En vision/målsättning om en högre kvalitet inom barnomsorgen

Denna rubrik har Vänsterpartiet i Norrtälje använt sig av för en rad motioner och interpellationer under föregående mandatperioder. Under rubriken har vi lagt förslag bl a om mindre barngrupper, något som vi fortfarande arbetar för. Vi vill att taket ska ligga vid Skolverkets tidigare rekommendationer på 15 barn.

När en lyssnar runt får en ofta höra att personalen inte vill ha mindre barngrupper och det kan nog till viss del stämma för personalen är medveten om att färre barn också kommer att innebära mindre pengar till enheten och även färre personal. Förutom det obehagliga i att det är någon nära kamrats arbete som äventyras så blir det också ett hot om en mer sårbar organisation; en färre i arbetslaget betyder en större skörhet vid sjukdom, mindre möjligheter att vara frånvarande för t ex fortbildning eller fackliga uppdrag mm. Och på så sätt får vi personalen att ständigt acceptera större barngrupper.

Jag anser inte att politiker ska "sätta sig över" professionen och tro att de vet bättre, men när vad professionen egentligen tycker är så tätt sammanlänkat med deras egna arbetsvillkor och förutsättningar så kanske politikerna borde lyssna till en expertis som finns ovanför golvet, t ex forskare, psykologer osv. Skolverket skrev inte rekommendationer för att "j-vlas" med kommunerna, lika lite som Länstyrelsen eller Trafikverkets uppgift är att sätta käppar i hjulet utan snarare att värna rättigheter och värden som inte kan försvara sig själva.

Idag har vi diskuterat barngruppsstorlekar på vårt APT. Min känsla är att de bara blir större och större, vi accepterar ett par barn till och ett par barn till av olika goda anledningar, men vad blir resultatet? Samtidigt informeras om en övertalighet på barnskötare. Själv sitter jag tredje året i rad och hör kollegorna planera inför hösten, själv är jag fortfarande vikarie på samma ställe, tredje året i rad är jag inte medräknad och då har jag utbildning inom ett s k bristyrke; förskollärare. Det finns inga fasta tjänster. Var är kvalitetshöjningen? Inte ens en Ipad till varenda förskolebarn kan greja den höjningen. Vi måste också se till de mänskliga faktorerna. Finns målsättningar och visioner om en högre kvalitet inom barnomsorgen i vår kommun i det nya samverkansstyret eller ska vi i Vänsterpartiet fortsätta att ensamt driva på i denna fråga?

Vad är detaljer Kjell Jansson? Tror du inte lärarna kan sitt jobb?

Vad roligt. Moderaterna som styrt Norrtälje kommun i 16 år och ständigt har beskyllt oppositionen för att vilja peta i detaljer, varenda motion, varenda interpellation, har ansetts vara detaljpetande, tycker nu att det är helt på sin plats att tala om för lärarna att de måste undervisa om vad som hänt i Europa under 1900-talet, ja, de vill t o m tala om för lärarna att de bör göra en resa till ett koncentrationsläger med sina elever. Det är ju en väldigt viktig del av undervisningen, naturligtvis, vi i Vänsterpartiet tycker också att lärarna ska göra sitt jobb och undervisa eleverna om detta, och visst är det önskvärt att de också gör studiebesök i samband med detta, om det finns ekonomi för det.

Det som vi skrattar åt nu, är väl att detta måste vara höjden av att peta i detaljer? Tror Moderaterna att lärarna inte kan sitt jobb? Vill de att alla elever ska få besöka ett koncentrationsläger så kan kommunen antagligen ge direktiv om detta, men inte utan att tala om hur det ska finansieras, var ska pengarna tas? Ska kommunen skjuta till extra medel för att göra detta möjligt? Ska eleverna betala ur egen kassa? Oavsett vilket, så är det på gränsen till om det är möjligt att detaljreglera av politiker i kommunfullmäktige. Lärare har ju en gedigen utbildning och har idag dessutom krav på att inneha legitimation för att bevisa att de är behöriga/kunniga/kompetenta på sina områden. Det finns antagligen många lärare som skulle vilja göra studiebesök i koncentrationsläger med sina elever, en del gör det också, men då gäller det ju att skapa utrymme för detta genom att dra in på någonting annat. Skolan badar inte precis i pengar.

När vi föreslog att införa ett maxtak på 15 barn per barngrupp i förskolan, sa Moderaterna att vi petade i detaljer. När vi ville införa EN vegetarisk lunch i veckan inom kommunens verksamheter, sa Moderaterna att vi petade i detaljer. Och detta är ju bara en bråkdel av alla idéer som vi fört fram och fått benämnt som detaljer.

Jag vill gärna spinna vidare på förslaget om ett maxtak på 15 barn per barngrupp i förskolan. Till en början var detta någon som även Socialdemokraterna motsatte sig, de hävdade att det var svårt att avgöra vad som var en barngrupp i förskolan. Efter det har ju partiet centralt kommit på  bättre tankar och vi kan bara hoppas att detta tänk kan få slå rot i huvudet på politiker, tjänstemän och verksamhetschefer i vår kommun. Idag är vi så itutade att sätta ekonomin och inte barnens bästa i fokus. Vi talar om idealbarngrupper på 23-25 barn för då kan vi behålla en stabil personalstyrka. Men det handlar ju inte om vad som är bäst för barnen egentligen. Jo, ok, det kanske är bättre med 17 barn och fyra personal än 16 barn och tre personal, men det är ju inte så vi ska diskutera den här saken. Att många chefer och politker får till svar av de verksamma på golvet att det är ok med barngrupper på 20 barn handlar ju om att de anställda vet att om barngruppen blir mindre försvinner personaltimmar från avdelningen. Och då blir det svårt att jobba i smågrupper, det blir skört när någon är sjuk osv osv. De flesta som jobbar ute i förskoleverksamheten vill inte ha stora barngrupper, de vill bara ha tillräckligt med personal för att hinna med omsorgen och det pedagogiska uppdraget med barnen. Och kanske t o m ta rast.

Går jag till nästa förslag om att införa en vegetarisk dag på matsedeln så slår Moderaterna verkligen bakut, i landstingsfullmäktige får även Folkpartiet spel när denna fråga lyfts; "Peta inte i MIN lunchtallrik", liksom. Det är ju otroligt märkligt att samma människor tycker det är helt ok att ha en fiskdag, en korvdag, en färsdag osv. Men GUD FÖRBJUDE en vegetarisk dag. Trots all kunskap och forskning som pekar på att detta vore bättre för så väl vår hälsa, miljön och ekonomin.

Och där kan vi ju fortsätta med nästa grej, som också går emot precis all vetenskap och forskning och där jag faktiskt är grymt besviken på regeringen. Hur kan de över huvud taget låta major Björklund få en enda påverkan till på den svenska skolan? Han är den människa i detta land som troligtvis är minst intresserad av lärande, lärandemiljöer och vetenskap och han har redan haft sin chans att bevisa det. Han har inte en gång under sin tid som högst ansvarig för kommande generationers kunskapsnivå lyssnat till vad forskningen säger. Nu går regeringen honom till mötes och inför betyg från årskurs fyra i 100 frivilliga skolor. Samtidigt föreslår hans parti att arbetslösa ska fungera som extraresurser i förskolans stora barngrupper, när ingen är sjuk vill säga, för då ska de gå hem till barnen och ta hand om dem i deras hem medan föräldrarna kan arbeta som vanligt.

Detta är ju ett förslag som sänker kvaliteten i förskolan, inte innehar något som helst barnperspektiv och ökar pressen på föräldrarna att arbeta trots att deras barn är sjuka och behöver dem. Hur sänker det kvaliteten i förskolan? Jo, det blir en större andel outbildad arbetskraft i förskolan. När ordinarie utbildad personal är sjuk kommer inte vikarier att tas in eftersom den extra arbetskraften ju finns där. Det kommer dessutom att kunna uppstå otrevliga tvister när personal har befunnit sig i de s k "kundernas" hem, saker kan försvinna ur hemmen, personalen kan bli anklagad, det kan spridas skvaller på förskolan om hur barnet har det hemma som gör att barnet inte behandlas likvärdigt (speciellt som andelen outbildad personal ökar). Förutom detta blir ju denna "extrapersonal" också en levande smittspridare som går från sjuksäng till sjuksäng och emellan detta kommer in i förskoleverksamheten och kramas med barnen. Vad som kan hända i hemmet med ett barn och en outbildad personal låter jag här vara osagt.

Oj, det blev lite mer än Moderaternas motion till kommunfullmäktige om att elever i årskurs åtta och nio ska få mer undervisning om nazismen och kommunismens illdåd och helst också besöka ett koncentrationsläger, men jag kände väl att jag måste skriva av mig om en del andra detaljer också.

Vad händer om barngruppsstorlekarna inte anpassas efter barnens bästa? Och vad händer om de gör det?

Skolverket har nu bestämt att eftersom ingen följer deras riktlinjer om barngruppsstorlekar i förskolan så tar de bort riktlinjerna och rekommenderar förskolorna att bilda barngrupper utifrån barnens bästa. Det är ju en bra rekommendation, det står redan i FNs konvention för barnens rättigheter så lite överdrivet kan det kännas. Å andra sidan; när kommer barns bästa i främsta rummet? Jag tror inte ens att vi inom förskolan lyckas leva upp till den punkten i barnkonventionen. Eller? Utgår vi från varje barns bästa vid varje rutinsituation, vid varje aktivitet, vid överflyttning av barn och personal från den ena avdelningen till den andra, vid indelning i grupper och framför allt; gör vi det när vi beslutar om barngruppsstorlekar (vem/vad nu som gör det...)? Och vad händer om förskolorna inte ser till barns bästa då de bestämmer hur stora barngrupperna ska vara, tar Skolverket bort den rekommendationen också då? Och hur ska Skolverket veta om denna rekommendation är tillgodosedd?

Enligt de nya råden ska det för varje barn göras en barnkonsekvensanalys då barngruppsstorleken avgörs. 

"I de nya råden har vi fokuserat på vad som är bäst för varje barn på förskolan och det varierar därför lyfter vi fram att man alltid ska göra en så kallad barnkonsekvensanalys. När man bestämmer hur stor en barngrupp ska vara så måste man ta hänsyn till flera olika faktorer. Det handlar om personalens kompetens, lokalernas storlek och miljöns utformning. Det handlar också om barngruppernas sammansättning, socialt, etniskt, kön och ålder. Utifrån de faktorerna kan man sedan avgöra hur stora grupperna ska vara och hur mycket personal det behövs i gruppen. Om analysen visar att en barngrupp behöver vara mindre eller att det behövs mer personal måste de ansvariga för förskolan vara beredda att genomföra de förändringar som är nödvändiga för att ge barnen en bra förskola."

Experter menar att barngruppsstorlekarna är en mycket viktig kvalitetsfaktor i förskolan och att tillsätta fler pedagoger i en stor barngrupp är inte en bra lösning. Detta framkommer bl a i en artikel i SvD idag. Malin Broberg, professor i psykologi, jämför slopandet av rekommendationen om barngruppsstorlekar med att ta bort hastighetsbegränsningar för att alla ändå kör för fort medan Ulrika Lundqvist från Skolverket menar att den nya skrivningen innebär större krav på att grupperna inte är för stora för barnens bästa.

Aftonbladet skriver idag om hur föräldrar i en rapport tidigare i höst uttrycker sin oro över barngruppsstorlekarna och kopplar samtidigt de stora grupperna i förskolan till de försämrade resultaten i PISA. Det är bra att många reagerar, förskolan behöver tydliga riktlinjer att luta sig mot. I alltför många beslut blir det idag tvunget att istället för att se till varje enskilt barns bästa, anpassa verksamheten efter en snålt tilltagen budget. Personalens arbetsdagar måste gå ihop sig med raster osv, vikarier bör undvikas för att hålla budgeten och hyreskostnader gröper ur barnpengen så att förskolorna blir tvungna att ta emot fler barn för att få en ekonomi i balans. När det är budgeten som till syvende och sist styr barngruppernas sammansättning och storlek tycker jag att det blir väldigt lösa floskler att tala om "barnens bästa". Lika mycket som det är en självklarhet så är det många gånger helt otänkbart att utforma verksamheten efter barnens bästa. Eller vad säger ni där ute? Hur diskuterar ni personalens kompetens då en barngrupp förändras till exempel? Hur ser ni att ni kan göra en konsekvensanalys för varje barn innan ni bestämmer hur stor barngruppen ska vara? Och vad händer om analysen visar att ett eller flera barn skulle fungera bättre i en grupp med betydligt färre barn, finns det resurser att skapa en sådan grupp då? Forskning visar ju att ALLA barn, oavsett förutsättningar och ålder skulle fungera bättre i mindre grupper än de som i snitt finns på förskolorna idag. Är det då inte bättre att helt sonika ha en tumregel på 15 barn, ett riktmärke, och sedan efter analys kunna skapa mindre grupper där det så behövs? Är det inte bättre än att alla som "klarar" en större grupp trycks in i en sådan och så blundar vi lite för vad det där med varje barns bästa egentligen innebär? 

Låt alla skolor vara BRA skolor - låt alla skolor verka utan ekonomiska vinstintressen som drivmedel

Här följer dagens debattartikel i Norrtelje tidning, skriven av undertecknad, gruppledare för Vänsterpartiet, Norrtälje, tillsammans med Vänsterpartiets representant i Barn och skolnämnden samt Utbildningsnämnden; Kia Hamnö.

Gunnar Kjelldahl, Centerpartiet, fortsätter, i debattartikel den 25 september, att lyfta friskolorna som utbildningssystemets frälsning. Andra undersökningar, än de han väljer att hänvisa till, visar på andra tendenser. Till exempel visar den stora internationella studien PISA på hur likvärdigheten i den svenska skolan under det senaste decenniet kraftigt minskat. Två orsaker till detta är friskolereformen och det fria skolvalet som bevisat segregerat de svenska eleverna. Detta klargörs i skriften ”Vad påverkar resultaten i svensk grundskola?”, utgiven av Skolverket 2009.  I en debatt i kommunfullmäktige i Norrtälje för ett par år sedan slog sig kommunalrådet Kjell Jansson för bröstet och påtalade att det visst finns bra skolor i kommunen. Det är ju bra, men det räcker inte att det finns bra skolor, alla skolor ska vara bra. Alla skolor ska hålla en hög kvalitet när det gäller undervisning och trygghet. Föräldrar och barn ska aldrig behöva oroa sig för att deras val av skola ska leda till sämre kunskaper och utslagning. Därför är det viktigt att det finns tillräckligt med resurser för att upprätthålla och förbättra kvaliteten på alla våra skolor, kunna erbjuda bra löner till våra lärare och hålla klasser och fritidshemsgrupper rimligt stora. Enligt artikel i NT den 27 september har barngrupperna på fritidshemmen ökat med sju barn under de senaste fem åren. Nu går det i genomsnitt 40 barn per grupp.

Fortsättningsvis oroar sig Kjelldahl för att de förbättringar, han anser har sprungit ur friskolereformen, kraftigt kommer att begränsas om företag inte tillåts plocka ut vinster ur skolverksamheten. Det är, som han själv också påtalar, hans åsikt som friskolerektor och part i målet. För drygt en månad sedan skrev två andra friskolerektorer, från Freinetskolorna Mimer och Hugin, en debattartikel. De ansåg det vara absurt med vinstutdelning i friskolor. I sin debattartikel refererar de till SOM-institutets undersökning 2012, som visar att 62 procent av svenskarna är emot vinstutdelning inom skattefinansierad skola, vård och omsorg.

I Vänsterpartiet tycker vi att skattepengar ska användas för att på ett likvärdigt sätt ge alla människor förutsättningar för ett gott liv, till exempel genom att bara erbjuda skolor av hög kvalitet. Idén att ekonomisk vinst är en viktig drivkraft stämmer nog i många sammanhang, men ”är ett skadligt mål i allt som har att göra med omsorg om människor”. Här citerar vi, i likhet med Peter Gerdman i NT 17 september, professor Sverker Sörlins genomgång av den svenska skolan i Dagens Nyheter den 12 juni. Sörlin skriver vidare: ”Entreprenörer finns ju överallt – i de idéburna friskolorna och i den kommunala skolan. Innovation sker i alla de skolor där skapande, ansvarskännande människor är verksamma. Skapande kräver inte alls någon vinst. Den doktrinära övertygelsen, rotad i en bestämd förståelse av orsakssamband mellan konkurrens, valfrihet och kvalitet, har visat sig helt felaktig.”

Låt oss freda våra grundläggande behov, som utbildning, vård och omsorg, från vinstintressen.

Satsa på skolan eller Satsa på bygden?

I veckan hade tre vänsterpartister i Norrtälje skrivit ett inlägg i Norrtelje tidning  för att klargöra hur vi i Vänsterpartiet ser på det arbete som pågått och förhoppningsvis fortsätter för att höja kvaliteten på kommunens skolor. Vi blev ganska missnöjda med rubriken "Satsa på bygdeskolorna" eftersom vi tyckte att den inte speglade innehållet i artikeln, samt att den kändes inaktuell och ointressant efter som "slaget om bygdeskolorna" för den här gången är överspelat. Eftersom inget långsiktigt beslut om skolornas framtid fattats, så dyker självklart frågan upp igen i framtiden, men nu är det ju mer intressant att läsa om vad som bör göras i nuläget.

Vad står det då i artikeln?

Vi kan hålla med om att det står att vi bör satsa på skolan, ja, och vi kan hålla med om att det står att vi bör satsa på bygderna. Men står det, som rubriken anger, att vi bör satsa på bygdeskolorna? Nej, det tycker inte vi. 

Som vänsterpartist känns det onaturligt att säga att vi ska satsa i de skolor som redan har hög lärartäthet och trygga elever. Högsta prioritet bör naturligtvis ligga på att satsa på att de elever som går i stora barngrupper med få vuxna, i skolan och på fritids och i förskolan, får en lugnare lärandemiljö. 

För att behålla den skolstruktur vi har idag med många små skolor på landsbygden krävs satsningar på bygderna som säkrar elevunderlaget för fortsatt verksamhet på högkvalitativa, trygga skolor i kommunen. Det är satsningar som inte kan göras inom Barn och skolnämndens ansvars- eller budgetområde. Då vi kan se sådana långsiktiga satsningar på bygderna blir det även naturligt att satsningar i själva skolorna kommer till.

Vi är måna om att det nu blir reella kvalitetssatsningar i kommunens skolor. För att åstadkomma detta krävs det antagligen att mer pengar skjuts till. Vad det gäller skolstrukturen är det en fråga som inte kan behandlas inom fackområdet barn- och skola, det krävs andra åtgärder för att säkra tillgången på elever, lärare och kvalitativa lokaler på landsbygden. I Vänsterpartiet välkomnar vi sådana satsningar och vi välkomnar också ett långsiktigt brett beslut om skolstrukturen som kan ge våra bygdeskolor arbetsro åtminstone ett par mandatperioder framåt.

Norrtelje tidning valde efter påtryckningar från skribenterna att ändra rubriken i nätupplagan. Gå gärna in via länken ovan och diskutera frågan

Kvalitet på fritids

Efter måndagens interpellationsdebatt i kommunfullmäktige där jag ställde några frågor om barngruppernas storlek och vuxentätheten på våra fritidshem till Barn och Skolnämndens ordförande Anne S Pihlgren (M) har nu en ny rapport från Skolinspektionen kommit.

350 000 barn mellan 6 och 12 år går på fritids i Sverige och Skolinspektionen konstaterar att många fritidshem försummar sitt viktiga pedagogiska uppdrag och gör inte tillräckligt för att stödja barnens personliga utveckling.

Enligt Helene Roslund på Skolinspektionen liknar situationen på många fritidshem mer kvalificerad barnpassning än pedagogisk verksamhet som stödjer barnens personliga utveckling och tar tillvara deras nyfikenhet och lust att lära. Barnens trygghet och säkerhet är viktig, men fritids ska också hjälpa barnen att utvecklas och ge dem erfarenheter och kunskaper som de har nytta och glädje av i sina liv. Det kan handla om att prova på möjliga fritidsintressen som dans, musik eller schack, eller att lära sig praktiska saker som att göra mellanmål eller kommunicera med hjälp av webben, menar Helene Roslund.

"– Viktigt är också att fritidshemmen bidrar till en positiv självuppfattning hos barnen och exempelvis motverka traditionella könsmönster. Där kan fritids göra stor skillnad, säger Helene Roslund. "

Enligt Skolinspektionen kan det nu vara 100 barn inskrivna på EN avdelning på fritids, och vare sig Skolinspektionen eller Skolverket verkar har samma problem som Barn och Skolnämndens ordförande i Norrtälje att reda ut vad en avdelning är. I såna fall skulle de väl inte använda sig av det begreppet i sin jämförelsestatistik.

Jag säger som Rossana Dinamarca (V) gör på Twitter:
"blir lovad 50 spänn extra i flerbarnstillägg av regeringen. Hade hellre fått löfte om att sonen slapp gå på fritids i en grupp om 50 barn. " Men för min del menar jag förstås dottern,,,

Prioritera fritidshemmen för en högre kvalitet i skolan

På http://www.skolverket.se/sb/d/2573/a/15918;jsessionid=E3E796349172D100B4ECE7C3C4B98117 skolverkets hemsida kan vi läsa att genomsnittsbarngruppen på fritids har ökat från 18 barn i början av 1990talet till ca 35 barn idag. På Storasysters fritids är det 55 barn inskrivna, många av dem är sexåringar som gått från att på förskolan ha 3-4 pedagoger på 20 barn till att nu vara 55 barn på samma antal vuxna.

Det finns tre fritidshem med ungefär lika många barn per varje på Storasysters skola, till hösten utökas det med ca 50 barn till, 50 barn till som man inte löst skolbarnomsorgen för. Ska det då bli 70 barn per grupp eller hur har den borgerliga majoriteten som röstade igenom att lägga ned Flygskolan tänkt?

Man vill höja kvaliteten i skolan, säger man, men, som det också står på skolverkets hemsida så är i såna fall sämre kvalitet på fritidshemmen en dålig besparing. "Glada och trygga barn som trivs på fritids presterar säkerligen bättre även i skolan, säger Ulla Nordenstam."

Kvalitet och valfrihet

Rubriken låter ju som om den skulle komma från Moderaternas partiprogram, men jag syftar faktiskt på en debattartikel i lokaltidningen idag, en artikel skriven av två Socialdemokrater. Och de har helt rätt när de menar att regeringen och de borgerliga kommunernas utarmning av kvaliteten i förskolan är ett hot mot valfriheten för familjerna.

Om det inte finns plats för ditt barn inom barnomsorgen när du vill börja jobba efter föräldrarledigheten, eller om kvaliteten är så låg, personaltätheten så låg, att du känner dig tvungen att gå ned i tid för att kunna hämta ditt barn tidigare från förskolan, då finns ingen egentlig valfrihet för familjerna.

Alla vill sina barns bästa. Många vill inte bara ha sina barn i förskolan för att kunna arbeta utan även för att de faktiskt tror att det ska kunna ge barnen någonting.

Moderaterna har varit duktiga att lägga beslag på ord som de gjort till sina, det har jag skrivit om tidigare på denna blogg. Exempel på ord som Moderaterna givit egen innebörd är valfrihet och mångfald. Man använder också kvalitet på ett något likriktat sätt. Valfrihet, mångfald och kvalitet är ord som är positivt laddade i grunden, människor reagerar positivt utan att egentligen lyssna till den nya definitionen av orden. T ex kan man väl säga att Moderaternas definition av valfrihet innehåller väldigt mycket val och väldigt lite frihet egentligen. Man måste välja, var finns friheten att bara kunna lita på att man får en bra undervisning, behandling, sjukvård, omsorg, pension när man behöver det? Var finns friheten att kunna ägna sitt liv åt annat än att fundera på om man valt rätt, om allt är mitt fel, om jag får skylla mig själv?

Kvalitet i skolan/fritids

En mycket bra artikel som belyser andra aspekter av "kvalitet" i skolan och barnens möjligheter att ta till sig kunskap. http://www.dagenssamhalle.se/zino.aspx?articleID=14035&articleCategoryID=19

Om vårdnadsbidrag tvista de okunniga

Och med okunniga menar jag oss allihop. Jag har ju flera gånger hävdat (och det är vad jag har läst mig till) att vårdnadsbidrag bara kan tas ut av den som inte utnyttjar den offentligt finansierade barnomsorgen. Därmed menar jag att vårdnadsbidraget inte på något vis förenklar möjligheterna till att "stegvis skola in barnet i förskolan i sin egen takt" som det har hetat i t ex kristdemokratiska inlägg för bidraget.

Jag har i denna blogg då blivit tagen för okunnig eftersom jag tydligen inte alls fattat det här med vårdnadsbidrag. enligt den som hävdade detta så är det så att man kan plocka ut t ex 50% vårdnadsbidrag och under de övriga 50% av tiden arbeta heltid och ha barnet i den kommunala barnomsorgen. Iofs hävdade den personen också att även dagmammor kan plocka ut vårdnadsbidrag för barn de tar hand om och då börjar det ju verka uppåt väggarna.

Men visst visst, vi fortsätter att utreda hur vårdnadsbidraget egentligen kommer att fungera. Fakta (enligt tidningen Kommunalarbetaren idag) säger att "De kommuner som önskar kan välja att ge ett skattefritt bidrag på max 3000 kronor per månad och barn mellan ett och tre år. Villkoret är att man inte nyttjar den offentligt finansierade barnomsorgen. föräldrar kan arbeta heltid och få bidraget om de ordnar barnomsorgen på annat sätt."

Så, om någon "svart dagmamma" tar hand om ditt barn kan ju hon få 3000 kronor i månaden i bidrag av dig! Men vad är vitsen med det? Farmor eller mormor kanske ställer upp för halva priset och då har man ju gjort sig en liten slant? Men min erfarenhet är att farmor/farfar och mormor/morfar idag jobbar heltid med ganska rejäla löner och har väl inte största möjligheterna att börja leva på svältlön (eller lust för den delen, då kan de ju inte ta den årliga treveckorssemestern i Thailand).

Kommunal har genomfört en undersökning där man frågat 1000 personer "om du tvingas välja, vad tycker du då att kommunerna ska välja att använda skattepengarna till?" 60% har svarat att de vill stärka förskolans kvalitet medan 28% vill använda pengarna till att införa vårdnadsbidrag. Och det är ju där valet ligger, vi måste välja, prioritera, vi får inte både ock.

75% av de tillfrågade personerna svarar att om kvaliteten i förskolan ytterligare försämras vill de inte ha vårdnadsbidrag, 9% vill ha det ändå (snacka om egon).

Jo, jag funderade ju lite på om jag skulle kunna plocka ut 25% av vårdnadsbidraget när jag nu ska gå ner och börja arbeta 75%, men som jag tolkar det så kan jag inte det eftersom jag i övrigt kommer att utnyttja den offentligt finansierade barnomsorgen både för min tvååring och hennes storasyster.

Förresten vet jag inte om det fungerar för mig att gå ner i tid. Jag var så nöjd när jag hade fattat beslutet, räknat och bestämt mig, lämnat en lapp till chefen med önskemål om hur min ledighet skulle tas ut. "Ja, det har du rätt till", svarade chefen, "men om det kan se ut precis så här det beror på om det går att lösa schematekniskt." Då nöjde jag mig med det och kände mig harmonisk. När jag nu börjar fatta att det är meningen att ingen ska gå in som vikarie för mig utan det är upp till mina arbetskamrater att lösa situationen, då börjar jag fatta att ingenting är schematekniskt möjligt. Vi jobbar ju redan på gränsen till vad som är möjligt och att lägga ytterligare 25% jobb på dem anser jag vara omöjligt. Så, nu känner jag mig bara nere vad det gäller den biten...