LRFdebatt om landsbygden som tillgång eller börda

Jo, det blev en lång dag idag också. Trots att vi kom hem sent igår efter att jag varit i Uppsala och examinerats, så var det ju vanlig arbetsdag idag. Och en vanlig arbetsdag på vår avdelning innehåller en hel del spännande saker. Idag introducerade vi t ex solurstanken. Barnen fick sitta runt en uppritad klocka i mörkret och så gjorde vi skuggor av en penna som var placerad i mitten av klockan genom att lysa på den med en ficklampa. Långa skuggor och korta skuggor. Vi har ju jobbat några veckor med ljus och skuggor nu, så detta var bara ett av många sätt som vi utvecklar projektet och arbetet vidare. Vi hann också med att reda ut en hel del konflikter mellan de ivriga barnen och försöka reflektera i våra uppsatta protokoll.

Direkt efter arbetsdagen for jag med fyraåringen till BVC och hon fick visa hur hon kunde rita, plocka klossar och skriva sitt namn. Hon satt där i sin rosa klänning och berättade att hon brukade leka mamma och mammor de lagar mat och går och handlar mat alldeles själva. Hon berättade också hur duktig hon var på att rita gummor och det fick hon också visa prov på. Den genustänkande mamman höll på att få spader. BVC-sköterskan frågade också om det var något hon inte tyckte att hon var så bra på. Då funderade hon länge och svarade sedan; Engelska. Jaha, så nu vet vi. Stor och lång som en 5,5 åring var hon också.

Mellis, träningsskjuts, snabbrestmiddag, träningsskjuts och sedan som en pil ut mot Lohärads bygdegård och LRF debatt. Glider in ett par minuter innan start med Riggadiggadingdingding, här glider Kingen in i högtalarna i bilen. Inser ganska snabbt att det här kommer att bli en debatt med en större andel kvinnor på podiet än i publiken. De har skrivit fel namn på mig också, men jag säger att det inte gör nåt.

Vi pratar om bredbandsutbyggnad, kollektivtrafik, grön omställning av energiproduktionen, offentlig service, skolor, lokalproducerad mat, strandskydd och turism. Moderatorn talar om att vi inte får tala om vad de andra gör dåligt, bara vad vi själva vill göra. Därför låter det som att vi är överens om det mesta. Den borgerliga majoriteten säger ju nämligen att de vill göra saker som de uppenbarligen inte gör trots att de har makten och har haft det länge.

Det moderata kommunalrådet deklarerar att de, tvärs emot kommunisterna, är för fri etableringsrätt inom vård och omsorg och ser det som positivt för landsbygden. Det efter att jag lyft Tiohundrasamarbetet som en modell som lämpar sig väl för en väl utbyggd vård- och omsorgsmodell som bygger på behov hos befolkningen och inte lust och vinstintresse hos företagare.

Då vi ska tala om skolan börjar moderatorn jiddra om privata skolor, det vill ni väl inte ha? när han ska lämna ordet till mig. Eftersom debattfrågan ska handla om de små landsbygdsskolorna blir jag lite paff och är tvungen att fråga honom vad han egentligen vill ha svar på. Sen får jag svara att jag inte tror att privatiseringar kommer att rädda de små skolorna, en fråga ingen annan behövde svara på. Jag fortsätter med att berätta om vår idé att, tillsammans med universitet/högskola inrätta Akademiska arbetsplatser inom skolenheter, främst i norra delen av kommunen. Detta skulle skapa attraktiva arbetsplatser, möjligheter till verksamhetsnära forskning på små skolor samt se till att verksamheten ligger kvalitetsmässigt i framkant. Detta är ETT sätt att satsa långsiktigt på kvalitet i skolan och bestämma sig för vilka skolor som kommer att  bli kvar och vilka som inte kommer att bli det. Centerpartiet var det enda parti som ville bevara alla skolor utan att diskutera innehållet alls. Vänsterpartiet och Miljöpartiet ville hellre hålla sig till begrepp som att utveckla skolorna.

En representant från Naturvårdsstiftelsen uppmärksammar efter debatten att jag är den enda som lyfter friluftsliv och ekoturism. Vänsterpartiet tror definitivt att det finns ett utrymme för sådana satsningar i vår kommun. Stora områden är ofta bara svarta då vi ser dem på kartor som ligger till grund för framtidsplanering. Ibland är de områdena rena vildmarken. Här finns utrymme för människor att vandra, cykla, paddla, åka skridskor, komma undan stressen och uppleva tystnaden. Kommunen kan främja detta genom cykelvägar, skyltade leder, rastplatser och ev övernattningsplatser, uthyrning av material etc. Norrtälje kommun innehåller inte bara värdefulla naturmiljöer utan också många intressanta kulturmiljöer som kan lämpa sig för varsam turism.

Trettiofyra procent av befolkningen är bosatta på landsbygden och där finns också en enorm potential och tillgång till utvecklingsbara näringar. Snart kommer vi alla att stå inför det faktum som klimatförändringarna för med sig och en energiomställning kommer att bli nödvändig. Norrtälje kommun som utgör 1/3 av Stockholms läns yta borde kunna vara självförsörjande på energi och även på livsmedel för matproduktion på skolor, förskolor, äldreboende mm. Detta är fullt möjligt, men det behövs en politisk vilja. Då vi ser mattransporter och plastlådor med mat idag, samtidigt som vi betänker att den borgerliga majoriteten har suttit vid makten i 16 år, förstår vi att den viljan hittills inte finns, oavsett vad representanterna hävde ur sig i debatten idag.

Kommunalrådet tycker alltså att mat ska lagas på plats. Ändå var det ett kök för 1 mkr som gjorde att han på sittande fullmäktigemöte drog ur ärendet om ett bygge av en ny förskola i Vigelsjö för några år sedan och i stället hamnade i en situation som gjorde att vi nu betalar hutlösa summor för illa anpassade baracker.

I övrigt ondgjorde sig i stort sett alla över Länsstyrelsen och en får väl bara vara glad att en aldrig fick jobb där. Jag vet att de som jobbar på Länsstyrelsen har en gedigen utbildning och vet vad de talar om. Antagligen befinner de sig också under en politisk styrning som vägleder deras handlande som ogillas av typ alla som var på den här debatten. Jag är uthärdligt av den åsikten, att ska vi kasta all skit på någon, så borde denne också vara inbjuden, hur ska vi annars lösa problemet?

Efter debatten kom en man fram och började med att tala om att han inte var kommunist, men att han ändå gillade det jag tagit upp om rekreation och friluftsliv.

Hm, är Lohärad ett så starkt kommunistiskt fäste? På de flesta andra orter i Sverige svänger folk sig inte med de termerna längre. I slutet av debatten slängde sig också kommunalrådet över mikrofonen och började gapa om att landsbygden skulle dö ut om de rödgröna får makten efter valet. Tänk bara på kilometerskatten! 

Verkar lite desperat tycker jag... om nån frågar mig alltså....

Vänsterpartiet - ett landsbygdsparti, men också en parti som kräver solidaritet och kvalitet

Vänsterpartiet - det nya landsbygdspartiet, så löd titeln på en debattartikel författad av Ulla Andersson och Lena Ohlsson, Vänsterpartiet, som var införd i Norrtelje tidning i juni 2011. De två vänsterpartisterna skriver om hur det lokala och regionala inflytandet över statliga utvecklingsmedel ska öka, de skriver om hur de gröna näringarna ska satsas på, bl a inom energipolitiken och lokal matproduktion, de skriver om samarbete mellan regionala högskolor och småföretag samt om ett samarbete med landsbygdens medborgare och intresseorganisationer. 

Denna artikel läste aldrig Norrtälje kommuns vice kommunalråd, Berit Jansson (C), för när några lokala representanter för Vänsterpartiet förra veckan lyfte en rad satsningar som Vänstern vill göra på landsbygdens utveckling i en debattartikel blev hon totalt tagen på sängen; hon hade ingen aaaaaaning om att Vänsterpartiet intresserade sig för landsbygden. Och efter att ha skummat igenom några dokument på partiets hemsida så konstaterar hon att det bara handlar om att Vänstern är ute efter att förstatliga hela landsbygden.

I själva verket lyfte artikeln satsningar på utbyggd kollektivtrafik och fibernät, förändring av Lagen om Offentlig Upphandling för att kunna göra fler lokala inköp av t ex mat till skolor, sjukhus etc, starta forskning kring hur bygdeskolor kan behållas med hög kvalitet, införa logistikstöd för handeln, rabatt på studielånet för de som tar anställning inom bristyrken på landsbygden.

Nej, B Jansson är nog bara ledsen för att hennes eget parti inte kan genomföra några som helst vettiga satsningar på landsbygden. Visst finns det de som försöker, men centerledningen läser nog inte ens artiklar som de egna partikamraterna skriver. Med ena handen skriver de en artikel om att satsa på lokalproducerade matlådor till äldre, med andra handen fattar de ett helt annat beslut - dagen efter. Och det är väl lite av Centerns dilemma, det skrivs en massa om satsningar man säger sig vilja göra, men varje dag är man med och fattar motsatta beslut. Det är nog bara Annie Lööf som säger rakt ut vad det är Centerpartiet verkligen arbetar; privatisera allt, må bäste man sko sig.

Vänsterpartiet är idag ett parti i opposition, efter valet i september hoppas vi få förtroende att försöka påverka samhället med våra idéer. Ju fler röster vi får, desto mer får vi möjlighet att påverka. Centerpartiet är ett litet parti, MEN de sitter i majoritet idag, i riksdag, i landstinget, Stockholms län och i Norrtälje kommun. Vill de förändra den politik som förs idag? Då har de chansen nu, snart är det försent.

Vänsterpartiets kongress supervalåret 2014

Idag är sista dagen på Vänsterpartiets kongress 2014. Själv lämnade jag tillställningen redan igår eftermiddag och lät vår ersättare Johannes Folkesson från Rimbo ta vid. Och även om diskussionerna kring vilka ord som var lämpligast att använda i vårt uttalande inför riksdagsvalet i september blev lång och tidvis seg, så framstod vi som ett mycket enat och starkt parti. Vänsterpartiet har fler medlemmar nu än vad vi haft på tio år, bara under förra året tillkom 1500 medlemmar i hela landet. Anledningarna till den kraftiga ökningen kan bl a förklaras av vår partiledare Jonas Sjöstedts skicklighet och popularitet. Han har rest runt i landet och visade i sitt tal efter omvalet till partiledare speciellt sin respekt för alla de kamrater som kämpar på i de små föreningarna runt i landet, de kamrater som lite oroligt flackade med blicken vid hans besök och undrade om det skulle komma någon och lyssna - och det blev varje gång fullsatt i lokalerna, mer fika fick inhandlas under kvällen. Och efter mötena ringlade köer av människor som ville veta mer och bli medlemmar.

Andra anledningar till att Vänsterpartiet i dag har framgång är att vi har en bra politik, en majoritet av den svenska befolkningen är emot vinster i välfärden och genom att sätta denna fråga på dagordningen har vi idag fått även moderater i regeringen att börja vackla vad det gäller välfärdspolitiken. Vänsterpartiet sitter också med och regerar i flera kommuner och landsting och på kongressen lyftes flera goda exempel på vad vi då kan åstadkomma fram; bl a har man i Degerfors kunnat rädda kvar alla småskolor genom en social investeringsfond. Det gavs också exempel på gratis kollektivtrafik, halverade avgifter vid kulturskolan mm. 

Även om jag personligen missade både valpeppen och kongressfesten kände jag mig när jag åkte hem i snöslasket igår både peppad och nöjd, bl a av hälsningsanförandet från vårt norska systerparti SV, men också av mycket peppande inledningsanföranden av Storstockholms distriktsordförande Seluah Alsaati, partiledare Jonas Sjöstedt och den roliga och skarpa partistyrelsemedlemmen Ulla Andersson. Jag blev glad över att kamraterna väljer att använda ordet SOLIDARITET, det vackraste ordet som finns i valrörelsen, och jag blev lite nedslagen av att vi inte starkare vill betona landsbygdens betydelse för utveckling och välfärd. Vi har ett förträffligt landsbygdspolitiskt program och vi kan bygga vidare på det tillsammans, kanske blir det efter valrörelsen och valen. Jag inspirerades också av debatten kring ett idrottspolitiskt program, ett kulturellt löfte mm, men inser även jag att det handlar om att prioritera. Någon skojade till det från talarstolen och sa att i förra valrörelsen hade sossarna sloganen "Alla ska med" medan vi hade mottot "Allt ska med", ganska likt vårt parti faktiskt.

Under kongressen har vi twittrat under hashtaggen #vkongress eller #vkongress2014. Själv twittrar jag som @mammapolitik och Johannes som @J_folkesson. Vi har också lagt upp intressanta händelser på vår Facebooksida, som gått från 97 gillare den 8 januari till 137 gillare dags dato. En klar succé. 

Det roligaste med kongresser är att träffa personer som en annars inte ser så ofta eller som en aldrig träffat förut, speciellt roligt tyckte jag att det var att få krama om Inga-Lill Franzén (tidigare Stockholms läns landsting och distriktstyrelsen), Ulla Hoffmann (tidigare partiledare, nuvarande Fristadsfonden) och Amineh Kakabaveh (riksdagsledamot). Hoppas få se dem alla i årets valrörelser; Välkomna till Norrtälje! Det var också en glädje att se att C H Hermansson och Herta Fischer (96 resp 95 år gamla) var på plats på ännu en kongress samtidigt som det finns en tillförsikt att så många unga, så många pyttesmå på armen och så många putande bebismagar vimlade och trängdes bland åsikter och självförtroende. Nu väntar ett spännande år, ett år då agendan ska vridas mot ett varmare samhälle präglad av solidaritet och medmänsklighet.

Och vad händer med de som inte kan skrika???

Idag har Tiohundra AB på order från ägarna beslutat att fortsätta driva MVC i Hallstavik trots dålig lönsamhet. Bara ett beslut i raden som den borgerliga majoriteten med Moderaterna i spetsen fattar utan att förstå innebörden och när sedan folk protesterar så ändrar de i besluten. Förra veckan var det äldreomsorgen som skulle stramas åt och kapas på 22 tjänster. Genast gick kommunalrådet (M), som tidigare inte förstått varningssignalerna om för lite pengar, in och sköt till mer pengar. Sarahteamet som skulle läggas ned flyttades i stället till en annan nämnd för att undkomma kostnaderna. Blidö vårdcentral fick pris för bästa bemötande och blev på så vis svår att lägga ner. Otaliga är de ärenden i sjukvård och omsorgsnämnden som fått skickas tillbaka till förvaltningen då konsekvenserna uppdagats för den styrande majoriteten.

I barn och skolnämnden var gången ungefär likadan. Tio skolor föreslogs stängas. När människor hade skrikit och försvarat sina skolor och sina orter tillräckligt länge drogs förslaget tillbaka, inga skolor skulle läggas ned. Nu händer ingenting med skolpolitiken och så länge läget är sådant är fortfarande alla byskolor hotade. För att säkra en långvarig fortsatt verksamhet krävs politiska beslut och prioriteringar.

Det bästa är om de som har makten först gör en konsekvensanalys, kanske till och med skissar upp ett antal scenarior, och sedan fattar beslut. I underlaget för morgondagens sjukvård och omsorgsnämnd framgår klart och tydligt hur vårdval inom MVC och BVC hotar konceptet Familjens hus, ett erkänt gott koncept som ger en helhet kring barn och familj. Borgarna vill inte se detta. De ville inte heller se hur detta skulle kunna hota verksamheten i Hallstavik. I Rimbo kommer MVC nu att drivas av en privat entreprenör, vilket spräcker Familjens hus i Rimbo. Samma sak kan hända i Norrtälje. När det händer, ska Moderaterna då gå in och rycka i snörena om folk protesterar, ändra på spelreglerna som de själva satt upp så att de har en chans i valet igen nästa år? Mitt råd är; ge dem inte den chansen, år som inte ligger före valår kommer de inte att lyssna lika mycket på er som skriker. Och vad händer med dem som inte kan skrika, de som inte har någon som skriker åt dem? Jo, där kan Moderaterna fortsätta skära för att sänka skatten för de som redan har mest. Det är inte ett sånt samhälle vi vill ha.

Satsa på skolan eller Satsa på bygden?

I veckan hade tre vänsterpartister i Norrtälje skrivit ett inlägg i Norrtelje tidning  för att klargöra hur vi i Vänsterpartiet ser på det arbete som pågått och förhoppningsvis fortsätter för att höja kvaliteten på kommunens skolor. Vi blev ganska missnöjda med rubriken "Satsa på bygdeskolorna" eftersom vi tyckte att den inte speglade innehållet i artikeln, samt att den kändes inaktuell och ointressant efter som "slaget om bygdeskolorna" för den här gången är överspelat. Eftersom inget långsiktigt beslut om skolornas framtid fattats, så dyker självklart frågan upp igen i framtiden, men nu är det ju mer intressant att läsa om vad som bör göras i nuläget.

Vad står det då i artikeln?

Vi kan hålla med om att det står att vi bör satsa på skolan, ja, och vi kan hålla med om att det står att vi bör satsa på bygderna. Men står det, som rubriken anger, att vi bör satsa på bygdeskolorna? Nej, det tycker inte vi. 

Som vänsterpartist känns det onaturligt att säga att vi ska satsa i de skolor som redan har hög lärartäthet och trygga elever. Högsta prioritet bör naturligtvis ligga på att satsa på att de elever som går i stora barngrupper med få vuxna, i skolan och på fritids och i förskolan, får en lugnare lärandemiljö. 

För att behålla den skolstruktur vi har idag med många små skolor på landsbygden krävs satsningar på bygderna som säkrar elevunderlaget för fortsatt verksamhet på högkvalitativa, trygga skolor i kommunen. Det är satsningar som inte kan göras inom Barn och skolnämndens ansvars- eller budgetområde. Då vi kan se sådana långsiktiga satsningar på bygderna blir det även naturligt att satsningar i själva skolorna kommer till.

Vi är måna om att det nu blir reella kvalitetssatsningar i kommunens skolor. För att åstadkomma detta krävs det antagligen att mer pengar skjuts till. Vad det gäller skolstrukturen är det en fråga som inte kan behandlas inom fackområdet barn- och skola, det krävs andra åtgärder för att säkra tillgången på elever, lärare och kvalitativa lokaler på landsbygden. I Vänsterpartiet välkomnar vi sådana satsningar och vi välkomnar också ett långsiktigt brett beslut om skolstrukturen som kan ge våra bygdeskolor arbetsro åtminstone ett par mandatperioder framåt.

Norrtelje tidning valde efter påtryckningar från skribenterna att ändra rubriken i nätupplagan. Gå gärna in via länken ovan och diskutera frågan