Många samtal blir det

Valrörelsen är inte bara det vi ser på TV, i tidningar och i sociala media. Valrörelsen är också oändligt många möten och samtal. En del samtal verkar inte leda någon vart, andra blir informationstillfällen för samtliga inblandade och leder förhoppningsvis till en bättre demokrati och ett större utbyte mellan förtroendevalda och de som givit dem förtroendet, eller kommer att göra det den 14 september.

Igår hann jag bara vara i valstugan i 40 minuter eftersom ett av mina barn behagade försvinna iväg med en kompis utan att tala om vart hon skulle, så jag tillbringade eftermiddagen med att leta. Men under den tiden jag var där hann jag få kontakt med flera engagerade medborgare. Först dök ett gäng studenter från Komvux omsorgsprogram upp och ställde frågor kring löner och arbetsförhållanden i vården. De blev väldigt glada när jag svarade dem att lönerna inom omsorgen måste höjas och att arbetsförhållandena måste bli bättre. Det måste vara möjligt att få fasta heltidsanställningar utan delade turer där personalen får äta i bilen och kissa i skogen. Att ge våra äldre ett värdigt liv ska skattas högt. Vi blir allt äldre och i vår kommun är andelen äldre förhållandevis hög. Med anledning av detta kan det vara värt att fundera på om kommunen eller staten kan göra riktade insatser för att rekrytera arbetskraft till vård och omsorgsyrken. I kommunen tycker vi i Vänsterpartiet att vi ska använda det landstings- och kommunägda bolaget Tiohundra AB för att skapa en stabil organisation som har möjlighet att erbjuda en flexibel vård och omsorg där personalen också arbetar under goda arbetsvillkor och med bra lön. På så vis ska den demokratiskt styrda vården utan vinstintressen kunna konkurrera om brukare och arbetskraft. Vi skulle också kunna erbjuda delfinansierad utbildning för människor som annars är arbetslösa och möjlighet till körkortsutbildning vid omsorgsprogrammet för att också göra det möjligt för studenterna att få jobb dag ett efter avslutad utbildning. Omsorgsstudenterna var mycket nöjda med mina svar och jag undrade om inte alla svarade väldigt välmenande och extra positivt så här ett par veckor innan valet, men de svarade att så var inte fallet. Till exempel Moderaternas svar hade inte alls väckt något jubel i gruppen.

Efter en stund kom två herrar och ville prata om ett utbyggt cykelvägnät i kommunen samt olägenheter med buller från Mellingeholms flygplats. De lämnade en strategi för cykelvägsutbyggnad samt förslag på vägsträckningar som de tyckte var extra viktiga. Där fanns bl a förslag om att banvallen mellan Rimbo och Norrtälje skulle kunna bli cykelväg. Superintressant. Eftersom det var den cykelväg, förutom längs väg 76 Norrtälje-Älmsta, som jag föreslog i min första motion till Kommunfullmäktige för 20 år sedan. Dessutom, vill jag poängtera, är detta intressant eftersom den delen om banvallen blev bifallen.

Efter jobbet idag var jag inbjuden till Hyresgästföreningens mobila lägenhet som är placerad utanför Stadsbiblioteket. Där fick jag, förutom att se den fina compactliving-enheten, diskutera Hyresgästföreningens lokala handlingsprogram samt skriva på ett vykort till kommunalrådet om att låta det kommunala bostadbolaget Roslagsbostäders hyresgäster slippa straffskatt. Det fanns flera bra krav i föreningens handlingsprogram. Något som jag själv uppskattade väldigt mycket var stycket om att hyresgäster själva ska få vara med och påverka vid renovering och att renoveringen inte skulle kunna höja hyran som att hyresgästen inte har råd att bo kvar. Det är ju en fråga som ligger mig själv väldigt nära då jag väntat på en renovering i två år utan att faktiskt veta om jag kommer att ha råd att bo kvar om den blir verklighet och, beroende på hur mycket en som hyresgäst får vara med att påverka, om vi verkligen vill bo kvar till den nya hyran.

Flera av de besökande till den mobila lägenheten var överväldigade och en person föreslog att sådana enheter kunde staplas i hamnen för att göra det möjligt även för ungdomar att bosätta sig där. Efter att jag varit hos Hyresgästföreningen sprang jag ner till Radio Roslagen där jag skulle duellera med Landsbygdspartiet, oberoendes representant Magnus Malmsten. Där fick vi bl a informationen att en geoteknisk undersökning av hamnen totalt dömde ut allt bostadsbyggande där och med den informationen i handen kanske vi inte ska bygga för ungdomar just där och kanske inte helst för någon annan heller. Framtida miljö/naturkatastrofer och risk för sådana är ingenting vi ska ta lätt på. Det är reella risker som ska tas hänsyn till vid byggande och planering av samhällen.

Magnus och jag fick också duellera i frågor som skolan, landsbygden, näringsliv mm. Vi var ganska överens om det mesta. När vi kom till frågan om vargens existens i Sverige hade vi dock helt skilda åsikter. Medan Lpo står för att alla vargar ska finnas i hägn, d v s inga fria vargar, så tycker vi snarare att vargstammen, för att undvika inavel, måste bli större. Vi människor har inte ensamrätt på jordklotet och vi måste lära oss att leva sida vid sida med de djur och växter som finns här och har funnits här länge. Tamdjur måste helt enkelt skyddas och det får vi gemensamt betala för, djurägare ska givetvis också ersättas vid förluster. Magnus tyckte dock att det fanns alldeles för mycket varg, att de som vill ha varg ska komma överens med markägare och sätta upp hägn där de kan vara och han antydde t o m att den svenska vargstammen innehåller korsningar med ryska hundar som använts vid spaning under sovjettiden, korsningar som är som vakthundar, men ´som inte skäller.

Jag ska inte heller säga att vi var överens om blockpolitiken. Lpo stödjer alla förslag som enligt dem är bra för landsbygden, oavsett vem som lägger förslagen. Är det det som är att vara oberoende? Jag undrar ofta i dessa tider då det flirtas hej vilt och pratas om blocköverskridande och oberoende. Magnus sade sig också vara personligt oberoende; han kommer att uttrycka sin åsikt oavsett vad ett parti förväntar sig och därför kommer han troligtvis aldrig att bli en erfaren politiker, som jag beskrevs som.

Jo, jag har varit med ett tag. Jag har aldrig resonerat som jag hör en del göra, att jag kan inte engagera mig i något parti, för tänkt om jag inte tycker som de i någon fråga. Jag är ju en del av partiet, av rörelsen, och självklart kan jag påverka partiets ståndpunkt i frågor jag tycker är viktiga. Jag har bara varit oense med partiet om frågor som jag själv inte tycker är livsviktiga, det är inte ett problem för mig.  Magnus uttryckte det som att han aldrig kommer att bli en politiskt korrekt politiker, och det är nog inte jag heller, men jag är en väldigt politiskt korrekt person. Jag har höga krav på mig själv och mår som bäst när jag lever efter dem.

Senare på dagen pratar jag skola, kvarsittning, läxor, hemmasittare, nationella prov, betyg mm med föräldrar vid fotbollsplanen. Många samtal blir det och många ställer samma fråga; Hur tror du det går, hur är känslan? Och efter alla samtal jag har med er där ute är känslan god, men jag vet att det finns många fler där ute som inte pratar med mig utan med det moderata kommunalrådet. Och därför är nog känslan hos honom också god. Men gör Sverige och Norrtälje en tjänst, rösta rött, inte oberoende, inte blocköverskridande, utan riktigt rött så att vi får ett alliansfritt styre.

underlag för presentation i Älmstadalen

Vänsterpartiet eftersträvar ett samhälle som definieras av 

allas lika värde,rättigheter och möjligheter. I det samhället

bidrar alla efter sin egen förmåga och får stöd utifrån sitt behov.
 
Norrtälje kommun är en kommun med en ganska ålderstigen befolkning 

där mer än en tredjedel är bosatt på landsbygden. Till ytan är 

kommunen länets största, men innehar endast tre procent av befolkningen. 

Detta ger speciella förutsättningar, men också unika möjligheter.
 
Vänsterpartiet vill göra det möjligt för hela kommunen att leva 

och utvecklas. Vi tror inte att detta sker av sig självt som en 

bieffekt av satsningar på Norrtälje stad. I stället vill vi 

förbättra och förstärka den kommunala verksamheten i hela kommunen 

samt uppmuntra och stödja kreativa medborgarinsatser.
 
Vi vill inrätta en kommundelsnämnd med egen budget och med ansvar 

för de kommundelarna som ligger utanför norrtälje stad. Vi tror att 

detta kommer att sätta ett större fokus på de olika kommundelarnas 

utveckling och göra det möjligt för medborgarna i kommundelen att på 

ett mer demokratiskt sätt påverka resurserna.
 
I väddöbygden verkar många ideella krafter, bara runt Älmsta finns ett 

25-tal olika föreningar. Väddöbornas engagemang har bl a resulterat i 

det förnämliga Sjöfartsmuseet, en fullstor sporthall, ett unikt äldreboende 

på Solhem samt att området kring kanalbanken/roslagsleden röjts från sly, 

grusats och fått gräset klippt, genomfarten genom älmsta har också 

försetts med perenna planteringar. Vi anser att Väddöbornas engagemang 

för sin bygd bör ses som en tillgång för hela kommunen och få det stöd 

det förtjänar.
 
För att människor ska kunna bo och verka på mindre orter och på 

landsbygden året om krävs en väl fungerande samhällsservice. 

I vänsterpartiet vill vi se ett utbyggt bredband, en förutsättning 

för många att kunna arbeta och studera. Vi vill se utbyggd 

kollektivtrafik med säkra på- och avstigningsplatser längs våra slingriga 

vägar, vi vill införa ett logistikstöd för lanthandeln och vi vill se väl 

fungerande, livskraftiga skolor som kan utvecklas utan ett ständigt 

nedläggningshot.
 
 Det senare vill vi åstadkomma genom en grundlig genomgång av samtliga 

skolors förutsättningar där hänsyn kring den kringliggande 

samhällsutvecklingen också tas. Diskussioner och enkäter genomförs 

med verksamma föreningar, företag, föräldrar, elever etc. När detta är 

gjort fattas beslut om vilka skolor som långsiktigt ska finnas kvar 

där den tyngsta beslutsfaktorn är möjligheten att upprätthålla en god 

pedagogisk kvalitet. De skolor som beslutas vara kvar ska ges goda 

förutsättningar, t ex genom inrättande av någon akademisk enhet där 

skolan kopplas till universitet/högskola och fortlöpande bedriver 

forskning. ex på forskningsområden skulle kunna vara små skolors 

förutsättningar, distansundervisning i glesbygd.
 
Vi vill också se en vård och omsorg som finns tillgänglig i hela kommunen. 

Vi tror att detta bäst åstadkoms genom en permanentning och en fördjupning 

av Tiohundraprojektet. Det är vår övertygelse att en sammanhållen vård och 

omsorg har oändliga möjligheter. Genom samarbete kan vi skapa en flexibel 

organisation och erbjuda ett större utbud av service även i mindre 

tättbefolkade områden. Det är enkelt, det vi förlorar på gungorna, 

tar vi in på karusellerna och på så sätt kan människors behov ligga till 

grund för vårdutbudet. Säljer vi ut karusellerna får vi svårt att 

finansiera gungorna. Vi uppskattar initiativ som Solhem och tycker att 

kommunen ska stödja detta, men det räcker inte. Kommunen måste ta ansvar 

för att se till att tillräckligt med boenden för äldre finns. 

I vänsterpartiet föreslår vi att alla som fyllt åttio år själva ska få välja

om de vill bo kvar hemma eller om de behöver ökad trygghet i form av ett 

äldreboende. Vi vill också utveckla hemtjänsten så att den äldre i större 

utsträckning kan välja vilken service som ska ingå i biståndsbedömningen.
 
I Väddöbygden finns flera företagare som redan nu är verksamma i de 

branscher som vänsterpartiet ser som framtidsbranscher, t ex  produktion 

av lokala livsmedel på väddö gårdsmejeri, roslagskött, 

Danne och Britt-Inger i Senneby, Leffe i Musko m fl. Vi vill att det 

ska bli enklare för kommunen att upphandla ekologiska och 

närproducerade livsmedel till våra skolor, förskolor, sjukhus, 

äldreboenden mm. Det är ju något som så gott som alla partier säger 

sig vara för idag och då borde det inte vara omöjligt att genomföra. 

Det ger inte bara bättre kvalitet och bättre miljö utan även fler 

arbetstillfällen och ett bevarat/utvecklat kulturlandskap.
 
Vi vill också se över hur kommunen i större utsträckning ska kunna 

använda sig av lokalt producerad energi. Livsmedels- och hållbar 

energiproduktion är två av de stora potentialer som landsbygden besitter. 

Vår kommun är full av små kreativa företag som är en förutsättning för 

vårt välstånd och därför måste få goda villkor att verka. T ex måste det 

bli möjligt för små företag att delta vid offentliga upphandlingar. 

Vi vill också stödja sociala företag och kooperativa möjlighet att 

utvecklas i kommunen.
 
Sist, men inte minst, vill vi uppmuntra utveckling av ekoturism

i kommunen. Ett led i detta kan vara att kommunen tar över ansvaret 

för Roslagsleden. Vi vill också se en utbyggnad av gång- och cykelvägnätet 

i kommunen. På detta är vi beredda att satsa 15 Mkr/år, samma summa 

per person som satsas i Stockholms stad. Redan för 20 år sedan föreslog 

jag som första motion i kommunfullmäktige cykelväg mellan Norrtälje 

och Älmsta. Idag tycker jag nog att cykelvägen ska sträcka sig ända till 

Grisslehamn, men det finns också många andra vägsträckningar som behöver 

säkra cykelbanor inte minst runtom våra skolor och handelscentra.

Har vi råd att strunta i pensionärerna?

Idag hade kommunens olika pensionärsföreningar bjudit in representanter för 10 olika politiska partier som kandiderar till kommunfullmäktige i Norrtälje i valet om en knapp månad. Närradions drivande kraft, av misstag presenterad som Leif Sperman, men som vi alla vet annars går under namnet Sparrman, agerade utfrågare och ställde både "stora" och "små" frågor som panelen fick besvara samtidigt som vi blev uppmanade att inte angripa någon annans politik eller gå i debatt. Endast ett inlägg under varje fråga fick göras. Från början fick vi veta att vi hade totalt tio minuter per person att nyttja för våra svar, men under resans gång hade vi ju ingen aning hur långt av vår tid vi hade kvar och om den skulle räcka för att besvara ala frågor och tänk om de viktigaste frågorna skulle komma på slutet? Nej, det var ingen enkel sak det där och rätt vad det var ville pensionärerna avrunda och det blev dags för en 60 sekunder lång avrundning oavsett hur mycket talartid vi gjort av med.

Hur svarade då politikerna på pensionärernas frågor? Jo, alla ville utjämna skatteskillnaden mellan arbetande och pensionärer, några av de borgerliga politikerna poängterade att de ville sänka pensionärsskatten när det finns utrymme i ekonomin, Landsbygdspartiet ville ta pengar från rovdjurskontot (färre vargstängsel?) för att sänka pensionärsskatten och Sverigedemokraterna ville förstås minska invandringen och generösa bidrag till terrororganisationer. I Vänsterpartiet vill vi sänka skatten mest för de med de allra lägsta pensionerna, oftast kvinnor.

Alla partier, utom Sverigedemokraterna, ville också att vårdhundarna skulle få finnas kvar i äldreomsorgen. För oss i Vänsterpartiet, och även Miljöpartiet talade om detta, handlar det om att det måste finnas ett väl utbyggt och finansierat förebyggande arbete. Grundtanken med Tiohundraprojektet var att effektivisera genom att också satsa förebyggande. När grundtanken nu slagits sönder av privatiseringar och konkurrens är det svårt att motivera ekonomiska satsningar på förebyggande åtgärder då de inte ger något direkt klirr i kassan hos enskilda utförare utan i stället resulterar i en samhällsvinst som inte går att stoppa i egen ficka.

De borgerliga partierna tycker att kommunen gör mycket för att leva upp till att vara finskt förvaltningsområde. Moderaterna påpekade också att det var de som drivit på att kommunen blivit finskt förvaltningsområde. Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet drog sig till minnes en S-märkt motion om finsktalande äldreboende som debatterades livligt i fullmäktige innan den avslogs av den borgerliga majoriteten tillsammans med Sverigedemokraterna som starkt yttrade sig mot ett sådant förslag.

Alla partier, utom Moderaterna, verkade tycka att det var fel av kommunen (den borgerliga majoriteten) att förändra föreningsbidragen till pensionärsföreningarna för ett par år sedan och därför togs så sent som i förra veckan beslut i Kultur och fritidsnämnden att återställa bidragen samt ge föreningarna retroaktivt bidrag för ett år. Så lägligt tre veckor innan valet, lite extra skrammel till pensionärerna. På den direkta frågan vilka partier som kommer att verka för att föreningsbidragen till pensionärsföreningarna skulle bli kvar även under 2015 och 2016 svarade alla partier ja, utom Moderaterna.

Det blev också ett inlägg huruvida partierna ville ha privat eller offentligt driven vård och omsorg och det verkade här som att alla partier ville se en blandning. Valfriheten påtalades som mycket viktig av flera partier, i synnerhet Kristdemokraterna. I Vänsterpartiet tycker vi inte att den viktigaste frågan  är om vården är privat eller offentligt driven utan att skattepengarna stannar kvar i verksamheten. Dock är Tiohundraprojektet ett projekt som bygger på ett starkt integrerat samarbete och samordning, en samordning som krävs för att friställa de resurser som behövs för att kunna driva ett fullvärdigt akutsjukhus på en ort som Norrtälje. Samarbetsprojektet grundar sig i en kamp för att rädda ett litet akutsjukhus, en kamp för att visa för Stockholms läns landsting att vi minsann kan samordna resurserna så effektivt att vi kan behålla en fullvärdig akutmottagning. När projektet splittras och lönsamma delar privatiseras, pengar lämnar systemet blir det snart omöjligt att finansiera en akutmottagning med alla dess delar. Vi ser hur fler och fler viktiga verksamheter försvinner från sjukhuset och det oroar oss i Vänsterpartiet. Norrtälje är också en kommun där många många människor bor på landsbygden och för att de ska kunna få en god service och trygghet ser vi i Vänsterpartiet att Tiohundra är ett ovärdeligt koncept, det krävs nämligen samordning och flexibilitet för detta. Visst låter det fint att den gamle är myndig att välja själv, men valfriheten måste gälla alla. Hur kan den gamle välja sitt äldreboende idag då det inte finns tillräckligt med platser? Får du en plats på ett ställe efter några månader i kö vågar du ju knappast tacka nej, du hinner väl dö innan du får det ställe du önskar eftersom du är så krasslig den dagen du överhuvudtaget bedöms behöva plats i särskilt boende. 

Vänsterpartiet vill erbjuda en valfrihet som innebär att den som fyllt åttio år anses myndig att själv avgöra om den har behov av ett särskilt boende eller önskar bo kvar hemma. För att tillhandahålla denna valfrihet krävs en viss överkapacitet, men det gör det för att den borgerliga "väljaföretag"-valfriheten ska fungera också. Vänsterpartiet vill också bygga en rejäl och pålitlig hemtjänstorganisation inom Tiohundra AB. Vi vill att det ska bli lättare att få bistånd och att fler saker ska kunna ingå i hemtjänstpaketet som den äldre tilldelas. Den äldre ska också anses myndig att själv kunna bestämma vad den vill ha hjälp med. Med en stor och flexibel organisation kan vi både erbjuda en god hemtjänst, som gör att den äldre känner sig trygg hemma, som gör att behovet för äldre att köpa RUTtjänster minskar och som erbjuder de anställda trygga, fasta anställningar med god arbetsmiljö.

En man ställde frågan om politikerna anser sig ha råd att strunta i pensionärerna. En politiker, moderaten Göran Pettersson, svarade på frågan. Nej, det har vi inte. Och sen gick svaret ut på att de gott kunde arbeta lite längre eftersom de är så pigga.

LRFdebatt om landsbygden som tillgång eller börda

Jo, det blev en lång dag idag också. Trots att vi kom hem sent igår efter att jag varit i Uppsala och examinerats, så var det ju vanlig arbetsdag idag. Och en vanlig arbetsdag på vår avdelning innehåller en hel del spännande saker. Idag introducerade vi t ex solurstanken. Barnen fick sitta runt en uppritad klocka i mörkret och så gjorde vi skuggor av en penna som var placerad i mitten av klockan genom att lysa på den med en ficklampa. Långa skuggor och korta skuggor. Vi har ju jobbat några veckor med ljus och skuggor nu, så detta var bara ett av många sätt som vi utvecklar projektet och arbetet vidare. Vi hann också med att reda ut en hel del konflikter mellan de ivriga barnen och försöka reflektera i våra uppsatta protokoll.

Direkt efter arbetsdagen for jag med fyraåringen till BVC och hon fick visa hur hon kunde rita, plocka klossar och skriva sitt namn. Hon satt där i sin rosa klänning och berättade att hon brukade leka mamma och mammor de lagar mat och går och handlar mat alldeles själva. Hon berättade också hur duktig hon var på att rita gummor och det fick hon också visa prov på. Den genustänkande mamman höll på att få spader. BVC-sköterskan frågade också om det var något hon inte tyckte att hon var så bra på. Då funderade hon länge och svarade sedan; Engelska. Jaha, så nu vet vi. Stor och lång som en 5,5 åring var hon också.

Mellis, träningsskjuts, snabbrestmiddag, träningsskjuts och sedan som en pil ut mot Lohärads bygdegård och LRF debatt. Glider in ett par minuter innan start med Riggadiggadingdingding, här glider Kingen in i högtalarna i bilen. Inser ganska snabbt att det här kommer att bli en debatt med en större andel kvinnor på podiet än i publiken. De har skrivit fel namn på mig också, men jag säger att det inte gör nåt.

Vi pratar om bredbandsutbyggnad, kollektivtrafik, grön omställning av energiproduktionen, offentlig service, skolor, lokalproducerad mat, strandskydd och turism. Moderatorn talar om att vi inte får tala om vad de andra gör dåligt, bara vad vi själva vill göra. Därför låter det som att vi är överens om det mesta. Den borgerliga majoriteten säger ju nämligen att de vill göra saker som de uppenbarligen inte gör trots att de har makten och har haft det länge.

Det moderata kommunalrådet deklarerar att de, tvärs emot kommunisterna, är för fri etableringsrätt inom vård och omsorg och ser det som positivt för landsbygden. Det efter att jag lyft Tiohundrasamarbetet som en modell som lämpar sig väl för en väl utbyggd vård- och omsorgsmodell som bygger på behov hos befolkningen och inte lust och vinstintresse hos företagare.

Då vi ska tala om skolan börjar moderatorn jiddra om privata skolor, det vill ni väl inte ha? när han ska lämna ordet till mig. Eftersom debattfrågan ska handla om de små landsbygdsskolorna blir jag lite paff och är tvungen att fråga honom vad han egentligen vill ha svar på. Sen får jag svara att jag inte tror att privatiseringar kommer att rädda de små skolorna, en fråga ingen annan behövde svara på. Jag fortsätter med att berätta om vår idé att, tillsammans med universitet/högskola inrätta Akademiska arbetsplatser inom skolenheter, främst i norra delen av kommunen. Detta skulle skapa attraktiva arbetsplatser, möjligheter till verksamhetsnära forskning på små skolor samt se till att verksamheten ligger kvalitetsmässigt i framkant. Detta är ETT sätt att satsa långsiktigt på kvalitet i skolan och bestämma sig för vilka skolor som kommer att  bli kvar och vilka som inte kommer att bli det. Centerpartiet var det enda parti som ville bevara alla skolor utan att diskutera innehållet alls. Vänsterpartiet och Miljöpartiet ville hellre hålla sig till begrepp som att utveckla skolorna.

En representant från Naturvårdsstiftelsen uppmärksammar efter debatten att jag är den enda som lyfter friluftsliv och ekoturism. Vänsterpartiet tror definitivt att det finns ett utrymme för sådana satsningar i vår kommun. Stora områden är ofta bara svarta då vi ser dem på kartor som ligger till grund för framtidsplanering. Ibland är de områdena rena vildmarken. Här finns utrymme för människor att vandra, cykla, paddla, åka skridskor, komma undan stressen och uppleva tystnaden. Kommunen kan främja detta genom cykelvägar, skyltade leder, rastplatser och ev övernattningsplatser, uthyrning av material etc. Norrtälje kommun innehåller inte bara värdefulla naturmiljöer utan också många intressanta kulturmiljöer som kan lämpa sig för varsam turism.

Trettiofyra procent av befolkningen är bosatta på landsbygden och där finns också en enorm potential och tillgång till utvecklingsbara näringar. Snart kommer vi alla att stå inför det faktum som klimatförändringarna för med sig och en energiomställning kommer att bli nödvändig. Norrtälje kommun som utgör 1/3 av Stockholms läns yta borde kunna vara självförsörjande på energi och även på livsmedel för matproduktion på skolor, förskolor, äldreboende mm. Detta är fullt möjligt, men det behövs en politisk vilja. Då vi ser mattransporter och plastlådor med mat idag, samtidigt som vi betänker att den borgerliga majoriteten har suttit vid makten i 16 år, förstår vi att den viljan hittills inte finns, oavsett vad representanterna hävde ur sig i debatten idag.

Kommunalrådet tycker alltså att mat ska lagas på plats. Ändå var det ett kök för 1 mkr som gjorde att han på sittande fullmäktigemöte drog ur ärendet om ett bygge av en ny förskola i Vigelsjö för några år sedan och i stället hamnade i en situation som gjorde att vi nu betalar hutlösa summor för illa anpassade baracker.

I övrigt ondgjorde sig i stort sett alla över Länsstyrelsen och en får väl bara vara glad att en aldrig fick jobb där. Jag vet att de som jobbar på Länsstyrelsen har en gedigen utbildning och vet vad de talar om. Antagligen befinner de sig också under en politisk styrning som vägleder deras handlande som ogillas av typ alla som var på den här debatten. Jag är uthärdligt av den åsikten, att ska vi kasta all skit på någon, så borde denne också vara inbjuden, hur ska vi annars lösa problemet?

Efter debatten kom en man fram och började med att tala om att han inte var kommunist, men att han ändå gillade det jag tagit upp om rekreation och friluftsliv.

Hm, är Lohärad ett så starkt kommunistiskt fäste? På de flesta andra orter i Sverige svänger folk sig inte med de termerna längre. I slutet av debatten slängde sig också kommunalrådet över mikrofonen och började gapa om att landsbygden skulle dö ut om de rödgröna får makten efter valet. Tänk bara på kilometerskatten! 

Verkar lite desperat tycker jag... om nån frågar mig alltså....

Det handlar inte alltid om liv och död, men om ett praktiskt görligt anständigt liv

Huvudlöss härjar i stort sett året om på våra skolor, förskolor och fritidshem där barnen trängs i stora grupper. Och till bot för detta finns på marknaden idag att otal medel, schampon, förebyggande och annat att välja mellan. Lusmedlen finns att köpa på de olika apoteken, men inte via livsmedelsbutikernas apotekstjänst. Detta gör att du kan få tag i lusmedel (olika sorter på olika apotek så har du hittat ett du gillar är det inte säkert att du kan köpa det på ett annat apotek) mellan 8.00 och 19.00 i Norrtälje. Detta är egentligen en grej för sig, men när det nu tar ca en halvtimma att lusa av ett barn med de moderna medlen, så är det ju förtvivlat att inte kunna få tag i medel förrän klockan 8.00 på morgonen och inte efter 19.00 på kvällen. Upptäcker du lössen kvart över sju på kvällen innebär det en hel arbetsdag, en hel skoldags bortfall. Kan kännas onödigt då apoteksservicen vad det gäller t ex alvedon idag är enorm.

Hur som helst, att lusa av barn är ingen dans på rosor, och om och om igen måste det göras. Vi hittade ett schampo som gjorde det hela ganska enkelt. Det kammas i torrt hår, verkar i tio minuter och arbetas sedan upp till ett löddrande schampo och sköljs ur. Behöver inte tvättas med annat schampo efter. Alltså en så kort procedur som möjligt. Namnet är Paranix. 

I går kväll hände dock något som jag först inte trodde var så allvarligt. Fyraåringen fick lite lusschampo i ögonen. Hon klagade på att det var dimmigt, men vi tänkte inte mer på det. Hon somnade. Efter tre timmar vaknade hon och gallskrek och kunde inte öppna ögonen. Hon skrek och skrek och knep och knep med ögonen. Jag visste ingen annan råd än att sätta henne i bilen och köra ner till akutmottagningen, livrädd att hon skulle bli blind eller nåt. På akutmottagningen blev vi genast emottagna och fick komma in på ett behandlingsrum där en sköterska, i väntan på läkaren, började spola ögonen med koksaltlösning. Det är ingenting jag skulle kunna ha gjort själv. Efter en stund var en sköterska till tvungen att komma in så två av oss fick hjälpas åt att hålla fast barnet medan en tvättade ögonen. Läkaren ringde och konsulterade ögonsjukhuset i Stockholm. Efter en timme fick vi åka hem igen och barnet fick en nalle av personalen. Hon höll nallen hårt och blundade lika hårt.

Hemma fortsatte hon blunda och gråta, från halv ett till strax efter fyra på natten vaknade hon med 5-10 minuters mellanrum och skrek och tog sig för vänster öga. Hon satt i mitt knä i soffan och jag kunde inte röra mig utan att hon vaknade och skrek och grät. Ibland gjorde det nog ont, ibland hade hon mardrömmar om sjukhusbesöket och skrek: Jag vill gå, och Jag vill inte sitta fast! Flera gånger funderade jag på att ringa tillbaka till sjukhuset, men till sist somnade hon och vi gick hem med uppmaningen att söka till ögonsjukhuset nästa dag om det inte blivit bättre.

Den här natten har varit en pärs, men tänk vad den hade varit om Norrtälje sjukhus inte haft någon dygnetruntöppen akutmottagning. Tänk om jag mitt i natten blivit tvungen att köra ett gallskrikande barn som jag trodde höll på att bli blind de åtta milen till Stockholm i underkylt regn. Antagligen hade det inte tagit livet av oss, men det hade inte känts som en rimlig lösning för att få hjälp att spola ur ögonen på ett barn. Andra gånger då jag och det nu fyraåriga barnet besökt akutmottagningen är då hennes arm har gått ur led under lek. Primärvården tar inte emot armar ur led trots att det bara behövs ett litet knyck för att ställa det hela till rätta igen. Det hade blivit långa resor och kanske hade någon hurtig bekant givit sig på att försöka rätta till problemet för att undvika resan. Kanske hade det kunnat ställa till det än värre.

Jag är sååååå evinnerligt tacksam för en dygnetruntöppen akutmottagning som kan ta hand om oss när vi blir sjuka och oroliga. Och det är så fantastiskt hur de alltid försöker hjälpa de små barnen först (vi var inte ensamma där i natt). Jag har (peppar peppar), trots att jag har tre barn, varav det äldsta snart tolv, aldrig varit tvungen att uppsöka Astrid Lindgrens Barnsjukhus. Vid ett tillfälle var jag tvungen att åka till barnläkarjouren i Danderyd, men det var bara för att få ett sjukintyg utskrivet (helt i onödan enligt behandlande läkare). Vi skapade Tiohundraprojektet som ett led i att genom samarbete över kommun och landstingsgränser göra det möjligt att behålla en dygnetruntöppen akutmottagning vid Norrtälje sjukhus. Det är en dyr verksamhet och det krävs en hel del trixande för att få det att fungera med ett så pass tunt befolkningsunderlag. Akutmottagning betyder dock otroligt mycket för tryggheten och servicen för Norrtälje kommuns invånare. Glöm nu inte det i all iver att låta "alternativen blomstra" på våra skattemedels bekostnad.

Vänsterpartiet - ett landsbygdsparti, men också en parti som kräver solidaritet och kvalitet

Vänsterpartiet - det nya landsbygdspartiet, så löd titeln på en debattartikel författad av Ulla Andersson och Lena Ohlsson, Vänsterpartiet, som var införd i Norrtelje tidning i juni 2011. De två vänsterpartisterna skriver om hur det lokala och regionala inflytandet över statliga utvecklingsmedel ska öka, de skriver om hur de gröna näringarna ska satsas på, bl a inom energipolitiken och lokal matproduktion, de skriver om samarbete mellan regionala högskolor och småföretag samt om ett samarbete med landsbygdens medborgare och intresseorganisationer. 

Denna artikel läste aldrig Norrtälje kommuns vice kommunalråd, Berit Jansson (C), för när några lokala representanter för Vänsterpartiet förra veckan lyfte en rad satsningar som Vänstern vill göra på landsbygdens utveckling i en debattartikel blev hon totalt tagen på sängen; hon hade ingen aaaaaaning om att Vänsterpartiet intresserade sig för landsbygden. Och efter att ha skummat igenom några dokument på partiets hemsida så konstaterar hon att det bara handlar om att Vänstern är ute efter att förstatliga hela landsbygden.

I själva verket lyfte artikeln satsningar på utbyggd kollektivtrafik och fibernät, förändring av Lagen om Offentlig Upphandling för att kunna göra fler lokala inköp av t ex mat till skolor, sjukhus etc, starta forskning kring hur bygdeskolor kan behållas med hög kvalitet, införa logistikstöd för handeln, rabatt på studielånet för de som tar anställning inom bristyrken på landsbygden.

Nej, B Jansson är nog bara ledsen för att hennes eget parti inte kan genomföra några som helst vettiga satsningar på landsbygden. Visst finns det de som försöker, men centerledningen läser nog inte ens artiklar som de egna partikamraterna skriver. Med ena handen skriver de en artikel om att satsa på lokalproducerade matlådor till äldre, med andra handen fattar de ett helt annat beslut - dagen efter. Och det är väl lite av Centerns dilemma, det skrivs en massa om satsningar man säger sig vilja göra, men varje dag är man med och fattar motsatta beslut. Det är nog bara Annie Lööf som säger rakt ut vad det är Centerpartiet verkligen arbetar; privatisera allt, må bäste man sko sig.

Vänsterpartiet är idag ett parti i opposition, efter valet i september hoppas vi få förtroende att försöka påverka samhället med våra idéer. Ju fler röster vi får, desto mer får vi möjlighet att påverka. Centerpartiet är ett litet parti, MEN de sitter i majoritet idag, i riksdag, i landstinget, Stockholms län och i Norrtälje kommun. Vill de förändra den politik som förs idag? Då har de chansen nu, snart är det försent.

Vänsterpartiets kongress supervalåret 2014

Idag är sista dagen på Vänsterpartiets kongress 2014. Själv lämnade jag tillställningen redan igår eftermiddag och lät vår ersättare Johannes Folkesson från Rimbo ta vid. Och även om diskussionerna kring vilka ord som var lämpligast att använda i vårt uttalande inför riksdagsvalet i september blev lång och tidvis seg, så framstod vi som ett mycket enat och starkt parti. Vänsterpartiet har fler medlemmar nu än vad vi haft på tio år, bara under förra året tillkom 1500 medlemmar i hela landet. Anledningarna till den kraftiga ökningen kan bl a förklaras av vår partiledare Jonas Sjöstedts skicklighet och popularitet. Han har rest runt i landet och visade i sitt tal efter omvalet till partiledare speciellt sin respekt för alla de kamrater som kämpar på i de små föreningarna runt i landet, de kamrater som lite oroligt flackade med blicken vid hans besök och undrade om det skulle komma någon och lyssna - och det blev varje gång fullsatt i lokalerna, mer fika fick inhandlas under kvällen. Och efter mötena ringlade köer av människor som ville veta mer och bli medlemmar.

Andra anledningar till att Vänsterpartiet i dag har framgång är att vi har en bra politik, en majoritet av den svenska befolkningen är emot vinster i välfärden och genom att sätta denna fråga på dagordningen har vi idag fått även moderater i regeringen att börja vackla vad det gäller välfärdspolitiken. Vänsterpartiet sitter också med och regerar i flera kommuner och landsting och på kongressen lyftes flera goda exempel på vad vi då kan åstadkomma fram; bl a har man i Degerfors kunnat rädda kvar alla småskolor genom en social investeringsfond. Det gavs också exempel på gratis kollektivtrafik, halverade avgifter vid kulturskolan mm. 

Även om jag personligen missade både valpeppen och kongressfesten kände jag mig när jag åkte hem i snöslasket igår både peppad och nöjd, bl a av hälsningsanförandet från vårt norska systerparti SV, men också av mycket peppande inledningsanföranden av Storstockholms distriktsordförande Seluah Alsaati, partiledare Jonas Sjöstedt och den roliga och skarpa partistyrelsemedlemmen Ulla Andersson. Jag blev glad över att kamraterna väljer att använda ordet SOLIDARITET, det vackraste ordet som finns i valrörelsen, och jag blev lite nedslagen av att vi inte starkare vill betona landsbygdens betydelse för utveckling och välfärd. Vi har ett förträffligt landsbygdspolitiskt program och vi kan bygga vidare på det tillsammans, kanske blir det efter valrörelsen och valen. Jag inspirerades också av debatten kring ett idrottspolitiskt program, ett kulturellt löfte mm, men inser även jag att det handlar om att prioritera. Någon skojade till det från talarstolen och sa att i förra valrörelsen hade sossarna sloganen "Alla ska med" medan vi hade mottot "Allt ska med", ganska likt vårt parti faktiskt.

Under kongressen har vi twittrat under hashtaggen #vkongress eller #vkongress2014. Själv twittrar jag som @mammapolitik och Johannes som @J_folkesson. Vi har också lagt upp intressanta händelser på vår Facebooksida, som gått från 97 gillare den 8 januari till 137 gillare dags dato. En klar succé. 

Det roligaste med kongresser är att träffa personer som en annars inte ser så ofta eller som en aldrig träffat förut, speciellt roligt tyckte jag att det var att få krama om Inga-Lill Franzén (tidigare Stockholms läns landsting och distriktstyrelsen), Ulla Hoffmann (tidigare partiledare, nuvarande Fristadsfonden) och Amineh Kakabaveh (riksdagsledamot). Hoppas få se dem alla i årets valrörelser; Välkomna till Norrtälje! Det var också en glädje att se att C H Hermansson och Herta Fischer (96 resp 95 år gamla) var på plats på ännu en kongress samtidigt som det finns en tillförsikt att så många unga, så många pyttesmå på armen och så många putande bebismagar vimlade och trängdes bland åsikter och självförtroende. Nu väntar ett spännande år, ett år då agendan ska vridas mot ett varmare samhälle präglad av solidaritet och medmänsklighet.

När tänker Norrtäljealliansen ta föräldrarnas önskemål på allvar?

En ny rapport från Skolverket har kommit (föräldrarenkäten).  Denna uppmärksammas även i dagens lokaltidning (tyvärr ingen länk), där vi också bjuds lite lokala fakta (siffror). I rapporten framkommer att föräldrar till barn på fritids är oroade främst över de stora barngrupperna samt tillgången på personal. Detta är alarmerande och Vänsterpartiet i Norrtälje har tidigare uppmärksammat de stora fritidshemsgrupperna (23-65 barn i de tillfrågade fritidshemmen i NT) med interpellationer och motioner i fullmäktige. Svaret från majoriteten har varit lamt. Enligt de styrande politikerna har personalen själva möjlighet att reglera gruppstorlekar. Dessutom upplever jag det som att den borgerliga majoriteten helt väljer att bortse från kringfaktorer när det gäller barns möjlighet till ett bra lärande. Frågor som barngruppsstorlekar eller vistelsemiljö på fritids eller kvalitet på den mat som serveras under skoldagen, viftas bort till förmån för fler tester och prov för att kontrollera barnens kunskaper.

I vår kommun har vi ett antal relativt små skolor som är förlagda på landsbygden. Under det senaste året har stort fokus lagts på att diskutera och debattera kvaliteten och de SMÅ barngrupperna/klasserna i dessa skolor. Givetvis har detta fokus förorsakats av ett nedläggningshot som vilade över de flesta av dessa skolor. Samtidigt har diskussion och debatt kring kvaliteten i de stora barngrupperna/klasserna på de stora tätortsskolorna/fritidshemmen uteblivit. I Skolverkets föräldrarenkät framkommer dock med all tydlighet att detta är någonting som oroar föräldrarna och som har sin plats i barn och skolförvaltningens arbete med att höja kvaliteten i kommunens skolor.

En överenskommelse om nödvändiga åtgärder som inte får tummas på har gjorts mellan samtliga partier i Barn och skolnämnden utom Moderaterna. Medan oppositionspartierna är övertygade om att det behövs rejält med pengar till dessa kvalitetshöjningar försöker Centern och Folkpartiet att sitta på två stolar samtidigt och såväl behålla alla skolor, höja kvaliteten och sänka skatten. Så länge vi har en övercenterpartistisk lokaltidning kommer det säkert att gå att få detta att låta helt rimligt, men verkligheten kommer att hinna i kapp. Några centerpartister har insett detta och lämnar sina uppdrag. Förhoppningsvis lämnar även ett gäng alliansväljare sina borgerliga företrädare och röstar fram en ny majoritet efter valet 2014. Jag kan inte lova att allt blir bättre, men jag kan lova att Vänsterpartiet kommer att arbeta för möjligheten till en utbildning av hög kvalitet för alla kommunens barn.

Satsa på skolan eller Satsa på bygden?

I veckan hade tre vänsterpartister i Norrtälje skrivit ett inlägg i Norrtelje tidning  för att klargöra hur vi i Vänsterpartiet ser på det arbete som pågått och förhoppningsvis fortsätter för att höja kvaliteten på kommunens skolor. Vi blev ganska missnöjda med rubriken "Satsa på bygdeskolorna" eftersom vi tyckte att den inte speglade innehållet i artikeln, samt att den kändes inaktuell och ointressant efter som "slaget om bygdeskolorna" för den här gången är överspelat. Eftersom inget långsiktigt beslut om skolornas framtid fattats, så dyker självklart frågan upp igen i framtiden, men nu är det ju mer intressant att läsa om vad som bör göras i nuläget.

Vad står det då i artikeln?

Vi kan hålla med om att det står att vi bör satsa på skolan, ja, och vi kan hålla med om att det står att vi bör satsa på bygderna. Men står det, som rubriken anger, att vi bör satsa på bygdeskolorna? Nej, det tycker inte vi. 

Som vänsterpartist känns det onaturligt att säga att vi ska satsa i de skolor som redan har hög lärartäthet och trygga elever. Högsta prioritet bör naturligtvis ligga på att satsa på att de elever som går i stora barngrupper med få vuxna, i skolan och på fritids och i förskolan, får en lugnare lärandemiljö. 

För att behålla den skolstruktur vi har idag med många små skolor på landsbygden krävs satsningar på bygderna som säkrar elevunderlaget för fortsatt verksamhet på högkvalitativa, trygga skolor i kommunen. Det är satsningar som inte kan göras inom Barn och skolnämndens ansvars- eller budgetområde. Då vi kan se sådana långsiktiga satsningar på bygderna blir det även naturligt att satsningar i själva skolorna kommer till.

Vi är måna om att det nu blir reella kvalitetssatsningar i kommunens skolor. För att åstadkomma detta krävs det antagligen att mer pengar skjuts till. Vad det gäller skolstrukturen är det en fråga som inte kan behandlas inom fackområdet barn- och skola, det krävs andra åtgärder för att säkra tillgången på elever, lärare och kvalitativa lokaler på landsbygden. I Vänsterpartiet välkomnar vi sådana satsningar och vi välkomnar också ett långsiktigt brett beslut om skolstrukturen som kan ge våra bygdeskolor arbetsro åtminstone ett par mandatperioder framåt.

Norrtelje tidning valde efter påtryckningar från skribenterna att ändra rubriken i nätupplagan. Gå gärna in via länken ovan och diskutera frågan

Grattis till världens främste artist, 50 år samt Överlevnad i Loppisland eller rapport från ledamot av Glesbygdsverkets styrelse

Jo, det är sant, jag sitter faktiskt i Glesbygdsverkets styrelse och det här är en rapport från mig om hur människor på landsbygden (kanske inte direkta glesbygden) överlever. Här är ren landsbygd nu, men tiderna har förändrats. För inte så många tiotal år sedan fanns här skolor, affärer, postkontor, levande hembygdsgårdar mm. Naturliga träffpunkter och arbetsplatser för de som var bosatta här ute. Nu reser man med bil till alla serviceinrättningar. Istället finns här loppmarknader i ungefär samma utsträckning. Tror jag passerade ca 5-6 olika skyltar om Loppis på den knappt 15 km långa sträcka vi färdades till den Loppis vi skulle stå på.

Och alla är de välbesökta. Och de som står där får ju ihop ett och annat korvöre annars skulle ju denna verksamhet inte bära sig. Jojo, det är kul att träffa folk och fika och allt det där, men att stå på Loppis är tungt också; det är kartonger som ska lyftas upp och ner ur källare, i och ur bilar och släp och sedan plockas i och plockas ur. Allt inom loppet av några timmar. Förhoppningsvis har man lite mindre med sig hem


Men många passar givetvis på att fynda upp hela vinsten från försäljningen på plats och det är faktiskt inte helt fel. Det är lite som att byta grejor med varandra. Och det finns väldigt många kloka fynd att göra. Själv köpte jag ingenting idag, men barnen hade fått en hundring av mormor och det räckte till en videofilm, tre påsar smådjur, en vägmaskin och en bondgård i trä. Jag var lite sugen på att köpa fönsterlampor, både till sovrummet och köket, men kände mig aningen för snål. Ibland är jag bara sån.

Under tiden vi stod och månglade så kom solen fram och sken allt starkare så efter Loppis blev det raka vägen (nåja, hem och packa ur bilen först) till stranden. Där stannade vi ända till Bolibompa, så det blev att äta i omgångar eftersom ena dottern satt fast vid Bolibompa i vardagsrummet och sambon vid V75 i sovrummet och Liten bara måste ha mat innan hon somnade osv. Idag har både minstingen och mamma haft fästing, så efter mat och bad kollades även storasyster igenom men där kammade vi noll.

Hann bara läsa ett uppslag i Kulturdelen i DN i morse och där konstaterade jag att min store, underbare idol, Marc Almond, har gått och fyllt 50. Otroligt. Det är i alla fall alltid roligt att läsa om honom. Man blir varm inombords. Han är en fysiskt liten och själsligt enorm person. Grattis grattis. Måste hålla utkik efter den nya Cdn "Dining with Panthers".