PMS-kärring.
Morgonen var inte heller någon höjdare, eller förmiddagen kanske det heter. Mamman hade PMS och var klibbig över hela kroppen, försökte göra pannkakor och som vanligt när det görs försök i den konsten och skrek och grät barnen hela tiden. När vi äntligen kom utanför dörren lättade irritationen något, och man kanske till och med borde skratta när man tänker på hur folk som stod under tak tog upp sina videokameror och började filma när vi gick förbi, alldeles dyngsura, på stan. Hade torra byxor och koftor till barnen under vagnen och en kofta till mig själv, men det blev till att fika i blöta byxor vilket min kropp inte gillar. Går knappt att beskriva känslan att äntligen få på sig torra byxor när vi kom hem sedan. Och då tittade nästan solen fram när vi slappade på filten i trädgården och innan Bolibompa började hade barnen hunnit bada i bassängen en omgång också.
Några badgäster smittade varandra och städade stranden ska jag tala om. Det var ett gott initiativ, men oerhört tråkigt att detta inte sköts av någon regelbundet. Jag minns att jag vikarierade ett par veckor som strandstädare i unga år. Då gick man dit tidigt på morgonen och rensade stranden från glasspapper, bananskal, fågelbajs mm, men sånt anser sig väl inte kommunen ha råd med längre.
Annars kunde ju strandstädare vara ett jobb för mig. Barnen kunde bada under tiden så skulle jag spara in dagisavgifter. Skämt åsido, jag verkar inte ens kunna få jobb som piga. Bittert. Men med några svenskalektioner så kanske`...? Arbetslösheten är lägre än någonsin. En väninna till mig som sedan flera år tillbaka arbetat som personlig assistent skulle nu köpa en dator på avbetalning för att kunna söka jobb varje dag hemma. Jag undrar bara vilka jobb hon ska söka, finns det nåt enstaka i veckan så är jag nöjd (inte nöjd alltså, absolut inte nöjd, snarare desperat).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar