Jo, det är sant, jag sitter faktiskt i Glesbygdsverkets styrelse och det här är en rapport från mig om hur människor på landsbygden (kanske inte direkta glesbygden) överlever. Här är ren landsbygd nu, men tiderna har förändrats. För inte så många tiotal år sedan fanns här skolor, affärer, postkontor, levande hembygdsgårdar mm. Naturliga träffpunkter och arbetsplatser för de som var bosatta här ute. Nu reser man med bil till alla serviceinrättningar. Istället finns här loppmarknader i ungefär samma utsträckning. Tror jag passerade ca 5-6 olika skyltar om Loppis på den knappt 15 km långa sträcka vi färdades till den Loppis vi skulle stå på.
Och alla är de välbesökta. Och de som står där får ju ihop ett och annat korvöre annars skulle ju denna verksamhet inte bära sig. Jojo, det är kul att träffa folk och fika och allt det där, men att stå på Loppis är tungt också; det är kartonger som ska lyftas upp och ner ur källare, i och ur bilar och släp och sedan plockas i och plockas ur. Allt inom loppet av några timmar. Förhoppningsvis har man lite mindre med sig hem
Men många passar givetvis på att fynda upp hela vinsten från försäljningen på plats och det är faktiskt inte helt fel. Det är lite som att byta grejor med varandra. Och det finns väldigt många kloka fynd att göra. Själv köpte jag ingenting idag, men barnen hade fått en hundring av mormor och det räckte till en videofilm, tre påsar smådjur, en vägmaskin och en bondgård i trä. Jag var lite sugen på att köpa fönsterlampor, både till sovrummet och köket, men kände mig aningen för snål. Ibland är jag bara sån.
Under tiden vi stod och månglade så kom solen fram och sken allt starkare så efter Loppis blev det raka vägen (nåja, hem och packa ur bilen först) till stranden. Där stannade vi ända till Bolibompa, så det blev att äta i omgångar eftersom ena dottern satt fast vid Bolibompa i vardagsrummet och sambon vid V75 i sovrummet och Liten bara måste ha mat innan hon somnade osv. Idag har både minstingen och mamma haft fästing, så efter mat och bad kollades även storasyster igenom men där kammade vi noll.
Hann bara läsa ett uppslag i Kulturdelen i DN i morse och där konstaterade jag att min store, underbare idol, Marc Almond, har gått och fyllt 50. Otroligt. Det är i alla fall alltid roligt att läsa om honom. Man blir varm inombords. Han är en fysiskt liten och själsligt enorm person. Grattis grattis. Måste hålla utkik efter den nya Cdn "Dining with Panthers".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar