör sedan starka och bra inlägg där Håkan bl a ifrågasätter att skattepengar går till skatteparadis vid upphandlingen av  nya NKS i stället för att för halva summan införa avgiftsfri akutsjukvård för barn. Vänsterpartiets budgetförslag går under namnet att Hela länet ska leva. Det förpliktigar. Imorgon är det dag två med budgetdebatt i landstinget. då ska jag själv gå upp och säga ett par väl valda ord som kommer att beröra delar av länet som av Alliansen lämnas åt svältdöden. Underlaget för inlägget kommer sedan att publiceras här på bloggen.

R.I.P Tiohundra

Nu är det snart dags, snart dags att gå till valurnorna och säga sitt om vilka som ska styra kommun och landsting de närmaste fyra åren. Kommunen och landstinget är gemensamma ägare till Tiohundraprojektet och bolaget Tiohundra AB. Det jag kommer att fokusera på i denna blogg är det förstnämnda.

Mycket sägs i en valrörelse och mycket lovas av partierna. Senast idag hörde jag en folkpartist vid valstugan bedyra för en väljare att akutsjukhuset skulle bli kvar och att sjukhuset också skulle komma att innehålla en äldrevårdcentral i framtiden. Enligt Centerpartiet så ska akutsjukhuset räddas och dessutom få bättre, mer närodlad mat serverad. Moderaterna säger lite kort att sjukhuset är viktigt för Stockholms län, det kommer att behövas. Socialdemokraterna är lite mer tydliga i sin annons då de samtidigt som de deklarerar att sjukhuset ska vara kvar som fullvärdigt akutsjukhus också säger nej till Moderaternas utförsäljning av t ex ortopeden. Det är en bit på väg. Inte från något av de borgerliga partierna har vi hört hur en finansiering av en fortsatt drift av ett akutsjukhus i Norrtälje ska se ut, hur ska sjukhuset räddas?

I Vänsterpartiet vill vi vara noga med att påpeka att vi inte bara vill bevara och utveckla akutsjukhuset utan hela Tiohundraprojektet. Tiohundraprojektet är inte bara en samverkansmodell för att ingen ska hamna mellan stolarna, det är också en samverkansmodell för att finansiera bl a ett akutsjukhus, men också vårdservice i alla kommunens delar. Vi vill inte behöva sälja vårdcentralen i Hallstavik, stänga vårdcentralen på Blidö och Edsbro, lägga ned mödravård, BVC, habilitering, mötesplatser inom psykiatrin osv för att kunna finansiera en akutmottagning. Vi vill kunna behålla ett stort utbud av hög kvalitet i kommunens alla delar. 

Därför måste hela Tiohundrakonceptet bevaras och utvecklas. Därför måste vi behålla olika vårdformer vid Norrtälje sjukhus för att kunna upprätthålla kvalitet och stödja rekrytering. Därför måste effektivisering och förbättring inte ske genom konkurrens utan genom en satsning på förebyggande åtgärder som gör att vi håller oss friska längre och att vi kan få hjälp så nära som möjligt om vi skulle bli sjuka och skröpliga. Att inte satsa på hela Tiohundrakonceptet är att äventyra akutsjukhusets framtid.

Nu vill jag att ni tänker efter alla ni som tänker rösta borgerligt, har er centerpartistiska väninna lovat er att de ska rädda sjukhuset? Har din folkpartistiska kollega sagt att han vill permanenta Tiohundraprojektet? Tänk efter en gång till, för dessa partier samarbetar med Moderaterna som inte har det minsta intresse av detta. Moderater i Norrtälje, och framför allt i Stockholms läns landsting, vill inte se några andra modeller än Vårdval Stockholm i Stockholms län. Tycker du att det är bra? Rösta borgerligt och säg R.I.P Tiohundra.

Det finns inga slöa knivar på Norrtälje sjukhus!

Idag skriver Norrtelje tidning åter om oroliga cancerpatienter i Norrtälje kommun. Artikeln idag handlar främst om stängningen av bröstcancermottagningen vid Danderyds sjukhus, som jag också bloggat om tidigare. Beslutet är att bröstmottagningen vid Danderyds sjukhus ska stängas under 2016 och patienterna från Norrtälje kommun kommer då att få åka till St Görans sjukhus för att få en likvärdig (inte bättre) vård. Dock krävs att St Göran innan detta hinner bygga ut med vårdplatser och onkologi samt anställa personal för att kunna ta emot de 200-400 patienter som behandlas vid Danderyds bröstmottagning varje år. Detta handlar inte om att, som Erik Langby (M) i artikeln hävdar, att byta ut slöa kirurgknivar mot skarpa. Det handlar om att kvinnorna kommer att få en lika god vård fast med längre resväg. Det är inte lika lätt att motivera och därför har jag också ifrågasatt varför det är så bråttom med den här flytten av bröstcancervården. Varför inte vänta tills nya KS står färdigt 2018 och se vilken kapacitet som finns och vilken  kapacitet som behövs? Bröstcancer är en sjukdom som ständigt ökar och enligt rubriken för artikeln där Langby svarar på frågor om cancervården så menar Moderaterna att vården ska komma till folk. Han missade en grej där bara; allt folk bor inte i centrala Stockholm. För att få vården att komma till folk krävs en tankegenomgång till vad beträffar strukturplanen för cancervård i Stockholms län.

I reportaget blandas lite grand äpplen och päron dessutom. Erik Langby (M) verkar helt och hållet tala om statusen vid Norrtälje sjukhus, trots att bröstcancerfrågan handlar om en flytt från Danderyds sjukhus, dit Norrtäljeborna idag är hänvisade. Det är troligtvis på Norrtälje sjukhus han menar att knivarna är slöa, vilket är en grov felsägning från en person i Langbys ställning (ordförande för sjukvård och omsorgsnämnden i Norrtälje). Om vi tittar på siffror på det viset att vi räknar hur många operationer som utförs på Norrtälje sjukhus per år (och nu pratar jag om mag/tarmcanceroperationer eftersom det var det som var på tapeten när det gällde Norrtälje sjukhus och centraliseringen av cancervården) och då ser att det är färre operationer än vad som utförs vid t ex Danderyds sjukhus, så betyder det inte likhetstecken med att knivarna är slöare i Norrtälje. På Norrtälje sjukhus arbetar också färre kirurger än på Danderyds sjukhus och det kan mycket väl vara så att varje enskild kirurg i Norrtälje utför fler operationer än varje enskild kirurg på Danderyds sjukhus. Med detta vill jag hävda att det inte finns några slöa kirurgknivar på Norrtälje sjukhus. Vad beträffar kvaliteten på mag/tarmcancerkirurgi finns statistik som visar att den vid Norrtälje sjukhus är mycket hög.

Langby (M) menar också  Norrtälje sjukhus kommer  bedriva cancervård även i framtiden. Det är ett spännande uttalande eftersom det inte går att utläsa ur Framtidsplanen. I Framtidsplanen läser vi att ingen cancervård i framtiden kommer att bedrivas vid Norrtälje och Södertälje sjukhus. Men kanske har den styrande alliansen tillgång till annan information än vi som bara läser handlingarna? Min åsikt är att patienter och medborgare har all anledning att fortsätta vara oroliga och ta varje tillfälle i akt att ställa styrande politiker till svars, visa konsekvenserna för dem konkret för en del verkar ha väldigt svårt att sätta sig in i andras situation.

Tänk efter Före - tankar kring strukturen på cancervården i SLL

Idag har jag tillsammans med förra landstingsrådet Birgitta Sevefjord (V) och Torun Boucher besökt bröstmottagningen vid Danderyds sjukhus som enligt cancervårdens strukturförslag ska stängas under 2016. Jag har fått många frågor kring detta och det har också skrivits en del i Norrtelje tidning om oroliga bröstcancerpatienter som nu kommer att få längre resvägar för att få sin vård tillgodosedd. Och även om det kanske inte är gångbart i politiska forum att argumentera för fortsatt mottagning vid Danderyds sjukhus p g a längre resvägar för patienterna, så tycker jag att det är en viktig aspekt. Andra viktiga aspekter som verkar förbigåtts då detta beslut fattats är t ex en ökad trafik i innerstan då patienter (som avråds åka buss p g a infektionsrisken) i stället ska ta sig till St Göran och Södersjukhuset.

Tanken är att det i framtiden ska bli ett Bröstcentrum på Nya Karolinska Sjukhuset i Solna, ett hypermodernt sjukhus med en hypermodern mottagning kopplad till forskning. Detta kommer att stå färdigt 2018. Utöver denna mottagning kommer två andra mottagningar i länet att finnas kvar, St Göran och Södersjukhuset. Varför det blivit just dessa två sjukhus som ska bedriva bröstcancervård är svårt att utröna. En flytt från DS till St Göran eller SöS 2016 kommer inte att innebära en höjning av kvaliteten på vården för patienterna. De tre sjukhusen har en jämförlig nivå på bröstcancervården, men det går att tillägga att DS mottagning är komplett med kirurgi, onkologi och patienthotell/vårdavdelning. Det är en väl fungerande vård och bland de tio största bröstcancerenheterna i landet, men minst i Stockholms län. Verksamheten har få klagomål och förra året opererades 400 bröstcancerpatienter på DS. Mottagningen har också ett väl utvecklat samarbete med Norrtälje sjukhus som det också fanns planer att bygga vidare på för att korta resvägarna för Norrtäljeborna.

Vården i Stockholms län står just nu inför stora omflyttningar i och med bygget av Nya Karolinska sjukhuset i Solna. Det är inte bara cancervården som ska omstruktureras. Under de år som det tar för bygget att bli färdigt (fram till 2018) kommer det att bli brist på vårdplatser i hela länet. En stängning av bröstmottagningen på Danderyd redan 2016 riskerar därför att göra det svårt att ta emot patienter inom en rimlig tid. Idag är väntetiderna på en bröstoperation mellan 2-4 veckor. En aviserad stängning under 2016 kan också innebära att specialistkompetensen söker sig bort från mottagningen och framtvingar en tidigare stängning innan de andra sjukhusen är beredda på att ta emot patienterna.

Efter dagens besök känns som att det bästa i den här frågan är att skynda långsamt. Varför stänga en fullt fungerande mottagning för att hänvisa patienter till mottagningar av samma kvalitet som idag inte har kapacitet att ta emot dem? Varför inte låta verksamheten i de tämligen nyrenoverade lokalerna med unik spetskompetens hos kirurgerna få vara kvar till, låt oss säga 2020, för att avvakta vilken kapacitet mottagningen på Nya Karolinska kommer att ha? Även om kapacitetsbrist och längre köer bara kommer att vara under ett par år kommer det att drabba de som blir sjuka under den perioden på ett sätt som påverkar hela deras liv. Låt oss undvika att utsätta människor för onödigt lidande och tänk efter en gång till. Före.

Det handlar inte alltid om liv och död, men om ett praktiskt görligt anständigt liv

Huvudlöss härjar i stort sett året om på våra skolor, förskolor och fritidshem där barnen trängs i stora grupper. Och till bot för detta finns på marknaden idag att otal medel, schampon, förebyggande och annat att välja mellan. Lusmedlen finns att köpa på de olika apoteken, men inte via livsmedelsbutikernas apotekstjänst. Detta gör att du kan få tag i lusmedel (olika sorter på olika apotek så har du hittat ett du gillar är det inte säkert att du kan köpa det på ett annat apotek) mellan 8.00 och 19.00 i Norrtälje. Detta är egentligen en grej för sig, men när det nu tar ca en halvtimma att lusa av ett barn med de moderna medlen, så är det ju förtvivlat att inte kunna få tag i medel förrän klockan 8.00 på morgonen och inte efter 19.00 på kvällen. Upptäcker du lössen kvart över sju på kvällen innebär det en hel arbetsdag, en hel skoldags bortfall. Kan kännas onödigt då apoteksservicen vad det gäller t ex alvedon idag är enorm.

Hur som helst, att lusa av barn är ingen dans på rosor, och om och om igen måste det göras. Vi hittade ett schampo som gjorde det hela ganska enkelt. Det kammas i torrt hår, verkar i tio minuter och arbetas sedan upp till ett löddrande schampo och sköljs ur. Behöver inte tvättas med annat schampo efter. Alltså en så kort procedur som möjligt. Namnet är Paranix. 

I går kväll hände dock något som jag först inte trodde var så allvarligt. Fyraåringen fick lite lusschampo i ögonen. Hon klagade på att det var dimmigt, men vi tänkte inte mer på det. Hon somnade. Efter tre timmar vaknade hon och gallskrek och kunde inte öppna ögonen. Hon skrek och skrek och knep och knep med ögonen. Jag visste ingen annan råd än att sätta henne i bilen och köra ner till akutmottagningen, livrädd att hon skulle bli blind eller nåt. På akutmottagningen blev vi genast emottagna och fick komma in på ett behandlingsrum där en sköterska, i väntan på läkaren, började spola ögonen med koksaltlösning. Det är ingenting jag skulle kunna ha gjort själv. Efter en stund var en sköterska till tvungen att komma in så två av oss fick hjälpas åt att hålla fast barnet medan en tvättade ögonen. Läkaren ringde och konsulterade ögonsjukhuset i Stockholm. Efter en timme fick vi åka hem igen och barnet fick en nalle av personalen. Hon höll nallen hårt och blundade lika hårt.

Hemma fortsatte hon blunda och gråta, från halv ett till strax efter fyra på natten vaknade hon med 5-10 minuters mellanrum och skrek och tog sig för vänster öga. Hon satt i mitt knä i soffan och jag kunde inte röra mig utan att hon vaknade och skrek och grät. Ibland gjorde det nog ont, ibland hade hon mardrömmar om sjukhusbesöket och skrek: Jag vill gå, och Jag vill inte sitta fast! Flera gånger funderade jag på att ringa tillbaka till sjukhuset, men till sist somnade hon och vi gick hem med uppmaningen att söka till ögonsjukhuset nästa dag om det inte blivit bättre.

Den här natten har varit en pärs, men tänk vad den hade varit om Norrtälje sjukhus inte haft någon dygnetruntöppen akutmottagning. Tänk om jag mitt i natten blivit tvungen att köra ett gallskrikande barn som jag trodde höll på att bli blind de åtta milen till Stockholm i underkylt regn. Antagligen hade det inte tagit livet av oss, men det hade inte känts som en rimlig lösning för att få hjälp att spola ur ögonen på ett barn. Andra gånger då jag och det nu fyraåriga barnet besökt akutmottagningen är då hennes arm har gått ur led under lek. Primärvården tar inte emot armar ur led trots att det bara behövs ett litet knyck för att ställa det hela till rätta igen. Det hade blivit långa resor och kanske hade någon hurtig bekant givit sig på att försöka rätta till problemet för att undvika resan. Kanske hade det kunnat ställa till det än värre.

Jag är sååååå evinnerligt tacksam för en dygnetruntöppen akutmottagning som kan ta hand om oss när vi blir sjuka och oroliga. Och det är så fantastiskt hur de alltid försöker hjälpa de små barnen först (vi var inte ensamma där i natt). Jag har (peppar peppar), trots att jag har tre barn, varav det äldsta snart tolv, aldrig varit tvungen att uppsöka Astrid Lindgrens Barnsjukhus. Vid ett tillfälle var jag tvungen att åka till barnläkarjouren i Danderyd, men det var bara för att få ett sjukintyg utskrivet (helt i onödan enligt behandlande läkare). Vi skapade Tiohundraprojektet som ett led i att genom samarbete över kommun och landstingsgränser göra det möjligt att behålla en dygnetruntöppen akutmottagning vid Norrtälje sjukhus. Det är en dyr verksamhet och det krävs en hel del trixande för att få det att fungera med ett så pass tunt befolkningsunderlag. Akutmottagning betyder dock otroligt mycket för tryggheten och servicen för Norrtälje kommuns invånare. Glöm nu inte det i all iver att låta "alternativen blomstra" på våra skattemedels bekostnad.

Privata vårdföretagare tar strid

I dagens Dagens Samhälle går fyra stycken vårdföretagare till attack mot Vänsterpartiet och försöker medvetet dra paralleller med SD (i frågan om att politiken är förenklad och oseriös). Det är alltså tydligt att vårdföretagarna står näst i tur att tala om för sina anställda, samt brukare (eller kunder som de vill kalla det) vilken politisk åskådning som är okej, efter att Max hamburgerkedja förra veckan gick från populärt till "inte alls populärt" snabbmatställe. Redan nu finns Vänsterpartiets svar, som jag själv också undertecknat, på Dagens samhälles websida. Anledningen till att jag undertecknat den är att en av de fyra företagarna också finns i Norrtälje på företaget Silverhemmen.

Även i Norrtelje tidning har en privat vårdföretagare slagit till, den här gången inte mot Vänsterpartiet, men mot det kommun- och landstingsdrivna vårdbolaget Tiohundra AB och hela Tiohundraprojektet.Roger Svensson, verksamhetschef på Lugn och Ro, menar i sin debattartikel att vi helt sonika ska bortse från ett av de mest framgångsrika sjukvårdsstyrningsprojekten i modern tid, Tiohundraprojektet, och i stället skapa någon slags Roslagsanda, som består av privata entreprenörer som utför verksamheten dubbelt så bra med hälften så mycket personal! Han menar vidare att stora, gemensamt ägda verksamheter lämpar sig dåligt för välfärdsarbete. Jo, det är ju ingen tvekan att han måste tillhöra samma blåstrutar som vill plocka ut olika avdelningar på sjukhusen och privatisera dem. Eriksson gör också fel då han anklagar Tiohundra AB för att kapa Tiohundratanken. Tiohundraprojektet startades av politiker från båda blocken och i det arbetet fick bolaget sitt namn. Bolaget har sedan skiljts från beställarfunktionen genom att den sistnämnda bytt namn. I landstinget finns det flera Moderater som envisas med att kalla Tiohundraprojektet för Norrtäljeprojektet, Eriksson vill kalla det Roslagsandan... Det är ett projekt som fortfarande löper trots att det för länge sedan borde vara permanentat och det heter Tiohundraprojektet och är känt över hela världen för detta. Det är också Tiohundraprojektet och Tiohundraandan, där bolaget Tiohundra AB varit en stor del, men inte hel, som rönt de framgångar som det pratas om i världen, inte Roslagsandan, vårdval Stockholm eller kundval. Låt oss minnas detta och inte förledas av drömmar om ett eget framgångsrikt företag.

Framtidens hälso/sjukvård?

Moderaterna i Stockholms läns landsting har nu under allt för lång tid fått härja fritt med sitt experimenterande inom hälso- och sjukvården. Huvudsyftet med politiken verkar inte vara att kunna erbjuda alla medborgare en god vård och en tillfredsställande tillgänglighet, utan att öka antalet utförare, minska egenregiandelen så mycket som möjligt och skapa en konkurrensmarknad som gör det enklare för människor som bor i innerstan att få tillgång till den vård de så önskar.

I Norrtälje hävdar alla partier att de är anhängare av Tiohundraprojektet och att de värnar fortsatt verksamhet vid Norrtälje sjukhus. På många sätt driver dock Moderaterna och deras jasägarpartier en helt motsatt politik. Tiohundraprojektets grundsyfte, att rädda en dygnetruntöppen akutmottagning på Norrtälje sjukhus, byggde helt och hållet på att kunna skapa tvärsektoriellt samarbete mellan kommun och landsting, mellan landsting och landsting, för att på så sätt finna lösningar som fungerar i en kommun som inte är så tätt befolkad utan att kosta allt för mycket extra.

Utan att fundera närmare över den kris som då rådde kör Allianspartierna på, och verkar på fullt allvar tro att de ska kunna skapa en marknad med ett överutbud som gör det möjligt för Norrtälje kommuns befolkning att praktisera någon form av valfrihet inom vård och omsorg. Låt mig ta ett exempel; förut fanns det ett BVC i Rimbo kopplat till ett Familjens Hus, nu finns det ett BVC i Rimbo, ej kopplat till Familjens Hus eftersom det fått stänga igen av ekonomiska skäl. Skillnaden är att det BVC som idag finns i Rimbo är privat. I Hallstavik fanns det tidigare ett BVC, det höll på att bli inget, eftersom ingen såg det som en lukrativ verksamhet, men efter direktiv från högsta ort finns även nu ett BVC i Hallstavik, dock med halverad öppettid. Jag önskar SÅÅÅÅ att någon kunde förklara för mig hur detta innebär någon som helst ökad valfrihet för våra medborgare.

Vad händer på vårt sjukhus? Utan att göra någon konsekvensbeskrivning för vare sig patienter eller sjukhusens verksamhet, beslutas om en omlokalisering av cancervården. En stor del av kirurgin på Norrtälje sjukhus består av mag/tarmcancerpatienter och att flytta dem härifrån skulle inte bara innebära extra bök för de sjuka utan även en dränering på kirurger vid sjukhuset. Som om det för patienternas del inte skulle räcka med detta så skriver Norrtelje tidning om hur den nästan helt nya bröstcancermottagningen vid Danderyds sjukhus ska stängas och patienter från Norrtälje kommun i stället kommer att hänvisas till Södersjukhuset, en avsevärd bit längre bort när det handlar om många besök.

Nu kommer det också fram att två avdelningar på Danderyds psykavdelning, även de nyrenoverade och anpassade att ta hand om svåra fall, ofta patienter med våldstendenser, ska stängas av ekonomiska skäl och patienterna kommer istället att vårdas tillsammans med andra på allmänna avdelningar. I stället för att ersätta sjuksköterskor med sjuksköterskor konverterar KS tjänsterna till underskötersketjänster. Av ekonomiska skäl. På förlossningsavdelningarna är det kaos och akut brist på barnmorskor. Cancerpatienter får vänta i månader både på diagnos och på behandling och de som är starka nog tjatar sig före i kön eller betalar ur egen ficka. Är det valfrihet? Betala själv eller dö. Är det den hälso/sjukvård vi vill ha i Sverige och i Stockholms län? Om du inte tycker det, kom gärna och diskutera sjukvårdspolitik med oss i Vänsterpartiet. Vi har en annan syn på hur vi skulle kunna få en mer jämlik och tillgänglig vård för alla i hela länet och landet. Och kanske kommer den äldre damen på Östermalm att få en färre fotvårdsspecialist att välja på för vi tycker att det är viktigare med ett fullvärdigt BVC i Hallstavik.

Ett flaggskepp eller en sjunkbomb?

Nattpersonalen inom Tiohundra AB ska få sin arbetstid förlängd med 16 timmar i månaden. Samtidigt minskas bemanningen och det kan bli tal om att personalen ska börja sköta städningen på omsorgsboendena på natten. Bolagets VD Peter Graf säger i Norrtelje tidning att det blir en försämring för vissa medarbetare, men att brukarna inte kommer att märka någonting. Min erfarenhet säger mig att brukare nästan alltid märker av när personalen får det sämre.

Tiohundraprojektet, som trots motgångar och dålig ekonomi, varit en framgång för sjukvård och omsorg på många fronter i Norrtälje kommun, och som också skulle kunna bli ett riktigt flaggskepp, en framgångsfaktor, en anledning för människor att flytta till just vår kommun, blir nu sakta mer utav en sjunkbomb. De privata aktörerna är redan inbjudna i välfärdsverksamheten. På många vis har den borgerliga majoriteten vänt ut och in på regler och erbjudanden för att snabbare få in fler företag i vården. I landstinget har det upprättats ett särskilt kansli med detta uppdrag och en politisk nämnd har enbart haft företagsfiske som uppgift på agendan. I Norrtälje kommun, inom samverkansprojektet Tiohundras ramar, har tjänstemännen ålagts att lägga ned åtskilliga timmar på att skapa en organisation där de privata ska känna sig mer än välkomna. Jag skulle ljuga om jag inte sa att detta tagit stora resurser från det som kunnat gå till att skapa tryggare och smidigare vårdkedjor och tvärsektoriellt samarbete. Resurser som kunnat användas till det som projektet syftade till. Resurser som kunnat göra Tiohundra till ett bolag som lockade personal med goda arbetsvillkor och ett utmanande och flexibelt arbete.

När Tiohundraprojektet sattes i sjön och personal från kommunen och landstinget blev arbetskamrater i samma företag var det en hel del förändringar av villkor o dyl som var tvungna att göras, bl a sänktes nattarbetstiden för den personal som tidigare tillhörde kommunen för att den skulle vara densamma som i det då rödgrönt styrda landstinget som satsat på bättre arbetsmiljö för de anställda. Nu är det motsatta vindar. Nu ska medarbetarna i Tiohundra AB få det sämre, tvingas arbeta två timmar mer per natt utan extra betalt, bara för att det är gängse inom de privata omsorgsgivarna. Hur ser det ut inom Tiohundra AB? Är det all nattpersonal som drabbas av detta eller enbart de inom omsorgsverksamheterna? Om det är alla; hur reagerar tidigare landstingspersonal på att särbehandlas och få sämre arbetsvillkor än i övriga Stockholms läns landsting? Om det bara är omsorgspersonalen; hur fungerar det gränsöverskridande arbetet då personalen delas upp och får betalt utifrån sektoriellt tänkande?

VD Peter Graf delgav nämnden, när han var där på presentationsbesök, att han ville arbeta med att riva upp stuprör och därför hade ändrat organisationen så att det inte tydligt skulle framgå vad som var kommunal och vad som var landstingsverksamhet. Därför antar jag att han inte heller vill göra den löneskillnaden på personalen.

Vad beträffar Vårdval Stockholm får inga särregler införas inom projektet Tiohundra (Norrtälje kommun). Det heter att: "Befolkningen i Norrtälje kommun ska ha rätt till samma vård som i övriga länet", vilket emotsäger sig självt eftersom detta skulle kräva just särlösningar. När det gäller personalens arbetsvillkor är det tydligen helt okej att medarbetarna inom Tiohundra AB omfattas av särregler som får som följd att de inte alls arbetar som samma villkor som sina kollegor i Stockholms läns landsting.

Från Svarte Petter till Svälta Räv via en framgångssaga

Det fanns en tid då Norrtälje kommun och Stockholms läns landsting spelade Svarte Petter med de gemensamma medborgarna. Den ena respektive den andra parten tjafsade om vem som hade ansvar för medborgare med kluriga diagnoser. Den ena respektive den andra parten talade olika språk och hade svårt att ta ett gemensamt samlat ansvar för befolkningen. 

Ur en krissituation med rötter i ett nonchalant handhavande med landstingets ekonomi föddes idén om Tiohundra, ett samarbete med gemensamma mål och gemensam kassa, ett arbete där ingen medborgare skulle spelas bort som Svarte Petter, ett arbete där ingen blev förlorare. Tiohundraarbetet startades upp i en blocköverskridande överenskommelse då majoriteten i landstinget var röd och i kommunen blå. Projektet var från början femårigt och följdes av tre vetenskapliga utvärderingar. Samtliga utvärderingar visade på en rad vinster i kvalitet och ekonomi, men också på några saker som fungerat mindre bra, t ex styrning. Landstinget hade vid detta lag bytt majoritet och nu var både landsting och kommun moderatledda. Projektet förlängdes tre år, men samtidigt började nedmonteringen av grundtankarna. Bolaget skiljdes från nämnden och stort arbete lades ned på förvaltningen för att få in fler utförare/vårdbolag. Vartefter man misslyckades med att locka nya vårdföretag till kommunen så ändrades regler och strategier för att få in dem. Nämndens huvuduppgift verkade vara att se till företagarnas bästa inte till brukarna/medborgarnas. Då ungefär hälften av hemtjänst/hemsjukvård var utlagt på privata vårdföretag i det s k kundvalet var det dags för Moderaterna att forcera fram Vårdval Stockholm även i Tiohundraområdet, d v s Norrtälje kommun. Ingen hänsyn togs till att Tiohundraprojektet faktiskt fortfarande fortgick utan det påtalades att det måste se likadant ut i HELA Stockholms län. Trots att vårdvalet på alla sätt och vis går helt stick i stäv med den kvalitet och trygghet samverkanslösningarna i Tiohundra skulle kunna ge.

Tiohundraprojektet fick sitt startgodkännande tillsammans med ett stort sparbeting och otillräcklig finansiering från båda huvudmännen har sedan följt verksamheterna. Nu verkar den moderatledda majoriteten i landsting och kommun arbeta efter planen att helt förinta det gemensamt ägda vårdbolaget Tiohundra genom att inte ge dem förutsättningar att verka och utföra en högkvalitativ vård  och omsorg. Man beordrar dem att sälja vårdcentralen i Hallstavik samtidigt som man förväntar sig att man ska driva MVC vidare. Ett samverkansbolag utan möjligheter till samverkan. I Rimbo elimineras möjligheterna att fortsätta arbeta i det relativt nyöppnade Familjens Hus då de enstaka verksamheterna utsätts för vårdval. Varje månad nekas ett antal äldre människor plats i särskilt boende för att de är för pigga, hemtjänsten får ingen uppräkning av sina ersättningar trots att deras arbetsbelastning ökar. I DN deklareras att Norrtälje är en av de kommuner som lägger minst pengar på äldreomsorg och detta förklarar Folkpartisten Hans Andersson med att Tiohundramodellen är en modell som ska vara billigare eftersom den innehåller samverkan. 

Idag läser vi på Norrtelje tidnings sida att Tiohundra AB varslar minst 22 personer inom vård och omsorgsboende. Bolaget kommer också att tvinga sina anställda att arbeta mer för samma lön (öka nattarbetsmåttet). Ytterligare krav på effektiviseringar och översyn av administration tillkommer och ändå tror bolaget sig inte kunna hämta in de 25 mkr som man beräknas gå back i år. Vad detta kommer att leda till? Antagligen en flykt av anställda från Tiohundra AB, bättre förutsättningar för rekrytering hos de privata och på sikt också sämre kvalitet inom Tiohundra ABs verksamhet. Svarte Petterspelet har övergått till Svälta Räv och till sist har Alliansen nått sitt mål; att släppa vår gemensamma välfärd i privata händer, händer som de själva inte har tillräckliga kunskaper för att kunna kvalitetssäkra.

I Vänsterpartiet tycker vi att det är dags att Tiohundraprojektet nu får permanent form och att dess direktiv ska skydda verksamheten mot Vårdval Stockholm, fri konkurrens och fri etablering av vårdföretag. Verksamheten måste en gång för alla få tillräckliga resurser för att driva en utvecklande och kvalitativ vård och omsorg i forskningens framkant. Låt oss bygga vidare på framgångsfaktorerna, låt Norrtälje kommun bli en kommun där ingen, ung eller gammal faller mellan stolarna.

I vår budgettext för 2014 framhåller vi att alla äldre människor över 80 år som så önskar ska erbjudas plats i särskilt boende utan prövning. Vi vill se hur verklig valfrihet inom hemtjänsten, i form av att den äldre kan välja vad den vill ha hjälp med, skulle kunna se ut. Vi vill också se satsningar på förebyggande arbete, i skolan, på MVC, BVC och i Familjens hus samt på alla vårdcentraler och andra vård och omsorgsinrättningar. Vi vill att resurser till förebyggande arbete tas från pengar som idag slukas av privatiseringsexperimentet Vårdval Stockholm.