torsdag 26 februari 2015

En dag i Hallstavik

Började dagen med att cykla till förskolan med minstingen, för att känna lite på den nollgradiga våren som bet i öronen. Sedan tankade jag bilen, köpte en mackkaffe och drog mot länets norra delar, Hallstavik, där jag mötte upp landstingsråd Håkan Jörnehed (V) och pressekreterare Anna Knöfel Magnusson vid bussen. De kom med buss 639 från Stockholm så de hade skumpat runt ett tag och var rätt möra redan vid ankomsten till Hallstavik.

Första besöket för dagen gjorde vi på brandstationen i Hallstavik där ambulansen finns stationerad, länets nordligaste placerade ambulans med ca 6,5 mil till Akademiska sjukhuset i Uppsala och 11 mil till Danderyds sjukhus, 4,5 mil till Norrtälje sjukhus. Besöket har initierats av att ambulanspersonalen varit i kontakt med media och med enskilda politiker för att uppmärksamma dem på det faktum att norra delarna av länet under långa tider står helt tomt på ambulans. Efter det har Norrtelje tidning skrivit om problematiken och undertecknad har ställt en interpellation, vilket ledde till en bra debatt i landstingsfullmäktige där representanter från andra partier kom fram och tackade för att jag lyfte frågan.

De norra delarna av länet står utan ambulans när Hallstaviksambulansen är ute på körning och ingen bil från Norrtälje eller stationer söderut dirigeras upp på pass. Det avtal med Uppsalaambulansen som Marie Ljungberg Schött (M) hänvisade till under interpellationsdebatten i landstingsfullmäktige existerar enligt personalen inte och det finns aldrig bilar att dirigera upp norr om Norrtälje då ambulansen är på uppdrag och kanske kör ner en patient till Karolinska universitetssjukhuset/Astrid Lindgrens barnsjukhus (12 mil). Bara för ambulansen att ta sig till patient längst ut på Björkö tar 50 minuter.

Mycket av diskussionen kommer att handla om hur ambulansen är organiserad i Uppsala län. Där ligger både dirigering och verksamhet kvar i landstingets egen regi och det verkar ge en bättre överblick och planeringsmöjlighet för att täcka upp hela länet. Personalen har inget ont att säga om arbetsgivaren Samariten AB, men de gör ju bara det som de får politiska direktiv om, så är det problem ligger de på det politiska planet. Kanske är det så att en landstingsdriven verksamhet också skulle ha en ambition att höja kvaliteten och förbättra verksamheten?

I och med befolkningsökningen och den variation av befolkning som finns under året (tredubblad på sommaren) samt att kommunen har länets i särklass äldsta befolkning finns ett behov av en ytterligare ambulans som är stationerad i kommunen, åtminstone mellan 07.00 och 22.00 om vi ska kunna garantera att det alltid finns en ambulans som också befinner sig i kommunen. Helikoptern kan inte flyga alla dagar, den flyger inte vid dåligt väder så ambulansbilarna är mycket viktiga. Vad som skulle hända vid en olycka med t ex båtbussarna i Grisslehamn vid dåligt väglag och ingen ambulans norr om Norrtälje? Det vågar vi inte ens tänka på.


Ett problem i de norra delarna av länet är också länsgränsen. Inte bara när en åker buss. Hallstaviksambulansen får inte köra en svårt brännskadad person direkt till Akademiska sjukhusets brännskadeavdelning utan måste först köra patientet till KS som ska dirigera patienten vidare till specialistklinik. Andra patienter får inte heller köras till akademiska, men detta görs ändå ibland. Om de kommer till Akademiska blir de alltid omhändertagna, men så fort de är pigga nog så skickas de för vidare vård i Stockholms län. För mig är det en självklarhet att en ambulans kör svårt sjuka människor till närmsta sjukhus, allt annat är galenskap.

Efter lunch fortsatte vi till Hallstaviks vårdcentral, länets nordligaste vårdinrättning, en vårdcentral som varit ämne för eventuell försäljning sedan 2011 och inte har en enda fast anställd läkare. Däremot fanns en trogen trupp undersköterskor, distriktsköterskor osv. Hallstaviks befolkning är åldersstigen, arbetslösheten är hög och missbruket förhållandevis stort. Nu har vårdcentralen även hand om de flyktingar som finns på de två flyktingförläggningarna vid Skebo och Bergby, så det är ingen liten Östermalmsskara med förkylningar och stukade tummar som utgör underlaget. Nej, det är ett underlag som i allra högsta grad har behov av ett brett utbud av primärvård med stabil och kunnig personal. Det är ju verkligen en utmaning för läkare som vill åstadkomma någonting i sin yrkesroll.

För Hallstaviks vårdcentral är det inte bara den eventuella försäljningen, som nu är avblåst sedan i fredags då Tiohundra AB avvisade den enda intressenten och valde att istället själva driva vårdcentralen vidare, som sätter käppar i hjulet för verksamheten. De olika vårdvalen som införts i Stockholms län och även i Norrtälje kommun har inte inneburit ett större utbud av service för invånarna i Hallstavik. Ersättningarna t ex, som ger 53 kr extra för ett hembesök av distriktssköterska, men resan till patienten kanske bara den tar 45 minuter och där är den extra ersättningen redan på minus. Eller vårdvalet MVC som gör att Hallstavik idag endast har en barnmorska på plats 1-2 dagar i veckan och ingen ungdomsmottagningsverksamhet alls. Blivande föräldrar, av vilka många talar ingen eller dålig svenska, ombeds vända sig till Familjens hus i Norrtälje för att boka tider genom knapptryckningar. Ca 60-70 barn per år föds i Hallstavik och kvinnorna som bär dem är hänvisade till Norrtälje sånär som någon dag i veckan. Jag skulle vilja ha statistik på hur många av de blivande mödrarna som regelbundet besöker mödravården, om siffrorna skiljer sig i Hallstavik från övriga länet och om besöken på förlossningen innan det är dags att föda är högre hos mödrar med en så dålig tillgänglighet till barnmorskemottagning. På BVC arbetar en kvinna som aldrig är sjuk. Hon upplever sin arbetsbelastning som stor, inte minst p g a att tolk nu behövs vid många besök. Stockholms läns landstings beslut att alla flyktingar ska erbjudas hälsosamtal verkade inte vara någonting som man på vårdcentralen kände till. 



Vårdvalet inom primärvårdsrehab har också inneburit att för att bli auktoriserad krävs att man är ett team med sjukgymnast, arbetsterapeut och dietist. Behovet av alla dessa funktioner finns inte i Hallstavik och det har inneburit att man också blivit av med de tre sjukgymnaster man tidigare hade. Nu står lokalerna spöklikt tomma medan de som är i behov av sjukgymnastik hänvisas till ortens enda privata sjukgymnast eller till Norrtälje.

Det är en stor utmaning att kunna erbjuda ett likvärdigt vårdutbud till Hallstaviksborna som de som bor i centrala Stockholm. Egentligen har ju många här ett större vårdbehov också till följd av sin höga ålder, sitt missbruk, sin långvariga arbetslöshet eller sina trauman från krig och flykt. Tiohundra ABs primärvård ska ha statusen "akademisk", men vad jag förstod idag är endast en vårdcentral idag inkopplad på detta. Jag hoppas verkligen att Hallstaviks vårdcentral nu blir en akademisk vårdcentral med tät koppling till forskning och studenter och att vi på så sätt kan locka duktiga och taggade läkare att etablera sig här. Men för det krävs kanske en del runt i kring också, en satsning på förbindelser och avtal med Uppsala, studentbostäder, satsning på bra skolor osv. Landstingets utmaningar är stora och sträcker sig, som Håkan Jörnehed sa idag, från Sergel torgsproblematik till att lösa sjukvården i glesbygd och skärgård.

onsdag 25 februari 2015

Vad tycker politiken?

Förra veckan på sjukvård och omsorgsnämnden fick vi en dragning av kommundirektör Per Nordenstam. Det var ganska förvirrat, men det kändes som att grundbudskapet var; håll på era roller. Politiker (som ju enbart är politiker och inget annat) - peta inte i verksamheten! Anställda (som ju enbart är anställda) - förväxla er inte med medborgare och agera emot politiskt fattade beslut. Tjänstemän (som ju enbart är tjänstemän) - utför de politiskt fattade besluten utan att reflektera över att de kan vara knasiga. Kort alltså. Många av ledamöter och ersättare i nämnden, som ju inte alla härstammar från kommunen, undrade nog vad detta handlade om.

Kanske var denna dragning befogad, som fritidspolitiker, om än en med något tyngre uppdrag, så skrapar en ju hela tiden bara i utkanten av alla ärenden. Vi vet helt enkelt inte varje steg och snedsteg som tas i kommunhuset. Vi kanske bara passerar där någon gång i månaden, vi kanske inte ens vet hur alla tjänstemän ser ut eller vilka befattningsbeskrivningar de har. Det finns delegationsordningar och det har slagit mig både en och fjorton gånger den senaste tiden att jag behöver studera dessa närmare.

Till exempel så väljer ju f d kommunalrådet, numer oppostionsrådet Kjell Jansson, M, att skylla hela skandalen kring hans skötebarn, vattenledningsutbyggnaden, på tjänstemännen. Tydligen ligger tjänstemän bakom hotet mot Häverö resursskola, som nu är åtminstone tillfälligt hävt av politiker. En tjänsteman benämns i dagens Norrtelje tidning som "kommunen" när han försvarar en direktanvisning till ett privat bolag av den viktigaste utvecklingsmarken runt Norrtälje stad. I samma tidning har under de senaste veckorna kommunstyrelsens arbetsutskott benämnts "kommunen" då beslut fattats om ställningstagande i frågan om ombyggnad av väg 77.

Det är ju inte lätt att veta var gränsen går; ett tag under den borgerliga majoriteten var det påbud om att engagerade politiker inte fick prata politik ute i verksamheter som t ex skolan. Var går då gränsen när du som politiker också är förälder och hämtar ditt barn, personalen ställer en fråga, får du svara? Personalen på Häverö resursskola känner sig, trots ett besök av styrande politiker, så pass oroliga för sin verksamhet att de skriver en debattartikel; har de då förväxlat sig själva med medborgare när de i själva verket bara borde ha varit tysta och låtit politiken besluta? Utan att föra fram till allmänheten vad som är på väg att hända? Hade beslutet att tillfälligt stoppa nedläggningen av Häverö resursskola fattats även om personalen inte sagt någonting?

Jag är glad att ambulanssjukvårdare i Hallstavik tog kontakt med mig och andra politiker samt Norrtelje tidning i december för att tala om att de tycker att situationen är ohållbar i norra länsdelen. Detta ledde till att jag kunde ställa en interpellation i landstingsfullmäktige och få en viktig diskussion kring ett ämne som alla tror och förutsätter ska fungera. Flera politiker från olika läger kom efter debatten fram och tackade mig för att jag lyft frågan. De hade ingen aaaaaaning om att det inte fungerade optimalt. Imorgon, torsdag, är några representanter från Vänsterpartiet på väg till Hallstavik för att besöka ambulansen och höra mer. Vi kommer också att besöka vårdcentralen som nyligen fått veta att de blir kvar i Tiohundra ABs regi. Vi vill höra om deras förutsättningar att ge Hallstaviksborna ett brett och kvalitativt utbud av vård, vilka är deras utmaningar och hur tänker de kring dem. Är det inte meningen att de som är verksamheten närmast ska kunna kontakta de som beslutar/allmänhet osv för att uppmärksamma på brister? Hur ska det annars fungera?

De synpunkter och protester mot markanvisningen på Nordrona som lyfts av bl a Vänsterpartiet är politiska. Vi har en annan politisk syn på hur detta ärende skulle ha handlagts, och fortfarande borde gå att handlägga. Vi hoppades att det nya styret delade vår uppfattning om hur vi kan använda kommunal mark för att skapa de bostäder kommunens invånare behöver, som det råder brist på. Men politiska synpunkter bemöts av "kommunen" genom en tjänsteman. Men vad tycker politiken om detta?

fredag 20 februari 2015

Spel för gallerierna eller beslut fattat eller kan vår röst bli hörd?

Förra gången Trafikverket ville ha ett yttrande från kommunen angående ny dragning av väg 77 fick de ett yttrande från ett enigt KSAU. Det är inte så svårt att vara eniga i KSAU eftersom inte alla partier i kommunfullmäktige, kommunens högst beslutande organ, finns representerade där. Vänsterpartiet skrev i december 2014 en interpellation till kommunalrådet Berit Jansson (C) för att ta reda på om det nya styret förespråkar samma alternativ som förespråkades av KSAU i december 2012. Som jag tidigare nämnt i denna blogg hade vi vid det tillfället ingen aning om att frågan var på väg upp för nytt ställningstagande.

Och en av frågorna var ju hur det nya styret ser på ombyggnaden av vägen, men underliggande fanns ju också frågan om hur kommunledningen kommit fram till sitt ställningstagande? Hur lyssnar kommunledningen till medborgarna och i vilket forum klubbas kommunens officiella ställningstagande? Detta har under resans gång blivit de viktigare punkterna i vår frågeställning. 

I januari håller Trafikverket sina samrådsmöten, 16 februari, samma datum som det kommunfullmäktige där Berit Jansson besvarar interpellationen, ska allmänheten ha lämnat in sina synpunkter på Trafikverkets olika alternativ och två dagar senare fattar nuvarande KSAU beslut om samma yttrande som gavs i december 2012, utan att ha hunnit se vad medborgarna tycker. Men det lovades åtminstone från talarstolen att detta yttrande skulle klubbas i kommunstyrelsen den här gången. Och det är också det som f d kommunalrådet Kjell Jansson (M) säger i repotaget i Norrtelje tidning. Repotaget som nu uppdaterats och inte längre anger att det var Vänsterpartiet som aktualiserade bristen på samtal och dialog i detta ärende utan i stället domineras av oppositionsrådets syn på det hela. Mycket märkligt. Kommunens yttrande fastställs vid nästa kommunstyrelse den 16/3 uppger Kjell Jansson (M) och det var också det vi hörde från talarstolen. Men enligt faktarutan i Norrtelje tidning ska kommunens yttrande vara Trafikverket tillhanda 2/3. Är då fastställandet i kommunstyrelsen ett spel för gallerierna? Varför ges inte kommunen tillräcklig tid att ta till sig enskilda medborgare och föreningars remissvar innan den förväntas yttra sig? Skickas yttrandet som togs i KSAU till Trafikverket som kommunens yttrande trots allt eller ska det kallas till extra kommunstyrelse då många är på sportlov? Norrtelje tidning har skrivit en utmärkt ledare i ämnet, men vad händer nu? Har lokal media tillräcklig stomme och självständighet för att kritiskt granska det ett styre med ingående centerparti företar sig? Granska gärna makten. Står orden om att det ska bli ett mer demokratiskt styre nu för någonting över huvud taget? Hur många fattar beslut om kommunens ställningstagande angående ombyggnad av väg 77? Och, ärligt talat, Kjell Jansson (och Ann Lewerentz), varför tror du att alla myndigheter med välutbildade tjänstemän skulle vilja oss illa; Trafikverket, Länsstyrelsen, varför skulle de vilja fatta beslut bara för att jävlas med oss? Om Trafikverket upptäcker att det finns olika intressen och åsikter bland medborgarna så tar de hänsyn till detta i sitt professionella beslut, om de tror att alla är eniga kanske de inte ens överväger att andra alternativ skulle kunna innebära konflikter. Att tro att vi alla måste vara eniga är en fördömd floskel, variation berikar som Hans-Åke Scherp hade uttryckt det. Antingen låter vi människor komma till tals på riktigt eller så ger vi ett yttrande, men kalla det inte för kommunens yttrande, kalla det för ett fåtals, iofs folkvalda men i en ytterst liten krets, yttrande, som de har all rätt att lämna, men gärna under den rätta benämningen. Ange också gärna argumenten på ett sätt som gör det lätt att förstå även för de som vill förespråka en annan dragning.  Visa att ni tar medborgarnas engagemang och åsikter på allvar genom att åtminstone låta det ta sån tid att vi hinner läsa dem innan vi fattar beslut.

Om nu vi får vara med.

torsdag 19 februari 2015

Heta frågor i kommunpolitiken - spelar maktskiftet någon roll?

Flera intressanta frågor är i hetluften i kommunpolitiken just nu; en av dem är omdragningen av väg 77 mellan Rösa och länsgränsen. Det är en förbättring av vägen som diskuterats länge och väl, men inte hade väl vi i Vänsterpartiet en aning om att den skulle bli så aktuell just nu då vi skrev en interpellation i ämnet i december 2014. Då hade vi ingen aning om att Trafikverket i januari tänkte köra igång med s k samrådsmöten för att sedan vilja ha in ett yttrande från kommunen redan i mars. I Vänsterpartiet var vi intresserade av att veta om den nya kommunledningen tänkte förespråka samma dragning som KSAU gjorde 2012 och hur de i sådana fall såg på de invändningar som kommit fram emot dragningen norr om Rimbo (t ex barriäreffekter, bronsåldersgravar, eliminering av värdefull mark för friluftslivet etc). Vi visste verkligen inte att vi var så aktuella i vår frågeställning att KSAU bara ett par dagar efter att interpellationen besvarades i fullmäktige lämnade sitt förslag till yttrande i frågan. Och vi var inte beredda på det heller. En del tycker det är märkligt då frågan utretts flera gånger under många år, men så där är det med politik och förutsättningar ändras ju ständigt, hur ska en kunna veta att samma förhållanden, för- och nackdelar finns idag som igår? Särskilt med en fråga som funnits med så länge.

Det var inte bara vi i Vänsterpartiet som blev tagna på sängen att kommunen skulle ta ställning till denna fråga nu. I och med samrådsmötena har ju Trafikverket uppmanat enskilda medborgare och föreningar att inkomma med remissvar på vad de anser om Trafikverkets olika förslag. Dessa svar skulle vara Trafikverket till handa så sent som i måndags. Och samma vecka, utan att ha tagit del av vad medborgarna tycker, beslutar KSAU om hur kommunens hållning i frågan lyder. Det är märkligt. Varför vill den nya ledningen inte lyssna in vad boende längs väg 77 tycker innan de tar ställning? I Vänsterpartiet trodde vi att vi hade mer tid på oss att diskutera och lyssna till medborgarna för att försöka få till den bästa lösningen. Vi har inte tagit ställning till om vägen bör gå norr eller söder om Rimbo ännu, men vi vet att vi tycker att ombyggnaden av vägen är angelägen. Inte för att kunna öka den tunga trafiken utan för att skapa en säker och god miljö för de boende längs vägen och de som varje dag färdas längs vägen. Vi vill ha kvar tullklareringen i Kapellskär och minska lastbilstrafiken genom utbyggd järnväg. Men även om detta sker måste väg 77 förbättras för de bilar och bussar som ändå kör där. Detta ska ske med stor hänsyn till natur- och kulturmiljöer och med stor hänsyn till vad de boende runt vägen tycker. När dessa argument finns med i beslutsunderlaget känner vi oss redo.

En annan het fråga just nu är utvecklingen av Norrtälje stad, både österut och västerut. I öster är det Norrtälje hamn som engagerar. Skeptikerna tycker att den beslutade skelettplanen innehåller för många bostäder på för liten yta, att projektet kommer att bli dyrare än befarat och att skattebetalarna kommer att få betala notan. Det finns också en oro för att stadsdelen blir en stadsdel för de som har råd att bo där, samtidigt som en del siar om framtida klimatförändringar som kommer att få ödesdigra konsekvenser för de höga husen vid vattnet. Vänsterpartiet har haft en försiktigt kritisk inställning till projektet och delar en hel del av de farhågor jag räknat upp ovan. Vi röstade emot skelettplanen då den antogs och hade velat sett en försiktigare exploatering med miljömässig, kulturell och social hållbarhet beskriven. Nu har skelettplanen vunnit laga kraft och det gäller att agera i varje del beslut för att göra stadsdelen så bra som möjligt. Därför reserverade sig Vänsterpartiet mot att redan nu finansiera en bro över till Societetsparken för 27 mnkr. Varför ska bron byggas redan nu? Vem vill gå från parken över till en byggarbetsplats? Bygg först ett område, bygg sedan en bro. Om det finns pengar kvar till det då.

Området i väster, kommunalt ägda Nordrona, har ännu inte gått lika långt. Ett optionsavtal har slutits med ett privat företag utan erfarenhet av bostadsbyggande. Detta skedde under den förra kommunledningen och torde inte vara omöjligt att riva upp utan allvarligare konsekvenser. Innebär det några ekonomiska konsekvenser för kommunen ska dessa ändå vägas emot att behålla egen mark och genom demokratiska beslut se till att skapa  förutsättningar för att få de bostäder som staden har behov av för sin utveckling. Rune Karlsson skriver i dagens Norrtelje tidning ett mycket klokt inlägg om hur detta skulle kunna gå till. Det borde vara självklart för det nya styret i Norrtälje kommun att här ta chansen att utveckla en stadsdel för alla där även "vanligt folk" kommer att ha råd att bo. Norrtälje stad är inte bara en hamnstad som måste "vändas mot vattnet" som f d kommunalrådet (M) hävdar. Norrtäljes handel och resor gick också inåt landet via de vikingaleder som bl a idag finns kvar som Lommaren. Och för kommunens handel och utveckling var under de senaste 200 åren även järnvägen och Rimbo väldigt viktiga. Det är också värt att lägga på minnet.

Ingen ytterligare bro planeras vad jag vet ännu från Nordrona över till Lommarbadet.

onsdag 18 februari 2015

Hur vill vi utveckla skolan?

I måndags var jag på en intressant föreläsning med Hans-Åke Scherp, docent i pedagogik, vetenskaplig ledare för problembaserad skolutveckling mm. Han har bl a arbetat som lärare och psykolog i skolan, haft egna barn i skolan och sedemera forskat om skolutveckling. Det var så skönt att lyssna till föreläsningen då den vetenskapligt bekräftade många av de idéer och tankar som jag själv har kring skolan och hur den borde fungera. Bl a så pratade Scherp om synen på betyg, en diskussion som jag själv hade med några kollegor för bara ett par veckor sedan, och han skiljde på den synen som ser betyg som ett mått på elevens kvalitet och den synen (som jag själv ansluter mig till) som ser betygen som ett mått på hur bra skolan/läraren lyckats med sitt uppdrag. Det är alla elevers rätt att få en undervisning som leder till att de blir godkända. Om lärare/skolan inte lyckas med detta är det inte elevens fel. Scherp talade kring det som Elisabeth Nordin Hultman flera gånger uppmärksammat; att vi alltför ofta söker problemet hos det enskilda barnet och inte försöker se vad det är i miljön, i vårt beteende, som gör att det inte fungerar så bra för barnet. Han lade på en rolig skämtteckning där läraren säger till eleven (argt): Men har du inte förstått någonting????, varpå eleven svarar: Jo, jag har förstått precis allt som du lyckats förklara. Mycket bra, tycker jag.

Scherp talade också om det som vi i Vänsterpartiet, Norrtälje, faktiskt motionerat om. Han beskrev det som att de skolor som har de bästa förändringsprocesserna och har störst framgång är de skolor där alla lärare än involverade och beforskar sin egen vardag. Detta är detsamma som vi i Vänsterpartiet vill skapa då vi talar om Akademiska enheter, vi vill att en utveckling som tar avstamp i lärarnas egen vardag, med denna som forskningsbas, ska kunna skapas, åtminstone på prov på några enheter i kommunen. Vi föreslog enheter i norra delen av kommunen för att vi tror att detta arbetssätt skulle kunna göra enheterna attraktiva för såväl lärare, föräldrar och elever. Detta skulle kunna bidra till ett större underlag att driva dessa skolor vidare med framgång.

Det handlar inte om att vara bäst, sa Scherp, det är lätt att vara bäst. Det kräver endast att alla andra är sämre. Det som vi i stället ska fokusera på är att få till en kontinuerlig förbättringsprocess där vi hela tiden blir lite bättre. Detta kan vi skapa genom att ta till vara den variation som finns i våra kompetenser och låta dem komplettera varandra och stärka varandra. En arbetsplats/enhet bör ha en helhetsidé som utgör ett ramverk för vad vi vill åstadkomma. Inom denna helhetsidé bör vi sedan kunna fånga upp den variation av kunskap och kompetens som finns bland medarbetarna. Scherps förslag är att medarbetarnas idéer om vad som är viktigt att arbeta diskuteras i lärande samtal som några personer utses att leda. Idéer och tankar diskuteras, verkställs, reflekteras och utvärderas och leder till nya idéer ungefär på samma sätt som en cykel av Pedagogisk dokumentation fungerar i den bästa av världar. Det intressanta är ju att hans tanke är att variationen berikar. I de flesta böcker du läser skrivna av olika verksamma pedagoger så bygger ju hela deras lyckade projekt på att alla tänker ungefär lika och drar åt samma håll, annars är det nästan omöjligt att åstadkomma något.

Scherps idéer handlar inte om konkurrens och benchmarking, de handlar inte om Best practice utan om Next practice, hur vi ska samverka för att göra varandra bättre. Vi behöver inte åka till andra skolor/förskolor och se hur de gör, vi ska titta på vår egen verksamhet och se hur vi kan förbättra den utifrån de förutsättningar vi har och själva utgör. Scherp talar om chefer/ledares betydelse för de anställda som samma som lärarens betydelse för sina elever och här är det elevinflytande och medarbetares delaktighet som han lyfter som viktiga framgångsfaktorer. En viktig fråga att ställa till oss själva i vårt utvecklingsarbete är: Vad var det som hände och varför gjorde jag som jag gjorde när det som hände hände? Där får vi säkert många intressanta svar.

Hans-åke Scherp var, som många andra som står på vetenskaplig grund, skeptisk till förre utbildningsministern Jan Björklund (Fp) och till tidiga betyg. Skeptiska till tidiga betyg är också Lärarförbundet, vilkas årsmöte jag ikväll bevistat. Men årsmötets ordförande var inte orolig över den överenskommelse som regeringen gjort med alliansen om försöksverksamhet med betyg i åk 4. "Fridolin sa att han litar på professionen", sa ordförande, och med detta menade han att det för att starta ett försök med betyg i åk fyra krävs att rektor, lärare och föräldrar på skolan är överens om att en ansökan om att få prova betyg i åk fyra ska skickas in. Sedan ska denna beviljas. Fridolin litar på professionen, alltså lärarna. Försöket är tänkt att omfatta 100 skolor, ett antal som kvällens ordförande inte trodde att man skulle komma upp i. Och om man ändå gör det så har det från vetenskapligt håll sagts att det är ett alldeles för litet underlag för att basera resultat för att införa betyg i åk fyra överlag utefter. Så, turligt nog, lär betyg för tioåringar dröja ännu ett tag.

tisdag 17 februari 2015

Vad är permanent?

Vad är permanent? Tja, när jag var liten var det en krullig frisyr på annars rakhåriga personer. Egentligen är väl ingenting permanent, allting förändras i högre eller långsammare takt. Nu pratar vi om Tiohundraprojektet. Så gott som alla partier ville permanenta arbetsformen före valet 2014, riktigt vad som skulle permanentas framgick inte. Men permanenta menade partierna här inte att arbetet skulle krullas upp utan att det skulle bli en normal arbetsform inom Stockholms läns landsting och Norrtälje kommun, inte längre ett projekt med starttid och sluttid och utvärdering. På budgetfullmäktige i landstinget i december ville S, V och Mp att det skulle fattas beslut om att Tiohundraprojektet skulle permanentas. Det motsatte sig den borgerliga alliansen och Sverigedemokraterna (som lade ner sina röster). Alliansen menade att permanentningen inte utretts och klargjorts tillräckligt för att fatta ett sådant beslut. Jag är benägen att hålla med om att vi måste komma överens och förfina direktiven för vad som ska ingå i en permanentning av projektet, men detta kan ske efter att ett övergripande inriktningsbeslut är fattat.

Men nu blir jag konfunderad. För i dagens Norrtelje tidning vill Ella Bolin (KD) lugna mig genom att förklara att sjukvård och omsorgsnämnden och Tiohundra AB numer är permanenta delar av Stockholms läns landstings verksamhet.

1. Sjukvård och omsorgsnämnden (tidigare Tiohundranämnden) har under hela projektet varit en del av Stockholms läns landsting, även om det finns personer som velat låtsas annorlunda.
2. Inga beslut om permanentning av projektet som driftsform är väl fattade? I så fall var?

För Ella Bolin (KD) är Tiohundra en självklar del av vården i Stockholms läns landsting, men vilka delar av verksamheten menar hon? Vilka verksamheter ska få arbeta fokuserat utan hot om ständiga organisationsförändringar? Gäller det även att kunna arbeta fokuserat utan hot om nedläggning, utförsäljning, privatisering och konkurrens? Vilka delar av Tiohundraprojektet är permanentade Ella Bolin? Och vem har kommit fram till vilka delar som skulle permanentas?

Finns det tillräckligt med ambulanser för att vi ska kunna känna oss trygga även i länets utkanter?

Mitt inlägg när Marie Ljungberg-Schött (M) besvarar min interpellation om tillgången till ambulans i Norrtälje kommun.

Det låter ju bra med gränslös dirigering, att vi använder ambulanser där behovet är störst. Men det som jag har fått höra är att detta inte fungerar så bra i praktiken. T ex om ambulansen i Hallstavik, ca 12-13 mil från landstingshuset, är på uppdrag så dirigeras aldrig någon ambulans upp norr om Norrtälje.  När norrtäljeambulanserna kör i Stockholm, ibland båda två, så dirigeras på sin höjd en ambulans upp till Roslagsstoppet. Då är det en bra bit kvar av länet norrut.

Marie nämner helikoptern, men det är ganska många dagar under året som helikoptern inte kan flyga till följd av väderförhållanden. Hur avtalet med Uppsala fungerar vet jag inte i dagsläget, men jag ska ta med mig frågan då vi nästa vecka besöker ambulansen i Hallstavik. Jag tycker att det är bra! Ja, nödvändigt med samarbete över länsgränserna såväl när det gäller sjukvård som kollektivtrafik. Ambulanssjukvårdarna själva säger att det i stort sett aldrig dirigeras någon bil utifrån norr om Norrtälje, ofta för att det inte finns bilar att tillgå. Kanske är antalet ambulanser inte tillräckligt, vare sig i Stockholms län eller i Uppsala.

Marie skriver i sitt svar om högre och lägre beläggning och så fungerar det ju; akutfall inträffar ju inte med någon regelbundenhet. Kanske är också topparna och dalarna större i en kommun med dryga 55000 invånare på vinterhalvåret och nästan 200 000 invånare på sommaren.

Marie svarar att ambulansflottan förstärkts med tio nya ambulanser som placerats ut efter behov. Tio nya ambulanser, men räcker det med den befolkningsökning som idag sker i Stockholms län och i Norrtälje kommun? Vad jag förstår så beräknas också behoven utifrån antal fastboende, vilket kan ge en missvisande bild för en kommun med så pass stor variation i befolkning so. Norrtälje. Till detta kan också läggas att Norrtälje kommun har en äldre befolkning än resten av länet samt längre sträckor att ta sig fram för att nå till patienterna än centrala Stockholm.

Vid fullmäktiges sammanträde i januari uppfattade jag i ett motionssvar att landstinget ser över möjligheten att ta över ambulansdirigeringen i egen regi när avtalet med SOS Alarm går ut. Kanske ger det oss en möjlighet att se över hur den gränslösa dirigeringen fungerar i praktiken, om behovsanalysen av antalet ambulanser och deras placering är optimal och om det finns anledning att återinföra en maxtid för hur lång tid det ska ta innan ambulansen är på plats hos patienten.

Dag Larsson (s) kommer in i debatten och undrar om det inte vore lämpligt att återinföra inställningstiden för när ambulansen ska vara på plats och Marie Ljungberg-Schött (M) svarar att det togs bort i och med att de tio nya bilarna togs i bruk. Det blev då nämligen omöjligt att hålla dessa tider. Beror detta på fler bilar eller att befolkningen faktiskt ökar mer än vad antalet ambulanser räcker till? Marie fortsätter att försvara den gränslösa dirigeringen av ambulanser, påpekar gång på gång att beläggningen på ambulanserna i Norrtälje kommun är lägre (34%) än i övriga länet och att den patient som har störst behov ska få vård snabbast.

Japp, det tycker jag med. Men om den patient som har störst behov av akut vård befinner sig på Singö och det inte finns någon ambulans att tillgå norr om Norrtälje hur fungerar det då?

lördag 14 februari 2015

Vad är detaljer Kjell Jansson? Tror du inte lärarna kan sitt jobb?

Vad roligt. Moderaterna som styrt Norrtälje kommun i 16 år och ständigt har beskyllt oppositionen för att vilja peta i detaljer, varenda motion, varenda interpellation, har ansetts vara detaljpetande, tycker nu att det är helt på sin plats att tala om för lärarna att de måste undervisa om vad som hänt i Europa under 1900-talet, ja, de vill t o m tala om för lärarna att de bör göra en resa till ett koncentrationsläger med sina elever. Det är ju en väldigt viktig del av undervisningen, naturligtvis, vi i Vänsterpartiet tycker också att lärarna ska göra sitt jobb och undervisa eleverna om detta, och visst är det önskvärt att de också gör studiebesök i samband med detta, om det finns ekonomi för det.

Det som vi skrattar åt nu, är väl att detta måste vara höjden av att peta i detaljer? Tror Moderaterna att lärarna inte kan sitt jobb? Vill de att alla elever ska få besöka ett koncentrationsläger så kan kommunen antagligen ge direktiv om detta, men inte utan att tala om hur det ska finansieras, var ska pengarna tas? Ska kommunen skjuta till extra medel för att göra detta möjligt? Ska eleverna betala ur egen kassa? Oavsett vilket, så är det på gränsen till om det är möjligt att detaljreglera av politiker i kommunfullmäktige. Lärare har ju en gedigen utbildning och har idag dessutom krav på att inneha legitimation för att bevisa att de är behöriga/kunniga/kompetenta på sina områden. Det finns antagligen många lärare som skulle vilja göra studiebesök i koncentrationsläger med sina elever, en del gör det också, men då gäller det ju att skapa utrymme för detta genom att dra in på någonting annat. Skolan badar inte precis i pengar.

När vi föreslog att införa ett maxtak på 15 barn per barngrupp i förskolan, sa Moderaterna att vi petade i detaljer. När vi ville införa EN vegetarisk lunch i veckan inom kommunens verksamheter, sa Moderaterna att vi petade i detaljer. Och detta är ju bara en bråkdel av alla idéer som vi fört fram och fått benämnt som detaljer.

Jag vill gärna spinna vidare på förslaget om ett maxtak på 15 barn per barngrupp i förskolan. Till en början var detta någon som även Socialdemokraterna motsatte sig, de hävdade att det var svårt att avgöra vad som var en barngrupp i förskolan. Efter det har ju partiet centralt kommit på  bättre tankar och vi kan bara hoppas att detta tänk kan få slå rot i huvudet på politiker, tjänstemän och verksamhetschefer i vår kommun. Idag är vi så itutade att sätta ekonomin och inte barnens bästa i fokus. Vi talar om idealbarngrupper på 23-25 barn för då kan vi behålla en stabil personalstyrka. Men det handlar ju inte om vad som är bäst för barnen egentligen. Jo, ok, det kanske är bättre med 17 barn och fyra personal än 16 barn och tre personal, men det är ju inte så vi ska diskutera den här saken. Att många chefer och politker får till svar av de verksamma på golvet att det är ok med barngrupper på 20 barn handlar ju om att de anställda vet att om barngruppen blir mindre försvinner personaltimmar från avdelningen. Och då blir det svårt att jobba i smågrupper, det blir skört när någon är sjuk osv osv. De flesta som jobbar ute i förskoleverksamheten vill inte ha stora barngrupper, de vill bara ha tillräckligt med personal för att hinna med omsorgen och det pedagogiska uppdraget med barnen. Och kanske t o m ta rast.

Går jag till nästa förslag om att införa en vegetarisk dag på matsedeln så slår Moderaterna verkligen bakut, i landstingsfullmäktige får även Folkpartiet spel när denna fråga lyfts; "Peta inte i MIN lunchtallrik", liksom. Det är ju otroligt märkligt att samma människor tycker det är helt ok att ha en fiskdag, en korvdag, en färsdag osv. Men GUD FÖRBJUDE en vegetarisk dag. Trots all kunskap och forskning som pekar på att detta vore bättre för så väl vår hälsa, miljön och ekonomin.

Och där kan vi ju fortsätta med nästa grej, som också går emot precis all vetenskap och forskning och där jag faktiskt är grymt besviken på regeringen. Hur kan de över huvud taget låta major Björklund få en enda påverkan till på den svenska skolan? Han är den människa i detta land som troligtvis är minst intresserad av lärande, lärandemiljöer och vetenskap och han har redan haft sin chans att bevisa det. Han har inte en gång under sin tid som högst ansvarig för kommande generationers kunskapsnivå lyssnat till vad forskningen säger. Nu går regeringen honom till mötes och inför betyg från årskurs fyra i 100 frivilliga skolor. Samtidigt föreslår hans parti att arbetslösa ska fungera som extraresurser i förskolans stora barngrupper, när ingen är sjuk vill säga, för då ska de gå hem till barnen och ta hand om dem i deras hem medan föräldrarna kan arbeta som vanligt.

Detta är ju ett förslag som sänker kvaliteten i förskolan, inte innehar något som helst barnperspektiv och ökar pressen på föräldrarna att arbeta trots att deras barn är sjuka och behöver dem. Hur sänker det kvaliteten i förskolan? Jo, det blir en större andel outbildad arbetskraft i förskolan. När ordinarie utbildad personal är sjuk kommer inte vikarier att tas in eftersom den extra arbetskraften ju finns där. Det kommer dessutom att kunna uppstå otrevliga tvister när personal har befunnit sig i de s k "kundernas" hem, saker kan försvinna ur hemmen, personalen kan bli anklagad, det kan spridas skvaller på förskolan om hur barnet har det hemma som gör att barnet inte behandlas likvärdigt (speciellt som andelen outbildad personal ökar). Förutom detta blir ju denna "extrapersonal" också en levande smittspridare som går från sjuksäng till sjuksäng och emellan detta kommer in i förskoleverksamheten och kramas med barnen. Vad som kan hända i hemmet med ett barn och en outbildad personal låter jag här vara osagt.

Oj, det blev lite mer än Moderaternas motion till kommunfullmäktige om att elever i årskurs åtta och nio ska få mer undervisning om nazismen och kommunismens illdåd och helst också besöka ett koncentrationsläger, men jag kände väl att jag måste skriva av mig om en del andra detaljer också.

måndag 9 februari 2015

Beslut om stadens viktigaste exploateringsområde bakom lyckta dörrar

I dagens Norrtelje tidning kan vi läsa att det finns kritik mot att kommunen slutit ett avtal med privata exploatörer utan erfarenhet av byggbranschen om att bebygga en helt ny, attraktiv stadsdel i direkt anslutning till staden. Detta kan synas helt normalt för en moderatstyrd kommun som Norrtälje var i september 2014 då beslutet enligt uppgift är taget. Nu har vi ett nytt styre i kommunen och vi kan tycka att ett oexploaterat område i stadens direkta närhet ska genomgå ett grundligt samråd innan det bebyggs. 

Det är då vi får höra att beslut är fattade och avtal undertecknade. Att backa kostar massor. Och det är nu vi kommer till det riktigt märkliga i denna historia (tycker jag). För även om det är god kotym att inte fatta stora omfattande beslut som kan uppfattas som kontroversiella samma månad som val till riksdag, landsting och kommun sker (ibland ligger styren lågt med sådana beslut hela valåret för att de VET att det kan vara ett annat styre med andra åsikter om bara ett par månader), så var det det som hände här. Dessutom valde styret att avgöra ärendet i KSAU (ingen har tydligen sett något protokoll hittills heller). I KSAU finns idag fem av kommunfullmäktiges nio partier representerade. Det råder inga offentliga debatter eller spörsmål som allmänheten kan ta del av.

Själv tycker jag att det är nog illa att många "stora" ärenden avgörs i kommunstyrelsen, där visserligen alla fullmäktiges partier idag har åtminstone ersättarplats, men kommunstyrelsen är bara förberedande för kommunens högsta beslutande organ; kommunfullmäktige. KSAU är bara förberedande för kommunstyrelsen. Väldigt stora och viktiga ärenden avgörs på detta sätt utan att ens alla folkvalda har möjlighet att få sin mening till protokollet och än mindre debattera frågan i ljuset av allmänhet och press.

Ett annat ställningstagande som gjordes i KSAU för ett antal år sedan är t ex kommunens yttrande om hur sträckningen av nya väg 77 borde se ut förbi Rimbo. I den lilla förberedande församlingen kommunstyrelsen har  bl a beslut som investeringen i en ny utställningslokal/museum tagits, utan debatt med insyn för allmänheten. Är det nu så att ett av Norrtälje stads viktigaste utbyggnadsområden lovats bort till privata krafter utan erfarenhet genom ett beslut bakom lyckta dörrar utan debatt så är det min åsikt att delegationsordningen i kommunen snarast måste ses över.

tisdag 3 februari 2015

Ingen vill komma hit mitt i vintern och tigga

Genom tiderna har många krav på lokaler och aktiviteter ställts av politiker i alla läger; vi behöver fritidsgårdar, vi behöver äldreboenden, vi behöver fler förskoleplatser, vi behöver kanske bygga en ny skola, vi behöver fler lägenheter osv. Dessa krav ställs utifrån de behov som kan upptäckas i prognoser och utfall, men också utifrån politikernas bild av hur ett samhälle bör se ut. Det är nämligen någonting som politiker har gemensamt, oavsett om de är välavlönade och sköter sitt uppdrag på heltid eller om de gör ett stort sett ideellt arbete på sin fritid, de har en vision av ett drömsamhälle och de är villiga att kämpa för att nå dit.

Många av dessa lokaler kräver ekonomiska insatser som tas från de pengar som skattebetalarna, d v s alla vi som jobbar vitt i det här landet, är med och betalar in. Det är nämligen en vision som de flesta politiker är överens om, att vissa samhällsnyttiga funktioner ska finansieras gemensamt, den som har det sämre ställt ska inte stå utanför, det är verksamheter som är bra för alla. Sen kan meningarna gå isär om detta ska gälla all sjukvård, en viss typ av sjukvård, all barnomsorg, en viss typ av barnomsorg, all utbildning eller endast en begränsad del av utbildningen, kultur och ungdomsidrott t ex, där skiljer sig de politiska partiernas mening om hur mycket av detta som ska skattefinansieras.

I den politiska debatten ställs ofta den ena kostnaden mot den andra och inte sällan får en höra, att kostnaderna inte går att jämföra, att det är olika plånböcker och att det är som att jämföra äpplen och päron. Om jag t ex här skulle fundera över att en vattenledningsutbyggnad nu ligger 300 mnkr back mot planerna eller att en bro från Societetsparken till hamnen kostar skattebetalarna 63 mnkr medan vi inte har råd att vara med och finansiera ett palliativt kunskapscenter med inriktning på insatser för människor som har det verkligt svårt i livet med 108 000 kr, då skulle någon snabbt slå bort det med att det inte är jämförbart.

Men väldigt sällan när någon föreslår t ex ett nytt badhus för ett par hundra mnkr föreslås den människan bygga ett badhus hemma och bjuda hem allmänheten istället för att pungslå skattebetalarna på denna summa. Väldigt sällan uppmanas politiker låta gamla och sjuka bo hemma hos sig eller bidra med egna pengar till en vattenledningsutbyggnad. Jo, det är orimligt förstås, men jag måste ändå fundera då jag och min kamrat Christina Hamnö, efter att ha föreslagit att kommunen tillsammans med frivilliga krafter (EJ SKATTEFINANSIERADE) borde kunna hitta en lokal där de fattiga romska tiggarna skulle kunna få möjlighet att värma sig, kanske tvätta, få en bit mat och träffa och diskutera med medmänniskor, genast via olika kanaler får stoppat oss i halsen att dessa tiggare kan flytta hem till oss okunniga och nonchalanta politiker som inte bryr oss om folket (=skattebetalarna). Ingenstans föreslog vi att denna verksamhet skulle finansieras med skattemedel även om kommunen kanske kan vara behjälplig med en lokal, kanske kan den inte det, kanske är det kyrkan eller annan organisation som kan ställa upp med detta. Nu har jag t ex förstått att kyrkan söker en tolk för att kunna prata med tiggarna och det är bra, kan vi prata med dem kan vi också fråga vilken hjälp de vill ha, vi kan knyta kontakter och vi som har det lite bättre ställt (då menar jag inte er som har det så dåligt att ni tar varje chans att spotta på dem som har det ännu sämre) kanske kan hjälpa dessa människor att ta tag i, och förändra situationen i sitt hemland. De är inte här för att få uppehållstillstånd, lägenhet, utbildning och allt vad som verkar florera i människors tankar, de är här för att arbeta och ta med sig pengar hem till mycket fattiga familjer, fattigare än vad vi ens kan förstå. De vill inte tigga, de vill ha ett jobb. Och de är här för att situationen i deras eget hemland är så mycket värre än här. Vill ni att de ska få hjälp på plats i sitt hemland? Ja, men ta då chansen att lära känna dem och hjälp dem att organisera sig och stå upp för sina rättigheter i sina hemländer. engagera er politiskt, tryck på de politiska partier som ni sympatiserar med. De EU-pengar som t ex går till Rumänien för att förbättra romernas situation måste också komma fram och göra nytta. Gjorde de det, skulle ingen vilja komma hit mitt i vintern och tigga.

Michael Blum, Mikael Grann och Gun Svensson, tre aktade Norrtäljeprofiler, ställde en fråga i Norrtelje tidning till samtliga partier. Det skulle vara intressant om några andra partier besvarade deras fråga offentligt. Det skulle vara bra om fler stod upp mot de mörka krafter som vill ta över den här frågan, förvränga vår människosyn och och vår samhällssyn till att det finns människor som är olika mycket värda och att det är okej att sparka på varandra på samhällets botten. Det borde vi alla kunna ställa upp och ta avstånd från.